... och det känns som jag sagt så i många år nu. Trott att året som ska komma ska bli bättre osv - men tyvärr har det hittills inte blivit så. Självklart har jag mycket att glädjas åt och vill inte var otacksam. Men ändå känns det som om det blir så mycket sorg och besvikelser hela tiden. På en gång något roligt händer och man blir glad ska man tas ner på jorden igen...

Förmodligen är det lika för de allra flesta människor och visst.... man ska ju tänka positivt så blir ju allt lättare. Men hur jä..a lätt är det då? Och så får man dåligt samvete också för att man inte är gladare - nä, det är sannerligen inte lätt att vara människa... Man önskar ju att man kunde vara mer som en hund och verkligen leva i nuet!

Något trevligt har hänt idag iaf då Grynet (Barecho Beyond Belief) varit här för klippning :-)
 
Så söt hon är, jag ser likheter både med hennes pappa Lleyton och hennes mamma Diva   .

Minusgrader har vi haft här hemma idag, väldigt skönt att hundarna inte var helt svart på benen när de kom in :-) Så har vi också varit och handlat inför nyårsafton och kalas på nyårsdagen. Himmel så mycket folk det var på Ica Maxi :-) Jag är så glad att just Ica Maxi inte säljer smällare och raketer för jag vill absolut inte stödja några affärer som gör det! Ni har väl hört talas om smällarupproret? Om inte så kan ni gå in här och läsa: http://www.antismallarupproret.se .

Även vi har avfyrat raketer förr, men då i lite naivt tänkande att det inte gjorde någon skada... På senare år har vi väl alla blivit upplysta om hur många djur (och även människor) som mår dåligt att detta.. Och det kan det väl inte vara värt eller hur? Inte kan man väl anse att det är viktigare att få titta på lite färger på himlen någon sekund än att levande varelser mår bra? Många, många djur dör varje år av stress pga smällare och raketer. Vi har tur att ingen av våra hundar är rädda - men många hundar är det. Såg på FB bara idag att någon hund hade blivit rädd, smitit och blivit ihjälkörd.... tragiskt :-(

Jag hörde också en intervju för många år sedan där de intervjuade en flykting som sa att de mådde så oerhört dåligt i hans familj vid sista april och nyår varje år. Man kan bara tänka sig vad de lätena får dem att tänka på..... Så snälla ni, skjut inget som låter - lägg pengarna på lite extra gott att äta eller på något annat istället   .

Henric och Thomas med flickvänner har nu dragit vidare mot Västerås för att som vanligt fira nyår hos sin farfar där ihop med sin pappa. Så nu är det sååå tyst här hemma.... Inte orkar vi laga mat heller.... Så nu är David på väg för att handlar köpmat, vi ska vara lite "wildandcrazy" idag och testa en ny restaurang   .

.. trots snöbrist och avsaknad av det rätta "julhumöret". Egentligen är det ju fånigt att man ska vara så himla glad just när det är jul, många är nog de som mår dåligt just i denna tid och det beror nog mycket på alla förväntningar som finns, både hos en själv och hos andra.

Julafton startade som vanligt här hemma med hundpromenad och städning...

.... denna mopp får inte vila många sekunder nu inte, med den lervälling som är överallt...:-(

Men sedan var det förstås dags för hundarnas obligatoriska julklappsutdelning. 

 
Förvirringen är total förstås, när alla måste hålla koll på vad alla andra får istället för att ta emot sitt paket och nöja sig med det...

 
Till slut lägger de sig var och en iaf och äter på sina ben. Såklart fick tikarna rosa ben ;-) Här är det Clådan som ligger på sin och husses favoritsoffa i köket. 

 
Mor och dotter glupsk, dvs. Pärlan och Gizza undrar vad som luktar....

 
Aporna våra var betydligt mer sansade, när de förstod vad som fanns i paketen la de sig och tuggade i lugn och ro till benet var uppätet.

 
Baros var MYCKET skeptisk... Han har liksom aldrig förstått det där med ben han inte. Meeen, å andra sidan har han ju inte förstått så mycket alls - men vi älskar honom ändå   .

 
Twiggy tog sitt ben med ett fast grepp och jag tror hon var den som åt upp det snabbast, men så har hon ju en rejäl mage nu också där det verkar finnas ett helt gäng valpar   .

 
Sötnosen Floyd tog det ett tag för att förstå... men till slut så tuggade han upp allt, att papperet satt kvar gjorde inget tydligen. 

 
Kan man se mer stolt ut än Tindra över ett ben?

 
Valparna fick de också - som ni ser på benen hade de varit ute på gården en bra stund och lekt. Man får vara glad att man ser lite vitt på dem efter en sån runda...

 
Tyke var som i en annan värld helt under tiden han tuggade på sitt ben...

... och ingen gick i närheten av Tekla när hon åt, klokt beslut av de andra tror jag nog...

 
Pärlan och Lleyton tog varsin korg som stöd till sina ben...

... och drottningen Kylie tog förstås stora korgen i besittning. 

 
Gizza fick nöja sig med korgen under bordet hon...

 
Pärlan tuggade frenetiskt...

 
.. och det gjorde också Tyra och Agda som låg tillsammans i korgen.

 
Vi hade ju sagt att vi inte skulle köpa så många julklappar i år.. men, det gick väl "sådär" kan man säga. Men faktum är att det jag tycker nästan är allra roligast med julen är att köpa julklappar och då framförallt till barnen. Och som läget var nu tyckte jag att jag kunde få glädja mig åt något iaf.... Vet ni vad det "värsta" är? Jag skäms inte ens för att vi handlade mycket....  

 
Vi var hos Davids föräldrar först på seneftermiddagen-tidig kväll, åt god mat och delade ut lite julklappar. Sötnosbröderna satt förstås ihop i soffan   .

Sedan var det hem till oss för att invänta Nathalie så vi kunde ha julklappsutdelning även hos oss. Vi gör ju alltid så när vi delar ut julklapparna att vi delar ut en och en och varje klapp ska öppnas innan nästa delas ut. Det tar lite tid förstås... men så är ju som sagt både David och jag barnsligt förtjust i julklappar också   .

 
Bästa julklappen var nog detta. Ett Playstation4 som Jacob hade önskat sig, men som han nog inte ens i sin vildaste fantasi trodde han skulle få. De går ju inte att köpa någonstans i affärer, utan när de släpptes i början av december gick de tydligen åt efter bara någon timme.... David och jag hade pratat om att vi skulle köpa ett sådant till honom i gemensam julklapp/födelsedagspresent eftersom han fyller 15 år på nyårsdagen. Men, nu visste vi inte vad vi skulle göra.... Hans Playstation 3 som han använde så mycket hade ju gått sönder och det kändes ju tämligen värdelöst att köpa ett nytt sådant när det sedan skulle komma nya PS4 under våren (i april). Så what to do??? Jag var ju som förlamad efter vi fått brevet från SKK så jag satt mest vid datorn som en byfåne.... Vi kollade på blocket på några annonser på PS4, de låg på priser runt 6000:- där istället för ca 4500:- i affären. Vi ringde på några här i närheten men de spelen var sålda... Så på tisdag morgon hittade vi en annons i Örebro - efter att den bara legat ute 20 min ringde vi och det fanns kvar! Så David åkte dit direkt efter jobbet samma dag, trots dåligt väglag (tre olyckor åkte han förbi på vägen fram och tillbaka till Örebro) och det kändes så bra när vi äntligen fått tag på ett spel till Jacob. Hur sjukt det än låter, så gav det mig någon form av tröst i eländet. 

 
Julmaten är förstås något jag uppskattar också på julen. Skinka är jag inte så förtjust i, men tunga är ju bara såååå gott. Tur min mor ger oss tunga samt gravad lax varje jul i julklapp, mycket uppskattat   .

Thomas och hans flickvän Amanda samt deras hund Tito kom hit igår kväll och det kändes förstås jättebra   . Vi spelade spel igår igen och "som vanligt" vann David, men så får han ju sååååå sjukt lätta frågor hela tiden. Typ denna på det svåra äment Litteratur och vetenskap. "Vad heter den Astrid Lindgren-figur som sover med fötterna på kudden". Ja, ni förstår själva eller hur.... Vi är INTE sams efter att vi spelat sällskapsspel!!

Valparna har ju hunnit bli 3 månader nu och efter att de fått en välbehövlig klippning var det dags för lite nya foton. 

Vi ska ju behålla Paco (hanhunden) och så en syster till honom, vilken det blir måste jag bestämma mig för snart.... De andra två som vi inte ska behålla planerar vi alltså att sälja, helst då till någon utställningsintresserad.

Barecho Play Now Pay Later "Paco"  

Paco

Barecho Party In My Head "Pasta"

Pasta

Barecho Pictures Come Alive "Polly"

Polly

Barecho P S I'm The One "Patsy"
   
Patsy

Denna chokladbit ska flytta till England inom kort...

 
Barecho Odd Molly "Bessie"

Bessie

Nu har vi just tagit ut våran "Pulled beef" ur ugnen, för trot eller ej så tyckte jag det var riktigt gott när vi provade             

Jag försöker allt jag kan - men någon julkänsla infinner sig inte alls tyvärr... En del beror säkert på skitvädret som är nu. Visst jag gillar inte snö - men just kring jul vill jag ha ett par cm så det blir ljust ute. Och sedan att det är kallt i marken så hundarna håller sig rena, nu är det helt hopplöst att försöka hålla rent hemma..

Självklart är det vad som SKK gjort mot oss som gör mest av allt att någon julfrid knappast kommer att infinna sig här hemma... Men, december är en tung månad för mig varje år. Det är under december jag fått samtliga mina missfall och de som känner mig väl vet att jag tycker det är jobbigt att inte få vara hemma under julen. Det har visserligen blivit bättre med tanke på att vi numera bara åker till ett ställe på julafton och inte till två som vi gjorde förut. Men, men - drömmen är fortfarande att få ta det lugnt på julafton och få fira hela dagen hemma med alla djuren <3. 

Sedan kommer inte heller Thomas att vara hemma på julafton - visserligen kommer han på annandagen, men det blir liksom inte nån riktig julkänsla för mig förrän alla barnen är hemma... Nåja, jag ska inte klaga, det vet jag - det finns absolut dom som har det mycket, mycket värre. Fast det är svårt att tänka positivt när man känner sig nere...

Som om inte det vore nog så ser jag sidor nu hos såna jag trodde var mina vänner som inte alls är angenäma. Men i gengäld har det varit såna jag aldrig trott skulle bry sig som gjort det. Jag har nog varit naiv och alldeles för snäll mot vissa som inte alls förtjänat det, men sanningen kommer alltid i kapp.... Jag vill iaf rikta ett jättestort tack till er alla som gör vad ni kan för att stödja oss och uppmuntra oss, om vi nånsin kommer att komma tillbaka till hunderiet igen så är det på grund av er   . 

Det finns inte så mycket att säga annars om vad som händer just nu, vi undersöker om det går att få till en omprövning i första hand. Detta med tanke på att vårt företag kommer att gå i konkurs nästa år pga att SKK satt näringsförbud för oss. Att de får göra det för en så ringa överträdelse är tveksamt säger de som vet mer om sånt än mig.... Nåja, fortsättning följer på den fronten. Jag är i alla fall väldigt glad över att Twiggys mage blir större och större, kanske blir det vår sista kull nånsin - så det gör att den kommer att bli mycket speciell för mig   .

Det har ju hänt massor som jag inte bloggat om, jag har förstås vetat om att DN skulle ha möte nu i december och det har väl gjort att liksom inte fått ro till att blogga något heller. 

Tänkte i ett försök att muntra upp mig själv iaf lägga upp lite foton här på lite som har hänt sedan sist.

Några sista bilder från semestern i Spanien kommer därför här.

Vi skulle fota lite när det var 50-års dag och allt - som Henke sa när han såg kortet på mig. Ja, det märks att kortet är taget i Spanien - sådär glad är du inte här hemma   .

 
Vi firade sedan Annas 50-års dag på en "finare" typ av restaurang - Bar Lovento hette den. Jättemysigt inredd - man fick nästan känslan av att man var på Titanic eller nåt när man satt där. 

 
Supergod förrätt åt jag, nog bland det godaste jag har ätit (ja, förutom stuvade makaroner förstås...). Varmrätten däremot var en besvikelse - jag tog någon form av lax då detta skulle vara en restaurang som var speciellt bra på fisk. Men, nja - då har jag ätit godare lax på många andra ställen...

Efterrätten var helt okej - inget magiskt över den, jag tog någon form av Creme Brulee, den var god men som sagt inget speciellt. Nåja, mätta och nöjda var vi allihopa när vi gick därifrån och det är ju huvudsaken   .

 
Lite roliga skyltar hade de där - visst ser polisen respektingivande ut?  

 
Jag skulle försöka fota alla flamingos som fanns där - men tja, det blev inte så himla bra inte... Ni ser det ljusa i vattnet - det är alltså flamingos...

Datorn var förstås med under den vecka vi var där - inte skulle jag väl klara mig utan den även om jag är så arg på den så jag håller på och exploderar flera gånger om dagen...

 
Så var det dags att åka hemåt - längtade inte hem till klimatet, men till allt annat förstås - hundarna och barnen i första hand, men sedan alla ens egna grejer också förstås :-)

 
Hade tänkt jag skulle blogga under tiden vi flög - men det trådlösa de hade på flyget var såååå segt så det var tyvärr omöjligt.

 
Peter hade ju sina golfklubbor med sig tillbaka och när vi kom till Arlanda var inte de med bland bagaget... Men vi insåg snabbt att det inte bara var han som var drabbad. Det syntes förvirrade män lite här och där - de sprang runt med panik i blicken, var är mina golfklubbor???? Till slut kördes de ut på en vagn intill bandet och alla kunde pusta ut... Ni ser väl här så nöjd han ser ut Peter - nu var ju klubborna hemma hos pappa igen  .

 
Supertrevlig resa har vi haft - och nog ville då jag vända och åka tillbaka igen när vi möttes av detta på vägen hem...

Vi kom alltså hem på torsdag kväll och på fredag fm gick mitt tåg upp till Åre där jag skulle döma lördag/söndag. Kändes som sagt inget vidare att lämna hundarna igen och när David berättade att Älskade vännen bara låg på soffan och inte var glad alls kändes det i hjärtat...

Jag hade iaf två jätteroliga dagar i Åre. Utställningen hölls på ett hotell och det var superbra ordnat allting. Verkligen en utställning att rekommendera :-)

 
Detta brev låg i alla "hundrum" på hotellet. Bra info, utan några pekpinnar eller en massa får inte...

 
Stort och fint rum var det på hotellet....

 
... och utsikten kunde man ju inte klaga på :-)

Däremot att åka tåg vet jag inte om jag har så stor lust att göra fler gånger till någon utställning... Från Gävle till Sundsvall var det oerhört skönt, då åkte jag något snabbtåg. Tyst och lugnt och med fungerande internet. Men, sen.... jag säger bara Norrtåg :-( Det var som att sitta på ett lastbilsflak i Bangladesh eller nåt, herregud vilken ljudnivå och så trångt... Inte fungerande internet heller och frågan var väl om inte det var värst ;-)

Stora Stockholm hade vi ju anmält till - men inte så många hundar eftersom det kostar alldeles för mycket när det inte finns någon flerhundsrabatt... Men, nu såhär i efterhand ska vi kanske vara glada att vi inte anmälde fler. För maken till kaos på en utställning har jag då knappt varit med om förut. Vi hade ju två ringar och inte i någon av ringarna var det fullt med hundar, ändå kunde de inte vänta ens en sekund så att man fick en chans att visa både tik och hane. Värst ändå var när championklass hanar skulle gå in. Då var det även dags för bästa tik. Jag frågade ringsekr. i tikringen om de skulle köra igång direkt eller hur de skulle göra. De skulle vänta till championklassen var färdig lovade hon. Döm om min förvåning när jag sedan såg att bästa tik togs ut ändå! David var inne med Clådan som blev trea bästa tik, men jag hade faktiskt vela visa henne själv.... Svaren både vi och andra fick när vi klagade var: - Ni får skylla er själva om ni anmält både hane och tik, - Anmäl bara en hund nästa år då. Är det så SKK vill ha det så.... vi behöver inte anmäla alls om det är så att vi är till besvär... Nä, verkligen trist att en utställning som ska vara så speciell blir så man skäms för den...

 
Det vi hade att glädja oss ut under den utställningen var att Floyd (Barecho Kissing A Fool) vann juniorklassen och då fick titeln SEJV-13 samt blev kvalificerad till Crufts :-)

 
Jag fick äran att visa fina Enya (Barecho Either With Or Without You) och hon blev tvåa i en stor öppen klass, med CK. Samma placering fick hennes kennelkompis Diezel (Barecho Deal Or No Deal), fast då bland hanarna förstås. 

  
Lite foton har tagits här hemma också - detta underbara kort på min mors Hilmer (Barecho Almost Perfect) är taget av Tjotte.

 
Pälsen börjar ju komma så sakteliga på Floyd nu och jag är oerhört nöjd med honom måste jag säga :-)

 
Söt är han ju också   .

Men han får nog se upp för lillebror i framtiden:
 
Paco (Barecho Play Now Pay Later) är en mycket häftig valp som vi hoppas mycket på  .

Utställandet för i år avslutades med resa till Finland och såhär i efterhand kommer denna utställning bara att få mig att få ont i magen... Att så många vetat om vad som drabbat oss under den helgen vi var där lyckligt ovetandes, det kommer jag nog aldrig att förlåta SKK... Hur kan man bara gå ut med sån info innan berörda personer fått reda på det själva, det är helt obegripligt   . Jag förstår att det är med omsorg det valdes att inte berätta för mig, och för många andra kanske det hade varit rätt men inte för mig. Det får mig att tänka tillbaka på när min älskade hund Pamela blev ihjälkörd och en massa andra visste att en svart/vit hund var påkörd av tåget och död innan jag fick reda på det själv. De ville inte heller säga något till mig utan till slut var det en valpköpare som sa att han då inte tänkte hålla tyst om det som alla andra gjorde och det kommer jag att vara honom evigt tacksam för. Jag har svårt att lita på andra och det blir inte bättre av sånt här - jag känner mig helt enkelt sviken, för vad hjälper det att vänta med att berätta det? Det gör ju lika ont när man får veta det ändå - men om folk åtminstone är ärliga mot mig så slipper jag iaf känslan av att bli sårad... Nåja, som sagt - jag förstår att det inte är gjort för att vara elak, det är väl bara så att jag inte är som alla andra helt enkelt....

Fredagens och lördagens utställningar var det väl inga speciella resultat att hurra för. Någon domare från Slovakien dömde på fredagen och Clådan (CH Barecho Quest For Success) var trea bästa tik om jag minns rätt, som sagt är helgen lite i dimma för mig nu... Vi ställde ju bara ut henne och Baros (CH Night Wish Darrem Canis) under den dagen. Baros var trea i championklassen, man kan väl säga att han såg väääldigt liten ut med sina 51 cm i den klassen...

Dagen efter fick Baros ett VG - många hundar fick det och framförallt de som hoppade i ringen, något han förstås gjorde eftersom de skulle visas på helt slakt koppel..
Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) vann öppen klassen, men det kändes väl "sådär" när jag kom in i bästa tik och domaren frågade vad det var för hund.... Floyd var tvåa i juniorklassen med CK och Clådan fick Exc i CHKL, men utan CK.

 
Här är Floyd i juniorklassen - det är han som står i mitten :-)

 
Floyd gås igenom av domaren från Irland.

På fredagen var det en finska som dömde, hon har aldrig dömt ESS i Sverige vad jag vet - jag tror hon är rätt så ny på rasen. Floyd gick i en annan ring, för en annan finsk domare. Han blev tvåa i juniorklassen med CK även denna dag, slagen av en jättesnygg junior så det var helt rätt för dagen tyckte jag :-) Både under lördagen och söndagen var Floyd kvar bland de sista som tackades av i bästa hanhundsklassen, roligt förstås. Han är fortfarande ung och ser ung ut vilket de ska göra i denna ålder, så hans tid kommer - det är jag övertygad om.

Gizza vann öppen klassen igen och denna dag visade sig vara helt hennes då hon slog till med att bli bästa tik och till slut BIR. Hon fick då titeln FIV-13 samt ett efterlängtat CACIB som gör att vi nu kan ansöka om ett Internationellt championat för henne   .

 
Fr.v.: BIM Adamant's Fortune Is Future och BIR CH Barecho Glint Of Gold. 

 
Tack Carina för att du tjatade iväg mig för att ta kort, titta så fint det blev :-)

Jag har alltid tyckt denna utställning varit så välordnad och rekommenderat folk att åka hit och ställa ut. Men i år var jag väldigt besviken.... Finaltävlingarna håller världsklass, men resten.... Det var förbud överallt, och det enda vi hörde under denna helg var NO och NOT ALLOWED. Trist tycker jag.... Om inte arrangörerna förstår att vi utställare är kunder så tror jag denna sport kommer att dö ut relativt snart.

Såna här skyltar satt det i princip överallt... Okej, jag förstår att man inte får ha hund med där det är mat - men varför man inte får gå ut genom en dörr är för mig helt obegripligt. Du får gå fram till ett par meter till dörren från ena sidan och från andra sidan får du gå ända fram. Men alltså inte igenom den... Men, det är väl som en sa till oss - This is Finland you know, det var tydligen enda förklaringen...

 
Vi firade iaf Gizzas vinst i hytten innan vi gick iväg och åt middag med en massa hundvänner. Är det något jag kommer att sakna så är det gemenskapen med de få, riktiga vänner vi har inom hunderiet   . 

.. ja, en del av er kanske minns att jag skrev så på FB tidigare i höstas? Det gällde alltså detta som jag kommer att skriva om här. Något som jag faktiskt i min lilla naiva värld inte ens kunnat drömma om - men som jag nog borde ha förstått när jag tänker efter. Jag fick trots allt en del varningar från uppfödarkollegor, men dum och godtrogen som jag var så trodde jag aldrig att det kunde vara sant allt de sa... Men, det var sant - och ännu värre ändå visade sig faktiskt verkligheten vara... Jag skriver jag här i inlägget - men detta har förstås drabbat David lika mycket som mig eftersom även han är uppfödare.

Om jag ska ta det från början så lånade vi hit en hanhund från England för att para med vår tik Pärlan. Hon var beräknad att börja löpa i slutet av januari-13. Dock började hon löpa en hel månad för tidigt, förmodligen för att vi hade rena rama blodbadet här hemma med massor av löptikar. Något som vi erfarna uppfödare vet händer väldigt ofta... Löpperioderna är ju sällan helt regelbundna. Dock ställde det till lite bekymmer för oss - jag visste att hon inte fick valpa före 12 mars 2013 med tanke på att hon hade en kull född 14 april 2011 och nästa föddes 12 mars 2012. Alltså 11 månader mellan kullarna, hon hade ett löp mellan som hon inte parades på. Vi parar inte tikarna på två löp i rad om det inte råder väldigt speciella omständigheter. Så Pärlan har aldrig haft två kullar på två löp i rad. När hon började löpa såg vi att hon nog skulle valpa bra precis den 12 mars eller ett par dagar efter så vi tänkte det var okej. Nu visade hon sig vara villig att paras redan på 8:e dygnet, ja - sånt händer ju också ibland, det vet vi uppfödare... Och sedan ville det sig inte bättre än att hon dessutom valpade fyra dagar före beräknad valpning, säkert för att vår cocker hade valpat några dagar innan bara.

Vad göra? Jag fick rådet av många, många att antingen säga det var en tjuvparning alternativt ljuga om födelsedatumet. Men nä, det är liksom inte min grej - ni som känner mig vet att jag inte gillar sånt. Man ska kunna säga sanningen tycker jag, ärlighet borde vara en stöttepelare som hunduppfödare! Så jag skriver alltså att de är födda 5 mars som var sanningen. Jag fick först alla reg. bevis utan något papper med, tänkte att men så skönt att SKK ändå är en organisation med sunt förnuft. För vad spelar en vecka för roll för en tik egentligen? Ingen skulle väl kunna påstå att hon lidit av det.... Någon vecka efter att de var reg. fick jag ett brev där det stod att vi brutit mot en grundregel vad gäller täta kullar för tikar. Vi skulle inkomma med en förklaring vilket vi gjorde - den finns att läsa här under:
 

Jag hade skrivit fel datum på den andra kullen, den var förstås född 28 februari 2013 och inte 28 mars...

Så hörde vi inget på ett par veckor tills vi fick detta brev:

Nu kanske jag kastar sten i glashus med tanke på att jag skrev fel själv i mitt brev - men nog tycker man väl att de borde kunna skriva rätt på rubriken ang. vad det handlar om? Det gäller alltså täta kullar - Pärlan är definitivt inte 7 år...

Men ja, detta var vad vi hade väntat oss. Vi hade brutit mot regeln, även om det var med väldigt få dagar. Och om vi skulle göra det fler gånger kunde vi absolut förstå ifall det kunde bli ett fall för DN (Disciplinnämnden). Så vi trodde allt var ur världen...

Men icke, tydligen hade då UKK:s styrelse tyckt att de tagit fel beslut på VU så de ändrade det. Dessa brev fick vi då i månadsskiftet juni/juli.

Det är alltså SKK/CS genom UKK (Uppfödar och kennelkonsuletkommittén) som anmäler oss till DN. Om det hade varit någon avundsjuk bitter hundmänniska hade jag kunnat förstå det, men detta? Vår egen organisation - uppfödarnas organisation, eller? Kände mig mycket knäckt... men alla jag pratade med var övertygade om att det aldrig kunde bli något. Herregud, "brottet" var ju minimalt och nog borde de väl uppskatta att vi var ärliga istället för att skylla på någon lögn alternativt ljuga om när de var födda? Jag började dock tvivla.... fick känslan av att det var personligt mot oss, någon hade retat upp sig på oss och ville sätta dit oss. Jag vet att jag kan vara påfrestande eftersom jag föredrar att vara ärlig istället för insmickrande - något som långt ifrån alla människor klarar av. Inte första gången jag hamnar i klistret pga det kan jag säga...

Vi svarade igen med detta - nu bara sakligt helt enkelt varför hon hade parats.

Detta brev fick vi dessutom från SKK - jag uppfattade det nästan som ett hotbrev. Prata inte om detta med andra för då... så var min känsla när jag fick detta :-(
 

Så kommer då brevet som får mig att bryta ihop totalt... att kalla oss cyniska det var bara droppen. Alla som känner mig vet att är det något jag inte är så är det cynisk och känslokall. Synonymer för cynisk är ju just känslokall, rå, hänsynslös, hånfull och kallhamrade. Det var bara för mycket för mig. Jag må ha en hel del fel, men jag älskar mina hundar så innerligt så det nästan är sjukt. Att de ska ha det bra har alltid varit viktigt för mig - kan bli alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur hundar kan känna ibland. Tänk de som sitter ensamma, instängda nånstans och bara längtar och väntar på att någon ska komma och släppa ut dom - usch, klarar knappt av att tänka på sånt. Och så blir vi kallade för cyniska... jag var helt knäckt. Detta trodde jag faktiskt inte om SKK - den organisation som jag arbetat för i så många år och som jag stöttat på alla sätt jag kunnat. Så får vi detta tillbaka.. hemskt :-(

När jag skrev detta svar till SKK var jag sååå ledsen och uppgiven, tårarna rann på mig hela tiden jag skrev det då jag skrev direkt ur hjärtat - precis som jag kände det   .

Ja, här kan man väl säga att min mor gick igång.... Alla ni som är mamma själva vet ju hur man blir när ens barn blir behandlat illa och är i princip helt knäckt. Ingen skillnad fastän barnet är en tant som jag är ;-)

Att de skrivit att vi är cyniska är ju helt sjukt och när vi börjar rota i det hela visar det sig att ingen i CS eller UKK vet om vad som stått i detta brev som skickats till oss. Det är en anställd på SKK som skrivit det, alltså ingen förtroendevald person utan en tjänsteman. Och ingen vill kännas vid detta, de erkänner att detta inte var bra skrivet... Min mor skriver dessutom ett brev till CS som jag tyvärr inte har här där hon ifrågasätter hur arbetsgången är på SKK. Hur kan de låta någon tjänsteman skriva dylika brev utan att kolla dem ens?? Så vi får detta brev från SKK:s VD Ulf Uddman:

Ja, det kändes ju lite bra iaf att de bad om ursäkt - men det tog inte tillbaka anmälan till DN utan den kvarstod.

Så hör vi inget mer på ett tag. En malande oro hela tiden i magen, har nog inte ätit så mycket medicin förr som jag gjort denna höst... Faktum är att jag inte tagit in posten en endaste gång efter vi fick brevet där det stod att vi var cyniska. Jag orkade inte se ett kuvert från SKK - skulle kännas som en hård smäll i magen bara... :-( 

Att det ska behöva ta så lång tid för ett ärende, det är helt obegripligt. Vi har alltså haft hänvisningsstopp sedan i slutet av juni, det innebär att vi inte fått annonsera eller stå med på några uppfödarlistor på de klubbar som ligger under SKK. Och det har varit kännbart kan jag lova... Men, det värsta har ändå varit att må så dåligt som jag gjort under detta halvår.

Så kom vi då hem från Finland igår och jag öppnade mailen - döm om min förvåning när jag då ser att för tre dagar sedan hade det skickats ut ett mail till alla klubbar där det stod om att beslutet var tagit i DN ang. oss. Vi hade alltså själva inte fått något besked utan det var på detta sätt jag fick reda på det! Många, många har alltså vetat om detta innan oss - hur sjukt är inte det om man får fråga??

Jag bara bryter ihop totalt - gråter och gråter, hur kan det vara möjligt att min egen organisation gör på detta viset mot oss? Tar de ingen hänsyn alls till att vi ALDRIG haft minsta anmärkning tidigare. Avgår direkt från alla mina förtroendeuppdrag i klubbar som ligger under SKK. Jag känner att jag kan inte arbeta ideellt en sekund till åt en organisation som behandlar mig, och andra uppfödare, på detta sättet. Så Springerklubben står nu utan sekreterare och utställningsansvarig samt att jag hoppat av kommittén inför exteriördomarkonferensen. Jag har även avgått som ledamot i Affenpinscherklubben. Verkligen ledsen att jag gör på detta sättet mot medlemmarna - men jag tror faktiskt att de har förståelse för det..

När så posten kommer på måndag em så ligger detta brev där:

Sen maler tankarna bara hela tiden... vad ska vi göra? Har vi råd att ha alla hundar kvar om vi inte få en krona i inkomst under nästa år? Vi har ju till skillnad mot många andra valt att ha det som företag då vi vet att vi är momsskyldiga och hur ska det gå nu - kommer vi att gå i konkurs? Allt känns nattsvart och jag sover 30 minuter på hela natten - resten av tiden grubblar jag och gråter om vartannat.

Är det värt allt detta? Vill jag ens fortsätta som uppfödare där den organisation jag trodde stod bakom oss i själva verket inte kan kasta en åt vargarna fort nog?

När jag sedan får höra att en uppfödare av annan ras haft en tik som haft kullar med dessa datum: 2009-05-03, 2010-03-30 och 2011-03-21 utan att få mer straff än att just den kullen inte fick vara med på köpa hund så blir vi ju väldigt konfunderade. Vad handlar detta om egentligen? Den uppfödaren fick inte ens hänvisningsstopp, och vi får registreringsförbud i ett år för samma sak! Behandlas vi inte lika av SKK - är det så att någon medvetet velat sätta dit oss hela tiden. Ja, frågorna är många och svaren färre dessvärre...

Idag har vi varit i kontakt med både ordförande i CS samt ordförande i UKK och även en ledamot i DN. De förstnämnda beklagade verkligen det som hänt, den sistnämnda sa att de alltid dömde till minst 1 års reg. förbud om man bröt mot denna regel - även om det bara var för en dag. Låter det vettigt tycker ni? Jag är helt säker på att människorna som sitter i dessa styrelser är helt vanliga, vettiga människor. Men, vad händer egentligen när folk får makt och kommer ihop med andra? Inte första gången som de då tappar sunt förnuft och blir maktfullkomliga på något sätt - vi har sett det tusentals gånger förr eller hur...

Vad som händer nu vet vi inte. Vi kommer att gå vidare och undersöka om det verkligen är tillåtet inom EU att ta ett beslut som får såna följder att vi med största sannolikhet går i konkurs utan att vi har en chans att överklaga ens. Ja, vi har fler trådar att dra i... Men, värst av allt är inte vårt straff - värst för mig personligen är att jag faktiskt inte har en aning om jag vill fortsätta med hundar alls. Är det värt det? All tid, energi och pengar som vi lägger ned på detta - jag måste fråga mig det om och om igen innan jag vet vilket svaret blir. Hund kommer jag aldrig att vilja vara utan - men man kan ju nöja sig med att "bara" vara hundägare kanske?

Och det allra värsta med detta är att vi som uppfödare inte kan gå säkra alls - det är så många som sagt till mig att de är livrädda för SKK. De har ont i magen när de skickar in en reg. ansökan - kan det vara något här som de vill sätta dit oss för osv. Inte var det väl meningen att det skulle bli såhär - var inte SKK uppfödarnas organisation en gång i tiden? Hur blev det såhär, varför har vi som uppfödare bara skyldigheter och inte rättigheter. Att reg. sifforna går ned är inte konstigt alls tycker jag - blandrasaveln blomstrar för där finns inga regler. Nejdå, där kan du ta 10 kullar på en tik om du vill, ett på varje löp. Inga dyra hälsotester osv - nä bara casha in pengarna liksom.

Stort tack till det enormt stora stöd vi fått från uppfödare inom vår egen ras men även från andra raser, det värmer nåt otroligt ska ni veta   .

Men så oerhört sorgligt är det alltihopa ändå - hundsporten är inte längre det den var när jag började för typ 30 år sedan...  . Är den ett sjunkande skepp tro...