Kennel Barecho

Alla inlägg under september 2012

Av barecho - 29 september 2012 15:04

När klockan ringde 05.00 (finsk tid) hade jag inte den minsta lust att gå upp måste jag säga - en hel del snoozande blev det innan jag kravlade mig upp och gav hundarna mat & rastade dom. Ingen av de värsta (Clådan och Kylie) var ju med så då går det att dra sig lite i sängen. Dom går det nämligen inte att lura - har jag väl vaknat då SKA jag upp så är det bara!


Messi har tendens till vattensvans, det såg lite bättre ut i morse så förhoppningsvis är det helt borta till imorgon. Men, så himla typiskt... Jag tycker jag drabbas av det mycket oftare nuförtiden, eller ja - inte jag då, det är ju hundarna som drabbas fast jag känner mig drabbad jag också  . Om jag tänker tillbaka på när jag började med springer så hände det inte alls lika ofta att hundarna fick vattensvans. Är det här något som bara jag noterat, eller är det lika för fler?


Nåja, denna dag var ju ägnad åt Älskade vännen - Tyra (Velvet Dandy's Wishful). Alla tre långöron följde glatt med som publik - men lite halvkaos utbröt när jag skulle gå in med alla fyra samtidigt. Himmel så svårt det är att gå med hundar i så olika storlek! Går hellre med 8 ESS än med 3 ESS och 1 Affen.... Löste det med att älskade vännen fick gå in genom att bli buren av sin matte - en lösning som hon verkade mer än nöjd med.


Bara stickprovskontroll var det där vaccinationsintygen skulle visas upp. Jättebra tycker jag - för är det inte dags att inse att detta med att visa vaccintyg är förlegat? Alla hundar ÄR väl vaccinerade? Ja, kanske det är någon som missat på nån dag någon gång - men tror knappast vaccinen är gjorda så att det från ena dagen till den andra är helt verkningslösa. Nä, stickprovskontroll tror jag är det som vore det bästa i framtiden på alla utställningar.


Utställningen var i Eckeröhallen, en relativt nybyggd fotbollshall verkar det vara. Konstgräs är underlaget och de hade verkligen varit smarta och lagt plast och plattor överallt förutom där ringarna var, bra så blir det ju inte alls lika "förstört". Vi hann ju inte mer än in i hallen förrän David började spekulera om ifall det inte skulle spelas nån fotbollscup där. Jag mindes att vi sett tidigare när vi kollat runt att det fanns någon cup på Åland för pojkar i Jacobs ålder, så efter lite surfande (trådlöst internet fanns gratis i hallen  ) upptäckte han att det anordnades en 11-mannacup i februari nästa år. Sååå vi får väl se hur det blir med det...


Vi gick runt och kollade lite bland försäljarna innan bedömningen startade, jag har tappat bort det utställningskoppel som jag gillade mest av de jag haft till Tyra & Tekla. Sedan behöver alla tre svarta T-hundar bra halsband och koppel - men himmel så svårt det är att hitta något som det inte är bling-bling, pärlor och annat skit på till små hundar!!! Suck......


Domare på Affenpinscher idag var Cindy Pettersson, 10 stycken var anmälda - en bra siffra måste man ju säga här på Åland. Flest tikar var det förstås som vanligt anmälda - 1 valp och 3 hanhundar, resten tikar. 

 

Nånsin sett en så stolt matte?


 

Älskade vännen kollade in domaren också förstås.


 

Bråttom, bråttom!


 

Lite mer balanserat här kanske...


Tyra vann unghundsklassen med CK och blev till slut trea bästa tik, hon fick då finskt CERT samt RES-CACIB. Etta bästa tik med CACIB var en championtik som stod som C.I.B i katalogen och tvåa bästa tik var en veterantik, detta innebär då att Tyra förmodligen får CACIB:et efter nåt år eller så. Det brukar som bekant ta sin tid det där.... Men, vi var väldigt nöjda - vår förhoppning var just att hon skulle få Cert och CACIB här för att kunna ha nytta av dem i framtiden.


Vi stannade en stund och kollade lite på schnauzer och dvärgschnauzer, så kul när man har tid att titta på något annat än sin egen ras bara. Upptäckte också när jag satt där att i katalogen var också morgondagens hundar med  ! På tiden kan jag tycka - har aldrig förstått varför det ska vara sånt himla hemlighetsmakeri vilka som har anmält. Ja, för domaren förstår man ju - men de andra utställarna? Varför är det hemligt för dom?? Känns som nån gammal kvarleva det också - lite nytänkande vore inte helt fel, kanske det som behövs lite här och där om vi ska kunna väcka liv i utställningarna som på många sätt känns som ett sjunkande skepp tyvärr...


Vi har gått lite i centrum och kollat - fått i oss lite lunch, jaaaa - det fanns "vuxenplättar" här som jag beställde. Hemma i Sverige kallar vi ju det för pannkakor... Nu blir det lite slappande på hotellrummet innan det är dags att leta reda på nåt ställe där vi kan äta middag. Det hade varit så himla roligt om vi hade kunna äta ihop alla vi svenskar som är här för att ställa ut ESS imorgon (av 22 anmälda är endast 6 hundar finskägda...). Eller ja, självklart kunde varit trevligt även med såna som har andra raser. Men, svårt förstås att få ihop - alla bor väl så utspridda, nåt att tänka på till nåt annat år kanske?





Av barecho - 28 september 2012 19:55

...., men inte så långt nu - bara till Åland. Men, trots att det är så nära är vi här så sällan. Nu kan man väl inte påstå att det är den roligaste årstiden att åka dit kanske - regn och höstrusk är inte så kul nånstans faktiskt. Dock får man väl erkänna att det är en himla mysig ö - jag får för mig att de som bor här är väldigt stolta människor som verkligen bryr sig om sin ö, sånt tokgillas   . Minns inte när jag var här sist - tror det var när Jacob bara var några månader, såååå några år sedan kan man väl säga.....  .


Anledningen till att vi åkt hit är förstås att det är hundutställning - men vi försöker ju också få till att ha det lite mysigt och trevligt också. Av den anledningen valde vi att bo i Mariehamn istället för i Eckerö där utställningen är. Inte för att jag vet om det är något fel på Eckerö - men kändes ändå mer lockande att bo i Mariehamn där det finns lite mer utbud på restauranger. 


Vi hade först bokat in oss att åka på em-turen från Grisslehamn - men då det dök upp jobb åt David här så passade han på och besökte en kund här när vi ändå var här. Bokade då om till tidiga turen, dvs. den som gick 10.00 i förmiddags. Jaaa, till en liten extrakostnad förstås - man kan ju inte bara boka om hur som helst inte!


David, som lätt skulle kunna ställa upp i VM i att köra så hundar blir åksjuka - lyckades förstås få någon att kräkas eftersom vägarna till Grisslehamn är så dåliga. Det där med mjuuuuuuuuuk körning, det är liksom min grej lite mer. David påstår att jag kör som en kärring, men men - väldigt sällan nån hund kräks när jag kör så det tar jag som ett bevis på att jag kör lugn och mjukt - även om det kan gå lite fort ibland   .


När vi kom fram till hamnen och öppnade bakluckan så satt det en lidande svart liten hund i ett hörn. Hon såg mer än äcklad ut över spyorna som bredde ut sig över fällen.... Såklart räddade jag henne, hon fick förstås följa med in på båten - hennes långöron blev kvar i bilen, men jag tror nog de hade det lugnast där.

 

Tyra rullade ihop sig vid mina fötter på min jacka - man märkte henne överhuvudtaget inte. Kan just tänka mig om jag skulle haft tre långöron med mig där istället...


David lämnade av mig och hundarna på hotellet, Park Alandia, och for sedan iväg för att möta kunden. Hotellet är verkligen kanonbra för hundarna - stora rum och bra rastningsmöjligheter utanför. En liten diskbänk med kran och plattor fanns också på rummet, samt kylskåp (bra för köttbullarna!).

 

Tyra var inte alltför intresserad av att äta torrfoder. David mosade i en köttbulle i hennes skål... Så jobbigt hon fick att slicka ren alla kulor i munnen för att sen spotta ut dom på golvet... 

 

Här har antalet kulor ökat som ni ser.... Nu kanske ni tycker att jag inte ska klaga så kräsen som jag är, men jag brukar då inte spotta ut det som jag inte gillar på golvet!


Jag och hundarna tog en liten powernap under tiden han var borta - sååå mysigt så!


Vi kom nyss tillbaka från ett restaurangbesök en liten bit från hotellet. Båda två åt Fajitas - helt okej, men kanske inte fantastiskt. Vinet smakade skit....:-( Såg direkt på färgen att det skulle vara äckligt. När färgen får tankarna åt urinprov  - jaaa, då bådar det inte gott. Så jävla surt   ... Nåja, vattnet var gott :-)


Nu blir det snart natta här  - vi gick ju upp 04.00 imorse och samma tid (svensk tid) blir det uppstigning imorgon. Av någon mycket konstig anledning tror min telefon att den är kvar i Sverige så den visar svensk tid... Imorgon är det Älskade vännens dag, hon känner sig mycket nöjd att ha tre långöron med som publik, det brukar ju oftast vara tvärtom...


Så har något speciellt hänt under veckan som gått? Näe, mest det vanliga. Valparna växer så det knakar - Miranda ger fortfarande Linns valpar något mål mat om dagen, mest för att hon ska vänja av sig i lagom takt för nu verkar Linns mjölkproduktion ha kommit igång. 


I går blev Mirandas valpar veterinärbesiktigade, vaccinerade och chipmärkta. Det gick bra för allihopa, så skönt! Första valpen flyttar på måndag... Karo blir som sagt kvar, som jag försöker hitta på nåt passande namn - hoppas jag vaknar imorgon och bara känner att SÅÅÅÅ ska han heta!!!


 

Myyyys i hundsängen, nytvättad som den är efter att vissa små hundar hos oss inbillat sig att den var nån form av toalett... Ni ser kalsongerna som ligger vid Tykes fötter? Det var början på hans samlande den dagen - han blev lite trött mitt i bara....




Av barecho - 25 september 2012 08:45

Här kommer bilder från söndagens MH, stort tack Maria för att du fotade och skickade dom till mig   !

 
Ja, hon verkar ju trevlig   


 
Okej - får man fråga vad ni tittar på?



 
Fort efter det som kastades iväg




Där är den ju!



Se så lätt jag flyger fram!



 
Är det dunderklumpens fläta som ligger där eller är den från en gigantisk pippi långstrump?


 
Oj, bromsa!!


 

Och hur ska jag få med mig den här? Måste snabba mig innan Lilla skräpet eller Liten skrutt kommer...



 

Var fan är långöronen när man behöver dom mest? Denna är ju ingen match för dom, men för lilla mig...



Äsch, får väl tugga lite på den här då istället...


 

Men släpp mig då - det är något som rör sig därborta!



 

Nä, men släppte du mig inte då så kan du fetglömma att jag jagar den nu 



 

Jahaja, där borta går det nån med en filt över sig - en fryssen utställare eller nån domare från yttre rymden, vem vet och vem bryr sig?



 

Äsch, jag tar mig en liten promenad här på "berget" istället jag...



 

Men vaf.... har vi kommit till nån bilverkstad nu eller vad är det frågan om??



 

Jaja, visst är jag duktig   



 

Någonting lät där i, var väl nån snorunge som kastat en leksak eller nåt?



Men, matte.... du ska väl inte börja plantera i lådor eller nåt sånt nu? Man skäms ju för dig....


 

WTF? Ku Kux Klan - finns inte dom bara i Amerika?? Alltså ni borde söka hjälp eller nåt - men jag är inte den som är kallad att hjälpa er tyvärr...



 

Är inte matte lite väl närgången nu? Jag luktar lite här istället jag...



 

Okej, det var en tjej under alltså? Jag hade gissat en karl jag - det brukar ju vara dom som för de flesta beter sig märkligt har jag noterat. Meeeen, nu iofs i jämställdhetens namn - så kanske detta var en hen eller nåt?



 

Men matte... kom med nåt nytt nudå? Den där gamla flätan kanske du kan lura ett långöra med - men knappast mig...



 

Kan väl dansa lite då under tiden de skjuter där borta om nu du tycker det är så himla viktigt...





  
Hjälp den anfaller!!




Av barecho - 24 september 2012 13:49

Jaaaa, i alla fall i Enköping   . Det fick Tyra och jag erfara när vi var på MH-test utanför Enköping igår. Hennes uppfödare anordnar MH för samtliga sina uppfödningar, fantastiskt gjort tycker jag och det måste verkligen ge mycket som uppfödare att få se de flesta av sina uppfödda valpar under ett MH. Nu tycker ju jag personligen att man får ta ett MH lite för det det är, de är ju som jag förstår det hela mest gjorda för Brukshundar. Man vill ju inte alls att alla hundraser ska bete sig lika, till exempel ett beteende som är bra hos en schnauzer kan ju vara helt otypiskt för en springer. Det finns ju väl beskrivet i de flesta rasstandards hur varje ras ska bete sig, något som man kanske som vanlig hundägare skulle sätta sig in i mer än man gör ibland.


För mig som är aningens, aningens....    tävlingsinriktad så är det lite svårt med såna här test. Det finns ju liksom inget rätt eller fel egentligen, ingen högsta poäng eller nån vinnare såå det är lite annorlunda för mig, men nog så nyttigt kan jag tänka mig!


Älskade vännen Tyra skulle gå ut allra sist, så jag hann gå med och titta på två hundar före. Tur var väl det, jag som vill ha kontroll - nu såg jag ju lite hur det gick till så jag inte gjorde bort mig totalt. Jag tycker både hundar och ägare gjorde riktigt bra ifrån sig, båda hundarna jag gick med och tittade på var svarta schnauzers och det var ju den rasen min mor och jag födde upp ihop under tiden jag bodde hemma. Och så varm om hjärtat jag blir när jag ser hur rasen har utvecklat sig.... en hel del temperamentsproblem brottades vi med då och det var en stor anledning till att jag slutade med rasen. Dessa två individer som jag såg var verkligen jättebra mentalt - utifrån min bild av schnauzer.


Så hur gick det då för Tyra? Jo, det började väl "sådär" kan jag tycka. Domaren visade sig vara lika fyrkantig som den kantigaste låda man nånsin sett - och visst, regler ska väl följas, men lite sunt förnuft och ett leende kommer man långt på tycker jag istället för att vara sur och gnällig för att nån pytteliten detalj inte är som man vill. 


Domaren började med att tilltala mig som om jag vore tre år, och visst - vissa säger att jag inte beter mig mognare än så, men jag gillar ändå inte den attityden - som typ "lilla gumman". Fick bita ihop och bita ihop... vet ju hur känslig älskade vännen är för mina sinnesstämningar. Han skulle då berätta att jag absolut skulle hålla allra längst ut i kopplet i öglan, jo - sa jag, men då kommer hon att snubbla på det hela tiden (till saken hör att jag nog inte hade det lämpligaste kopplet - men man kan ju inte tänka på allt....). Så lite smått demonstrativt (vadå? var det nån som sa nåt om tre år???) höll jag med ett finger längst ut i öglan medan Tyra trasslade in sig i kopplet och sprang mellan alla människor som hon skulle gå förbi framför och bakom. Hon upptäckte dessutom Veronica där i massan och blev förstås sprudlande glad över det   .


Sen skulle hon då hälsa på testledaren, det var inga problem - hon följde glatt med och lät sig klämmas på. Inte så konstigt med tanke på att hon är utställd en hel del... Sånt här är alltid svårt förstås, de har ju erfarenheter med sig - både bra och dåliga. Testledaren som var oerhört trevlig och som man verkligen såg gillade hundar, tog fram en gigantisk tuggknut som Tyra då skulle lockas att leka med... Jaaa, jag kan ju tycka att nån lite mer i hennes storlek hade varit mer passande. Denna tuggknut var betydligt längre än henne själv så inte sjutton var hon speciellt intresserad av den inte.... Hon undrade nog mest vad sjutton vi höll på med?  


Sedan var det "haren" som hon då skulle jaga. När den for iväg första gången så fick jag inte släppa henne utan jag höll i hennes halsband då. När hon först såg den blev hon intresserad och ställde sig på två ben - när hon sedan blev fasthållen av mig då tolkade hon det nog så som att okej, den fick jag inte jaga alltså. Sååå nu sket hon fullständigt i den där trasan - om den ville fara runt där så vem bryr sig?


Nästa moment var när vi skulle stå helt stilla i 3 minuter, och behöver jag säga vem detta var mest påfrestande för?? För mig att stå blickstilla och inte säga ett ljud, inte ens få titta på Tyra under denna tid var det i det närmaste som tortyr. Tyra däremot verkade inte bry sig - hon hoppade på mig en gång annars stod hon mest och tittade sig omkring.


Så var det dags för när en person med en filt över sig ska försöka göra lekinbjudan på håll. Först såg nog inte Tyra henne, men även när hon gjorde det så brydde hon sig inte nämnvärt. - Jaha, där går nån med en filt över sig - finns så mycket tokigt folk så, men har man varit på en hel del utställningar har man nog vant sig som hund med det mesta verkar det som... Personen skulle sedan ropa på henne och försöka göra nån form av lekinbjudan - men jag tror aldrig Tyra hörde henne, det blåste rejält då så det kan ha varit därför kanske. Hälsade gjorde hon förstås när vi kom fram - det gör hon ju på alla, oavsett hur märkliga de ser ut eller beter sig...


Nästa var överraskningsmomentet - det när overallen åker upp mitt framför en. Fast jag vet vad som skulle hända så blev jag ändå så jag ryckte till. När den for upp bara en kort bit framför oss så skulle jag stanna, titta på overallen och släppa kopplet. Vad Tyra gjorde då vet jag inte - men när jag tog något steg fram mot overallen så gick hon fram och luktade. Så var den saken över. Vi skulle sedan gå förbi den på båda sidor för att se att hon inte hade någon bestående rädsla kvar - och det kan man väl inte säga att hon hade. Hon valde den lite originellare platsen att gå, nämligen genom byxbenen på overallen!


Ljudet var inte heller något hon tyckte var nåt speciellt - jag tycker nog inte heller att det var så illa som jag minns att det var när jag gick på MH sist, nån gång i mitten av 90-talet. Hon kollade ditåt det lät - sen struntade väl hon i det, fasiken var väl inte värre ljud än när matte storstädar hemma?


Så kom vi då till det som jag tycker är intressantast, spökena.... Som jag minns det så var det tre spöken när jag gick då för länge sedan med Caesar och Malin, men nu var det bara två. Ett från vänster och ett från höger. Det från vänster kom mer rakt emot oss så när det började gå mot oss - klädd som Ku Klux Klan ungefär så tittade hon upp. Kollade sedan åt höger och såg att en lika kom där. Meeeen, sedan var det inte så att hon brydde sig speciellt. Tja, är man uppväxt i Årsunda kanske man är van med det mesta? Hon satt sig helt enkelt och bajsade istället för att hetsa upp sig över de där "töntarna". Herregud, skulle det där kallas spöken?? De har då inte sett Fritte-spöket som vi har hemma tänkte nog Tyra.... När det vänstra spöket kommit väldigt nära morrade hon till, men så när varken jag eller spöket verkade bry sig återgick hon till att lukta i gräset där två tikar kissat före henne.


Allra sist kollades skottfastheten och där var det inga som helst problem - nu är hon ganska så van med skott ska man väl säga, det finns nån skyttebana inte så långt ifrån där vi går promenader så hon har nog hört det så många gånger att hon knappast reagerar. Nu var detta visserligen på närmare håll.


Så skulle då domaren gå igenom lite vad han hade beskrivit, för det är ju det domaren gör - beskriver hundens beteende, inte värdesätter det. Men, jag tänkte ändå - om du säger något dumt om henne då kommer jag INTE att kunna hålla tyst! Han frågade mig allra först vad jag tyckte själv om hennes insats - som att han kände på sig att här är det bäst man går varligt fram.... Jag tycker hon skötte sig PERFEKT sa jag, jag är hur stolt som helst över henne!! Spände ögonen lite i honom medan jag sa det och tja, vad kunde han säga efter det? Nä, han tyckte hon hade skött sig bra - och det hade hon verkligen. Visst är hon präglad på mig och vad jag har fostrat henne till, men så ska det ju vara också? Hon litar på mig och jag litar på henne - kan det bli bättre  .


Tvärr har jag inga foton från dagen - men Maria tog några så kanske jag får sedan så jag kan lägga ut nåt här i efterhand.



 

Fullt upp har det varit med alla våra valpar för övrigt. Linn har varit fortsatt dålig i magen och vi har haft svårt att få i henne så mycket mat som vi vill. Av den anledningen har hon inte alls så mycket mjölk som hon skulle behöva till sina nio valpar...


I lördags morse tyckte jag de kändes alldeles för tunna - började bli smått oroliga för dem. Man kan ju alltid mata till dom - men det är svårt att få det att fungera optimalt. Vad göra? 


 

Miranda har oerhört mycket mjölk kvar och av en kvalitet som är helt fantastisk om jag tänker på hur runda hennes sju valpar varit under hela tiden. Tänkte att jag provar om hon vill ge dom lite... Och det ville hon såklart, dom är bara för underbara tikarna  . Nu lägger hon sig där några gånger om dagen så att de får lite tillskott - och redan nu har det hänt massor med dom, de är så tjocka och nöjda nu så!


 

Hennes egna är ju inte så mysiga vad det gäller tuttandet längre... Herregud som de biter och sliter i henne!


 

Här kollar hon av ifall Karo behöver tvättas av lite - hon äter fortfarande upp deras bajs och det är ju bara så äckligt när de är såhär stora som sju veckor...


 

Kira verkar ha fastnat under stolen...


 

... till slut lyckades hon krångla sig ur stolens grepp.


 

Här är det Kizzie som är på språng. Ni ser så sliten mattan är eller hur? Men, vi kan liksom inte bestämma oss om vi bara ska byta matta eller passa på och göra om hela köket...


 

Kain blev inte avskräckt av min tåbira, nä - han verkar gilla både den och den sura gamla toffeln.


 

Alla leksaker samlade Tyke och Tekla ihop så ingen springervalp skulle ta dom...


 

... men här verkar någon av dom ha blivit nerbrottad!


 

Här är de Tekla som försöker uppfostra dem...


  
Kizzie igen.


 

Så lilla gubben Karo som förstås är lite extra hängig på matte...


 

...undrar varför?


 

Karo...


 

Såhär trött var älskade vännen igår kväll efter sitt MH....









Av barecho - 20 september 2012 19:59

.. har blivit gjort idag. Jag lider verkligen av att jag inte får sova en blund på en hel natt. Tur att jag haft "snälla" barn som sovit om nätterna från de har varit riktigt små, jag förstår inte hur en del småbarnsföräldrar orkar att inte få sova...


Passade dock på att baka rosenbröd eftersom jag så att säga inte vill lämna Linn och valparna nu så här i början. Valprummet ligger i anslutning till köket så då kunde jag lika gärna passa på att göra något sådant, annars försöker jag ju hålla mig borta från köket så mycket som möjligt..  .


Linn har också varit trött, sovit mest hela dagen - hon fick en "hutt" och sedan det specialmål som vi brukar ge nyvalpade tikar. Någon annan mat har hon inte velat ha idag, men så är hon ju också en mycket kräsen dam.


De andra hundarna fick nöja sig med att roa sig på gården idag - inget som de såg ut att vara missnöjda över. Jag filmade lite och försökte lägga ihop filmsnuttarna till en film, men jag förstår mig inte på det programmet vi har... suck... Tänk så mycket enklare saker skulle vara om jag var lite mer teknisk!! Det enda jag klarar av där är att göra det till en film som läggs ut på Youtube eftersom det så att säga sköts automatiskt i programmet. Filmen håller just nu på att bearbetas så lägger väl ut den sen på FB eller här i bloggen. 


 

Efter ett välbehövligt bad la sig Linn tillrätta med sina små...


David kom just hem från Östergötland där han varit på jobb, han köpte med sig Ärtsoppa på burk till Linn eftersom hennes matte berättat att det är nästan det enda hon verkligen gillar. Och trot eller ej, hon kastade i sig det på en gång!! Ärtsoppa av allt, jaaaa - smaken är som baken!


Det blev alltså nio valpar till slut, 3 hanhundar och 6 tikar - nästan som man skulle kunna ha beställt   .


 

Svart/vit hanhund, Lexus


 

Svart/vit hanhund, Lakritz


 

Lever/vit hanhund, Labero


 

Svart/vit tik, Lola


 

Svart/vit tik, Letizia


 

Svart/vit tik, Labolina


 

Lever/vit tik, Liv


 

Lever/vit tik, La Toya


 

Lever/vit tik, Lambada


 

Jag insåg att valet av fäll kanske inte var det bästa.... Den såg så fin ut när jag köpte den, men passar kanske inte jättebra ihop med ett gäng valpar i samma färg...





Av barecho - 20 september 2012 00:15

Linn är jätteduktig - man förundras ju över deras reaktioner när det är första gången. Först är de lite smått paralyserade, mest av smärtan tror jag - men sedan börjar de tvätta de små nästan på en gång.  


 

Man ser så väl hur ont det gör...


 

Men så är första valpen född och då verkar den värsta smärtan ha släppt.


 

Lite vila efter de tre första som kom väldigt tätt.


 

Så är det dags för valp nummer fyra att göra entré...


 

Strax före tolvslaget, 23.55 föddes valp nummer fyra. En brun/vit tik som vägde 328 gram och numera heter Lambada.


Magen är rejält rund fortfarande så några fler blir det allt...

Av barecho - 19 september 2012 23:44

.... hade dessa valpar ut! Jag trodde inte det skulle bli någon valpning förrän till helgen eftersom det kändes som om Linn kanske parades någon dag för tidigt i och med att det "bara" var dygn 9 som hon parades på. Men, så låg ju febern nere i förmiddags så då trodde jag på valpning imorgon, under dagen. Meeeen, det var bara önsketänkande från min sida - som så många tikar gjort tidigare så valde hon att valpa på natten. Just när jag skulle ta lite kvällsfika till Dallas upptäckte jag att hon krystade lätt. Hon har inte varit speciellt orolig, inte bäddat en endaste gång vad jag har sett så jag blev onekligen lite förvånad!


Men, det var ju bara att koka sax, peang och lite snören och sätta sig i valplådan och vänta. Och strax efter 23.00 föddes första valpen, en brun/vit tik. Hon döptes snabbt till La Toya, hon vägde 324 gram och föddes 23.05


Bara 10 minuter efter var det dags för nästa valp - en brun/vit hanhund vid namn Labero. Han vägde lite mer, 350 gram. Med samma intervall kom då nästa, alltså 23.25 Första svart/vit, en tik som heter Labolina. Hon vägde 322 gram.


Hon har just börjat krysta så smått för nästa, foton på de små kommer i nästa inlägg...


Av barecho - 19 september 2012 19:36

... För jag kan ju inte börja varje blogg med att be om ursäkt för att det var så länge sedan jag skrev? Nej, det är väl bara att acceptera att bloggen ligger för långt ner på min prioriteringslista nuförtiden   .


Har lite extra att göra nu också eftersom min mor Margareta är i Australien i tre veckor och jag har lovat hjälpa henne med beställningar under tiden. Och det droppar in ett par mail om dagen - verkligen roligt att de saker som hon importerar är så populära   . Lite avundsjuk är jag såklart på henne och Petra som är där - Australien är ju så speciellt, verkligen ett land som vi blev jätteförtjusta i när vi var där 2007. Både min och Davids dröm är att nån gång få fira nyår och kanske också jul i Australien, jag tror det skulle vara en fantastisk upplevelse   .

 

Här var de på besök hos en Golden-uppfödare.

 

Dom hade också varit och hälsat på älskade Freddy (Barecho For Real) som ju flyttade till Australien när han var 1 år ungefär.... Han har bytt hem nu och verkar ha det hur bra som helst - denna tavla har de nya ägarna sett till att göra av honom  .



Nåja, men vi får väl nöja oss med det supertrista vädret som detta land bjuder på än så länge... Regn och blåst hör väl hösten till, men om man åtminstone haft en sommar före kan man ju stå ut med det - men nu.... Jaaa, jag vet att det inte är nån idé att gnälla på vädret, men jag tänker göra det i alla fall!!


Så har också en till av sönerna flyttat hemifrån... I helgen så flyttade Henric ihop med sin flickvän Nathalie i en lägenhet i Sandviken. Jaaa, ni gissar rätt - såklart har jag fällt nån tår över det, lika som jag gjorde när Thomas flyttade. Inte för att jag inte träffar honom lika ofta, utan mest tror jag för att en epok liksom är över... Jag fattar inte vart åren har tagit vägen?? (om jag kollar mig i spegeln så kanske jag kan ana det iofs...) Men, jag har verkligen älskat att ha alla barnen hemma samtidigt, nu blir det ju inte så ofta tyvärr eftersom Thomas numera bor ända nere i Ystad. Men, de gånger det händer är verkligen något extra för mig   . Stackars Jacob som är ensam kvar här hemma nu med David och mig, hur ska det gå för honom när jag bara har honom att skämma bort??? Eller, jag kan ju skämma bort dom andra också - fast på andra sätt.... Jacob däremot verkar tycka att det inte är så farligt, han håller just nu på och lägger upp planer för vad han ska göra med "sitt" tredje rum. När Thomas flyttade tog han ju hans rum till sovrum, sitt gamla rum har han som spel/datarum just nu.

 

Shopping på Ikea blir det såklart vid flytt - men stackars Nathalie hade det nog inte så lätt. Att jag är en värdelös shoppare vet ju de flesta, och Henke är inte långt ifrån mig vad det gäller det....


Dom får så fint i lägenheten, Nathalie är verkligen duktig på att få det ombonat och mysigt - det var ju värre för Thomas som flyttade helt själv... Då låg det ju på mig att göra sånt, och tja - det är väl inte heller min starka sida... (herregud, har jag inga såna jag???).


En utställning till har jag förstås hunnit med, nämligen SSRK:s i Smedjebacken. Jag hade inte tänkt åka dit först eftersom jag vet hur ofantligt utställningstrött jag är såhär i slutet av säsongen, men så när jag fick hem Rafferty och insåg att jag precis på dagen skulle hinna regga in honom för att kunna anmäla honom så anmälde jag i sista stund!


Jag hade planerat att David skulle följa med, men så blev en av Jacobs matcher flyttade just till den dagen och han hade redan missat så många matcher så jag förstod hur gärna han ville gå på den istället. Nåt annat sällskap lyckades jag inte få så jag fick helt enkelt åka själv. Nåt som hur många andra som helst gör hela tiden... Meeen, jag är ju lite sjåpig vad det gäller att bära och dra och sånt jag...


Nu gick det hur bra som helst, parkeringen låg nära och allt var packat i bilen så jag smidigt skulle få ut det. Fyra hundar hade jag med mig, så det var ju inte så jobbigt iofs. Utställningen var i nån form av idrottshall, jättebra verkligen när man kan vara i såna. Golvet var inte heller halt - nåt som annars brukar vara hopplöst när man är inomhus. Blir det många fler anmälda så blir det nog trångt där inne - men som det var nu var det helt perfekt!


Juli (Barecho Jetset Romance) var med, hon behöver en hel del träning märker jag.. Inte för att hon är direkt osäker eller rädd, utan för att hon hänger sig i kopplet och får förstås inte så fantastiska rörelser då... Hon kom trea i sin klass med HP. Direkt byte sedan till Rafferty (Peasblossom Jester), detta var ju första gången jag skulle visa honom så hade ingen aning alls om hur han skulle sköta sig. Han är ju utställd en hel del i England så han är ju van med det förstås, men just med mig som handler var han ju helt ovan. Första varvet tog han i 200 km/h ungefär så till varv nummer två hade jag bytt till kedja istället för vanligt uställningskoppel och då gick det lite bättre. Efter ett par gånger till så är det nog perfekt skulle jag tro, hellre en hund med mycket fart än en som man får dra fram. Han blev tvåa bästa hanhund med Res-Cert så det var väl en skaplig debut   . 


Nästa hund jag hade med mig var Enya (Barecho Either With Or Without You), tyvärr så har hennes mormor smakat på pälsen nu under löpet så hon var väl långt ifrån i sin bästa päls... Fattar inte varför Kylie gör så? När tikarna löper så uppvaktar hon dom hela tiden, rider på dom och naggar i pälsen. Gamla tanten?!? Enya var själv i Öppen klass så där vann hon och fick CK - hon blev sedan fyra bästa tik, stort tack till Gisela för hjälpen med handlingen av henne i bästa tik. Sist men inte minst var det då dags för Clådan - hon var ensam i championklass så där vann hon och fick CK. Sedan blev hon också bästa tik och BIR   !

 
BIM Cloette's Two Thumbs Up & BIR CH Barecho Quest For Success


Rasen var klar tidigt eftersom det inte var mer än 19 anmälda så det blev en lång väntan sedan till finalerna. Men, det gick faktiskt riktigt bra trots att jag var "all by myself". Så många andra trevliga människor att prata med - och hur det än är så när man är själv så blir det av att man pratar med andra på ett helt annat sätt än när man har sällskap med sig. 


Jag hade för en gångs skull tid att kolla på de andra finalerna och så många fina valpar som var med, jättekul   .

Till sist var det då dags för Best In Show - och tur var det väl att jag anmälde för finaste Clådan slutade som BIS-1!

 


Fick hjälp att packa mig ut i bilen med alla priser och sedan var det bara att åka hemöver - resan gick snabbt, förutom då jag blev stoppad av polisen i Fagersta för att visa körkort och blåsa. Tycker det är bra med såna kontroller (fartkontroller däremot gillas INTE...), för är det så att folk kör omkring och har druckit då ska de jävlar straffas!


 

Lilla Tyke, mest kallad Liten skrutt, har kommit bra in i flocken - precis som de andra gjorde också som valpar. Det är liksom nästan som om våra långöron inte bryr sig om dom - kan inte säga att de direkt ser ut att vara så förtjust i dom, men de bryr sig inte alls. Som om de inte förstår att de är hundar nästan.... Tyke har sökt sig mest till Kylie och Pärlan, dom är väl de mest moderliga i huset dom   .

 

Öronen är det lite si och så med - men har är sååå himla charmig, idag försökte han till och med lyfta på benet - det gick väl "sådär" kan man säga.. Men är man bara 12 veckor gammal så kanske det är lite väl tidigt också, men testa måste man förstås...


Så har vi också fotat och filmat alla valpar och det tar sin tid måste jag säga... Denna kull har också varit mer än envisa när jag ska ställa upp dom, de liksom bara kastar sig loss ur mina händer och jag är ju livrädd att de ska ramla ned från trimbordet. Varför de gör så kan man ju undra... men förmodligen har de väl tröttnat på allt mitt tittande på trimbord...


 
Denna kille, kallad Karo -  i stamtavlan Barecho Kissing A Fool, kommer att bli kvar här hemma. Jag hade inte planerat att behålla någon hemma - men inte kan jag motstå denna valp. Jag minns när jag gav dom köttfärs första gången och han liksom ställde upp sig, två veckor gammal och jag fick rysningar direkt. Jag kan inte minnas när jag hade en valp med ett sånt bakställ tidigare... Han är förstås inte felfri, finns saker jag skulle vilja ha annorlunda på honom också som alltid - men detta bakställ är verkligen "to die for"...

 

Såhär ser han ut från andra hållet - inte så tokigt det heller :)

 

Rejält prickig är han redan nu.


Meeeen, så finns det också två till hanar som jag gärna skulle behålla - förra gången jag hade sånt här huvudbry var i kullen där Fritz föddes. Vi behöll också en till hanhund i den kullen, Simpe - Barecho Face The Facts, också han blev fantastiskt fin.

 

Denna kille, kallad Kafka - i stamtavlan heter han Barecho Kings Ransom, gillar jag oerhört mycket. Sån kropp och rygg - och precis de proportioner som jag vill ha.

 

Bredast bläs har han - men så supermörka ögon precis som sin mamma.


Och så denna kille som har så fina linjer...

 

Knatten kallas han för - i stamtavlan Barecho Keep Going.

 

Hur söt får man bli??


När vi var färdiga med allt filmande och fotande så utbrast David - Men, dom var ju jättefina allihopa? Och det är dom verkligen - de andra som jag inte har kort på här är också bra. Som det ser ut än så länge så var detta en väldigt bra och passande kombination. Eller kanske man inte ska vara förvånad, Baros och Miranda - mina fina älsklingar, klart dom får fina valpar  .


Nu väntar vi snart nya valpar... Linns feber har börjat gått ner, så kanske det kommer valpar redan imorgon - vi får se...







Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28 29
30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards