Barecho

Alla inlägg under juli 2010

Av Helene - 31 juli 2010 18:45

Att det gör ont att leva är väl nåt som vi alla blivit varse nån gång i livet... Men det går knappt att beskriva så ont som det gjorde i mitt hjärta igår när lilla Birger begravdes i Årsunda Kyrka. Synen av den lilla kistan i kyrkan är nåt som jag aldrig kommer att glömma, och som verkligen gjorde att hjärtat gick i tusen bitar - aldrig kommer vi att glömma dig älskade Birger.  

Ceremonin var verkligen vacker, och Birgers faster Hanna sjöng så oerhört fint "Jag fick låna en ängel" - jag rös i hela kroppen under hela tiden som hon sjöng, så starkt gjort av henne i en så svår stund.

Är ändå glad att jag och David fick dela denna tunga, men ändå så vackra stund med Birgers föräldrar och hans bröder.
Efter att vi allihopa ätit smörgåstårta så åkte vi tillbaks för att titta på hans grav.
  



Jag var helt slut när vi kom hem efteråt, kroppen värkte - hade spänt käkarna så jag var så öm och hade huvudvärk, vaderna var helt stenhårda då jag måste han suttit och spänt dom också hela tiden. För att inte tala om hur ögonen såg ut, och än är de långt ifrån normala.... Att det finns så mycket tårar inom en, tar de aldrig slut?


Fick ändå lite annat att tänka på då hundarna skulle göras iordning inför dagens utställning i Ransäter.

David och jag åkte hemifrån vid 03.15 inatt, och det tog oss ungefär 3,5 timme att köra de 30 mil som sträckan var den väg vi valde att köra. Finns ingen självklar väg dit, utan flera stycken och vår GPS Frida måste ha fått dåndimpen helt... För den väg vi valde, den fanns inte med på världskartan för henne - nädå, när vi svänger in på en väg när det är ca 7 mil kvar och det före stod att vi hade mer än dubbelt så mycket kvar så ändrar hon beräknad ankomsttid till 06.50, istället för 07.45 - men varför i hela världen föreslog hon inte den vägen själv, när vi skulle tjäna en hel timme på den vägen? Ja, ibland fattar man nada....


Den väg som vi åkte var tämligen enslig, tror inte vi såg många bilar på ditvägen - däremot skrämde vi upp en stor älgtjur som förmodligen låg och sov i närheten av vägen. Han flög upp och rusade iväg i full fart när vi kom och körde upp bredvid honom, som tur var så sprang han in i skogen och inte ut på vägen...

Till saken hör att jag bara nån minut före sagt till David att han måste stanna för jag var kissnödig - förstår väl ifall jag skulle ha satt mig bredvid honom.....stackars älgen hade aldrig blivit sig lik efter en sån chock!


Vi anlände då strax före 07.00, och det var trevliga parkeringsvakter även här.   David gick in före och satt upp tältet så det var klart när vi kom in med hundarna. Det är ju trångt där inne på hembygdsgården, men en mycket gemytlig stämning. Inga tältpoliser som gick runt och mätte hur många centimeter det var mellan tält och ring osv.... Trevligt också att katalogen bestod av både lördagens och söndagens hundar, jag som är så himla nördig så jag läser kataloger innan och utan tyckte såklart det var skitbra!


Först ut av våra darlingar var återigen Messi. Han vann juniorklassen med CK, och en liten stund efter det så vann Eros championklassen med CK. Endast tre hanhundar fick CK denna dag, och Eros blev bästa hanhund med CACIB och Messi blev tvåa bästa hanhund med sitt åttonde CERT!
Sanne har nog fått några strån till päls mer sedan sist, och hon vann även denna gång unghundsklassen med CK.
I championklass tikar var mor och dotter med, och där var det dottern Clådan som vann och mamma Celine blev tvåa, båda två fick CK. I bästa tik vann Clådan och fick då CACIB, och Celine blev trea bästa tik. Sanne-panne visades av Linda, tusen tack för det, och fick då en femte plats i bästa tikklassen som bestod av åtta tikar som alla fått CK.
Så återigen var det Eros och Clådan som skulle göra upp om BIR/BIM!! Denna gång var det Eros som vann, stort grattis till Andrea och Katarina!
  
Vad säger ni, ska jag visa den här sidan istället på Clådan? En del har sagt att jag ska göra det, men ibland kan jag ju vara lite konservativ - har ju alltid visat den andra liksom....


Vi gick inte in i nån uppfödargrupp, för jag höll helt enkelt på att kissa på mig när vi fick springa hur många varv som helst på slutet... Kände att det inte var långt ifrån att det skulle rinna nerför benen, not nice.... osså kö till tjejtoa som vanligt, men ni kan vara lugna - det hände ingen olycka...


Davids faster Monika som bor i Karlstad var där med en vännina och tittade, det är så jätteroligt när det kommer någon ur släkten och vill se på vårt stora intresse som är vårt liv helt enkelt - tror det var Clådan som Monika ändå höll mest på, Clådan var ju med på släktmästerskapet för några veckor sedan, och ja - den hunden tycker nästan alla om tror jag!


Vid 12.30-tiden hade vi packat in oss i bilen och skulle fara hemöver. Tänkte vi skulle stanna och äta relativt snabbt eftersom det kurrade i magen rejält efter att ha intagit frukost vid 02.00 på natten. Vi stannade redan i Munkfors på ett ställe som hette Mäster Fälling tror jag, och vilket klipp det var!

  
David beställde rödspätta med remouladsås, och jag kåldolmar med gräddsås. 75:- per portion, och då fanns det ett stort salladsbord - med färskt bröd till som ingick. Maten var mycket god, och det här stället är nog ett av det allra bästa ställen vi stannat på efter vägarna, så det kan vi varmt rekommendera till nästa år när det blir 3 x summers i Ransäter!


Vi har nu varit hemma sedan femtiden och bara en kort stund efter vi kom hem så plingade det till i telefonen och jag fick meddelandet "Han vann gruppen"!!!
JIHOOO, så oerhört roligt och så glad och stolt jag är som uppfödare. Alla som köper hundar här får stå ut med att jag alltid ser dem lite som mina hela livet...
Det finns nog få som jag tycker förtjänar denna vinst så mycket som hans ägare Andrea och Katarina, de satsar verkligen och ställer ut nästan överallt. Hundarna är alltid välpresenterade och mycket väl iordninggjorda, och man blir alltid så glad att träffa dem  .


Just nu står Davids varma mackor inne i ugnen och jag dricker ett glas vitt vin och mår ganska så bra just nu, trots att tårar har fällts idag också när jag tänkt på gårdagen.... men, det är väl det som är livet - både glädje och sorg....

ANNONS
Av Helene - 28 juli 2010 21:36

Så var det då dags för oss att ge oss ut för att leta efter en ny "member of our team". En Toyota Yaris Verso skulle det bli, och tre stycken hade vi sett ut som vi ville titta på. David kom och hämtade mig efter jag slutade jobbet idag, och så for vi iväg till första bilen - i Uppsala.
Det var en -03 som kändes bra när vi provkörde den, men den saknade mittsätet bak så det drog ju ner betyget lite. Sedan var den vit också, kanske inte den roligaste färgen. Det värsta var dock att jag redan på kortet på Blocket sett att den hade fula gröna stripes nertill, och jag sa till David att om inte de går att ta bort så kan du fetglömma att vi köper den! Många av mina principer har som sagt försvunnit med åren, men nån måtta får det väl ändå vara....


Vi fick ett bra pris på den, 40.000:- och vi lovade att höra av oss till säljaren oavsett vad vi beslutade oss för. Han verkade angelägen att få sälja den, och det kan man ju förstå då han haft den ute på blocket sedan 4:e juni.


Nästa bil på listan var en -99 som fanns hos en Toyotahandlare i Norrtälje. Vi pratade om att det kunde ju kännas tryggt att köpa en bil av en handlare som sålde just de märket - för de känner väl sina bilar bäst trodde vi i vår enfald....
Bilen var framkörd när vi kom dit, och den såg verkligen fin och välbehållen ut trots att den var 11 år - dock var båda strålkastarna slitna i glasen, och det var en rejäl repa i lacken på en bakdörr. Denna bil hette tydligen SOL i modellen, och vi frågade vad det betydde. Nja, det visste han inte, kanske att det var elhissar eller nåt med inredningen....Vi frågade också säljaren om ifall man kunde ta ur sätena bak, nja - sa han, det tror jag inte..... Sedan vek han upp dom mot framsätena och sa att det var så man kunde göra, och då fick David knappt plats att köra då man inte kunde köra tillbaks stolen. Tyckte det såg mysko ut... så jag SMS:ade Jill när vi var ute och provkörde, och hon förklarade enkelt hur man gjorde. När vi kom tillbaks efter att ha kört en sväng, så testade vi det och det var precis som Jill sa. Säljaren såg mycket förvånad ut kan jag säga! Så behöver du extraknäck nån gång Jill, så kan du höra efter hos nån Toyota-handlare, för inte är det då deras förtjänst att vi har en nu - utan förtjänsten är helt och hållet din!
  
David kollade upp ifall det var nån rost, men hittade inget. Lite roligt är det när vi är iväg och kollar på bilar - de talar alltid till David och bryr sig inte om mig, trots att det är jag som är mest insatt vad det gäller bilar....
Synd att det inte blev denna bil, ni fattar ju att namnet skulle ha blivit Raj-Raj, och det gillar jag skarpt!

Nåja, som ni förstår så blev det inget av med köp av denna bil.... för när vi kom tillbaks så sa jag också att AC:n inte fungerade, det kom bara varmluft. Blicken då från säljaren sa typ "Du din puckade brud fattar väl inte hur den funkar", så han satt sig i bilen och konstaterade att...... AC:n inte fungerade..... Ridå!
Whoops! Och de som hade kollat igenom bilen tre gånger som han sa, och allt fungerade perfekt. Hmmm..... man undrar ju hur resten hade kollats då.

Vi gillade ju bilen annars, och den var utsatt för 45.000:- och vi sa att 40.000:- kan vi köpa den för ifall AC:n är fixad, men det gick inte att pruta en krona. Så vi sa att då kan ni behålla den. Bara någon timme senare såg jag att de hade sänkt priset till 39.000:- på den, och skrivit ej fungerande AC i annonsen....

Jaha, började känna lite misströstan... men vi hade ju en bil kvar, en på en bilfirma i Danderyd. Så snart jag såg bilfirman så fick jag kalla fötter.... Såg ut ungefär som jag kan tänka mig att det såg ut hos hundhandlare förr i tiden. Bilar till höger och vänster, ingen ordning alls - inte ens någonstans att parkera ens egna bilen. Vi provkörde dock bilen, men det saknades en list på den, och den var full med lackskador. Värst var ändå att den inte alls var lika skön att köra, om det var stötdämparna som var slut eller vad det var - men det kändes som den som haft den tidigare inte hade varit rädd om den alls. Den var en -00 och stod utsatt för 49.900:-, och David sa ändå att vi kunde tänka oss att betala 40.000:- för den då den inte gått så långt som de andra två. Men, nix - de skulle inte sänka priset en krona sa de...


Så, what to do? Kände mig så besviken, och huvudvärken var ett faktum efter dessa två besvikelser.... Den första var ju lite sämre i sätena, och hade inga tonade rutor - plus att mittsätet bak saknades. Var ju inte heller min favvofärg.

Men, den kändes ändå helt klart mest prisvärd, så vi bestämde oss för den ändå! Det blev att styra tillbaks mot Uppsala, och så skriva papper - föra över pengar och så var den vår!! David fick köra den hem, jag tog såklart min älsklingsbil "Wesslan" jag....

  

Så nu står han så fin här på vår gård, ja - stripes är skitfula, och de ska bort vad än resten av familjen säger om det. Ja, men tänk på att det blir skillnad i färgen då sa David, vet inte hur han menar då? Vadå, är den mörkvit under då, och ljusvit utanför där de har suttit??

  
Så kom vi till namnfrågan då..... var ju inte som jag hade valt regbokstäver själv direkt. Nu är jag visserligen inte van med att det är så lätt alla gånger (RJZ= Rojzen, GFL= Görful, EMB= Embert, NRY=Henry, MRG=Morgan och så XSP=Lusen). Kollade runt lite på vad som skulle tänkas passa, och så hittade jag det! Udjat, Horus heliga öga symboliserar förutsägelser och visdom. Passar ju oss som handen i handsken, eller hur!? Så välkommen till din nya familj Udjat!

ANNONS
Av Helene - 26 juli 2010 22:00

Så då har Lusen lämnat Årsunda för gott  .... När vår gamla Chrysler (sämsta bil vi någonsin haft, borde förbjudas att få tillverkas nå mer) brakade ihop fullständigt för drygt två år sedan så köpte vi denna Merca Vito som vi kallat för Lusen. Alla mina bilar har alltid haft namn, och när vi nu fick hem Lusen så var resten av familjen lite smånöjda - få se nu om hon kan komma på nåt namn med det här reg.nr XSP..... - Inga problem sa jag, den får heta Lusen efter Exspot såklart! Lusen har varit en jättebra bil, inga konstigheter utan den har rullat på pålitligt bl.a både till England och Bratislava. - Ja, ni som kommer ihåg början på resan till England kanske är skeptiska, men det var ju faktiskt inte Lusens fel att David inte hade skruvat dit muttrarna ordentligt....

Den har dock varit väldigt dyr i drift.... Vi har betalat drygt 3000:- i kvartalet i skatt, och sedan har den väl inte dragit så extremt lite heller - även om det var diesel. Nåt direkt behov av nån så stor bil har vi inte längre (ja,ja - Marina, vet att du är av en annan uppfattning....). Vi åker oftast bara två personer, och max fem hundar och då får vi lätt plats i Volvon med takbox. Volvon är ju min favoritbil, har ju haft en hel del andra märken under årens lopp - men inget slår Volvo i mina ögon!

Vi satt ut annonsen på Lusen på Blocket i lördags, och i lördags kväll ringde det en från Funäsdalen som var intresserad. Han hörde av sig igen i går, och hade då inga möjligheter att ta sig ner till oss för att titta på bilen - utan frågade då David ifall de kunde mötas efter vägen. Det skulle bli rätt sent, så David sa att han hade semester och kunde köra upp bilen till honom ifall han ville det. Det ville han förstås.... Han hade då redan prutat ned priset till 50.000:- från de 58.000:- som vi satt ut den för. David sa att han inte ville ha nå mer prutning när han kom fram, utan det var det priset som gällde - eller så köpte han den inte alls... Och, jovisst fick vi 50.000:- insatta på kontot - men inte ett öre för resan upp och ner, eller för den tid som det tog David att göra detta (åkte 05.30 i morse och kom hem 20.30, jävligt dåligt måste jag säga....). Han som köpte bilen hade egen firma typ Motor & Fritid eller nåt i Funäsdalen, och hade väl annars kunnat ge nåt ur butiken som tack, men icke! - Nä, otack är världens lön - och än en gång så har vi varit för "snälla" när det kommer till pengar....


När David skulle ta fram vinterdäcken igår kväll så upptäckte han att det var ett getingbo smockat med getingar där däcken var. Jag kollade ut genom fönstret efter att han blivit injagad i huset och aldrig i livet att jag skulle satt min fot där - hua, så många det var! Men, däcken var ju tvungen att tas ur för de skulle ju med morgonen efter. De låg såklart längst in och underst i boden....
Ja, han tog helt enkelt bort brädorna på baksidan och tog ut dem därifrån. Så såhär ser det ut nu...
  
Nån som törs gissa hur lång tid det tar innan brädorna kommer dit igen, jag tippar på när första snön kommer jag....

Nåja, nu är det i alla fall dags att leta efter en annan bil, för två bilar måste vi ha. Det lutar just nu mest åt att det blir en Toyota Yaris Verso.

  

Ja, ja - jag vet att jag sagt att jag aldrig ska ha en japansk bil, men ju äldre jag blir ju färre principer verkar jag få... Däremot så har jag ju alltid haft en förkärlek för kantiga bilar, och det kan man ju säga att den här är!
Den ska vara billig i drift, och det passar ju oss som oftast mest har damm i plånboken nuförtiden...

För övrigt så har jag arbetat första dagen efter semestern, och det var helt okej. Jag har aldrig nån semesterångest, och är väl aldrig heller så jublande glad när jag börjar semestern. Tycker det är helt okej både och, och dagarna går med sån himla fart nuförtiden, så det står inte på förrän det är dags för semester igen! Det var dock aningen segt eftersom jag skulle öppna i morse, och det innebar uppstigning vid 04.00 Lite jobbigt för mig som dragit mig till 07.30 nu på morgnarna....

Av Helene - 25 juli 2010 12:38

I går kväll åkte vi till Åke och Kerstin för att fira hennes födelsedag. Förra året var vi på Mallorca när hon fyllde år, och det var verkligen en av de bästa semestrar jag har varit iväg på. Att vädret var kanonbra hela veckan hjälpte såklart till - men jag tycker också att Mallorca var ett ställe som passade mig så bra, så vi återkommer nog dit nån mer gång skulle jag tro!

Gustav, Carro och deras son Melker var också där igår kväll. Melker fyller 6 månader idag, och vilken härlig ålder det är! Man kan sitta och titta på dem hur länge som helst....
Kusinen Jacob har varit lite extra intressant länge nu, och när han nu började leka tittut med honom så skrek Melker av skratt - med skräckblandad förtjusning i rösten...


Här är vädret idag inte speciellt bra alls - regn och rusk, strumporna åkte på vilket var bra länge sedan sist. Flera lampor har jag fått tända inne också då huset helt plötsligt blev så himla mörkt....


Kan ju säga att jag känner mig ännu mer nöjd nu som inte har spenderat dagen i regnet i Köping.... fick detta SMS av Jill vid niotiden i morse:
"Tråkigt att man inte va uppe halva natten och badade hundar för att åka till Köping i spöregnet idag:-) Soffmysarklasserna startar först vid 11-tiden och första klassen ut är "unga hanar i hög". Klassen är öppen för hanhundar under 3 år och material som krävs är hundar, soffa, filt, bra film och eventuellt popcorn:-). Tikklasserna kommer senare idag när godisskålen åker fram"

Japp, såna utställningar gillar vi......

Av Helene - 24 juli 2010 15:21

Idag skulle jag då ha ägnat dagen åt att göra hundarna färdiga för utställningen i Köping imorgon om jag nu hade anmält dit.... Men, si - det har jag inte! Och inte heller till Svenstavik näst-nästa helg. What is wrong?? Är det åldern, eller vad är det som gör att jag inte längre känner för att ställa ut för vem som helst, när som helst som jag gjorde förut? Ja, inte vet jag - men nåt som jag vet är att man ska följa sitt hjärta och göra det man själv känner att man mår bra av. Om det så gäller val av människor som man umgås med, fritidsintressen, eller nåt annat....

Vad det gäller utställningar så har jag ju nämnt tidigare att jag tycker att det på många sätt "börjat spåra ur"... Är det alla gånger hundarna som bedöms? Är utställningarna gjorda för oss utställare, eller vill arrangörerna bara jävlas med oss så mycket som möjligt? Och hur kunniga är egentligen domarna på den ras de dömer? En del domare får bete sig hur som helst och vräka ur sig saker som om man som utställare gjorde skulle kunna få konsekvenser... Och detta betalar vi för?! Jag är ju domare själv, och långt ifrån guds bästa barn... det kan nog många intyga. Men, jag tycker ändå att när jag dömer så har någon faktiskt betalat för det, och då anser jag att jag ska visa mig från min trevligaste sida. Hur jag sedan dömer, har jag full förståelse för att det finns åsikter om. Och jag tänker inte dölja mig bakom uttrycket "Du har anmält för att höra min åsikt", för det vet jag att ytterst få har gjort... De allra flesta ställer ut av helt andra anledningar än att de vill höra vad just jag anser om deras hund. Så om de ser lite sura och besvikna ut när resultatet kanske inte blev det de hade hoppats och trott,  det har jag inga problem med alls. Såklart är det jag som dömer i ringen, och det är min alldeles egna åsikt som avgör placeringarna. Men, att jag för den skull skulle tro att de ska buga och bocka för att fått höra min åsikt som kanske inte alls överensstämmer med deras egen - nä, så högtravande hoppas jag aldrig att jag blir!


Tro nu inte att jag inte kommer att ställa ut mer, för så är det självfallet inte!! Jag älskar fortfarande utställarlivet, men jag kommer nog att vara lite mer restriktiv med vilka utställningar jag åker på och inte! Vissa är ju helt självklara just för att det är en sån trevlig utställningsplats, eller för att det blir en trevlig resa och umgänge runtikring.


Nåja, så vad har jag då roat mig med hittills denna dag?

Ja, till en början så fotade vi vår Merca "Lusen" som vi planerar att sälja... vill ni se annonsen så klicka här: http://www.blocket.se/vi/28580270.htm 

Den har varit himla bra, det måste jag säga - såååå himla mycket bättre än Chryslern som är det i särklass sämsta bilköp vi nånsin gjort....

Men, vi känner väl att vi inte längre har behov av en så stor bil, utan jag skulle vilja köpa en Toyota Yaris Verso istället. Jill har en sådan och den är så rymlig och billig i drift enligt henne! Ja, det blir såklart David som får ha den till jobbet i veckorna - Volvon släpper jag inte i första taget.....


Sedan har David och jag varit in en sväng till Sandviken. Jag skulle ta foto till nytt körkort, och det är väl inte så himla kul.... Att fotografera sig utan hund, känns bara konstigt...

     

Japp, så blev resultatet - lite av fängelsebildskänsla får man allt....


Sedan kom David på att vi inte ätit nåt, eller ja - vadå? sa jag...har ju druckit en halv red bull, det räcker väl?
Nix, det gjorde det tydligen inte, så han drog iväg till Hanséns bageri där de har uteservering. Vi beställde en varsin Foccacia, eller vad sjutton de nu heter - fan, är ju pinsamt när man ska beställa när man inte vet hur man ska uttala det hela.... Speciellt när hon som jobbade där nog senast log nån gång på 50-talet när hon hade gaser i magen... Är det bara jag som blir så oerhört trött på folk som jobbar inom serviceyrken och som inte kan bjuda ens på ett leende, eller kan få en att åtminstone känna sig liiiiite speciell den lilla stund som man står där och faktiskt ska betala för något??

Är mycket möjligt att jag är en ovanligt besvärlig kund, men det enda jag begärde var vanligt vatten - med is i eller åtminstone väldigt kallt. - Det ingår en läsk i priset fick vi till svar. - Va? sa David som inte hörde vad hon sa - då sa hon det igen med en tydlig suck och vass ton på rösten. - Nä, men ursäkta att vi kommer och stör och ville spendera lite av våra pengar här, vi ska genast gå så ni får vara ifred.... så önskar jag att jag skulle ha sagt, men som vanligt kommer man på allt sånt där långt efter....

  

Det var dock inget fel på det vi beställde - det var t.o.m gott, förutom att det tydligen var mycket märkligt att David ville ha kaffet direkt och inte efter maten... Höjda ögonbryn, och en liten suck igen....Nåja, vi ska låta dem vara ifred i fortsättningen - finns ju fler ställen även i lilla Sandviken...

  

Några som trivdes som fisken i vattnet där var dock det här gänget med gråsparvar, så tjocka och välmående de var - kan inte tänka mig att de ens kan flyga med den kaggen...


Usch, det här blev ett gnälligt inlägg jag känner det, men så blir det ibland.... Kan säga att när jag ska blogga så vet jag oftast inte alls vad jag ska skriva, bara börjar skriva om nåt och så leder det ena till det andra...Så därför skriver jag alltid rubriken sist. Jag blir så glad att höra att det är flera som gillar att läsa min blogg, miljoners tack för alla snälla ord, ni är så gulliga allihopa!  


Av Helene - 23 juli 2010 18:58

..ja, dagen började då mycket bra här hemma då David bakade scones till oss till frukosten, så gott när de är varma och smöret smälter....  
  


Vi hade ju inte bestämt riktigt hur vi skulle fira vår bröllopsdag igår, och jag var inte helt i toppform måste jag ju säga - så jag bara kände hur mysigt det skulle vara att bara vara tillsammans hemma, kolla på film och äta nåt gott till och myyyyysa i soffan! Så så fick det bli, vi hyrde en Wallander-film, Indrivaren och så åt vi fläskfilé i champinjonstuvning till. Behöver jag säga att det var vatten i mitt glas denna dag..... Till efterrätt så åt vi päronhalvor, med glass och grädde - mums!!

Vi har haft en hage till valparna på baksidan, och den har Baros raserat gång på gång.... När han helt enkelt har velat leka lite med valparna så har han hoppat på den och släppt ut dom.... Sedan har han lekt tämligen vilt med dom, vilket inte alltid har uppskattats av mig kan jag säga. Så nu skulle vi göra en hage som var kraftigare. Vi hade några troax-sektioner här, och så hade vi tur att få ett par av mammas gamla så det skulle få bli hagen det hade vi tänkt.

  

Det var såklart inte så enkelt att det bara var att skruva ihop dem, nä - det skulle borras nya hål i vissa sektioner för att de skulle passa ihop.
Kan säga att Miranda och Davis var mycket upprörda över att inte få komma ut som de var vana med under tiden vi höll på med hagen så det var högljudda protester som hördes inifrån!

   
Hagen måste såklart vara under trädet.... Jag är så himla orolig att rovfågeln som bor i närheten av oss skall dyka ner och ta en valp... man har ju hört en del skräckhistorier om hur valpar har försvunnit i klorna på en rovfågel, förstå hur hemskt det skulle vara....


Till slut blev hagen då färdig, och jag kan säga att Mirre-pirre och Davis var mycket nöjda när de fick komma ut i den!! Nån som var betydligt mer missnöjd var istället Baros som försökte fälla den åtskilliga gånger idag, utan att lyckas...he...he....



Av Helene - 22 juli 2010 17:02

Idag är det alltså 10 år sedan vi gifte oss..... helt otroligt så snabbt tiden går, dock kan man ju se på korten att det visst har hänt en del sedan dess...

Jag har funderat hit och dit vad jag skulle köpa till David i present till denna dag... Han nämnde nåt lite hastigt för någon vecka sedan om att han skulle vilja ha en ny golfklubba - men inte klarar ju jag av att köpa nåt sånt. Men, hur det var så tyckte jag ändå att det var roligast att köpa nåt som han verkligen ville ha! Så i tisdags ringde jag hans föräldrar och frågade om de visste vad han ville ha för klubba, jag skickade även SMS till hans bror med samma fråga. Ingen av dem visste, men de skulle ut som i går och spela golf med David och skulle försöka luska lite då. Det hade blivit ett himla prat om klubbor visade det sig, och nu så här i efterhand förstår ju David varför....

I alla fall så kom de fram till vilken sorts klubba han ville ha, Åke & Kerstin var bussiga och köpte sedan en sån klubba efter golfrundan.
Men, vilket jobb det är när man ska dölja nåt för den man bor ihop med!! Herregud, hur gör de som är otrogna - som ljuger ihop en massa smörja varje dag kanske?!

För det första så fick jag se till att han åkte i egen bil till golfen, och inte med sina föräldrar. Det löste jag genom att säga att han skulle handla på vägen hem.... Sedan fick jag radera sms, och senaste samtal på mobilen ifall han skulle se det och undrar varför jag hade pratat med dom utan att säga något till honom.


I tisdags var jag in till veterinären då Linn skulle besiktigas och Vera vaccineras. Då passade jag på att stanna i Sandviken på vägen hem och köpa omslagspapper och ett fint kort till honom.... Fick sedan smugga in det i huset när han inte såg.


Så ringde då Kerstin igår... och jag gick därifrån för att svara, ljög sedan ihop till David att det var en valpköpare som ringde som ringt tidigare under dagen.... Hon berättade att de hade köpte en klubba och att jag kunde hämta den hos dem. Så hur skulle jag nu komma på nån anledning för mig att sticka iväg med bilen?? David är ju alltid så snabb att säga att han kan åka när nåt behöver göras.... Jag ringde upp Inger och sa till henne att jag sagt till David att jag skulle åka och kolla till Leas tass då hon gjort sig illa. Så jag for iväg och hämtade klubban.... Sedan skulle jag smuggla ner den i källaren, där jag skulle slå in den innan vi skulle åka iväg bara en kort stund senare. Inslagen blev den, och under tiden David duschade så bar jag upp den till vårt sovrum där jag gömde paket och kort i garderoben... Puh, ja - tur man inte håller på med sånt här så ofta....


Så i morse fick han då paketet... och han blev mycket överraskad och glad! Kortet jag hade köpt var med så fin text som passade så bra...
"Min man.
Det blåser ibland i det liv som är vårt

när kraven är många och tempot känns hårt.

Då är det viktig att ha en kamrat

som använder orden till annat än tjat.


Men om man vill göra tillvaron rik

behövs både kärlek och ljuv romantik.

Någon som inser hur just jag mig känner

någon som gör så att pulsarna bränner.


Jag tror knappt jag har fattat det än

jag har funnit en man men också en vän.

Därför vill jag att du skall veta det nu

Du är min älskling, allra käraste du!"



Tänk så många fina kärlekssånger det finns, den här är en av mina favoriter....
Nån present har jag inte fått av David - men det gör inget, som jag sa till honom - jag har redan fått den bästa presenten - du.....  


David har varit iväg och spelat golf med Pelle under dagen, och jag har då passat på och tänka på dagen då för 10 år sedan....


  
Ja, att gifta sig är ju inte bara-bara... finklädd lär man ju vara, och trots att jag inte alls gillar att ha klänning på mig - så hör det ju till en sån här dag. Klänningen hyrde jag på Gimlins i Gävle - och jag minns att hon som hade butiken klagade för att min byst var för liten och magen för stor så de var tvungen att lägga om klänningen lite. Ha...ha.... ja, säg nåt mer som jag inte vet om - tänkte jag... Tur man är så gammal nu så man inte bryr sig om dylika kommentarer!
En av Bodils kompisar som jobbade som frissa skulle hjälpa mig med håret, och vi höll till hemma hos Carros föräldrar. Carro, Bodil och Carros syrra Anna var med och hjälpte till med sminkning mm. Efter det åkte vi iväg för fotografering:

  
Älskade Snuppe-Caesar måste såklart vara med på bröllopsfoto...

och sedan bar det av mot Årsunda Kyrka....


  
... och med den pampiga ingångsbröllopsmarschen spelandes så gick vi sakta in i kyrkan. Är ju inte så lätt för mig att skrida inte, jag som mest traskar på i sandaler! Som synes på bilden så var jag avslappnad, David däremot hade en handsvett som inte var av denna värld.... Men, så hade jag ju gjort detta förut som han brukar säga! Det är Davids morfar Erik syns i vänstra hörnet, så himla roligt att han hann uppleva detta och även Jacob.


Vi hade två sånger som sjöngs i kyrkan, det var:


och:


Var så vackert, och de första tårarna fällde jag redan där....

När jag sedan fick krama om Thomas och Henric efteråt, och alla andra - ja, då var det dags för näsduken att få komma fram igen.


  
Häst och vagn åkte vi sedan till Hembygdsgården där vi skulle ha bröllopsfesten. Jag var såååå himla rädd när vi åkte och hade Jacob med oss, han som körde körde ju vagnen så himla nära kanten på vägen - och när han sedan satte av med full fart upp mot backen, ja - då var det inte långt ifrån att jag svimmade!!


  
Här är hela familjen samlad - det var en hel del barn med på bröllopsfesten och det var precis så vi ville ha det! Jag tycker allting blir så mycket mer avslappnat och mysigt när barnen är med.... kan liksom aldrig känna att de är i vägen eller så... Sedan ville vi också ha lite mer som ett "gammaldags" bonn-bröllop, än något högtidligt, stelt - det är liksom inte David och jag det....


  
Maten hade våra föräldrar ordnat och gjort själva - och här sitter vi då med mamma och pappa. Stackars pappa har fått hålla två bröllopstal till sin dotter han!
Såklart handlade mycket av talen om att jag är så envis, och har så stark vilja. Och denna sommar när vi gifte oss var det inte bra väder, det regnade mest varje dag. Det skulle det också göra denna dag enligt väderprognosen - men som pappa sa i talet - inte ens vädret törs trotsa Helene! Så solen var fram flera gånger under dagen....
  

Och, ja - nu kommer vi till det kapitel som jag tycker är värst med bröllop.... all möjlig styrdans hatar ju jag.... Jag är så himla dålig på att dansa, tror det hänger ihop med att jag har såna problem med koordinationen. En del säger att det är för att jag inte kan slappna av och låta nån annan styra...hmm.....

Här är det i alla fall Åke och jag som dansar, och vi ser då ut att ha himla trevligt!!


Efter att ha ätit, sjungit och umgåtts bra många timmar så var det då dags för oss att lämna plejset. Vi hade hyrt rum på Gysinge Herrgård, och det var nog bara Anna som visste det då hon skjutsade dit oss. Kan säga att vi sov så länge dagen efter så att vi missade frukosten....

Tack David för våra första 10 år som gifta, hoppas det blir många, många fler....  


    

Av Helene - 22 juli 2010 16:44

Igår så skulle vi då gå på After Beach på Strandbaden här i Årsunda. Det var flera år sedan jag gjorde det sist.... Men på den tiden det begav sig så var det verkligen roligt där om det var en bra trubadur vill säga. Att jag gillar att sjunga är väl ingen direkt hemlighet....


Vi hade bestämt med Gustav och hans tjej Carro - som vi brukar kalla Tratten, och så då "vår" Carro att vi skulle dit. Sedan hakade även Trattens syrra Jenny med sonen Nathan på, samt Trattens mamma och "plastpappa".


Grillbuffé skulle det finnas där, och ja - till ingens förvåning så tyckte inte jag att det var så gott.... Så det blev inte många tuggor för mig, men - men det där är ju alla så vana med som äter ute med mig. Vinet däremot smakade bra, så det blev några glas av det istället - med varannan vatten då såklart, inget smakar ju bättre än vatten!

  

Gustav med sin kära leksak i handen, och David ser ju inte ut att ha smakat på nåt direkt gott av minen att döma....

  
Tratten, myself och Carro...


  

Vi hade en jättetrevlig kväll, och så himla härlig utsikt det är...


Carro var nykter så hon var bussig och körde hem oss, trots att vi hade cyklarna där.... Men, såklart väljer man ju att åka bil när valet finns!


Vi var nog lite rund om fötterna både David och jag, och jag kände att jag blev åksjuk i bilen - så jag kan säga att det lilla jag hade i magen kom upp med en himla fart! Så det var bara att studsa i säng, då jag kände mig långt ifrån toppen!
Vid halvfyratiden vaknade jag med migrän..... och det är lika fruktansvärt varje gång... Jag ville säga till David att han skulle hämta min migränmedicin, men att bara öppna munnen och säga något gör så himla ont så jag fick inte fram ett ord.... Inte förrän några timmar senare, och då hämtade han en ny medicin som jag köpt - tror den hette Zomig Nasal. Den hjälpte snabbt, men som av all sån medicin så blir jag så oerhört påverkad - helt orkeslös och illamående har jag varit hela dagen..... (Pelle, och Henke kom med kommentarer som att jag bara var bakis - men så är det såklart inte!)




Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se