Idag föddes Currys och Yallas valpar   . Jenny ringde tidigt i morse så då begav jag mig iväg till Årsunda. 

 
När jag kom dit hade redan första valpen fötts, det var en tik och hon föddes kl. 06.15 Hon är lite svagt tan-färgad och hennes namn fick bli Tia. Hon vägde 392 gram. 

 
Andra valpen föddes kl. 07.40, även det en tik. Hon heter numera Tintin och hon vägde 376 gram.

Tjugo minuter senare, kl. 08.00 föddes tik nummer tre. Hon fick namnet Tuva och hon vägde 416 gram.

 
Sedan föddes första hanhunden, kl. 08.30 Han är störst av dem med sina 524 gram, han fick namnet Treo - för Curry fick kämpa en del med honom så gjorde nog lite ont. 

 
Valp nummer fem var ytterligare en tik, hon heter Tonya och föddes kl. 08.35 Vikten var 316 gram. 

Ytterligare en tik föddes kl. 09.10 Hon är också lite svagt tan-färgad, namnet blev Trolla och hon vägde 380 gram. 

Efter dessa sex valpar var födda tog Curry sig en välbehövlig paus. Jag tycker mig se rätt ofta att de tar en längre paus ungefär när hälften av valparna är födda. Curry sov så hon snarkade en stund och hann med att både dricka lite filmjölk med socker i och göra en snabbtur ut för att kissa.

 
När det sen sätter igång igen så får hon två krystvärkar så är nästa valp född. Jag ser direkt att han ser livlös ut, och så typiskt också en hanhund när vi hittills bara hade en.... Försöker få liv i honom genom att gnugga rätt hårt på sidan, ingen reaktion. Helt slapp var han förutom att det bubblade lite i näsan när jag tryckte på kroppen. Jag sög ut det vatten han förmodligen fått i sig och började blåsa in luft samt massera hjärtat. När jag blåste in luft kände jag lite motstånd så då tändes ett hopp. Efter nån minut ungefär började han lite smått dra efter andan och både han & jag kämpade på bra till han skrek i högan sky - så härligt att höra   . Vi hade honom innanför tröjan en bra stund för att han skulle hålla värmen, han har börjat försöka tutta lite smått men det märks han år påverkad av sin dramatiska start i livet. Nu hoppas vi han repar på sig - han har ju en hel del andra att kämpa med om tuttarna så vi får självklart hjälpa honom så gott det går. Han föddes kl. 11.25 och fick såklart namnet Tarzan, han kändes verkligen som han passade till det   . Hans vikt var 294 gram.

 
Valp nummer 8 föddes kl. 12.15, en tik som är minst än så länge med sina 270 gram. Hon har fått namnet Tessla. 

 
Nionde valpen föddes kl. 13.20, han vägde 400 gram och var en hanhund. Namnet han fick var Tellus. Även han är lite svagt tan-färgad. 

 
Tionde och sista valpen föddes kl. 14.00 En hanhund som redan nu har tydliga tan-tecken. Hans namn  blev Tenor och han vägde 360 gram.

 
Full fart på mumsandet   

 
En kram från mamma   

Nu är det otroligt stor efterfrågan på valpar, inte bara på Engelsk springer spaniel som vi har valpar av just nu, det verkar vara alla raser som det finns många köpare till   . Det är ju härligt tycker jag, vad kan det finnas för negativt med det? Blir lite förvånad när jag ser en del uppfödare skriva om det som något dåligt, att de inte orkar svara på förfrågningarna som de får och att det blir så jobbigt för så många vill ha valp. Och jo, jag kan förstå det till viss del - de allra flesta som hör av sig till oss är otroligt trevliga, pålästa och har planerat sitt valpköp sedan en längre tid och då känns det lite jobbigt att  berätta att det är så svårt att få tag på valpar nu. 

För även om vi inte har valpar själva när vi får förfrågningar har jag alltid kunnat skicka dom till andra uppfödare, jag brukar säga att Engelsk springer spaniel är en så sund och frisk ras samt att vi bara har seriösa uppfödare på vår ras vilket gör att de kan köpa sin springer var som helst och med största säkerhet bli jättenöjda! Men nu går alltså inte det, det verkar inte finnas en valp till salu just nu i hela Sverige. 

Att det är sån efterfrågan just nu på valpar beror förstås på det läge vi befinner oss i nu i Sverige. Många jobbar hemifrån, det blir inga utlandssemestrar, man behöver något positivt i sitt liv nu när mycket är tungt osv. Jag hör och ser en hel del kommentarer där det befaras att de som köper valp nu inte ska förstå att det finns ett liv efter Coronan och att de då typ ska komma på att OJ! vem ska ta hand om hunden nu? För mig helt obegripligt att man ens kan tro att vi som uppfödare skulle sälja till någon som inte har en plan för hur hunden ska ha det i framtiden. Och det oavsett om det är Corona eller inte i landet. ALLA som vi sålt valp till nu under våren har varit seriösa och haft helt klart för sig hur de tänkt sig med sitt hundköp. Sen kan det alltid hända saker i ens liv som man inte vet nåt om just nu. Men så har det ju alltid varit och kommer alltid att vara.

En del äldre som kontaktat oss genom åren för att de vill ha en hund har ibland nämnt att de är oroliga över vad som ska hända med hunden ifall de blir gamla och inte längre är kapabel att ta hand om den. Därför har de känt sig lite tveksamma till om de ska köpa valp alls. Men det ordnar sig alltid, har man köpt sin hund av en seriös uppfödare hjälper dom självklart till. Alla valpar som är födda hos oss är alltid välkomna tillbaka, oavsett orsak   . Och så tror jag de allra, allra flesta uppfödare tänker och känner.

Idag ringde en kvinna till mig, hon var vän/granne med ett äldre par som köpt hund av oss för flera år sedan. Nu hade båda blivit sjuka och de kunde inte längre ta hand om hunden. Den otroligt snälla och hjälpsamma grannen hade kontakt med en annan familj som var intresserade av denna hanhund som inte är någon problemhund på nåt sätt. De skulle ta hem honom på prov om någon vecka drygt, och hon ville att han skulle vara fin i pälsen när de lånade hem honom så hon frågade mig om jag kunde hjälpa till att klippa honom. Så även om det nu blev så att just dessa ägare inte kunde ha hunden kvar under hundens hela livstid så finns det alltid lösningar, andra bra hem med massor av kärlek   .

Nu menar inte jag att man ska köpa hund utan att ha tänkt över det, nej absolut inte. Man ska ha en hund i många år och ska självklart planera för att de ska bo kvar hos en hela sitt liv. Och de ska ha ett bra liv utifrån sina egna behov, inte bara finnas till för att tillfredsställa sin ägares behov.  Men jag föredrar att hellre se möjligheter än problem, den glädje det är att ha en hund vid sin sida kan aldrig överskuggas av ev problem som möjligtvis kan hända i framtiden   .  Eller för den delen, sorgen att förlora dom, även om jag gråtit (och gråter..) floder över hundar jag förlorat så kan aldrig den sorgen vara större än glädjen att fått dela sitt liv med just den hunden. 

Ja, jag vet att det finns en hel del som hånskrattar åt uttrycket att vi bor i "stan" för Sandviken är ju bara en liten pluttstad jämfört med många större och vi bor ju inte ens i de sk centrala delarna av Sandviken. Men lyckligtvis lyssnar jag inte på dem, för mig är det här "stan" jämfört med hur vi bodde innan vi flyttade hit   .

I övermorgon har vi bott här i tre månader, det känns ändå som längre på nåt sätt - kanske för att helgerna känns konstiga nuförtiden, vad vet jag? Men vi har verkligen bott in oss, det här är HEM nu - även om det såklart är massor jag saknar från vårt gamla hem. Framförallt saknar jag katterna. Ända sedan jag flyttade till Årsunda 1987 så har jag haft katt - till en början var jag absolut inget stort fan av katter. Jag var hundmänniska jag! Som om man inte kan vara både och liksom. Men nu är det himla tomt utan katt.... Dock tycker jag inte det passar helt att ha katt där vi bor nu. Dels för att det är en del rätt så trafikerade vägar häromkring, sen det här med att katter går runt på andras gårdar. Det må vara tillåtet, men vet inte om jag tycker det är helt okej. Saknar också att bara kunna släppa ut hundarna på gården när de ska rastas på kvällen och det är ruskväder ute (vi bor ju trots allt i Sverige så det är ganska ofta ruskväder). 

Det värsta med att bo här är ändå att jag fått "bajspåsehandled", gör ont som satan. Man har ju hört talas om tennisarmbåge och musarm. Men här är det tydligen så att jag med vänster hand gör nån alldeles speciell rörelse när jag knyter ihop bajspåsen och den har nu blivit överansträngd. Jodå, en hel del bajspåseknytningar blir det per dag kan jag lova... Just nu försöker jag mig på att knyta den på annat sätt, men inte alls lätt - speciellt inte när man samtidigt håller i fyra koppel. Nåja, ett värdsligt problem förstås, men ändå irriterande   .

Tog några kort lite snabbt här idag, det sker ju lite småändringar hela tiden (för vad ska man annars göra?).

 
Såhär såg badrumsfönstret ut före, själva insynsskyddet har släppt - var ingen bra kvalitet antingen på själva skyddet eller på oss som satte upp det   . Förresten, ser ni uttagen i taket - jag vill ha nån form av fönsterlampa och kanske taklampa också, men måste väl vara speciella kan jag tro när det är så nära badkaret, eller? Sen tänkte jag kanske nån form av ampel eller nåt i hörnet. Ja ni ser ju, förut planerade jag utställningar - nu planerar jag sånt här...

 
Här är nya insynsskyddet, mycket bättre måste jag säga. Kostade mer än dubbelt som mycket som det andra vi satt upp, men ibland är det så att man får det man betalar för.

 
En tavla och spegel har vi fått upp här också - plus att jag hittade en sån himla fin tvättkorg som jag bara måste ha, gillar den skarpt!

 
Här är det nog inte mycket nytt - men jag gillar verkligen den här öppna planlösningen, bästa av allt med huset!

 
Matbordet fick vi ju till slut - efter att ha väntat på det i över tre månader. 

 
Mitt kontor/bibliotek i källaren har fått en bäddsoffa och några tavlor uppsatta. Det här är verkligen ett toppenrum som jag trivs bra i!

 
Altanen på baksidan är nästa sommars projekt, den duger bra som den är så länge så hinner vi känna av lite hur vi vill ha det. 

 
Frukostaltanen (som David kallar Groggverandan, hmmm   ) börjar närma sig att bli färdig. Måla den kan vi inte göra förrän nästa sommar, men den är fin ändå med sina halvgröna brädor. 

 
Nu väntar vi på att det ska bli mörkt ute så lamporna börjar lysa   .

 
Idag har jag haft semester och då haft äran att vara barnvakt åt Elis och Freja, rätt så trött nu - men så härligt det är att få rå om dem   .

 
Lite Bigge-mys hanns det med idag också   .