Eftersom vi "hundnördar" nu inte har några hundutställningar att åka till har det som ett substitut kommit något som kallas online-utställningar (vem vet, det kanske har funnits redan tidigare fast det har gått mig förbi?). Självklart är dessa utställningar inofficiella, vissa utställningar verkar ha auktoriserade domare som dömer och andra har uppfödare samt andra hundintresserade som domare.

För mig personligen är detta helt ointressant och inget jag skulle vilja delta i med mina hundar, även om jag erkänner att jag verkligen tycker det är urtrist nu när det inte är några utställningar att se fram emot. Men utställningar utifrån ett kort? Nja, jag ser inte tjusningen där - för mig är känslan i händerna när man tar i en hund och när man ser den röra sig det som betyder något. Hur många gånger har man inte sett otroligt vackra hundar på foton och sen när man sett dom i verkligheten fattar man ingenting, är det samma hund ens? Men, det är så jag känner och därför väljer jag att inte delta med våra hundar.

Däremot har jag inget behov alls av att smutskasta de som väljer att delta, inte heller de som väljer att döma. Om de känner att det här är ett roligt tidsfördriv nu när tiderna är som de är så ser jag inget hinder. Jag blir inte uppretad av det som en del verkar bli, faktum är att man kan undra om vi nu när vi har "så mycket tid över" ägnar den åt att reta upp oss istället för att göra nåt vettigt av den?

Om nu någon skriver en vinst i en onlineutställning som en merit så får det väl vara så - det är ju ungefär lika som när det skrivs BIR som en merit från en inofficiell utställning. Det är ju inget värt, det vet vi ju - men det måste väl ändå vara en världslig sak? Det känns som vi har värre saker att bekymra oss om nu än om någon leker utställning på internet?

Men som sagt, jag längtar verkligen till det blir utställningar igen. Vissa retar upp sig över att man gör det också har jag sett, det är helt okej - gör det ni isåfall, jag skäms inte för hur jag känner utan jag längtar i alla fall till dess vi får åka på utställningar igen med allt vad det innebär.

Denna helg skulle vi ha varit i Madrid på Världsutställning - känns ledsamt att vara hemma. Nu är den världsutställningen framflyttad till helgen före jul, i december alltså. Inte alls lika lockade att åka då som det skulle ha varit under våren/sommaren. Men det återstår att se om vi åker dit eller inte, långt kvar dit än.

Försök nu att följa alla rekommendationer som ges så livet kan återgå till det normala så snart som möjligt. Och om nu någon annan inte gör det - lägg då er energi på något väsentligare än att sprida ut ert hat om dessa på sociala medier. Vi behöver positiva tankar och känslor nu, inte hat och elakheter   

Idag var det egentligen dags för Fays valpar att födas, men hon och valparna ville annat. Redan i torsdags anlände dom   
Vi var väl lite förberedda på att de skulle födas för tidigt det med tanke på att det kändes som hon parades i senaste laget. Jag hade gissat på 10 valpar för hon var så tjock sista veckorna, såg ut som en stor rund boll bara och vi har tyckt så synd om henne då det sett tungt ut. Det blev inte tio stycken utan sju - ett helt perfekt antal i kull tycker jag. Och det var nog så att Fay lagt på sig lite trivselhull också under dräktigheten, för hon är inte direkt jättesmal nu när valparna är födda   

Viktoria sov hos Fay natten till torsdag och efter midnatt väckte hon mig och sa att en valp hade fötts   . Det var bara typ två krystvärkar så kom den ut - himla skönt när det går så lätt!

 
Förstfödd var en brun/vit tik, hon fick namnet Singla. Hon föddes 00.30 och vägde 360 gram.

 
Nästa valp föddes 00.50, en brun/vit hanhund som heter Santos. Han vägde 410 gram och är i och med det störst i kullen. 

 
Tredje valpen var också brun/vit, en tik som vägde 338 gram. Hon har fått namnet Salsa och hon föddes 01.50

 
Valp nummer fyra var en svart/vit hanhund som heter Salto. Han vägde 360 gram och föddes 02.15

 
Femte valpen var också det en svart/vit hanhund, han heter Sture och vägde 397 gram. Tiden han föddes var 02.40

 
Minsta valpen föddes 03.15, en svart/vit tik som vägde 265 gram. Hon fick namnet Sol.

 
Sjunde och sista valpen fick förstås namnet Seven, en brun/vit hanhund som föddes 04.35 och vägde 308 gram.

 
Fay är en supermamma, precis som hon var till sina två tidigare kullar   .

... så hoppas jag det blir sen, detta med Corona-krisen. För de som förlorar anhöriga blir det såklart betydligt värre än bara ett ont minne - sorg är något helt annat än att "bara" gått igenom en jobbig tid. Jag tror inte tiden läker några sår alls faktiskt, de kanske bleknar, men läker? Nej knappast. 

För alla andra, som bara får ett extremt trist liv ett tag, kommer det här bara vara en jobbig tid i vårt liv. Jag minns hur jag tänkte när jag mådde som sämst efter min operation av hjärntumören, försökte då inte tänka längre en dag i taget - för varje dag som gick kom jag närmare när jag visste jag skulle må bra igen och kunna göra allt jag ville. Så försöker jag tänka även nu, det är himla trist med allt som blir inställt - men så länge vi är friska har vi inte mycket att klaga på. Eller jo, klaga lite måste man få göra - det är helt okej att tycka det är tråkigt, men att deppa ihop helt för detta tänker jag inte tillåta mig till. Hoppet är det sista som överger en och jag hoppas och tror det värsta ska vara över snart.

Därför blir jag lite less när det går ut information som om i princip allt kommer vara inställt i Sverige fram till 31 december. Nu står det visserligen att det kan omprövas, men bara att sätta ett datum så långt fram i tiden tror jag slår undan benen på många. Tror det snarare kan få sån effekt att folk struntar i uppmaningarna om vad vi ska göra för att skydda oss själva och andra, det känns ju nästan som hopplöst om det ska hålla på till dess.

Näe, jag tror det är bättre att inte säga något datum alls - vi förstår ju alla att det är omöjligt att veta när allt blir som "vanligt" igen. Bättre då att ha hopp om att det om några månader är bättre, än att det inte ska bli nån ändring till det bättre förrän 2021. Alla är vi olika och det som passar mig passar såklart inte alla andra, men jag försöker tänka så.

Som sagt, jag försöker att hålla modet uppe så mycket som det bara går (även om jag känner lite att jag kommer klättra på väggarna under helgerna nu framöver).

Tur vi har våra barn och barnbarn som vi än så länge får umgås med iaf    Och alla hundar, de är precis som vanligt - lyckligt ovetande om den oro som finns i samhället nu   

Gläds också åt våra valpar, de är verkligen glädjespridare nu - och det är positivt att vi har än mer tid för dem nu när vi är hemma hela helgerna.

Vi kommer också att ha mer tid få ordning på vårt nya hus som vi trivs så bra i, massor av idéer har jag och lyckligtvis går det mesta inhandla på internet så man slipper gå i butiker.

Jag har t.o.m börjat fundera på att odla lite kryddor och grönsaker   . Ja inte i nåt land för jag är livrädd för skalbaggar, tänker mig mer nån odlingsbänk - känns som mindre risk för skalbaggar där!

Träna mer med hundarna finns det också tid till nu och kanske även börja skriva lite på en bok om hunduppfödning, något jag tänkt på i flera år.

Titta på TV och sånt är ju inte direkt nåt för mig, somnar på en gång då. Jag vill mer hitta på aktiviteter där det händer lite mer - kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på nu på helgerna istället för hundutställningar. Känns jättetråkigt att det kanske inte blir några såna på flera månader, men också lite spännande att prova nåt annat!

Tillsammans ska vi klara det här och 2020 kanske blir ett "skitår" hela året - men det är ändå bara ett enda år under vår hela livstid