Äntligen har vi cockervalpar igen, snart 2,5 år sedan sist. Mamma till valparna är Lotta som normalt sett bor hos vår son Jacob och hans sambo Frida i Umeå. Nu är hon hemma hos oss under tiden hon har valparna, lite saknar nog sin vanliga husse och matte - men hon är ju van att vara här mycket så det här är nog också som hemma för henne.

Tempen har hoppat lite upp och ner senaste dagarna, så det har varit lite svårt att gissa när valparna skulle komma. Hon hade tid idag, den dag hon valpade, men många gånger valpar de ju någon dag tidigare, speciellt om de är rejält tjocka. Lotta har också varit otroligt lugn, inte förrän sent igår kväll började hon bädda lite och sedan efter midnatt började hon kräkas vitt skum. Jag har haft någon tik som kräkts innan valpning, men Lotta kräktes otroligt mycket och som hon bäddade sen under krystvärkarna.... då var det som att hon skulle ta igen allt från när hon varit lugn innan.

 
Försökte sova några timmar i natt, men inte så lätt när hela sängen skakar av när de flåsar och bäddar   

 
Här har första valpen fötts, Lotta var väldigt skeptisk till en början. Hon tänkte då RAKT INTE slicka på något så äckligt som låg där i lådan. Hon är ju ändå en väldigt fin cocker-flicka. Den fick väl tutta på henne, men så mycket mer än så gick hon inte med på i början.

 
Så första valpen föddes klockan 03.50 tidigt på morgonen söndag den 17/9. En blue/roan hanhund som fick namnet Malcolm (namnet gav Esther som var med en stund på valpningen, Esther är min fd man Pelles dottersom han har med sin nya fru Johanna   ) Det var skönt att ha lite sällskap på natten och det är otroligt sällan man ser någon som har sånt intresse och sån god hand med hunder som Esther har   . Malcolm vägde 350 gram och är därmed en av de största valparna i kullen just nu. 

 
Valp nummer två var en orange roan tik som fick namnet Madicken,  hon föddes klockan 04.27 och vägde 320 gram. 

Tredje valpen föddes kl. 05.30, den var väldigt liten och såg missbildad och vätskefylld ut. Död som tur var, för som den såg ut hade den inte kunnat leva....

 
Fjärde valpen var ännu en blue/roan hanhund, med en väldigt rolig teckning! Han ser ut att ha en liten gubbe tecknad på ryggen   . Han fick namnet Matteo och föddes klockan 06.02, vikten var 310 gram. 

 
Fortfarande var Lotta skeptisk till vad som kommit ut ur hennes mage....

  
Valp nummer fem var en blue/roan tik, hon föddes klockan 07.19 Vikten var 305 gram och med det så delar hon minsta-ligan i kullen just nu, de är dock väldigt jämna i storlek måste jag säga. Hon fick namnet Majken. 

 
Sjätte valpen var ytterligare en blue/roan hanhund, namnet blev Morgan (där fick David bestämma namn helt plötsligt, tror han döpte valpen efter vår supervolvo vi hade förut - Mogge). Morgan föddes klockan 07.43 och vägde även han 305 gram, så en av de minsta just nu. 

 
Nästa valp var en till orange/roan tik, hon föddes klockan 08.10 och fick namnet Maya. Vikten var 315 gram. 

Åttonde och sista valpen föddes klockan 08.42, en orange/roan hanhund. Han fick namnet Markus och vägde 350 gram, alltså en av de största just nu. 

Jag var jättetrött vid det här laget, orken är ju inte alls vad den varit förut nu eftersom jag har problem med förmaksflimmer. Så Jenny kom och löste av mig så jag fick sova flera timmar, det var verkligen välbehövligt måste jag säga. Även Lotta hade sovit en hel del under den tiden och när näst sista valpen fötts var det som att hon inte kunde motstå instinkten att slicka på dom, och som alltid - när de väl börjar slicka på dom så är dom fast i rollen som kärleksfull mamma    Så nu är hon så mån om dem så, däremot att äta deras bajs - nja, där går gränsen verkar det som... Hon är ju trots allt en liten cocker-prinsessa