Det är fler ras/special-klubbar som tagit bort Årets-tävlingarna för sina raser. Motivationen har ofta varit att dessa listor blir för "viktiga" och att vissa utställare inte beter sig schysst mot dom andra på grund av det. Jag tror snarare att det beror på att man inom klubben inte orkar räkna poängerna, eller att de som tar beslut i frågan är missunsamma mot dom som vinner tyvärr.

Istället för att som klubb vara stolt över rasens vinnare ska själva tävlandet om årets-priserna pratas ner som helt oviktigt - och nästan som att de som vill tävla om det ska förlöjligas. Väldigt tråkigt tycker jag. Sedan att man jublar helt öppet när det går dåligt för en som skulle kunna slå ens egen hund i tävlan om ett årets-pris, ja det är ju inte så trevligt förstås. Men visar mer på dåligt omdöme hos just den personen. Inget som alla andra ska behöva drabbas av.

Idag anses det nästan fult, inte bara från rasklubbars håll, utan även från en del utställningsdomare, att jaga titlar och poäng. Från fler domare har jag hört kommentarer som är nedsättande mot just dom utställarna, men själv vill dom gärna döma på utställningar? Dubbelmoral skulle jag säga. För utan alla dessa utställare som far runt överallt för att tävla om cert, cacib, poäng, en titel eller vad det nu må vara - det är dom som bär upp hela verksamheten som utställningar innebär. Och att de som sitter i styrelser i rasklubbar talar nedsättande om sina medlemmar är ju tragiskt i sig, så ska det självklart inte gå till   

Tävla mot varandra har människan gjort inom olika sammanhang så länge det har funnits mer än en människa skulle jag tro. I början var det väl dragkamp och dylikt. Att kunna mäta sina "krafter" har nog varit en förutsättning för att man ska förbättras och en utveckling ska ske. Det är ju lätt att sitta hemma på sin kammare och tro att man är bäst   

Så varför ska man då ha Årets-listor? Ja framförallt för att få fler hundägare intresserade av att aktivera sin hund inom olika grenar. Jag skulle gärna se årets-hund inom alla grenar man kan tävla i, allt för att sporra fler att vilja deltaga. Vad kan vara fel med det? Och vad det gäller utställning så är det för oss uppfödare så viktigt att se så många hundar som möjligt i ringarna, det hjälper oss mycket i vårt urval av vilka hundar vi ska använda i vår avel. Inte bara att se själva hanhundarna man skulle kunna använda, utan avkommor till andras hundar - så viktigt att få se och följa. På det sättet kan rasen utvecklas och bredden i avelsbasen ökas. 

Dessutom tror jag detta är ett bra sätt att få unga, nya att bli intresserade av att bli aktiv med sin hund. Vi som hållit på länge kanske inte tycker dessa listor spelar nån roll, men när man är ny kan det vara stort att bli 7:a årets junior t.ex eller 3:a årets rallylydnad hund för att ge några exempel. Och är det något som är oroande i hundvärlden så är det att det inte fylls på underifrån med unga, nya uppfödare inom raserna. 

Jag blir besviken när jag läser i ett protokoll att de enda Årets-grenar som ska vara kvar är där hunden måste ha startat på ett jaktprov. Det är absolut viktigt att bibehålla jakten inom de raser som är jakthundar. Vill man straffa dom som ställer ut som har en bra hund som vinner eller vad är syftet? Och i nästa punkt i protokollet skriver man frågan - hur få fler hundar av den rasen att ställa ut? En lite märklig ekvation kan jag tycka. Vi tar bort alla priser som har med utställning att göra - men hur ska vi göra för att få fler att ställa ut? 

Nä trist tycker jag att fler klubbar tänker på detta sätt. Istället borde man se det utmärkta reklamtillfälle dessa hundar utgör som vunnit en Årets-titel - var stolt över dom och visa upp dom för hundvärlden. På det sättet kan vi få raserna mer kända bland tilltänkta valpköpare - och då genom något som är positivt!

Förr i tiden var det Stora Stockholm - eller Stockholm hundmässa som var den utställning som jag längtade mest efter varje år. Men sedan några år tillbaka är det My Dog i Göteborg som är favoriten måste jag nog erkänna. Även om Stockholm är min favoritstad i övrigt   

Jag minns inte exakt vilket år jag åkte och ställde ut i Göteborg för första gången, men från 1989 ungefär så har jag åkt hit i princip varje år. Och vilken otrolig förändring denna utställningar har genomgått! Bra jobbat säger jag bara - här märks det att Västra Kennelklubben, Svenska mässan och Gothia towers tagit åt sig av den kritik som varit tidigare år   

Här kommer lite av de saker som gör att jag gillar denna utställning så mycket:

• Det märks att de som gör denna utställning har stor erfarenhet av utställningar, och då utifrån en hundutställares perspektiv. Om ni bara visste hur väl man känner det när man kommer som utställare. Här känner man sig välkommen, både jag och mina hundar känns som gäster de vill ska komma.
• Många försäljare och de är på ett torg tillsammans vilket gör det hela väldigt gemytligt, det fanns allt möjligt att handla där - även om det också här var färre försäljare än vanligt.
• Bra ringar, rejäla och stabila mattor i ringarna. Även om jag förstås allra helst skulle vilja ha hela ringen täckt av matta.
• Ringsekreterarna var trevliga i ringen båda dagarna, tydliga och vänliga. Precis som det ska vara.
• Vid insläppet kollade de mest på att man hade nummerlappar, ingen veterinär som gick igenom varje por på hundarna och genom det spred massa smitta omkring sig.
• Ganska så rejält billigare anmälningsavgift om man anmäler tidigt, och om man då skulle vilja byta hund eller klass - alternativt ändra andra uppgifter så har det aldrig varit någon problem så länge man gjort det innan den sista anmälningstiden gått ut. Dock saknar jag att klubben inte har flerhundsrabatt, det skulle göra att fler hundar anmäldes - det är jag övertygad om. 
• Digital resultatrapportering, det är otroligt bra att kunna följa rapporteringen online. MEN, det behövs en hel del förbättringar och från början förstod man att det skulle vara en hel del "barnsjukdomar" - men nu behöver den utvecklas för att bli så bra som den är i Norge och Danmark. Till exempel saknade jag att det inte stod domarens namn vid resultaten - något som kan vara nog så intressant. 
• Rastplatsen är bara så otroligt bra, den är rejält stor och består av en liten del grus och en större del spån. Känns fräsch båda dagarna vi var där, och våra kräsna hundar som bara helst vill kissa och bajsa på gräsmattor med lagom högt gräs, blomdoft och i solsken - kunde ändå uträtta sina behov där.
• Bra hederspriser att hämta ut, till och med CK-priserna var genomtänkta och det är inte ofta det är så.
• Streamingen av finalringen var bra, ett extra plus att det fanns en TV vid uppsamlingsringarna så att vi som stod där kunde följa med i vad som hände. Ett önskemål hade varit en TV till så fler kunde se. Det som hade gjort det hela ännu mer intressant, framförallt för andra än oss utställningsnördar, är om man kunde ha några andra kommentatorer till det som visar på streamingen. Alltså inte den vanliga speakern. Så som det är på Crufts ungefär. Jag förstår att det förmodligen är en ekonomisk fråga, men när hundarna t.ex gås igenom innan placering i finalringen så skulle de kunna berätta lite om både hundar och folk, om rasen - tja lite allt möjligt för att få det roligt och intressant. Det bör förstås vara två som är kunniga inom hundutställning och känner till de flesta raser.
• Fotografering utanför finalringen efter placering, det gör att finalerna går snabbare och känns mer effektiva.
• Speakern var bra, uttalade både hundars namn och raser som de ska för det mesta. Lite tokigheter ibland, men så ska det vara. Ingen vill ha en robot som speaker.
• Överhuvudtaget kändes finalerna festliga, precis som det ska vara. Jag tycker om när det är musik som förhöjer stämningen - men lite lägre ljud kanske hade varit att föredra. Hundarna ska också ha en bra upplevelse av det hela. 
• Rastorget där så många duktiga och engagerade raskunniga stod i fyra hela dagar för att presentera sin ras, det är beundransvärt och så viktigt att det finns kvar för alla besökare.
• Att hotellet Gothia Towers ligger så nära mässan, att man inte behöver gå ut utomhus (jag vill inte vara utomhus på vintern mer än nödvändigt), det är ett stort plus. Likaså att det ligger så centralt att man kan gå ut och äta tillsammans med såna man annars inte har möjlighet att göra det med, otroligt mysigt  Lite löjligt dock tycker jag det är att det är max tre hundar på rummen, vet att många väljer annat boende pga det. Rummen är stora så det finns gott om plats så jag vet inte om det är okunnande från hotellets ledning som gör att det är max tre hundar på ett rum? Vi brukar annars sova med 6-8 hundar på ett rum utan några problem. Jag har med egna lakan som jag täcker allt med och de lägger sig bara och sover som de gör hemma.  Men jag märkte en stor förändring på hotellet mot för hur det varit för kanske 3-4 år sedan. Då var de hysteriska om en hund skällde i ett rum, fastän klockan var typ 18.00 på kvällen. Knappast någon som ligger och sover då, det skapar bara irritation. Nu låg hundrummen nära varandra så vi störde mest varann, och det kan då jag stå ut med iaf. Så länge de är tysta på natten. Överhuvudtaget märkte man av en mycket mer avslappnad inställning till hundar. Hundarna fick följa med till restaurangerna och det var ingen i personalen som såg besvärad ut för att man kom med ett gäng hundar och gick inne i hotellet. Tvärtom log alla och var så trevliga hela tiden.
• Och just bemötandet, det var ändå det som gjorde denna utställning så speciellt bra. För vi utställare är nog lite nervösa och kanske aningen vresiga på morgonen innan vi kommit in till ringen och lugnat ned oss. Men här var all personal supertrevliga hela tiden, svarade med ett glatt leende på det som sades och det gör att det blir en väldigt bra start på dagen för alla. Det märktes att de fanns där för oss och inte tvärtom, precis som det ska vara på en hundutställning. Hundarna och utställarna är dom viktigaste, utan dom inga utställningar alls.

Men såklart fanns det sånt som inte var så bra heller, konstigt vore det annars. Så här kommer lite saker jag gärna skulle vilja ha på annat sätt:

• Mer variation på domare. Det är ofta samma domare som kommer varje år, och speciellt i finalerna märks ju detta. Det blir rätt så ointressant och enahanda till slut. Gärna domare från rasernas ursprungsland om möjligt.
• Det finns två entreér där man kan gå in med hund, men de är rätt så krångliga båda två. Den vi igår igenom från hotellet ska man gå in genom en gång först innan man kommer in. Och någon entre direkt från parkeringshuset finns inte längre, det måste gå att ordna det på annat sätt. Som utställare som ibland kommer med sju hundar, två burvagnar samt en hel del annan packning så vill man bara komma in på allra enklaste sätt, smidigt och snabbt. Här behövs det tänkas utifrån utställarnas perspektiv mer.
• Det var lite för mycket störande ljud kring ringarna, och då tänker jag framförallt från den bassängen som var i närheten av både vår och andras ringar. Ingen bra placering, kanske våra hundar klarade det bra ändå - men man bör nog tänka över vilka raser som kan klara sådant bäst - även om man såklart helst inte vill ha sånt ljud för någon hund. Kanske går det att göra någon form av ljudskydd kring det? För jag förstår att man vill ha sånt för att det lockar publik.
• Väldigt trångt att gå till rastplatsen, en gång på nåt sätt där publik inte får stå skulle underlätta mycket.
• Högtalaranläggningen är under all kritik om man inte sitter vid finalringen. Det var helt omöjligt att höra när de ropade till uppsamlingsringarna för de som skulle delta i finalen. Man skulle också kunna vidareutveckla det så att alla som har sidan för det digitala resultatsystemet kan få en notis till sin mobil. Nu kallas BIR-vinnare från grupp 4 till uppsamlingsringen t.ex Också bra för dom som kanske har problem med hörseln.
• Matutbudet på mässan är inte bra. Märkliga rätter och dåligt utbud. Vi vill ha vanlig mat, att det blir dyrt på en mässa förstår vi. Men ge oss bara bättre, rejälare mat så är vi nöjda.
• Domarbyten vill ingen ha men de är ibland nödvändiga. På en av våra raser fick vi domarändring två gånger, den domare vi fick byte till först hade dömt rasen på Stockholm mindre än en månad tidigare. En olycklig miss bara förstås. Så det var bra att det byttes domare igen, men den informationen hade inte gått ut på ett bra och tydligt sätt. Många hundar drogs i den rasen och det här tror jag var anledningen till det, de flesta hade missat att det var en ny domare igen.
• Datumet, att utställningen nu var en helg senare. Nu har jag hört att det berodde på något annat större arrangemang, men snälla - försök få tillbaka det när vi kan få ställa ut på en ledig dag åtminstone. Det är inte alltid så lätt att ta semester direkt när man varit ledig kring jul och nyår, inte alla arbetsgivare som uppskattar sånt och vi är ändå en hel del hundfolk som förvärvsarbetar. 
• Jag läste att det skulle arrangeras något som jag tror kallades After dog - en jättetrevlig idé, men som jag förstod det var det på fredag kväll. Var inte det lite konstig dag? De flesta ställde ut torsdag och fredag och de åkte således hem de flesta efter fredagens utställning. Sedan ställde nästa grupp ut lördag och söndag, de sov då förmodligen kvar natten där emellan. Hade det inte varit smartare att ha det två gånger och då torsdag kväll och lördag kväll? Eller var det mest för domare och ringsekreterare som var där alla fyra dagar?
• Sedan det allra allra värsta - och som jag får ont i magen när jag tänker på varje gång. När vi så skulle åka upp till rummen efter utställningen på torsdagen så skulle Emelie och jag tränga ihop oss i samma hiss. Jag hade fyra hundar i koppel och Emelie hade tre. Jenny skulle vänta på nästa och hon hade också fyra hundar som hon höll i. När så vi går in i hissen så får London för sig att springa till Jenny som stod utanför, och då gick hissdörren igen! Med hennes koppel däremellan    Jag fick in ett av mina fingrar mellan - men dörren öppnades inte. Både Emelie och jag tryckte på knappen för dörröppning men inget hände, snacka om panik!! Till slut kommer jag på att trycka på knappen för den våning vi var på och då öppnades hissdörren efter något som kändes som en evighet. Var bara tur ingen tryckt på annan våning så hissen åkt iväg dit. För den hissen går dessutom så fort. Jenny som tänkte snabbt utanför tog direkt av London kopplet så det hade ju gått bra, men det visste ju inte jag och Emelie i hissen. Det kom också fram några direkt till Jenny och frågade om hon behövde hjälp, hon hade ju tre andra yra hundar i koppel plus då London utan koppel alls. Alltså vilken mardröm - och sånt får bara inte hända. Självklart ska man se till att hundarna med koppel är på rätt sida, men sånt där händer ibland och då måste dörren öppnas när man trycker på dörröppningsknappen. Vet inte vad jag skulle gjort om något hänt min lilla prinsessa   

Lite tankar från mig om den utställningen, hur det gick för hundarna kan ni läsa på vår hemsida   . Men här kommer några foton iaf.

 
Mycket skönt när vi kom fram efter en lång resa dit som innebar två valpleveranser och en parning   

 
London BIM & Oboy BIR

     
Fina River BIR-valp

 
Vår lovande junior Saffran, jag är så nöjd med henne och ser så fram emot att hon ska visas i år   

 
Vi hade bara uppfödargrupp första dagen och den blev Best In Show-1, så året började på lika bra sätt med uppfödargrupperna som den slutade när vi också blev Best In Show-1 på Stockholm hundmässa i december. Hundarna är Yalla, Justin, Oboy och Joy. Liam brukar annars vara med i grupperna men han hade tyvärr vattensvans och kunde inte delta.

 
Foto Petra Junehall

 
Foto Petra Junehall

 
Foto Petra Junehall

 
Middag blev det på en av de italienska restaurangerna som ligger på gångavstånd från mässan.

       
Med oss hem från My Dog hade vi dessa underbara keramikhundar, gjorda av Gunilla Agronius på GIA-keramik. Jag klarade inte av att öppna och titta på dom förrän jag var själv hemma. Visste att jag skulle gråta när jag såg dom   

Jag har väl sedan jag kom upp i ”vuxen” ålder alltid varit sparsam med alkoholen. Till stor del beror väl det på att jag åkt på utställningar de flesta helger och det är ju mest då som det dricks alkohol. Bilkörning är ju en dålig kombination med det, och dessutom vill jag inte må dåligt när jag ska ställa ut -  varken för mig eller hundens skull.

När jag var i tonåren var det fest nästan varje helg däremot, som det vanligtvis är i den åldern. Man ska ju inte få tag på alkohol före man är 20 förstås, men det har väl dessvärre alltid varit lätt känns det som. Jag var bara 22 år när mitt första barn föddes och jag lovade mig själv då att mina barn inte ska se mig påverkad förrän de är så gamla så att de förstår varför mamma låter annorlunda och kanske är ”löjligare” än vanligt (om nu det är möjligt). Ett löfte som jag höll, barnen bad flera gånger om att få se mig ”full” vilket är helt absurt förstås. Men de tyckte väl det lät spännande. När de sen var i 11-13-årsåldern fick de se mig dricka några glas vin iaf – och när de frågade i skolan vad som var roligast på sommarlovet blev svaret – att se mamma full…. Lät ju inte så kul direkt. Nåja, de verkar ha klarat sig rätt bra ändå.

Men jag tänker på så mycket elände som alkoholen för med sig, så mycket våld, så många olyckor, så många sjukdomar och så många trauman hos barn som skett endast pga den skiten. Om alkoholen kom idag tror jag absolut den skulle förbjudas! Och något säger mig ändå att det håller på att förändras, det känns inte som all ungdom idag måste dricka alkohol för att umgås - härligt tycker jag när generationen som kommer efter är klokare än vad vi var!

Nu är det inte alls så att jag tycker alla ska vara nykterister, det är inte jag själv heller. Men det är stor skillnad på att ta ett eller två glas vin eller en öl till maten – till att dricka sig rejält berusad och inte veta vad man gör. När man är ung hör det väl till lite grann, men när man blir äldre är det inte lika charmigt längre. Rent pinsamt faktiskt känns det som många gånger. 

Hursomhelst tycker jag att var och en ska bestämma själv förstås om de ska dricka eller inte, så länge det inte skadar någon annan. Men hur kan det anses vara ”värre” att låta bli än att dricka? Det är alltid jag som ska förklara mig för att jag inte dricker, inte de som dricker alkohol, det anses som naturligt. I alla fall för de flesta i min ålder. 

Och det är det som förvånar mig, att jag som nästan aldrig dricker alkohol kan provocera människor betydligt mer än vad jag blir av de som dricker? Hur kan det vara mer okej att vara berusad än nykter? Är man cool när man är full? Eller törs man inte slappna av utan att vara påverkad av något? Knappast i min värld, men kanske andra anser det vara så – jag fattar inte annars hur det kan vara så jobbigt för andra att jag väljer dricka vatten istället för alkohol. Vilken trist tönt jag är liksom. Någon har också frågat om jag har problem med alkohol och inte får dricka, så konstigt beter jag mig verkar de tycka - måste finnas någon rejäl anledning till mitt märkliga beteende. 

För det är mer regel än undantag att jag får höra kommentarer som – Men vad tråkig du är! - Varför ska du inte dricka nåt? - Vad är det för fel på dig? - Men ta ett glas iaf, det är så länge till du ska köra så det är ingen fara. Till och med när jag var gravid fanns det en del som tyckte att något glas vin då och då kunde väl inte skada. Sjukt ju.

Är det inte dags nu att utvecklingen går så pass mycket framåt att det inte längre är uppseendeväckande att någon väljer vara nykter? Och att även vi som väljer att vara nyktra får vara en del av gemenskapen och inte anses som för tråkiga att umgås med när vi inte dricker. För jag lovar, jag kan ha roligt utan alkohol - det tror jag de flesta kan om de bara släpper loss lite och vågar vara sig själva