... ett mejl som verkligen värmer våra hjärtan som uppfödare. Mejlet kommer från en familj som tagit över en omplaceringshund från oss, en hund som de förra ägarna och även en uppfödare/hundtränare "dömt ut" som ett monster, det talades till och med om att han skulle ha "rage".

När vi tog kontakt med ägarna (som köpt honom vid 8 veckor) då valpen var 3 månader hade de problem med att han var aggressiv, vi erbjöd oss att ta hem honom för att se hur han betedde sig och någon månad senare hade problemet eskalerat enligt familjen, de var rädda för honom, han hade tagit husse i gisslan och husse vågade inte lägga sig i sängen då valpen morrade och gjorde utfall.

Vi tog hem honom när han var drygt fyra månader gammal. Han var glad och pigg som en valp i den åldern är, vi såg inga konstigheter direkt i hans beteende - visst bet han i våra kläder och snodde saker, men när vi sa åt honom slutade han. Han hade lätt att bli stressad, men det syntes också han hade mycket vilja att göra saker. Otroligt intelligent och uppmärksam.

När han varit hemma hos oss några dagar och jag skulle prova klippa honom tänkte jag, nu får vi se - det brukar kunna vara rätt pressande att "tvingas" ligga still och bli klippt. Jag klippte första tassen och han tittade bara på mig, viftade på svansen och verkade lugn. När jag så skulle ta tass nummer två, satt han sin mun över min hand som ungefär att - jo det här var ju skoj, men nu har jag tröttnat så jag testar detta och ser om jag slipper. En tillsägelse från mig om att det inte var okej räckte, han gjorde inte ett enda försök till.

Vi tog honom till veterinär som gick igenom honom, såg inga konstigheter. Vi tog hem en utbildad hundtränare som testade honom, hon såg inget mer än att han var lite lätt stressad och verkade vilja göra mycket saker. När han bet i henne och hon sa åt honom slutade han direkt, inga problem.

Vi tog också hem en bruksdomare med erfarenhet av brukshundar, hon såg inte heller några konstigheter - han var ju bara en valp så lite bus är normalt. 

Kontakt togs med SKK:s juridiska avdelning samt med en kennelkonsulent, de sa att det vi skulle göra var att betala tillbaka 60 % som var deras rekommendation om hunden lämnades tillbaka inom den tidsperiod som var gällande här. Så blev det också.

Vi hade honom sedan hos oss till han var ca 6 månader gammal, då kände vi att han lugnat ner och vi kände oss trygga med att han skulle kunna anpassa sig bra i rätt familj. Flera hörde av sig när vi skrev att vi hade en äldre valp till salu, men vi var helt på det klara att det måste kännas 200 % rätt för det fick inte bli fel för denna valp igen, han måste komma till ett hem där de förstod honom och kunde ta honom på rätt sätt. Till slut kommer denna familj där han bor nu, vi kände direkt att detta hem skulle passa han perfekt! Det syntes på husse och matte att de hade rätt lugn för honom, han sökte sig direkt till det som skulle bli hans nya husse. Vi var förstås helt ärliga med vad som hänt honom tidigare, hur han haft det och de "problem" som han hade.

Hans nya familj fick ta honom på prov först några veckor innan de bestämde sig helt. När de kände sig redo och att han var en hund för dem och meddelade att han skulle stanna kändes det så himla bra i hjärtat hos oss allihopa   .

Vi har självklart haft en hel del kontakt med dem sedan de hämtade honom - men för några dagar sedan fick vi detta mejl och jag måste erkänna jag fick en tår i ögat av att läsa det   . Namnen är ersatta med XXX.

"Nu har det snart gått 6 månader (19/3) sen XXX flyttade in till oss. Tänkte bara berätta lite om hur det har gått så här långt.....

XXX var ganska stressad när han kom hem till oss, vilket vi hade full förståelse för. Nytt hem, ny matte, ny husse osv. Dom första dagarna fick han "bara vara" och känna in terrängen så att säga, men vi började direkt med att visa vad som var rätt och fel när han tyckte att han kunde göra som han ville. Som att hoppa upp i vår säng, ta mina tofflor och sen vakta dessa med ett morrande. 

Vartefter veckorna har gått så har vi varit på olika lydnadskurser (snart klar med den 3.e för att få mycket underlag och bra repetition) Vi bokade också 1 tim privat hos en instruktör om hur vi skulle hantera hans resursförsvar. Det behövdes, då han tog saker o ting här hemma och såg det om hans och vi fick inte ta det ifrån honom. Då morrade han och blev alldeles stel i kroppen. Vi fick mycket goda råd av instruktören och gick hem med en hemläxa för att kunna hantera detta OM det skulle hända igen. Det hände igen, men då var vi pålästa och kunde möta upp honom med belöningar och prat så att han förstod att vi inte ville ha tillbaka sakerna för att missunna honom. Efter mycket träning med detta som "byteshandel" så är XXX MYCKET duktigare idag på att släppa på kommando LOSS. När detta sker så får han godis som belöning. Detta vaktande sker mer och mer sällan och vi är så glada, framför allt för hans skull, att han nu kan börja känna att han inte behöver vakta saker o ting om vart annat.

När vi skulle prova en hundbur till honom strax efter att han kom till oss så fick han nästan panik. Han tokvägrade att gå in i en så vi kunde prova ut rätt storlek. Nu visade det sig att det inte finns någon bur som passar våra bilar, så vi har utrustat dessa med grindar och galler istället. Efter montering så fick träna XXX med att hoppa in och ut på kommando, då han fler gånger kastade sig ut när vi öppnade grinden och det känns inte bra om det skulle hända på en parkering eller liknande utanför vårt hem. Nu hoppar han in själv och vi får honom att sitta ner när vi öppnar grinden då vi ska koppla honom så han kan komma ut. När vi kör bilen så sitter han eller så sover han. Likaså när han måste stanna kvar om vi handlar eller liknande så har vi smugit oss fram till bilen och då sett att han ligger oftast och sover.

Lydnad har vi som sagt tränat sen dom första dagarna han kom till oss och nu går det riktigt bra. Visst, han är ju 1 år och tycker att han vill bestämma ibland, men då pratar vi lite, korrigerar så löper det på riktigt bra. Så vi fortsätter att träna, träna och träna. Han är värd varenda minut av träning för han blir så glad när vi får ett flyt, han vet hur han ska göra och att han får hundgodis som belöning.

Idag är XXX är en riktigt glad kille och tycker om alla och vill leka med alla. Han är inte alls stressad som han var när han kom. Om han brusar upp, t ex när vi ska gå ut så tar vi det lugnt, han får sitta ner och pausa lite innan vi går ut. Han fungerar jättefint med hundmöten ute och vi har börjat nu, när det är lite varmare ute med att ha social träning utomhus. Igår satt vi på ett café utomhus. XXX var så klart med. Lite hopp och studs i början men sen satte han sig ner. Vi (husse och jag) fikade och pratade i lugn och ro. XXX satt och tittade på alla som gick förbi, med eller utan hund. Han drog ingenting i kopplet när vi satt där, men han var så klart väldigt nyfiken på allt som lät och hände runt där vi satt. På detta får han klart godkänt. Det gick så bra!! Han är så snäll mot barn som han träffat (en kompis 7-åring och våra barnbarn 3 och 4.5 år)

Nu fortsätter träningar av olika slag. Vi har också provat att ha XXX lös i skogen men det är så mycket vildsvin här hos oss, så vi väljer oftast att han får gå/springa i lång lina (10 m) och han verkar så nöjd ändå med detta. När det blir lite mer värme ute så ska han få komma in i vår husvagn och då ska vi se hur det fungerar där med honom. Detta då vi är ute med vagnen ganska ofta på helger under vår och höst. Sen också under sommaren brukar vi åka iväg, antingen norr eller söderut inom Sverige och då ska han ju så klart följa med."

Sånt ansvar vi har vi uppfödare att hitta rätt hem till rätt valp och jag kan än idag ha dåligt samvete mot denna valp som numera är vuxen att det blev så fel till en början, men huvudsaken nu är att han hittat rätt till slut - en verklig saga med ett lyckligt slut