Så var det dags för nästa kull att födas, alltid lika spännande och inget av allt man upplever som uppfödare kan slå detta - det är magiskt varje gång en ny valp föds   

Fay parades bara en gång och var beräknad att valp imorgon torsdag, men redan i måndags såg vi att det var på gång. Hon åt glatt sin mat både morgon och kväll i måndags, trots att tempen gått ner och hon var rejält orolig. De flesta tikar vill inte ens se åt mat då, men Fay ville inte missa en måltid inte.

Hon sov mest natten till i tisdags, så jag tänkte att det kanske dröjer till framåt dagen på tisdagen. Men rätt som det var började hon krysta och första valpen var född!

 
Viktoria var med under valpningen, jag har dragit på mig världens förkylning - jaaaaa, det måste vara en man som smittat mig för detta är en riktig mansförkylning    Och nej, det är inte Covid-19 - jag testade mig i söndags och fick svar måndag kväll att det var negativt. 

 
Första valpen föddes klockan 05.45, en hanhund som vägde 408 gram. Jag tycker mig kunna se att han har lite svagt tan, så jag tror han kommer få tantecken när han blir äldre. Lättaste att se under svansen tycker jag när de är nyfödda. Eftersom det skulle visa sig att det bara blev tre hanhundar kvar i denna kull fick de nya namn efter valpningen var över, namnen kom då från de tre musketörerna vilket gjorde att detta då blev Aramis.

 
Sedan vilade Fay upp sig en bra stund innan nästa valp föddes, också en hanhund då förstås. Han föddes klockan 08.05 och är allra störst med sina 462 gram. Hans namn blev Athos. 

En dryg timme senare föddes en valp med kanonfart, det sa bara splash så låg den där. Mycket vatten som kom med när han föddes, vi såg direkt han såg betydligt mindre ut än de andra. När jag tog upp honom )för det var en hanhund det också) märkte jag direkt att det inte var en valp som var okej, han hade inget skallben utan det var i princip helt öppet mellan öronen. Ögonen stod ut rejält och det var även något konstigt med hans bakben tror jag. Det är lyckligtvis väldigt sällan det föds någon missbildad valp, men lika hemskt och sorgligt varje gång   .

Fjärde valpen föddes sedan klockan 09.50, en rejäl hanhund även han. Hans namn blev Porthos och han vägde nästan lika mycket som Athos, 460 gram. 

 
Efter det drog Fay en suck och somnade, det brukar vara ett säkert tecken på att ingen mer valp kommer. Och mycket riktigt, så var det. Såklart trist att det inte blev någon tik i kullen då vi tänkt oss behålla en tik om det blivit någon vi tyckte skulle passa oss. Men, men - naturen rår man inte över och tur är väl det   

 
Vi är väldigt glada åt våra tre musketörer, de verkar väldigt pigga och starka såhär långt   

 
Tror det är Porthos som tittar ut här   

 
Perfekt med kameran som sitter ovanför valplådan så vi kan se valparna hela tiden var vi än är. Här är mamma Fay uppe och dricker vatten. Att hon är törstig är inte konstigt, de små behöver ha riktigt varmt i rummet de första dagarna. 

Ja äntligen har vi valpar igen, var nästan ett halvår sedan vi hade Engelsk Springer Spaniel-valpar så de var verkligen lite extra efterlängtade! Speciellt i dessa tider känns det extra värdefullt att ha valpar, de fyller en med så mycket glädje och hopp för framtiden, och det om något är vad jag kan behöva nu   

Flisan har varit en skugga efter mig sedan hon kom hem till oss, och när hon söndag kväll blev ännu mer angelägen om att jag inte skulle försvinna från henne så anade jag att något var på G. Hon hade inte tid att valpa förrän på fredag, men inget konstigt förstås att valpa fyra dagar för tidigt. 

Tempen låg lite lägre söndag kväll, sedan måndag morgon låg den på 37,0 och 37,1 och hon vägrade också ens titta i matskålen så då förstod vi det skulle bli valpning, antingen natten mot tisdag eller under tisdagen. 

 
Valprummet stod färdigt sedan några dagar tillbaka så under måndagen boade vi in oss där Flisan och jag. 

Flisan sov mest, man såg hon hade ont - men hon behärskade sig väldigt. Började egentligen inte flåsa intensivt och bädda förrän någon timme innan första valpen föddes. 

Det var ju första gången Flisan valpade och då vet man ju aldrig riktigt hur de kommer bete sig. Men hon krystade bara en kort stund så låg första valpen där, hon såg lika förvånad ut som mig?! De brukar skrika och tycka det är jobbigt när första valpen kommer, men hon är nog rejält bred därbak - för det behövdes inte mycket för att den skulle komma ut. 

 
Första valpen föddes alltså 5 april klockan 23.35, det gör att hela kullen får 5 april som födelsedatum även om nu resten av kullen egentligen är född 6 apri. Det var en hanhund, svart/vit och tan - han vägde 372 gram och fick namnet Xavier.

 
Han sökte sig till tutten direkt, som den äkta springer han är är maten förstås prio 1. 

 
Flisan var lite skeptisk till en början, men sedan började hon tvätta av honom och så snart de börjat slicka på sina valpar är det som om poletten trillar ned och de förstår vad som är deras uppgift   

Sedan tog det hela 3,5 timme innan nästa krystvärk kom och valp nummer två gjorde entré till denna värld. 

 
Det var en svart/vit tik (jag kan inte se några tan-tecken på henne, men det är möjligt de kommer fram senare). Hon föddes klockan 02.55 och vägde 385 gram. Hennes namn blev Xella. 

 
Xavier blev nog nöjd att få ett syskon efter att ha varit ensam i flera timmar. 

Tredje valpen föddes klockan 03.35, en till tik, en brun/vit och tan denna gång. Hon vägde 350 gram och är med det den minsta i kullen, namnet hon fick blev Xara.

 
Flisan ville gärna föda fram valparna i mitt knä så valplådan fick bli lite större under själva valpningen så att jag fick plats också.

 
Fjärde valpen var också en tik, hon heter Xani och är svart/vit och tan. Vikten var 378 gram och hon föddes klockan 04.08

 
Flisan tog lite paus från valparna genom att lägga sig på sängöverkastet en stund.

 
Nästa valp var också en tik, även denna svart/vit och tan. Hon föddes klockan 04.55 och vägde 422 gram, namnet blev Ximena. 

 
Visst är det alldeles underbart att sitta och titta på de små nosarna och prickarna som finns där   

 
Sista valpen fick hon ändå kämpa lite med för att föda fram, han var också störst i kullen med sina 498 gram. En brun/vit och tanfärgad hanhund, han föddes klockan 05.20 och fick namnet Xero. 

Sen visade Flisan rätt tydligt att det var tomt på valpar, hon la sig till rätta och somnade sedan en stund - det var hon väl värd, förstår man ju att hon blev trött av att föda fram valparna en hel natt   

Fina familjen    Valet av fäll kanske inte var helt lämplig, valparna försvinner lätt när man tittar på den - men den får ligga där nu till det är dags att byta fäll.