Trot eller ej, men natten till i fredags var det dags för valpning igen. Denna gång en inte alls lika dramatisk valpning som förra, och tur var väl det - för det var en otroligt jobbig upplevelse. Curry hade totalt 11 valpar, men har bara 7 kvar nu. En födde hon död före snittet, en dog under snittet och sedan har två dött nu efter några dagar. Jag kan ha helt fel, men frågan är om det tog för lång tid att återuppliva dem och de kan ha fått någon form av hjärnskada? Det var nio valpar i magen när hon snittades och vi fick inte följa med in och hjälpa till med valparna. Man förstår ju själv att de knappast var nio personer därinne som kunde ta varsin valp direkt hon öppnades upp. Den ena av de tikar som dött har varit väldigt svag sedan hon föddes, vi har matat till henne  ungefär varannan timme dygnet runt. Hon har sugit men inte utan hjälp av oss, ingen förbättring skedde utan hon blev bara svagare och svagare.... Tiken som dog först var aldrig lika svag, men hade ett konstigt beteende och slutade bara äta helt plötsligt, fick inte ens upp munnen på henne och hon dog på bara några timmar. Så otroligt sorgligt, och som om inte det räckte så låg Jenka ihjäl sin hanvalp för någon dag sedan. Hon var inte själv många minuter, men på den tiden hann det ändå ske. Det här är verkligen baksidan av att vara uppfödare   , men hur det än är så får man försöka fokusera på alla de valpar som mår bra   

Så skönt då att Fläders valpning var okomplicerad, hon har ju varit med förr så hon visste precis vad som skulle ske. Hon var lite orolig under dagen i torsdags, men det var först på kvällen det blev intensivare. Hon bäddade och slet i valplådan, vetbeden strimlades till små bitar men det är bara bra - då vet man ju att det börjar bli nära till valparna ska komma!

 
Klockan 23.52 föddes första valpen, en svart/vit tik som fick namnet Dream. Hon vägde 408 gram och det kändes ju otroligt mycket efter de vikter vi haft på valparna i de senaste kullarna. Men det var bara början skulle det visa sig...

Andra valpen var en brun/vit hanhund, han föddes kl. 01.27 Vikten för honom var 473 gram och han heter nu Dajm.

 
Nästa valp var en svart/vit hanhund, han föddes kl. 01.48 Här fick Fläder kämpa på bra för att få ut honom, och inte så konstigt med tanke på att han vägde 520 gram! En riktig bjässe, han vägde mer än dubbelt så mycket som några av Saltys, Jenkas och Currys valpar. Han fick namnet Dodo.

Sedan var det en lite längre paus, och det stärker min teori om att de tar en längre paus i valpandet när hälften av valparna fötts.

Klockan 04.25 föddes valp nummer fyra, en svart/vit hanhund som heter Dustin. Han vägde 453 gram.

 
Femte valpen föddes kl 04.57, en brun/vit hanhund som fick namnet Dart. Han var också riktigt stor, vägde 510 gram. 

 
Valp nummer sex föddes kl. 05.12, en brun/vit hanhund som vägde 414 gram. Han heter Didrik. 

 
Sist, och minst i kullen, blev Donna som föddes kl 06.15 Hon är en brun/vit tik och hennes vikt var 285 gram, här i denna kull ser hon liten ut - men i de andra kullarna hade hon varit stor!

Djup suck från Fläder när sjunde valpen var född, man ser så väl på beteendet när det är klart.

 
Helt underbara är dom, man tröttnar aldrig på att sitta och titta på de små underverken   

 
Här ligger dom uppradade, Fläder är en väldigt noggrann mor   

Ja nu har vi alltså fyra kullar samtidigt, vi var ytterst tveksamma till att para allihopa - men då vi haft sån otur senaste året med tikar som gått tomma eller bara fått några få valpar i kullarna så tänkte vi att vi parar fyra så kanske två får valpar i alla fall. Det blir sällan som man tänkt sig, så självklart blev alla fyra dräktiga! Men så otroligt glada vi är åt alla valpar, även om det förstås innebär en hel del jobb för oss alla tre. Allt strul som varit nu på slutet med kejsarsnitt och valpar som dött gör ju att man går och är konstant orolig, minsta lilla någon valp gnäller nu så känner man oron stiga. Så nu hoppas vi bara att allt ska gå bra fortsättningsvis   

Man tror ju att när man fött upp ca 150 kullar (och varit med på en hel del hos andra uppfödare också) då har man sett det mesta. Men icke, man lär så länge man lever - det gäller då definitivt inom hunderiet!

Curry parades fyra gånger denna gång, i fredags hade hon tid att valpa på första parningen och nu på torsdag (om tre dagar) hade hon tid att valpa på sista parningen. Hon har varit otroligt tjock så vi har hela tiden trott hon skulle valpa tidigt för att hon inte skulle orka gå med den tjocka magen så länge...

Hon har dock varit väldigt pigg ändå hela dräktigheten, hennes mage har nog mer bekymrat oss än henne. Vi har tempat henne sedan i början av förra veckan, och inga konstigheter i tempen har det varit.

När hon i lördags kväll skulle gå ut på sista kvälls-kissen var allt som vanligt när hon gick ut, när hon sen kom in var hon blöt i behängen bak. What?! Vi blev såklart väldigt oroliga, det känns ju inte som ett bra tecken! Curry själv var rätt obekymrad, slickade sig lite och undrade nog mest varför hon blivit blöt därbak. Vi ringde veterinär och fick rådet att avvakta eftersom inget annat tydde på att valpningen var på gång, och Curry själv såg ut att må bra. Det var inte helt ovanligt att de läckte lite när de var så tjocka som hon var. 

Vi vakade över henne hela natten, men hon snarkade och sov bara. Under hela söndagen var hon som vanligt också, och ingen temp gick ner. Hon åt också med god aptit! Det hade slutat rinna därbak, så allt såg egentligen ut som innan. Helt plötsligt, utan förvarning, låg det en död valp på golvet igår kväll 20.00 Samma sak, Curry var som vanligt, inte bekymrad alls. Svansen gick på henne och mat ville hon ha. Alltså vad var detta? Det liknade inget annat jag varit med om nånsin. Rådfrågade veterinär igen, och fick rådet att avvakta - nu skulle nog valpningen komma igång. Frågade flera andra erfarna uppfödare, och jodå - det hade hänt liknande och sedan hade valpningen kommit igång och allt gått bra. Det lät ju bra, men nog gnagde det en del oro hos oss.... Curry däremot, hon njöt nog lite av all uppmärksamhet - men orolig var hon inte, utan hon såg ut att må prima, trots sin stora mage. 

I morse hade inte något hänt, och vi kände väl att nu kan vi inte avvakta mer. Vi åkte in till veterinär till ca 9.30, där konstaterades att valparna såg ut att må bra i magen - deras små hjärtan pickade på som de skulle   

Först provade veterinären ge värkstimulerande medel och två valpar kom ut på det sättet, men sedan var det stopp. 

 
Hennes första bäddande kom där och då, det behövdes väl när värkarna satte igång.

 
Hon var bra nyfiken på den lilla valpen som kommit först, men konstig situation att vara hos veterinären - man såg på Curry att hon undrade varför vi inte var hemma?

Det beslutades om att det skulle göras ett kejsarsnitt, skönt ändå tyckte vi - för det kändes som vi ville bara få ett slut på detta nu. Curry mådde fortfarande bra, även om hon såklart var påverkad av den spruta hon fått.

De gick iväg med Curry och vi fick inte följa med, så det blev en lång väntan för oss och de två valpar som redan var födda. Tiden gick och strax efter 12.30 hörde vi pipande ljud! Vi förstod att valparna kommit ut då, de skrek verkligen i högan sky!

 
Till slut kom de in med alla valparna, de flesta mådde bra. Lite upprörda var de, men de hade nog fått utstå rätt omild behandling kan man tänka sig för att "vakna" till efter snittet. Det var sju valpar, det hade varit åtta stycken de plockat ut men en var död. Hon hade alltså totalt 11 valpar, en föddes död i går kväll och en var död när hon snittades. Fördelningen nu är 4 hanhundar och 5 tikar, helt perfekt   

 
En tik var speciellt medtagen, så den fick lite extra värme och kärlek innan den vaknade till den också.

 
Väntan kändes himla lång innan någon kom och berättade hur det var med Curry. Hon låg på uppvaket och hade tydligen kräkts när hon vaknade till.

 
En av valparna försökte hela tiden krypa ur lådan   

 
Ser ni valpen i mitten? Den har en kanelbulle på läppen. Passar ju alldeles utmärkt när det är kanelbullens dag och självklart måste en av valparna heta Cinnamon Bun   

 
Till slut får Curry komma in till oss. Så skönt det var att se henne och se att hon efter omständigheterna mådde bra    Hon blev orolig över var valparna var så Jenny började lägga till några stycken. Jenny är så mycket bättre än mig på att få valpar att äta, jag har förmodligen för dåligt tålamod för det...

 
Dom små var rätt så hungriga vid det här laget!

Skönast ändå att få komma hem   

 
Tiken Camille var den som föddes först hos veterinären, hon föddes kl 10.40 Vikten var 280 gram. 

 
Nästa som föddes naturligt hos veterinären var tiken Cha-cha, hon vägde 340 gram och föddes kl. 11.05

Resten av gänget föddes alltså nån gång kring 12.30, när kejsarsnittet utfördes. 

 
Tiken Cirka vägde 323 gram.

 
Tiken Cordelia vägde 257 gram och är minst i kullen.

 
Tiken Cassandra var hon som var lite medtagen när hon kom från snittet, hon vägde 282 gram.

 
Hanhunden Castello vägde 346 gram, han syns det tan-tecken på redan nu

 
Hanhunden Chips är vår lilla kanelbullepojke, han vägde 338 gram. 

 
Hanhunden Columbus vägde 358 gram.

Sist, men långtifrån minst, är hanhunden Chapman. Han är med sina 384 gram störst i kullen.

Curry mår bra efter ingreppet, men visst ser man det gör ont. Det är ju inte så lätt heller när det inte går att ge henne något smärtstillande då inget medel får ges till digivande tik. Hon har lite svårt att lägga sig ner hos valparna, det stramar säkert en del i såret.