Kennel Barecho

Alla inlägg under september 2019

Av barecho - 22 september 2019 16:30

Japp, då är vi på väg norrut - mot hem   . En jättetrevlig helg bakom oss - underbart att få träffa Thomas igen, blir alldeles för sällan i och med att han bor i Hjärup, utanför Lund   .


 

Vi fick denna bild från Thomas när vi var på väg söderut i fredags, han har en dubbel-luftmadrass (hade) som vi skulle sova på och hade bäddat i ordning till vi skulle komma. Vi blev lite senare ner än väntat då vi hamnade i bilkö efter en olycka, fick stå still och vänta i 50 minuter. Jobbigt att bara stå och vänta och inte ha en aning om hur länge det blir, men klagar inte - såklart betydligt mer synd om de inblandade i olyckan än oss som får stå i kö och vänta.


När vi kom fram till underbara Jakriborg där Thomas bor hade han beställt pizza åt oss så vi fick börja äta på en gång. Jag är inte så förtjust i pizza, men men - är man tillräckligt hungrig så går det ju i ändå   .


Lördag morgon startade med att David körde mig till Svalöv där jag skulle vara med på ett av Wachtelhundsklubbens jaktprov. Samling 06.45, så tidig start. Om man är intresserad av att ansöka för att bli exteriördomare på Wachtelhund måste man ha varit med på något av klubbens jaktprov - det var alltså anledningen till att jag skulle vara med och titta på provet. David åkte sedan tillbaka till Hjärup för att hämta Jenny och hundarna för att åka till Kågeröd för Springer Syds open show. 

Provet startade med att vi skulle trampa hare, vi gick 10-15 personer på rad över ett fält - hundarna med förare gick en bit efter. Sen om någon skrämde upp nån hare skulle den skrika hare och snabbt springa dit och ställa sig där haren sprang upp ifrån. En av de deltagande hundarna (i vår grupp var det fyra hundar) fick sedan gå dit med sin förare för att få vittring på haren. Den släpptes sen och skulle sen följa spåret efter där haren sprungit. Var jätteroligt att se hur olika hundarna arbetade, men för en del gick det väldigt snabbt så var de utom synhåll. En var borta i drygt en kvart, helt fascinerande att se vilken fart de hade - samma fart när de stack efter haren som när de kom tillbaka, imponerande! Sen skulle ju jag personligen oroa ihjäl mig om min hund stack iväg så och jag inte såg den på så länge - de hade placerat ut vägvakter och var noga med att ingen hund skulle släppas efter en hare som sprang mot en väg. Men ändå, jag skulle inte klara det tror jag med mina fyrbenta älsklingar .


I tre timmar ungefär gick vi fram och tillbaka, fram och tillbaka över fälten. Jag var helt lam i benen, de andra gick så otroligt fort. I början försökte jag hänga med, men hade jag gått så fort i tre timmar hade jag varit död nu känns det som. Har ju aldrig fått tillbaka min kondition jag hade förr, innan operationen - men det kan ju också vara så att det är åldern som gör det   .

 


Mycket nöjd var jag iaf när vi kom tillbaka till bilarna och jag fick äta en macka och dricka lite vatten. Efter att hundförarna fått veta sin hunds betyg på fältet bar det iväg mot vattnet. Alla hundar gick i och simmade, nån gick bara rakt ut och simmade direkt. Våra brukar ju mer kasta sig i, men här gick allt lugnt till.


Efter det åkte vi till skogen, där skulle man se hur det jobbade självständigt. Det var väldigt olika hur de reagerade och arbetade i skogen. Lite jobbigt måste jag ju erkänna dock att det var när man såg en hund i några minuter, sedan kunde den försvinna för att komma tillbaka en timme senare. Hunden kunde följas med GPS, men annars såg man ju förstås inte till den. Jobbigt att stå rakt upp och ned och titta på skogen på samma ställe så länge - visserligen med trevligt sällskap, men kändes på i ryggen efteråt.


Sist testades hundarna på skott. Inga konstigheter med det - men syntes då på vissa hundar att de var bra trötta, inte konstigt efter en sån dag   .


De fick poäng för de olika momenten och domarna samlades sedan för att skriva ihop en kritik och räkna ut vilket pris hundarna skulle få. Verkligen tacksam för att de mycket trevliga och kunniga domare jag gick med kunde förklara allt så bra och hade sånt tålamod med mig och mina frågor, stort tack till Wachtelhundklubben för det och för den goda lunch jag fick när vi avslutade dagen vid ca 15.00 Roligt att se sånt engagemang för rasen som jag såg där!


Även om jag nu är utställningsfreak eller vad man nu kan kalla såna som mig så älskar jag verkligen att se hundar jobba, att se hundar göra det som de älskar är otroligt rörande, jag som är väldigt känslig kan nästan få tårar i ögonen när jag ser glädjen hos hundarna över det arbete som de får utföra. Däremot kan jag bli otroligt trött på en del människor som jagar, som på nåt sätt anser att det de gör är så mycket viktigare och mer rätt än det vi gör som vill ställa ut våra hundar och försöka bevara raserna enligt den rasstandard som är skriven. Jag har haft springer i över 30 år och har fått hört detta i alla år - det har fnysts åt oss som ställer ut och vi bryr oss då bara om hur de ser ut bla bla bla. Tröttsamt och mycket påfrestande att få försvara sig hela tiden. Det är väl kanon att man får hålla på med det som intresserar en mest? Varför måste man ifrågasätta det som andra intresserar sig för? Det finns ju plats för oss alla, och att försöka behålla en bra exteriör handlar ju inte om utställning utan om funktion också kan jag tycka. Såklart finns det MASSOR av hundmänniskor som jagar med sina hundar och tycker det är helt okej att andra ställer ut sina hundar även om de inte vill göra det själv. Men det finns alltid nån som tycker de kan allt och som tagit på sig som sin uppgift att uppfostra världen, de har förstås alltid rätt och vi andra oförstående har ju såklart helt fel. Måste vara jobbigt kan jag tycka - för min del får andra syssla med precis vad de vill så länge inte de gör något som någon levande varelse lider av.



Jenny och David hämtade alltså upp en mycket trött mig, sällan jag är tyst men då kände jag mig verkligen helt slut... Så väldigt glad blev jag ändå när jag såg alla superfina priser de vunnit på utställningen - wow, vilket jobb ni har gjort i Springer Syd, en supervälarrangerad utställning med otroliga priser!
 
Biggles (CH Barecho Bring The Gold) blev BIR, BIM blev Goldmoore's Pardon Me. Dömde gjorde rasspecialist Annelie Karlsson (kennel Linmoor).
Övriga resultat för våra hundar:
Spicy BIM-valp
Kryddan 2:a valpklass HP
Yalla 1 ÖKL HP BH-3
Joy 1 JUNKL HP BIR-junior
Blingen 2 ÖKL HP
Pasta 2 CHKL HP BT-4 
BIS Uppfödargrupp


Vi åkte då direkt till Eslöv för att sätta upp tältet för morgondagens utställning, döm om vår förvåning när det stod p-vakter där som skulle ha 50:- betalt för att vi skulle stå där i 10 minuter... Men alltså.... ibland är det så dumt att man inte fattar alls hur man tänker. Klockan var då 15.30 och de hade fullt med vakter som skulle ha betalt - de ville dessutom att vi skulle ställa oss typ längst bort för att gå och sätta upp ett tält. 


Mot Thomas lägenhet sen, där han lagat jättegod laxpasta åt oss - vi var nog inte så jättetrevliga sen. Jenny och jag ville bara gå och sova - tror jag somnade innan huvudet kom ner på kudden. 


 
Busungarna Kryddan och Spicy hade skoj i Thomas lägenhet - så roligt att de t.o.m åt sönder luftmadrassen.... Thomas tyckte nog det var rätt så skönt när vi åkte med alla hundar i morse!


En jättestor ring hade vi idag på Sydskånska KK:s utställning i Eslöv och härligt väder, så en trevlig dag blev det    Blingen (CH Barecho Bling Bling No Way) blev bästa tik och BIM, det var dagens bästa resultat. Roligt var det också att få träffa vår australiensiska valpköpare Carey   .


I bilen på vägen hem tvingades vi lyssna på fotboll på radion, tydligen Hammarby som spelade. David envisades med att han skulle köra trots att han både diskuterade matchen med de på radion, och ömsom drog handen genom håret och såg nervös ut eller skrek rätt ut när det blev mål. Ja hur var det nu egentligen - man skulle acceptera andras intressen eller hur   så bäst jag är tyst och låter honom hållas! Vann gjorde dom tydligen så dagen gick väl i grön/vitt kan man säga   



Av barecho - 20 september 2019 19:43

Nu var det väldigt länge sedan jag bloggade och att skylla på tidsbrist är ju egentligen helt värdelöst - alla människor får ju lika mycket tid varje dag, det är bara olika vad man fyller den med och tja, då har väl bloggandet varit nerprioriterat av mig helt enkelt. För tillfället sitter jag i bilen på väg ner mot Skåne och har ju inte så mycket annat att göra varför jag tänkte jag kunde skriva en liten rapport om hur läget är just nu   .


Tyvärr har vi inga valpar just nu, två tikar (Pasta och Ottilia) har vi haft parade och båda har gått tomma. Jättetråkigt, och ingen aning varför heller? Pasta gick tom förra gången också så när nästa löp startar ska vi kolla noga om hon har någon form av bakterier, Ottilia parades för första gången - hon var rätt så smal när vi parade henne så möjligen att det kan ha haft betydelse. Hursomhelst ska vi prova para dom igen på nästa löp. Vi väntar också på att Bessie ska börja löpa, hon kom hem till oss i somras och vi har väntat sedan dess men inget ännu. Hoppas, hoppas hon kommer igång snart - hennes förra kull som hon hade i England (där Paco var pappa) blev väldigt lyckad tycker jag! Nu planerar vi att para henne med en hanhund i Finland.


En hel del utställningar har det blivit för oss under sommaren (som vanligt), David och jag har inte varit på lika många som vanligt - men hundarna och Jenny har typ varit "överallt". Skoj när det går så bra, sju olika Barecho-hundar har tillsammans vunnit 32 BIR i Sverige hittills i år (SKK, SSRK och SK-utställningar). Nu ser vi fram emot alla vinnarutställningar som är i slutet av året, det är ju alltid nåt speciellt med dom!
 
En av årets vinster; CH Barecho Bring The Gold "Biggles" blev BIR/BIS för rasspecialisten Annika Ulltveit-Moe (kennel Whisborne) på SK Open show i Ulriksdal maj-2019. BIM blev engelska tiken CH Melverly Bang Tidy.

Dagen före blev Biggles BIR samt BIS på SSRK:s utställning på samma ställe, BIR för engelsk rasspecialist Mrs Edih Rose (kennel Rosannoch) och BIS för finska domaren Kirsi Nieminen. 



Ett av sommarens höjdpunkter var min och Davids resa till Spanien med ett av barnbarnen, vi hade så roligt tillsammans - även om jag var rätt trött när vi kom hem (man förstår lite varför man inte skaffar barn i min ålder, så här trött blev jag absolut inte när mina egna barn var små). 

 


Elis lillasyster Freja börjar bli så stor nu, ska bli så roligt med henne nu när hon börjar kunna vara med mer   .

 


En del domaruppdrag har det blivit för mig under sommaren, extra skojigt att jag fått döma Engelsk Springer vid flera tillfällen - alla raser är roliga att döma, men ESS är alltid den som jag ser mest fram emot att få döma.

 
Kouvala aug-2019 BIR CH Ocean Pitfal Orang-A-Tand & BIM Springerella's Always On My Mind


Sommaren var inte den bästa hälsomässigt för mig, men det känns bättre nu. Ibland får jag för mig att jag är "superwoman" och ska klara av allt, och framförallt hinna med allt. Men så är det inte - när kroppen och framförallt hjärnan säger ifrån då måste man lyssna. Det är dock så svårt när det finns så mycket roligt man vill göra, och man helt enkelt inte har orken till det. Tur jag hade så många som hjälpte mig när det var som värst   . Jag har en tendens också att tänka ensam är stark, men har fått inse att det långt ifrån alltid är så.


Tråkigt just nu när vi går emot den mörka och kalla tiden på året, men är inte mycket att göra åt det - man får bara försöka genomlida eländet och det kommer ju en vår igen nästa år som tur är.


Jacob har börjat plugga i Umeå - det har verkligen varit ett elände att hitta något boende åt honom där. Jag kunde inte drömma om att det skulle vara så svårt. Just nu bor han som inneboende i ett rum hos en jättetrevlig man (som äger en flat, det känns tryggt när det är en hundägare...). Ingen vi känner annars, utan bara nån som svarade på den annons han la ut. Från 1 november ska han och en kompis till honom flytta till en gemensam lägenhet så det ska bli skönt ändå när han får något mer "eget". Jobbigt dock att han flyttat hemifrån, när sista barnet flyttar blir det så definitivt tyst på nåt sätt. Jag klarade inte av att se hans tomma säng i hans rum, så bäddade i med täcken kuddar och lakan och då kändes det iaf lite bättre. Klart jag vill han ska flytta för hans skull - men som mamma vill man ju helst ha alla barn nära hela tiden   .


Henric och Viktoria har vi ju sån tur att ha nära, de bor bara några minuter ifrån oss och det är otroligt mycket värt tycker vi båda   .


Thomas är ju den som bor längst bort, ända nere i Hjärup utanför Lund. Det är till honom vi är på väg nu, jag ska gå med på ett jaktprov för Wachtelhund imorgon och sen blir det förstås utställning i helgen också   .


Vem vet, om jag orkar hålla mig vaken kanske det blir en till blogg skriven på vägenn hem på söndag!

 

Trevlig helg önskas ni allihopa    

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards