Kennel Barecho

Alla inlägg under januari 2018

Av barecho - 20 januari 2018 18:14

Igår var vi på årets kallaste utställning - eller nja, det vet jag ju inte än förstås om det är, men helt klart är detta ridhus ett av de kallaste jag varit i. Tror inte det finns någon värme i det, dock isolering som tur är. Men nu när det är i januari blir det förstås kallt   . Vi har inte ställt ut på denna utställning på flera år och det är mestadels av den anledningen, att det är så otroligt kallt där.... och för en fryslort som mig är det inte speciellt lockande då förstås. Nu hade jag laddat upp med mina snowjogging av 1987 års modell (inköpta på Ica Årsunda när jag flyttade hit till Årsunda). Det är helt otroligt att de hållit så länge - men de värmde mig bra, har nog aldrig fryst så lite som jag gjorde igår när jag varit i det ridhuset.


Vi anlände dit ca 07.45 och möttes då av väldigt trevliga parkeringsvakter som med ett leende berättade var vi kunde ställa oss och packa ur. Inget tjat om att vi måste flytta bilen PÅ EN GÅNG som det är på en del andra ställen, nej vi fick plocka ur i lugn och ro och åkte sedan och parkerade bilen på den ordinarie parkeringen. 


Nu hade vi anmält hela fem valpar hit till denna utställning så bara att ta sig in på utställningen tog en bra stund... Man kan väl säga att de "som vanligt" fått alldeles för lite koppelträning av mig.... Men glada och positiva var de iaf, och det är ju ändå viktigast!


Jan Roger Sauge från Norge (kennel Mambrinos) var utsatt domare av ESS, han dömde de vuxna men tyvärr fick vi domarändring på valparna. Alltid trist när det blir någon annan domare än man tänkt sig... nu ställer vi ju ut våra valpar i första hand för träning så vi tog ändå med oss alla fem dit.


Innan bedömningen startade frågade vi i den ringen där valparna skulle gå om de kunde vänta lite innan de startade med Springer-valparna ifall inte rasen var färdig i ordinarie ring när det var dags. De skulle göra vad de kunde fick vi till svar - de kunde inte lova något och det berättades också att de hade ingen skyldighet att vänta. Nej, det förstod ju vi också - men vi trodde i vår enfald att man ville göra det så enkelt som möjligt för utställarna och det var ju inte direkt så vi ens valt att anmäla hundar i två ringar. Varför inte bara säga, men absolut - inga problem! Kom och säg till när rasen är färdig så startar vi efter det eller nåt sånt? Men men... nu kände vi oss bara stressade och beslöt därför att dra två av valparna, de yngsta som det inte kändes "fair" mot att bara slita ut ur burarna och gå in i ringen med när vi var klara med de vuxna.


Först ut av "våra" hundar var fina Fritz (Barecho Above And Beyond) som fick Excellent och blev tvåa i juniorklassen. Nästa klass, unghundsklassen, vanns av Yalla (Barecho You Rock My World) som då fick CK. Trea i den klassen, med Excellent, kom Xavi (Barecho With Class And Style) som utvecklat sig otroligt mycket sen jag sist såg honom!

Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) vann championklassen med CK och han blev sedan även bästa hanhund, med Yalla som god tvåa med sitt 16:e CERT   !

 
Yalla som dagen till ära blev pappa till sin tredje kull   


Inga unga tikar hade vi anmälda - men i Öppen klass var det med två fina tikar uppfödda av oss. 

 
Barecho Surprise Me "Fay" - ställdes ut för första gången efter sin valpkull. Hennes matte Malin var tyvärr sjuk så Jenny fick hoppa in som handler. Fay fick Excellent och blev trea i klassen. Barecho Xfactor Dream "Elsa" firade sin tvåårsdag i ringen, verkligen fin har hon blivit. Kommit i kroppen bra och helt fantastisk päls   . Även hon fick Excellent, sedan en placering som nummer fyra.


I championklassen hade vi med oss Curry (CH Barecho U Must Be The One). Hon har ju tragglat med sin päls till och från nu ett tag, nu verkar det ha vänt iaf så nu fäller hon inte längre utan pälsen är på väg tillbaka. Curry vann championklassen med CK och slutade sedan som tvåa bästa tik. 

 
Paco blev BIR   , detta blev hans 38:e officiella Bäst i rasen!! BIM blev Lady Marmalade Tamaam Pl.


Sen när jag då kommer ut med Paco ur ringen, då står de och väntar på att valparna ska in i ringen bredvid... Kunde de vänta undrade vi? Nja, de såg inte alls glada ut när jag sa att de väl åtminstone kunde få en chans att gå ut och kissa innan? Till saken hör att springervalparna var de sista som skulle bedömas i den ringen, och den ringen hade minst hundar i ringen varför någon brådska inte fanns vad jag kunde se. De sa väl varken ja eller nej till om de kunde vänta, men Jenny och jag sprang ut med Biggles (Barecho Bring The Gold) och Cosby (Barecho Choose Me Or Lose Me)och försökte få dem att kissa, men såklart gick inte det när de kände vi var stressade. Och just det, någon uppfödargrupp hann vi inte gå in med i vår ordinarie ring eftersom det blev sån hets att vi skulle in direkt med valparna.


Ingen bra start alls för valpar som var på sin andra utställning i livet, endast 5 månader gamla och det enda jag ville med att anmäla dom var att det här skulle bli bra träning... Kändes inte alls bra att behöva stressa på detta sätt.... Jag tyckte iaf att de båda skötte sig jättebra med tanke på förutsättningarna i ringen. Biggles vann klassen med HP och Cosby blev tvåa i klassen, även han med HP. Stort tack Jenny för att du visade honom så mjukt och med sån omtanke trots att han var ovan och lite besvärlig   .

Snabbt byte sedan till tikarna, jag visade Blingbling (Barecho Bling Bling No Way) och Jenny visade Ottilia (Barecho Cuz I'm Worth It). Ottilias matte Martina var nämligen hemma och tog emot valpar som föddes just denna dag . Blingbling som kröp fram i ringen på förra utställningen var åtminstone lite bättre idag... Hon vann klassen med HP och Ottilia blev tvåa med HP. I BIR/BIM-valp var det Biggles som vann, vi försökte ta BIR/BIM-kort med domaren - men det gick inte att få dem att stå stilla samtidigt så de korten blev inte alls bra...

 
Vi försökte ta kort på dem lite senare, men resultatet blev detsamma... de behöver nog lite mer ståträning känns det som   .

 
Biggles fick vi iaf till några skapliga kort på när han stod still någon sekund. Är så otroligt nöjd med honom - hoppas nu bara att allt ska hålla till han blir vuxen. Han är ju bara fem månader än så mycket kan hända, men han är en sån fröjd att titta på, verkligen ögongodis   .

 
Visst är han fin i stående, men det är i rörelse han är verkligt speciell. Inget snabbt kort steg, det går inte att springa fort med honom heller. För att man ska se hans rörelser till fullo måste han visas i ett rätt så lugnt tempo   .


När så bedömningarna var färdiga i den ring våra vuxna springers hade blivit bedömda i (cocker gick efteråt i ringen) trodde jag det skulle dröja innan finalerna började för att den domaren skulle äta. Något som alltid är irriterande, alla vill hem förstås och speciellt när både vi och hundarna vistas i ett kallt ridhus känns det inte kul att vänta och vänta bara för att domarna ska äta. Jag vet att säkert en del tycker det inte alls är bara att domarna ska äta. Men finalerna går fort när det endast är spaniels som denna dag och bättre då att äta efter finalerna tycker jag. Så skedde här, finalerna kördes igång så de var nog klara före kl. 15.00 tror jag. Väldigt bra och en stor eloge till domarna som åt efter finalen vilket gjorde detta möjligt   .

Just det, hur gick det då i finalerna?

 
Biggles skötte sig jättebra i ringen, lite hopp och skutt förstås men konstigt vore det nästan annars när man är i hans ålder. Fyra stycken valpar tävlade i hans final och han slutade som BIS-valp, jätteroligt och fina priser fick vi med oss hem också   .


Paco slutade som BIS-3 i Best In Show-finalen, inga foton därifrån dessvärre. 


Av barecho - 19 januari 2018 11:14

Detta är ett ämne jag har tagit upp många gånger - men det tål att upprepas tycker jag. Hur man bemöter andra är så otroligt viktigt, mycket viktigare än man kanske tror när det sker.


När man ska förmedla något positivt är det förstås ganska så lätt att bemöta den andra på ett bra sätt, men när man inte är lika nöjd kan det vara svårare. Men alls inte omöjligt förstås. Om man till exempel tar att jag brer ut mig med alla mina kassar på affären när jag handlar så är det ju en himmelsk skillnad om den som ska dela platsen med mig säger med ett leende - ursäkta, kan du flytta på dina kassar lite så jag får plats? Än om den säger - det här är min plats, flytta på dina grejer med både otrevlig röst och kroppspråk. Resultatet blir ju detsamma - klart jag flyttar på mina grejer, men om någon säger på det senare sättet känns det inte alls bra. Visst, jag kanske inte tar åt mig något speciellt - men det kan vara så att denna person som jag ryter åt mår väldigt dåligt denna dag av olika orsaker. För vad vet vi egentligen om hur andra mår eller inte? Någon som är deprimerad eller där det kanske hänt något tråkigt den dagen kanske får resten av dagen förstörd över hur du har betett dig mot honom/henne?


Hur vi bemöter andra säger också en hel del om en själv...

 

.. för visst kan man ju känna så här nån gång? Men även om man haft en skitdag själv där allt jävlats - så är det liksom inte okej att låta det gå ut över någon annan. Man måste tänka efter före, för när väl ordet är sagt går det inte att ta tillbaka. Visst, man kan be om ursäkt och det gör förstår det hela mycket bättre - men om man tänker efter före man säger något är det förstås det allra bästa. Hur tas det här emot av den andra människan, just det jag tänker säga här och nu? En inte helt fel tanke och något jag personligen har fått jobba mycket med i mina yngre år...


På Ica-affären i Sandviken sitter en kassörska som alltid ler och är glad. Jag lägger alltid varorna åt "rätt" håll så hon lätt kan läsa av koden (såklart gör jag det i alla kassor, inte bara hennes...), men hon tittar alltid på en och ler samtidigt som hon tackar för att varorna lagts rätt. Så varm man blir inombords av att höra det, hon tackar för något man kan tycka är självklart, men man går därifrån med ett leende på läpparna istället för när man mötts i kassan av någon som inte ens tittar på en eller säger hej.


När vi åkte hem från My Dog för några veckor sedan stannade vi på en mack i Alingsås, vi skulle äta på en korvkiosk i närheten och så gick vi in på denna mack för att handla lite att ha med oss i bilen samt gå på toa. Denna mack var helt ny för oss eftersom den tillhör en kedja där vi inte har bensinkort och tja, då blir det liksom inte att man stannar där. En ensam tjej stod i kassan, hon sken upp när vi kom in och lät så himla glad för att just vi kom in där. Vi hejade tillbaka såklart, jag gick in på toan och den var otroligt fräsch och fint iordninggjord   . Man kan väl säga att vi hundutställare varit på några toaletter efter vägarna under årens lopp så denna var helt klart med på topp tre!

När jag så kom till kassan berättade jag för tjejen i kassan att jag tyckte toan var så fin och att det var sån trevlig mack, hon blev såklart glad att höra det. Ingen stor ansträngning för mig direkt att säga precis vad jag tyckte var så bra, men jag är säker på att hon hade en bra känsla i magen efter vi fick därifrån - lika som jag hade för att kunnat göra en annan människa glad.

 


Jag är medlemsansvarig i en rasklubb och om ni bara visste vad jag får höra... Visst, de allra allra flesta människor som ringer som har ett ärende som gäller medlemskapet är trevliga. De samtal jag får oftast är när ett medlemskap ska sägas upp. De flesta säger bara det; - Jag vill inte vara medlem längre. - Okej, säger jag - skicka ett mejl till mig där du berättar att du vill säga upp medlemskapet, skriv med medlemsnumret också så ordnar jag det. - Så bra, tack svarar då de flesta. Men sen finns det de som tycker det är okej att häva ur sig både det ena och det andra till en okänd människa i telefon... Många gånger jag blir utskälld för de vill minsann inte vara medlem längre och självklart borde väl jag förstå det när de inte har betalt sin faktura!! Jo, tankeläsare hade varit väldigt bra att vara kanske... Men hur svårt kan det vara att bara säga upp ett medlemskap? Utan att skälla ut den andra personen?


Idag fick jag ett samtal där en person inte ville vara medlem längre. Hon hade fått en faktura och hon hade faktiskt lämnat tillbaka sin hund till uppfödaren för länge sedan! Okej, jo men lite svårt för mig att veta liksom... Jag sa lika som jag alltid säger, skicka gärna ett mejl... Jag hann inte säga meningen färdigt innan hon med arg röst berättade att det kunde hon INTE göra, hon var på landet! Jag förklarade att jag satt i bilen och inte kunde anteckna, men att hon kunde skicka ett SMS istället - eller ett vanligt brev eller vykort. Hon fnös i luren och sa att det hörde då hon att jag inte satt i bilen. Nej, då skulle hon bara låta bli att betala. Ja det kan du göra sa jag - det går ut två påminnelser sedan faller du ur registret. Suck och stön i andra änden av luren - hördes att hon verkligen tyckte jag var helt puckad som inte kunde anteckna det hon ville säga just nu på sekunden. Luren lades på och tja, vad ser jag när jag kommer hem och slår på datorn? Jo där finns ett mejl från denna person med en uppsägning... Men varför liksom låta så otroligt otrevlig? 


Mitt enda nyårslöfte är att jag ska försöka bemöta andra bättre, att säga till när jag tycker något är bra eller bara berätta hur mycket jag tycker om någon. Och när det är något jag inte tycker är så bra, antingen hålla det för mig själv eller säga det på ett hyfsat och ändå trevligt sätt. 

Av barecho - 7 januari 2018 19:56

Så har då årets upplaga av My Dog-utställningarna i Göteborg varit. Mycket var sig likt från andra år - men en del saker tycker jag var bättre och en del hade försämrats. Hur som helst så är denna utställning en av våra favorit-utställningar under året, är en speciell atmosfär där. Den känns på många sätt proffsigare än t.ex Stockholm hundmässa, ja iaf så passar den mig bättre. Sen förstår jag förstås att andra tycker precis tvärtom - är väl som det ska det, vore ju hemskt trist om vi alla tyckte lika!


Vi startade hemifrån ca 01.15 natten till torsdag. Meningen från början var att det skulle bli David, jag och Jenny i vår bil - men på kvällen före hörde Eva av sig och var sugen att följa med hon också, hennes valp var anmäld dit. Vi hade dock fullt i vår bil dessvärre - så det löste sig så att Eva & Jenny åkte dit i Evas bil och jag & David i vår. Jag har ju haft otroligt svårt att sova i bilen, fortfarande är det inte så jag kan sova några längre stunder - men till och från sov jag nog nästan hela vägen till Göteborg medan David körde   .


Som vanligt parkerade vi P-huset Focus där man kan gå direkt in till utställningsplatsen genom en gångtunnel, väldigt smidigt. Vad som däremot INTE är smidigt där är insläppet.... år efter år möts man av sura miner och otrevliga människor där. Som jag uppfattar det hela är det inte Västra KK:s folk som står där, utan Svenska mässans. Spelar egentligen ingen roll, man vill inte mötas av misstänksamhet som att ens huvudsyfte när man kommer dit är att försöka lura sig in i gratis eller dylikt. Nej, vi hundmänniskor är nog ett ärligt folk - och kommer man med 5-6 hundar och massor med uskrivna nummerlappar så får man nog förutsätta att det är okej utan att behöva gå igenom varje liten lapp med noggrannhet som ter sig värre än säkerhetskontrollen på flygplatser. Likaså det här med att man inte kan få en stämpel när man gått in som utställare - nej då måste man ha med sig nummerlappen... men herregud liksom, varför inte bara ge en stämpel? Vill man fuska så kan man väl lika gärna göra det med nummerlapparna isåfall? Nej suck.... insläppet måste förenklas, eller åtminstone måste det stå glada, trevliga människor där som välkomnar en   .


Vi hade vår ring i bortesta delen av mässhallen, det som är positivt med det är närheten till rastplatsen. Många gnäller på den, men jag tycker den är absolut den bästa vad det gäller inomhusutställningar. Ett stort rum där det är utlagt både en mindre del med grus och en större del med spån. Till och med vår kräsnaste kisserska Pasta kan tänka sig kissa där, och det vill inte säga lite! Visserligen fick Paco nog och la sig för att vila i spånet en stund medan vi väntade på att hon skulle bestämma sig, men men - hon kissade iaf till slut! Nackdelen med denna rastplats är om man har ringen där man kommer in från P-huset. Då är det bra långt att gå, vilket inte är det värsta - nej, det som gör det jobbigt är att man ska passera alla rasmontrar på vägen dit. Fullt med folk och hundar så det går knappt att ta sig fram där dessvärre   . 


Dag 1 dömde norska domaren Vibeke Paulsen och tja, inga resultat att hurra för direkt i rasringen för oss. Paco blev trea bästa hanhund och Yalla fick ett Reserv-cert, det var väl typ det som var det bästa resultaten. Men desto bättre gick det i finalen, då för vår uppfödargrupp   .

 
BIS-2 blev vi i finalen, och det av hela 23 grupper! 


Nånting som var väldigt positivt detta år var speakern Mikael Nilsson, han gjorde ett superbra jobb - perfekt röst för att vara speaker och så kunnig dessutom, hoppas få se honom fler gånger i den rollen   .


Vi hade som vanligt bokat in oss på Gothia Towers, det är något av tjusningen med denna utställning - just att man gå direkt från hotellet till utställningen utan att behöva sätta sig i en kall bil på morgonen. Men som det känns nu kommer vi nog att leta annat hotell nästa år. Det är rejält dyrt att bo där, och att man får betala 200:- extra för att man har hund på rummet kan jag väl tycka är okej. Men, det var en begränsning på 2 hundar per rum vilket bara är så löjligt tycker jag... Som jag såg var det typ ingen som brydde sig om denna begränsning så för dens skull spelar det väl ingen roll. Men hotellet hade i år annonserat och ville ha utställare boendes där, men vilka åker med en eller bara två hundar om man är två personer? Man fick inte heller ha hund i rummet om man ville ha en extrasäng - nej, det gick inte pga brandrisken. Känns olustigt och ovälkommande med en sån begränsning, och jag fattar inte varför? Vän av ordning säger säkert att det finns hundfolk som inte sköter sig (även om de allra, allra flesta gör det...). Men det finns väl vanliga hotellgäster som inte sköter sig också, utan att de betalar 200:- extra per rum? Kan tänka mig att de som städar rummen fått tagit reda på allt möjligt i en del rum... Nej, trist när utvecklingen gått åt det hållet - för till det priset vi betalade för rummet kan jag tycka att man kunde få känna sig lite mer välkommen, även som hundägare. 


Dag 2 hade vi dansk domare, Einar Poulsen. En bättre dag i ringen blev det, Paco blev tvåa bästa hanhund, Yalla trea bästa hanhund med CERT. Curry blev tvåa bästa tik och Saga blev trea bästa tik med CERT   .

   
I finalen gick det ännu bättre, denna dag vann vi av totalt 16 grupper   . Otroligt roligt måste jag säga, vi var så glada när vi åkte hemåt   !





Av barecho - 1 januari 2018 21:51

Ja nu är nyår färdigfirat och vi har också firat av vår nyblivna 19-åring. 

Våra vänner Carina & Micke kom hem från Dubai igår så vi trodde nog inte att de skulle orka komma till oss och fira nyår, något vi försökt göra ihop de senaste åren (om vi varit hemma och det har fungerat med allt annat förstås...). 

Men de hade nog lyckats sova på planet för de kände sig så pass pigga att de kunde komma till oss på kvällen - superkul förstås   . 

Nyårsafton kallades väl amatörernas afton av nån gammal komiker har jag för mig, tror han sa så för det var den enda dagen på året han var nykter - eftersom alla andra, dvs amatörerna, drack då. Vet inte vad det säger om oss, men den enda av oss fyra som drack alkohol var David   .

Menyn hade vi redan klar för oss, David tycker ju det är så roligt att laga mat (och väldigt tacksam över det är jag...) och just nyårsafton brukar vi alltid ha lite festligare mat, även om vi vissa år bara varit vi två. 

Några foton på maträtterna blev det inte denna gång - men till förrätt fick vi Hummersoppa med oststänger som han hade gjort själv av bland annat smördeg, de var supergoda tyckte till och med jag!

 
Till varmrätt blev det oxfilé med potatiskaka och rödvinssås (fast jag tog Lohmanders Bea-sås till, rödvinssås är inget för mig...). Vi skulle haft haricots verts till men det glömde vi bort   .

Efterrätten bestod av vaniljpannacotta med hallonsås, också väldigt gott.

Jacob var med och åt med oss han också innan jag skjutsade in honom till Sandviken där han skulle fira tolvslaget ihop med sin gulliga flickvän Ida   . Oj, sa han i bilen på vägen in till Sandviken - hur mycket hunddrama kan det finnas att prata om? Men han tyckte nog ändå det var rätt så roligt att lyssna på oss fyra en stund när vi tjattrade på om allt möjligt...

 
Tolvslaget skålades in med lite cider, flaskan till trots på denna bild   .


Vi var också barnvakt till Elis och trots att vi bor på landet sköts det på rejält vid tolvslaget, så pass att han vaknade då vi glömt stänga fönstret i sovrummet där han sov. Alltså hur mycket pengar skjuts bort och varför liksom? Känns inte det väldigt förlegat att hålla på med fyrverkerier? Våra hundar är inte berörda av det, så för den skull spelar det ingen roll - men varför??


Vid 01.00-tiden åkte Carina och Micke hem och när vi la oss var Elis fortfarande vaken i sängen bredvid vår säng - vem som somnade först kan man undra, vi är ju inte vana att vara uppe så sent inte...


 
Bonusfarfar matar Elis med gröt till frukost...


 

... fast lite paus måste de ta då och då för att kolla vad som är på TV:en.


 
Lite mekande med gåstolen blev det också, han är en hejare på att hjälpa till Elis   .


 
Efter lunch kom Jacob hem så vi fick fira honom - lite saker till bilen, kalsonger och pengar blev det i present till honom från oss.


 
Lite senare kom hans farmor & farfar och firade honom, farmor hade bakat Sörenkaka åt honom - den kakan är en stor favorit hos Jacob   


 
Elis fick smaka en pepparkaka för första gången och jodå, den var helt okej. Men lika god som farmors Päronsplitt var den inte...


Eftersom Jacobs flickvän Ida är vegetarian ville vi prova att göra någon sån maträtt. En krämig gryta med bland annat zucchini, paprika och champinjoner blev det. Den var verkligen supergod och för första gången slapp jag peta bort något ur grytan, allt passade mig perfekt!


 
Kvällen avslutades sedan med att vi spelade spelet vi fick i julklapp - säg samma tror jag det heter. Jätteroligt spel och inte heller något som tar så lång tid eller är superkrångligt så det kommer vi nog att spela många gånger till!


 
Måste bara visa våra tre nytillskott vad det gäller keramikspringers. Ni som varit hem till oss har säkert sett de vi har i köket som föreställer; Debbie, Caesar, Malin, Fritz och Diva. Nu har de fått sällskap av Clådan, Kylie och Lleyton - känns himla bra att de "kommit hem" på nåt sätt igen     .

 
Förresten, tavlan här ovanför är ett BIS-pris från en av Springerklubbens Club Shows. Det är en tavla som är signerad av fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg, lite roligt att ha faktiskt   

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards