Barecho

Alla inlägg under februari 2015

Av Helene - 28 februari 2015 19:09

.. tror jag. Det kom bara en valp till och den var dessvärre död också, en svart hanhund var det och han var rätt så stor. Stackars Vera hade lite problem att få ut honom, hon krystade men jag förstod rätt snabbt att valpen var död eftersom den inte föddes fram. Med lite hjälp från mig fick hon till slut ut den och då kände jag igenom magen - kände inget hårt alls så jag tror hon är tom nu. Det var som en lättnadens suck från henne också när den nionde och sista valpen kom ut. Efter tvätt av Veras bakdel och en ren fäll i valplådan sover hon och de små sött tillsammans nu   .

 


Vad det gäller de andra tikarna så kan jag inte säga att det finns några säkra tecken på att de tänker valpa snart. Kan ju bli imorgon, så typiskt förstås eftersom vi ska på Puppy of the year med Paco och Pasta då. Men det ordnar sig ändå tack vare min mor - hon har laddat upp för att komma hit imorgon och har förstärkning med sig ifall det skulle bli så att både Tyra och Enya valpar samtidigt. Jacob är också hemma så han får väl ta hand om övriga hundar och Veras valpar om det behövs  .



ANNONS
Av Helene - 28 februari 2015 11:55

.. men tyvärr bara sju som lever   .


 
Valp nummer sex var en tik och hon tror jag blir Blue Roan. Hon är inte alls lika rosa i huden och på trampdynorna som Havanna är. Denna tik heter Heather och hon vägde 262 gram och hon föddes 9.55


Sedan klockan 10.25 föddes en död svart tik.... Hon låg ihoprullad i fosterblåsan så formodligen har hon kvävts på något sätt. Trist, men det är ju sånt som händer - allra helst när det är såhär stora kullar. 


 
Ca en timme senare, klockan 11.20 föddes denna svarta hanhund. Han är också ganska så liten - vägde bara 198 gram och var lite ovillig att äta direkt han fötts. Nu börjar han kvickna på sig så jag hoppas det fortsätter åt det hållet. Hans namn blev Hudson.


 
Vera är så duktig och tvättar och tvättar både de små och sig själv också.... nästan lite överdrivet tycker jag, men så är ju inte jag hund heller så hon ser säkert på det hela på ett helt annat sätt...


Jag tror det är två valpar kvar, kan vara bara en men jag tycker magen är så pass stor än och hon har bara en efterbörd som hon inte har fått ut. Det återstår att se förstås... nu verkar hon vila lite iaf lilla Vera, jobbigt förstås att först haft en nästintill sömnlös natt och sedan föda fram så många   .


Vad det gäller Enya och Tyra som också har tid att valpa snart så har inget hänt ännu. Tyra är det jättesvårt att se något på före. Jag läste mina anteckningar från hennes förra valpning och då gick det inte se något på tempen eller på att hon inte ville äta något... Hon kräktes upp maten när första krystvärken kom och knappt något märktes på henne före, förutom att hon satt och stirrade på mig med stora olyckliga ögon. Sååå henne måste vi hålla uppsikt på hela tiden!


Enya mumsade glatt i sig sin mat i morse och tempen låg på över 38 grader så där är det nog inte dags än.... 

ANNONS
Av Helene - 28 februari 2015 09:39

Natten har varit relativt lugn - Vera har bäddat lite grann, men mest sett smått lidande ut - på en cockers vis....  .

Första valpen föddes i soffan - på typ två krystvärkar bara. Pigg och kry var den iaf - men Vera såg lite smått förvånad ut... Hon är ju så jättetjock så jag tror det är sånt tryck där i magen att bara hon öppnade sig och fick minsta värk så ramlade den ut av sig själv...

 
Det blev en snabb flytt till valplådan som stod färdig och väntade för valp och mor...



Först ut var en hanhund, han väger 242 gram och föddes 05.35 Svart är han - men har lite vitt på sig, hur mycket av det som försvinner vet jag inte. Hans namn är Homer.


 
Exakt en timme senare föddes nästa svarta hanhund, han fick heta Hardy. Han vägde 308 gram.


    
Första tiken föddes 07.05, hon är som ni ser också svart. Namnet fick bli Henny och hon vägde 236 gram.


 
Klockan 07.55 föddes den här lilla tiken som heter Havanna. Hon vägde endast 152 gram, frågan är om hon blir vit/svart eller blue roan? Hon har väldigt rosa trampdynor och hela huden är rosaaktig så jag tror kanske vit/svart - men tiden får väl utvisa vad det blir för färg. Hon är som sagt liten, men hon är pigg ändå och de små bröstvårtorna längst fram är lagom till hennes lilla mun   .


 

En svart tik föddes 08.40 - hon vägde 284 gram och heter Hally. 


Lite roligt är att det idag är exakt två år sedan Veras förra kull föddes - så stort grattis till alla i G-kullen som både fyller år idag och även fått småsyskon   .


Nu verkar nästa valp vara i antågande så bäst jag avslutar snabbt....

Av Helene - 24 februari 2015 16:03

Så har då det här djävulska året gått....

året utan valpar och året med massor av tankar på svek från de jag trodde stod på vår sida....

Nedanstående text stämmer så bra in på hur det känns nu när detta år har gått och allt borde återgå till hur det var innan, men såklart återgår det aldrig till det...

Ett svek kan man inte bara skaka av sig - det finns kvar som ett sår i hjärtat och även om det läker och blir till ett ärr - så kommer ärret att vara kvar för alltid.

 

Tusen tack till er alla som ställt upp för oss under detta år, ni som tagit hänsyn och som visat oss ert stöd. Utan er hade det aldrig gått   .

 


Av Helene - 16 februari 2015 16:48

Tänk att helgerna alltid går lika snabbt - alltid har man så mycket tankar om att man ska hinna göra så mycket under helgen, men jag lyckas då aldrig få allt gjort som jag tänkt mig göra. I lördags var jag så otroligt seg och trött när jag vaknade - vi hade bestämt att vi skulle bada de fyra hundar vi anmält till Gästrikemästaren direkt när vi klev upp på morgonen. Det var ju hur lätt som helst att bestämma på fredagskvällen - men då på morgonen var det inte lockande alls...


Jacob hade också en fotbollsträning som han behövde skjuts till - plus att David var tvungen att åka och köpa virke för att göra en till valplåda. Vi har "bara" två valplådor - faktiskt första gången nånsin vi får tre kullar så tätt och då behövs det förstås tre stycken... Tur vi har ett stort hus iaf så vi får plats med alla valpar   . För dom är då absolut dräktiga alla tre - idag går Vera och Tyra 7 veckor och imorgon går Enya 7 veckor. Lite smått kan jag känna att de rör på sig där inne nu - men några dagar till så är det nog full fart där inne   .


Apropå Gästrikemästaren så hade vi anmält fyra stycken dit; Clådan, Gizza, Paco och Pasta. Jag var oerhört skeptisk till att anmäla dit överhuvudtaget då jag tyckte det var väldigt olustigt sist när det buades från publiken när våra hundar blev etta och tvåa...

 
Clådan (CH Barecho Quest For Success) blev alltså Gästrikemästare förra året och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) blev tvåa... Det var när Gizza blev klar som andra hund till finalen (Clådan var redan klar) som några tyckte det var så dåligt att de tyckte bua var ett bra alternativ. Man behöver inte alls hålla med domarna - och jag kan förstå att en del tyckte det var väldigt trist att det var samma ras i finalen. Men om nu domaren tyckte så - vad skulle hon göra? Skulle hon välja någon annan bara för att inte samma ägare kunde ha båda hundarna i finalen? Det upplever vi ju allt för ofta att domare helt enkelt inte "törs" sätta upp samma handler eller ägare, och hur det än är så ska väl domaren sätta upp den hund de gillar bäst, eller? Nåja, det var som sagt förra året.... och så värst långsint är jag inte, men jag tyckte ändå inte att det kändes så lockande att anmäla i år....


Som den "snälla" fru jag är anmälde jag ändå eftersom David propsade på det (är ju jättebra att man kan skylla på honom lite då och då...;-)). Men så i lördags morse kände jag inte för att åka alls - jag försökte säga att vi skulle strunta i det helt, men då tyckte vi båda att det kändes onödigt när vi ändå betalt 700:- för maten till oss båda. Så vi gjorde en kompromiss - vi tog bara med Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head). De är ju inte ens 1,5 år gamla än så där kändes det inte som det kanske skulle vara så stor "risk" att vi skulle vinna och uppleva samma sak som året förut. Bra träning skulle det bli också för dem tänkte vi   .


 
Gästrikemästaren har varit i Årsunda på vår idrottsplats i många år - och även om jag inte tyckt det varit ett så bra ställe att vara på tycker jag nog tyvärr inte att det var bättre, utan snarare sämre här på Gävle Travet där vi var detta år. Maten var dyrare och även dricka till - så blir det förstås när man arrangerar där det finns en restaurang och det är väl generellt okej tycker jag. 

Arrangörerna hade gjort det de kunde för att försöka utnyttja lokalen bra - men inte så lätt när det är så mycket pelare överallt och bara en smal gång där hundarna kunde springa. Domaren såg inte på en enda hund från sidan vad jag såg och det är ju inte bara sidorörelserna man ser - det är ju hela balansen och överlinjen också. Så det kändes lite trist tycker jag...  Som publik såg man ingenting vad som hände egentligen längst fram där domaren stod, dock var det en bra högtalaranläggning så man hörde ju resultaten på det sättet - men visst är det ju trevligare att kunna se?


 
Pasta vann två omgångar men blev sedan utslagen i kvartsfinalen - det kändes helt okej, de är som sagt inte så gamla ännu och jag var väldigt glad att de skötte sig så bra båda två i den lite "märkliga" miljön.


 
Paco ville inte vara sämre än sin syster - han vann också två omgångar och blev utslagen i kvartsfinalen.


Vi hade supertrevligt sällskap vid vårt bord så det var vad som förgyllde kvällen. För att för övrigt måste jag säga att jag blev väldigt besviken... Besviken på vissa människors attityder, som att det var så givet att vi skulle vinna - små "pikar" kom både här och där. Ingen gratulerade mig de gånger jag gick vidare med mina hundar - men jag gratulerade de som slog mig, ändå fick jag till svar från en av de som vann över våra hundar - JIPPI!! Jag slog dig, jag slog dig.... alltså jag klarar bara inte av sånt... Att man är glad för att man vinner är helt okej förstås och helt naturligt - men att vara glad för att man slår någon och att dessutom säga det till den man slagit? Nej, det känns verkligen inte okej - tyvärr är det inte heller första gången någon sagt något dylikt till mig. Så känslan som fanns där hela kvällen var att vi var inte alls välkomna dit - det var inte för oss på nåt sätt... Jag trodde, och hoppades, att alla tävlade på samma villkor och att vi skulle kunna åka dit och bara ha trevligt, umgås och inte att allt var på så blodigt allvar - men jag hade fel och nästa år tror jag David får väldigt svårt att övertyga mig..... Många tycker säkert jag är överkänslig och typ - stackars lilla dig då som vunnit så mycket så du blir särbehandlad, men då får de väl tycka så. De som känner mig vet att jag själv har upplevt mobbing och utanförskap och även om det var många, många år sedan nu så känner jag igen sånt när jag ser det.


Så vi packade ihop snabbt när vi blev färdiga - det var inte bara för att jag kände mig icke önskad där utan också för att det var så kallt där och jag hade förstås satt på mig några skor som inte alls var speciellt bekväma - trångt för tårna var det i dom också   . Så det var så skönt när jag fick sätta på mig mina vanliga skor.... men när vi hämtat upp Jacob i Sandviken så började det värka rejält i en tå, det gjorde så ont att det nästan svartnade för ögonen. Jag körde förstås och David kunde inte köra då han druckit både öl och vin. - Men ta av dig skon sa David. - Nej, det kan jag inte sa jag - man kan inte köra bil i bara strumplästen! Till slut var jag så illa tvungen och himmel så skönt det var när jag fick ha bara strumporna på mig. Lite ovant till en början att köra bil så - men efter en stund kom jag som in i det. Vet inte vad Jacob har för föreställning om saker och ting eller om han var påverkad av att ha sett "Fifty shades of Grey" på bio tidigare under kvällen. Men när jag sa att tja då har man kört bil utan skor för första gången också så frågade han om det var ungefär som att förlora oskulden.... Något svar fick han inte - men han verkade nöja sig med en blick i backspegeln...


 
I söndags var jag på Springerklubben Gävle/Dalas årsmöte i Falun. Sånt här fint pris fick Clådan för att hon blev Årets utställningsspringer 2014 inom vår avdelning. Hon har ju blivit det för hela Sverige - men det brukar inte vara så att man får något att behålla för att man vunnit det, så detta var trevligt tyckte jag   . Det blir ju Skid-VM i Falun snart och så "lämpligt" att de satt upp lite fler fartkameror på vägen mellan Storvik och Falun just nu. De har väl tänkt sig få in lite extra pengar till statskassan förstår jag....


 
På kvällen bakade jag egna hamburgare-bröd och jag måste säga att jag var väldigt nöjd med dem :-) De såg jättefina ut så jag var lite skeptisk till en början - trodde de skulle smaka illa, men de var lika goda som de såg ut. Roligt när man lyckas för en gångs skull   . David gjorde egna hamburgare och egen hamburgardressing - och det var lika gott det.


 
Jacobs nya rum har det jobbats på i helgen också - nu är golvet färdigt och tro't eller ej, men det räckte exakt med de antal golvplankor som låg i förpackningarna, inte en enda bräda blev över! Sååå nu återstår tapetsering - och det blir nog nästa helg det... Jacob sa att han tänkte sig vara hos någon kompis under tiden vi gjorde det, verkar som han tror vi kommer att ha lite olika åsikter om hur tapetseringen ska gå till... hmmm......
 

Av Helene - 9 februari 2015 12:00

Så var det dags för utställning igen - återigen i ett ridhus, dock tycker då jag detta ridhus inte är lika kallt som det i Kumla. Men varmt är det ju inte..... Hade nog varit skönare ute, åtminstone på fm när solen sken   . Nåja, ska inte klaga på ridhus - det finns inte så mycket alternativ som sagt var så vi får nog nöja oss med detta om vi vill ställa ut vintertid. Lite tråkigt var det dock att det var otroligt svårsprunget i åtminstone vår ring som också var finalringen. Det var så löst ridhussand så det det kändes som att springa på en sandstrand ungefär. Någon sa som i Baywatch - men riktigt så graciöst såg det då inte ut när jag sprang...  . Många hundar hade också problem att springa när det var så löst - och då har ju ändå vi en ras som är relativt stor. Måste ha varit ännu värre för de små kan jag tänka mig.


Dagens domare var Jan Herngren och antalet anmälda var 44 stycken. Av dessa var bara 2 stycken valpar - inte så konstigt kanske, det föds ju inte så mycket valpar nuförtiden. Roligt iaf att det var så pass många vuxna   .


Vi hade drygt 20 hundar före oss innan ESS började så vi behövde inte vara där så tidigt - tanken var att komma dit till 09.00 och någon minut före körde vi in till ridhuset. Fick börja med att argumentera om att få köra fram och packa ur..... till slut fick vi i alla fall göra det. 

 
Paco (Barecho Play Now Pay Later) var anmäld till Unghundsklassen - han är ju inte så gammal än så åldermässigt kunde han absolut vara kvar i juniorklassen. Dock tycker jag han (och även Pasta) är så pass välutvecklade att de "passar" bättre i unghundsklassen. 


 
Paco är som de flesta kanske har sett inte den mest lättvisade hunden av alla. Han är stark och dessutom överlycklig för det mesta. Visst är det härligt att de är glada men det gör också att han är rätt så bångstyrig att ställa upp då han tycker många andra saker är roligare att göra än att stå helt stilla... Jag är ju inte 20 år längre (fast jag inbillar mig det ibland...) så jag börjar ju få lite skavanker här och där. Bland annat har jag till och från ont i höger arm, det är ju den jag använder när jag klipper och fönar och den blir väl helt enkelt överansträngd. Därför är det inte lätt att visa Paco åt "rätt håll". De andra hundarna är det oftast inga problem med - de har inte den styrkan och inte viljan heller att fara runt med huvudet hit och dit hela tiden... Så därför visar jag honom oftast åt fel håll, men som sagt - är inte säker på att det är det han är bäst tecknad på. När den här helvetes-snön försvinner blir det träning och träning för honom kan jag lova. Så framåt sommaren kanske jag har fått ordning på honom   . Vill absolut inte ta ifrån honom glädjen och jag heller aldrig några såna metoder att jag blir riktigt arg på dem för att de inte gör som jag vill. Absolut inte när det har med utställning att göra. Vill man att de ska visa sig bra i ringen måste de också tycka det är roligt, eller hur! Faktum är att Paco alltid ser bäst ut när han visas fritt - som en retriever. Så kanske är det så jag får visa honom tills han blivit ordentligt tränad...


 
Paco vann unghundsklassen med CK - och med en strålande kritik "Härlig, välgående välkonstruerad 15 månaders hane av utmärkt typ och modell. Vackert huvud, bra detaljer. Fantastisk överlinje. Goda vinklar fram och bak. Bra stomme. Fina tassar. Utmärkt päls. Rör sig välbalanserat. Bra steg, fint flyt utan ansträngning. HÄRLIG!"


Diezel (CH Barecho Deal Or No Deal) visades av sin duktiga matte Maria - och i en championklass av fem stycken stod han slutligen som vinnaer med CK   .


 
Paco i bästa hanhundsklassen. 


 
Paco blev sedan bästa hanhund med sitt sjätte CERT - Diezel blev placerad som tvåa :-)


 
Vi hade nöjet att ha Chris med som sällskap under dagen och eftersom jag börjar bli lite gammal och slö....  ... frågade jag om han ville visa Pasta (Barecho Party In My Head) och det ville han gärna. De hade ju tagit två CERT ihop tidigare så jag visste att de trivdes bra ihop   .


 
Här springer Paco och Chris mot vinsten i Unghundsklassen, där Pasta också fick ett CK.


 
Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) på språng i championklassen som denna dag bestod av tre stycken hundar. 


 
Gizza blir bara vackrare och vackrare tycker jag   . Många tycker nog hon har för mycket päls - men faktum är att hon aldrig har några tovor. Jag har hundar med betydligt mindre pälsmängd som är besvärligare. För även om Gizza har lång päls är den inte speciellt tjock och ullig - den är mer blank och silkig. Dock ska jag nog försöka toppa pälsen lite - men jag är livrädd att hon ska se formklippt ut, jag gillar mer den sportiga - naturliga looken på en springer!


Gizza vann championklassen med CK och hon blev sedan även bästa tik!


 
Maria var snäll och visade Gizza i BIR/BIM - de trivs ju bra ihop de också. Eller som Marias son John sa till mig - Gizza ska bo hos oss - inte hos dig   . Denna gång var det Paco som gick segrande ur striden - så Paco blev BIR för tredje gången hittills och Gizza blev BIM   .


Vi hade också en uppfödargrupp med de fyra hundar vi hade anmälda; Diezel, Paco, Pasta och Gizza. Den blev bästa grupp med HP.


En korv med bröd fick jag i mig innan det var dags för finaler. Lite lustigt att även i denna cafeteria (lika som i Kumla) serverades det Gulasch-soppa. Det är tydligen inne nu! Men jag höll mig till klassikern med korv jag - även om jag även då fick en sträng tillsägelse från John att jag inte alls tycker om korv - jag tycker bara om kakor sa han.... Tror han börjar känna mig väl nu   .


Dags för finalerna och för oss började det med BIS/BIM-finalen där Gizza blev placerad som fyra av rasdomaren. 

 
Hans Almgren dömde bästa uppfödargrupp och där blev vi BIS-1 uppfödargrupp   !


 
Hans Almgren dömde även Best In Show och där blev Paco placerad som BIS-2 - verkligen roligt!

 
Paco var rätt så stolt själv som ni ser.....


Efter att ha släpat ut alla smutsiga saker i bilen (allt var mycket lortigare efter detta ridhus än det i Kumla - titta bara på Pacos svans som var helt gul...) så begav vi oss hemåt. Vi skulle släppa av Chris i Stjärnhov på vägen hem och strax efter att vi gjort det hade vi rejält med tur kan jag säga. Hade David bara kört lite saktare hade vi fått älgen på huven istället för att den som nu sprang upp på vägen bakom vår bil. Jag såg den bara genom sidorutan - det kändes som den bara var någon dm från mig (det var den förstås inte - men jag såg ögonen på den...). Den sprang som i panik och tja - det kändes just då som den skulle springa rakt in i sidan på mig. Usch och fy för älgar säger jag bara - de är inte ens goda att äta   ...


Lite köpmat blev det förstås när vi kom hem och när sedan Jacob kom hem från den fotbollscup han hade varit på i Sundsvall var klockan ca 22.30 Då sov vi sååå skönt på soffan och efter att ha pratat lite med Jacob var vi inte så smarta att vi gick upp och la oss i sängen - nejdå, vi somnade om så skönt på soffan för att vakna stela vid 02.00-tiden istället... Att man aldrig lär sig...


Här kommer några foton på hur det ser ut här nu - apropå om vi har mycket snö nu eller inte...

 
Usch, jag fryser bara jag tittar på eländet...


 
Undrar om jag kan hänga ut lite tvätt på tork?


  

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se