Zonja hade tid för valpning på lördag, men det är väldigt sällan tycker jag som tikarna går tiden ut. De flesta valpar ett par dagar före. Så blev det också för Zonja, jag har som vanligt tempat henne för att se när det börjar bli dags för valpning - och Zonjas temp har legat lite högt hela tiden, alltså hennes normaltemp. Så när den gick ned till 37,4 var jag inte helt säker på att den var helt nere, för bara några timmar senare låg den på 37,8 igen och där stannade den sen. Det var också lite svårt att se nåt på Zonja själv, hon var rätt så lugn - lite flåsig, men vem är inte det nu när det är så varmt. Bäddade ytterst lite och det som brukar vara det säkraste tecknet på att valpning är på gång, att dom matvägrar, det såg vi inget av. Zonja åt både sin frukost och sin kvällsmat med god aptit i onsdags.

Vi hade en avslutning för de barn som ska sluta på förskolan för att börja 6-års till hösten på onsdag kväll, men jag tänkte att det nog inte skulle bli nån valpning förrän torsdag. David var hemma med henne under tiden jag var borta och han tyckte också att hon var rätt så lugn. Jag var hemma igen kring 21.00 och åt lite te & mackor samt pratade i telefon med Jacob när Zonja helt plötsligt började krysta bredvid mig. 

Nu blev det fart på oss kan man säga, David kokade sax, trådar och peanger medan jag kastade mig i duschen - för en dusch var något jag längtat efter hela kvällen eftersom jag varit utklädd till pirat under avslutningen. Så varmt med alla dom kläderna plus att jag var målad i ansiktet för att det skulle se ut som skägg.

 
Jag trodde barnen direkt skulle se att det var jag, men de var allt lite fundersamma om det verkligen var jag....

Tillbaka till valpningen, en snabbdusch blev det och direkt när jag var färdig så var det dags för första valpen att göra entré. Zonja skrek en del när valpen precis föddes så det var bra att vi var två stycken, David fick lugna henne medan jag tog hand om valpen.

 
Jag trodde hon skulle vara för skärrad för att ta till sig valpen direkt, men icke - hon började slicka på valpen på en gång och kärlek uppstod mellan henne och valpen - alltid lika underbart när man ser moderskänslorna kickar in   

 
Första valpen föddes alltså 21.23, i onsdags den 14/6. En tik som fick namnet Nettan, hon vägde 347 gram. 

 
Bara 20 minuter senare, klockan 21.43 föddes nästa valp - också det en tik. Hon vägde 294 gram och är i och med det den minsta i kullen. Hennes namn blev Nadina. Hon har lite svaga tan-tecken just nu, men det brukar ju bli mer när de växer på sig. 

 
Lite längre paus till valp nummer tre föddes, en tik som heter Noelle. Hon vägde 365 gram och är med det den största i kullen. Hon föddes klockan 23.05. 

 
Sist, och nästan minst, var hanhunden Nemo som föddes klockan 02.20 Han vägde 304 gram. Han har också ganska så mycket tan-tecken redan nu. 

Vid det här laget var jag rätt sliten och trött. Jag hade öppnat på morgonen på mitt arbete och då åker jag hemifrån 05.45, sedan jobbat till 13.00 - hem och klippte en hund för att sedan åka tillbaka till arbetet till 15.00 Och så kom jag hem direkt till valpningen och var vaken typ hela natten. Jenny kom klockan 04.00 för att byta av mig så jag fick sova en timme innan det var dags att åka till jobbet igen, 05.45 Livet som hunduppfödare är fullt upp - man kan inte säga nåt annat, men det är frivilligt så ingen idé att klaga på det. Kan dock säga att det var väldigt skönt när jag kom hem igår kring lunch och fick sova en stund bredvid nöjda valpar och en duktig mamma Zonja   

   
Det enda bekymret just nu är att det är olidligt varmt för Zonja och valparna, vi gör vad vi kan för att svalka henne men valparna är ju så känsliga för drag och kyla när de är såhär små - det är sällan jag önskar kallare väder, men just nu vore det välkommet faktiskt. 

I måndags var det dags för årets första pizza gjord i vår egen pizzaugn. De blir sååå goda där - stor skillnad mot när vi gjort dom i vanliga ugnen inne. Det var Jenny som beställt pizza eftersom hon fyllde år i måndags   .

 
Vår egen pizza-bagare är David förstås, det där med att laga mat är han så mycket bättre på än mig så det är inte ofta jag behöver laga mat här hemma.

 
Freja roade sig med såpbubblor, sommaren är en så härlig årstid. Tänk om det kunde vara såhär året om   

I fyra hela år har Jacob pluggat i Umeå - med målet civilekonom. Han har kämpat på och varit så otroligt enveten och duktig med sitt pluggande    Det kommer definitivt från hans far mer än från mig, eller ja kanske från båda i och för sig. Drivet har han nog från sin mamma och intresset för att plugga från David. Men nog om det. Nu var det Jacob det handlade om. När han skulle börja plugga i Umeå hösten för fyra år sedan så var det stört omöjligt att få någonstans för honom att bo. Vi letade dag och natt kändes det som, men icke - det var årslånga köer på allt. Till slut var det då dags för honom att åka dit för att det skulle starta, och utan boende var han då. Ännu värre var att hans föräldrar var utomlands och inte ens kunde skjutsa upp honom dit, han fick ta sin resväska och åka tåg upp lite på måfå bara - han var inte så imponerad av oss just i den stunden. Men vi har alltid litat på honom och hans förmåga att lösa saker och ting - och såklart löste han även detta. Han bodde några nätter hos någon kompis, och fick sedan hyra ett rum hos en jättetrevlig person (allmänt kallad gubben) och där bodde han några månader till han fick tag på en lägenhet, äntligen.

Han trivdes jättebra till en början och det blev såklart ännu bättre när han träffade sin kärlek Frida där i Umeå   . Sen kom då Covid.... och då var det tungt ett tag. Att bara plugga på distans i något som till slut blev fler år var inte vad han eller någon av hans studentkompisar tänkt sig. För jättebra kompisar hittade han där som han trivts bra med. Om han inte haft dom och framförallt Frida och hennes familj som tagit hand om Jacob på ett fantastiskt sätt så skulle det känts så tungt att ha honom 50 mil bort, alldeles ensam. Vi är så otroligt tacksamma för allt som Frida och hennes familj gjort för honom under dessa år - vet hur mycket det har betytt för honom   .

Sen flyttade ju också cocker spanieln Lotta dit för 1,5 år sedan - det har nog också bidragit till att han trivs bra där, trots att han är en "fryslort" som sin mamma. 

För nu är alltså studierna färdiga, fyra hela år och examen nu som civilekonom - vi är såklart sjukt stolta över honom   .

I fredags var då ceremonin där de får gå upp på scen och få sitt diplom, själva examensbeviset får de senare fick vi reda på. Här kommer lite foton från dagen som vi fick äran att dela med honom.

   
Lite uppstart hemma med Lotta-gos, Lotta ser helt galen ut på kortet - men tror det kan  bero på att hon är i behov av en klippning   .

 
Foto såklart på fina paret   

 
Här i aulan var själva ceremonin, varje "student" fick bara bjuda in två personer på denna ceremonin. Men det släpptes några biljetter som blivit över och då lyckades Jacob få en till vilket gjorde att även Frida kunde gå förutom jag och David   

 
Här är Jacob med flera av sina studiekompisar

   
Med bestämda steg upp på scenen för att ta emot sitt diplom till publikens jubel och applåder.

 
Alla dessa är nya civilekomoner och ska nu ut och söka jobb. Vissa av dom har redan jobb, men det verkar vara de som flyttat på sig - eftersom Jacob tänker sig vara kvar i Umeå (ett tag i alla fall) så har han inte fått något jobb ännu, men vi får väl se vad det kan bli så småningom - han har sökt flera jobb så förhoppningsvis till hösten är det dags för jobb för honom. Jag som mamma tycker han borde få ett skönt sommarlov först (helst hemma hos mamma i Sandviken), det tycker jag han är värd   .

 
Jag har tittat på livestreamingen från ceremonin flera gånger, såg när jag fotade av honom där att det lämpligt nog var ett foto på honom som liten i bakgrunden   

 
Så snygg (mamma är inte alls partisk)   

 
Ni ser väl så malliga vi ser ut, David och jag! Eller ja, kanske mest jag...

 
Flera av hans fina studentkompisar, jag tyckte det kändes lite sorgligt att de ska skiljas åt nu - så jag fick allt en liten tår i ögat när jag tänkte på det

 
Efter ceremonin bar det av mot Vännäsby där Fridas föräldrar och syskon bor. Dom hade gjort så fint och lagat supergod mat som vi kunde fira med. Frida hade också bakat två tårtor till efterrätt, det blev två för Jacob kunde inte bestämma sig vilken sort han ville ha. Sedan hade också Frida bakat ett så fantstiskt gott bröd med mozzarella i - det måste hon göra igen!

 
Fridas far och morföräldrar var där också, samt Jacobs farmor och farfar som också åkt hela vägen upp till Umeå för att fira Jacob, något jag vet Jacob var så glad för eftersom dom alltid betytt så mycket för honom   

 
Lite presenter blev det också såklart. Fler presenter kommer nog när vi ska fira hans examen här i våra trakter i början av juli   

 
Fint kort på Jacobs bästa tjejer