Idag är det alltså 10 år sedan vi gifte oss..... helt otroligt så snabbt tiden går, dock kan man ju se på korten att det visst har hänt en del sedan dess...

Jag har funderat hit och dit vad jag skulle köpa till David i present till denna dag... Han nämnde nåt lite hastigt för någon vecka sedan om att han skulle vilja ha en ny golfklubba - men inte klarar ju jag av att köpa nåt sånt. Men, hur det var så tyckte jag ändå att det var roligast att köpa nåt som han verkligen ville ha! Så i tisdags ringde jag hans föräldrar och frågade om de visste vad han ville ha för klubba, jag skickade även SMS till hans bror med samma fråga. Ingen av dem visste, men de skulle ut som i går och spela golf med David och skulle försöka luska lite då. Det hade blivit ett himla prat om klubbor visade det sig, och nu så här i efterhand förstår ju David varför....

I alla fall så kom de fram till vilken sorts klubba han ville ha, Åke & Kerstin var bussiga och köpte sedan en sån klubba efter golfrundan.
Men, vilket jobb det är när man ska dölja nåt för den man bor ihop med!! Herregud, hur gör de som är otrogna - som ljuger ihop en massa smörja varje dag kanske?!

För det första så fick jag se till att han åkte i egen bil till golfen, och inte med sina föräldrar. Det löste jag genom att säga att han skulle handla på vägen hem.... Sedan fick jag radera sms, och senaste samtal på mobilen ifall han skulle se det och undrar varför jag hade pratat med dom utan att säga något till honom.

I tisdags var jag in till veterinären då Linn skulle besiktigas och Vera vaccineras. Då passade jag på att stanna i Sandviken på vägen hem och köpa omslagspapper och ett fint kort till honom.... Fick sedan smugga in det i huset när han inte såg.

Så ringde då Kerstin igår... och jag gick därifrån för att svara, ljög sedan ihop till David att det var en valpköpare som ringde som ringt tidigare under dagen.... Hon berättade att de hade köpte en klubba och att jag kunde hämta den hos dem. Så hur skulle jag nu komma på nån anledning för mig att sticka iväg med bilen?? David är ju alltid så snabb att säga att han kan åka när nåt behöver göras.... Jag ringde upp Inger och sa till henne att jag sagt till David att jag skulle åka och kolla till Leas tass då hon gjort sig illa. Så jag for iväg och hämtade klubban.... Sedan skulle jag smuggla ner den i källaren, där jag skulle slå in den innan vi skulle åka iväg bara en kort stund senare. Inslagen blev den, och under tiden David duschade så bar jag upp den till vårt sovrum där jag gömde paket och kort i garderoben... Puh, ja - tur man inte håller på med sånt här så ofta....

Så i morse fick han då paketet... och han blev mycket överraskad och glad! Kortet jag hade köpt var med så fin text som passade så bra...
"Min man.
Det blåser ibland i det liv som är vårt

när kraven är många och tempot känns hårt.

Då är det viktig att ha en kamrat

som använder orden till annat än tjat.

Men om man vill göra tillvaron rik

behövs både kärlek och ljuv romantik.

Någon som inser hur just jag mig känner

någon som gör så att pulsarna bränner.

Jag tror knappt jag har fattat det än

jag har funnit en man men också en vän.

Därför vill jag att du skall veta det nu

Du är min älskling, allra käraste du!"

Tänk så många fina kärlekssånger det finns, den här är en av mina favoriter....
Nån present har jag inte fått av David - men det gör inget, som jag sa till honom - jag har redan fått den bästa presenten - du.....  

David har varit iväg och spelat golf med Pelle under dagen, och jag har då passat på och tänka på dagen då för 10 år sedan....

  
Ja, att gifta sig är ju inte bara-bara... finklädd lär man ju vara, och trots att jag inte alls gillar att ha klänning på mig - så hör det ju till en sån här dag. Klänningen hyrde jag på Gimlins i Gävle - och jag minns att hon som hade butiken klagade för att min byst var för liten och magen för stor så de var tvungen att lägga om klänningen lite. Ha...ha.... ja, säg nåt mer som jag inte vet om - tänkte jag... Tur man är så gammal nu så man inte bryr sig om dylika kommentarer!
En av Bodils kompisar som jobbade som frissa skulle hjälpa mig med håret, och vi höll till hemma hos Carros föräldrar. Carro, Bodil och Carros syrra Anna var med och hjälpte till med sminkning mm. Efter det åkte vi iväg för fotografering:

  
Älskade Snuppe-Caesar måste såklart vara med på bröllopsfoto...

och sedan bar det av mot Årsunda Kyrka....

  
... och med den pampiga ingångsbröllopsmarschen spelandes så gick vi sakta in i kyrkan. Är ju inte så lätt för mig att skrida inte, jag som mest traskar på i sandaler! Som synes på bilden så var jag avslappnad, David däremot hade en handsvett som inte var av denna värld.... Men, så hade jag ju gjort detta förut som han brukar säga! Det är Davids morfar Erik syns i vänstra hörnet, så himla roligt att han hann uppleva detta och även Jacob.

Vi hade två sånger som sjöngs i kyrkan, det var:

och:

Var så vackert, och de första tårarna fällde jag redan där....

När jag sedan fick krama om Thomas och Henric efteråt, och alla andra - ja, då var det dags för näsduken att få komma fram igen.

  
Häst och vagn åkte vi sedan till Hembygdsgården där vi skulle ha bröllopsfesten. Jag var såååå himla rädd när vi åkte och hade Jacob med oss, han som körde körde ju vagnen så himla nära kanten på vägen - och när han sedan satte av med full fart upp mot backen, ja - då var det inte långt ifrån att jag svimmade!!

  
Här är hela familjen samlad - det var en hel del barn med på bröllopsfesten och det var precis så vi ville ha det! Jag tycker allting blir så mycket mer avslappnat och mysigt när barnen är med.... kan liksom aldrig känna att de är i vägen eller så... Sedan ville vi också ha lite mer som ett "gammaldags" bonn-bröllop, än något högtidligt, stelt - det är liksom inte David och jag det....

  
Maten hade våra föräldrar ordnat och gjort själva - och här sitter vi då med mamma och pappa. Stackars pappa har fått hålla två bröllopstal till sin dotter han!
Såklart handlade mycket av talen om att jag är så envis, och har så stark vilja. Och denna sommar när vi gifte oss var det inte bra väder, det regnade mest varje dag. Det skulle det också göra denna dag enligt väderprognosen - men som pappa sa i talet - inte ens vädret törs trotsa Helene! Så solen var fram flera gånger under dagen....
  

Och, ja - nu kommer vi till det kapitel som jag tycker är värst med bröllop.... all möjlig styrdans hatar ju jag.... Jag är så himla dålig på att dansa, tror det hänger ihop med att jag har såna problem med koordinationen. En del säger att det är för att jag inte kan slappna av och låta nån annan styra...hmm.....

Här är det i alla fall Åke och jag som dansar, och vi ser då ut att ha himla trevligt!!

Efter att ha ätit, sjungit och umgåtts bra många timmar så var det då dags för oss att lämna plejset. Vi hade hyrt rum på Gysinge Herrgård, och det var nog bara Anna som visste det då hon skjutsade dit oss. Kan säga att vi sov så länge dagen efter så att vi missade frukosten....

Tack David för våra första 10 år som gifta, hoppas det blir många, många fler....  

Igår så skulle vi då gå på After Beach på Strandbaden här i Årsunda. Det var flera år sedan jag gjorde det sist.... Men på den tiden det begav sig så var det verkligen roligt där om det var en bra trubadur vill säga. Att jag gillar att sjunga är väl ingen direkt hemlighet....

Vi hade bestämt med Gustav och hans tjej Carro - som vi brukar kalla Tratten, och så då "vår" Carro att vi skulle dit. Sedan hakade även Trattens syrra Jenny med sonen Nathan på, samt Trattens mamma och "plastpappa".

Grillbuffé skulle det finnas där, och ja - till ingens förvåning så tyckte inte jag att det var så gott.... Så det blev inte många tuggor för mig, men - men det där är ju alla så vana med som äter ute med mig. Vinet däremot smakade bra, så det blev några glas av det istället - med varannan vatten då såklart, inget smakar ju bättre än vatten!

Gustav med sin kära leksak i handen, och David ser ju inte ut att ha smakat på nåt direkt gott av minen att döma....

  
Tratten, myself och Carro...

Vi hade en jättetrevlig kväll, och så himla härlig utsikt det är...

Carro var nykter så hon var bussig och körde hem oss, trots att vi hade cyklarna där.... Men, såklart väljer man ju att åka bil när valet finns!

Vi var nog lite rund om fötterna både David och jag, och jag kände att jag blev åksjuk i bilen - så jag kan säga att det lilla jag hade i magen kom upp med en himla fart! Så det var bara att studsa i säng, då jag kände mig långt ifrån toppen!
Vid halvfyratiden vaknade jag med migrän..... och det är lika fruktansvärt varje gång... Jag ville säga till David att han skulle hämta min migränmedicin, men att bara öppna munnen och säga något gör så himla ont så jag fick inte fram ett ord.... Inte förrän några timmar senare, och då hämtade han en ny medicin som jag köpt - tror den hette Zomig Nasal. Den hjälpte snabbt, men som av all sån medicin så blir jag så oerhört påverkad - helt orkeslös och illamående har jag varit hela dagen..... (Pelle, och Henke kom med kommentarer som att jag bara var bakis - men så är det såklart inte!)