Tja, så kan det bli ibland när man har valmöjligheter - nu kanske det var två lika dåliga val denna gång, vem vet?

I alla fall så hade vi anmält ganska så tidigt till Danrmarks båda utställningar denna helg - en vanlig DKK-utställning ena dagen och Dansk Vinnarutställning andra dagen. På vinnarutställningen var det utannonserat en irländsk domare - ingen jag hade hört talas om, men kändes lite spännande så vi bestämde oss för att anmäla. Inget meddelande fick vi om att det var domarändring - på PM:et stod det helt plötsligt en dansk domare istället för denna irländska domare på vår ras. Det kändes inte lika intressant så jag frågade DKK om jag fick tillbaka anmälningsavgifterna i och med att det blev domarändring. Men, icke.... Vi skulle ha fått tillbaka dom om inte domaren vi fick istället varit inbjuden att döma andra raser på denna utställning? Lite annorlunda kan man tycka....

Men jag hade också när det var typ 15 min kvar innan anmälningstiden gick ut till Växjö kastat in en anmälan på Clådan (CH Barecho Quest For Success) dit. Hon var inte anmäld till Danmark - utan det var Gizza och ynglingarna som var anmälda dit. Tanken när jag anmälde var att jag ev. skulle kunna få dit henne och att hon skulle kunna visas av någon annan. Efter att hon blev BIS i Sundsvall och låg 6:a på årets hund och vi fick reda på att det var domarändring i Danmark tänkte vi om. Vi kanske skulle åka till Växjö istället? Sagt och gjort - så fick det bli!

Meeen tyvärr blev det inga fler poäng för Clådan på Årets hund-listan. Hon blev BIM - visst det kanske låter förmätet att säga man inte är nöjd med det, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev besviken... Ångrade förstås att vi inte åkt till Danmark nu - men så dags kan man väl säga..... Åh, tänk om man hade en kristallkula hemma   .

Nåja, inget vi deppar för mer än ett par minuter. Det blir ett nytt år snart och jag tycker Clådan är i sitt livs form nu   ! Dessutom håller vi på och tränar in en ny grej - jaaaaa, det är aldrig för sent att lära gamla hundar sitta eller hur?   .

Nu har vi just passerat Västerås på vägen hem - det är då vi känner oss som hemma. Bara en dryg timme kvar innan vi är hemma, skönt förstås. Fast vi hade lite "drama" på vägen hem. På E4:an strax norr om Jönköping stötte vi på några som väl inte verkade tycka om mig så mycket   . Jag körde för att David ville titta på Hammarbys match på iPaden då. Det är mycket trafik, som det brukar vara på söndagar - men lite mer ändå kanske för att det har varit Allhelgonahelg. Jag ligger i ytterfilen och vill köra om - men det är kö även i den filen. Jag ligger inte jättenära bilen framför eftersom jag tycker det är otäckt i de hastigheter som vi låg i då. Bakom mig har jag en vit BMW av någon större, nyare modell. Den ligger typ 2 dm bakom och jag känner hur min "road rage" börjar bubbla inom mig. Vafan, har ju hundarna där bak och ni kan ju tänka er om vi skulle bromsa in och vi skulle få en fet BMW in i bilen.. Ryser vid tanken   ...

Idioten som kör den bilen verkar inte fatta att jag vill om lika gärna som han - men det är liksom kö... Så då beslutar han sig för att kanske köra om mig på insidan - bara det att han kommer inte om där heller pga bil som ligger framför. Jag blir så sjukt irriterad och framförallt rädd om mina hundar så jag kör in i det inre körfältet så att han kan köra om. Lite "diskret" eller ja, kanske inte så diskret.... Så visar jag han mitt finaste ful-finger   . Och då är det som att det brister totalt för den stackars unga bilföraren med sällskap. Han blir helt galen! Kastar sig in framför oss, pumpbromsar och kör från sida till sida. Jag är inte sen att ta an utmaningen - blinkar för fullt med helljuset. David ber mig sluta - han säger att de inte ser ut att vara såna man ska bråka med. Han var väl orolig att vi skulle bli skjutna eller nåt. Ja, jag kör om iaf och flinar bara. Då kör han upp bakom och blinkar med helljuset gång på gång. HAHAHAHAHA.... vilken fjant   ! Men nu hade jag tröttnat och trafiken glesnat så vi körde ifrån den lilla pojken - sådärja bara IN YOUR FACE!! Lyckligtvis hade vi Davids bil - annars hade det varit svårt. Jag vet, jag vet - det var barnsligt av mig också. Men lite uppiggande och lite småroligt att en gammal tant i en volvo kunde reta upp en liten pojke i en BMW såpass   !

Tja, det var väl typ helgens händelser det :-)

Till något annat - idag är det 25 år sedan vår första Springerkull föddes. Jag tänker göra någon form av tillbakablick på aveln och hundarna från dessa år. Bli förmodligen här i bloggen och säkert uppdelad i flera omgångar. Säkert en del som tycker det är trist att läsa - men jag säger som jag alltid sagt, det är helt frivilligt att läsa i min blogg. Vill också passa på och tacka för alla snälla ord jag får från er som läser bloggen - det är ni som sporrar mig att fortsätta, all kärlek till er   !