Kennel Barecho

Alla inlägg den 8 november 2014

Av barecho - 8 november 2014 12:01

När så Goldie (Barecho Lots Of Love) skulle paras hade Malin (CH Barecho Pretty Picture) vuxit till sig och jag var ju mer än nöjd med henne - varför jag valde att para Goldie med hennes far, Rowntree Legal Alliance. Jag var nöjd med kullen, men de var lite annorlunda i typ än vad Malin och hennes syskon var. Mer åt det lite extrema, amerikanska hållet skulle jag säga.


Vi behöll tiken SEU(u)CH Barecho Whatever It Takes "Molly" (e. Rowntree Legal Alliance u. Barecho Lots Of Love), hon placerades hos en fodervärd och fick sedan en kull hos oss samt två kullar hos sin fodervärd. 

 
Systern Barecho Wish Me Luck At Eagnas "Peyton" (e. Rowntree Legal Alliance u. Barecho Lots Of Love) användes aldrig i avel, men hon var riktigt fin minns jag.


Då var det dags att para Ariel (CH Barecho One In A Million) första gången. Jag valde att para henne med den kraftfulla hanhunden Max (CH Nobhill Big Time Spender). Max var efter Scarlets syster och tidigare nämnda CH Sieger's Midnight Special. Ariel fick fem valpar, varav tre var dödfödda och en dog morgonen efter. Det här var också första kullen som föddes efter att David och jag blivit tillsammans, inte den bästa början kanske...

 
Kvar fanns då bara Barecho You're The One And Only "Oliver" (e. Nobhill Big Time Spender u. Barecho One In A Million). Varför de andra valparna dog vet vi inte - men vi fick rådet att behandla henne samt para om henne på nästa löp. Oliver var väldigt fin, men hade tyvärr underbett. Vad värre var, var det att han utvecklade ett inte alltför trevligt temperament med tiden... Han var väldigt osäker, och jag tyckte han var dålig överhuvudtaget på att tolka signaler både från hundar och människor. Som sagt gjorde vi om denna kombination (det var ju innan vi såg några tecken på dålig mentalitet hos Oliver) och i den kullen var det sju överlevande - varav ingen hade något märkligt beteende. Får en ju att fundera.... Är det så att valpar som växer upp som ensam-valpar får det svårare med kommunikation och blir osäkrare? Vi hade en till kull med bara en valp några år senare och även den visade sig ha ett märkligt sätt... Tja, man kan ju bara gissa sig till detta förstås, men jag tycker mig ha hört även från andra uppfödare att just valpar som växer upp utan syskon kan ha det jobbigare när de sedan ska ut i livet.


Sååå började det ju bli dags att para min drottning, Malin (CH Barecho Pretty Picture). Hon började närma sig fyra år och jag hade funderat och funderat, men kunde inte känna att nästan någon hanhund passade till henne, eller var värd henne snarare kanske...   . Så det var faktiskt David som till slut gav förslag på Julius (CH Barecho Follow The Leader). En hane som var efter vår egen Caesar (CH Barecho Ambitious Agent) och Malins mormor Julia (CH Nobhill Chance's Happiness). Jag hade ärligt talat inte tänkt på honom... Han hade aldrig gått i avel då och var 6,5 år gammal. Kullen skulle ge en inavelsprocent på 10,2 % - men det där var ju på den tiden när man inte tittade på sånt med lika stort intresse som idag... Hur viktig den procenten är går alltid att diskutera - men det kan vi ta någon annan gång. Jag diskuterade kombinationen med Monica och hon tyckte att det lät okej - så att så fick det bli! Men att få en så pass gammal hane att para var inte så lätt. Han hade ju alltid blivit fyad när han var för intresserad av tikar, vilket är helt naturligt förstås. Till slut fick vi till en parning iaf...

 
SEU(u)CH Nobhill Follow The Leader "Julius" (e. Barecho Ambitious Agent u. Nobhill Chance's Happiness). Här vinner han BIS-veteran på SKK Piteå 2001.


En vecka innan Malin beräknades valpa åkte jag till Norge för att para en annan tik. David var hemma med henne och de andra hundarna. Han var lite orolig, men jag sa att det absolut inte var några problem - inte skulle hon valpa så tidigt inte! Så fel jag hade.... Hon började bli orolig och febern gick ner innan jag hann hem så David var väldigt nervös... Dock kom det ingen valp innan jag väl var hemma igen - men de föddes 6 dagar tidigare än beräknat. Jag var förstås lite orolig att de skulle vara för små för att klara sig - men icke. Första valpen födde hon nästan vid första krystvärken - och minen på Malin då...  . Hon blev inte rädd som en del tikar kan bli, bara så otroligt förvånad över vad som låg där! Men, det tog henne bara någon minut så bestämde hos sig för att den var hennes och den skulle tas om hand på bästa sätt. Malin har verkligen varit en supermamma, alltid när man tittade till hennes valpar låg de helt perfekt uppradade. Aldrig smutsiga och nästan jämt mätta - hon var verkligen ett föredöme som mamma.

 
I denna kull föddes mina första svart/vit/tan-valpar. Här på fotot tiken Barecho Zest Of Life "Felicia" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture).

 

samt hanhunden Barecho Zharpdressed Man "Prince" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture). Prince blev riktigt gammal, jag tror närmare 15 år. Han var far till en valpkull hos kennel Larix.



En "Malin-kopia" fanns där också i kullen, NORDUCH Brovinnare 2002 Barecho Zsa-Zsa Gabor "Speedy" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture). Speedy såldes till en familj i Stockholm där dottern var en mycket skicklig juniorhandler - och de vann sedan otroligt mycket ihop - Christina och Speedy   . Speedy fick flertalet BIR och blev även BIS-placerad på SKK:s utställningar vid flera tillfällen. Tyvärr gick Speedy bort i cancer strax efter att hon fyllt 8 år...


Men såklart, den stora stjärnan i kullen var förstås Diva (CH Barecho Zuper Diva).... Döpt efter en travhäst och inte kunde vi veta då att det namnet skulle passa henne så otroligt väl. Diva såldes som liten valp till en familj men kom tillbaka till oss efter några veckor. Sedan var det inte tal om att hon skulle flytta igen.... Trodde jag!

 
Pappa Julius ägdes av Anna - och hon hade en lillasyster som hette Carro... Ja, resten vet ni väl.... Tack vare Diva fick jag en vän för livet, finaste Carro som jag har att tacka för så mycket   . Nej, Diva flyttade alltså hem till Carro så småningom - även om hon alltid när det var utställningar höll sig till mig. Kanske för att hon fick mer köttbullar av mig?   .


C.I.E NORDUCH PLCH WW-06 SEV-00-06 NOV-05 KBHV-08 VWW-08 Brovinnare 2002 Barecho Zuper Diva "Diva" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture).

 
Söt som socker, men en vilja av stål hade hon våran älskade Snuper-diva  !


Diva var en helt otrolig utställningshund - ja en sån som man alltid visste skulle prestera 100 %. Hon hade hur mycket ork och vilja som helst - brydde sig aldrig om saker runtomkring. I ringen var det bara hon, jag och köttbullarna i min fick som gällde   . Hon vann helt otroliga 46 BIR och 36 BIM (officiella resultat). Vilket alltså innebar att hon blev bästa tik hela 82 gånger (ni som läst hela historieberättelsen kanske minns att Caesar, hennes farfar, blev bästa hanhund 73 gånger så där fick hon allt slå honom   . En storvinnare kunde man verkligen kalla henne!


På det här fotot är Diva 10 år gammal - otroligt vacker fortfarande. Hon blev BIS-1 veteran på SKK hela 21 gånger!! Hur många det var på SSRK förlorade jag räkningen på... Diva blev tyvärr inte mycket till avelstik, hon fick tre kullar som resulterade i "hela" sex valpar - det var allt. Jag funderade en del på detta - kunde det bero på att hon var resultat av en kull med högre inavelsprocent än många andra kullar? Eller vad var det som gjorde att hon hade så svårt att bli dräktig? Som så många gånger förr fick vi inget svar på det. Dock löpte hon väldigt tätt - med bara 4-5 månaders mellanrum, hon luktade också rätt så starkt vid löp. Men hon hade inga bakterier när vi testade henne. Men när hon på ålderns höst började dricka mer och även kissa inne tog vi henne till veterinären igen för att ta flera tester. Det visade sig då att hon hade tendens till diabetes. Tusen tårar och tandagnisslan förstås... Men, veterinär Erik sa att det kan ibland ha med livmodern att göra. Livmodern opererades bort dagen efter vi var där och några veckor senare var alla prov okej - ingen diabetes utan det måste haft med hennes livmoder att göra. Efter det tror jag att det måste ha varit något "galet" med hennes livmoder hela tiden. Att det var det som gjorde att hon löpte så ofta samt hade så svårt att bli dräktig. Diva själv blev om möjligt ännu piggare efter operationen och till Carros stora "lycka" började även pälsen växa rejält då - något det varit lite sparsamt av tidigare år...

Tiken jag var och parade när Malin fick för sig att valpa var Diana (Barecho I Have The Inspiration). Hanhundsvalet denna gång gick till en norsk hane jag sett på några utställningar och som tilltalat mig. Han hette CH Monte-Gora's Cricri D'Amour och bakom honom låg mestadels "gamla" Inu-Goya hundar. När denna kull föddes kom det hane efter hane efter hane... Till slut kom det en tik och då kände jag mig lite nöjd iaf. Är ju inte så kul om kullen bara skulle bli hanhundar   . Så när valpningen var över, Diana var badad och låg nöjt med valparna gick jag ned på nedervåningen en kort stund. När jag sedan kommer upp ser jag att det ligger en död valp där! Vänder på den och konstaterar att det förstås är tiken..... Och då blir jag bara helt vansinnigt ledsen, besviken och arg, varför just den???? Springer nerför trappen grinandes och halvskrikandes, David möter upp och undrar vad det är frågan om? Jag skriker bara att tikvalpen är död, rusar förbi honom och springer in på toa där jag börjar slå i dörren medans jag grinar och skriker... Jaa, ingen kan påstå att jag är känslokall iaf, haha.... David han ställde sig och diskade han under tiden det tog för mitt utbrott gå över, sa inget - bara lät mig vara... Och det tog ju inte lång stund förrän jag tog mig samman, snöt mig - torkade tårarna och tänkte... tja, så farligt var det väl ändå inte? Så jag gick upp igen till Diana och valparna, räknade dem och konstaterade att det inte var något fel alls på tikvalpen som fötts... Den tiken jag hade hittat var en som fötts efter de andra och som var dödfödd - bara det att Diana hade tvättat den så noga så den såg ut att vara född samtidigt som de andra. Jaa, så kan det gå när man låter känslorna rusa iväg - lite mer balanserad har jag väl blivit med åren som tur är...

 
Här är alltså den enda tiken i den kullen; SEU(u)CH Barecho Angel Of Mine "Alva" (e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration). Alva fick ju tyvärr leva lite i skuggan av Diva eftersom de var nästan lika gamla, hon fick då sina cert till championatet samt blev även BIR. Hos oss fick hon två kullar.
 
En av hennes bröder var SEU(u)CH SEVCH SEV-00 Barecho Attractive Looks "Albert". Han blev far till två kullar och var tämligen vinstrik i utställningsringen med sina otroligt lätta och fria rörelser. Flertalet BIR fick han, han blev dessutom BIM på Stora Stockholm år 2000 (Diva var BIR). Han lyckades också bli BIS-1 på två SSRK-utställningar.
 
En annan fin brorsa var SEU(u)CH NOUCH SEVCH Barecho As Time Goes By "Axel" (e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration). Han fick 5 Cert på utställning samt var mycket framgångsrik på viltspårprov.

 
Svart/vita SEU(u)CH SEVCH Barecho Ace Of Spades "Anton"(e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration) fick även han flera Cert & Cacib på utställning. Han var far till tre kullar.


Caesars allra sista kull föddes i september 1998 - mor till valparna var Saga (CH Barecho Sounds Like A Melody). Det blev bara två valpar i kullen vilket väl inte var så märkligt med tanke på Caesars ålder.

 
Bättre sent än aldrig brukar man ju säga... Och hanhunden i kullen; Barecho Black Is Black "Benny" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho Sounds Like A Melody) bodde här i Årsunda i hela sitt liv. Jag träffade honom då och då - han var väl lite liten egentligen i storlek, men väldigt välbyggd. Så när han var 11 år började tanken gro hos mig att jag kanske skulle försöka använda honom - jag menar, han var det sista jag hade kvar efter Caesar... Så ett spermatest gjordes - och jodå, nog simmade det på bra där allt   . Han var varken HD-röntgad eller ögonlyst, så det måste göras och det med hur bra resultat som helst, A på höfterna och inte en anmärkning på ögonen! Att han varit superfrisk i hela sitt liv vägde förstås in i beslutet att använda honom   . Så han blev alltså pappa för första och enda gången när han var nästan 12 år!


Nu kommer vi till den kullen där vi gjorde om samma kombination, den kullen som resulterade i bara en valp ett drygt halvår tidigare. Denna gång fick Ariel 11 valpar, men endast 7 överlevde. De andra valparna dog efter några dygn - till synes friska när de föddes, men något var uppenbarligen fel.

 
Tiken Barecho Creme De La Creme "Cassie" (e. Nobhill Big Time Spender u. Barecho One In A Million) var den som vi behöll för framtida avel. En kull fick hos oss.


Vi köpte in en hanhund från kennel Nobhill i början av 1999.

 
Nobhill Talk About Success "Colin" (e. Adamant's Superman u. Adamant's Sound Of Success). Så värst mycket succé blev det väl inte, men så är det med valpar. De kan se hur lovande ut som helst - och som här efter två otroligt fina och vinstrika föräldrar, men ändå blir det inte som man tänkt sig och hoppats. Colin var dessutom den mest åksjuka hund vi nånsin haft - bara han såg en bil på håll började han dregla... Stackarn   . Så han blev omplacerad till en familj i Gävle där han fick leva ett lugnt familjeliv istället.


I början av 1999 fick jag tidningen Hundsport Special där samtliga registreringar, officiella hälsoresultat mm fanns med. Gissa om jag blev alldeles kall inombords när jag läste att det var en hund från oss som stod som diagnostiserad med PRA!! Och den var efter Caesar och Scarlet.... Jag visst ju förstås om ögonsjukdomen PRA och dess arvsgång, och förstod ju då att både Caesar och Scarlet var anlagsbärare... Och de som jag byggt mycket av min uppfödning på. Det var verkligen inte roligt och som en uppfödarkollega sa till mig: - Din uppfödning har ju varit som en askungesaga - och så nu faller allt.... Men efter att även här sjunkit till botten, undrat över hur man går vidare så tog jag reda på mer fakta. Lyssnade på expertisen istället för "gemene man" som visste förstås ALLT. Självklart uteslöts den hunden, samt Caesar och Scarlet från all framtida avel - men även den sjuka hundens syskon. Sedan gäller det ju att använda hjärnan i fortsatta kombinationer - för visst kan man avla sig bort från det till stor del. På den här tiden fanns inget DNA-test, idag har vi ett test för en av varianterna av PRA - nämligen Cord1. Efter att ha studerat massor av stamtavlor känner jag mig rätt så säker på att det var just den varianten (Cord1) som Scarlet var anlagsbärare av och att faktiskt Caesar förmodligen var bärare av båda sorterna.... Jag vet att de allra flesta uppfödare av vår ras säger att Cord1 inte är något att bry sig om, att det är en form av PRA som är helt ofarlig osv. Var och en blir salig på sin tro som det heter och så länge vi tror en massa och vet väldigt lite kommer vi att fortsätta på den banan skulle jag tro. Jag har alltid minst en hund testat fri i mina kombinationer, för att undvika sjuka hundar. Jag bryr mig inte det minsta ifall andra uppfödare gör så eller inte, jag gör det för att skydda mig själv och de hundar vi föder upp. Punkt.

Nåja, jag lärde mig iaf väldigt mycket av detta - och just då det att ingen hund är fri från alla sjuka gener. Om vi däremot försöker ta reda på så mycket som möjligt om våra avelsdjur, är ärliga mot varandra som hanhundsägare och uppfödare samt inte utesluter så många hundar i aveln utan istället undviker att dubbla på "samma" dåliga gener - ja, då tror jag vi kan komma vidare och få friskare och bättre springers i framtiden.


När Tova (Barecho Three Times A Lady) skulle paras första gången valde vi den snygga engelska importen Melvin (CH Melverly Mystery Maker) som far till den kullen.

 
Tiken Barecho Drop Dead Beautiful "Meja" (e. Melverly Mystery Maker u. Barecho Three Times A Lady) placerade vi ut till en fodervärd. Hon fick en kull hos oss och en kull hos sin fodervärd, under kennelnamnet Gore-Tex.

 
Systern Barecho Dark Lady "Agnes" (e. Melverly Mystery Maker u. Barecho Three Times A Lady), ung på detta foto, blev mor till fyra valpkullar hos kennel Key To Success.


I slutet av 1999 föddes den andra och sista kullen efter Saga. Vi parade henne med egenuppfödda Harry (CH Barecho Royal Showcase). Hela 10 valpar blev det i den kullen.

 
SEU(u)CH Barecho Enough Is Enough "Eddie" (e. Barecho Royal Showcase u. Barecho Sounds Like A Melody) hade vi kvar hos oss ett tag innan han flyttade hem till Alva. Han fick 3 Cert och blev även BIM.

 
LP1 Barecho Eye Catching "Elvira" (e. Barecho Royal Showcase u. Barecho Sounds Like A Melody) hade inte bara framgångar inom lydnaden utan fick även Cert och blev BIR samt BIS-plac på SSRK under engelska domaren Ellen Dobson. Obs, hon är inte svart/vit utan bara väldigt mörkt leverfärgad och vit!


Nästa kull att skriva om är den som innehöll bland annat den legendariska CH Barecho Fun For The Future "Fritz" - så fortsättningen följer...


Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards