Är telefonsäljare en grupp som det är helt okej att behandla som värsta avskummet? Ibland funderar man ju.... Man kan både läsa här och där, och höra folk skryta om hur de svarar emot telefonsäljarna (ja, på ett otrevligt sätt då...). Lite tragiskt kan jag tycka om vi skryter om hur otrevliga vi är? Vart är samhället då på väg?

De som ringer är oftast ungdomar som inte har möjlighet att få något annat jobb, och personligen tycker jag att det är bättre att de jobbar än lever på socialbidrag. Även om det nu innebär att de tar upp min "värdefulla" tid några minuter då och då. Om jag är så upptagen att jag inte har tid med det - ja, då struntar jag helt enkelt i att svara, svårare än så är det ju inte.

Jag har själv vräkt ur mig både det ena och det andra till dylika försäljare under årens lopp, men sedan mina två äldsta söner började jobba med detta och jag såg framför mig att andra var lika otrevliga, eller ännu otrevligare kanske t.om., så har jag nu inga problem alls att på ett vänligt, men bestämt sätt tacka nej till deras erbjudanden. Och vet ni? Det känns mycket bättre när jag gjort det än förut när jag betedde mig som en idiot ibland....

Dessutom, hur bra förebilder är vi vuxna egentligen om vi vräker ur oss oförskämdheter när de helt enkelt bara gör sitt jobb? Det sitter en människa där bakom telefonluren, en precis som du och jag - med känslor och anhöriga som bryr sig om dom.

Så snälla, var lite justare nästa gång det ringer nån och vill erbjuda er något. Kanske är det dens första dag på jobbet, och inte vill ni väl vara orsaken till att han/hon kanske aldrig återvänder dit efter att gråtande ha lämnat arbetsplatsen....

Nu över till något trevligare, fick foton från Baros semesterhem (där han var när vi var i Paris). Nog ser han då ut att ha trivts riktigt bra.....

Tittut!

Jodå, soffan var skön....

.....meeeen, sängen var ett strå vassare!

Alldeles eget ben, utan någon som stör.... skööönt!!

De som lånade Baros förlorade sin springer de hade från oss i december-09. De kom in med honom till Djursjukhuset och blev då sittandes själv med honom varpå han dog mitt framför deras ögon... Måste ha varit fruktansvärt, Wille-gubben  . De lämnade in en anmälan mot veterinären, men förlorade såklart - det är inte lätt att som "liten" vanlig människa vinna mot såna "jättar". Det går att läsa på Arbetarbladets hemsida; http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/1.3726718-veterinar-frias-efter-hunddod .

Ni som är vän med Carro på FB har kanske läst om att hon har träffat en varg! Det hände igår kväll och här är Carros egna ord om det som hände:

Wilma & Zola hade precis varit ute och lekt för att vi hade varit på bio och precis kommit hem och skulle bara byta om och ut i skogen för att plocka svamp.

Modiga, modiga Carro - hon räddade förmodligen livet på den katten. Tyvärr så verkar det som om allt tyder på att Annas katt Ronja fått sätta livet till. Hon har varit borta sedan i torsdags/fredags och de har hittat ett ställe med fullt av Ronja-päls  . Han från länsstyrelsen som var ut idag trodde att vargen hade tagit Ronja någon annanstans och sedan tagit henne dit för att, ja - ni förstår säkert.....