Barecho

Senaste inläggen

Av Helene - 12 juni 2016 22:28

Så var det dags för det som ska vara Springer-Sveriges största happening, Springerklubbens Club Show. I år var det endast 82 vuxna anmälda, den lägsta siffran på många år. Lite trist tycker jag som tycker det skulle vara fantastiskt roligt om vi kunde få till ett sånt intresse för detta som t.ex Tollarklubben har som hade runt 450 starter tror jag förra året, nu erbjuder de visserligen en hel del andra aktiviteter också mer än utställning. Men tänk om vi kunde få till något sånt för vår ras   .


Detta var första året på fler år som vi bara kom dit som "vanliga utställare", annars har jag varit utställningsansvarig, domare eller kommissarie de senaste åren. Faktiskt kändes det lite skönt, men lite tråkigt också på sätt och vis. Jag vet inte om det var det kyliga vädret som bidrog, eller att det var flera som jag saknade där som gjorde att det inte kom upp riktigt till den stämning det har varit tidigare år. Men många otroligt trevliga springermänniskor träffade jag och en av de saker som är extra rolig på en utställning som denna är att det blir mer tid över för prat med varandra, något åtminstone jag uppskattar mycket   !


I år hade vi förstärkning med oss genom att vi hade med oss sonen Henric samt hans sambo Viktoria, de åkte i egen bil eftersom de skulle åka hem med alla unga vildar vi hade med oss efter utställningen. Henric och Viktoria har en hanhund från Pastas kull, han heter Banjo (Barecho When It Has To Be Good) och det var premiär för honom denna utställning, bara 4 månader och några dagar gammal. 

 
Henric var lite orolig för några dagar sedan och undrade om jag verkligen hade tränat med Banjo? Nja, sa jag - det har jag väl inte - men det ska nog gå bra... Och det gjorde det faktiskt, Banjo skötte sig kanonbra. Superglad i ringen hela tiden och stod & gick som han aldrig gjort annat   .


 
Får man vara såhär söt   


 
Jag hade lite svårt att bestämma mig för från vilken sida han såg bäst ut, jag vet att en del tycker de är för mörkt tecknade när de är så mörka som han - men jag tycker det är jättefint, tankarna förs tillbaka till vår fina Diva som var tecknad ungefär såhär   


 
Först ville Henric inte fota alls, men sedan ser man vilken hund det blev flest foton på    .


 
Fyra valpar var det i Banjos klass, bland annat hans bror Xavi (Barecho With Class And Style) var med i denna klass. Xavi placerades som fyra och Banjo vann klassen, tyvärr tyckte domaren inte om någon av dem så pass mycket att hon tyckte de var värda ett HP. Banjo fick dock en fin kritik " Promising puppy only 4 months. Well balanced. Good neck and shoulder with forechest. Good topline and quarters. Moves steadily and soundly."


I yngsta tikvalparnas klass hade vi hela fyra valpar med. Blanche (Barecho Walking On Sunshine) som blev oplacerad av de 12 som deltog. Saga (Barecho Whirl Of Luck) som även hon blev oplacerad, sedan vår egen Fläder (Barecho What Dreams Are Made Of) som blev tvåa i klassen med HP och så Sindy (Barecho Xtra Sweet) som blev placerad fyra i klassen.


 
Sindy 
 
Sindy

 
Fläder som tyvärr varit lite dålig att äta, jag skulle gärna vilja ha lite mer massa på henne...
 
Men hon rör sig kanonfint, så lätt och fint steg   
 
Hon blev alltså tvåa i klassen med HP, hon fick denna kritik "Very promising puppy with a beautiful head and expression. Well made all through. Exising neck and shoulder. Just needs to grow. Move steadily. One to watch."


 
Bland de äldre hanvalparna hade vi Marron (Barecho Viking Power) med, han bor ju hos Jenny så hon visade honom - lika fint som alltid   .


 
Marron blev placerad som trea i valpklassen, av fyra stycken.


 
Bland de äldre tikvalparna var det sju anmälda, vi hade bland annat Dilba (Goldmoore's I Shall Be Released) anmäld där och även hon visades av duktiga Jenny.


 
Dilba placerades på fjärde platsen.


 
Curry (Barecho U Must Be The One) i rörelse. Hon har nu äntligen förstått hur man ska bete sig när man springer i ringen, men då har hon istället börjat krångla när hon är uppställd... Nåja, det blir väl ordning på henne också till slut...
  
Curry vann klassen med HP.


 
 
Det var så otroligt roligt att ha med Henric och Viktoria, hoppas de kan tänka sig följa med någon mer gång   


 
Det var ju hela fem syskon från Pastas kull där så vi tänkte vi skulle ta kort på dem ihop....


 
Till slut så hade de trasslat färdigt och resultatet blev riktigt bra tycker jag   . Fr.v är det Blanche, Xavi, Fläder, Banjo och Saga.


 
Här är det Fläder, Banjo och Saga på kortet.


Efter lunchpausen kom solen fram lite och då blev det också lite körigare med klasser som började i båda ringarna samtidigt. En stor eloge till arrangörerna som gjorde det de kunde för att undvika krock. Dessvärre blev det väldigt körigt för mig. Det började med championtikar och sedan direkt championhanar, sedan blev det veterantikar och där nånstans tog min ork helt slut. Jag vet ju att jag inte har samma ork som förut sedan operationen, men jag vill ju att jag ska orka som förr. Enligt läkarna är det biverkningar av alla mediciner jag äter, sedan har jag nog aldrig helt fått upp konditionen heller helt. Det är inte så lätt att jobba upp den när jag blir andfådd bara av att gå uppför en trappa... Så när vi fick springa varv efter varv under tiden som en och en placerades i championklass tikar och veteranklass tikar trodde jag att jag skulle stupa, men lyckligtvis gjorde jag inte det... Jag var också rädd att jag skulle få sån hjärtklappning som jag fick på Crufts, men denna gång klarade jag mig utan det som tur var.

 
Maria frågade om jag ville visa Enya (CH Barecho Either With Or Without You) då hon hade fullt upp med annat, det ville jag förstås göra - tänkte väl inte just då på att det kanske skulle bli jobbigt med tre klasser nästan samtidigt...


 
Enya är så fin nu och jag var verkligen glad åt att hon blev tvåa i championklassen med CK, hela 10 tikar var det i klassen. 


 
Så var det direkt över till hanhundarnas championklass efter det och där visade jag förstås Paco (CH Barecho Play Now Pay Later).


 
Paco placerade sig som trea i klassen (av 10 st), han fick CK och dessutom denna kritik "Quality springer with lovely head and expression. Well made all through with balanced angels. Well boned. Good forechest. Shown in excellent condition. Moved well."


 
Här på kortet är det Paco till vänster och Diezel (CH Barecho Deal Or No Deal) som blev fyra i klassen med CK.


Så var det dags för Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) i veteranklassen, fem stycken var anmälda i den klassen. 

 
Här börjar de ta emot rejält för mig....


 
Pärlan vann klassen med CK, vilket förstås var väldigt roligt   


 
En grattiskram sitter alltid bra, är så glad och tacksam för all omtanke och vänlighet som jag mött och möter efter allt som hänt   


Direkt efter detta var jag tvungen att sätta mig ner en stund och försöka få lite luft.... Det är sån tur att jag har David med som tar hand om mig, jag skulle inte klara att åka själv än tror jag - iaf är han en otrolig trygghet för mig.

Finalerna skulle strax börja och där skulle Paco in i bästa hanhund, Pärlan in i bästa tik samt bästa veteran och Curry in i bästa valp. Jag kände bara att det aldrig skulle gå, ringarna hade dessutom slagits ihop så ringen var nu dubbelt så stor. David visade därför Paco i bästa hanhundsklassen, säkert finns det någon kallhjärtad som sa att det var för att jag är den dålig förlorare och det är väl upp till var och en vad man vill tro om den saken... Och visst, hade han vunnit klassen hade jag gått in i bästa hanhund, men den yttersta lilla energi jag hade kvar då ville jag hellre spara till de andra. Det kan man väl tycka vad man vill om förstås, men så är det. Paco blev kvar i första gallringen i bästa hanhund men blev inte kvar till placering. Pärlan blev inte heller placerad i bästa tik, i BIR/BIM-valp blev Curry BIM-valp och slutligen så blev Pärlan BIS-veteran   . Att jag var trött då det tror jag nog de flesta förstår... Jag satt på en stol bara medan David, Henric och Viktoria plockade ihop alla grejer. Just då kände jag bara att jag ville åka hem och lägga mig i min egen säng, strunta i supén som vi skulle delta på senare under kvällen. Men efter att ha vilat på soffan i stugan ett par timmar gick vi till slut på supén och det blev en riktigt bra kväll. Trevligt sällskap vid bordet med många glada skratt, god mat och så fick vi ta emot flera utmärkelser, bland annat för Årets Veteran 2015 som Winston (CH Barecho Most Wanted) blivit och hans ägare inte kunde närvara. Och sedan också för Årets Utställningsspringer 2015 vilket blev Paco. Vi var nog bland de första som gick från supén, så skönt det var att få krypa ner i sängen utan att ens behöva sätta klockan på väckning morgonen efter....




ANNONS
Av Helene - 4 juni 2016 18:55

Twiggy hade tid att valpa förra lördagen, för en vecka sedan alltså och ofta valpar de någon dag före så hela veckan var jag beredd på att det skulle kunna bli valpning. På onsdagen gick tempen ner, så jag trodde nog det skulle bli på torsdagen. Dock visade hon inga andra tecken och efter ett tag var tempen uppe på normalt igen..


Så när hon på fredag em började hässja och bli mer och mer orolig samt att tempen gick ner ännu lägre förstod jag att det skulle bli valpning under lördagen... Bra eftersom jag då var ledig förstås, men lite trist att jag då skulle missa Cockerklubbs utställningen dit vi hade anmält Svea (Backhills Just Awesome). Hon har just blivit 9 månader och att ställa ut juniorer är nog bland det roligaste att ställa ut tycker jag   !


Carro skulle åka dit med sin mamma och hennes cockerhane Cesc (Barecho High Quality) och snäll som hon är erbjöd hon sig att ta med Svea dit.

 

Fina Cesc blev fyra i juniorklass, inget HP fick han - men jag är kanonnöjd med honom. Hoppas att han ska bli lite utställd under sommaren   . Svea blev även hon placerad som fyra i juniorklassen, hon fick dock HP.


Under tiden de var på utställning satt jag i valplådan och ärligt talat är det nog inte någon utställning som slår det   .   


 

Klockan 10.40 föddes första valpen. En hanhund som var brun/vit/tan. Han vägde 390 gram och fick namnet Zesco. Dessa foton är tagna idag så de är alltså inte nyfödda på dem, utan en vecka gammal   .


 
Nästa valp var en tik. Hon föddes 11.15 och vägde 380 gram, inga tantecken syns på henne än iaf. Hennes namn fick bli Zaffran.


 
Tredje valpen föddes 12.05 och var en tik. Zara som hon heter är brun/vit/tan och vägde 350 gram. 


 
Ännu en tik föddes strax efter, 12.20 Hon vägde 332 gram och heter Zorba. Inga tantecken där heller.


 
Valp nummer fem var en tik det också. Hon föddes 12.45 och fick namnet Ziba. Hon är brun/vit/tan och vägde 310 gram.


 
Så kom det en till hanhund till slut. Valp nummer sex var alltså en hanhund, han föddes 13.10 och vägde 342 gram. Hans namn blev Zamson. Även han var brun/vit/tan 


Efter det la sig Twiggy för att sova, eftersom hon hade en del moderkakor kvar var det lite svårt att känna om det fanns någon valp kvar eller inte. Det kunde vara en till valp långt fram, men det kunde också vara moderkakor som låg ihop. Twiggy hade inga värkar på bra länge utan verkade nöjd. David började duscha hundarna inför utställningen dagen därpå, jag sprang emellan och tittade till Twiggy och när jag kom in dit 18.50 hade just en till valp fötts! En pigg och alert liten hanvalp låg där bland de andra   .


 
Zenith fick bli hans namn. Han vägde 328 gram och är brun/vit, inga tantecken syns ännu på honom. 


Några moderkakor kom ut och sedan lade jag mig tidigt i sängen bredvid valplådan. Det hade inte blivit så värst mycket sömn natten före då Twiggy var så pass orolig då - och att det inte skulle bli så mycket sömn heller denna natt behöver man ju inte vara Einstein för att förstå   . Det kändes lite jobbigt att lämna dem redan morgonen därpå när vi skulle till Österbybruk på utställning. Nu är ju den utställningen som på hemmaplan för oss och Jacob la sig i valprummet när vi åkte för att hålla koll på Twiggy och valparna så det kändes ändå okej om än lite ovant. Jacob låg sedan där hela dagen så det kändes tryggt, är man 17 år har man ju liksom inga problem att ligga kvar i sängen hela dagen   .


 
Idag är de som sagt en vecka gamla, tjocka och fina är de allihopa...

 

... rejält hungriga hela tiden. Gizzas kull har ju varit så tysta hela tiden, men det är inte dessa valpar. De låter rejält ganska så ofta, jag springer dit och tror någon ligger dåligt till eller nåt sånt. Men nejdå, det är någon som är högljutt missnöjd över att mjölken inte rinner till tillräckligt snabbt...


I Österbybruk hade vi en superbra dag   . Domare för de vuxna var Johan Andersson (kennel Alistair's). En hanhund hade vi med oss och det var Paco (CH Barecho Play Now Pay Later). Han vann först championklassen med CK och blev sedan bästa hanhund, eftersom detta var en internationell utställning fick han då också ännu ett CACIB! Detta CACIB innebär att vi nu kan ansöka om hans internationella championat (C.I.E.). Han fick sitt första CACIB i mars förra året och eftersom det måste gå ett år mellan första och sista CACIB innan man kan ansöka om championatet har vi inte kunnat göra det förrän nu. Sedan kommer det förmodligen att ta 3-6 månader innan han får titeln, men iaf skönt när alla meriter är vunna   . En vuxen tik hade vi med oss, Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion). Hon vann veteranklassen och blev BIR-veteran, hon blev även tvåa i bästa tikklassen.

 

BIR blev Paco   , stort grattis till BIM och championat på tiken Big Brazzel Daydreamer. 


Vi hade Svea (vår cocker) anmäld även denna dag, domare i den ringen var Christina Daniels (Mistily's). Svea blev tvåa i juniorklassen med CK av tämligen många så det var roligt, hon är ju bara precis 9 månader gammal som sagt var. 


ESS-valparna gick i en annan ring, Patric Ragnarson dömde dem. Marron (Barecho Viking Power) vann bland hanvalparna och fick HP, två tikvalpar hade vi med oss - Curry (Barecho U Must Be The One) och Dilba (Goldmoore's I Shall Be Released). För Dilba var det första gången i en utställningsring och Jenny var så snäll och hjälpte oss att visa Dilba. Trots att det var första gången och med en för henne okänd handler så skötte Dilba sig jättebra, visst lite hopp och skutt blev det - men så himla glad och obekymrad hela tiden   . Curry vann klassen med HP och Dilba blev tvåa med HP. 

 
Curry blev sedan BIR-valp, Marron som hade tröttnat när detta foto skulle tas blev BIM-valp. Två verkligt fina valpar tycker jag detta är om jag får säga det själv, längtar till de ska få gå i juniorklass. Curry blir 9 månader 22 juni och Marron blir 9 månader den 1 juli   .


Vi hade tre finaler vi skulle delta i och vi blev placerade i alla tre vilket var otroligt roligt   ! Curry blev BIS-3 valp, Pärlan blev BIS-4 veteran och Paco blev BIG-4 i grupp 8   . Jag känner fortfarande att orken är långt ifrån som den var förut, men det blir bättre och bättre. Dock är det som att luften helt går ur mig när det är färdigt, sån tur att David plockar i allt i bilen och kör bilen hem så jag får slappna av... Denna gång var det ju lite värre också med tanke på att jag inte sovit riktigt på två nätter, tänk för typ 30 år sedan då behövde jag knappt sova alls - men de tiderna är förbi   ...


Helgen före var ju jag i Hässleholm och dömde i två dagar, dit var jag ju inbjuden sedan fler år tillbaka. Så när jag såg att Springerklubbens avdelning Mellansverige skulle ha sin utställning den helgen och då bjudit in Anette Erlandsson (kennel Trollängen) kändes det lite trist då jag så gärna hade velat ställa ut för henne.

Men som tur är har jag så fullt med underbara människor omkring mig som kan hjälpa till - ja, förutom världens bästa man förstås som ägnade en söndag åt att åka till Karlstad på utställning utan mig (han kanske tyckte det var så skönt så att det är så han vill ha det i fortsättningen, vem vet?..). Tre hundar anmälde vi; Paco, Curry och Pärlan. David badade och fönade dem själv på lördag kvällen och utifrån de kort jag sett på hundarna verkar han ha lyckats bra med att göra dem i ordning själv   . Maria Herbertsson och Andrea Rosenblad hade erbjudit sig att visa hundarna där för det ville David INTE göra... Miljoners tack till er som hjälpte till med att visa hundarna och som dessutom höll ordning på David under dagen, ni är guld värda   . 

 
Curry började med att vinna tikklassen med HP..


 
Hon blev sedan BIR-valp, BIM-valp var Goldmoore's Break The Rules (kullbror till vår egen Dilba).


 
Till slut blev hon BIS-2 valp med en superfin kritik, extra roligt förstås när det är en rasspecialist som skrivit den   


 
Här är det Paco som springer med Andrea i championklassen


 
Det här kortet på Paco bara älskar jag, såå fin han är där - i total balans och med en så fin överlinje   . Paco vann championklassen med HP och blev sedan bästa hanhund! Pärlan blev BIR/BIS-veteran men blev ej placerad i bästa tikklassen. 



Han blev även BIR/BIS     ! BIM/BIS-2 blev tiken CH Big Brazzel Born To Win, stort grattis till det!

Idag har vi fått väldigt trevliga nyheter från SSRK:s utställning i Örnsköldsvik   . Justin (Barecho Spitting Image) som går i juniorklass och är nyss fyllda ett år fick sitt andra CERT där, han blev dessutom BIR och slutligen BIS-4!!

Domare var Tarja Hovila från Finland (kennel Adamants) och det gör det förstås extra roligt - just när det är en rasspecialist   .

 
Stort grattis till hans duktiga ägare/handler Emelie Ingelsson     !


 
Justin är den första avkomman efter Paco som blir BIR, lite extra roligt förstås känns det - och ja, han är förstås också den första avkomman efter Gizza som blev BIR, man får inte glömma bort mamman inte....  








ANNONS
Av Helene - 3 maj 2016 19:03

Igår var det äntligen dags för David och mig att åka på vår efterlängtade semester till Spanien   !


 
Viktoria var så snäll och skjutsade ner oss till Arlanda, tusen tack för det   . Och efter att vi gått igenom säkerhetskontrollen gick vi till SAS-Loungen där vi fick lite frukost. Det enda mjuka bröd som fanns där var dock surdeg, inte mitt favoritbröd - men det var väldigt mysigt att sitta där, tyst och skönt att fika lite en stund innan planet gick. 


Vi skulle mellanlanda i Oslo, och den flygplatsen är så otroligt trång eller så är det extremt mycket folk där. Varje gång jag varit har det varit så mycket folk att man fått köa långt ut i gångarna när det är dags att gå på planen. Sedan är det också så konstigt med säkerhetskontrollerna på flygplatser, det som SKA göras på det ena stället SKA MAN INTE göra på det andra... suck :-( Vi blev nämligen tvungna att gå ut för att komma till transfer utland och fick då gå igenom säkerhetskontrollen även i Oslo förutom då i Stockhom som vi åkte från...


 
På planet fick vi kall mat, faktiskt smakade det helt okej. Var nån sorts kalkon med nudlar... men visst saknas väl något här?


 
... ett glas vin måste till och med jag unna mig när det är semester på G   .


 
Nä usch, till Pyreneérna vill jag inte.... Fy så hemskt med snö   


 
Desto härligare att mötas av denna syn när vi kom fram till Davids föräldrars lägenhet som vi ska bo i under semestern   .


 
Mmm... här är vi på väg till affären för att handla lite mat, himla praktiskt med shoppingvagn   


 
Efter att vi installerat oss i lägenheten, handlat lite frukost och annat smått och gott gick vi till restaurangen Amso som ligger i närheten av där vi bor. Man vill ju inte förändra sig allt för mycket så jag beställde samma rätt som jag alltid tagit där, Pasta Carbonara. Jättegott var det och gott vin till också   . På vägen hem gick vi ner till stranden och tittade lite, alltså det är så härligt att se sådant här - det gör så gott i själen. För mig är det helt obegripligt varför vi bor i ett land där det är så kallt och jävligt största delen av året, nej en ändring på det måste ske - så är det bara. Och jodå, vi har varit förbi idag och kollat på mitt favoritområde - Los Balcones.....


 
Efter frukost idag provade vi på bubbelpoolen, lite kallt var det tyckte jag - men helt okej att sitta i en liten stund.


 
Sån här utsikt kan man ju faktiskt stå ut med, stråparasoll och sol - I love it!!


 
David var betydligt modigare än mig, han testade att bada i poolen som inte är uppvärmd. Lite kallt var det enligt honom så att han kom ganska så snabbt upp till mig och la sig för att sola igen...


 
Shopping blev det sedan på Zenia Boulevard, jättemysigt ställe med många bra affärer. Den här jordgubbstårtan gick inte av för hackor, sååååå god   !


 
Lite kläder har vi handlat idag på Primark, sedan ett par sandaler till David. Men bästa inköpet idag var varsitt par solglasögon, lite dyrare kanske än vad som var nödvändigt. Men man måste ju få unna sig något nån gång. Och faktum är att dessa glasögon tillsammans kostar mindre än anmälningsavgifterna för våra hundar till en utställning, så att jag får väl stanna hemma en helg i sommar istället   .


 
Vi var också upp till golfbanan La Finca där David hade sönder en bilruta för två år sedan när vi var här... Det skedde när han spelade en runda här då och jag var med och såg (och hörde när rutan gick sönder...). Han fick dock boka tid så de verkar ha förlåtit honom   .


David fyller år på måndag så jag frågade honom vad han ville ha. I sedvanlig ordning svarade han att han inte behövde något, men jag sa att han kanske kunde få att jag följde med honom på en golfrunda och bara var snäll och positiv hela tiden. Sa -Oj, vad duktig du är varje gång han slog ut bollen osv. Den idén tyckte han var lysande - men jag vet inte, känner mig lite skeptisk till om jag verkligen klarar av det i 4-5 timmar. Jacob trodde inte på det iaf, han trodde David skulle bli sur när jag sa - Ett sånt bra slag och samtidigt inte kunde låta bli att hånskratta när han slog ett dåligt slag     

Av Helene - 30 april 2016 09:31

Om jag nu har några läsare kvar på bloggen efter mitt långa uppehåll så har ni sett att jag inte skrivit något här i bloggen på över två månader. Anledningen till det är förstås att jag inte haft tid - jag började arbeta igen efter min sjukskrivning den 1 mars, och sedan den 11 april jobbar jag dessutom 75 % istället för 50 % som jag arbetat tidigare.


Det blev ju också en rejäl rivstart för mig direkt efter sjukskrivningen. Inte så smart kanske såhär i efterhand, men det är inte alltid så lätt att säga nej till saker som man tycker är roliga. Jag har nog också lite svårt att förstå att kroppen inte helt orkar att göra allt jag vill den ska göra...


Här kommer lite i korta drag som har hänt sedan jag skrev sist i bloggen:

Sista helgen i februari flög jag över till England för att döma på SESSS:s championship show. Något jag sett fram emot sedan många år tillbaka. Hela 135 hundar var anmälda vilket jag såklart var väldigt glad och stolt över. Jag blev så väl omhändertagen av Jacky och Dave som jag bodde hos, denna helg kommer jag att minnas länge - en sån ära att få döma rasen i ursprungslandet och med så höga anmälningssiffror   .

 
Här är hanhundsvinnarna; CC ShCH Melverly Buona Notte & Res-CC ShCH Beresford Special Delivery


 
och så vinnande tikar; CC Dexbenella Derethea & Res-CC ShCH Roqfolly Miss Moneypenny JW


 
Hanhunden blev till slut BIR/BIS och tiken BIM/BIS-2. Två otroligt fina individer  .


Fler foton och kritiker finns att läsa här om ni vill se mer: http://www.sesss.org/#/sesss-champ-show-main-2016/4591890421 


 
Helgen efter åkte jag till Moheda för att döma bland annat Labrador Retriever och Sussex Spaniel för första gången. Denna fina hanhund (C.I.E DKV-13 NOJV-12 NOUCH SEJV-12 SE U(u)CH Wallwein's Q-Quite Easy) blev bästa hanhund samt BIS/BIM   . 

Jag kom hem från Moheda sent söndag kväll, jobbade sedan måndag och tisdag åkte vi mot England och Crufts. Såhär i efterhand skulle vi nog ha struntat i den resan, men det är alltid lätt att vara klok i efterhand. Det var många omständigheter som gjorde att jag var mer än trött redan på morgonen när utställningen var. Fina resultat fick vi och det var förstås jätteroligt, men efter att jag visat Pärlan kändes det väldigt obehagligt. Jag fick rejäl hjärtklappning och blev andfådd vid minsta ansträngning. Hjärtklappningen höll sedan i sig hela kvällen, inte förrän jag somnade sent på kvällen gick det över. Att vara sjuk hemma är inte kul - men att vara sjuk borta, utomlands är än värre. Såklart var jag lite orolig, men jag kände ju hela tiden att det mest var obehagligt, inte så farligt. Att detta är en biverkning på Levaxin som jag börjat äta i februari har jag förstått senare, nu har jag minskat dosen för att undvika att något liknande ska hända igen. 

 
Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) vann veteranklassen bland tikarna (10 anmälda)
 
Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) placerades som tvåa i tikarnas Open class (12 anm.). Denna klass är ju den som champions måste gå i så att bli tvåa i den klassen kändes väldigt bra måste jag säga   .


Helgen efter Crufts var det dags för SKK:s utställning i Malmö. Jag blev sjuk med feber när jag kom hem från England och var väl kanske inte helt återställd ännu... Men äldsta sonen Thomas bor i Malmö och vi hade ju sett så fram emot att få träffa honom och hans tjej Emma så jag ville inte ställa in resan. 


Ingen tendens till hjärtklappning blev det där, men jag var orolig hela tiden och det gör ju inte saken bättre så helt klart kände jag mig begränsad när jag visade hundarna i rörelse. På vägen hem därifrån kände jag mig verkligen less, tänkte att det är ju faktiskt inte roligt med hundutställningar om man inte ens orkar springa med hundarna som det behövs   . Jag förstår ju att man måste ha tålamod med återhämtning efter en sån här sak, men himmel så svårt det är med tålamodet...

 
Resultaten kunde vi dock inte klaga på. BIR blev CH Barecho Play Now Pay Later "Paco" & BIM CH Barecho Glint Of Gold "Gizza".

 
En uppfödargrupp hade vi också där (man får ju handla på inteckningskort i Malmö så då måste man försöka samla på sig så många såna som möjligt   ). Fr.v.: Paco, Barecho Sees The Day som verkligen såg fin ut tycker jag, Pärlan och Gizza. 


Efter två lediga helger hemma kände vi oss redo för utställning i Sundsvall. Och där kändes det mycket bättre, kanske tack vare att det var så många av våra hundvänner där. Sån trygghet det var att ha dem omkring sig, tusen tack för att ni finns - ni vet vilka ni är   .

 
Ännu ett BIR blev det för Paco där, BIM blev veterantiken CH Lelica's Hold Me Tight. 


 
I finalen placerades Paco som BIG-2   


 
Vår fina cockervalp Svea (Backhills Just Awesome) blev BIR-valp i Sundsvall, men det är sån otur jämt vad det gäller henne. Det krockar alltid så jag inte kan visa henne själv... supertrist, hon är så fin tycker jag - är verkligen jättenöjd med henne så jag hoppas jag ska kunna få visa henne lite själv nu också när hon kommer upp i juniorklass. Stort tack till er alla som hjälpt till att visa henne när jag inte kunnat själv   !


 
En hel del valpar har vi ju haft här under vintern-våren också, en hanvalp har vi kvar osåld i Pastas kull sedan har vi behållt en tikvalp som heter Fläder och en hanvalp som heter Banjo(bor hemma hos sonen Henric och hans sambo Viktoria) ur samma kull. Ur Nellies kull har vi den svart/vita tiken Elsa hos fodervärden Lena i Mjölby. Som alltid ser vi så fram emot att se dem växa upp och se vad det blir av dem och deras syskon   .


Flera fina resultat har våra fantastiska valpköpare haft också under den här perioden, här kommer exempel på några av dem:

 
På SKK:s utställning i Strängnäs blev CH Barecho Yackpot Every Time BIR. BIM blev Wilmio's I Live For The Applause.


 
Första certet fick unga Paco-sonen Barecho Spitting Image "Justin" på SSRK:s utställning i Boden   .


 
Vår egen Paco-son (som bor och visas av Jenny Andersson mestadels) Barecho Viking Power "Marron" blev BIR-valp och BIS-valp på SSRK:s utställning i Forshaga.


Förra helgen var vi till Västerås på utställning och det var en jättetrevlig dag i bästa sällskapet. Visst var jag trött efteråt, men det börjar ändå bli mycket bättre. Nu kunde jag ställa mig och klippa Gizza efter jag kom hem från utställningen, de andra gångerna har jag knappt tagit mig in från bilen. Så skönt när man märker att det sker en förbättring   !


 
Bland valparna i Västerås var det återigen vår tikvalp Curry (Barecho U Must Be The One) som blev BIR-valp. Hon har blivit BIR-valp varje gång hon ställts ut och vi är otroligt nöjda med henne, lite mer träning behövs dock för att hon ska komma helt till sin rätt. I Sundsvall blev hon placerad som BIS-4 valp, i Västerås blev det dock ingen placering. Stort tack till Stina som visade henne i finalen då jag var upptagen med Pärlan just då   . BIM-valp blev Marron (Barecho Viking Power). 


 
Det var den gamla tanten Pärlans dag i Västerås. Hon blev inte bara BIR totalt i rasen utan dessutom BIS-veteran!! BIM blev CH Big Brazzel Higher And Higher. 


 
Fina Pärlan, alltid lika glad och presterar alltid på topp     . Här på fotot efter sin BIS-veteranvinst.


Så på måndag är det dags för semester, då åker vi till Spanien och Torrevieja. Vi kommer att vara där i 10 dagar och även fira Davids födelsedag där. Det känns lite som en avslutning på denna "resa" som det varit sedan jag fick besked i oktober att jag hade en hjärntumör och som sedan opererades bort i december. Såklart dröjer det innan jag är helt återställd (om jag nånsin blir det?), men jag har sett fram emot att åka till Spanien och tänkt på den när det varit tunga stunder. Vi bokade den i januari när jag mådde dåligt, just för att göra något positivt och ha den som en återhämtning efter alltihopa. Det är bara David och jag som åker, och han behöver nog detta minst lika mycket som mig. Det är inte lätt att vara anhörig heller alla gånger, och så mycket extra han har fått göra när min ork har varit totalt borta. Denna resa är den första vi gör på de snart 19 år vi varit ihop där vi är helt ensamma. Vi har förstås rest tillsammans, men då oftast med hundar. Eller så har det varit med barnen, släkt eller vänner. Så man kan säga att detta blir en lite försenad smekmånad   .



Av Helene - 27 april 2016 21:30

Idag föddes Gizzas (C.I.E. NORDUCH FIUCH EUW-13 FIV-13 WW-14 NOV-15 HeV-15 NORDV-15 Barecho Glint Of Gold) och Ethans (Lelica's Rock The Stage) valpar   !


Eftersom jag jobbade idag var min mor Margareta här under dagen och hjälpte Gizza med valpningen, tusen tack för det   !


Samtliga valpar är leverfärgade/vita, flera av dem har den riktigt mörka leverfärgen   .


Första valpen föddes 11.00 och det var en tik.

 
Yoggi heter hon. Hon vägde 362 gram.


 
Nästa valp var en hanhund som döpts till Yarrow. Han föddes 11.15 och vägde 364 gram.


 
En till hanhund föddes 11.20, han heter Yannis och vägde 360 gram.


 
Ytterligare en hanhund föddes 12.25, namnet på honom är Yahoo och han vägde 374 gram.


 
Tja, en till hanhund tar vi när vi ändå är på gång med dem - han föddes 13.30 och heter Yalla. Vikten var 356 gram.


 
Och jodå, en till hanhund ändå föddes 13.35 Han heter Yambo och vägde 386 gram.


 
Valp nummer sju blev äntligen en till tik. Hon heter Yanna och vägde 306 gram, hon föddes 14.45


 
Så sista valpen som också var en tik. Hon heter Yazza och föddes 15.20 Vikten på henne var 394 gram.


Vi har alltså nu 5 hanhundar och 3 tikar i denna kull - några fler tikar hade varit bra, men vi är såklart jätteglada åt de valpar vi har fått som alla ser härligt friska och pigga ut   . Mamma Gizza är lite trött nu förstås, men annars mår hon och de små bra   .


 

Av Helene - 22 februari 2016 20:33

Tänk att det redan gått två månader sedan hjärntumören opererades bort, det både känns som igår när jag la mig på operationsbordet och ändå avlägset på nåt sätt...


Så dåligt jag mådde direkt efter operationen, det är otroligt stor skillnad mot nu måste jag säga. Inte för att jag är tillbaka där jag var innan operationen än, det är nog en bit kvar. Men jag mår bra, känner mig inte begränsad alls längre som jag gjorde i början när jag var orkeslös och det tog emot att göra många saker.


Jag har haft lite svårt att vila, men har försökt lyssna på kroppen och lagt mig på soffan när det tagit emot. Men det har varit sällan nu på slutet - så skönt när orken börjar komma tillbaka   . Konditionen håller jag på och arbetar upp - och jag tycker mig märka att den blir bättre och bättre, även om det går långsamt. 


För ett par veckor sedan var jag in på Endokrin-avdelningen på Gävle sjukhus för att lämna en hel del prover, de skulle då ta prov för att se om jag kan producera det livsnödvändiga hormonet kortisol själv samt även ta prov för de andra hormonerna som hypofysen har hand om.


Idag var jag så in på sjukhuset för att få svar på mina prover. Och det var väl inte så upplyftande direkt. Alla värden (utom det för hormonet som styr amningen, komiskt eller hur - det enda hormon jag absolut INTE behöver) låg för lågt, dvs hypofysen verkar ha blivit helt värdelös efter operationen... Det fanns ju en förhoppning i början att det skulle lösa sig själv, men det verkar inte troligt längre enligt läkaren. 


Jag har ätit en medicin för att jag har Diabetes insipidus sedan ett tag tillbaka och den måste ökas på - samt att jag dessutom måste börja äta Levaxin för att sköldkörteln inte fungerar som den ska. Förmodligen ska jag också börja ta sprutor en gång om dagen då tillväxthormonet ligger för lågt i värde, det är det som har hand om muskler osv. Det pratas också om att jag ska börja äta nånting för att jag har lågt värde av Östrogen, ev P-piller men det känns inte så lockande direkt eftersom jag har högt blodtryck och det då finns risk för proppar.. Men inte heller så kul att inte kunna sova på nätterna för att jag svettas så otroligt   .


Det enda som är direkt "farligt" i detta är att jag inte producerar kortisol själv - det måste man ha och jag har nu en bricka som jag alltid ska bära med mig där det står att om jag råkar ut för en olycka, infektion eller svårare sjukdom så måste jag till sjukhus för att få kortison intravenöst. Lika om jag blir magsjuk eller får hög feber - först ska jag öka dosen, men blir det för allvarligt är det snabbt till närmaste sjukhus som gäller. Att få kortisolsvikt kan vara livshotande och både fysisk stress och pyskisk stress kan utlösa det, så detta är det enda som känns lite obehagligt av denna komplikation av operationen. Allt det andra är bara att medicinera - visst kommer det att ta ett tag att hitta rätt dosering, men det känner jag mig inte orolig alls över. Även det här med att jag förmodligen måste äta kortison hela livet känns okej - när man tänker på att de varit inne i hjärnan och opererat känns det som att jag får vara glad att jag klarat mig så bra som jag ändå gjort   .

 

Nu till helgen ska jag iaf göra något jag längtat efter i många år sedan jag blev inbjuden. Jag ska döma Engelsk Springer Spaniel i England på en av deras Championship-shows, dvs. där Cert delas ut. Hela 135 ESS är anmälda och det är totalt 179 starter (eftersom hundarna där kan starta i flera klasser). Jag ser såååå otroligt mycket fram emot detta - hoppas jag ska få till en hel del kort som jag kan dela med mig av sedan. 


Sedan börjar jag jobba igen nästa vecka - det är också något jag ser fram emot, längtar tillbaka till det liv jag hade före operationen - även om det är lite stressigt och mycket att göra, det är ju trots allt då jag trivs bäst   !

Av Helene - 14 februari 2016 12:22

I fredags kväll släppte jag ut hundarna på baksidan på en lite snabb kissrunda. När jag ropade in dem så kom alla in utom Bertil. Jag ropade ett par gånger, men ingen Bertil kom in.... Han brukar komma som skjuten ur en kanon när jag ropar så jag förstod direkt att något inte stämde. 


David stod och lagade mat så jag sa till honom att vi måste gå ut och titta var Bertil är. Så efter att han lagt undan fläskfilén i tryggt förvar från hungriga långöronsmunnar gick vi ut för att leta. Det är inte mycket till belysning på baksidan så inte så lätt att se en liten svart hund - och någon ficklampa hittade vi förstås inte på (var är de när man behöver dem som mest??). Tur det finns ficklampa på mobilen! Vi ropade och ropade, men ingen Bertil syntes till... Inget gnäll hördes heller, så jag fick mer och mer ont i magen - var sjutton kunde han vara? Tänk om en varg tagit honom?? Eller att han skadat sig illa så han inte hörde oss? David gick runt hela staketet och stängslet för att se om han tagit sig ut från vår inhägnad. Men icke, det fanns inga spår ut från gården och eftersom det var nysnö gick det ju att se. 


Under tiden han gjorde det var jag nere på vägen och ropade ifall han skulle ha tagit sig ut dit på något sätt. Men ingen Bertil....


När jag kommer tillbaka in igen så kommer David med honom i famnen, det var en förskräckt liten affenpinscherpojke som satt i husses famn   .


David hade stått bara några meter ifrån honom och Bertil hade inte gett något ljud ifrån sig alls, som tur var lyste David där han stod och upptäckte att han stod alldeles intill husväggen. Han hade fastnat i någon form av snöre och stod helt paralyserad. Han rörde sig inte eller gnällde, bara tittade olyckligt på sin husse som befriade honom snabbt från snöret såklart...


Sååå rädd man hinner bli och så många tankar som hinner komma när de "försvinner" på det sättet. Kan säga att han var väldigt nöjd sedan på kvällen iaf när han fick ligga på mattes mage i soffan och mysa   .

 

Mysa i kontorsstolen är inte så tokigt det heller!


 
High five, eller ten kanske   

Av Helene - 12 februari 2016 08:46

I lördags var det dags för första utställningen för mig efter min operation i december. Jag hade både David och Carro med så det kändes tryggt, om jag nu skulle bli så trött att jag inte kunde visa hund själv. Vi hade ju med oss ett helt gäng med valpar som skulle göra debut, och tja - de var om möjligt ännu mer otränade än vad mina valpar brukar kunna vara...och det säger ju inte så lite...

Men allt gick bra, jag kände mig oförskämt pigg under dagen - mycket tack vare alla snälla ord från uppfödarkollegor och andra hundmänniskor, blir verkligen varm i hjärtat av att så många sa att de tyckte det var roligt att se mig tillbaka och att flera undrade över hur jag mådde   .


 
I första valpklassen hade vi med kullbröderna Mandel (Barecho Vital Player), se foto, och Marron (Barecho Viking Power). Båda fick HP och den som vann var Marron. Båda skötte sig över förväntan måste jag säga, svansarna gick hela tiden på dem - precis som den brukar göra på deras far   .


 
Curry (Barecho U Must Be The One) tävlade mot två andra tikvalpar i sin klass, hon vann klassen med HP. Hon skötte sig också helt okej, men lite bångstyrigare var hon. Rätt som det var tog det tvärstopp - då var köttbullen tvungen att komma fram för att hon skulle övertygas om att springa mer...


 
I BIR/BIM-valpklass I var det Curry som till slut stod som BIR-valp och Marron blev BIM-valp   


I den äldre valpklassen var det betydligt fler deltagare och där var systrarna Izza (Barecho Theme For A Dream) och Tootsie (Barecho Too Much Is Just Perfect) anmälda. Den sistnämnda hade vi lämnat hemma då hon behöver äta upp sig... Precis som sin mor var som ung så är hon väldigt kräsen med maten. Izza var överlycklig i ringen - så härligt att se den glädjen, men så många travsteg blev det kanske inte. Men vad spelar det för roll, sånt kommer med tiden   . Hon blev oplacerad i den stora klassen.


Enda hanhunden vi hade med oss var Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) och han vann först championklassen med CK och blev sedan bästa hanhund. Hans syster Yatzy (Barecho PS I'm The One) visades av sin ägare Anki - ett Excellent blev det i Öppen klass tikar, men dock ingen placering. Hon ska till att löpa så pälsen var väl inte helt på topp... Men så roligt att se henne igen, det var ett tag sedan sist!


Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) vann championklassen med CK, sedan visade Carro Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) i veteranklassen eftersom jag kände att min kondition var långt ifrån vad den varit förut.... Pärlan blev tvåa i veteranklassen med CK - hon blev sedan oplacerad i bästa tik, däremot vann hennes dotter Gizza som då blev bästa tik   .


 
Bäst i rasen (BIR) blev Gizza och Paco blev alltså BIM, dvs. bäst i motsatt kön   .


I cocker-ringen hade vi med några stycken också denna dag. Först och främst lilla Svea (Backhills Just Awesome) som vi tyvärr inte hann visa själv, men hon fick HP och blev BIM-valp.

 
Sedan var det fina Cesc (Barecho High Quality) som vann juniorklassen med CK. Inte placerad i bästa hanhundsklassen, men jag tycker han ser superfin ut nu och ser verkligen fram emot att han ska visas lite under våren   .


I öppen klassen hade vi med två stycken; Dennis (Barecho Go Ahead) och halvbrorsan Björkman (Barecho Flower Power). Dennis vann klassen med CK och Björkman placerades som fyra i klassen, även han med CK. Så i bästa hanhundsklassen var det tre Barecho-cockers med, så roligt   ! Den enda som blev placerad av dem var Dennis som blev trea och fick sitt första CERT, stort grattis till hans ägare!


I finalerna blev Curry BIS-2 valp och Gizza BIS-2, en hel del priser fick de med sig hem - så roligt att ställa ut på denna utställning då det alltid är fina priser i finalerna! Det är ju väldigt olika med det, vissa utställningar får man bara en rosett på och inget annat...


Jag var rätt så sliten efter utställningen - men glad ändå att få vara tillbaka igen och att jag kan göra det jag tycker är roligt. För det är väl okej att känna sig lite sliten emellanåt bara man kan få göra det man tycker är roligt och som ger en lite guldkant i livet   .


Sen var det kanske inte nödvändigt med en valpning direkt efter... men, men sånt styr man inte över... och såklart är vi jätteglada åt Pastas valpar också   . De föddes ju flera dagar för tidigt och var ganska små och åt lite dåligt i början, så jag har varit tveksam till om de alla skulle klara sig. Men det verkar vara gott gry i dem - nu har de ätit upp sig och är kraftiga och fina allihopa, samt att de äter bra. Jag är lite tveksam till hur många som är tan-färgade eftersom det var lite tunt med pälsen på huvudet på en del av valparna när de föddes. Inga foton togs på dem när de föddes heller, jag var helt enkelt för trött för det...

Men har tagit lite foton på dem nu iaf - och tilltalsnamn har de fått också   . Jag bestämde mig när de föddes att de ska få heta på W i denna kull och X i Nellies kull. Även om det blir i fel ordning rent alfabetsmässigt. Men att hitta på åtta namn på X kändes lite jobbigt... Fyra namn kändes lättare   .


 
Roligt att det är så många "heltecknade" i denna kull, inte för att det är något fel på de som är mycket vita. Men roligt med lite omväxling.


 
Angelo, brun/vit/tan hanhund


 
Basil, brun/vit hanhund


 
Conrad, brun/vit/tan hanhund


 
Duke, brun/vit hanhund


 
April, brun/vit tik


 
Blanche, brun/vit/tan tik


 
Connie, brun/vit/tan tik


 
Delilah, brun/vit/tan tik


Lite foton på Nellies valpar kommer här. De har just börjat äta mat själva och det går väl "sådär" kan man säga...

           

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se