Då var årets upplaga av Crufts över, ja för vår del i alla fall - den pågår ju ända till söndag förstås, men vi får nöja oss med att titta på finalerna resten av dagarna, nog så trevligt tycker jag! Älskar att se finalerna från Crufts, så himla proffsigt allt är gjort. Med sån respekt för hundarna, uppfödarna och hela hundsporten - I love it! Ni som inte sett dessa finaler nån gång rekommenderar jag starkt att ni gör det, otroligt roligt och man lär sig en hel av de kommentatorer som pratar under tiden finalerna pågår.

Men tillbaka till där jag slutade förra bloggen.

 
Vi hade bokat bort på hotellets restaurang onsdag kväll, vi var sex stycken som åt tillsammans - är verkligen roligt när man hinner träffas och umgås lite, för på utställningsdagarna hinner man då inte mycket. Inte jag i alla fall känns det som. Så svårt att beställa, de flesta maträtter lät ytterst märkliga. Tog till slut denna rätt som det stod vunnit pris, var nån fisk (trout?) och så skulle det vara risotto till. Trodde aldrig jag skulle kunna äta det när rätten kom ut, vad det bruna som ligger under fisken ser ut som ska jag kanske inte nämna.... Men, det var gott - betydligt godare än jag hade föreställt mig! Tänk om jag missat en massa annat gott för att jag dömt ut mat efter att det sett konstigt ut? Men näe, så kan det väl inte vara - detta måste ha varit en engångsföreteelse... 

 
Upp tidigt på torsdagsmorgonen för att fixa till det sista med pälsarna på de sex hundar vi hade med oss. Sen promenerade vi till utställningen från hotellet, det är en alldeles speciell känsla när man går där. Folk och hundar väller fram från parkeringarna och hotellen som ligger nära, alla mot N.E.C där utställningen hålls. Så mycket förväntan i luften, härligt   . Ni ser våra nya snygga jackor eller hur? Det är Jennys förtjänst att vi har dom, vi har tänkt på det i många år men inte fått det gjort. Men nu känner vi oss så nöjda med dom så!

En sak som är så trevligt just i England är att nästan alla är så positiva till hundarna, alltså "vanliga" människor man möter, barnfamiljer - ja nästan alla ler och ser glad ut när de ser hundarna. Hemma är det tyvärr inte alls lika, oftast får man blickar där som om man vore pestsmittad för att man går med ett gäng hundar. Det märks verkligen att England är hundlandet nummer 1!

  
Fortfarande är Crufts bänkad, dvs varje hund har ett eget lite bås där det är tänkt den ska sitta. Tror inte jag såg en enda hund som satt så, alla har egna burar som man sätter i båsen. Vi hade ju en stor del av en bänkrad iom att vi hade sju hundar anmälda. David har fått bra snits på att flytta om väggarna där så de passar våra burar. Och för vän av ordning kan vi berätta att vi självklart återställer allt innan vi lämnar det.

Domare detta år var Kate Keely, Alhambra springers. Inte så många anmälda detta år, endast 148 stycken. Men det var ett tag sedan det var över 200 springers här - anmälningssiffrorna har gått ned på vår ras i England på de flesta utställningar. Det var en stor del utländska springers anmälda detta år, till skillnad från förra året då det knappt var några alls.

 
Först ut av våra var vår stolthet Biggles (CH Barecho Bring The Gold). Jag fick njuta av honom från ringside när Jenny visade honom superbra som alltid   . Det var endast fyra anmälda i hans klass, två av dem hade tävlat redan i juniorklassen. Väldigt roligt att han vann klassen och fick med sig en röd rosett hem från Crufts!

 
I Open dog, klassen för samtliga champions bland annat, hade vi med två stycken - här är det Yalla (CH Barecho You Rock My World). Han blev oplacerad i klassen men showade som vanligt i ringen, med glatt viftande svans.

   
Den andra hanhunden vi hade i den klassen var Paco (CH Barecho Play Now Pay Later). Han är inte utställd på väldigt länge, men skötte sig perfekt - eller ja, så perfekt han nu kan. Det där med att stå blickstilla är ju inte hans melodi direkt...

 
Paco placerades som fyra i klassen av 13 stycken anmälda. Ingen rosett  till honom, lite snålt kan jag tycka att inte alla placerade får en rosett på en sån här utställning.

 
Premiär i veteranklassen för Gizza (CH Barecho Glint Of Gold), hon blev placerad femma i en klass med 8 anmälda. Men vilken klass alltså, det här var den bästa klassen för dagen tyckte jag - så otroligt vackra veterantikar   .

 
Sen var det dags för Blingen (CH Barecho Bling Bling No Way) i Yearling klassen. Hon var på ett fantastiskt humör, bara gled fram i ringen - jag hade nöjet att få visa henne denna dag, och som jag njöt av det   .

 
Blingen placerades som trea i klassen, av 10 anmälda.

Sist ut av våra hundar var Sindy (CH Barecho Xtra Sweet), hon tävlade i Open bitch. Alltså som typ championklassen hemma hos oss. Ingen placering för henne av 15 anmälda, men lika vacker var hon som vanligt   .

Jenny och jag försökte hinna med att titta på Welsh-bedömningen också, roligt att få se så många - var nästan 200 welshar anmälda! Jag hade hoppats hinna se lite mer av de andra spaniel-raserna också, men det hanns inte med tyvärr. När man ställer ut själv hinner man inte se så mycket. Kanske vi åker hit nåt år bara för att titta, faaaaast jag vet nog när anmälan går ut att jag inte kommer kunna låta bli att anmäla ett gäng hundar   .

Jenny och jag gick runt och tittade lite på shoppingen också, köpte så himla bra bäddar åt hundarna förra året så vi var på jakt efter fler såna. Hittade tyvärr inga och sen när klockan blev 16.00 och man fick lämna utställningen med hundarna gick vi till hotellet med dom och David. Sen återvände jag och Jenny för att titta lite mer efter bäddar. Vi hittade några, men inte riktigt det vi hade tänkt oss. Blev iaf tre olika sorter, två av varje sort så får vi se vad vi tycker om dom sen - eller ja, vad hundarna tycker om dom förstås.

 
Vi hade nån tanke där ett tag att titta på finalerna också, meeeeen när man lägger sig såhär är det svårt att känna nån lust att gå iväg nånstans. Hundmys i sängen är det bästa som finns   .

Så vi gick ner till baren och åt lite enkel mat, tittade på finalerna i mobilen samtidigt och sen var det rastning av hundarna innan vi tvärsomnade. 

 
Upp tidigt i morse för vidare färd mot Tyskland, eller ja idag mot Frankrike egentligen. Vi ska bo nånstans vid Tyska gränsen (tror det heter Wingersheim) dit vi ska. Vi såg ju nämligen att det fanns en internationell utställning i Tyskland denna helg och då kunde vi ju passa på att ställa ut där när vi ändå åker förbi (nästan   ). Det är bara Biggles och Blingen som är anmälda dit  - de andra får följa med som publik bara. Nuförtiden arrangeras det ju knappt några internationella utställningar i Sverige så får försöka åka mer utomlands nu istället för att "jaga" CACIB!

Dom här fina blommorna hittade vi utanför Jacky och Daves hus där vi gjorde ett snabbt stopp på vägen mot färjan i Dover idag. Ser ju så otroligt härligt ut, speciellt när man vet att det kommit mängder med snö hemma... 

   
Anledningen till att vi stannade till där var för att vi hämtade Tulip (Barecho Happens All The Time at Peasblossom). Vi har nämligen fått äran att para henne för en kull, nu gäller det bara att HD-röntgen ser bra ut och vi hittar någon lämplig hane till henne. Jag personligen tycker hon är en av de allra bästa cockers vi fött upp så detta känns helt fantastiskt roligt, tusen tack Jacky och Dave för förtroendet  .

Ja då var det dags igen, dags igen för en av årets höjdpunkter - nämligen Crufts   ! Vi har ju åkt hit och ställt ut våra hundar i många år, nu har det blivit som nånting vi börjar längta till redan när hösten och vintern kommer. Bra att ha något att längta till när det är som värst hemma i Sverige. 

Förra året åkte David, jag och Jenny - samt ett gäng hundar förstås. Idag var det samma "besättning" igen - lite andra hundar dock såklart. Biggles, Blingen och Sindy är det första gången för här på Crufts - de andra har varit här fler gånger så de börjar nog vänja sig med gröna mattan kanske   .

  
Vi åkte hemifrån igår morse (tisdag), då snöade det och hade kommit en hel del snö tyvärr. För någon dag sen var det nästan rent på vår framsida, men nu är det alltså vinter igen hemma - så trist.

Normalt sett brukar vi bara köra till Rödby i Danmark och då köra på den färjan som går efter vi kommit dit. Men jag tycker det varit hutlösa priser på denna färjetur som tar ca 45 minuter bara och där utbudet på färjan vad det gäller mat är bland det sämsta ever. Så vi kollade på deras hemsida och då visade det sig att det blev mycket billigare om vi bokade en speciell båttur i förväg och betalade biljetten då. Sagt och gjort, vi bokade till 19.15 igår kväll. Bara det att när vi bokat hade vi inte räknat med snöstorm (korkat att vi inte gjorde det, tycker det är oväder denna helg typ varje år...). Vi har ju inte heller dubbdäck på nu eftersom man inte får ha det i Tyskland och vi hört skräckhistorier om att ifall man blir stoppad med bilen där med dubbar så får man inte åka en meter till om man inte drar ut dubbarna.... Och det törs man ju inte riskera, inte heller får man åka med sommardäck hemma nu så förra året drog vi ut dubben i de vinterdäck vi hade och använde dem. De har vi nu sparat och kunde använda igen, fick köpa en till omgång fälgar också för vi har såklart köpt nya dubbdäck till bilen också. Så vår bil har nu tre uppsättningar däck; sommardäck, vinterdäck och cruftsdäck   .

Det blev alltså lite mindre med tid till färjan än jag tänkt mig, men vi gjorde ett väldigt snabbt stopp i Örebro och lämnade Ella och Ivan där till Maria - stort tack för det och massor med tack till er andra också som hjälpt oss med hundvakt denna vecka, Mila är hos Elin, Tyra hos Isabelle, Salty hos Monica och Joy hos Eva   .

Snabblunch blev det för oss, Mcdonalds och äta i bilen - det är effektivt och snabbt det! Hundarna fick förstås äta i lugn och ro och rastas ordentligt, och när vi sedan kommit en bit på väg såg vi att vi skulle hinna med färjan som tur var så blev lite lugnare på slutet.

 
Nattkörning genom Tyskland som vanligt, knappt jag sett något av Tyskland i dagsljus faktiskt... Men smidigt när det är mindre trafik, det gäller dock att hålla koll i backspegeln - för alltså herregud som de kör en del i Tyskland. Jag körde i ca 130 och det bara skakade lite i vår bil när det passerade nån fartdåre. Apropå min bil så är den lite rolig. Det finns nån funktion i den som ska påminna när man är trött. Allra helst när David kör är den upprörd och säger åt honom att stanna och fika för han är trött, men även när Jenny kör påpekar den det gång på gång. Men hittills har den aldrig sagt nåt till mig - förmodligen för att jag är den bästa föraren eller hur   .

 
Vi har tidigare år alltid åkt tunneln, men i somras testade vi att åka färja mellan Calais och Dover istället. Billigare och faktiskt lite skönt med en kortare paus när vi hann äta lite och vila en kort stund. Så tror nog vi kommer fortsätta med färjan nu istället för tunneln. Visserligen gungade det både på denna färja och på den mellan Rödby och Puttgarden i år och det var inte så trevligt, trodde ett tag att maten skulle komma upp. Åkte med en plastpåse i bilen en stund för säkerhets skull...

 
Engelsk frukost är bland det bästa som finns tycker jag, men eftersom det gungade som det gjorde fick jag tyvärr inte i mig allt denna gång.

 
Dovers vita klippor, alltid skönt när vi kommit över till England - då är det inte långt kvar! Dock sitter jag med andan i halsen hela tiden när David kör på fel sida vägen, usch himla otäckt. En fundering, undrar om de fotar i en fartkamera om det är mig de ser då - som sitter där förarna i England normalt sitter. Då måste de bli lite orolig när de ser nån som sitter och smaskar i sig massa godis alternativt vrider på sig hit och dit istället för att köra bilen...

 
Vi kom fram till hotellet ca 12.00 - fick inte rummet direkt utan fick vänta en stund i bilen innan rummet var färdigstädat. Det är alldeles för dyrt det här hotellet tycker jag, ca 6500:- för två nätter - men det är ändå värt det för det är så enkelt att bara kunna gå direkt från hotellet in till NEC på morgonen. Är ju rätt långt från parkeringen annars... och såklart regnar det ju här nu så säkert imorgon också.

Lite lunch passade vi på att äta innan vi fick vårt rum, lite Pasta Carbonara för mig (ovanligt eller hur?), Pizza för David och en pastarätt åt Jenny också.

 
Nu ska vi ge hundarna deras kvällsmat, göra en uppsnyggning av deras pälsar och sedan äta kvällsmat själva innan det blir ett tidigt gonatt för oss allihopa - för imorgon är det dags för CRUFTS 2019!!   

I går blev det en lugn dag hemma med lite fix av olika saker. Jag var ju bara borta två dagar när jag var iväg till utställningen i Fredericia. Men på två dagar hinner det hända jättemycket med valpar! Två dagar när man inte sett på dem alls är ju mycket mer än om man varit hemma och tittat på dem hela tiden.

Flera av valparna har öppnat ögonen helt nu, men några har fortfarande lite kvar innan de är helt öppnade. Springervalpar är rätt så sena med just det, cockervalparna tycker jag brukar börja öppna före två veckors ålder - men med springer är det nästan alltid så att de måste bli närmare tre veckor innan hela kullen har öppnade.

De är såklart alldeles för små för att ställa upp, men jag brukar börja tidigt att träna dem lite smått. De får lite att äta på trimbordet, ger dom den mat som de äter nu (förutom Fläders mjölk som de förstås fortfarande äter av). Bra att träna positivt och tidigt, underlättar mycket sen när man ska försöka ta kort på dem   . Men största anledningen till att jag börjar redan när de är två veckor att träna just detta är förstås för att jag är så himla nyfiken. Man ser ju en hel del av hur de är byggda och vilken resning de har osv. när man tränar dem på bordet.

Oftast står de så dåligt att det inte är värt att ta några kort - men den här kullen var väldigt duktiga att stå vilket brukar tyda på att de är välbalanserade och har bra fronter. 

 
Vi var barnvakt åt Elis igår också, så han var med och hjälpte till att fota. Eller hjälpte till vet jag inte - men valparna skulle pussas efter de hade fotats, om jag missade det protesterade han högljutt. Pekade på valpen strängt och sa - PUSS!! Och som den lydiga farmor jag är fick han förstås pussa dem     .

    
På korten här ovan är tikvalpen Korona, hon är brun & vit. Hennes ögon är helt öppna som man kan se på fotot också.

   
Det här också en tik, Keela heter hon och även hon är brun & vit. 

   
Tiken Kahlua, hon är brun & vit med tantecken. Tecknen på huvudet är fortfarande väldigt svaga. 

Fjärde och sista tiken, Kyo. Hon är också brun & vit med tantecken. 

   
Hanhunden Kanel

   
Karuso, även han en hanhund.

   
Kafka, en hanhund.

   
och så sista valpen, hanhunden Kimba   .

De blir allt stadigare på benen nu och har börjat så smått att låta mer och mer. De känner igen matsignalen som vi har nu när jag kommer med mat - de är verkligen glupska och klampar runt i maten på faten för fullt. Det är för det mesta jag som själv börjar ge dom fast föda, lär dom att äta den på ett bra sätt. David avskyr att göra det, för man kan väl säga att både valparna och en själv blir helt genomkladdiga av det. Sen ser inte han heller skillnad på valparna som jag gör, vilket såklart gör det svårare att veta vem man matat osv. Men jag började ge dom två dagar innan jag åkte till Danmark, sen skulle han ta över. Var en del suck och stön över det, men faktiskt sa han att det gått riktigt bra. Alla här är jätteduktiga att äta och har bra teknik redan nu!

Avmaskade en första gång har de också blivit, tog Welpan nu - det har ju varit så svårt att få tag på Banminth som jag annars brukar använda vid första avmaskningen.

 
Avslutar med ett kort på Elis igen, här var han sur för att småaporna väckt honom när han sov. De skäller ju lite mer än långöronen och han gillar inte alls att bli väckt av hundskall när han sover. Inte lätt att ha farmor och bonusfarfar som är hunduppfödare   

Igår var jag på Dansk Kennelklub's utställning i Fredericia. Vi har varit där några gånger tidigare och mycket beroende på att det inte är några utställningar i Sverige just denna helg (jaja, jag vet - man kan vara hemma också nån gång... menmen...). Sen tycker jag det är en jättebra hall att vara i också. Det är lagom temperatur i hallen och inte så halt på golven. Faktum är att de mattor som de lagt ut i en del av ringen är halare än själva golvet som är under.

Eftersom Danska kennelklubben är helt suveräna på att lägga ut sina domarlistor långt i förväg kan man planera dessa utställningar tidigt. Vi pratade redan i början av förra sommaren om att åka hit, kul när man ligga lite före och planera tycker jag (som ju är lite av kontrollfreak). Domaren från Belgien som skulle döma visste vi inte mycket om, men värt att chansa ändå kände vi. 

Så i fredags morse kring 9.00 hämtade jag upp Jenny och Jennifer hemma hos Jenny i Fjärdhundra för vidare färd mot Danmark. Vi stannade till i Örebro och hämtade upp Björkman (CH Barecho Flower Power) som vi fått äran att ta med oss. Han behöver bara ett CACIB till för sitt internationella championat så det hoppades vi såklart på...

Regnade gjorde det nästan hela vägen, men annars gick resan bra - fram till vi kom till Öresundsbron. Oj, vilka köer det var här sa jag! Ja, det är ju bara rött överallt sa Jenny då. Och visst var det så, röda kryss överallt vilket såklart innebar ingen fick åka över. Gick då in på Öresundsbrons hemsida och där stod det att bron var avstängd från 17.07 till 19.00, vi var väl där ca 17.15 Om vi inte stannat och tankat strax före hade vi hunnit över, eller betydligt värre - vi kanske hade varit med i olyckan som var orsaken till avstängningen. Trist såklart att vi inte kunde åka över som planerat, men det var förstås betydligt mer synd om de stackare som var med i olyckan.

Vi bestämde oss för att ge hundarna mat och rasta dom, samt göra detsamma med oss för att få nåt vettigt gjort under tiden vi väntade till den skulle öppnas igen.

Resan fortsatte sen genom Danmark, det blåste bara mer och mer och regnet ökade. Vid närmare eftertanke har det alltid varit nån form av oväder när vi varit på denna utställning.... Bara att packa in oss på hotellet, dyblöta både vi och hundar och saker strax före 22.00 Snabbt i säng sen för att hinna sova några timmar innan det var dags att gå upp igen.

Utställningen började inte förrän 10.00, skönt iofs med lite sovmorgon men det gör ju också att finalerna blir senare och det är tråkigt så jag föredrar nog ändå att man börjar bedömningarna redan 9.00

Resultaten och kritikerna från utställningen kan läsas på vår sida; http://barechoshow.wordpress.com 

Här kommer lite foton från utställningen, de flesta har vi fått av Claudia Bruhn, stort tack för dom - otroligt uppskattat från vår sida   

 
Biggles (Barecho Bring The Gold) var först ut av våra hundar. Han gick i juniorklass denna dag eftersom vi hoppades på ett tredje Junior-cert så han skulle få titeln Dansk Juniorchampion. Och visst fick han det, på tre starter i Danmark har han nu fått den titeln. Tyvärr registrerar inte svenska kennelklubben den titeln, vilket är obegripligt. Men han har ju titeln ändå, så vi var förstås glada åt det. 

 
Sen var det dags för Yalla (CH Barecho You Rock My World) i championklassen. Han blev placerad som tvåa i klassen.

 
I bästa hanhundsklassen slog våran Biggles till med att bli bästa hanhund! Han fick då sitt tredje danska CERT, lika där - tre starter i Danmark och tre Cert, inte dåligt alls. Tyvärr kunde ha inte få något CACIB eftersom han deltog i juniorklassen och man då inte kan få det. 

Här kommer några fler kort på Biggles:
     
Inte många som har sånt framsteg som han, i standarden står det "Forelegs swing straight forward from shoulder, throwing feet well forward in an easy free manner" - mm... så härligt när man ser just det hos en springer. 
   

Och några till på Yalla:
       

 
Så var det dags för Blingen (Barecho Bling Bling No Way). Även hon deltog i juniorklass denna dag, och anledningen var förstås densamma. Hon vann klassen och fick då sitt tredje Junior-CERT och titeln Dansk Juniorchampion även hon!

 
Pasta (CH Barecho Party In My Head) placerades som fyra i championklassen.

Fler foton på Pasta:
     

 
Curry (CH Barecho U Must Be The One) placerades som trea i championklassen.

Fler foton på Curry:
     

 
I bästa tikklassen blev Blingen placerad som trea, hon fick då även sitt danska CERT vilket såklart var jättebra att ha till när hon får den svenska titeln, då blir hon även Dansk utställningschampion!

   
Här är Biggles från den sida vi oftast visar honom, men den här domaren fick man inte visa från det håller. Vad jag tycker om detta tror jag att jag har nämnt tidigare.... Han slutade dagen som BIM.

 
Jenny med våra två nya Danska juniorchampions! Några rosetter fick vi inte, nej det fick man köpa och då avstod vi. Kostade 100 danska kronor styck...

 
Så var det dags för cocker, samma domare på den rasen. Björkman (CH Barecho Flower Power) placerade sig som tvåa i championklassen och han blev även tvåa bästa hanhund. Cert fick han då vilket gav honom titeln Dansk utställningschampion och Nordisk champion, jättegrattis till hans ägare Stina o Lotta Frankesjö! Tyvärr blev det ju då ett Res-CACIB, så ingen internationell championtitel. Får bli nån annan gång istället...

Fler kort på Björkman:
         

Jennifer blev BIR med sin Welsh-tik, stort grattis till det! Men då grupp 8 gick som final nummer 11 i finalprogrammet och vi hade en lång väg hem valde Jennifer att inte gå in i finalen. Vi packade istället ut i ösregnet och började färden hemåt kring 15.30 ungefär. Bra precis 12 timmar senare, 03.30, körde jag in på gården... alltid skönt att komma hem, men längtar redan till nästa långresa vilket såklart blir resan till Crufts   

Det kan man verkligen fråga sig... många gånger hör man ju det uttrycket och där man på fullaste allvar verkar tycka det mesta var bättre förr. Självklart var det INTE bättre förr skulle jag säga, utveckling är bra och något positivt   . I de flesta sammanhang. Det finns förstås saker som utvecklat sig till det sämre, men det är det som är själva grejen med utveckling. Man vet inte vad som kommer bli bra och vad som kommer bli dåligt... Visst, nån form av konsekvensanalys måste man förstås göra innan man genomför förändringar, men det som sägs att man måste våga för att vinna tycker jag stämmer väldigt ofta.

Ofta när det läggs ut foton på hundar från ca 50-70 år tillbaka i tiden skrivs det så många kommentarer som typ - tänk om hundarna i den här rasen ändå såg ut såhär idag, åh så fantastisk, vilken kvalitet på den hunden osv. I själva verket är hunden långt ifrån vacker och stämmer inte in det minsta på standarden. Vanligt är spikraka vinklar, tunna lår, uppdragen buklinje, framskjuten skuldra osv. En hund som skulle vara väldigt glad om den fick Good idag i utställningsringen. Missförstå mig inte, det fanns förstås väldigt bra hundar då också och de korten är superviktiga att titta på då och då för att minnas. Det jag menar är mer att så fort det kommer ett foto på en gammal hund så är den så mycket bättre än de hundar vi har idag, i alla fall om man ska tolka de kommentarer som skrivs. Lite trist och smått deprimerande tycker jag. 

Utvecklingen har gått framåt i de flesta raser, därmed inte sagt att de ska FÖRÄNDRAS - det är en helt annan sak. Utveckla är för mig förbättra. För dens skull kan vi inte slå oss för bröstet och säga att nu har vi uppnått de allra bästa hundarna i vår ras, det går inte att bli bättre. Självklart kan och ska de bli ännu bättre, det är ju det som driver oss framåt. Men när raserna blir till något helt annat, något som inte alls finns i standarden då är det stor varningsflagg tycker jag. När det t.ex står kraftig benstomme och man tycker de med tunn benstomme är bättre för det är det man ser mest av i den rasen i det här landet då blir det ju lite tokigt. Då är det inte utveckling till det bättre utan en försämring. Står det knappt vinklad ska den förstås inte vara övervinklad osv, det har vi ju pratat om länge nu så det känns lite uttjatat. Överdrifter är inte bra, inte i några sammanhang - men underdrifter är inte bra det heller. Utveckla och förbättra - det är vad rashundaveln handlar om   .

För i ärlighetens namn, inte vill vi ha bilar idag som är som de som var på 40-talet? Det har ju hänt en hel del där och så mycket säkrare de blivit framförallt. Vem vill ha en bil utan AC idag t.ex.? Man blir snabbt bortskämd. Vem vill inte ha diskmaskiner, dammsugare och allt annat vi har som förenklar vår vardag - klart vi vill det, men om man inte vågat utveckla saker skulle vi fortfarande stå med en tvättbräda och tvätta kläderna i Storsjön.

Vi är ju så mycket mer upplysta idag också, först kom tidningarna sedan TV och nu internet. Det är ju lika med hundaveln. Förr kunde man inte annat än använda sin egen hanhund eller grannens, för man visste inte nåt om några andra hundar. Inte konstigt då att kvaliteten inte var så jättehög inom flera raser. Idag är alla hundar tillgängliga, oavsett var de bor - det handlar bara om ifall man vill anstränga sig eller inte, för visst vet vi om att de finns och ofta varit i kontakt med dess ägare i nåt sammanhang. Sen är det ju såklart så att det sprids mycket falskt också på alla medier som finns, det är inte bara gott förstås med att vi har tillgång till så mycket information. Men i det stora hela tror jag inte nån av oss vill gå tillbaka till den tiden när vi inte visste nåt om vad som hände runtomkring i världen. 

Så tänk ibland på så otroligt mycket vi har åstadkommit i världen, tack vare modiga människor som vågat tänka annorlunda. Var inte så rädd för förändringar, gör inte på samma sätt om och om igen bara för att ni gjort det i typ "200 år". Tänk om alla barn ALLTID hade lyssnat på sina föräldrar, då hade vi fortfarande levt på stenåldern, tänk om  ingen hade vågat göra något som ingen annan gjort förut, då hade vi, våra hundar och samhället aldrig utvecklats till där vi är idag   .

Nu är det verkligen fruktansvärt väder här hemma, värsta årstiden och bara mer och mer snö - gräsligt och bara en massa extra jobb   . Men man får försöka fokusera på det som ligger framåt i tiden, som våren och att det förhoppingsvis kommer fler valpar då   . Pasta skulle ju egentligen ha valpat denna helg, men tyvärr gick hon tom denna gång. Vi hoppas vi ska kunna prova para med samma hanhund igen på nästa löp om det går att få ihop med resa dit osv. 

För några veckor sedan parade vi Tootsie med Paco. Tootsie hade en jättefin kul med Finnlidens His Majesty förra året så vi hoppas på en lika bra kull detta år. Hon har tid att valpa vecka 11 - veckan efter Crufts alltså   .

 
CH Barecho Play Now Pay Later "Paco"

 
Barecho Too Much Is Just Perfect "Tootsie"

I fredags och idag har vi varit och parat cockern Svea, även hon hade en superfin kull förra våren. I år är hon parad med en vit & orange hanhund. Ser mycket fram emot att få cocker-valpar här igen   .

 
CH Manaca's Milk N'Toast and Honey "Anders"

 
CH Backhills Just Awesome "Svea"

Såklart var det snöoväder både i fredags och idag när vi skulle åka och para. I fredags åkte David med mig och då hade han sin bil, volvon. Tanken var att jag skulle haft den bilen idag också, men när jag såg hur mycket det snöat i morse valde jag min bil istället, den är ju fyrhjulsdriven så kändes säkrare. Och tur var nog det...

 
Anders ägare ringde och berättade att vägen till hennes hus inte var plogat, inga spår efter andra bilar syntes riktigt heller så hon föreslog vi kunde parkera vid den större vägen och sedan gå till hennes hus (ca 500-600 m uppskattningsvis). Kändes inte jättelockande att pulsa i snön så långt, min kondis är ju lite "sådär". Det var en ganska så stor plogvall in till den vägen och sen såg det ut att vara några decimeter djupt. Bara att ta lite extra sats och chansa - värsta som kunde hända var ju typ att vi skulle köra fast. Men allt gick bra - både dit och tillbaka i våra spår som man kan se på detta kort. Så parad blev hon även idag - inte mycket som stoppar oss "hundtanter"   !

   
Ella har fyllt 6 veckor nu, jättefin tycker jag hon ser ut såhär långt. Officiellt namn har hon också fått - Barecho Edelweiss heter hon i sitt reg. bevis.

   
I torsdags kom också vårt nytillskott Mila hem till oss. En superhärlig liten tjej som verkligen charmat hela familjen   . Min mor flög ner till Tyskland och hämtade henne i torsdags, allt gick jättebra förutom att nån flygvärdinna var jättesur om inte Mila var i sin bur. Mila tog allt med ro - och när hon kom hem till oss sent på torsdagskvällen var hon bara överlycklig, hälsade glatt på alla och det tog inte lång stund förrän Ella och hon hade funnit varandra   

Ja idag blev Fläders och Biggles valpar 1 vecka gamla. Det firade dom med lite kloklippning   . Det var inget de brydde sig speciellt mycket om själva - men deras mor höll ett strängt öga på mig hela tiden när jag klippte klorna och fotade de små. Eller små och små, de är rejält kraftiga nu allihopa - man hör mest hela tiden deras klunkande från när de diar   . Fläder mår bra nu - ingen feber längre, men hon ska äta penicillin i några dagar till i alla fall. 

Några av valparna är tan-tecknade och ett par har också den där riktigt supermörka leverfärgen som jag personligen är väldigt förtjust i. Annars händer inte så mycket med valparna i den här åldern, de bara äter och växer. Gnäller lite gör de också, men vad kan man annat vänta när de är efter Biggles som är en riktig liten "gnällspik" - inte så mycket macho där inte   . Minsta lilla det tar emot i pälsen när jag kammar honom så gnäller han högljutt - får se om barnen hans blir lika när de blir äldre. Ögonen borde börja öppnas om en vecka ungefär, men prickarna börjar komma mer och mer nu som kanske syns på korten. Inte så lätt att fota när de inte är stilla - bilderna blir suddiga. I alla fall för mig som absolut INTE är någon mästerfotograf.

Här är kort på de fyra tikarna:

Keela

 
 
Korona


 
Kahlua


 
Kyo

och här är korten på våra fyra hanvalpar:
 
Kimba


 
Karuso


 
Kanel


 
Kafka

 
Imorgon kommer den här sötnosen hem till oss   . Ska bli sååå spännande och vi ser så fram emot att få en till Affenpinscher hos oss.  Hon heter Virginia vom Römersberger Hof och ska kallas "Mila". Min mor flyger och hämtar henne imorgon eftersom vi jobbar då båda två - oj vad vi längtar hela familjen till imorgon kväll   

... man blir när man ser att en nyvalpad tik inte mår helt bra. I går kväll åt Fläder sin mat precis som vanligt, inga konstigheter alls. Hon har varit så nyfiken på vad vi gjort i köket som ligger bredvid valprummet, samtidigt som hon tagit så väl hand om sina åtta små juveler   .

När jag så skulle gå och lägga mig i sängen bredvid henne såg jag direkt hon såg annorlunda ut, låg liksom mer utslagen och blicken var annorlunda. Gav henne en bit skinka och jodå, den slank ner men sen la hon sig igen. Slickade inte på nån valp utan ville bara sova. Tog tempen på henne och då hade hon 40,8 i temp! Alldeles för mycket, även för en nyvalpad tik som ju oftast kan ligga runt 39 grader några dagar efter valpning. 

Provade att få henne att slicka på nån valp, men icke - dom brydde hon sig inte om. Däremot viftade hon på svansen så det dundrade i valplådan varje gång vi pratade med henne, så gör hon alltid våran Fläder-flicka   . Det var inga problem att få med henne ut, så det var ju bra. Efter att hon fått olika medikament vakade jag sen över henne hela natten. Plus att jag fick massera valparna med matolja så de fick kissa och bajsa när Fläder nu inte orkade tvätta dem.

Typiskt nog fick vi också strömavbrott under natten, allt sedan de började gräva för fiber här utanför nån gång i höstas (ja nåt fiber har vi inte sett röken av än...) så har det blivit strömavbrott hos oss lite då och då. Inte så kul när det är rejält kallt ute och man har nyfödda valpar hemma   . Elgubbarna som skulle fixa felet var bussiga nog att jobba på så snabbt de kunde eftersom vi annars hade varit tvungna att försöka lösa det här med värmen till valparna på något sätt. Inte kul när huset kyls ner snabbt som det kan göra den här hemska årstiden. 

 
I morse var hon piggare, hon började tvätta valparna igen då och tempen låg på 38,9 istället - betydligt bättre. Jag skulle ha åkt till Springerklubbens avelskonferens i morse, men jag vågade inte lämna henne. Även om David är hemma så ser inte han på samma sätt hur hon mår, eller tja, jag litar inte på det iaf     . Enligt veterinären beror febern med största sannolikhet på att hon hade flera moderkakor kvar i livmodern efter valpningen och det är ju aldrig bra. 

 
Valparna är fortfarande alldeles oljiga och feta i pälsen efter allt mitt masserande.

Fläder mår fortsatt bättre, så om hon nu bara inte blir sämre ska jag åka till avelskonferensen imorgon har jag tänkt. Ska bli verkligt spännande att få lära sig lite mer om HD-index, det är ju så pass nytt så åtminstone jag är tämligen okunnig på det området.