Kennel Barecho

Senaste inläggen

Av barecho - 1 maj 2018 20:09

Vilken fantastisk sommar vi kommer att få tillsammans med alla våra valpar   . Sveas 10 cockervalpar har nu fått sällskap av Currys valpar, som även de blev 10 stycken. De tre senaste kullarna vi haft har det blivit 16 hanhundar och 3 tikar, lite snedfördelning kan man väl säga.... Så att det nu i Sveas kull är 3 hanhundar och 7 tikar, samt i Currys 4 hanhundar och 6 tikar gör ju att det jämnar ut sig lite   .


Curry hade inte tid att valpa förrän på fredag, men hon har varit så otroligt tjock varför det kändes som en befrielse när vi i söndags insåg att det skulle bli valpning igår. Vi har idag åkt till Spanien på semester och trodde vi skulle missa valpningen, men Curryburr såg till att jag fick vara med vilket förstås kändes väldigt bra. 

Jenny, som Curry är väldigt van med, kom upp igår eftermiddag och var med på slutet av valpningen. Hon ska vara hundvakt hos oss under första delen av vår semester, till Jacob kommer hem och tar över ansvaret för hundarna. Känns väldigt bra att Curry är med Jenny nu, är ju inte det roligaste att åka ifrån dem när de nyss valpat...


Curry var väldigt orolig natten mellan söndag och måndag, hela sängen skakade på natten när hon flåsade och bäddade om vartannat. När jag precis gett alla hundar mat och gjort i ordning frukost till mig så började hon krysta.


 
Första valpen föddes 07.32, det var en hanhund som vi döpte till Humphrey. Han vägde 352 gram.


 
Inte långt därefter föddes valp nummer 2, en tik som nu heter Huldra. Hon föddes 07.45 och vägde 328 gram.


  
Tredje valpen var en till tik. Hon föddes 08.05 och vägde 298 gram. Hennes namn blev Hippie. 


 
Fjärde valpen föddes 09.05, en hanhund som heter Hudson. Han vägde 336 gram.


 
Tiken Hilja föddes 09.43, hon vägde 310 gram.


 
Sjätte valpen var ännu en tik, hon föddes 11.35 så lite längre paus mellan valpen före och henne. Hon vägde 320 gram. 


 
Valp nummer sju var också det en tik, hon föddes 12.42 och vägde 340 gram. Hennes namn blev Hella. 


 
Trot eller ej, men valp nummer 8 var ytterligare en tik. Hon vägde 296 gram och föddes 15.50 Hennes namn blev Haiwa. 


 
Så var det dags för en hanhund igen, Hasso föddes 17.10 och vägde 328 gram. 


 
Sista valpen och alltså den tionde var en till hanhund. Han föddes 19.23 och vägde 336 gram. Namnet hans blev Herculez. Han har en väldigt annorlunda teckning - hela hans huvud ser ut som ett litet barns ansikte   .


 
Den stolta mamman med sina små   


 
Herculez myser med sin mamma.

Av barecho - 24 april 2018 21:33

Här kommer äntligen de utlovade korten på Sveas valpar   . De fyller redan en vecka idag, så otroligt fort det går. Inga ögon öppna än förstås, men så långt borta är det nog inte - de brukar öppna ögonen lite tidigare än springervalpar så kanske det blir till helgen.


Svea (CH Backhills Just Awesome) som är mamma till valparna är halvsyster med Vera (CH Backhills Quality Design) som numera är pensionär boendes hos min mor Margareta. Svea har samma ljuvliga temperament som Vera så vi hoppas hennes valpar ska bli lika trevliga som Veras   . De tre korten här nedan är på Svea   

     


Valet av hane i denna kull var inte lätt, hade flera fina cockerhanar som jag funderade på men valet föll till slut på en tämligen okänd hanhund som varit hos mig för klippning för ett tag sedan. Ni vet när man känner på en hund och bara känner hur välbyggd den är? Så var det med Nisse (Tozzi Ekstra News) som han då heter. Jag älskar ju breda bakställ - där bredden och styrkan finns hela vägen från korset ända ner i tassen. Just det hittade jag hos honom - och tyvärr kan jag tycka det är en bristvara hos många cockrar idag. Han är också väldigt trevlig i sättet - som såklart är det allra viktigaste. Här nedan finns tre kort på Nisse - tyvärr inte i bästa päls då vi tog dessa kort.
     

Här kommer till slut korten på de 10 valparna Svea och Nisse fick den 17 april   .  Veras första kull valpar var också 10 stycken, men då var det två valpar som var dödfödda. I Sveas kull är alla pigga och runda om magen   .


 
Första valpen föddes 17.55, en hanhund som heter Ibsen. Han vägde 251 gram. 


 
Andra valpen var en tik, hon heter Ia och föddes 18.10 Vikten på henne var 271 gram vilket var den högsta födelsevikten i denna kull. Vad hon gör på detta kort vet jag inte - men hon bara la sig såhär och typ väntade på att jag skulle fota henne färdigt... hennes syskon kröp omkring, men inte hon inte...


 
Valp nummer tre var en hanhund som heter Icon. Han föddes 19.15 och vägde 225 gram.


 
Fjärde valpen var en tik, hon föddes 21.25 och vägde 222 gram. Hennes namn blev Ibelle.


 
Valp nummer fem var ännu en tik, hon heter Ibiza och vägde 250 gram. Klockan 22.45 föddes hon. 


 
Valp nummer 6 var en hanhund som heter Itec. Han föddes 00.00 och vägde 265 gram. 


 
Sjunde valpen var en tik, hon heter Inki och föddes 00.10 Vikten var 265 gram.


 
Valp nummer 8 var även det en tik, hon heter Isla och vägde 221 gram när hon föddes kl. 01.33


 
Nu rasslade det på med tikar bara... jag som gnällt så mycket på att vi bara fått hanhundar på slutet var då väldigt tyst nu kan jag lova   . Nionde valpen var alltså även det en tik, den minsta i kullen med 190 grams födelsevikt. Hon föddes 01.39 och heter Ivona.


 
Och så den tionde valpen, det var otroligt nog också en tik! Hon föddes 01.53 och vägde 262 gram. Hon fick namnet Ikita.

Alla mår bra såhär långt - lite jobbigt är det för Svea att ta hand om så många valpar men hon gör det bra. Svea och hennes valpar är hos min mor nu under första tiden och hon tar såklart hand om dem på bästa sätt - det känner jag mig helt trygg med!

Idag har de också fått sina officiella namn (vet förstås inte vem som får vilket namn ännu, men reg ansökan ska skickas in i dagarna så de är registrerade i SKK så snart som möjligt tänkte jag)

Hanarna heter:
Barecho Ice Blue
Barecho Image Classic
Barecho I'm Awesome News


Tikarna heter:
Barecho I Believe In Me
Barecho I Dug Up A Diamond
Barecho If I Can Dream
Barecho I Love It
Barecho Isn't She Lovely
Barecho It Ain't Me Babe
Barecho I Turn To You


Färgerna då på valparna? Tja, så svårt att säga på ett par stycken... De kan vara svart/vita möjligen, men troligen är alla blue roan ändå. Om några dagar till borde jag kunna säga helt säkert.




Av barecho - 1 april 2018 19:20

Idag är det första april, men inte har jag lurat någon idag för det... Känns ju inte alls som första april när man tittar ut, snarare 1 mars eller kanske t.o.m 1 februari...


Två av påskens dagar har vi vistats i Skåne - och en av anledningarna till att åka till SKK:s utställning i Malmö brukar vara det att man får möta våren där. Men nja... visserligen slapp vi snö där, men satan så kallt och blåsigt det var. Man ska inte gnälla på vädret sägs det, men vad ska man annars med det till typ?


Igår styrde vi alltså kosan söderut, det var jag, David och Jenny och en bunt hundar. Blir ju gärna att man anmäler någon hund extra till denna utställning då denna länsklubb är så förträfflig att den erbjuder flerhundsrabatt - sånt tokgillas av mig   . På resan ner passade vi på att lämna en av Gizzas valpar som nu blivit hela 8 veckor gamla, skönt tycker jag när de får resa hemifrån med oss som de känner sig trygga med   .

Två jättefina hanvalpar har vi kvar från Gizzas kull - vi ska väl behålla max en av dem är det tänkt... men vad gör man när man tycker så mycket om dem och de trots allt är från Gizzas sista kull? Vi får väl se helt enkelt...

 
Barecho From A Jack To A King "Finn" är den vi tänkt behålla hela tiden egentligen....

 
...men otroligt svårt att stå emot denna valps charm, Barecho Follow My Lead "Fonzie".


Men tillbaka till Malmö nu. Vi kom fram till hotellet ca 18.00 - efter att hundarna ätit och vi rastat av dem ordentligt hämtade vi Thomas (som bor i Lund) så vi fick träffa honom och umgås en stund med honom på kvällen. Vi åt i restaurangen på hotellet, vi har varit väldigt nöjd när vi ätit där tidigare men nu kändes det bara som ett hastjobb. För det första var det slut på Bearnaisesås - men hur svårt kan det vara att göra ny liksom? Och sen var det slut på Tagliatellen som jag ville ha - så jag fick spaghetti istället, men samma sak där. Vi var ju liksom i Malmö - nog borde man ha kunnat få tag på det på nåt sätt? Men värst av allt var att när de sent om sidor kommer med maten spiller de ut Thomas pommes frites, alltså innan de ens kommit fram till bordet helt. Servitören blänger surt på Thomas och säger att - ja det kommer ju att dröja minst 10 minuter innan du kan få någon ny. Okej? Ursäkta - men hur kunde det bli vårt fel? Tur vi hade bästa sällskapet som förgyllde kvällen när nu inte maten och servicen gjorde det...


Sen det här med att rasta hundar.... alltså man kan bli galen. De äldre är väl okej, speciellt när det blåser isbjörnar och de bara vill in och gosa på hotellrummet - då ser de till att rasta sig snabbt som sjuttsicken. Men de yngre hundarna man har med sig... säger bara Biggles.... som vi traskat med honom. Hela sena kvällen, mitt i natten då han vaknade och gnällde vilket såklart gjorde att jag trodde han var kissnödig. Hela morgonen gick vi i omgångar med honom, alla av oss tre - men inte kissade han inte. Så kommer vi fram till utställningen och då går Jenny med dom - hon ser en lite snöhög och tänker att han kanske vill kissa på snö. Och då, då ÄNTLIGEN kissar han.... Jaaa, jag säger ju det - vi har bara snö, snö och snö överallt. Han fattade väl inte att han var utomhus förrän han såg snö!


Två valpar av Engelsk Springer Spaniel var anmälda - och det var då syskonen B, Biggles och Blingbling. Superfina båda två tycker jag, Blingbling behöver jobba upp självförtroendet lite mer bara. Men när man ser henne röra sig hemma på gården är hon lika fin som sin bror, som på pojkars vis inte funderar lika mycket på saker och ting som hans syster gör. Båda fick HP och jag tycker de skötte sig riktigt bra på det gräsligt hala golvet som var i hallen.


 
Barecho Bring The Gold "Biggles"


 
Barecho Bling Bling No Way "Blingbling"


 
BIR-valp blev Biggles och Blingbling blev BIM-valp


 
Ivan den förskräcklige   var också med. Han blev BIR-valp han också, domare i hans ring var norskan Mette Tufte. Hans riktiga namn är Crea Diem Ivanhoe - tusen tack Nina för denna härliga pojke, vi är så nöjda med honom   


För de vuxna gick det bäst för Paco som blev trea bästa hanhund och Curry som blev trea bästa tik. 


I BIS-valpfinalen dömde en dansk domare som för mig var helt okänd, Michael Laub hette han. Trevligt att se en domare som gick igenom samtliga valpar noggrant i förhandsgranskningen, även om det nu gjorde att de blev lite senare färdiga än vad som var tänkt tycker jag det är så det ska gå till. Alla valpar ska få samma uppmärksamhet av domaren.



Här springer valparna in i BIS-valpsfinalen   
 

Jenny visade Biggles i finalen och jag Ivan. Båda skötte sig bra tyckte jag   

 
Biggles BIS-3 valp med Jenny som handler, tusen tack för hjälpen   

Av barecho - 12 mars 2018 16:49

Så var det dags för årets resa till Crufts, alltid lika efterlängtad   ! Om jag minns rätt ställde vi ut på Crufts första gången 2009, då Clådan (CH Barecho Quest For Success) var junior och vi även hade med oss Loke (CH Barecho Zimply Zuper) med matte Vanja. Sedan dess har vi ställt ut här på Crufts alla år utom tre, vilket gör att detta var sjunde året vi tävlade på denna utställning. De år vi valt att vara hemma har det känts väldigt tomt... så vi kommer nog att fortsätta ställa ut på Crufts om vi bara har möjlighet till det. Just nu skriver jag detta i bilen när vi är söder om Jönköping och vi åkte ju direkt efter utställningen igår vilket gör att jag kanske borde ha känt - aldrig mer, men jag ser redan fram emot nästa resa   . Och detta trots att resultaten detta år inte var mycket att hurra för - lite märklig är vi hundmänniskor allt, och det är nog egentligen bara vi som förstår varandra fullt ut   .


Detta år körde jag, David och Jenny bilen med sex hundar från oss. Emelie och Carro flög dit och av de hundar vi hade med oss var då Emelies Justin (CH Barecho Spitting Image) och Carros Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada).


 
När vi åkte hemifrån i torsdags vid 11.30 såg det ut såhär - och enligt rapporterna hemifrån är det ännu värre nu när vi kommer hem om en stund... David hade varit på nån form av mässa eller nåt i Västerås några dagar före så vi hämtade upp honom där kring 13.30-tiden Jag var ganska så trött redan då - så otroligt mycket som ska göras innan man ska åka hemifrån några dagar. Annars är vi ju två som gör allt inför avfärd - men nu skulle jag göra det själv och herregud vilken tid allt tog... Tur Jenny kom och hjälpte mig en stund före så vi kom iväg till slut. 


 
Vi stannade och åt lunch i Västerås innan vi åkte vidare och jag fick då en sån här lycko-kaka. Texten kändes ju väldigt hoppfull, men man kan väl säga att nåt avancemang har vi inte sett till än så länge iaf   .


 
Redan några mil söder om Västerås var det nästan barmark på vägen - men säg den lycka som varar länge... En kort stund efter vi tog detta foto började det snöa och sedan snöade det till och ifrån i princip hela vägen ut ur Sverige. Man får ju inte köra med dubbdäck i Tyskland så alla dubb är urplockad i våra däck vilket gör att det kändes lite mer osäkert att köra tyckte jag.


 
Färjan från Rödby till Puttgarden börjar man bli van med. Undrar jag om det nånsin blir någon tunnel där istället för färjan? Ganska så skönt med en kort paus från bilen dock - även om det finns mycket att önska vad det gäller matutbudet där. Tror de haft samma typ av mat och smörgåsar i alla år som vi åkt där...


 
Vi rullade på bra och turades om att köra. David orkade köra långt själv, om det beror på att han börjat snusa igen eller inte kan man undra över.... Detta foto är från Holland när det börjat bli morgon, så härligt att kunna se lite sol   . Men det var väl typ den sol vi såg dessa dagar... dock gör det inget, vi var så glada över att få se gräsmattor och kunna vistas utomhus utan att frysa så man skakar.


 
Så härligt att få träffa Seamus (CH Barecho Hold Your Horses at Peasblossom) igen, han fyller ju 12 år om några dagar bara. Otroligt fin form var han i - lika vacker som vanligt i mina ögon   .


 
På väg upp mot Birmingham stannade vi till på ett ställe som kallas Welcome break. Superbra med lite olika matställen och affärer i en och samma byggnad. Tror de är öppna dygnet runt. Synd vi inte har nåt liknande här i Sverige. 


 
I år hade vi bokat in oss på hotell Hilton Metropole som ligger intill N.E.C där Crufts hålls. Lite dyrt är det, men värt varenda krona när man så enkelt bara kan gå från hotellet direkt in till utställningen på morgonen. Emelie och Carro bodde på samma hotell de och när vi kom fram tog de emot oss och hundarna. Justin och Miranda blev glada att se sina mattar, speciellt Justin pratade högt och tydligt om för sin matte hur glad han var     .


 
Efter att vi installerat oss på hotellet gick vi in på Crufts för att titta på Affenpinscher samt för att shoppa lite. 


 
Vi hann inte se alla klasser, men vi kom dit när Open dog var inne vilket gjorde att vi hann se en hel del iaf. Väldigt intressant att ha tid att titta på så många affenpinschrar. Jag gillade BIR och BIM väldigt mycket, speciellt BIM-tiken blev en favorit hos mig. Tyvärr har jag inget foto på dem för jag såg aldrig att de ställde upp sig för fotografering. Någon vidare shopping blev det dock inte, lite slitna var vi allt....


Vi käkade tillsammans alla fem på kvällen. Enklast är att äta på hotellet så det fick bli så. Maten var väl "sådär" - men sällskapet var desto bättre. Vi skrattade och hade oss så hon som serverade oss höll sig nära oss hela tiden, vi kände oss nästan bevakade då hon gick runt runt vårt bord hela tiden. Men hon hade kanske inte haft såna gäster som oss där förut, klädda i bekväma hundkläder typ och som dessutom bara drack vatten (ja inte David förstås, men vi andra).


Tidig morgon blev det dagen därpå för det är så mycket enklare att ta sig in till sin ring innan det blir för trångt. Här har man ju visserligen sin plats, men jag gillar inte trängseln när man ska gå med många hundar.

 
En speciell känsla när man är på väg in - går knappt att beskriva, men så mycket förväntan i luften. Härligt!


 
Utställningen är bänkad. Dvs varje hund har varsitt bås där det en gång i tiden var meningen att varje hund skulle sitta i. Så är det inte längre. Nästan alla hundar sitter i burar som man visserligen har i anslutning till dessa bås.


 

Bästa dagen - Gundog day!


 
Efter vi hade fått alla hundar och saker på plats gick vi tillbaka till hotellet och åt frukost, alla utom Jenny som var snäll och vaktade hundarna inne på N.E.C Vår frukost fick vi äta i en speciell lounge som var för Hilton-medlemmar. Väldigt mysigt var det där inne - och lugnt och skönt. David trodde det var lite färre saker på den frukosten än på den andra - men jag tyckte det fanns alldeles tillräckligt med mat där. 


 
Såna söta små marmeladburkar fanns på varje bord. Visst är det fascinerande att allt smått är sött? Hade det varit stora burkar hade de inte alls varit lika söta.


Domare för dagen var Mrs J A Cule och det var 178 ESS anmälda om jag minns rätt. En normal anmälningssiffra, det har varit både fler och färre. Något som var klart märkbart detta år var att det var väldigt få utländska ESS anmälda detta år - lite trist tycker jag.


 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" bor i Polen men hade fått skjuts till Crufts av en annan uppfödare och jag fick då nöjet att visa honom   . En femte placering blev det för honom i klassen Yearling, eller ja det heter ju inte femte plats utan VHC - men i praktiken blev han femma.


 
Finaste Yalla (WW-17 Barecho You Rock My World) gick i samma klass, yearling. Ingen placering för honom dock.


Jag har tyvärr inget bra foto på Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) och Justin (CH Barecho Spitting Image) från Open dog där de tävlade. De blev inte heller placerade. Trist när vi inte fick ställa hundarna åt de hund vi ville utan vi var tvungna att ställa dom åt ett och samma håll i klassen. Det är verkligen INTE Pacos bästa sida tycker jag...men men, lika för alla förstås.


 
Här är alltså första klassen för tikarna. Titta när fotot är taget... vi var så sena i vår ring, jag har aldrig varit med om något liknande här måste jag säga. Nu är det ju svensk tid, men ändå - klockan var alltså 14.55 när tikarna gick in och det var fler tikar än hanhundar anmälda. Fotot är på vackraste Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada). Hon gick i veteranklass och hon bara seglade fram i klassen - otroligt fin och välbibehållen om jag får säga det själv.


 
En fjärde placering blev det för Miranda i den klassen.


 
Vi började känna oss rejält stressade när Open bitch ska gå in och klockan är så pass mycket att de redan kallat på BIR-vinnarna till uppsamlingsringen... Vi hade två stycken anmälda i den klassen, här på fotot är Curry (CH Barecho U Must Be The One).


 
Ett till foto måste det var var med på finaste Curry   


 
Pasta (CH Barecho Party In My Head) var vår andra tik i den klassen. Ingen placering för någon av dem heller i klassen. 


Så som sagt, inga resultat att hurra för direkt för våra hundar. Men jag är superstolt över de sju hundar från oss som visades här. Alla var superglada i ringen och visade sig på bästa sätt   .


Även om vi nu var rejält stressade för att hinna med färjan ville jag så gärna ha ett foto på oss allihopa och våra hundar. Trots allt tycker jag det var rätt så bra att ha hela sju hundar med från utlandet  - det är ju inte alls så lätt att kvalificera sig hit när man inte bor i England.

 
Är så otroligt glad att vi fick till detta kort - blir alldeles varm inombords när jag tittar på det     . Tusen tack Carsten för hjälpen att fota oss! Stort, stort tack till Jenny, Carro och Emelie för att ni gjorde denna resa möjlig   .


Vi gav sedan hundarna kvällsmat och rastade dem ordentligt samtidigt som bilen packades. Det var med nöd och näppe och endast två minuters marginal som vi hann med det bokade tåget från Folkestone till Calais. Sedan har vi då kört på hela natten, med bara korta stopp för rastning och matning av hundar och oss. Just nu befinner vi oss mellan Jönköping och Mjölby, GPS:en säger vi har ca 37 mil kvar hem. Gissa om det blir skönt att krypa ner i sängen hemma om typ fyra timmar... 

Av barecho - 26 februari 2018 20:57

I fredags fick vi ytterligare en kull valpar - lika underbart varje gång   . Om man känner sig lite nere är att lukta på nyfödda valpar garanterat något som får en att må bättre    - rekommenderas starkt!


Tootsie (Barecho Too Much Is Just Perfect) hade vi behållt här hemma och tanken var att hon skulle bo kvar här. Men så när jag för drygt två år sedan skulle operera bort hjärntumören var våra f.d grannar så snälla och tog hand om Tootsie under tiden. Hon var då ca 6 månader gammal och tja, de är ju rätt så livliga i den åldern.... och speciellt Tootsie, eller tottan som hon kallades mest här hemma. Att hon inte skulle komma hem igen var kanske inte så förvånande...kändes dock väldigt bra att ha henne som fodervärdshund i den familjen, ett ställe vi vet hon har det kanonbra på!


Att hon skulle paras med Adam (CH Finnliden's His Majesty) har jag varit sugen på väldigt länge, ja nästan ända sedan hon var valp faktiskt. Tyckte att hennes stamtavla passade väldigt bra ihop med hans och att de kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Så när Adams matte sa att vi fick para Tootsie med Adam kändes det mycket spännande! "Såklart" började hon löpa så hon skulle paras på typ julafton... inte så populärt kanske att åka och para en tik just den dagen. Så det fick bli annandag jul som vi styrde kosan upp till Sundsvall och efter en hel del lek dem emellan blev det parning   . Ganska så tidigt visade hon tecken på att vara dräktig och när vi tog hem henne för ett par veckor sedan var hon rejält tjock, och tjockare blev hon under tiden hos oss också... Tootsie är ingen stor och grov tik, så det enda man såg på slutet var hennes stora mage nästan   .


Så till nästa "problem", hon hade tid att valpa som imorgon - den 27/2. Jag skulle på domarkonferens (obligatorisk för samtliga exteriördomare) 23-25/2 och risken fanns ju att hon skulle valpa då... Min mor lovade att hjälpa till om det blev aktuellt. Och det blev det såklart... Massor med tack för hjälpen med valpningen   .


I torsdags eftermiddag började tempen sjunka och hon var rejält orolig redan då. Jag trodde nästan hon skulle valpa på natten till fredagen, men icke... hon flåsade mest och såg lidande ut.

 

Inte mycket sömn för mig - blev någon timme i alla fall innan jag klev upp vid 03.30 för att sedan åka mot Upplands Väsby 05.00 Lite svårt att koncentrera sig under dagen eftersom jag oroligt tittade på telefonen hela tiden efter nyheter om hur det gick... Inget hände under dagen och även om jag har fullt förtroende för min mor så vill man ju helst vara med själv förstås.


Så äntligen efter halv nio på fredagskvällen fick jag meddelande att första valpen var född.. puh....


 
Först ut var Gert. Han föddes 20.25 och är alltså en hanhund. Vikten var 332 gram. Han hade kommit med rumpan först så stackars Tootsie hade fått kämpa en hel del för att få ut honom. Världens bästa Viktoria var där och hjälpte till i början av valpningen, stort tack för det   .


 
Nästa hanhund föddes kl. 21.10 Han heter Gibbon och vägde 388 gram. 


 
Tredje hanhunden föddes 21.25 Han heter Gilas och vägde 392 gram.


 
Fjärde valpen, även det en hanhund, föddes 21.55 Han heter Gimli och vägde 408 gram. Har ni sett ett sånt otroligt fint hjärta han har på sidan?

 
Femte hanhunden föddes kl. 22.45 Vikten var 374 gram och namnet blev Granit.


 
Gomez blev sjätte valpen och också sjätte hanhunden... Han föddes 23.10 och vägde 354 gram.


 
Och trot eller ej, men även sjunde valpen var en hanhund. Han föddes 00.25 och vägde 402 gram, namnet blev Galileo.


 
Till slut så kom det i alla fall en tik, hon föddes 00.50 och vägde 346 gram. Hennes namn fick bli Gnistra.


Ingen önskefördelning kanske med sju hanhundar och en tik, men jag är bara så nöjd och glad att allt gick bra och mor & valpar mår prima, det är trots allt det enda som spelar roll     .


 
Så när jag kommer hem från konferensen på söndag kväll och äntligen får snusa på våra allra nyaste i familjen är det lika underbart som alltid, kanske låter töntigt - men aldrig, aldrig kommer jag att tröttna på att sitta och titta på sånt som på bilden här ovan   kärlek   


 
Tootsie är en superduktig mamma - hon är väldigt noga med alla sina åtta små och vakar över dem med viss misstänksamhet mot de andra hundarna ifall de får för sig att titta in i rummet genom grinden.

Av barecho - 3 februari 2018 16:17

Japp, igår kväll och natt var det äkta fredagsmys - för vad kan vara bättre än att få se små valpar komma till världen   


Vi hade anmält flera hundar till utställningen i Mjölby, men när så Gizza började visa tecken på att det var dags för valpning igår morse började tveka till att åka... Det var inte bara att hon skulle valpa, jag har inte heller känt mig helt återställd efter den hemska magsjuka jag fick förra helgen. Vilken vekling man är, orkeslös i en vecka efter magsjuka?! Funderar på om det kan bero på att jag äter minirin för den diabetes insipidus jag fick efter jag opererade bort hjärntumören. Är ju svårt att få i sig medicin som man ska när man är magsjuk.... Eller så har jag bara blivit klenare på att komma tillbaka efter jag blivit sjuk. Fick lite feber också efter magsjukan, lika bra att ta allt på en gång liksom. Sen var det ju det här med vädret också, snöar som ett rent helvete här - och prognosen för idag såg inte så lovande ut heller så nej, det blev för mycket liksom - lika bra att stanna hemma och det är absolut inget jag ångrar idag.


 
I går kväll var Henric, Viktoria och Elis här och åt mat - goaste ungen Elis tog sig ett litet bad före maten. Ni kanske kan tänka er hur nyfikna hundarna var på honom när han satt där i baljan? Dom hade gärna krupit ned där med honom, vi var tvungna att stänga undan de värsta nyfikna en stund för att Elis skulle få vara i ifred. 

 

Gizza blev oroligare och oroligare under kvällen och när hon inte ville äta upp matresterna efter Elis vid bordet förstod man ju att det inte var långt kvar till första valpen skulle födas. Detta är Gizzas fjärde och sista kull så hon vet ju vad det är frågan om vilket gör att hon tog det rätt så lugnt hela dagen igår. Inte förrän sista två timmarna innan första valpen föddes som hon egentligen blev orolig och bäddade samt flåsade. Jag vet att många inte använder sig av att ta tempen på tikarna, men jag tycker det är helt suveränt. Klart man inte kan lita på det till hundra, men i går morse låg tempen nere på 37,1 och då förstod jag ju att det skulle bli valpning i går kväll eller i natt.


 
Så klockan 22.05 föddes första valpen. En hanhund som jag döpte till Ferro. Han vägde 380 gram.

 
Gizza med förstfödda i denna kull.


 
Nästa valp bara flög ut ur Gizza - och tja, inte så konstigt kanske med tanke på hans storlek. En hanhund alltså även där och han fick namnet Flipper. Tanfärgad är han och föddes klockan 23.30 Vikten var alltså inte mycket, han vägde endast 196 gram. Vad det beror på kan man ju bara spekulera om - beror det på att något inte är som det ska med honom kommer det förmodligen att visa sig rätt så snart. Eller om det beror på att han är tillverkad vid en senare parning, men vissa säger att det inte stämmer? Ja ingen aning har jag om varför han är så pass mycket mindre. Men än så länge hänger han med och är pigg tycker jag.

 
Helan och halvan typ.... 

 
Valp nummer tre, ännu en hanhund, föddes klockan 00.40 Han vägde 400 gram och är den största av dessa valpar. Tanfärgad även han och hans namn blev Fonzie.


 
Sista valpen, även detta blev en hanhund, föddes klockan 01.45 Han heter Flash och vägde 378 gram. Efter att Gizza tvättat Flash och sig själv drog hon den berömda sucken - ni vet den där djupa som talar om att "här kommer det inga fler valpar". Men man kan ju inte helt lita på det ändå förstås, utan det blev ingen sömn alls för mig denna natt. Tur då att jag har kunnat ta det lite lugnt här hemma idag - och inte var på väg till nån utställning i Mjölby   .


Nu håller vi tummarna att allt går vägen för lilleman i kullen - i förra kullen hade vi ju också en valp som var mindre än de andra, även om skillnaden inte var riktigt lika stor då som den är här. Och se så fin lilla Enzo blivit   :
   
Barecho Edge Of The World "Enzo". Imorgon blir han och hans syskon åtta veckor.



Av barecho - 20 januari 2018 18:14

Igår var vi på årets kallaste utställning - eller nja, det vet jag ju inte än förstås om det är, men helt klart är detta ridhus ett av de kallaste jag varit i. Tror inte det finns någon värme i det, dock isolering som tur är. Men nu när det är i januari blir det förstås kallt   . Vi har inte ställt ut på denna utställning på flera år och det är mestadels av den anledningen, att det är så otroligt kallt där.... och för en fryslort som mig är det inte speciellt lockande då förstås. Nu hade jag laddat upp med mina snowjogging av 1987 års modell (inköpta på Ica Årsunda när jag flyttade hit till Årsunda). Det är helt otroligt att de hållit så länge - men de värmde mig bra, har nog aldrig fryst så lite som jag gjorde igår när jag varit i det ridhuset.


Vi anlände dit ca 07.45 och möttes då av väldigt trevliga parkeringsvakter som med ett leende berättade var vi kunde ställa oss och packa ur. Inget tjat om att vi måste flytta bilen PÅ EN GÅNG som det är på en del andra ställen, nej vi fick plocka ur i lugn och ro och åkte sedan och parkerade bilen på den ordinarie parkeringen. 


Nu hade vi anmält hela fem valpar hit till denna utställning så bara att ta sig in på utställningen tog en bra stund... Man kan väl säga att de "som vanligt" fått alldeles för lite koppelträning av mig.... Men glada och positiva var de iaf, och det är ju ändå viktigast!


Jan Roger Sauge från Norge (kennel Mambrinos) var utsatt domare av ESS, han dömde de vuxna men tyvärr fick vi domarändring på valparna. Alltid trist när det blir någon annan domare än man tänkt sig... nu ställer vi ju ut våra valpar i första hand för träning så vi tog ändå med oss alla fem dit.


Innan bedömningen startade frågade vi i den ringen där valparna skulle gå om de kunde vänta lite innan de startade med Springer-valparna ifall inte rasen var färdig i ordinarie ring när det var dags. De skulle göra vad de kunde fick vi till svar - de kunde inte lova något och det berättades också att de hade ingen skyldighet att vänta. Nej, det förstod ju vi också - men vi trodde i vår enfald att man ville göra det så enkelt som möjligt för utställarna och det var ju inte direkt så vi ens valt att anmäla hundar i två ringar. Varför inte bara säga, men absolut - inga problem! Kom och säg till när rasen är färdig så startar vi efter det eller nåt sånt? Men men... nu kände vi oss bara stressade och beslöt därför att dra två av valparna, de yngsta som det inte kändes "fair" mot att bara slita ut ur burarna och gå in i ringen med när vi var klara med de vuxna.


Först ut av "våra" hundar var fina Fritz (Barecho Above And Beyond) som fick Excellent och blev tvåa i juniorklassen. Nästa klass, unghundsklassen, vanns av Yalla (Barecho You Rock My World) som då fick CK. Trea i den klassen, med Excellent, kom Xavi (Barecho With Class And Style) som utvecklat sig otroligt mycket sen jag sist såg honom!

Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) vann championklassen med CK och han blev sedan även bästa hanhund, med Yalla som god tvåa med sitt 16:e CERT   !

 
Yalla som dagen till ära blev pappa till sin tredje kull   


Inga unga tikar hade vi anmälda - men i Öppen klass var det med två fina tikar uppfödda av oss. 

 
Barecho Surprise Me "Fay" - ställdes ut för första gången efter sin valpkull. Hennes matte Malin var tyvärr sjuk så Jenny fick hoppa in som handler. Fay fick Excellent och blev trea i klassen. Barecho Xfactor Dream "Elsa" firade sin tvåårsdag i ringen, verkligen fin har hon blivit. Kommit i kroppen bra och helt fantastisk päls   . Även hon fick Excellent, sedan en placering som nummer fyra.


I championklassen hade vi med oss Curry (CH Barecho U Must Be The One). Hon har ju tragglat med sin päls till och från nu ett tag, nu verkar det ha vänt iaf så nu fäller hon inte längre utan pälsen är på väg tillbaka. Curry vann championklassen med CK och slutade sedan som tvåa bästa tik. 

 
Paco blev BIR   , detta blev hans 38:e officiella Bäst i rasen!! BIM blev Lady Marmalade Tamaam Pl.


Sen när jag då kommer ut med Paco ur ringen, då står de och väntar på att valparna ska in i ringen bredvid... Kunde de vänta undrade vi? Nja, de såg inte alls glada ut när jag sa att de väl åtminstone kunde få en chans att gå ut och kissa innan? Till saken hör att springervalparna var de sista som skulle bedömas i den ringen, och den ringen hade minst hundar i ringen varför någon brådska inte fanns vad jag kunde se. De sa väl varken ja eller nej till om de kunde vänta, men Jenny och jag sprang ut med Biggles (Barecho Bring The Gold) och Cosby (Barecho Choose Me Or Lose Me)och försökte få dem att kissa, men såklart gick inte det när de kände vi var stressade. Och just det, någon uppfödargrupp hann vi inte gå in med i vår ordinarie ring eftersom det blev sån hets att vi skulle in direkt med valparna.


Ingen bra start alls för valpar som var på sin andra utställning i livet, endast 5 månader gamla och det enda jag ville med att anmäla dom var att det här skulle bli bra träning... Kändes inte alls bra att behöva stressa på detta sätt.... Jag tyckte iaf att de båda skötte sig jättebra med tanke på förutsättningarna i ringen. Biggles vann klassen med HP och Cosby blev tvåa i klassen, även han med HP. Stort tack Jenny för att du visade honom så mjukt och med sån omtanke trots att han var ovan och lite besvärlig   .

Snabbt byte sedan till tikarna, jag visade Blingbling (Barecho Bling Bling No Way) och Jenny visade Ottilia (Barecho Cuz I'm Worth It). Ottilias matte Martina var nämligen hemma och tog emot valpar som föddes just denna dag . Blingbling som kröp fram i ringen på förra utställningen var åtminstone lite bättre idag... Hon vann klassen med HP och Ottilia blev tvåa med HP. I BIR/BIM-valp var det Biggles som vann, vi försökte ta BIR/BIM-kort med domaren - men det gick inte att få dem att stå stilla samtidigt så de korten blev inte alls bra...

 
Vi försökte ta kort på dem lite senare, men resultatet blev detsamma... de behöver nog lite mer ståträning känns det som   .

 
Biggles fick vi iaf till några skapliga kort på när han stod still någon sekund. Är så otroligt nöjd med honom - hoppas nu bara att allt ska hålla till han blir vuxen. Han är ju bara fem månader än så mycket kan hända, men han är en sån fröjd att titta på, verkligen ögongodis   .

 
Visst är han fin i stående, men det är i rörelse han är verkligt speciell. Inget snabbt kort steg, det går inte att springa fort med honom heller. För att man ska se hans rörelser till fullo måste han visas i ett rätt så lugnt tempo   .


När så bedömningarna var färdiga i den ring våra vuxna springers hade blivit bedömda i (cocker gick efteråt i ringen) trodde jag det skulle dröja innan finalerna började för att den domaren skulle äta. Något som alltid är irriterande, alla vill hem förstås och speciellt när både vi och hundarna vistas i ett kallt ridhus känns det inte kul att vänta och vänta bara för att domarna ska äta. Jag vet att säkert en del tycker det inte alls är bara att domarna ska äta. Men finalerna går fort när det endast är spaniels som denna dag och bättre då att äta efter finalerna tycker jag. Så skedde här, finalerna kördes igång så de var nog klara före kl. 15.00 tror jag. Väldigt bra och en stor eloge till domarna som åt efter finalen vilket gjorde detta möjligt   .

Just det, hur gick det då i finalerna?

 
Biggles skötte sig jättebra i ringen, lite hopp och skutt förstås men konstigt vore det nästan annars när man är i hans ålder. Fyra stycken valpar tävlade i hans final och han slutade som BIS-valp, jätteroligt och fina priser fick vi med oss hem också   .


Paco slutade som BIS-3 i Best In Show-finalen, inga foton därifrån dessvärre. 


Av barecho - 19 januari 2018 11:14

Detta är ett ämne jag har tagit upp många gånger - men det tål att upprepas tycker jag. Hur man bemöter andra är så otroligt viktigt, mycket viktigare än man kanske tror när det sker.


När man ska förmedla något positivt är det förstås ganska så lätt att bemöta den andra på ett bra sätt, men när man inte är lika nöjd kan det vara svårare. Men alls inte omöjligt förstås. Om man till exempel tar att jag brer ut mig med alla mina kassar på affären när jag handlar så är det ju en himmelsk skillnad om den som ska dela platsen med mig säger med ett leende - ursäkta, kan du flytta på dina kassar lite så jag får plats? Än om den säger - det här är min plats, flytta på dina grejer med både otrevlig röst och kroppspråk. Resultatet blir ju detsamma - klart jag flyttar på mina grejer, men om någon säger på det senare sättet känns det inte alls bra. Visst, jag kanske inte tar åt mig något speciellt - men det kan vara så att denna person som jag ryter åt mår väldigt dåligt denna dag av olika orsaker. För vad vet vi egentligen om hur andra mår eller inte? Någon som är deprimerad eller där det kanske hänt något tråkigt den dagen kanske får resten av dagen förstörd över hur du har betett dig mot honom/henne?


Hur vi bemöter andra säger också en hel del om en själv...

 

.. för visst kan man ju känna så här nån gång? Men även om man haft en skitdag själv där allt jävlats - så är det liksom inte okej att låta det gå ut över någon annan. Man måste tänka efter före, för när väl ordet är sagt går det inte att ta tillbaka. Visst, man kan be om ursäkt och det gör förstår det hela mycket bättre - men om man tänker efter före man säger något är det förstås det allra bästa. Hur tas det här emot av den andra människan, just det jag tänker säga här och nu? En inte helt fel tanke och något jag personligen har fått jobba mycket med i mina yngre år...


På Ica-affären i Sandviken sitter en kassörska som alltid ler och är glad. Jag lägger alltid varorna åt "rätt" håll så hon lätt kan läsa av koden (såklart gör jag det i alla kassor, inte bara hennes...), men hon tittar alltid på en och ler samtidigt som hon tackar för att varorna lagts rätt. Så varm man blir inombords av att höra det, hon tackar för något man kan tycka är självklart, men man går därifrån med ett leende på läpparna istället för när man mötts i kassan av någon som inte ens tittar på en eller säger hej.


När vi åkte hem från My Dog för några veckor sedan stannade vi på en mack i Alingsås, vi skulle äta på en korvkiosk i närheten och så gick vi in på denna mack för att handla lite att ha med oss i bilen samt gå på toa. Denna mack var helt ny för oss eftersom den tillhör en kedja där vi inte har bensinkort och tja, då blir det liksom inte att man stannar där. En ensam tjej stod i kassan, hon sken upp när vi kom in och lät så himla glad för att just vi kom in där. Vi hejade tillbaka såklart, jag gick in på toan och den var otroligt fräsch och fint iordninggjord   . Man kan väl säga att vi hundutställare varit på några toaletter efter vägarna under årens lopp så denna var helt klart med på topp tre!

När jag så kom till kassan berättade jag för tjejen i kassan att jag tyckte toan var så fin och att det var sån trevlig mack, hon blev såklart glad att höra det. Ingen stor ansträngning för mig direkt att säga precis vad jag tyckte var så bra, men jag är säker på att hon hade en bra känsla i magen efter vi fick därifrån - lika som jag hade för att kunnat göra en annan människa glad.

 


Jag är medlemsansvarig i en rasklubb och om ni bara visste vad jag får höra... Visst, de allra allra flesta människor som ringer som har ett ärende som gäller medlemskapet är trevliga. De samtal jag får oftast är när ett medlemskap ska sägas upp. De flesta säger bara det; - Jag vill inte vara medlem längre. - Okej, säger jag - skicka ett mejl till mig där du berättar att du vill säga upp medlemskapet, skriv med medlemsnumret också så ordnar jag det. - Så bra, tack svarar då de flesta. Men sen finns det de som tycker det är okej att häva ur sig både det ena och det andra till en okänd människa i telefon... Många gånger jag blir utskälld för de vill minsann inte vara medlem längre och självklart borde väl jag förstå det när de inte har betalt sin faktura!! Jo, tankeläsare hade varit väldigt bra att vara kanske... Men hur svårt kan det vara att bara säga upp ett medlemskap? Utan att skälla ut den andra personen?


Idag fick jag ett samtal där en person inte ville vara medlem längre. Hon hade fått en faktura och hon hade faktiskt lämnat tillbaka sin hund till uppfödaren för länge sedan! Okej, jo men lite svårt för mig att veta liksom... Jag sa lika som jag alltid säger, skicka gärna ett mejl... Jag hann inte säga meningen färdigt innan hon med arg röst berättade att det kunde hon INTE göra, hon var på landet! Jag förklarade att jag satt i bilen och inte kunde anteckna, men att hon kunde skicka ett SMS istället - eller ett vanligt brev eller vykort. Hon fnös i luren och sa att det hörde då hon att jag inte satt i bilen. Nej, då skulle hon bara låta bli att betala. Ja det kan du göra sa jag - det går ut två påminnelser sedan faller du ur registret. Suck och stön i andra änden av luren - hördes att hon verkligen tyckte jag var helt puckad som inte kunde anteckna det hon ville säga just nu på sekunden. Luren lades på och tja, vad ser jag när jag kommer hem och slår på datorn? Jo där finns ett mejl från denna person med en uppsägning... Men varför liksom låta så otroligt otrevlig? 


Mitt enda nyårslöfte är att jag ska försöka bemöta andra bättre, att säga till när jag tycker något är bra eller bara berätta hur mycket jag tycker om någon. Och när det är något jag inte tycker är så bra, antingen hålla det för mig själv eller säga det på ett hyfsat och ändå trevligt sätt. 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards