Barecho

Senaste inläggen

Av Helene - 29 september 2016 11:26

.. är att få barn, det enda som är jämförbart är att få barnbarn     . Och kan ni tänka er, i slutet av februari ska jag bli farmor - en känsla som är helt otrolig, tror jag aldrig längtat så mycket efter något som detta   .


David blir ju inte biologisk farfar, men jag vet att han längtar efter detta lika mycket som mig - och som blivande farfar känner han sig, även om han inte är det "på riktigt". Klart ett barn kan ha två farfar - eller hur   . Ju fler desto bättre!!

 
Det är alltså Henric och Viktoria som ska få barn. Dom har ju redan "hundbarnet" Banjo som nu alltså ska bli "storebror", något jag tror han kommer att passa perfekt som.

   
De har just köpt en helt underbar gård ca 5 km från oss. Det är en gammal fäbod där de tidigare födde upp Berguvar. Ett helt perfekt ställe till att ha diverse djur, något jag är övertygad om att de kommer att ha. Ja Banjo har de ju redan där förstås - men fler djursorter än hundar blir det alldeles säkert   . Och vilket drömställe för ett barn att växa upp! Något som inte alls Jacob (17 år) är övertygad om. Han tycker synd om barnet som ska behöva växa upp så långt från allt, och framförallt med dåligt internet - ja, ja - i den åldern har man andra prioriteringar   .



 
Här är underverket alltså, ett av de mest bortskämda barnbarnen ska det bli - jag som är en av Årsundas mesta "curlingmammor" ska nu göra allt jag kan för att även erövra titeln som den mesta "curlingfarmodern" i byn    ! Vet att en del tycker curling-mamma klingar negativt, men jag är en mycket stolt sådan. Kärlek och omsorg kan man aldrig få för mycket av, det är jag helt övertygad om   .


ANNONS
Av Helene - 26 september 2016 19:18

Så mycket har hänt sedan jag bloggade sist... Såklart har det gjort det, trist vore det om inget hänt på så lång tid... visserligen bloggade jag när Mirandas valpar fötts, men före det var det också ett långt uppehåll. Jag tänker inte skriva allt som hänt förstås, herregud - ingen skulle orka läsa allt det tjatet...   .


Men tänkte försöka komma ikapp lite med en del av det som hänt under sensommaren/hösten. En av de allra roligaste helgerna var helt klart helgen på Gotland. Såklart var det hundutställning där, annars skulle vi väl knappast ha kommit dit... Men den är egentligen bara en liten del av det hela. Om det är sant som det sägs att ett gott skratt förlänger livet, ja då kommer då jag leva till jag är minst 200 år känns det som. Vilket härligt gäng vi var där, jaaa - det går inte att tänka på alla dessa härliga människor vi umgicks med den helgen utan att dra på smilbanden igen   .


Vi har åkt till utställningarna på Gotland i många år, både David och jag är otroligt förtjust i Gotland och Visby. I år kändes det extra roligt eftersom vi hade med oss Henric och Viktoria också. Ingen av dem hade varit på Gotland tidigare så det kändes kul att få visa ön för dem   . Vi hade hyrt en lägenhet på nedre plan på en camping som heter Gustavsvik. På samma camping hade Carina och Micke med valpköpare hyrt ett par stugor. Denna camping ligger lite norr om Visby och om man vore väldigt "hurtig" skulle man förmodligen ha kunnat gå in till Visby - nu tillhör ju inte vi den sorten direkt så att när vi skulle äta första kvällen (fredagen) och vi ville äta ute fick jag vara chaufför (som vanligt). Inte synd alls om mig, jag vill ändå inte dricka alkohol om jag ska ställa ut dagen efter.  Innan vi åkte till restaurangen var vi och satte upp tältet...
 
De skulle öppna för tältuppsättning ett visst klockslag och det var hur lång kö som helst där när vi kom dit... Henke och Viktoria var helt fascinerade över att det sattes upp tält över hela området på ca 10 minuter. Jaaa, vi utställningsmänniskor är nog lite mer knäpp än genomsnittet skulle jag tro...


 
Denna restaurang har vi ätit på flera gånger och alltid blivit nöjda så såklart ville vi dit igen. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom? Att den dessutom ligger bredvid en stor glassaffär gör ju inte saken sämre...


 
Banjo (Barecho When It Has To Be Good) blev tvåa i valpklassen med HP.
  
En liten puss måste han ju få också - han är så himla duktig i ringen, presterar alltid på topp   .

 
Fläder (Barecho What Dreams Are Made Of) blev BIM-valp. 


 

 
Vi hade Svea (Backhills Just Awesome) med oss och naturligtvis krockade det med springerbedömningen... Jag hann iaf visa henne i klassen som hon vann med CK. Sedan fick David visa henne i bästa tik och det gjorde han riktigt bra, hon blev trea bästa tik med CERT!!


 
En uppfödargrupp skulle vi försöka ställa upp också, men det gick sådär... De var inte speciellt samarbetsvilliga just då   .


 
BIR blev vår fina Curry (Barecho U Must Be The One) och BIM blev minst lika fina Paco (CH Barecho Play Now Pay Later).


 
I gruppfinalen placerade sig Curry på en tredje plats - jättebra tycker jag med tanke på att hon bara var 10 månader.


 
Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) blev BIS-veteran av ett mycket stort antal veteraner!!

 
På kvällen gick vi iväg till en restaurang som inte låg alltför långt borta, turturduvorna gick före. Just när vi var på Gotland var vi som mest på jakt efter Pokemon också och vi hittade många bra där :-)


     
Vi fick vänta väldigt länge på maten, men annars var det ett bra ställe   .


Utställningsdag två var det lika fint väder som första dagen, så härligt med sol och värme även om det förstås kan vara lite jobbigt för hundarna. Det fläktade dock lite så det kändes helt okej även för dem tycker jag. 

 
Gäller att passa på och sola lite också de få dagar det är sol i Sverige...


 
Denna dag blev Banjo BIR-valp.


 
Fläder fick nöja sig med BIM-valp igen...


 
BIR och BIG-4 denna dag blev Diezel (CH Barecho Deal Or No Deal).


   
Banjo blev utplockad i finalen men inte placerad. 


Alla andra år vi varit till Gotland har vi åkt hem med färjan direkt på söndagskvällen, men i år hade vi bestämt att vi skulle vara kvar till måndagen. Vi hinner ju aldrig umgås eller slappna av riktigt när vi är i väg på såna här resor, ska man upp och ställa ut dagen efter vill man ju vara pigg och fräsch. 


I år var det också så att Carina och jag i något svagt ögonblick lovat att vi skulle uppträda och dansa (något som alla som sett mig dansa förstår skulle bli en katastrof...). 


Vi hade fått denna video tillsänt oss med frågan om vi inte skulle kunna dansa såhär när vi skulle åka till Gotland? Kaxiga som vi är sa vi att det kunde vi visst göra, det var i januari vi sa så och då kändes sommaren väldigt långt borta...

Men hur det var så fixade vi kläder så gott vi kunde (tack Viktoria för att du gjorde de fina tröjorna åt oss), vi var tveksamma länge vad vi skulle ha på huvudet - men när vi skulle göra oss i ordning inför uppträdandet på söndag kväll kom jag på att jag hade flera behåar med mig och de passade perfekt.


Vi bytte om i vår lägenhet, men vi ville ju inte visa upp oss för "publiken" så vi kom på att vi kunde klättra in genom fönstret i deras stuga eftersom vi skulle uppträda på deras altan. Det lät väldigt enkelt, men jag som är smidig som 10 flodhästar behövde en hel del hjälp...

       
Ni ser på sista kortet syns bara mina fötter, som tur var fanns det en säng under fönstret...


David presenterade oss, minns inte om han kallade oss Scandal Beauties eller Twisted sisters   .

Vi hade faktiskt försökt att träna, men jag har ett taktsinne som är helt värdelöst och Carina kan inte ens klappa i händerna i takt, men vi gjorde så gott vi kunde och roligt hade vi verkligen!! Man kan inte ta sig själv så himla seriöst hela tiden, lite får man bjuda på sig själv tycker jag - och nästa år hoppas vi på att vi får vara publik istället, för jag tycker mig minnas att det var några andra som skulle uppträda då...


   
Vi hade en väldigt bra publik, Henric och Viktoria ser en aning skeptiska ut... Det kan man iofs förstå    
           
Som extra nummer sjöng vi Rosen - väldig inlevelse hade vi i alla fall...
       
Att vi sjunger Fångad av en stormvind här går ju inte att ta miste på...



 

En otroligt rolig kväll, med ständig skrattkramp i magen - massor med tack till er alla som var med och gjorde kvällen till något alldeles extra   !


Dagen efter hade vi lite sightseeing innanför murarna i Visby innan vi åkte färjan hemåt på seneftermiddagen.

       




ANNONS
Av Helene - 22 augusti 2016 19:29

.. påbörjas i och med Mirandas kull som föddes i torsdags    Nu har vi visserligen inte använt oss av alla bokstäver i alfabetet (ej Å, Ä och Ö) - men detta är ändå vår 105:e ESS-kull. Låter helt ofantligt mycket, första kullen föddes 1989 så det är 105 kullar på 27 år. Visst är det många kullar, men det allra bästa med att vara hunduppfödare är just det att tänka ut nya kombinationer och se valpar födas och växa upp så alla dessa kullar har varit till en otroligt stor glädje för mig. Att ha ett stort antal kullar har också för oss inneburit att vi kunnat utesluta hundar ur avel som vi inte funnit lämpliga av olika anledningar, vi har haft gott om andra individer att gå vidare på istället. Att ESS är min stora passion är det nog ingen som tvivlar på - även om jag haft och har andra raser kommer alltid det att vara den ras som tar upp den största delen av mitt hjärta   .


Tillbaks till Mirandas kull. Hon hade tid att valpa på första parningen redan förra söndagen, men då hon parades då på 7:e dygnet trodde jag inte att det var den parningen "som tagit". Hon parades fler gånger och mest troligt är väl att det är den sista parningen som hon blev dräktig av. För dräktig blev hon... Sista veckan blev hon bara tyngre och tyngre, tjockare och tjockare. Det lät så jobbigt när hon andades...


Torsdag morgon åt hon lite frukost (hon tittade på mig nästan som hon undrade vad det kunde vara för fel på henne när hon inte ville äta upp?!). Sedan var hon lite orolig av och till under dagen, men mest sov hon. När vi åt kvällsmaten vid 20.00 tiden på kvällen bäddade hon lite mer intensivt. Jaaa, sa David - nu dröjer det nog bara några minuter så är första valpen född. Inte då sa jag - jag har inte sett en enda krystvärk så det dröjer nog någon timme till iaf.


Jag hann väl inte mer än ta en tugga till så tyckte jag hon krökte rygg och stannade av i bäddandet - gick dit direkt och kollade och tametusen så var inte första valpen på väg ut!! David var MYCKET nöjd kan jag meddela, som den vana uppfödare han är   !


Miranda och jag förpassade oss snabbt in i valplådan i valprummet där valpningen fortsatte sedan i lugn och ro...


 
Första valpen föddes alltså 20.20 och var en tik. Hon vägde 346 gram och fick namnet Abigail. 


 
Valp nummer två föddes kl. 21.15, även det en tik. Hon vägde 348 gram och heter Astoria.


 
Tredje valpen var en hanhund som nu heter Ascot. Han föddes 22.45 och vägde 344 gram.


 
Adele, som förstår är en tik föddes kl. 23.05 Hon vägde 352 gram.


 
Valp nummer 5 föddes 00.50, även det en tik. Hon heter Aimee och vägde 380 gram.


 
Valp nummer 6 var också en tik. Hon vägde 434 gram och är den som var störst när de föddes. Hennes namn är Alba.


 
Sjunde valpen var en hanhund. Han heter Axl och vägde 366 gram. Han föddes kl. 03.10


 
Hon hade ganska så lång tid mellan valparna, men den här pojken föddes rätt så snart efter den förra. Han föddes kl. 03.55 och vägde 392 gram. Han heter Alegro.


 
Sista valpen var också den minsta. Ofta tycker jag det är den sista som är minst, vet inte om slumpen gör det eller om jag inbillar mig... Hon vägde iaf 288 gram och var alltså en tik. Tiden hon föddes var kl. 04.45 Då var både Miranda och jag rejält trötta. Vi hade ju inte sovit en blund på hela natten och hur det än är så tar det på krafterna. 


Så efter tvätt av Miranda och att valparna fick lite rent fick vi vila en liten stund... Innan det var dags att börja bada hundar inför utställningen dagen efter! Min mor ställde upp och sov hos valparna och var hos dem under dagen när vi var i Norrköping så det kändes tryggt. I förra kullen var det så olyckligt att Miranda låg ihjäl en av valparna så helt klart är man lite mer orolig efter det. Men alla verkar livskraftiga såhär långt, alla äter och är väldigt tysta och nöjda så vi hoppas det fortsätter på det sättet!


 



Av Helene - 28 juli 2016 10:23

I måndags lämnade David Vanda (Barecho Viking Princess) på Arlanda för att hon skulle flyga till Amsterdam. Där ska hon vara under ca 3 veckor för att ta slutliga prover inför sin resa till Australien. Så jobbigt det är att skicka valpar/unghundar på detta sätt, och det blir bara värre och värre ju äldre jag blir...   . Att lämna en valp från famn till famn som det blir när de säljs här hemma tycker jag går bra, framförallt när de flyttar dit där man vet att man kommer att träffa dem igen. Men att skicka dem på flyg är verkligen jobbigt.... Det är Davids uppgift här hemma, att hämta hundar/valpar på Arlanda går däremot väldigt bra för mig att göra   . Under tiden jag var ensamstående skulle jag skicka en valp till Finland. Jag och Carros syster Anna åkte för att lämna honom på Arlanda, men när vi satt in honom i buren och han gnällde och tittade efter oss började vi såklart båda två storgrina. Såpass att en man som jobbade där kom fram och frågade vad som hänt och varför vi nu skulle skicka den om vi var så ledsna? 


Ja det kan man fråga sig... Men man kan inte heller bara vara egoistisk och inte dela med sig alls tycker jag. Jag importerar ju hundar, då måste jag ju också kunna tänka mig att exportera. Dock vill man såklart veta att hunden får det bra. Vad det gäller Vanda är jag helt trygg i det. Där hon kommer att bo har vi själva bott under en veckas tid och sett hur fantastiskt bra hundarna har där och hur högt älskade de är   . 


Dessa tre foton togs på Vanda på morgonen innan hon åkte..

 
Barecho Viking Princess (CH Barecho Play Now Pay Later - CH Barecho Devil Wears Prada)
   


Vanda kommer att bo hos Yvonne och Robert Lauder (kennel Azucroft) och jag hoppas vi får en chans att hälsa på henne och dom när vi förhoppningsvis åker till Australien nästa år. Yvonne och Robert ägde Raptor (CH Fraelighte Full Frontal) som vi fick förtroendet att ha hos oss under ett år. Raptor var en så härlig hund, och det var verkligen jobbigt att skiljas från honom när han fick åka tillbaka sedan. Vet att det var minst lika jobbigt för Yvonne och Robert när han skulle åka till oss. Överenskommelsen då var att de skulle få en gratis valp av oss någon gång i framtiden, och det är alltså Vanda. 

 
Här på fotot är Raptor (CH Fraelighte Full Frontal) BIM och fina Speedy (CH Barecho Zsa-Zsa Gabor) blev BIR. 


Yvonne och Robert har också fött upp och ägt Winston (CH Azucroft On The Prowl), Kylie och Lleytons pappa. Winston fick vi också träffa när vi var i Australien. Han var en äldre herre då, och så otroligt många likheter jag ser mellan honom och vår gamla gubbe Lleyton här hemma   .
 
CH Azucroft On The Prowl "Winston" 


Igår fick dock både Yvonne och jag en rejäl chock när vi fick mail från Scandipet (som skötte Vandas frakt ner till Amsterdam) där det stod att hon missat två flighter redan. Den ena för att det var för varmt och den andra för att hon bajsat i buren. Panik uppstod förstås!! Hon ska ju inte vidare nånstans nu, hon ska åka till Australien men det först om några veckor. Just nu ska hon befinna sig hemma hos de som äger den "boarding kennel" som har hand om hundarna inför resan till Australien. Detta pga att hon löper just nu och för att hon inte ska göra hanhundarna oroliga. Både Yvonne och jag blev panikslagna, var hon nu på väg någon annanstans pga något misstag?? Det stod ett flightnummer i mailet från Scandipet och när jag kollade upp det skulle det till Frankfurt för vidare flyg till USA. Ja, hur det kändes kan ni säkert tänka er!


Både Yvonne och vi försökte få tag på dem, men det tog ett tag innan vi fick tag på den som skickat mailet. Till slut fick vi det, och hon verkade inte tycka att det var så farligt. Nejdå, det gällde inte Vanda - utan en annan hund. Hon hade fått fel uppgifter bara. Men det var Vandas namn som stod i mailet och jag kan tycka att det faktiskt inte alls är okej att det blandas ihop hundar, inte ens om det nu bara var i ett mail...


Yvonne pratade dock med de som har hand om Vanda för säkerhets skull och allt var bra med henne. Förstås det som är viktigast, men jag kan tycka att man betalar så pass mycket för detta och då ska det inte ske några dylika misstag...  


Nervöst blir det också när hon sedan ska flyga till Australien. Jag oroar mig inte alls för att hon inte har det bra där hon är nu, eller där hon kommer att vara sedan när hon kommit fram. Dock har man ju hört så många skräckhistorier om hundar som glöms bort på flygplatser eller skickas helt fel... En stor lättnad för oss alla kommer det att vara när vi får höra att hon kommit fram dit hon ska...


Av Helene - 26 juli 2016 20:12

Så otroligt härligt väder det varit nu på slutet, undrar om det var Davids semester som finvädret väntade på   .


Enda nackdelen är att det blir varmt för hundarna. I sovrummet har vi en A/C och fläktar så på nätterna är det svalt och skönt, men på dagarna är det varmt för dem   . Jag tar in dem i duschen och duschar av dem så de kyls ner, man kan tycka att de skulle uppskatta det - men INTE... De ser ut som att de ska in i tortyrkammaren varje gång...


Desto roligare tycker de att det är att få bada i sjön, flera vändor med bad har det blivit nu på slutet och det är väl lite blandat iofs hur mycket de har uppskattat det. Banjo och Fläder är ju i en perfekt ålder för att lära sig uppskatta bad, och det märks verkligen - de kan bada hur länge som helst verkar det som... Enda problemet med Fläder är att hon inte är helt pålitlig att ha lös. Rätt som det är får hon upp något spår och då drar hon bara, struntar fullständigt i att vi ropar och ropar på henne. Igår var hon upp på vägen som ligger en bra bit från där vi lät dem bada så efter det blev det koppel på i vattnet...


 
Yalla och Yippie har förstås också testat att bada. Yalla var jätteduktig att simma, men han ville bara upp till mig så fort som möjligt efter att han kom i vattnet...


 
Fort, fort upp till matte och Yippie!!


 
Yippie ville också upp ur vattnet fort, en betydligt sämre simteknik hade hon. Måste ha stänkt bra i ögonen på henne...


 
Lugnast att vara med matte på land ändå...


 
Banjo och Fläder är på G när anden ska kastas...


 
Banjo är superduktig att simma så han kom förstås först till anden, men hans syster kör inte med schysta knep - hon försöker dränka honom och sedan helt sonika ta av honom anden...


 

Stackars Banjo försöker hålla fast vid den så gott det går


 
Till slut har han skakat av sig syrran och får bära anden själv, duktiga Banjo-pojken   


 
Väl på land ville hon dock vara med igen. 


Stort tack Inger Hedman för att vi fick låna badstranden vid er stuga   !


 
Igår var vi på ett nytt ställe och badade med hundarna, perfekt då det inte var så mycket sand - det var mestadels gräs där. Tyvärr var det där fröken Fläder stack ifrån oss så som ni ser här har hon koppel på sig i vattnet...


 
Det blir såklart mest foton på Banjo eftersom han badar mest   .


 
Fina Pasta är duktig att simma, men hon går inte i om inte vi är i vattnet. När så både Henke och Viktoria var i och ropade henne kände hon sig tvingad att hoppa i till dem   . Tufft för mig nu, jag som alltid varit favoriten hos hundarna - men nu är det nog Viktoria som är högst i kurs hos de flesta     .


 
Banjo med sin älskade and


 
Skaka, skaka ur vattnet - Banjo och Bertil. Ser ni Bertils fina underbett   


 
Ja för Bertil fick bada han också igår, han var faktiskt riktigt duktig att simma när han väl fattade vad han skulle göra (dvs inte klättra på husse för att han skulle lyfta upp honom...).


 
Matte, rädda mig!!!


 
Nja, du husse - inte tänker jag då lyssna på dig inte.... 


 
Min and, bara min - sån tur att Fläder är i koppel!


 
Kom hit om ni törs   


 
Ett sista bad innan det var dags att åka hemåt... Kan säga att det var väldigt nöjda hundar sedan när de kom hem. Banjo sov i soffan, han var på gränsen till medvetslös nästan   .


Idag blev det inget bad för dem, var lite svalare idag också. En promenad med lite Pokemon-jakt blev det istället, nu är jag på level 5 så känner mig så nöjd så   .







   

Av Helene - 20 juli 2016 12:00

Ja, till slut så fick jag då min "walk-in-closet" som jag velat ha sedan länge. När Thomas och Henric flyttade hemifrån blev det helt plötsligt flera rum över som vi inte visste vad vi skulle göra med. Visst kan man ha dem som gästrum, men så mycket gäster har vi inte   . Vi slog ihop Thomas och Henrics mindre rum till ett stort rum åt Jacob och sedan har vi nu gjort en WIC i Jacobs gamla rum.


Vi har alltid haft jättedåliga garderober här så det har varit en helt otrolig oording på alla kläder, framförallt jag har inte haft någon koll alls på vilka kläder jag haft och inte. Kan säga att när vi nu rensade alla utrymmen på kläder har vi sex stora sopsäckar fulla med kläder som ska kastas (eller jag vill gärna skänka dem nånstans, det är ju inget fel på kläderna egentligen...).


 
Men som sagt, nu är det färdigt och de flesta kläder har kommit på plats   


 
Här där det är snedtak fick snickaren som hjälpte oss med rummet göra lite special för att vi skulle kunna utnyttja utrymmet där. Jag skulle gärna vilja ha några växter på golvet framför det lilla fönstret som syns här, men får se om jag kan hitta någon sort som överlever den hårda världen som blomma hos oss   .


 
Många kavajer blir det....


 
Kanske att det kommer upp någon gardin så småningom, vi får se. Har också lite funderingar på att ha draperi framför kläderna för att undvika att de blir dammiga, men eftersom dörren är stängd till detta rum och hundarna INTE får gå in här kanske det går bra ändå. 

Av Helene - 18 juli 2016 16:19

Igår var det utställning i Högbo, SSRK arrangerade och det här är nog en av mina absoluta favoritutställningar.

Tänk bara, gå upp strax före 06.00 - hinna göra allt i lugn och ro, t.o.m äta gröt innan vi åker mot utställningen runt 08.15 - det är lyx det   . Nu var väl gröten mest gjord för att Jacob skulle åka mot Göteborg och Gothia cup, men det var bra gott för David och mig också.


Vi hade satt upp tältet kvällen före så ingen brådska dit för att få en bra plats vid ringen. När vi kör ner mot parkeringen har jag just läst på PM:et att det står 60:- för parkering och katalog ihop. Så David och jag såg nog ut som två fågelholkar när p-vakten sa att det skulle kosta 70:-, inte för att det har någon större betydelse med 10:- men eftersom jag satt med PM:et i handen sa vi lite frågande om det inte var 60:- hon menade? Hon fick titta där det stod 60:- så det blev den summan vi betalade, hon såg dock inte positiv ut över det utan muttrade att de hade blivit tillsagda att det kostade 70:-.... Kollade då på det andra PM:et jag hade, för ett hade jag fått via vanlig post och ett hade jag skrivit ut från ett mail. Och jodå, på ett av dem stod det 60:- och på det andra stod ingenting... Två helt olika PM var utskickade alltså, inte konstigt det blev lite tokigt då.


Domare för dagen var Alfons Simons från Holland. 22 vuxna var anmälda och 13 valpar.

 
I valpklass I (4-6 mån.) hanhundar deltog bröderna Bacon (Barecho Way To Fame) och Banjo (Barecho When It Has To Be Good). Första gången var det i en springerring för matte Johanna och Bacon, jag tyckte de skötte sig kanonbra! De placerade sig som tvåa i klassen, efter Banjo som vann med HP.


 
Banjo har sån kontakt hela tiden   


 
Bland tikarna i valpklass I hade vi med Fläder (Barecho What Dreams Are Made Of) och Sindy (Barecho Xtra Sweet), Sindy bor hos Eva Hellstrand som har kennel Wilmios. Sindy vann klassen med HP och Fläder blev tvåa, även hon fick HP. 


 
Så det var Banjo och Sindy som skulle göra upp om BIR/BIM-valp...


 

... här har domaren bestämt sig, Banjo blir BIM och Sindy BIR!


 
BIM-valp Barecho When It Has To Be Good & BIR-valp Barecho Xtra Sweet


 
Bland de äldre valparna hade vi med oss Dilba (Goldmoore's I Shall Be Released) som gick sista gången i valpklass denna gång. Hon blev till slut BIR-valp, med på fotot är hanvalpen Happy Joyrides Born To Be Alive som blev BIM-valp.


 
Bland de vuxna var det Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) som gick segrande ur striden, han blev alltså BIR och BIM blev Goldmoore's Mary Crawley som också fick sitt första Cert denna dag, stort grattis till hennes ägare Martina!


Innan finalerna hann vi bort till kvarn för att äta lite mat, jag fick bland det godaste jag ätit på länge - dillstuvad potatis och gravad lax, sa bara swish så var det tomt på min tallrik och det händer inte ofta!


 
Sindy blev BIS-1 valp i valpklass 1, massor med grattis till hennes ägare Eva!   


 
Carro visade Dilba i BIS-valp, valpklass II. BIS-2 valp blev hennes resultat, stort tack Carro för hjälpen med att visa henne och andra av våra hundar   . 


Finalerna kom igång väldigt sent. De var tänkte att börja vid 15.00, men först gavs besked om att de skulle börja 15.30 - sedan 15.45 och tja, jag törs inte säga när de kom igång riktigt... men de var inte färdiga förrän runt 17.15, alltför sent tycker jag... Det var inte bara att de var sena igång, de gick otroligt segt mellan de olika finalerna. Och inte stämde domarna som det stod i katalogen skulle döma finalerna. Visst kan det bli ändringar, men det är bra att ropa ut det i högtalarna så att utställarna vet om vad som ska ske. Något annat som gjorde att stämningen kring och i finalringen inte var på topp var att det alldeles bredvid finalringen var någon form av teater där det gapades och skreks mest hela tiden. Framförallt för valparna var det inte så lämpligt kan jag tycka... men, men - förstår att det inte var så lätt att förutspå att det skulle bli så högljutt som det blev. Vet att arrangörerna gör sitt bästa, och de gör detta på sin fritid vilket jag tycker är otroligt bra - utan dem blev det inga utställningar. Så allt som allt tycker jag ändå fortfarande att det var en toppenutställning och jag längtar redan till nästa års sommarutställning som SSRK har i Högbo   .



Av Helene - 15 juli 2016 10:20

Under den gångna helgen var det flera utställningar i Sverige, det är lite trist när de krockar - men man förstår ju också att de flesta klubbar väljer att arrangera sina utställningar under sommaren då det går att vara utomhus. Men just denna helg hade vi gärna varit på alla tre utställningarna som arrangerades.... Nu går det ju som inte att klona sig, utan vi fick helt enkelt välja en utställning. Det blev Alfta vi valde och en stor anledning till det var att de har flerhundsrabatt där och det blir en rejäl skillnad när man ska anmäla och har fler hundar! Sedan är det också en så trevlig utställning med härlig atmosfär, lite gammaldags mysig på nåt sätt. Men detta gjorde då att vi valde bort Tvååker och Sunne, två fina ställen det också - men får se om det blir att vi åker dit nästa år istället, om vi har tur så går de inte samma helg då..


Tillbaks till Alfta då. När vi kommer till parkeringen så möts vi av jättetrevliga p-vakter, vi var där tidigt som vi alltid är och här var det inga problem alls att få en bra parkering, det var skillnad som natt och dag på dessa p-vakter och de vi träffade i Borås helgen före...


David gick in först för att sätta upp tältet då det tyvärr är väldigt dåligt med tältplatser på denna utställning. Fanns knappt någon plats kvar vid vår ring, men han frågade en funktionär om han fick ställa tältet på ett ställe som nog inte var tänkt till tält egentligen och funktionären förstod problemet och sa att det var okej - visst blir man glad åt sånt, vilken skillnad på början av dagen mot förra helgen   . I insläppet stod det bara trevliga människor som hälsade välkommen, ja allt kändes verkligen bra och humöret var på topp.


Eftersom det nu var flerhundsrabatt kostade vi på oss att anmäla våra två affenpinschrar också. Det är inte ofta jag ställer ut dem, det finns väl flera anledningar till det - men oftast är det hopplöst för att det krockar med när jag ska visa våra springers. Här var det inga såna problem, de gick först i ringen och ESS gick sist i sin ring.


Bertil (Bardolino) var på strålande humör i ringen, så roligt att visa honom så får se om jag anmäler honom till någon mer utställning under hösten. Bästa hanhund med CERT & CACIB blev det för honom   .

 
Visst ser han lite mallig ut lilla Bertil   


 
Lite godis måste man få, även om man är en affenpinscher. Den här debatten om matning eller inte matning i ringarna tycker jag är rent patetisk, vad skulle det göra om hundarna får en godisbit då och då? Hur ska man få dem att tycka det är superkul med utställning utan uppmuntran? Nej, när jag dömer störs jag betydligt mer av de som är hårda med sina hundar och inte ger dom någon positiv uppmuntran alls. Så mina hundar får godis när jag ställer ut dom och om jag förlorar någon gång för det, so be it - viktigast att hundarna tycker det är roligt i ringen!


 
Mamma Tyra (CH Velvet Dandy's Wishful) fick vara med hon också, hon är ju lite mer rutinerad. Tyra blev bästa tik och fick då CACIB (dock är hon internationell champion redan så hon kommer inte att få behålla det).


 
BIM blev Bertil (Barecho Bardolino) och BIR blev Tyra (CH Velvet Dandy's Wishful). Domare var Per Lundström.

 
Carro och Tyra   


 
Sötnosarna     . Ser ni mig under trimbordet? Måste ju hålla i dem förstås...


Så var det lite paus innan cocker började bedömas, i samma ring som ESS skulle gå i senare. 

 
Fina Cesc (Barecho High Quality) blev tvåa i unghundsklassen med CK.


 
Brorsorna i Öppen klassen. Först står Björkman (Barecho Flower Power), han vann klassen med CK och blev sedan trea bästa hanhund med Res-CERT. Efter honom står Danny (Barecho Fool To Remain Sane) som fick Excellent och blev fyra i klassen.


     
Vi hade också Svea (Backhill's Just Awesome) med oss. Hon gick i juniorklassen och tyckte inte alls att utställning var roligt just denna dag... Hon fick Excellent och blev trea i klassen. Det är Svea och jag som står först på detta kort. 


Så fick vi vänta, och vänta och vänta och vänta... till det var dags för ESS. Arbetet i ringen gick alldeles för långsamt, mitt intryck var att domaren dömde helt normalsnabbt men att ringsekreterarna (som var hur trevliga som helst ska understrykas) tog för mycket tid på sig. Har man nästan 80 hundar i ringen måste det gå fortare, när det dessutom var sol och varmt större delen av dagen är det ännu viktigare att det går undan så hundarna slipper stå i solen mer än nödvändigt. Vi var inte klara i vår ring förrän efter finalerna skulle ha börjat egentligen och det är inte kul för någon. De ändrade om i finalordningen för att vi var så sena i vår ring, stort tack för det och ännu ett bevis för att man på denna utställning i första hand tänker på oss utställare och inte på sig själva som arrangörer    .


Men nu går jag händelserna i förväg. Carro visade Dilba (Goldmoore's I Shall Be Released) i rasringen och det gjorde hon bra, Dilba blev BIR-valp med en jättefin kritik.


I juniorklassen hade vi med Marron (Barecho Viking Power) och Justin (Barecho Spitting Image). Båda fick Excellent och Justin vann klassen med CK, tvåa stod Marron som inte fick CK denna dag. 


Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) var ensam i championklassen, den vann han med CK och han blev sedan bästa hanhund med ännu ett CACIB. Trea bästa hanhund med Res-CERT stod Justin.


Sedan var det dags för juniorklass tikar och där visade jag "Curry" (Barecho U Must Be The One). Hon vann klassen med CK och fick denna superkritik av domaren ”Oj oj oj! Vilken härlig 9-mån stjärna. Hon är så korrekt överallt med sunda och fria rörelser. Riktigt stort nöje att döma sådan här kvalitet.”  Att jag är stolt över denna lilla tjej behöver jag nog inte säga, eller hur   


Jenny visade Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) i veteranklassen, hon vann klassen med CK och blev sedan trea bästa tik. Bästa tik med ännu ett CERT stod Curry     . 9 månader och 2 veckor gammal och redan 2 CERT...


 
Och Curry nöjde sig inte med det, utan hon slog till med att bli BIR och Paco fick nöja sig med BIM denna gång. Domare var Arja Koskelo från Finland. 


Vi hade också BIR-vinnande uppfödargrupp, dock gick vi inte in i finalerna med den - det blev lite mycket då med tanke på att finalerna skulle börja precis när vi var färdiga i vår ring och vi hade inte handlers heller till gruppen.


Att jag var rätt så trött efter detta var ju ingen skräll direkt, så Jenny var snäll och visade Dilba i finalen då Carro inte hade tid att stanna till finalerna. Det gjorde hon på allra bästa sätt, Dilba vann nämligen och blev BIS-1 valp - så otroligt roligt   . Nu är hon kvalificerad till Puppy of the year på Grand Hotel nästa år, detta var hennes sista chans att kvalificera sig då hon blir 9 månader om några veckor. Tyvärr har jag inga foton från finalerna då vi hade fullt upp med allt annat... Jag var t.ex i förhandsgranskningen för grupp 2 med Tyra när Dilba vann. Tyra blev inte placerad, men hon var mycket stolt att få gå in i gruppen   .


Emelie visade Pärlan åt mig i bästa veteran, jag kände att jag ville spara mina krafter till Curry i grupp 8. Pärlan och Emelie var så fina ihop, men det blev ingen placering denna gång.


Så skulle Curry in i grupp 8. Naturligtvis bröt helvetet loss då, det ösregnade och småhaglade precis när grupp 8 skulle förhandsgranskas... Curry hoppade och var inte helt koncentrerad i gruppen, men jag var så glad åt att hon tyckte det var roligt. Kändes absolut viktigast att detta skulle bli en positiv upplevelse för henne! Hon blev placerad som BIG-3, helt fantastiskt tycker jag med tanke på att hon trots allt bara är 9 månader gammal.


De hade under dagen ropat ut i högtalarna att de som blev placerad på tredje plats i finalerna skulle visa stamtavlan och de skulle kolla chippet på hunden. Lite märkligt kan jag tycka att man ropar ut det om man nu tror att man ska fånga någon fuskare eller vad man tror... Jag menar, OM man nu hade fuskat med sin BIR-vinnare eller annan hund som skulle in i finalen, går man då in om det finns en risk att upptäckas? Och vad kollar man egentligen? Rent teoretiskt kan jag haft en annan hund i rasringen - chippet kollades ju aldrig där? Nej, om det nu finns fusk med fel hundar som ställs ut är jag den första att vilja att fuskarna åker fast. Men, jag hävdar fortfarande att det borde göras stickprov i rasringarna, det är där man kan upptäcka det isåfall..


Iaf så skulle då Curry kollas, jag hade förstås inte en tanke på det när jag kom ut i ringen och blev "haffad" där av två personer. Ja, för så kändes det faktiskt... Som om man var misstänkt för något. De frågade om jag hade stamtavlan... Nej, svarade jag såklart - inte fasiken springer man väl runt med den i ringen och inte visste jag att jag skulle bli BIG-3 heller. Kolla chippet på henne nu då sa jag så springer jag efter stamtavlan, då tittade de på varann ungefär som de trodde jag skulle göra något misstänkt. Himla obehagligt måste jag säga... Så drar de fram chipavläsaren, en sak på 3-4 dm. Varför inte ha en liten smidig sak som hundarna knappt märker av? Nu är ni försiktiga så ni inte skrämmer henne säger jag, hon är bara ett "barn" och det har varit en lång dag - den ska inte avslutas med att hon blir skrämd. Jag matar Curry medan de kollar chippet så allt går bra lyckligtvis. Sedan ska jag gå och hämta stamtavlan, de följer efter och då möter David upp med den - de kollar den och allt är förstås frid och fröjd. Men olustigt kändes det, ska man göra såna här koller bör man nog vara lite mer positiv och inte ha som tanke att alla är misstänkta..


Allt som allt vill jag iaf tacka Hälsinglands kennelklubb för ännu en jättetrevlig utställning, väl arrangerad och med så mycket positiva glada funktionärer. Stort tack också till Jenny, Emelie och Carro för all hjälp med handling av våra hundar - får väl se när/om jag kommer i vanlig form igen och orkar visa hundarna som jag gjorde förr...





Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se