Jag är säkert jättefånig - eller ja, det vet jag ju att jag är lite då och då... Men nu när det inte föddes någon mer valp i Gizzas kull och fördelningen är lika som i Kylies första kull, jaaa då känner jag lite att det kanske är en hälsning från henne   . Jag tycker mig se saker då och då som visar på att hon fortfarande finns här hos oss. Igår när jag kom hem hade ett lysrör ramlat ned - inte så det var någon risk att någon skadade sig, men det var i närheten av där hennes bror och dotter var just då... För någon vecka sedan satte sig Tyra rätt upp i sängen och stirrade rakt ut i luften och morrade en bra stund. Säkert bara inbillning från min sida säger ni säkert - men men på något sätt känns det ändå bra att tänka hon finns här och ser efter oss (även om hon gör det på sitt alldeles speciella sätt genom att kasta ned lysrören   ).

Att den här kullen skulle bli lika bra som Kylies första som innehöll Seamus, Zola och Hope - ja det kan jag förmodligen bara drömma om. Men de ser väldigt fina och livskraftiga ut såhär långt - så mycket mer går inte att säga tycker jag när de bara är några timmar gamla. Önskar dock att jag kunde snabbspola så jag fick se direkt hur de kommer att se ut när de åtminstone är runt 5-6 veckor... Nåja, den som väntar på nåt gott osv...

 
Gizza är lite klumpig när hon ska lägga sig ned - hon bökar med dom så de ofta hamnar betydligt sämre än de låg från början... Nåja, hon lär sig väl.

 
De tre små grynen   . Storm, Shakespeare och så syrran Sangria - de har gott om mat kan jag lova....

Blir en tidig kväll för mig - jag sover i sängen bredvid valparna de första nätterna och av erfarenhet vet jag att det inte brukar bli mycket sömn. Men vad gör väl det - finns inget som är så härligt som nyfödda valpar   .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...