Idag har vi sett oss omkring i Canberra och området däromkring   . 
Först fick vi åka till ett utsiktstorn där man kunde se hela Canberra från tornet. 

 
Tornet hette Telstra Tower och var 195 meter högt.

 
Superfint, soligt väder var det här idag - det blåste inte heller lika mycket som det gjorde igår.

 
En gammal fin brevlåda såg vi där också   

 
David är en perfekt reseledare, så påläst om allt möjligt   

     
Fin utsikt var det därifrån såklart - jag höll mig långt ifrån kanten och undvek att titta rakt ner därifrån...

 
Efter det åkte vi till ett museum - Australian War Memorial hette det. Inget inträde tog dom vilket var lite förvånande, det mesta kostar ju pengar nuförtiden.

 
En vägg med alla soldaters namn fanns där - eller ja inte bara en vägg, det var flera stycken med massor av namn.

 
Jag hittade en fin kamel där inne också   

 
Betydligt hemskare saker fanns förstås att se där - flera gasmasker som såg väldigt obehagliga ut. Gasmasker för bäbisar t.ex - tänk att behöva sätta en sådan på sin lilla bäbis...

 
Flera montrar fanns där de byggt upp olika krigscener - de såg väldigt verkliga ut.

 
Detta är från första världskriget - de verkade inte vara helt överens om vad som skulle röstas på då heller...

 
Tänk att leva där såna här kör runt på gatorna... hemskt...

 
Man mår riktigt illa när man ser dylika tidningsurklipp...

 
Och ja, ännu värre känns det i magen när man ser dylikt... tänk hur fruktansvärt rädda många människor var när de såg fordon som dessa under andra världskriget. 

 
Fanns förstås mycket mer än fordon där - men jag fastnade mycket för dem... och tanken på vad de varit med om.

 
Som här t.ex., en vägg med foton på krigsfångar. En del såg bara ut att vara i yngre tonåren på korten. Bara tanken på att skicka ut någon av mina söner i krig får det att vända sig i magen...

 
Denna jeep gick på räls.

 
Det här var från när kriget tagit slut. Jag fastnade för bilden längst ner till vänster, den visar en mamma som får träffa sin son som varit krigsfånge och nu blivit frisläppt. Sån glädje och kärlek i mammans ansikte   .

 
Detta foto är taget utanför museet - verkligen snyggt.

     
Detta träd var också utanför - ser ni så vit stammen är? Nästan alla träd här har tappat barken - men tydligen ska den växa tillbaka igen när det blir sommar.

Sista utflykten denna dag gick till Tidbinbilla naturreservat. Vi ville ju såklart se lite kängurur (även om Micke & Carina sett en på deras morgonpromenad). Man fick köra bilen genom reservatet - sedan kunde man stanna på flera olika ställen för att se lite närmare på djuren.

 
Ganska så direkt såg vi en känguru som satt och åt på något - Carina och jag ropade på den för att försöka få den att titta upp, men den var inte speciellt intresserad av oss...

     
En tjusig pelikan såg vi på håll..

... och dessa två fina ödlor som kommit fram för att värma upp sig i solen.

Varningskyltar för ormar fanns på flera ställen så det gällde att titta var man gick nånstans, men med allt som låg på marken tyckte vi att vi såg ormar både här och där... De hade också en toalett där som var öppen på flera ställen - kan säga att jag tittade inte mig omkring därinne, ville inte se nån spindel eller dylikt där...

Fin natur var det där i parken och väldigt lugnt och stilla.

Denna koala var dagens höjdpunkt, så otroligt söt..

..och inte blev den mindre söt när den sedan satt med sin lilla koalabäbis i famnen   

Denna skylt såg vi där också - var ju passande kändes det som...

Några Wallabys såg vi också därinne - de är som små kängurur kan man säga. Otroligt söta, även dem försökte vi ropa på men de såg rätt så luttrade ut så det var inte direkt så de kom fram till oss när vi ropade...

Nöjda och rätt så trötta kom vi tillbaka till hotellet på sen-eftermiddagen. Lite kvällsmat blev det sedan och man kan väl säga att det var tur jag tog vitlöksbröd till förrätt för den kyckling som jag beställde in var inte vad jag tänkt mig... Torr var den och med lite ris till utan någon sås - näe, nu börjar jag längta hem till alla goda såser vi har i Sverige..

 
... så fick bli lite god dessert till mig efteråt istället   . En superduktig tjej var trubadur där vi åt så vi kunde njuta av hennes sång och spelande under tiden.

Imorgon är det äntligen dags för mig att få döma - jag har totalt 66 hundar att döma, ser fram emot det mycket! Så förhoppningsvis kommer det lite hundfoton i bloggen härnäst   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...