... så hoppas jag det blir sen, detta med Corona-krisen. För de som förlorar anhöriga blir det såklart betydligt värre än bara ett ont minne - sorg är något helt annat än att "bara" gått igenom en jobbig tid. Jag tror inte tiden läker några sår alls faktiskt, de kanske bleknar, men läker? Nej knappast. 

För alla andra, som bara får ett extremt trist liv ett tag, kommer det här bara vara en jobbig tid i vårt liv. Jag minns hur jag tänkte när jag mådde som sämst efter min operation av hjärntumören, försökte då inte tänka längre en dag i taget - för varje dag som gick kom jag närmare när jag visste jag skulle må bra igen och kunna göra allt jag ville. Så försöker jag tänka även nu, det är himla trist med allt som blir inställt - men så länge vi är friska har vi inte mycket att klaga på. Eller jo, klaga lite måste man få göra - det är helt okej att tycka det är tråkigt, men att deppa ihop helt för detta tänker jag inte tillåta mig till. Hoppet är det sista som överger en och jag hoppas och tror det värsta ska vara över snart.

Därför blir jag lite less när det går ut information som om i princip allt kommer vara inställt i Sverige fram till 31 december. Nu står det visserligen att det kan omprövas, men bara att sätta ett datum så långt fram i tiden tror jag slår undan benen på många. Tror det snarare kan få sån effekt att folk struntar i uppmaningarna om vad vi ska göra för att skydda oss själva och andra, det känns ju nästan som hopplöst om det ska hålla på till dess.

Näe, jag tror det är bättre att inte säga något datum alls - vi förstår ju alla att det är omöjligt att veta när allt blir som "vanligt" igen. Bättre då att ha hopp om att det om några månader är bättre, än att det inte ska bli nån ändring till det bättre förrän 2021. Alla är vi olika och det som passar mig passar såklart inte alla andra, men jag försöker tänka så.

Som sagt, jag försöker att hålla modet uppe så mycket som det bara går (även om jag känner lite att jag kommer klättra på väggarna under helgerna nu framöver).

Tur vi har våra barn och barnbarn som vi än så länge får umgås med iaf    Och alla hundar, de är precis som vanligt - lyckligt ovetande om den oro som finns i samhället nu   

Gläds också åt våra valpar, de är verkligen glädjespridare nu - och det är positivt att vi har än mer tid för dem nu när vi är hemma hela helgerna.

Vi kommer också att ha mer tid få ordning på vårt nya hus som vi trivs så bra i, massor av idéer har jag och lyckligtvis går det mesta inhandla på internet så man slipper gå i butiker.

Jag har t.o.m börjat fundera på att odla lite kryddor och grönsaker   . Ja inte i nåt land för jag är livrädd för skalbaggar, tänker mig mer nån odlingsbänk - känns som mindre risk för skalbaggar där!

Träna mer med hundarna finns det också tid till nu och kanske även börja skriva lite på en bok om hunduppfödning, något jag tänkt på i flera år.

Titta på TV och sånt är ju inte direkt nåt för mig, somnar på en gång då. Jag vill mer hitta på aktiviteter där det händer lite mer - kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på nu på helgerna istället för hundutställningar. Känns jättetråkigt att det kanske inte blir några såna på flera månader, men också lite spännande att prova nåt annat!

Tillsammans ska vi klara det här och 2020 kanske blir ett "skitår" hela året - men det är ändå bara ett enda år under vår hela livstid   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...