Jag ska absolut vaccinera mig mot Covid-19 så snart jag bara kan   . Jag är så otroligt tacksam för de forskare och övriga som ägnat timtals åt att framställa detta vaccin som förhoppningsvis kommer låta oss få våra liv tillbaka. Jag vet, det är inte speciellt synd om mig för jag har mat, tak över huvudet och jag samt mina anhöriga är än så länge friska. Men just känslan av att jag inte får göra allt jag vill göra längre, för mig är det jobbigt rent mentalt - jag känner mig instängd och har svårt att sova och ha någon energi för att göra något överhuvudtaget. 

Men det är inte största anledningen till att jag kommer vaccinera mig så snart jag bara kan. Nej, det finns många många som har det betydligt värre än vad jag har det förstås. Jag tänker först och främst på all sjukvårdspersonal som sliter som djur för att ta hand om alla sjuka, som såklart är betydligt fler nu än normalt. Men sen också alla som verkligen fått isolera sig, äldre och de i riskgrupperna - som inte fått träffa ens sina närmaste anhöriga under snart ett års tid, det är verkligen hjärtskärande att tänka på   . De riktigt gamla som kanske inte har många år kvar att leva, och så ska de bli berövade ett av de sista åren - eller kanske rentav det sista året i sitt liv. Det är så otroligt sorgligt. Lika de som inte fått ha anhöriga med när de somnat in pga smittorisken. Fruktansvärt, verkligen. Samma sak för de som inte fått varit med på begravningar och tagit farväl ens där, pga att man inte får vara fler där en ett visst antal.

Vi har också de som förlorat sina arbeten och lever i ovisshet vad det gäller framtid och ekonomi, det behöver man ju inte vara Einstein för att förstå att det tär på en att leva så. 

Alla är vi förlorare på något sätt genom denna hemska pandemi, vissa mer och andra mindre. Men att fortsätta leva såhär år efter år, det går ju bara inte. Så jag ser det verkligen som jag gör en tjänst för hela samhället genom att vaccinera mig. Det finns inget hinder för mig att vaccineras, så ännu viktigare då att jag gör det så att de som inte kan av medicinska skäl slipper men ändå kan känna sig trygga ute i samhället. 

Biverkningar är många rädda för, men det är för mig helt obegripligt faktiskt. All medicin, alla vaccinationer vi fått under årens lopp - allt finns det biverkningar till. Jag som äter fem olika mediciner varje dag, samt tre vitamintillskott - jag får förstås en hel del biverkningar av dessa. Men jag är så innerligt tacksam för att någon tagit fram dessa mediciner som gör att jag kan leva ett bra liv ändå, trots de komplikationer som skedde vid min operation av hjärntumören.

Så jag uppmanar verkligen alla att vaccinera sig, känner ingen tvekan alls att mina barn och barnbarn ska vaccineras också. Jag inser ju att de som framställt detta vaccin har testat och testat och att de inte skulle låta oss vaccinera oss om det fanns någon risk för katastrofala följder. De har helt andra kunskaper i detta ämne än vad jag har. Och OM det nu skulle innebära att jag olyckligtvis fick någon värre biverkning av det så skulle jag ändå känna att om det var det som krävdes för att alla andra skulle få sina liv tillbaka, då skulle det vara värt det. Kanske lätt att säga innan något har hänt, men olyckor och sjukdomar kan ändå hända. Det vet vi ju alla, inga garantier finns för något. Men jag vet inte hur länge till vi alla orkar ha det på detta sätt. Jag hoppas och tror att vi alla kommer få tillbaka våra liv igen under 2021 - så jag längtar verkligen till det blir min tur att få vaccinera mig   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...