Ja äntligen har vi valpar igen, var nästan ett halvår sedan vi hade Engelsk Springer Spaniel-valpar så de var verkligen lite extra efterlängtade! Speciellt i dessa tider känns det extra värdefullt att ha valpar, de fyller en med så mycket glädje och hopp för framtiden, och det om något är vad jag kan behöva nu   

Flisan har varit en skugga efter mig sedan hon kom hem till oss, och när hon söndag kväll blev ännu mer angelägen om att jag inte skulle försvinna från henne så anade jag att något var på G. Hon hade inte tid att valpa förrän på fredag, men inget konstigt förstås att valpa fyra dagar för tidigt. 

Tempen låg lite lägre söndag kväll, sedan måndag morgon låg den på 37,0 och 37,1 och hon vägrade också ens titta i matskålen så då förstod vi det skulle bli valpning, antingen natten mot tisdag eller under tisdagen. 

 
Valprummet stod färdigt sedan några dagar tillbaka så under måndagen boade vi in oss där Flisan och jag. 

Flisan sov mest, man såg hon hade ont - men hon behärskade sig väldigt. Började egentligen inte flåsa intensivt och bädda förrän någon timme innan första valpen föddes. 

Det var ju första gången Flisan valpade och då vet man ju aldrig riktigt hur de kommer bete sig. Men hon krystade bara en kort stund så låg första valpen där, hon såg lika förvånad ut som mig?! De brukar skrika och tycka det är jobbigt när första valpen kommer, men hon är nog rejält bred därbak - för det behövdes inte mycket för att den skulle komma ut. 

 
Första valpen föddes alltså 5 april klockan 23.35, det gör att hela kullen får 5 april som födelsedatum även om nu resten av kullen egentligen är född 6 apri. Det var en hanhund, svart/vit och tan - han vägde 372 gram och fick namnet Xavier.

 
Han sökte sig till tutten direkt, som den äkta springer han är är maten förstås prio 1. 

 
Flisan var lite skeptisk till en början, men sedan började hon tvätta av honom och så snart de börjat slicka på sina valpar är det som om poletten trillar ned och de förstår vad som är deras uppgift   

Sedan tog det hela 3,5 timme innan nästa krystvärk kom och valp nummer två gjorde entré till denna värld. 

 
Det var en svart/vit tik (jag kan inte se några tan-tecken på henne, men det är möjligt de kommer fram senare). Hon föddes klockan 02.55 och vägde 385 gram. Hennes namn blev Xella. 

 
Xavier blev nog nöjd att få ett syskon efter att ha varit ensam i flera timmar. 

Tredje valpen föddes klockan 03.35, en till tik, en brun/vit och tan denna gång. Hon vägde 350 gram och är med det den minsta i kullen, namnet hon fick blev Xara.

 
Flisan ville gärna föda fram valparna i mitt knä så valplådan fick bli lite större under själva valpningen så att jag fick plats också.

 
Fjärde valpen var också en tik, hon heter Xani och är svart/vit och tan. Vikten var 378 gram och hon föddes klockan 04.08

 
Flisan tog lite paus från valparna genom att lägga sig på sängöverkastet en stund.

 
Nästa valp var också en tik, även denna svart/vit och tan. Hon föddes klockan 04.55 och vägde 422 gram, namnet blev Ximena. 

 
Visst är det alldeles underbart att sitta och titta på de små nosarna och prickarna som finns där   

 
Sista valpen fick hon ändå kämpa lite med för att föda fram, han var också störst i kullen med sina 498 gram. En brun/vit och tanfärgad hanhund, han föddes klockan 05.20 och fick namnet Xero. 

Sen visade Flisan rätt tydligt att det var tomt på valpar, hon la sig till rätta och somnade sedan en stund - det var hon väl värd, förstår man ju att hon blev trött av att föda fram valparna en hel natt   

Fina familjen    Valet av fäll kanske inte var helt lämplig, valparna försvinner lätt när man tittar på den - men den får ligga där nu till det är dags att byta fäll. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...