Torsdag förra veckan föddes Våfflans och Cash valpar   . Två dagar före beräknad valpning, och det tycker jag nog är det dygn som våra tikar valpar oftast på. Våfflan bor hos en fodervärd i Årsunda, en arbetskamrat till mig - Emelie och hennes familj. Och eftersom vi ska resa bort nästan en vecka nu snart så bestämde vi att hon skulle få valpa där och vara kvar där några veckor innan Våfflan och de små får flytta hem till oss.

Emelie har väldigt stor vana med alla sorters djur så jag kände mig helt trygg med att det skulle gå bra även om jag inte skulle hinna dit innan första valpen var född. Och så blev det, hon hörde av sig när hon såg första krystvärken och då var jag iväg härifrån efter ca 30 minuter. När jag kom fram hade Våfflan redan fött två stycken, det gick hur bra som helst med Emelies assistans   .

 
Så först ut var tikvalpen Issie, hon föddes klockan 10:39 och vägde 330 gram.

 
Nästa valp föddes kl. 11.12, en hanhund som fått namnet Iron. Han vägde 340 gram.

 
Valp nummer tre föddes kl. 11.50, en hanhund som fick namnet Ior. Han vägde 380 gram och var med det den största i kullen. 

 
Ytterligare en hanhund föddes kl. 12.32, han fick namnet Ice. Vikten var 375 gram, det ser ut att vara tan-tecken på honom som på hans mamma så vi får se hur det utvecklas. 

Sedan kom en till tik, en liten tjej som bara vägde 185 gram. Såklart fick hon heta Plätten eftersom hennes mamma heter Våfflan. Hon föddes kl. 13.40

Sjätte valpen föddes kl 14.30, en hanhund som heter Igloo. Han vägde 375 gram. Här trodde vi att det var slut på valpar, vi kände och klämde men kunde inte känna något som kändes som en valp. Det var också flera moderkakor kvar i magen och det gör förstås att det är lite svårare att känna efter. Våfflan fick rasta sig och tvätta av sig, och vi kände igen - nej, ingenting så vi var övertygade om att det var tomt på valpar. Jag åkte hem efter att det gått en tid utan tillstymmelse till någon mer värk. Våfflan sov också djupt vilket brukar vara ett tecken på att det är över.

 
Hanvalparna

 
Tikvalparna (innan Ina föddes)

De sex först födda 

 
Men.... kl. 21.23 levererade Våfflan sin överraskning, en till tikvalp!

Man skulle ju lätt kunna tro den var död efter så lång tid, men icke - den är nästan lika liten som Plätten, men lika pigg och hungrig som henne så det tog inte lång stund från hon föddes till hon ville till tutten och äta! Hennes namn blev Ina och hon vägde 195 gram. 

Man får ju helt klart dåligt samvete när man inte kände valpen, men det är så svårt tycker jag att vara helt säker på att alla valpar är födda. Det är ju egentligen oftast tikens egna beteende som är det som visar det mest om det är färdigt eller inte. 

Bra med en kalla handduk att kyla ner dom med, för varmt blir det de första dagarna när man måste ha så hög temperatur i deras rum. 

 
Lillmatte Julia hjälper till att hålla koll på de små, det är hon och hennes syskon som döpt valparna till deras fina namn   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...