Zonja hade tid för valpning på lördag, men det är väldigt sällan tycker jag som tikarna går tiden ut. De flesta valpar ett par dagar före. Så blev det också för Zonja, jag har som vanligt tempat henne för att se när det börjar bli dags för valpning - och Zonjas temp har legat lite högt hela tiden, alltså hennes normaltemp. Så när den gick ned till 37,4 var jag inte helt säker på att den var helt nere, för bara några timmar senare låg den på 37,8 igen och där stannade den sen. Det var också lite svårt att se nåt på Zonja själv, hon var rätt så lugn - lite flåsig, men vem är inte det nu när det är så varmt. Bäddade ytterst lite och det som brukar vara det säkraste tecknet på att valpning är på gång, att dom matvägrar, det såg vi inget av. Zonja åt både sin frukost och sin kvällsmat med god aptit i onsdags.

Vi hade en avslutning för de barn som ska sluta på förskolan för att börja 6-års till hösten på onsdag kväll, men jag tänkte att det nog inte skulle bli nån valpning förrän torsdag. David var hemma med henne under tiden jag var borta och han tyckte också att hon var rätt så lugn. Jag var hemma igen kring 21.00 och åt lite te & mackor samt pratade i telefon med Jacob när Zonja helt plötsligt började krysta bredvid mig. 

Nu blev det fart på oss kan man säga, David kokade sax, trådar och peanger medan jag kastade mig i duschen - för en dusch var något jag längtat efter hela kvällen eftersom jag varit utklädd till pirat under avslutningen. Så varmt med alla dom kläderna plus att jag var målad i ansiktet för att det skulle se ut som skägg.

 
Jag trodde barnen direkt skulle se att det var jag, men de var allt lite fundersamma om det verkligen var jag....

Tillbaka till valpningen, en snabbdusch blev det och direkt när jag var färdig så var det dags för första valpen att göra entré. Zonja skrek en del när valpen precis föddes så det var bra att vi var två stycken, David fick lugna henne medan jag tog hand om valpen.

 
Jag trodde hon skulle vara för skärrad för att ta till sig valpen direkt, men icke - hon började slicka på valpen på en gång och kärlek uppstod mellan henne och valpen - alltid lika underbart när man ser moderskänslorna kickar in   

 
Första valpen föddes alltså 21.23, i onsdags den 14/6. En tik som fick namnet Nettan, hon vägde 347 gram. 

 
Bara 20 minuter senare, klockan 21.43 föddes nästa valp - också det en tik. Hon vägde 294 gram och är i och med det den minsta i kullen. Hennes namn blev Nadina. Hon har lite svaga tan-tecken just nu, men det brukar ju bli mer när de växer på sig. 

 
Lite längre paus till valp nummer tre föddes, en tik som heter Noelle. Hon vägde 365 gram och är med det den största i kullen. Hon föddes klockan 23.05. 

 
Sist, och nästan minst, var hanhunden Nemo som föddes klockan 02.20 Han vägde 304 gram. Han har också ganska så mycket tan-tecken redan nu. 

Vid det här laget var jag rätt sliten och trött. Jag hade öppnat på morgonen på mitt arbete och då åker jag hemifrån 05.45, sedan jobbat till 13.00 - hem och klippte en hund för att sedan åka tillbaka till arbetet till 15.00 Och så kom jag hem direkt till valpningen och var vaken typ hela natten. Jenny kom klockan 04.00 för att byta av mig så jag fick sova en timme innan det var dags att åka till jobbet igen, 05.45 Livet som hunduppfödare är fullt upp - man kan inte säga nåt annat, men det är frivilligt så ingen idé att klaga på det. Kan dock säga att det var väldigt skönt när jag kom hem igår kring lunch och fick sova en stund bredvid nöjda valpar och en duktig mamma Zonja   

   
Det enda bekymret just nu är att det är olidligt varmt för Zonja och valparna, vi gör vad vi kan för att svalka henne men valparna är ju så känsliga för drag och kyla när de är såhär små - det är sällan jag önskar kallare väder, men just nu vore det välkommet faktiskt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...