... och hit och dit åker man när man är hundutställare och uppfödare   . Många undrar hur vi orkar åka så mycket bil - ännu värre är det ju för David som reser så mycket i sitt jobb också, men lyckligtvis trivs vi att åka bil båda två. Jag tycker det är väldigt avkopplande att åka/köra bil. Just när man gör det kan man ju inte göra så mycket annat... Annars har jag en tendens här hemma att springa hit och dit och inte göra något färdigt för att jag kommer på något annat jag var tvungen att göra också... Sååå tur för mig att jag får åka bil ibland   . Anledningen till att jag tar upp det är förstås att vi åkte till Malmö förra fredagen - känns som en evighet sen, men det blir lite fördröjning när det tar sån tid för mig att blogga...  Nu är det väl inte så fasligt långt till Malmö - men en av de längre resorna för oss inom Sverige är det ju helt klart. Så pass långt att vi då inte kan köra fram och tillbaka på en dag.... 

 
Så vi startade hemifrån på fredagsmorgonen, vi skulle också åka via Varberg där David hade ett möte. Gräsligt väder (som det är för det mesta här i trakterna känns det som...) var det hemma så vi var allt lite glada när vi stannade och rastade hundarna före Göteborg och solen sken   ! Det är så roligt när man går med en flock hundar - antingen tittar folk på en med avsky i blicken, som om man borde spärras in som valt att ha så många hundar! Eller så tittar de på en som om man vore från en cirkus eller dylikt... Men väldigt många blir glada också och vill komma fram och hälsa. Så var det också på den här rastplatsen och farbrorn som ville hälsa berättade glatt om sin tax och tyckte våra hundar var så fina. Alltid roligt när hundarna uppskattas! 

Under tiden David var på möte passade jag på att ta en längre promenad med hundarna.

Nånstans utanför Frillesås tror jag det var som jag hittade på ett bra ställe att gå med dem. Fin fläta av kopplen också eller hur? Jag tycker det går jättebra att gå med många hundar i koppel - men just det här att kopplet blir kortare och kortare är irriterande...

Jag hann också med att hälsa på Floyd lite snabbt - han bor ju där i trakterna. Tyvärr blev det bara lite snabbt som sagt - men bättre än inget och härligt att få hålla om honom igen förstås   .

Min äldsta son Thomas bor i Malmö så självklart ville vi passa på att hälsa på honom också   .

 
Thomas hade bokat bord på en restaurang som heter Broderstugan. När vi var på väg dit såg vi alldeles i närheten en ambulans samt en civilpolisbil som stod med blåljusen på. Usch - jag tycker det händer så mycket otäckt i Malmö hela tiden... I början när Thomas bodde där var jag jätteorolig hela tiden - nu har jag väl börjat vänja mig med att det står i tidningarna att det skett ett mord i Malmö - det har ju tyvärr nästan blivit som vardagsmat... Härligt var det iaf att få träffa Thomas och se hur han bor i lägenheten han delar med ett par kompisar. Thomas följde med till vårt hotell en stund efter vi hade ätit färdigt - vi ville ju få umgås med honom så mycket som möjligt eftersom det blir alldeles för sällan vi ses   .

 
Black & white med potatisgratäng åt jag och Thomas - det var supergott!

 
David tog en plankstek istället han - med lökringar till. Supergoda lökringar var det - stor skillnad mot de som jag annars brukar äta på MAX...

Vi hade stora problem att hitta till Mässan morgonen efter. Jag hade skrivit i den adress som det stod att mässan hade - men varken google maps eller vår GPS hittade någon sådan adress.... Såå det blev lite irrande hit och dit innan vi kom rätt - som tur var vet vi ju på ett ungefär var mässan ligger - annars hade det nog varit svårt.

Vår ring var en del av finalringen så vi hade sån tur att ha hel matta i vår ring under hela vanliga bedömningen också - så vi hade verkligen dragit vinstlotten. Det är enorm skillnad tycker jag att ha hel matta än att ha bara längst ut i ringarna och en matta i mitten. Många sitter ju så nära mattorna också så det blir inte att man törs springa så långt ut åt sidorna som man skulle behöva.

Men som sagt, här var det hur bra som helst i vår ring   . Domaren för dagen var Rita Mc Carry Beattie från Irland och drygt 30 ESS var anmälda. 

 
I unghundsklass hanar hade vi med två stycken - vår egen Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Hamlet (Barecho No Limit) som bor i Malmö. Fotot här ovan är på Hamlet och visar hans härliga framsteg :-) Båda hanarna fick Excellent, Paco vann klassen med Hamlet som tvåa. Paco fick även CK.

I bästa hanhundsklassen stod sedan Paco som segrare - otroligt roligt då han förutom att han fick sitt nionde CERT då också fick sitt första CACIB!!

Syrran Pasta (Barecho Party In My Head) blev tvåa i unghundsklassen med CK. Två till tikar hade vi med oss, Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) och Clådan (CH Barecho Quest For Success). Då både går i championklass och jag omöjligt kan klona mig så var Sanna Bejegård så otroligt snäll och hjälpte mig att visa Miranda i championklassen. Clådan vann klassen med Miranda som god tvåa, båda fick CK. I bästa tikklassen blev sedan Clådan etta och Miranda trea. Vi hade hoppats på att hon skulle bli tvåa så hon skulle få det CACIB hon behöver - men så blev det inte, nåja det blir någon annan gång istället då hoppas vi på   . För att inte göra Clådan på dåligt humör valde jag att visa henne i BIR och BIM - och Sanna var snäll igen och hjälpte mig visa Paco denna gång. Hon gjorde det verkligen superbra - han är ju inte en så lättvisad hund alla gånger... Mest för att han är så sprudlande glad så han knappt kan stå stilla.

Han fick dock se sig slagen av tant Clådan denna gång - men han visade inga sura miner för det   .

 
Fr.v.: BIM Barecho Play Now Pay Later & BIR CH Barecho Quest For Success.

Vi hade en uppfödargrupp också, med hundarna Pasta, Paco, Clådan och Miranda. Tyvärr hade vi ingen möjlighet att delta i stora ringen med den trots att den blev bästa uppfödargrupp i rasen.

 
Det är jobbigt att vara husse också....

Under tiden vi väntade på gruppfinalen såg vi till att göra oss av med en bunt inteckningskort. Sydskånska Kk är fantastiskt bra på det sättet att man får byta in inteckningskorten mot presentkort som man sedan kan använda som betalning hos vissa försäljare som finns på plats. Några saxar och lite schampon fick det bli denna gång - inga fällar men det sved lite måste jag säga när jag såg den rejäla hög med fällar som Eva Frisk hade och så fick jag åka hem utan fällar... (David påstod att vi inte hade plats i bilen...). 

Det är verkligen roligt när man ser en länsklubb som anstränger sig lite extra för sina utställare. Jag vet att i princip alla som arbetar för länsklubbarna gör det ideellt och alla gör nog så gott de kan och har möjlighet till. MEN, jag blir iaf glad när det finns några länsklubbar som utvecklas hela tiden och som väljer att göra det lilla extra. Sydskånska Kenneklubben är just en sån länsklubb. De både håller kvar vid traditioner, som de gräsligt fula kläderna och skyltarna i gult och rött, jo jag vet att det är Skånes färger men ändå... Trots att jag inte tycker det är speciellt vackert är det liksom som att känna sig lite hemma på nåt sätt. Sedan det här med att man får handla för inteckningskorten och icke att förglömma - att man får anmäla hundar med flerhundsrabatt till deras utställningar. Så har det alltid varit om jag minns rätt. Visst man kan inte använda SKK:s internetanmälan om man ska utnyttja rabatten - men det kan knappast länsklubben klandras för.

Men det allra bästa är ändå gruppfinalerna tycker jag. Sedan ett par år tillbaka livestreamas deras finaler genom något som jag tror heter agilityonline.se. Förmodligen får de betala för detta - men sååå mycket det är värt, både för oss utställare och för de som sitter hemma och tittar. Jag tror absolut att hundsporten skulle få sig ett uppsving om fler länsklubbar gjorde detsamma! Något som skulle kunna göra det ännu lite roligare att se för en hemmapublik tror jag är om man hade någon/några som satt som kommentatorer, lite lika som de gör på sändningen från utställningen Crufts i England.

Sedan var det alltså matta i hela gruppfinalsringen vilket är jätteviktigt. De hade en sida av ringen täckt med svart tyg så att när alla hundar skulle fotas var det vad man såg i bakgrunden. Det var inte bara för fotograferingen det var bra - det ramade in ringen också på ett bra sätt. Dessutom var det musik till samtliga finaler - det gör det hela lite mer stämningsfullt tycker jag. Mycket imponerande att se det jobb som klubben lagt ner på att göra finalerna så festliga som möjligt, väldigt bra gjort!

Tillbaka till Clådan då och hennes finaltävlan. Svein Bjarne Helgesen från Norge var domaren i grupp 8-finalen. Känd för sina fina cockrar under kennelnamnet Tanac - alltid roligt med en spanielspecialist som dömer gruppen   . Clådan var på ett strålande humör och säkert blev det ännu bättre av att de precis när vi skulle springa in spelade min favoritlåt just nu - så då ansträngde nog vi oss båda två lite extra kanske   . Till slut var det en Golden som domaren själv dömt under dagen och Clådan som det stod mellan om vinsten - såååå roligt när så speakern ropade ut att det var springern som var nummer ett denna dag!

 
CH Barecho Quest For Success "Claudia" BIG-1 SKK Int. Malmö 2015. Tusen tack Anna Grevin för det superfina fotot   .

Men mitt i glädjen så blev det ju lite krångel också... Vi hade packat ihop för att åka hemåt, men det är ju inte direkt så man åker hem och tillbaka dagen efter för BIS när det är såna här avstånd. Inget boende hade vi heller. Men vi var båda överens om att vi absolut inte ville missa BIS-finalen. Så vad göra? Jo David gick fram till någon från Sydskånska kennelklubben för att höra om de hade några hotellrum för ev. gruppvinnare. Efter ha frågat ett par stycken fick han till slut tag på rätt person. Nej, de hade inga rum bokade för det - men det var ju inte värre än att de kunde ordna det om det bara fanns rum kvar på hotellet. Så de gick till hotellet (som låg tvärs över vägen) och bokade ett dubbelrum åt oss där vi också fick ha hund - dessutom bjöd dom oss på det, otroligt fint gjort tycker jag - och ett superstort tack ska de ha från oss för det!

 
Ni ser här hur nära hotellet är själva Mässan - väldigt bekvämt dagen efter. Bakom där jag står när jag tar detta kort var det dessutom ett gigantiskt köpcentrum som vi besökte under söndagen... Jag var ju tvungen att inhandla nya kläder till BIS-finalen - orutinerad som jag är så hade jag förstås inga extrakläder med mig...

 
Ett lågt fönster var det i hotellrummet och där hittade de här tre nyfikna hundarna många mystiska saker att titta på... det såg nog lite konstigt ut från femte våningen så några svaga småmorrningar hördes ifrån de här "farliga" bestarna...haha... Clådan låg på sängen, hon lyfte inte ens på huvudet för att se vad resekamraterna hade hittat för något att se på...

 
Tror det var på 16:e våningen som de hade en Sky-bar. Fin utsikt var det där - men inte speciellt gott vin tyvärr. Nääääeee, tacka vet jag Dreams   . Tur vi ska passera Tyskland snart så jag får fylla på förrådet här hemma med det. 

Hotellet hade ingen egen restaurang - men det låg en restaurang vägg i vägg så där fick vi bord till slut på kvällen. De verkade ha någon form av profil för överdrivet hälsosam mat eller nåt. Inte mycket till kolhydrater fanns det till maten - jag fick säga till om lite extra potatis iaf, men den var kall när väl maten kom in. Jag tog fisk då jag oftast kan äta det - men vettefasiken vad detta var som jag fick.... Ser ut som slaktavfall från en fiskfabrik. Tur vi åt lite sill till förrätt för den var god. Hade ju förstås mjölkchoklad och Red bull på rummet så jag behövde inte somna hungrig iaf   .

 
Frukosten serverades på samma restaurang och det var samma hälsofjant då. Det enda bröd som fanns förutom hårt bröd och rostbröd var surdeg.... Jag vet att det är jättepoppis nu med surdeg - men jag gillar det INTE. Man hör ju på namnet att det inte kan vara speciellt trevligt - SUR-deg, nä om det hette GLAD-deg kanske jag skulle överväga.... Inte fanns det något strösocker heller och när jag frågade efter det såg de ut som om jag var en förrymd galning - till slut hittade jag dock lite strösocker vid kaffeautomaten. Näe - bäst är att äta frukost hemma så man får det precis som man vill   .

Efter lite shoppande var det till slut dags för Best In Show-finalen.

Inte bara kläder shoppades - det måste fyllas på i godisfickan också till Clådan plus lite mer choklad till mig...

Nio deltagare var det som alla vunnit varsin grupp - samtliga andra gruppvinnare var hanhundar så Clådan var enda tiken. Det är inte så lätt för en tik alla gånger i finalerna - en hanhund är ju mer extrem och syns mer på många sätt och tyvärr är det många gånger det som eftersträvas just i finalerna. Domaren var en man från Rumänien, Petru Muntean. Han har dömt vår gamla Zuper Diva i BIS-veteranfinal just här i Malmö för många år sedan och då gick det så bra att hon vann. Även Clådan verkade han gilla - hon blev placerad som BIS-4, något vi såklart var väldigt glada och stolta över. Det var drygt 3500 hundar anmälda totalt på utställningen. 

Glada och nöjda (och lite trötta...) var vi till slut hemma ca 01.00 och efter lite fika och småprat var det helt okej att krypa ner i sin egen säng...

I lördags var vi utställning på närmare håll - i Kista utanför Stockholm. Det var svensk vinnarutställning där eftersom det är Nordisk Vinnarutställning på Stora stockholm i december. Det kan inte hjälpas - men det känns inte alls som någon vinnarutställning tycker jag när det är på andra ställen än Älvsjömässan i december. Det sitter för fast inrutat hos mig på något sätt att det är där som det är speciell känsla. Men väldigt trevligt var att det även till denna utställning var flerhundsrabatt - därför hade vi också anmält någon hund extra. Trist dock att det inte blev den domaren vi anmält för... men vi förstod att någon av raserna han hade skulle få domarändring då han var satt att döma så pass många raser från början. Tyvärr blev det vi som fick ändringen - inget ont om den domaren vi fick istället, det var en engelsk domare vi hade från början och det ändrades till en annan engelsk domare. Dock är det ju alltid roligt tycker jag att ställa ut för spaniel-specialister :-) Nåja, det får bli någon annan gång istället.

 
Jätteroligt iaf var att fina Vegas (CH Barecho Yackpot Every Time) blev bästa hanhund och därmed SEV-15 - stort grattis till hans duktiga ägare och handler Jill Rhodin - så otroligt stram och fin han var när han rörde sig, verkligen roligt att se tyckte jag som stolt uppfödare utanför ringen   . Paco vann unghundsklassen med CK och finaste Winston (CH Barecho Most Wanted) vann veteranklassen med CK och fick därmed ännu en titel till sin digra samling, nämligen SEVV-15 - stort grattis till duktiga Emelie Ingelsson som alltid visar honom till perfektion.

Pasta vann tikarnas unghundsklass med CK och Clådan vann championklassen med CK. Marta (CH Barecho Zimply Made For Me) var fyra i championklass och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) var trea i champinklassen - otroligt roligt då klassen bestod av hela 12 championtikar. Veteranklass tikar vanns av Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) som då också blev SEVV-15 - hon blev sedan även BIR-veteran, grattis till hennes ägare Vanja Sliwa. Clådan slutade sedan som tvåa i bästa tikklassen och Vegas slutade som BIM. Så inget BIR för oss denna gång - men kan knappast klaga på BIM och tvåa bästa tik heller när det var hela 78 stycken anmälda. Och inget ont som inte har något gott med sig - nu kom vi hem i bra tid för att förbereda lite påskfirande ihop med Henric och Jacob, Thomas fick vi fira med genom telefon denna gång   .

Lite valpfoton måste det ju komma med också i denna blogg nu när jag äntligen tar mig tid att sitta vid datorn en stund.