Att välja avelshane till sin tik är inte alltid så lätt. Det är så mycket att ta hänsyn till; hälsa, exteriör, stamtavlan och allra viktigast - temperamentet förstås. Och allt det ska förstås rymmas inom det vi kallar för det rastypiska, det som är speciellt för just den rasen. En del tycker förstås avstånd till hanen är viktigt att ta hänsyn till också, och kanske till och med någon tycker det är viktigt vem som äger hanen - eller kanske rättare sagt, viktigt att inte "fel" person äger den.

För mig är det inget som är så fascinerande som just detta - att välja vilken hanhund som jag tror passar min tik bäst. Det är lite som ett pussel. Varje bit ska passa in för att det ska kännas som en riktigt bra och spännande kombination! Och så ska man såklart känna inför varje kull man väntar   

Jag utgår alltid ifrån min tik, vad har hon för brister och förtjänster? Vad bär hon med sig i sin stamtavla? Ingen hund är genetiskt 100% frisk från allt (ingen levande individ är nog det). Det finns alltid något man bör tänka på i negativ mening om man tittar bakåt i stamtavlan, viktigt då att man har så mycket kunskap som möjligt om hanhunden så man inte dubblar på samma sak. Då tänker jag i första hand temperament och hälsa.

Jag fick en gång lära mig att hundar som ligger längre bak än tredje led i stamtavlan genererar en sån liten risk att risken är lika stor som slumpen. Det finns säkert olika teorier om det. Men rent krasst är varje kull en risk - vi vet inget om vad det kommer att bli, men att ha så mycket kunskap som möjligt om både den tilltänkte fadern som modern borgar förstås för att det blir så säkert som möjligt att det blir bra.

Det viktiga är att vi uppfödare och hanhundsägare är ärliga gentemot varandra, att vi berättar vilka brister som kan tänkas finnas bakåt i leden - detta så att den som är intresserad av att para med ens hane kan göra en egen riskanalys för kullen. Låter kanske trist med sånt tänk, men någon form av analys om hur man tror kullen ska bli gör nog alla seriösa uppfödare innan kullen är ett faktum. 

Sen vad det gäller exteriören så får man inte allt, vi uppfödare har olika "hangups" - vissa saker som vi absolut inte vill ha hos en hund i vår ras medan annat kan vi tycka är mindre viktigt. Och det här är superviktigt för rasens mångfald, att vi inte tycker lika allihopa!

Jag brukar ta vår egen tik Gizza som exempel. Hennes brister är att hon hade lite ljusa ögon som ung och hon kan ha ett bredare, mer kraftfullt bakställ. För mig är bakställen viktigare än ögonen då det har mer med funktion att göra - alltså har jag verkligen tittat på att para henne med hanhundar med bra bakställ och då inte brytt mig så mycket om ögonfärgen hos de hanhundarna. Om jag nu tittar på  hennes barn och barnbarn så kan jag se att flera har lite ljusa ögon, men väldigt få har bakställ som är lite veka som hennes eget. Gizza har förstås en hel del förtjänster och dom är såklart också viktiga att bevara.

Men om alla prioriterade precis samma saker som mig skulle det ju inte fungera heller, då skulle vi till slut ha jätteljusa ögon på alla springrar med superbra bakställ. Vi vill ju ha en så bra hund som möjligt i så många delar det bara går. Därför är det ju toppen att det finns andra som kanske prioriterar just mörka ögon så jag kan para in det på dessa linjer. I hopp om att då till slut få en hund med både bra bakställ och mörka ögon   .

Vissa uppfödare tittar mer på stamtavlan vid val av hanhund, även jag tycker den är intressant såklart. Men för mig är det mer individerna jag tittar på, att de passar ihop. Sen kollar jag stamtavlan för att se om det ser bra ut, är det några linjer som t.ex vi vet sedan tidigare inte passar ihop osv. 

En annan sak är ju lite vilken typ av hund man som uppfödare vill ha av just den rasen, det är rätt så häftigt tycker jag när man kan se i många, många generationer samma typ av hundar hos en och samma uppfödare   .

Det är lätt hänt att man parar mycket med sina egna hanhundar, och inget fel eller konstigt med det. De är ju ofta av den typ man föredrar, man känner den utan och innan - man vet vad man får helt enkelt. Huvudsaken man ändå har förmågan att se att andra uppfödare har bra hundar också - och att man får möjlighet att "ta" lite av de andras bästa hundar för att på det sättet förbättra sina egna. För självklart har andra uppfödare bra hundar också, kanske av en lite annan typ - men ändå med en egenskap som du kanske behöver själv på dina tikar.

Hundgenerationer går väldigt snabbt, jag märker nu att jag inte bara saknar utställningar för den sociala delen - utan jag saknar att se alla andras hundar. Se vilka "nya" hundar andra uppfödare har, se avkommor efter andra hanhundar och jämföra sina egna gentemot andras i samma ålder. Att vara uppfödare är ett ständigt tankearbete för att få till den "perfekta valpkullen".

Undrar om man kommer att kunna se sen att 2020 blev ett år där vi i högre utsträckning än vanligt använde egna hanhundar? Själv har vi fått byta olanerad hanhund flera gånger då det inte varit möjligt med utlandsresor t.ex. 

Vore jätteintressant att höra lite om hur ni andra uppfödare gör när ni väljer avelshane till er tik? För självklart finns det fler sätt att göra det på än detta sätt    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har Heavens valpar fyllt tre veckor, alla har öppnat ögonen nu och de är rejält aktiva nu    De har också börjat äta lite smått från eget fat, men helst vill de bli matade i handen. De har också få flytta till en lite större hage nu, lite skepti...

Missförstå mig rätt nu – jag tycker om sociala medier, tycker det är roligt att följa vad andra göra och hålla mig ajour om vad som händer med vänner och bekanta. Framförallt inom hundvärlden, sociala medier gör att vi kan hålla kontakt med s...

Idag har Stellas valpar fyllt tre veckor, alla har öppnat ögonen nu - även om det inte är helt öppet hos allihopa ännu  Dom har börjat prova äta lite själva nu också, det går väl "sådär" än så länge. Men nångång måste man börja lite smått och det bru...

I fredags fick vi välkomna Heavens & Gibsons valpar - alla valpar är otroligt efterlängtade, lite extra spännande var det nu om vi skulle få några svart/vita valpar eller inte! Mamma Heaven är brun/vit och pappa Gibson svart/vit, så rent teoretiskt s...

Stella har verkligen varit rund om magen sista veckan, hon har pustat och stönat vilket har varit helt förståeligt med tanke på magens storlek. Hon hade tid på söndag att valpa, men ingen trodde nog att hon skulle gå tiden ut med tanke på hur tjock h...