Mars månad börjar nästan alltid för oss med en resa till Birmingham i England, till utställningen Crufts    Lite av en tradition har det blivit för oss nu. Första året vi körde dit med egen hund var 2009 om jag minns rätt, det har väl inte varit varje år vi åkt dit sedan dess men en hel del vändor dit har det blivit under årens lopp.

För mig är det viktigt att hålla sig ajour med hundarna i rasens hemland, alla hundar håller inte topp-kvalitet där precis som lika som det är i andra länder. Men den korrekta typen ser man trots allt hos de flesta hundar där skulle jag säga, till skillnad mot i många andra länder. Sedan är det en alldeles speciell stämning där också, de år jag varit hemma från Crufts har det känts "tomt" på nåt sätt. Svårt att förklara.

Men i år var det då dags igen, denna gång var det bara David och jag som åkte. Ja, några hundar också förstås - närmare bestämt fem stycken. Vi hade sex anmälda - men kände de fick räcka med Oboy, River, Joy, London & Saffran.

Under flera år har vi kört samma rutt, men i år tänkte vi använda oss av en lite annan taktik. Resan startades hemifrån 01.45 från Sandviken, då hade vi fått sova några timmar före eftersom vi la oss extremt tidigt kvällen före.

 
När vi kom till Danmark så möttes vi av gröna fält, så härligt att det äntligen är på väg mot vår och sommar.

 
Fyra hundar hade vi i kombin på bilen och Joy fick åka i baksätet, med säkerhetssele och en bädd för just det ändamålet. Vi provade med London först men hon såg så lidande ut så vi testade med Joy istället och hon såg ut att trivas bra i baksätet hon   

 
Lunch på färjan mellan Rödby och Puttgarden, jag tog en Pasta Carbonara och nja, den var väl ingen höjdare direkt. 

 
Sååå underbart med klarblå himmel, och nästan vindstilla också. 

 
Temperaturen steg under resans gång, hela 19 grader var den uppe i som mest. Underbart   

 
Vi hade bokat en övernattning på vägen dit för första gången. Annars brukar vi köra på hela vägen till Birmingham och då vara där kring lunch ungefär. Då brukar vi vara helt slut. Men nu skulle vi alltså göra annorlunda. Så ett hotell var bokat i en liten by utanför Eindhoven, Nuenen. Det var ett litet hotell, inget fancy alls - men alldeles lagom för oss. Mysigt och familjärt kändes det, de hade också en restaurang med helt okej mat.

 
Själva området kring hotellet var otroligt mysigt. Det var som en liten park där, en kyrka och massa restauranger med uteserveringar. Det hade nog dagen före varit någon form av evenemang, firande där för de var och plockade bort en massa festgrejer när vi kom dit. I parken fanns en liten fontän och den var inte populär kan man säga hos hundarna. När jag kom ut på morgonen så fick först Oboy syn på fontänen, han morrade svagt och såg allmänt förskräckt ut. Då fick London se fontänen och hon blev jätterädd, varpå Oboy såklart fick bekräftat att den var jättefarlig! Det här hände medan Joy satte sig med rumpan emot fontänen och la ett litet lass där - hon såg inte ens något som var konstigt. Man känner sig så trygg när man går omkring med sina modiga hundar   

 
Utsikt från frukosten på hotellet.

Sedan blev det färd mot färjan i Calais, fortfarande så härligt väder.

 
Vid incheckningen till färjan träffade vi på våra vänner från Portugal, Vanessa och Joao.

 
En hel del hundfolk var det som skulle med denna färja som skulle gå 12.00

 
Alltså jag har väl sagt tidigare att jag är nästan kär i min bil, den är så fantastisk att åka i på såna här resor   

   
Vi har så roligt ihop på våra resor, så tacksam att David är lika förtjust i att resa och åka på hundutställningar som jag är   

 
Vanessa och Joao, ägare till Freya (CH Barecho Kiss The Sky). Hon var inte kvalificerad detta år så de reste med sin fina hanhund Gaudi istället.

 
Dovers vita klippor

Vi kom fram till hotellet vid N.E.C ca klockan 16.30, vi bodde även detta år på det Ibis hotell som ligger nära där vi går in på utställningen. Tar max 10 minuter att gå från hotellet så det är perfekt. Perfekt var dock inte det att vi hade bokat rummet för tre personer och de vägrade att ändra på det till 2 personer, det gjorde att rummet blev mer än lovligt dyrt. Inte så kul, och inte så man känner sig jättesugen att bo där igen faktiskt.

Desto roligare var att Yvonne och hennes syster Jo från Australien kom till hotellet på kvällen så vi fick umgås med dom och äta tillsammans. Yvonne har vi känt i många många år, ända sedan vi leasade deras hund Raptor och sedan åkte vi till Australien 2007 och bodde då hos dem. När vi åkte dit igen 2017 var vi gäster hos dem igen. Det var så fantastiskt att få ses igen, kändes som vi bara tog vid där vi slutade sist 2017. Nu får vi planera för en ny resa dit, ska vi ha samma intervall så blir det 2027 som vi kommer dit.

 
Utställningsdagen (lördagen) startade med engelsk frukost, så otroligt gott!

 
Utställningen är bänkad som det heter, varje hund som är anmäld har ett eget bås där de förr i tiden befann sig under tiden de inte var i ringen. Tror inte jag såg en enda hund som satt i ett sånt bås detta år, alla hade egna burar med sig.

 
Riktig katalog finns på Crufts, sånt gillar jag.

 
Först ut av våra hundar var River som tävlade i Yearling (som vår unghundsklass), han placerade sig som trea. 

 
Sedan var det Oboys tur i den stora Open class, den klassen är den klass som alla champions går i. 

 
Saffran blev fyra i klassen Yearling, alltså samma åldersklass som den River gick i.

 
Saffran

 
Eftersom Joy och London gick i samma klass, Open så var Jo snäll och visade Joy. Det såg jättebra ut tyckte jag, massor med tack för hjälpen med handling 

 
London som gick i samma klass, Open.

 
Leah, som bor i England, placerades som tvåa i klassen Good Citizen. Och ja, det är precis som det låter. De ska ha deltagit i någon form av lydnad eller liknande för att få delta i denna klass. Leah är nyligen parad så det ska bli så spännande att se vad det kommer att bli där   

Inga direkta resultat att hurra för kanske, men alla våra hundar skötte sig perfekt och jag är så stolt över att få visa upp så fina hundar, i mitt tycke. Lite överglada kanske, men det är precis så jag vill ha dom. Mycket liv och glädje ska det vara i en spaniel   

Vi hann inte med någon direkt shopping heller för bedömningen drog ut på tiden vilket gjorde att vi inte var kvar till slutet. 

 
David har en nyfiken skara som håller koll på honom när han packar bilen.

 
Vägen som vi skulle köra på var avstängd så vi hamnade mitt i nåt samhälle, tur då att vi hade både GPS och kunde köra efter de andra så vi hittade tillbaks på rätt spår igen. 

Vanligtvis brukar vi åka tunneln hem och då komma till Calais kring midnatt, sova på hotell där och åka därifrån morgonen efter.

Men nu skulle vi istället ta färjan tillbaka, den skulle gå vid midnatt och ta 1,5 timme - vara framme då 02.35 i Frankrike. Vi tänkte det skulle bli skönt att få sova på färjan åtminstone då 1,5 timme. Så vi tog med oss varsin filt och kudde, med sikte mot det ställe som kallades Quiet Lounge. Där borde vi kunna vila trodde vi. MEN, det var några skolklasser på resa med på färjan. Och som de gapade och skrek, och då i den tysta avdelningen där vi och flera andra satt som ville vila. Trots upprepade tillsägelser så fortsatte de att leva om, inga ledare eller lärare dök upp - inte förrän det var fem minuter kvar till vi var framme. De hade förmodligen legat och sovit nån annanstans i lugn och ro, eller suttit och druckit öl. Vi var ganska många som var upprörda där kan jag lova. Så otroligt dåligt att personalen på färjan inte kunde göra något åt det trots att jag var där och sa till om detta flera gånger.

Men enda fördelen med att bli så uppretad är ju att man blir pigg av det! Så David körde på fram till 05.30 då jag bytte av honom som förare. 

 
Frukost blev det i Tyskland och man kan väl säga att det fanns en hel del att önska där innan de kommer upp till engelsk nivå.

Sedan turades vi om att köra och nu var det ju dagsljus vilket gör att man automatiskt blir piggare. Det var inte heller mycket trafik, på söndagar kör inte lastbilarna i Tyskland och det underlättar ju mycket.

 
Lite shopping åt husse, hundvakt och liiiite åt matte också blev det på Bordershop.

Sen rullade färden vidare och klockan 01.15 rullade vi in på gården hemma - borta bra men hemma bäst