Ni som vill läsa en positiv blogg kan sluta här på en gång, idag var inte en sån dag helt enkelt.

Har funderat en del kring varför och hur konflikter uppstår. När man blir rejält osams så tycker man för det allra mesta att den andra parten är "dum i huvudet" och "inte fattar någonting". Den som man är osams med tycker förstås detsamma om en själv.... Så vem är det som är dum egentligen, vems fel är det? Det är ju aldrig ens fel att två träter - heter det ju, men stämmer det alltid? Är båda lika knäppa eller? Och varför hamnar så ofta samma människor i konflikter medan andra oftast klarar sig undan. 

Kan det vara så att konflikten helt enkelt uppstår för att man har totalt olika värderingar och värdesätter helt olika saker i livet? Att man helt enkelt är för olika för att kunna förstå varandra? Kanske borde isåfall sådana människor helt enkelt "slippa" ifrån varann - eller åtminstone inte ge sig in i såna diskussioner där man vet redan i förväg att man tycker helt olika. Och då handlar det inte om olika tyckande som ifall man gillar hamburgare eller korv - nä, mer djupgående grejer som just vad man värdesätter i livet och hur man är som person.

Varför uppstår också dessa konflikter ofta när det är alkohol med i bilden? Av barn och fyllon får man höra sanningen - och jo, det ska fan veta tänkte jag säga... De absolut elakaste saker som sårat mig mest har jag fått höra från berusade människor. För mig är det ingen förmildrande omständighet att man druckit, har man så dåligt "ölsinne" så man inte kan vara trevlig när man har druckit - ja, då får man helt enkelt låta bli.

Och borde man inte tänka en gång till innan man säger något sårande till någon annan? Visst, munnen går snabbare än hjärnan det vi väl alla. Men det elaka man sagt kan man be om ursäkt för tusen gånger om, men man kan aldrig få det osagt. Många försvarar sitt beteénde med att de minsann bara är ärliga! Och visst ska man väl vara ärlig - men när det är på någon annans bekostnad så tror jag faktiskt att alla skulle må bättre av att man höll tyst.

Jag vet att jag har en tendens att hamna i konflikter relativt ofta. Funderar ofta på varför.... Jag hatar verkligen att vara osams med någon - men, det jag avskyr ännu mer är att låta någon stampa på min själ. Jag kan bara inte låtsas vara någon jag inte är för att tillfredställa någon annan, jag fungerar inte så. Och kanske är det förklaringen, jag vet inte? Det ligger säkert något också i att jag är så oerhört känslig, jag är inte en sån som tänker med hjärnan alltid först, nä - hjärtat är det som går först här...

Jag vet i alla fall hur ofantligt skönt det är när en konflikt är över - när man pratat med varandra och bett om ursäkt och verkligen MENAT det också. Det hjälper ju inte att säga förlåt om det inte kommer från hjärtat.... För visst är väl livet för kort för att vi ska gå runt och avsky varandra och låta så mycket energi gå åt till att tänka onda saker om den andra parten i konflikten. Om båda verkligen vill och lyssnar på varann så går det att lösa, det är jag övertygad om...

Nä, mer kärlek till folket   ! Jaaa, vem vet - imorgon kanske jag vaknar upp som Tomas Di Leva eller nåt sånt   . 

 

Eva Löwenstein

1 augusti 2012 15:15

Ja du Helene min första fundering om ditt inlägg är varför räknas olika åsikter som konflikter? Jag är som du, hamnar ofta i konfliktliknande disskusisioner vilket jag tror beror på att man har en övertygelse om det situationen gäller samt att man kan prata direkt till den personen. Jag känner många konflikt rädda personer som har en övertygelse och tycker ofta mer än mig men som aldrig säger något. Jag är nöjd att vara den jag är idag ngt jag inte alltid varit. Acceptera att alla inte tycker som dig, var stolt att du står för något och att dom människor som inte kan lyssna och acceptera din åsikt kommer aldrig att berika ditt liv utan bara tära på dig.
Kramizar Eva

Helene

1 augusti 2012 15:20

Du har så rätt Eva....

 

Carro

2 augusti 2012 15:10

Fint skrivet Eva!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...