... att lägga till handlingarna, ja 2021 var väl lite bättre än 2020. Men det avslutades på ett så dåligt sätt så känns inte alls nu som något år att minnas som något positivt. För just som vi trodde att vi kunde återgå till ett liv med mer glädje igen så kommer det återigen en massa restriktioner som begränsar oss   Vi är många som har åsikter kring Covid-19 och hur det skulle ha gjorts på annat sätt. Jag för min del tror inte det spelat så stor roll vad vi gjort eller inte gjort, Covid-19 har kommit för att stanna. Vi måste lära oss leva med det, för leva måste vi. Om vi ska isolera oss för att undvika varje risk för att bli sjuka så kommer det få andra, värre följder istället. Det är vad jag tror och jag är innerligt less nu på att vi som tar vårt ansvar och vaccinerar oss får sitta i samma livsfängelse som alla andra - det var inte alls så det sades när vi alla uppmanades att vaccinera oss. Nu ska det tas strängare tag för att få de som inte vaccinerat sig att göra det, jo - det här att ingen skillnad görs om man är vaccinerad eller inte kommer förmodligen att locka många...

Nog om det, här kommer en sammanställning av vad som hänt under 2021. Inte mycket - men lite saker har skett iaf, och augusti-oktober var det ändå ett uppsving där flera hundklubbar tänkte på sina medlemmar och anordnade utställningar, om än anpassade så var det ändå utställning och en chans att få träffas igen   

Januari var en väldigt lugn månad, året började ju så otroligt trist utan utställningarna på My Dog som är något av årets höjdpunkt - sen blev det värsta Domino-effekten, utställningarna ställdes in på löpande band. En del t.o.m ett halvår i förväg, väldigt svårt faktiskt att förstå varför man gör det i ett så tidigt skede. 

Något som varit roligt ändå under året är att jag börjat lägga pussel, eller jag började egentligen i slutet av 2020 - men under 2021 har jag (tillsammans med Tojo) nog lagt ett tiotal pussel. Något jag förmodligen aldrig skulle ha testat om det inte varit för att jag haft så sjukt tråkigt detta år. Jag är ju inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men jag gillar problemlösning och märkte att jag hade lättare att somna om jag suttit och pusslat en stund innan sängdags. En av få saker där jag märker att min puls går ner och jag faktiskt går ner i varv. 

Det bästa med januari månad var ändå att vi hälsade på Thomas och hans flickvän Ellinor utanför Kungälv där de bor, vi passade på att hälsa på dem när vi skulle åka och para Jenka. Jenka gick tyvärr tom, men vi hade verkligen jättetrevligt när vi fick se hur de bodde och fick träffa Ellinors föräldrar som förresten föder upp Schäfer.

I början av februari var det dags för nästa besök, då hos Jacob och hans flickvän Frida i Umeå. De skulle flytta ihop i en lägenhet så vi åkte dit för att hjälpa till städa ur den gamla lägenheten och hjälpa till med att köpa lite nytt till deras gemensamma hem. Deras lägenhet låg i ett lugnt och mysigt område så det kändes bra. Det är ju lite jobbigt att ha två barn som bor så långt från mig, men det är ändå skönt att veta hur det ser ut där de bor och hur området runtomkring ser ut också. Vi hade också en jättetrevlig kväll hemma hos Fridas föräldrar och syskon där de bor i Vännäsby. 

I början av mars fyllde Elis fyra år. Ärligt talat vet jag inte vad jag hade gjort dessa år utan han och hans syster Freja. De är såna glädjespridare båda två och speciellt Elis har sovit hos oss minst en gång i veckan skulle jag nog säga, helt underbart   

Men mars var också en av de allra sorgligaste månaderna under året. Vår älskade Tyra, som vi kallade älskade vännen, hade blivit så dålig i sina tassar att hon hade svårt att gå. Livsgnistan i hennes ögon fanns inte där längre så jag insåg att det inte fanns något annat att göra än behöva ta farväl av henne...

Nu har vi ingen affenpinscher hemma, det känns väldigt tomt och trist - men jag tror det måste gå några år innan jag känner mig redo för en ny boendes här   

Trimrummet som jag längtat efter sedan vi flyttade hit i februari-20 stod äntligen klart i mars.

Biggles fick sin Internationella utställningschampionat-titel i mars (C.I.E.). Det som har varit allra tristast nästan med total avsaknad av utställningar under två års tid är att det känns som det varit Biggles bästa tid åldersmässigt. När man fött upp en sån fantastisk hund som honom och sedan inte får någon chans visa upp honom, det känns otroligt trist. 

I början av april föddes Flisans och Pedros valpar, X-kullen var då de första ESS-valparna hos oss på nästan ett halvår - så de var extra efterlängtade   

Solstrålen Freja fyllde två år och började prata alltmer efter det, i början var det inte många ord - men nu pratar hon hela tiden, inte tyst många sekunder där inte    

Dibbe flyttade hem till oss, hans riktiga namn är Don's Red Red Wine - en otroligt lugn och härlig hane som vi hoppas mycket på i framtiden.

Nästa kull föddes också i april, denna gång var det Y-kullen och föräldrarna var Fay & Wincent. Endast tre hanhundar i kullen så de kallades de tre musketörerna. 

 
När Flisans valpar var ca 4 veckor gamla drabbades hon av juverinflammation av det värre slaget. Det blev så illa att veterinären var tvungen att öppna hennes juver som sedan var som ett öppet sår. Det såg rent för hemskt ut ett tag - men lyckligtvis läkte det väldigt fort. Ett problem var dock att Flisan inte fick dia dom längre pga de starka smärtstillande som hon fick. Vi löste det genom att hon fick ha på sig denna baddräkt, något hon själv verkade tycka var en ypperlig lösning på det hela. Jag skulle nog säga Flisan var den som gick mest obekymrad ur detta.

Myntas och Halfords valpar (Z-kullen) föddes i maj, endast fyra stycken i den kullen. Under slutet av 2020 och under 2021 har vi fått flera små kullar, flera tikar har gått tomma och även har vi förlorat flera valpar i kullarna. Sånt är så otroligt tråkigt, vi har inte heller vetat direkt varför men kullarna har varit större nu senare delen av 2021 så vi hoppas att det ska bli bättre nu. Att vara uppfödare är en ständig oro för allt som kan hända   

David och jag fick vår första vaccination mot Covid-19, kändes som en befrielse då - nu vet vi att det inte blev så stor skillnad tyvärr. Eller jo, stor skillnad på det sättet att vi inte känner någon oro alls att bli allvarligt sjuka i Covid-19, men fortfarande är det så mycket vi vill göra som inte det finns möjlighet till. 

I början av juni hämtade David ut sin nya bil, en VW Tiguan Allspace. Jag var skeptisk till en början, vi har ju haft Volvo i hela vårt liv typ. Men denna bil överraskade positivt på många sätt, tror inte det är vår sista Tiguan!

Ella skulle fått sina valpar i juni, men tyvärr blev det bara två döda valpar denna gång. Vi får se om vi kommer para henne igen, man blir så otroligt ledsen när sånt händer - dels för sin egen del förstås, men allra mest när man ser blicken hos tiken när hon inser att inga valpar finns   

Någon dag efter att Ella fått sina valpar föddes årets Cockerkull (L-kullen). Föräldrar till den var Dizza och Eskil, extra roligt var det att det blev flera orange roan i kullen, en färg vi inte haft i våra kullar tidigare. 

Midsommar firade vi hos Thomas & Ellinor, alla utom Tojo och Freja som var hemma och passade djuren på gården. En jättetrevlig kväll i väder som man inte brukar vara bortskämd med på midsomrarna. Vi hann också med ett besök på Marstrand innan vi åkte hemåt igen. 

I juli satte vi äntligen igång att måla huset, helt färdigt hann det inte bli innan hösten var ett faktum. Men det mesta är klart och vilken otrolig skillnad det blev! Vi är såå glada att vi tog beslutet att måla om, nu i sommar hoppas jag att det ska bli helt klart och att vi även ska få till en ny altan med utekök som vi pratat om ett längre tag. David pratar också om pool, men det är jag helt emot - kommer bara vara rädd att barnen eller hundarna ramlar i där, eller så ramlar jag i själv - jag som inte kan simma...

En tur till Stockholm hann vi också med, Jacob och Frida följde med oss och vi hade en jättemysig dag där. Älskar ju Stockholm och hade jag inte velat ha så många hundar hade jag gärna bott där, inne i stan. 

Årets valpträff hade vi i juli, en sån härlig dag som vi kommer minnas länge. Att få dela en dag med så många glada och positiva människor & hundar, det är lika fantastiskt varje gång! Nästa år tror vi träffen kommer bli i maj, men vi återkommer med datum när det är bestämt helt säkert. Den träffen blir då för alla som vi fött upp under 2021. 

Henrics kompis Emil fotade oss och hundarna på stranden i Årsunda, det var lite svettigt med alla hundar - men vi är så nöjda med de kort som blev.

I juli var det ÄNTLIGEN dags för utställningar igen, och tja - man kan tycka jag är patetisk som längtar så mycket efter det. Själv kan jag tycka det känns ännu mer patetiskt att så många av de som ställer ut ofta uttryckt hur skönt det varit utan utställningar, jag menar - det är ju inget tvång åka? Man kan vara hemma, alltid - även fastän det inte är Covid-19. Det är svårt att förklara vad det är som gör att jag gillar så mycket att åka på utställning. Visst tävlingsmomentet är ju kul, jag gillar ju att tävla inom det mesta. Och att få göra något tillsammans med sina egna hundar, man får något speciellt band när man reser ihop och upplever så mycket tillsammans. Men sedan är det ju gemenskapen med andra hundmänniskor och att få resa, se nya ställen - uppleva saker, vara utmattad för att man gjort något - ja finns massor. Allra mest är det nog ändå stoltheten att få visa upp sina hundar, mäta dom mot andras - se andra fina hundar. Jag har nog inte förstått hur roligt jag tyckt det varit förrän jag inte längre hade möjligheten...

Fotot här ovan är från en inofficiell utställning i Årsunda, Jacob och Frida var med och hjälpte till. Bäst av våra hundar gick det för Uno (Barecho Use Me Now) som blev BIS-4 valp   .

Men en inofficell är ju inte samma sak som en officiell, så när Wästmanlands KK anordnade utställning i Västerås anmälde vi typ alla hundar vi hade. Det var en så härlig känsla att få springa i ringen igen, sen lite trist att det inte var några finaler. Men vi var så glada ändå att det börjat komma igång lite iaf. På fotot är det Biggles (CH Barecho Bring The Gold) som blir BIR, BIM blev Ann Lundins tik Winton State Of Grace. 

I augusti var det sedan dags för utställning i Danmark. Vi hade alla tre ont någonstans så det är ett under att vi ens kom iväg. Jenny hade så ont i ryggen så hon knappt kunde röra sig, jag hade ont i ryggen men var på bättringsvägen. David spelade padel någon dag innan vi skulle åka och skadade sig då och fick "gubbvad" - jo det heter så, googla på det så får ni se   . Det gick jättebra på utställningarna, Riley (Daenerys Last Of The Starks) var BIR första dagen och Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR den andra dagen. Extra roligt var det för där kändes det som en helt vanlig utställning, finalerna anordnades och till vår stora glädje vann Riley gruppen. Biggles fick aldrig chansen i någon grupp då vi var tvungen åka hem med färjan. 

På utställningen i Backamo blev Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR första dagen och hans dotter London (Barecho Victoria's Secret) blev BIM. Som vi längtar efter att få börja visa henne mer i ringarna, har så mycket förhoppningar på henne! Dag två var det Rileys (Daenerys Last Of The Starks) tur att bli BIR igen. 

I Backamo fick vi också våra första CERT på en Barecho-welsh. Det var Bubbel (Barecho All About The Girl In Red) som fick cert och blev BIM båda dagarna. På detta foto är också BIR-vinnaren Welford's Dalton Dale. 

Vackra Riley (Daenerys Last Of The Starks)   

Två dagar i regn på utställningarna i Visby. Dag ett blev Oboy (Barecho On Stage Again) BIR och Joy (Barecho Jackpot Joy) blev BIM och även champion den dagen, SEU(u)CH! Dag två var det samma par som i Backamo, Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR och London (Barecho Victoria's Secret) BIM. Inga finaler anordnades detta år. 

I början av september var det dags för SSRK:s utställning i Karlsborg. På Engelsk Springer blev återigen Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR, denna gång var det en annan av hans döttrar som blev BIM, nämligen Kryddan (Barecho Miss Knowitall). I Welsh-ringen blev Cava (Sällebäcks Pont De Millegrand) BIR och även champion, SEU(u)CH, BIM blev Lloer's Harry Styles! Inga finaler anordnades tyvärr. 

Samma helg anordnades Dalarnas KK:s utställning i Leksand, ännu ett BIR för Biggles (CH Barecho Bring The Gold) och här var det istället Yallas dotter Mejram (Barecho The Best Of Me) som stod som BIM! Inga finaler här heller. På Welsh blev vi BIR med Cava (CH Sällebäcks Pont De Millegrand).

David och jag åkte till Holland för att para Cava och samtidigt var Jenny på utställning i Gimo. I Gimo blev Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR och vi var även BIR på welsh genom tiken Bubbel (Barecho All About The Girl In Red). 

I september föddes också Saltys & Pipes valpar (A-kullen). Hon är verkligen en supermamma - har alltid full koll på sina små   

Utställning på hemmaplan är det förstås också i september. Här är vår fina uppfödargrupp. Biggles (CH Barecho Bring The Gold) blev BIR och Joy (CH Barecho Jackpot Joy) BIM, Biggles blev sedan också BIG-3 i finalen, endast gruppfinaler anordnades. Uno (Barecho Use Me Now) var tvåa bästa hanhund med sitt första svenska cert. 

En till kull föddes i september, det var Jenkas och Tures valpar (B-kullen). Jenka har stannat hos oss efter valpkullen och inte återgått till sin fd fodervärd. En helt fantastisk tik på alla sätt, går så bra ihop med alla andra hundar - hon har verkligen ett hjärta av guld   .

En till utställning också i september, Eckerö på Åland är en klassiker i slutet av september. Att få springa på den mattan är så härligt. Fina resultat gör ju att resan känns ännu bättre. Biggles (CH Barecho Bring The Gold) blev BIR och BIG-3, och Mejram (Barecho The Best Of Me) blev BIM. Fotot nedan är på Oboy (Barecho On Stage Again) som blev tvåa bästa hanhund med cert och cacib. 

Starkaste och sorgligaste minnet från september är ändå att vi alldeles för tidigt fick ta farväl av vår Gizza (CH Barecho Glint Of Gold). Hennes cancer hade tyvärr spridit sig och det gick väldigt fort på slutet. Som vi saknar hennes flin som mötte oss hela tiden, en så speciell hund med en svans som alltid var viftandes   

I början av oktober föddes Currys & Rileys valpar (C-kullen). Så många kullar ESS som vi har fött upp så har vi endast haft en tik tidigare som det behövts göras kejsarsnitt på. Men nu var det dags igen, varför vet vi inte - men hon hade hela 11 valpar i magen och vi tror att det var orsaken till det hela. De andra valpningarna som Curry haft har gått väldigt smidigt. Men det man kan säga är att Curry nog aldrig varit så snabbt i bra form som efter denna kull, om det beror på att hon inte fött naturligt eller inte vet vi förstås inte. 

Fläders och Spencers valpar föddes bara några valpar efter Currys (D-kullen). Det var sju valpar som föddes, alla tjocka fina och såg väldigt friska ut. Ändå var det två av valparna som dog efter några dygn, en tror jag föddes utan analöppning och den andra bara slutade äta. Flera av Currys valpar dog också efter snittet, samt en valp som åt helt normalt men som inte kunde äta utan jag fick mata till den med nappflaska för att få den att överleva (vilket den lyckligtvis gjorde). Men jag var helt slut av detta, mest psykiskt - det är så otroligt sorgligt att mista valpar, varje gång det sker är jag övertygad om att jag aldrig ska ha någon mer kull alls i framtiden!

Jenny åkte själv till SSRK:s utställning i Kramfors för jag ville inte lämna valparna och hon hade finfina resultat med sig därifrån. Första dagen var Biggles (CH Barecho Bring The Gold) BIR och Kryddan (Barecho Miss Knowitall) BIM, dagen efter var det tvärtom - Kryddan BIR och Biggles BIM. Kryddan blev även SEU(u)CH den dagen samt BIS-4.

Domarutbildningen har för mig helt stannat av såklart under dessa år, men i oktober fick jag möjlighet att gå domarelev på Saluki och Greyhound, en mycket givande dag på vinthundsklubbens utställning i Enköping!

Springerklubbens Club show anordnades i ett ridhus i Bålsta i slutet av oktober, vår uppfödargrupp blev BIS. 

Vår fina juniortik London (Barecho Victoria's Secret) blev bästa juniortik på Club Show. 

SSRK hade utställning i Mjölby i slutet av oktober, här på fotot är Bira (Barecho A New Chapter In Red) som blev tvåa i juniorklassen med CK på sin allra första utställning som detta var. 

Vår cockervalp Lotta (Barecho Latest Fashion) blev BIR-valp och slutligen BIS-2 valp!

Cavas & Finns valpar föddes i november (B-kullen). De föddes när vi var i Herning (såklart), inte mycket som hände detta år men ändå lyckades vi med att två saker skulle hända samtidigt. Vi hade bara anmält till de första två dagarnas utställning i hopp om att hinna hem till hon skulle valpa men så blev det alltså inte. Som tur var hjälpte min mor Margareta och Nilla Cava istället under valpningen så det kändes tryggt. I Herning lyckades Uno och London få sina sista Junior-cert så båda hade titeln Dansk Juniorchampion med sig hem!

En dryg vecka efter Herning så blev David dålig, inte jättedålig men lite hängig så han tog tempen och hade 38,2. Han var inte speciellt sjuk men bestämde sig ändå för att ta ett test och testet visade då att han hade Covid-19! Jag testade mig jag också, likaså gjorde Jenny, Henke och Tojo. Alla var vi negativa - men jag fick ju ändå inte träffa någon på sju dagar som de nya rekommendationerna var. Lite segt måste jag säga, men men bäst göra så för säkerhets skull. Det var nog den lindrigaste förkylning David haft under alla år och jag blev inte ens smittad fast vi sov i samma säng. Jag är helt övertygad om att det blev så för att vi var vaccinerade, så att vi nu skulle vara rädda för att bli smittade när resultatet blev detta - det känns inte speciellt troligt faktiskt. 

I Norge blev Saga (CH Barecho Beyond Compare) årets mestvinnande ESS på utställning, väldigt roligt. I Sverige har vi inte haft någon sådan tävlan på två år nu...

Under december hände inte speciellt mycket, Stockholm hundmässa var ju inställd och ingen Finlands-resa blev det heller för oss. Vi hade så sett fram emot två engelska domare där men när det sedan blev domarändring från båda de domarna kändes det inte lockande längre att åka dit. 

Så jag skulle nog säga att det roligaste som hänt under december förutom att det varit jul är att Henke och Tojo vann 20.000:- semesterresor på Bingolotto!

Nu får vi ladda om och hålla tummarna allt vi kan att 2022 blir ett år där det händer lite mer positivt och livet mer och mer kan återgå till det normala. Det känns dock inte speciellt hoppfullt just nu då båda utställningarna My Dog och Kumla redan blivit inställda. Och säkert är det någon mer klubb som redan nu kommer ställa in, trots att de restriktioner vi har nu ska gälla till i första hand 16 januari bara. Jag hoppas jag har fel, men det känns tröstlöst nu faktiskt...