Här kommer de utlovade korten på Mandys valpar…. Känner mig mycket nöjd med dem allihopa   , tyvärr så har dock Beth ett lite ojämnt bett. Clarissa har vi bestämt oss för att behålla – eller ja, kanske det är hon som har valt oss? Hon söker sig till mig hela tiden – och är alldeles överlycklig så fort hon ser eller hör mig, visst det är ju de flesta valpar - men det är nåt speciellt med henne! Jennifer och Cyndee tycker jag också ser jättelovande ut, så jag hoppas båda kommer till hem där de kommer att bli utställda! Här kommer en länk till en liten videosnutt på alla valparna, och Baros är såklart med på ett litet hörn där han också!
http://www.youtube.com/watch?v=b63f_Jhc4WI

   Clarissa
   Clarissa
   Jennifer
   Jennifer
   Cyndee
   Cyndee
   Beth
   Beth

Idag på eftermiddagen så åkte vi till mamma och Leif i Torsåker för att titta lite på de hundgrejer som de har fått hem från Kina för att sälja här. Vi tog också hem lite grejer som tyghagar, tygburar, hundbädd samt underullskardor – bra att ha ifall någon är intresserad och vi kan ta med på nån utställning eller så! Jättefina saker var det verkligen…. Och hundsängen, ja – den skulle då jag själv kunna tänka mig att sova i! Får väl se om nån hund har varit så snäll att de kanske kan få en i julklapp av tomten….

Vi hade sån tur att mamma bjöd oss på mat, och det var verkligen hur gott som helst!! Det är inte så konstigt att jag är så kräsen med maten… ingen restaurang i världen gör lika god mat som mamma och Kerstin!
  

Till efterrätt fick vi dock nåt mystiskt som såg ut som en fryst hjärna. Tror inte Mamma helt uppskattade min liknelse…
  
Nu har jag ju inte smakat på nån hjärna, men jag törs nog lova att detta var betydligt godare – jordgubbsparfait var tydligen namnet på denna som verkligen smalt i munnen.
  
Som synes så var även Baros mycket nöjd med besöket – ett grisöra fick han att mumsa på…

Här kommer några foton tagna på vår snygging idag efter lite puts av pälsen:
  

Foton på Mandys valpar kommer lite senare under dagen då batteriet tog slut i kameran...

Ja, igår så var det då till slut dags för oss att få hämta hem vår nya familjemedlem  ! Vad han skulle kallas var fortfarande oklart, jag ville nog se honom innan jag kunde bestämma mig till 100 %. På vägen ner fick vi ett namnförslag från Carros kompis Malin – Staros efter nåt tjeckist öl – jag gillade det skarpt, men nä, det gillade inte Jacob… Det skulle vara ett namn på en fotbollsspelare, så när jag såg honom så bestämde vi att han helt enkelt får heta Baros! Det ska ju vara nåt sånt där konstigt tecken över S egentligen, och så tror jag det ska uttalas med nån typ av sch-ljud  på slutet – men det blir för krångligt, så vi har försvenskat det lite till Baros. Kan ju tänkas att det blir lite Ross av det… och min första egna schnauzerimport kallade jag ju för Rossi…

Men, om vi nu tar det från början…. Så hade Carro varit så bussig och sagt att hon kunde tänka sig att följa med mig och hämta honom – som sagt, att hämta valpar det gillar ju både hon och jag att göra, att lämna dom däremot…  . Ja, det är husses jobb…
Nu skulle Carro jobba till 18.00, men jag räknade med att vi skulle hinna om vi åkte direkt när hon slutade – tänkte åka E4:an över Stockholm och då blir det väl en 35 mil dit skulle jag tro. Jag åkte in till Sandviken nån timme före då jag lovat Carro att ge Diva och Zola mat, samt gå en promenad med dom så att de var klara för att följa med oss när hon slutade… När jag kom in i lägenheten så sov de så djupt, de är så inställda på att ingen ska komma i den tiden. Jag stod alldeles stilla i hallen, och till slut så kom Zola fram från TV-rummet – man undrar ju om han hört något då, eller om han helt enkelt kände lukten av mig i sömnen? Nåja, han blev så klart överlycklig att hitta mig där – och då vaknade även Diva. Sömndrucken och lite stel kom hon ut, och såg inte ut att först fatta vem det var som var där… Men, efter att hon hade ätit upp maten så var hon såklart glad och ville ut snabbt. Så jag satte på dem kopplen och begav mig ut. Jag tog riktning mot trappen – men då vägrade Diva, och drog istället mot hissen. – Ja, just ja – tänkte jag. Hon har ju lite svårt att gå i trappor. Så vi in i hissen, Zola var fortfarande jätteglad och hoppade på mig – och då stod väl han lite för Diva så hon inte kom in i hissen – så när hissdörren åkte igen så var hennes svans emellan! Hon gnydde till, och sedan såg jag bara hur det ”forsade” blod….. Eller ja, forsade och forsade – det kändes då så i alla fall… Jag såg bara hur det droppade fullt med blod i hissen och hon stod med svansen mellan benen och såg olycklig ut…. Min älsklingsdiva, hur kunde jag göra så mot henne??? Det var inte bara blodet som rann – kan säga att det sprutade tårar   från mig med. Hur klantig får man vara, usch jag hade så dåligt samvete. Ut ville de ju så jag fick börja bege mig ut fastän hon blödde, jag försökte undersöka svansen vilket gjorde att händerna mina var helt nedblodade. Efter bara några minuter så hade det slutat blöda, och jag torkade av blodet i närmaste snödriva…. Så blir det några rubriker om mystiska blodspår i Sandviken – då vet ni vad det gäller… Divisen hade såklart ont i svansen, och jag mådde så dåligt – fick tag på både David och Carro och var då smått hysterisk över vad jag hade gjort mot Diva. De kom dit så snabbt de kunde, ca 5-10 minuter efter att jag ringde. De trodde att de skulle mötas av en Diva med halva svansen på marken, så de blev ju lite förvånade när hon bar svansen som vanligt och viftade glatt på den när hon såg dom – var bara jag som fortfarande var mycket upprörd över vad jag hade gjort… Efter att ha sköljt av svansen för att hitta såret så upptäckte jag att det var ett litet jack och en liten svullnad bara… men stackars, stackars Diva som har en så klantig gammelmatte. De blev dock glada över att få hoppa in i bilen för att starta färden mot Linköping efter all denna uppståndelse.
Resan ner gick snabbt, planet skulle landa vid 21.45 och 21.35 så kör vi in mot flygplatsen och då ser vi planet på väg in mot landning! Så vad gör vi då? Jo, stannar bilen såklart och tar ett foto på planet strax innan landning. Ser ni den lilla ljuspricken på kortet? Där i sitter Baros och väntar på sin nya matte!
  

Vi gick in i avgångshallen och väntade utanför dörren där det stod att de ankommande resenärerna skulle komma ut. Och sist av alla så kom Lia ut med lilla Baros sittande i sin bag – längst upp på bagagevagnen! Hur himla söt som helst!!Men trött såklart….

   
Vilka är alla dom här människorna?
   
Man får väl provhånglas lite och bitas i näsan på dem för att se om de duger!

    
Ha...ha.... tror ni att jag tänker ligga här på golvet? Glöm det....
 

Strax efter 22.00 så hade vi packat in oss i bilen för att bege oss hemåt – tänk så härligt det är att hämta valpar, eller ja – vuxna hundar också för den delen. Det känns lite som julafton – sån förväntan och pirr i magen.

Baros var inte alls så sugen på att ligga vid Carros fötter, utan han skulle sova i knäet – eller så på mittkonsollen mellan sätena… det tog inte många minuter sedan förrän han somnade, och snarkade skönt. Norr om Stockholm skulle vi stanna för att tanka, och äta lite. Han studsade ur bilen då, kissade och blev lite på bushumör en stund. Vi åkte på MC-driven och skulle försöka äta i bilen – inte alltför lätt med en valp som tyckte att det luktade mycket gott med såväl milkshake som hamburgare!

   
Hörru, din snåljåp! Ska du äta hela hamburgaren själv, men jag då??
  
Hur fan får man upp det här locket då?
   
Såja, nu börjar det likna nåt - vaniljmilkshake, mums!!
 

Carro körde sedan från Upplands-Väsby till Sandviken – så då fick jag chansen att få gosa lite mer med honom. Och jodå, det var väl okej – men han ville gärna ha en tass på Carro också – så mittkonsollen blev hans bästa ställe sista biten.
När vi kom hem vid 03.00-tiden så var vi så trötta båda två… han har sovit bredvid min säng hela natten, knäpptyst.

Imorse så gick David upp först och gav hundarna mat, Baros var inte så sugen på nån mat – men han gillade att vara ute på gården, synd bara att vi har så trist väder idag… Får hoppas på lite sol imorgon så även matte tycker att det är angenämt ute!
   
Du är ju för fasiken pinsam matte! Kan man få bajsa ifred eller?
   
Vänta på mig då! 
   
Står det nåt i tidningen om att jag - frälsaren, har kommit nu för att rädda Barecho från det brun/vita träsket?

  
Hmm..... det luktar mycket godare från ert bord än från min matskål?
  
Hur var det nu man gjorde, lite småjuck så här på morgonkvisten är ju aldrig fel, eller vad säger du Batting?? Nehej, inte det...

  
Det här blir ändå min favorit, visste inte att de hade brumbjörnar som sällskapsdjur här i Sverige - men för mig är det då helt okej! 

Våra hundar är väl inte så oerhört imponerade av honom… han har bara fått träffa de äldre, lugnare hundarna än så länge. Vill ju inte skrämma honom med Sanne-panne på en gång...
Idag ska vi ta det lite lugnt och bara umgås – men imorgon blir det klippning och så ska vi försöka få till några nya kort på honom uppställd!

  … så har det nu blivit klart med införseltillståndet för vår nya svart/vita prins   ! För att ta in en valp under 3 månaders ålder från annat EU-land så måste man ansöka om tillstånd, och då ha ett speciellt skäl varför man inte kan vänta den tid som det normalt tar för en hund att få resa mellan länderna (rabiesvaccination + 120 dagars väntan innan blodprovet tas). Detta fick vi också göra förra våren när vi köpte Sanne från Danmark.

Det blev ju bestämt att vi skulle få honom den 21/3, och samma dag betalade jag in ansökningsavgiften på 700:- samt skickade ansökan till Jordbruksverket. Det stod där att de skulle ha ansökan minst 15 dgr före beräknat ankomstdatum, och det var/är då i morgon den 9/4. Så det var ju inga problem trodde jag…. Trodde ju förstås att de skulle kunna behandla denna ansökan ganska så snabbt, och att de skulle ta hänsyn till att det stod beräknad ankomst den 9/4. Men, nej då…. Då vi inte hade hört något alls i tisdags den 6/4 så ringde David dit, och han fick prata med någon hos kundtjänst, för prata med handläggarna fick man inte göra. De kunde se att ansökan hade kommit in, och den skulle behandlas under veckan…. Det började ju bli lite ont om tid då kan man säga…. Och så började dessutom hon som skulle resa hit som kunde ta med valpen prata om att hon skulle åka redan idag, den 8/4 – och hon var inte heller säker på om hon kunde ta med honom…. Puh…. Så vi började bli rejält nervösa över hur det skulle gå…. David ringde sedan igår igen, och jodå – det skulle gå från Jordbruksverket igår och de skulle behandla ärendet igår… De påstår nämligen att de fick brevet den 25/3, vilket jag ser som omöjligt då vi skickade det den 21/3. Och om det nu var så att de ändå fick det den 25/3 så var det alltså 15 dagar idag, och just idag kom då tillståndet!! Står det 15 dagar så kan man ju inte göra det snabbare, eller hur?!

Nåja, till slut blev det så att hon som ska resa hit från Tjeckien bestämde sig för att åka imorgon, och hon flyger då till Linköping – med vår valp! Så 21.45 ska jag hämta lill-prinsen vår där, ni kan väl gissa hur spänd och förväntansfull jag är!! Det har varit ett himla funderande hit och dit hur jag ska jobba på fredag, inte så lätt för mina snälla arbetskamrater som är så gulliga och tar hänsyn till mitt röriga liv… Skulle han komma sent i kväll så ville jag inte öppna imorgon, eller skulle jag hämta honom under dagen imorgon – då behövde jag ta semester. Eller skulle jag hämta honom under kvällen imorgon, då ville jag istället öppna… ja, ni fattar – inte så lätt att jobba med mig… Tur jag har världens gulligaste arbetskamrater!!  

Ja, när jag ändå håller på och biktar mig så kan jag ju säga att det inte heller är så lätt att vara gift med mig… I morse när jag skulle åka hemifrån och redan var nån minut sen, så hittade jag inte bilnycklarna! De ligger ALLTID i min jackficka…. Men så var det alltså inte nu… Så jag sprang tillbaks in i köket och letade överallt, medans jag surnade till…. – Såklart hade David haft ”min” bil igår kväll, och så glömt att lägga tillbaks nycklarna! Dom hade väl han med sig till Storvik….grr  …… jag ringde upp honom och frågade lite surt – jaha, var är nycklarna till volvon då? Ja…. svarade han lite dröjande….kanske i mina byxor i sovrummet…. Jag sprang upp och kollade där, medan han var kvar i telefon… nix, där var dom inte! Jag bara väntade på att han skulle säga att han hade de i jackan på jobbet! Men, nej – han hävdade att han inte hade dem där… och förresten sa han, jag använde aldrig volvon igår! Hmmm….. så då började jag tänka efter, får se nu – hur var det igår när jag kom hem? Kan jag ha glömt nycklarna i tändningslåset… Ja, såklart var de där…. Hur ska jag rädda situationen nu då tänkte jag med David fortfarande i telefon… - Ja, de var där – fräste jag, men det var ju bara för att du kom hem samtidigt som mig och störde mig så att jag glömde dem!! Vad ska man säga? Ge stackarn en medalj som står ut med mig….

  
Måste bara få visa kort på våra små sötnosar - kolla de siamesiska tvillingarna Cyndee och Clarissa som sover så tätt ihop!  

Här kommer några nytagna kort på våra skönheter här hemma:
  
Clarissa

  
Clarissa

  
Cyndee

  
Cyndee

  
Jennifer

  
Jennifer

  
Beth

  
Beth

Själv har jag nyss kommit upp ur källaren efter att han klippt två hundar, och ryggen känns inte alls bra just nu.... känner mig slut helt och hållet, men inte så konstigt med tanke på att jag knappt har sovit något i natt. Först kollade jag på Johan Falk, och sedan kunde jag inte somna - utan låg bara och tänkte på Pärlan och hennes valpning... Så när klockan ringde 04.00 var jag inte alls nå sugen att kliva upp. Brukar ju försöka hålla mig uppe till 21.00 på kvällarna i alla fall, men nu håller ögonen på att ramla igen på mig så är nog bäst att jag förpassar mig till sängen nu innan jag somnar med huvudet på tangentbordet....

Här är de nu, Pärlans småpärlor! Så söta så.... Det blev till slut 4 hanhundar och 5 tikar. 

När tre valpar hade kommit så skickade Vanja en kort videosnutt på mobilen till mig. Jag hade gått och lagt mig då, och när Clådan hörde ljudet av småvalparna i telefon blev hon helt galen!! Vred, och vred på huvudet så jag trodde det skulle ramla av halsen hennes och sedan puttade hon på telefonen, för att sen starta letande av valparna i sängen.... Hur gulligt som helst!

  
Åh, tänk om jag kunde vara där och krama om henne nu.... världens vackraste mor!

.... av mamsens Pärlssons Pärla.... Tårarna kom när jag fick SMS om att hon fått sin första valp, en hanvalp 20.10 fortsättning följer! Vi tänker på dig Pärlssons och önskar vi var hos dig nu....  

Gårdagen började med grått och disigt väder här hemma  , och det kändes trist när det varit så fint dagen före… men allteftersom dagen gick så trängde sig solen fram och värmde så himla skönt! Hundarna och vi spenderade mesta dagen utomhus, och det kändes mycket välbehövligt… På kvällen skulle Thomas & Therese komma hem för att fira lite Påsk här hemma, Påskharen hade ju också gömt ett ägg till Thomas och det ville han såklart ha…. Mamma och Leif kom också hit för att äta lite och umgås, det är ju inte så ofta vi träffar Thomas nuförtiden när han bor i Söderhamn så det gäller att passa på när han väl är här! Grillat med potatisgratäng blev det, lite dryck till och det smakade verkligen gott.
  

Hundarna var inte med i rummet när vi åt - jag sneglar på dem såklart.... de står utanför grinden och suktar.... När nån inte kollade så noga när de gick genom grinden så passade Fritten på att smita emellan och lägga sig vid mina fötter... och han hörde inte alls nåt av de försök vi hade att få ut honom, och konsekvent & bestämd som jag är så fick han ju ligga kvar...hmmmm.....

Jacob har pratat om att han skulle vilja ha en chokladtårta, och jag hade hittat ett recept på en sådan som jag tänkte att jag skulle prova att göra…. Jag hade inte läst igenom receptet så noga innan – och det var nog tur…. För om jag hade gjort det så hade jag inte gett mig på att göra den. Herregud, så mycket olika moment och krångel det var… Men färdig blev den till slut, och om man säger så här – gillar man choklad så var den supergod – men den var mycket mastig, så någon större bit fick då inte jag ner i alla fall….

David har varit iväg och jobbat en sväng under dagen, nåt som jag då slipper att göra i mitt jobb i alla fall…. Minns när jag jobbade på macken hur jobbigt det var att jobba kvällar och helger…
Under tiden han var på jobbet så kom Marina med familj hit och hämtade Bitte. Hon ska ha henne som en fodervärdstik så utställd kommer hon ju att bli, säkert både av mig och Marina! De gillade dock inte riktigt namnet Bitte, så hon döptes snabbt om till Ditte! Ditte och Ida fann varandra direkt – och som det verkade så hade de väldigt lika uppfattning om vad som är roligt att göra…Så det blir nog livat där hemma nu ett tag skulle jag tro  !
  

Resten av dagen här ska jag försöka ägna åt att uppdatera hemsidan, nåt som inte är gjort nu på ett bra tag…