Så var det måndag och vardag igen, vi har varit lediga sedan nyårsafton David och jag och det har varit såååå skönt! Men, faktiskt ganska så trevligt när allt blir som vanligt igen också. Vi har städat bort julen på jobbet idag, men hemma får den vara kvar ett tag till.... vi fick ju inte upp våra julsaker/gardiner förrän dagen före julafton så jag vill nog ha dem kvar ett tag till... Och förresten, hos oss är det tradition att gardinerna sitter kvar till midsommar, och att utegranen med belysning är kvar åtminstone in i februari. Ja, vi har alla våra egna traditioner, huvudsaken man trivs själv!

Efter jobbet idag skulle jag in till Gävle sjukhus för att genomgå mammografiundersökning för andra gången i mitt liv.... Är ju inte direkt känd för att passa tiderna helt perfekt, så när jag hittade en parkering nära så trodde jag att jag nu skulle hinna precis till den tid jag hade. Jag skyndade mig in genom sjukhusets huvudentré och gick direkt till vänster som jag hade gjort sist, men där stod något helt annat nu.... Så jag gick istället fram till informationen för att fråga var jag skulle ta vägen. Där satt en kvinna i min egen ålder och såg allmänt uttråkad och ointresserad ut. När jag frågade var mammografin låg så sa hon att det var ingång 15. -Jo, jag ser det nu på min kallelse sa jag - men jag vet inte var det är, var liksom här sist för 3 år sedan och hittar inte så bra på sjukhusområdet.... -Strax utanför finns en utegård och längst bort på den finns ingången fick jag då till svar. -Vadå för utegård, sa jag? Lite irriterat svarade hon då att jag skulle gå längs väggen till höger så skulle jag komma dit. Nåja, tänkte jag - får väl försöka hitta då - var nog redan någon minut sen till tiden då också....

Jag gick efter väggen och hittade då en ingång där jag gick in, det visade sig inte vara rätt - men det fanns ändå skyltar mot mammografin. Jippie, tänkte jag!! När jag kom fram dit så står det en kvinna där och väntar på mig med ett stort leende, ja - där kommer du ju, men vad kommer du för konstig väg sa hon och skrattade. När jag förklarade hur jag hade hamnat där, så sa hon att jag var då inte den första som gått fel, men att de flyttat och nu skulle vara kvar där så att jag hittade rätt nästa gång. Att göra en mammografi är ju ingen "hit" direkt, kan ju inte påstå att det känns så skönt att få "patten" ihoptryckt till samma tjocklek som ett frimärke - men denna dam som gjorde detta på mig, var nog en människa som älskade sitt jobb! Hon pratade på där om allt möjligt, men helst pratade hon om "maskinen" som gjorde denna undersökning. När hon talade om den så gick tankarna till en nybliven mor som visar upp sin bäbis, den kunde minsann scanna av bröstet och vatten gick det åt i massor till den. Ja, man kunde inte låta bli att imponeras helt enkelt! När hon sedan skulle hjälpa mig att stå rätt i maskinen, så sa hon att det var som att dansa - jag skulle bara följa med och bli förd av henne! När tre scanningar var gjorda av fyra så sa hon -du måste vara duktig att dansa som är så följsam! Nja, var jag tvungen att erkänna - det kan man väl inte påstå, men det lyssnade hon inte på, nejdå - jag var sååå duktig så! Sedan var undersökningen slut efter ca 5 minuter, och hon visade mig ut så att jag skulle hitta rätt i alla gångar där. Med ett leende på läpparna gick jag ut därifrån, tänk vad ett trevlig bemötande och lite beröm kan göra med en! Trots att jag gruvat mig så för denna undersökning (hade avbokat den 4 ggr....) så var jag så himla nöjd och glad, att det gjorde lite ont var totalt bortglömt - kände mig bara så härligt varm inombords över att träffa en människa som ger en sån positiv energi! Och vilken skillnad mot henne som jag träffade i informationen som bara såg ut att vilja gå hem, och inte alls verkade trivas med sitt arbete. Jag tänkte också tillbaks på när vi åkte till Crufts i våras. I tåget som går i tunneln mellan Frankrike och England så var det flera som arbetade. De flesta gick bara runt och gjorde det de skulle, och inget mer. Men så var det en man, kanske med indiskt ursprung, som såg ut att älska sitt jobb och "sitt" tåg! Han visslade, och smågnolade under resan. Han log och sökte ögonkontakt med alla resande, och när vi åkte ur tåget så stod han där och vinkade adjö till oss alla - när jag vinkade tillbaks såg han så glad ut - de allra flesta åkte bara ut utan att ta någon notis av honom alls. Jag är alldeles säker på att ni alla har träffat människor av båda dessa sorter ute i samhället, och tänk då på hur härligt det har känts när ni blivit sedda och trevligt bemötta av någon, och hur less man blir när man lyckats komma i kontakt med någon som uppenbarligen inte trivs i sin situation. Det vi gör mot andra människor spelar roll, glöm inte det! Titta gärna på denna härliga filmsnutt som jag fått skickat till mig från Helena Ericsson, den är 16 minuter lång - men helt klart värd att ses...

http://www.youtube.com/watch?v=Cbk980jV7Ao

Jahaja.... så då har även jag skaffat en blogg då, även om jag alltid har sagt att jag inte skulle göra det. Men, man är väl inte sämre än man kan ändra på sig, eller hur?! Vi hade ju en blogg när vi åkte till Australien, och den har vi kvar som en dagbok från den tiden, och det är väl tanken med bloggar också efter vad jag har förstått. Sedan har jag också hört att en del tycker det är så ointressant att läsa på hemsidan om nåt annat än resultaten, så vi försöker väl såhär ett tag då så får vi se hur det funkar. Fördelen är att jag kan skriva i den från alla datorer såklart, hemsidan måste jag uppdatera där jag har dreamweaver och det har vi just nu bara i vår gamla dator (som är segare än segast....). Sedan tycker jag själv att det är väldigt skönt att sitta och skriva och reflektera över saker som hänt.

Men, nu var det årets MyDog jag tänkte skriva lite om...

Vi tänkte som vanligt åka ner natten före utställningen, det kostar ju att vara borta och sedan måste vi också ha hundvakt längre tid annars så detta passar oss jättebra, eller ja - i alla fall mig som halvsover mesta tiden på vägen ner... Jag fick både fårskinnspäls och speciell volvokudde i julklapp till mina resor, så David klagar nu på att det tar 10 min extra innan vi kommer iväg då jag ska installera alla mina saker före.... I födelsedagspresent köpte vi en ny GPS till mig, Bosse börjar ju bli gammal och som en del vet så har ju han och jag haft en del slitningar i vårt förhållande så jag ville helt enkelt ha honom utbytt! Så Nisse kom in i mitt liv istället, och Bosse skulle flytta till Davids föräldrar.... Vi hade såklart laddat Nisse med adressen till Focus P-hus vid mässan i Göteborg och allt såg väldigt bra ut i 1 mil.... sedan fick han nån typ av infarkt eller så, och fortfarande så visar han inga livstecken.... Så Bosse, allt är glömt och förlåtet, kom hem till mig igen - det där med färjan i Norge kanske inte var så farligt ändå...

Ja, som tur var så hittade vi dit ändå, och vi kom dit i god tid då vi startade hemifrån redan 01.00 på natten ifall vädret skulle vara dåligt. När vi stannade någon mil innan för att ge hundarna mat och rasta dem så upptäcker vi att Clådan har vattensvans.... så himla trist, men kanske inte så förvånande ändå. När vi badade hundarna på onsdagen så hade vi -30 grader hemma, så av den anledningen fick de ligga i badrummet med golvvärme tills de hade torkat helt efter föningen. Men, Clådan är urfälld då hon började löpa idag, och precis lika blev det i somras några dagar innan löpet började, hon fick vattensvans även då...

Torsdagens utställning dömdes av en engelsk dam som heter Ferelith Somerfield, jag tror inte att jag har ställt ut för henne tidigare, men såklart - det kan ju ha skett nån gång i min ungdom... Lillis blev tvåa i juniorklassen med HP, och hans bror Watson vann klassen - också han fick HP. Något som jag förstod att vi skulle vara glada för sedan då det var många hundar som fick blått band denna dag...

Loke vann först championklassen och blev sedan bästa hanhund med CACIB! Han har ju alla meriter för sitt internationella championat, men Vanja har inte fått bekräftelsen ännu och då måste man ta emot det... Vår danska yrhätta Sanne fick ett andra pris, domaren gillade inte att hon "hängde" sig i kopplet när hon sprang iväg... Pärlan blev fyra i öppen klassen med CK, visad av Vanja då jag fortfarande har problem med knäna (kan man köpa sig en ny kropp nånstans???) och femma i klassen, också med CK stod Ebba! Vi ställde inte ut Clådan då svansen var långt ifrån bra, och det syntes också att hon hade ont i den. Men, vi hade två jättefina championtikar med ändå! Liza vann klassen med Kylie som god tvåa! De blev sedan tvåa, respektive trea bästa tik. Loke blev BIR, men inte placerad i gruppen.
  
BIM Astrospring's Luna och BIR Barecho Zimply Zuper

Vår uppfödargrupp blev bästa grupp i rasen, och jag kände mig verkligen nöjd med vår fina grupp och såg fram emot att få visa den i stora ringen. Men, när vi var färdiga i vår ras kl. 15.30 så fick David se att det var dags för uppfödargrupperna att gå in i finalen! De hade helt enkelt glömt oss, eller struntat i att vi inte var färdiga! Så det blev ilfart dit och vi fick springa in direkt i stora ringen... väldigt dåligt kan jag tycka! Så mycket tid, pengar och energi som man lägger ner på det och så kan inte ens arrangörerna hålla koll på ifall all bedömning är avslutad i rasringarna - kan säga att det inte heller var några högtalare som kunde höras i den del av mässan där vi hade vår ring...

Liza, Ebba, Pärlan och Loke

Mamma skulle döma på MyDog torsdag och fredag så med tanke på det som hände när jag skulle äta här förra året så tyckte vi det kändes bäst att äta med henne så hon höll koll på mig! Jag tuggade maten ordentligt, och åt inte heller från nån annans tallrik denna gång, så allt förflöt lugnt... och redan vid 21.00-tiden så var det gonatt...

Fredagens domare var Nina Karlsdotter, och vad jag vet så var det första gången hon dömde rasen - och det är ju alltid spännande! Men, många var det som funderade över om det kunde vara rätt att hon hade både en elev och en aspirant i ringen första gången - jag tänkte att hon säkert hade dömt utomlands, men sedan kom vän av ordning och berättade att Allrounders får ha elev och aspirant då de dömer en ras första gången. Lillis var först ut även denna dag, och nu vann han klassen och fick CK, Watson blev tvåa med HP. Lillis blev sedan trea bästa hanhund. Miller blev femma i öppenklassen, så fint visad och i bra kondition - man blir så stolt som uppfödare när man ser sina fina uppfödningar sköta sig så fint i ringen! Loke vann championklassen och blev sedan tvåa bästa hanhund. Sanne-panne blev trea i juniorklassen med HP. Pärlan vann öppen klassen och Fendi blev femma i samma klass med CK! Clådans svans var inte helt bra, men såpass att vi ville visa henne i alla fall, hon såg så ledsen ut dagen före när hon inte fick vara med.... Emelie hoppade in som handler till henne, tack för det, och trea i championklassen med CK blev resultatet, tvåa var Liza och etta var Kylie! I bästa tikklassen så blev Kylie etta med Cacib, Pärlan tvåa med CERT vilket gjorde henne till champion, det var Vanja som visade henne då, tack för det! Kylie blev sedan BIR och slutligen BIG-4.
  

BIR Wongan Romanza At Barecho och BIM Goldmoore's Gold Dreamer

Vi var såklart jättenöjda med resultaten, men det kändes tungt ändå att packa ihop grejerna.... Vanja hade taktiskt nog satt in Pärlan redan i sin bur, och drog sedan ut henne - jag hade inte klarat att säga hejdå till min Pärlssons Pärla.... Hon ska ju nu vara några månader hos Vanja för att ha en valpkull där, och i gengäld ska vi få ta en kull på vackra Liza. Det här är nåt som vi båda har stor nytta av i det fortsatta avelsarbetet såklart, och jag vet att Pärlan kommer att ha det jättebra där, men de hundar som vi har inne med oss hela tiden, som sover med oss och allt det där - det märks såväl när nån av dem inte är här....

Nåt annat som var väldigt tråkigt denna dag var att mamma var så nära att bli biten av en rottweiler när hon dömde dem, hon var väldigt skärrad, vilket man mycket väl kan förstå. Tydligen hade hon precis hunnit få bort ansiktet när hunden kastade sig emot henne, så himla otäckt!

Resan hemåt gick bra, förutom att David glömde sätta tillbaks pumphandtaget när han tankade i Alingsås, så det kommer väl en räkning på det.... När vi närmade oss avtagsvägen mot Årsunda, ca 1 mil från vårt hus så var det massor av tända ljus efter vägen då en 20-årig kille från Gävle omkommit där på torsdagskvällen när han krockat med en lastbil... Vad gör då ett trasigt pumphandtag, när man tänker på den sorg som hans anhöriga har nu.... Tänk så mycket tid och energi vi lägger ned på sånt som egentligen inte har någon betydelse alls...