Nu blev det lika igen....hade skrivit text och så försvinner det bara, är det bara här på bloggplatsen det är sånt här j...a krångel!!!!!

Ja, idag var det dags för kloklippning igen för de allra minsta i familjen. Mandy var väldigt intresserad av nagelklipparen som jag skulle använda...

De var inte alltför imponerade, och nu är de bra starka - så inte så lätt att få dem att vara stilla så att man inte gör illa dem.

De har börjat öppna ögonen lite, men det är nog ett par dagar till innan de är helt öppna. Däremot så är de upp och går för fullt!
  
Jennifer

  
Cyndee
  
Clarissa

Beth

Men, ganska så snabbt efter att kloklippningen var över så sov våra små tjockisar igen.
  

Imorgon ska de få smaka på köttfärs och äggula för första gången, får se vad de gillar det...  

...stod det som rubrik på ett mail som ploppade upp på min mobil under lunchen igår när jag var i Bromma på Springerklubbens Fullmäktige. Det högg till i magen på mig och jag kände hur tårarna började stiga i ögonen.... nej, tänkte jag - öppna nu inte detta mail för då är det kört - jag skulle ju vara kvar där hela eftermiddagen också... Mötet drog ut på tiden, och efter mötet var det konstituerande möte så vi kom nog inte därifrån förrän vid 18.00-tiden Tankarna på Raptor fanns i bakhuvudet, men jag orkade helt enkelt inte släppa fram dem helt. När jag kom hem så skulle vi prova para Daphne med Hilmer, eftersom hon inte gått att para med den hane som jag hade planerat att hon skulle paras med. Tyvärr lyckades vi inte få till någon parning, det var som att han inte kunde komma in helt.... skönt i alla fall att Kylie blivit parad i Danmark under gårdagen.

Efter det försöket var det dags för mat, och så tittade vi på slutet av melodifestivalen... Först efter det vågade jag läsa mailet:

There are very few Australian Springers who have truly made an impact Worldwide - and we have unexpectedly lost one of those special dogs today. Too soon.

MBIS MBISS Aust Grand Ch & Swedish Ch SW03 Fraelighte Full Frontal   16.7.99 - 13-3-2010

"Raptor" 

(Ch Cleavehill Bob Sleigh Imp UK x Grand Ch Fraelighte For Play)

I'll never forget the night he was born - by C section and with Jackie Wraith & Fiona Quinlan assisting - one of 15 babies! His first few nights were spent on supplementary feeding with Jean Taylor "Cleavehill" here taking charge. Jean always referred to this litter as "MY babies" and she was so very proud of Raptor and all that he accomplished.

He was named "Raptor" because of his voracious appetite for food! It also applied to his great lust for life and everything about him.

Raptor went to live with Robert, Yvonne & Michelle Lauder at "Azucroft" - and never a better home. Raptor and Yvonne had so many special wins at Specialty and All-breeds level, and he was a much loved member of their household. 

Then the ultimate sacrifice - they allowed him to travel to Sweden to Barecho kennels for a year, during which time he was the Swedish Winner 03, and sired puppies in several countries in Scandinavia and Europe. Raptor came home in immaculate condition, and we thank Helene Bjorkman for the wonderful loving care she took of him. He returned home to "Azucroft" in Sydney, and continued his winning ways with his mum Yvonne on the lead.

He was a true gentleman, a delightful personality, a super sire and great ambassador for our breed. I am very proud to have bred him, and even prouder of what Robert & Yvonne, and Helene accomplished with him.

RIP special man - you were One In A Million.

Kaye 

Och när jag sedan skulle gå upp och lägga mig så brast allt - jag snorade och storgrinade om vartannat... Att det kan göra så ont - fastän han inte varit hos oss på så länge...

Raptor springandes i snön hemma hos oss

På hotellet i väntan på BIS-finalen på Svensk Vinnarutställning-03

På SKK:s utställning i Högbo där han blev BIR, visad som vanligt av Carro - de var ett fantastiskt team under det år han fick vara hos oss
  

Och så här.... sista gången vi sågs - när vi var i Australien för tre år sedan, det var så jobbigt att lämna honom - och jag hade verkligen hoppats att vi skulle hinna tillbaks dit för att träffa honom igen innan han gick bort... men, nu blev det inte så....

Sov gott nu älskade Raptor, vi kommer aldrig att glömma dig i vår familj och du har för alltid en mycket speciell plats i mitt hjärta...Love you....

Åh.... titta så söt hon är mamsens Pärlssons Pärla....   Jag längtar så efter henne, och det känns jobbigt måste jag säga att se henne med tjockmagen och veta att jag inte är med henne när hon kommer att ha ont och vara orolig inför valpningen...

Jag vet att du har det superbra hos Vanja och Dag Harald, och att du förmodligen inte tänker nåt på mig - men du ska veta Pärlan att vi saknar dig här hemma   ! Ja, kanske inte Clådan och Vera - men vi andra....  

Jag fick detta skickat till mig från Stephanie nu i morse, och jag kände bara att jag måste dela med mig av den....

1. The most important rule to remember is never to congratulate the winner of the class.
If you ever feel that you have to, do not try to produce a smile. Unless you have practised at home, it's not going to look real. The best thing to do, is just to walk out of the ring, with an "Oh my God" expression on your face, before anyone - including the ring steward - get a chance to see your placement.

2. As there is only one winner, and many losers, you will find yourself in good company as soon as you get out of the ring. These will make wonderful listeners, so take this opportunity to convince them, and yourself, that the judge was probably a friend of the winner's. In other words, the decision was corrupt. The word corrupt is willingly adopted by people who are looking for excuses.

3. If the dogs of the same people beat your dogs again and again, it's time to slightly change the excuses. Now, tell yourself and the other losers that they win only because they are famous. Ignore the fact that they may have become famous for a reason, for instance for having the best dogs.

4. Another good excuse for constantly losing, is to let people know that you find health and temperament more important than exterior, when breeding. In other words, you are a more serious breeder than the winner. Serious is another good word. It creates a lot of credibility.

5. The more the dogs of your competitors win - the better reason you have to be suspicious. Tell people that the top winner has most probably been dyed, is wearing switches, is drugged or has had several tooth and testicle implants. Choose one, not all.

6. If you feel that the above arguments are fading, you can always move on to the more hidden faults. If you think carefully, surely you will have heard rumours that the top-winner has left a problem in at least one of his offspring. You have a wide range to choose from: try PRA, HD, patella, epilepsy or leg-perches disease. Once the rumour is out and about, the damage is done.

7. To change the subject slightly, you can excuse your loss by blaming the owner of the winner for walking his dog too close to yours and thereby disturbing it. This will win you a great deal of sympathy.

8. Another good excuse is that the winning dog is "made-up" by the groomer and the handler. Whether or not you have touched the dog, just tell people that underneath that fantastic coat and behind that flashy picture seen in the ring - hides a total wreck.

9. If everything should fail, you have a final devastating card on your hands: the private lives of those who win. If you try hard enough you can probably dig up something which makes a story. Look for a divorce, and affair - hopefully including a person within the breed, or some financial problem. If you really can't find anything, start to watch their eating and drinking habits. Then when you add some of your own spice to the story, you will find that most people will eat the dish with great appetite.

10. When and if you do win a class, make sure you win in the style you lose. Tell everybody that finally there was an honest judge, who looked at the dog - not the handler.

by Astrid Giercksky

Om jag inte missminner mig så är hon som skrivit detta en norsk uppfödare av pudlar? Det är väl hon som fött upp världsberömda storpudeln, CH Topscore Contradiction, också kallad King?
Vi såg King vinna BIS bland annat på Crufts och Världsutställningen, vilken hund! - när vi såg honom äntra BIS-finalen på N.E.C., det var något av det absolut häftigaste jag har sett i utställningssammanhang! 

Till helgen är det ju Crufts igen, och detta år stannar vi hemma, men till er som ska dit och ställa ut så önskar vi er ert stort lycka till!!
För er som vill drömma er bort om att vinna BIS-finalen där så kommer här en länk till berättelsen från Crufts av handlern till King...

http://home.swipnet.se/kudos/Cruftsresan.htm

...blir man som uppfödare när det ringer en valpköpare och berättar om sin 10-åriga hund som mår bra och som varit till stor glädje genom åren   ! Krokis var en av två cockervalpar som vi hade kvar osålda i vår första cockerkull efter Linda. Namnet fick han för att han hade en liten krok på svansen.... Vi sålde honom billigare, och när vi hade annons på honom så ringde några döttrar som ville köpa en hund till sin pappa som nyss blivit pensionär. Deras pappa bodde i Skåne - och då vi skulle åka till Malmö på utställning i den tiden så tog vi med oss Krokis ner dit. Han skötte sig perfekt under resan, låg i Carros knä och var bara så söt som en 3-månaders röd cockervalp kan vara.... Vi träffade Roland, hans blivande husse på Centralstationen i Malmö - och det kändes jobbigt   att lämna honom, som det alltid gör... Men, jag kan se honom fortfarande struttandes iväg efter sin nya husse i sitt koppel, glad och nöjd och med svansen viftandes!

Ett par gånger under årens lopp har husse Roland hört av sig och berättat att allt är bra med Krokis, ja - förutom att han är lite bortskämd då.... Han gillar inte hundmat, utan vill hellre ha leverpastej och fläskfilé... hmmm.....

Lite kort har vi fått också, ser väl skönt ut på dessa kort i grönskan:

Och här har han fått öronen friserade, men lika söt ändå!
  

Ja, nu ringde alltså husse ikväll och berättade att allt var så bra fortfarande med Krokis, det har gått många år sedan han hörde av sig sist, men det gör inget - vi blir bara så innerligt glada när vi får höra om den glädje som hundarna har spridit kring sig och jag är så himla tacksam för alla mina härliga valpköpare som älskar och tar hand om våra hundbarn så väl!!   

Här kommer ett foto som jag fått tillsänt av mig idag från utställningen i söndags, den är tagen i BIS-finalen strax innan hundarna placeras.
  

Tyvärr har jag inte namnen på Clumbern och Welshen, Clumbern blev BIS-2, är inte säker på vilken placering Welshen fick, men tror det var BIS-4.

Visst är det härligt att skratta - men vi har väl alla kanske råkat ut för när det inte är så lämpligt för ett gapskratt   - och det ändå bubblar ur en hur mycket man än försöker att stoppa det.

Jill tipsade om det här klippet i lördags, och jag måste ju säga att jag fick mig ett rejält skratt när jag såg det - även om det samtidigt är tragiskt...
http://www.youtube.com/watch?v=V4ZYHtFr_Zg

Jag visade klippet för Jacob och Henke - Jacob var helt oförstående till vad som var roligt, han tyckte bara att det var synd om honom som han skrattade åt.... Och Henke sa att klippet var hur gammalt som helst, och att alla andra förmodligen hade sett det... Det är mycket möjligt att det är så, en annan är väl inte känd för att vara så hipp och först med allt direkt!

Det har börjat smälta rejält med snö här nu, så härligt!! Och jag har t.o.m varit ute på jobbet utan täckbyxor, det är ett vårtecken så säkert som nåt det!! Däremot blir det ju såklart jobbigt med allt slask när man har så många hundar - men, men - sen blir det sommar och då är allt det glömt.

Annars planeras det för valpar här nu för fullt, Daphne är hos Kennel Linmoor för parning - än så länge har det inte blivit något, och sedan löper Kylie också. Hon ska ju till Danmark för parning, men hur hon kommer dit vet vi inte än. Snälla mamma hade erbjudit sig att åka tåg med henne dit för att para henne, men nu visar det sig att det är för det första det dyraste alternativet - och sedan krångligt med en massa byten. Vi ska kolla flyg i morgon, men annars kanske det blir bil ändå.... Konstigt kan man tycka hur det kan bli billigare att åka bil, istället för flyg eller tåg för en person? Nåja, vi får väl se - hoppas bara att det löser sig så att det blir en parning, detta är tänkt att bli Kylies sista kull.  

Nix, nu blir det lite donande med hundpapper och sedan börjar ju favoritprogrammet DHW på tv och då vill jag inte bli störd!

Först vill jag tacka er alla som grattat till resultaten från Moheda - ni ska veta att jag verkligen blir jätteglad över det!!   Resan hem gick bra, vi var ju mycket nöjda allihopa, så mestadels var det skratt   och skryt i bilen...ha...ha... Dock ska det ju liksom inte vara så att man åker hem från Smålands-trakten utan att det ska vara liiiite bilkrångel i alla fall....  

Nu vet jag inte om jag minns alla gånger ens... men tror det började med en av våra gamla volvo som generatorn slutade att fungera på, på vägen ner mot Växjö. Det var fredag em och skulle bli allhelgonahelg, så vi var inte alltför muntra när bilen bara inte ville mer strax innan Lindesberg... Vi tog oss in dit, och hade sån himla tur så vi fick tag på en verkstad som kunde åtgärda felet åt oss på stört! Vi köpte en batteriladdare av dem som tack - ja, vi betalade förstås för jobbet också. Sedan var det Saris bil som pajade - vi åkte efter henne hemöver till Lindesberg för säkerhets skull... Hon ringde efter en kort stund och sa att hon sett en handske med en hand i på vägen mot Grängesberg, ja - vi blev ju lite fundersamma förstås om vi skulle vända...
Tror det var året efter som vår Chrysler gick sönder istället, växellådan slutade fungera på vägen ner - men ni vet ju hur vi hundfolk fungerar, till utställningen ska man ju till nästan vilket pris som helst! Och dit kom vi, Celine blev BIS - vilket såklart var helt fantastiskt!! Men, vägen hem var väldigt tung... vi kunde inte åka mer än 50-60 km i timmen och var inte hemma förränn vid 04.00 på morgonen.

Sedan var det Mercans tur - luftfjädringen tyckte att den hade gjort sitt på vägen hem... så att det blev krångel igår var väl nästan väntat kan man säga!
Helt plötsligt när Jill kör om en långtradare och slår på hellyset efter hon hade kommit om så la bilen av! Den startade igång igen, men alla lampor lyste och vi blev såklart skiträdda! Förstod sedan att det förmodligen var generatorn eller nåt så när vi släppte av Jill och hennes hundar i Stockholm så vågade vi inte stänga av bilen. Vi hade inte radion på, eller knappt ens fläktarna då vi trodde den skulle lägga av vilken minut som helst... Men, hur det var så tog vi oss till Sandviken där jag släppte av Carro.. Och ni vet hur det är va?   Man kan liksom inte låta bli att prova.... på vägen mot Årsunda så kunde jag inte längre motstå frestelsen att prova vad som skulle hända om jag slog på hellyset. Och vad hände tror ni? Jodå, precis samma sak - fast lite längre stopp den här gången innan den gick igång av sig själv. När jag sedan äntligen körde upp in på gården, där älsklingen    stod och väntade med öppna grindar, och då stängde av bilen så kan man säga att den var dödare än en mumie efter det.... Inte en tillstymmelse till läte eller ljus kom ur den. Det visade sig dock inte vara så allvarligt som jag befarat - nån kabel eller nåt hade lossnat från batteriet. Så vi kom billigt undan den här gången!!

Mandys valpar växer så det knakar, de fyller ju en vecka idag! De mår bra, men är lite lösa i magen just nu. Förmodligen för att de äter så mycket.... Så här ser man dem ligga mest hela tiden:

Klorna har de fått klippta idag, dagen till ära. De var väl inte alltför förtjusta i det - så de var inte så villiga att ställa upp på fotografering efteråt, men de var så illa tvungna:
  

Beth

Clarissa

Jennifer

Cyndee

Prickarna börjar komma mer och mer på dem, och de är så söta med prickarna på sina skära nosar!

Jag har ikväll varit och röntgat Sanne, och det såg bra ut! Veterinären som röntgade trodde det skulle bli A-höfter - men nuförtiden vet man aldrig vilket resultat det ska bli, trots att man tycker det ser bra ut själv....
Nä, nu är det sängen som gäller här hemma, David är i Glommersträsk igen så nu har hundarna och jag gott om plats i sängen igen!!