...i somras? Jo, att det är norrut man ska dra! Den rubriken skrev jag på bloggen som skrevs efter Clådans (CH Barecho Quest For Success) BIS på SKK i Svenstavik - och då syftades det förstås på att hon blev BIS även på SKK:s utställning i Piteå någon månad före   . Inte kunde jag väl drömma om att hon skulle göra om det igen, bli BIS på SKK:s utställning i Sundsvall också - men hon gjorde det, våran allra bästa superstar här hemma       !!

Och Sundsvall i oktober är en riktig tur-utställning för oss, det här var tredje året i rad som vi vann grupp 8 på den utställningen - men även tidigare har vi vunnit gruppen där med bland annat Diva. Förra året var vi också BIS-uppfödargrupp, och vi har vunnit BIS-veteran flera år här också :-) Härligt med såna utställningar   !

Men om vi återgår till årets utställning... Det kändes som väldigt länge sedan vi ställde ut nu, mer än en månad sedan och hur det än är så får man ju lite abstinens. Så jag var väl lite väl taggad kanske för min väckarklocka stod på 03.00 och den hade inte behövts alls för 02.20 var jag helt klarvaken! Låg bara och vred på mig och tittade på klockan, väntade på att den skulle bli 03.00 så jag fick gå upp   . Knäpp? Tja, en hel del förmodligen....

Om jag nu var superpigg så kan man väl säga att David var desto tröttare.... Han var på gränsen till dödssjuk - ont i huvudet och säkert feber också   ... Stackarn.... Jaaa, ni ser ju själv här under - man skulle kunna tro det är David som har ritat den...
    Jaja, hur han än försökte att jag skulle känna på honom om han var varm eller inte så konstaterade vi att jag var isåfall ännu varmare. Joråsåatte.... ta en Treo och sluta gnäll var väl typ så långt mitt medlidande sträckte sig   . 

Jag körde upp i alla fall så han fick vila upp sig - men jag som annars älskar att köra bil tyckte inte alls att resan var speciellt trevlig med tanke på att jag fick köra 15 mil i ett mjölkglas. Såg inte många meter framför bilen - men man måste ju fram ändå liksom. En del kröp fram i 60-70 - fattar dom inte att det är farligare än att försöka hålla hastigheterna som normalt? Om man nu tycker det är så himla otäckt då kanske man inte ska köra alls känns det som... Sedan hade vi en som låg ett par meter bakom oss med helljuset på - han låg där länge och väl och jag försökte förmedla att han skulle stänga av helljuset. Men antingen var han extremt trögfattad eller så hade helljuset hakat upp sig... Till slut ledsnade jag ur - saktade ner till 70 för att han skulle köra om. Men nädå, rikspuckot körde ändå inte om!! När jag var nere i typ 50 körde han äntligen om! Bara för att typ 200 meter efter det svänga av E4:an. Nåja, han fick sig en liten helljus blink i rutan innan han svängde av iaf - hehe... jag vet, jag vet - man ska inte göra så, men jag erkänner att jag inte alltid agerar som den mogna kvinna jag egentligen är   .

 
Det där är inte jag om ni nu trodde det - men jag kan känna mig lite så ibland...

Vi kom fram ca 10-15 minuter senare än jag tänkt mig - men vi var förstås i god tid ändå. Lite trött blev jag när vi inte fick parkera på "bästa" stället utan där skulle tydligen de som var på hockeyturnering stå.... Dock ska klubben ha stor eloge för att det fanns gott om plats vid urlastningen, inga poliser där heller som gnällde och jagade på utan vi fick stå där i lugn och ro till vi var färdiga - perfekt, det uppskattas mycket när man har ljusa hundar som är nybadade. Inte så att man så gärna vill gå på en stor grusplan med dom då - speciellt inte när det regnar...

Jag har gnällt många gånger på de övernitiska veterinärerna som brukar stå här - men i år gick det smidigt och bra att ta sig in. Efter att anmälningstiden gick ut mailade jag Västernorrlands KK och frågade om de möjligtvis kunde lägga våra raser så de inte krockade i ringarna och de skulle göra vad de kunde för att hjälpa oss. De hade nu lagt Affen först i sin ring och ESS sist i sin, dessutom låg ringarna bredvid varandra. Stort tack för det - tänk om alla länsklubbar var såhär hjälpsamma mot sina kunder, dvs. vi utställare   !

VI började alltså med Affen - Tyke (Gustoff's Cesar) var först ut i sin ring. Han fick Excellent men blev sedan tvåa i sin klass - samma sak blev det för Tekla (Velvet Dandy's Nib). Jag var väldigt stolta över dom båda - tycker de skötte sig bra och det är alltid skönt när det är så   .

Härlig överlinje har verkligen Tyke :-)

 
Meeen han tröttnade på att stå så där fick jag hjälpa honom lite på traven. Han ville liksom bara sitta eller lägga sig ner på rygg istället....

 
Tekla på bordet   .

Sedan blev det lite väntan innan ESS började. Domaren Viveca Lahokoski som dömde i den ringen var för mig en ny bekantskap. Hon dömde Portugisisk vattenhund före oss så jag passade på att följa den bedömningen lite.

Först ut av ESS var förstås vår bästa Paco (Barecho Play Now Pay Later). Han vann juniorklassen med CK - sedan hade vi ingen mer hane med förutom Emelie & Agnethas Winston (CH Barecho Most Wanted). Han vann championklassen med CK - detta var hans sista gång i championklass. Han fyller snart 8 år så då blir det veteranklassen nästa för honom   . I bästa hanhund valde domaren länge och väl mellan Paco och Winston - men till slut var det Paco som vann! Roligt, första gången han blir bästa hanhund efter att ha varit placerad som tvåa bästa hane många gånger. Han fick också sitt tredje CERT - något CACIB kunde han förstås inte få eftersom han är för ung. 

Pasta (Barecho Party In My Head) har fällt ur en del päls efter löpet, men jag hoppas det är på väg tillbaka nu. Hon fick Excellent och blev placerade som tvåa i sin klass. 

 
Fina Twiggy (Peasblossom Kashmir) var där med sin nya matte Julia. Så härligt att få träffa Twiggy igen   ! Visst blev hon glad att träffa oss - men det var verkligen roligt att se glädjen hon hade tillsammans med Julia i ringen   . Även Twiggy är lite urfälld för tillfället - hon blev placerad som trea i Öppen klassen dock. 

I championklass hade vi garderat oss med både Clådan och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold). Tyvärr hade Gizza vattensvans   . Fastän jag var så noga när hon badades och efteråt.... Men jag tycker mig märka att de är mycket känsligare för att få vattensvans när de löper som Gizza gör nu. Emelie visade Gizza i championklassen och trots sin svans blev hon ändå placerad som trea i klassen med CK. Clådan vann först sin klass och sedan bästa tik - sedan skulle hon då möta Paco i BIR/BIM. Jag är glad att jag inte kunde läsa hennes tankar... herregud, den där pojkslyngeln? Alla säger han är så fin - men Clådan tycker inte han är värd ett ruttet lingon, vild och "jobbig" som han är hemma   . Så jag vågade då inte låta någon annan ta Clådan och jag tog Paco - tror hon aldrig skulle förlåta mig för det...

Tur Emelie ställde upp och visade Paco - han är ju inte världens enklaste att visa, men du gjorde det superbra - stort tack för det   .

 
Dock bytte vi när vi skulle ställa upp för foto och då började Clådan krångla direkt....haha - hon är för rolig den hunden. Ni ser nästan blicken hon ger på mig fotot va? På fotot alltså BIR CH Barecho Quest For Success & BIM Barecho Play Now Pay Later. Detta blev Clådans 50:e officiella BIR - nu har hon lika många BIR som Fritz (CH Barecho Fun For The Future) hade och såvitt jag vet är det han som har rekordet för antal BIR på ESS i Sverige :-) Så roligt att nu även Clådan har samma antal!

 
En uppfödargrupp hade vi också - den var själv och fick HP och därmed blev den Bästa uppfödargrupp. Fr.v.: Paco, Winston, Gizza och Clådan.

Lite matintag blev det sen bestående av en korv med bröd sedan hann vi också med att ta det lugnt en stund innan det var dags för finalerna. Letade också reda på några som skulle kunna hjälpa oss att visa i uppfödargruppsfinalen - stort tack till Lina Jernberg och Chris Stobbie för hjälpen   !   
Hela 16 grupper deltog så vi var förstås superglada när vi inte bara blev placerade utan även fick gå till första platsen! Domare här var Antonio Di Lorenzo från Norge.
Vi vet att vi borde ha mer lika kläder och faktum är att jag iaf har kommit till planeringsstadiet att vi ska inhandla något mer enhetligt till Stora Stockholms-utställningen   .

Clådan hann ta igen sig lite innan det blev dags för grupp 8. Domare i grupp 8 var finskan Soile Bister.

 
Helt otroligt roligt att Clådan vann sin femte grupp på SKK:utställningar i år, så sjukt stolt över denna hund       !

Nuu blev jag ändå lite nervös inför BIS - det måste jag villigt erkänna... Som sagt, nästan aldrig jag blir nervös - men BIS-et gick direkt efter grupp 8 så det kom allt lite fjärilar i magen...

När vi skulle springa in gick allt bra - men när vi sedan skulle springa alla tillsammans ett varv efter att domaren gått igenom dem var jag så klantig att jag sprang in i ett trimbord som stod där vi skulle springa... Inte en tanke på att det stod kvar - men jag har alltid sånt fokus på hunden så att det här inte händer mig oftare är konstigt. Lyckligtvis gick det ändå relativt bra - men Clådan blev lite förskräckt förstås till en början, stackars henne som har en sån klantig matte...

Domaren Bo Skalin placerade till en början de som kom utanför placering - det är ju endast fyra stycken som placeras nuförtiden. Kvar var då en Bearded Collie, en skotsk terrier, en whippet och så Clådan! Först placerades Beardisen på fjärde plats, skotten på tredje och så var det bara whippeten och Clådan kvar... Ett varv fick vi springa innan domaren räckte fram den gigantiska BIS-rosetten till Clådan!!! YES!!!!!!! Jag blev så glad, så glad - att få uppleva detta tillsammans med en hund man älskar så mycket, ja - det är ett sant hallelujamoment det!!

Såhär blev korten vi tog med vår egen kamera... Ja, herregud - vi är bara helt hopplösa på det här med kort vi...

 
Som tur var fanns det andra med bättre kameror där, stort tack för de kort jag har fått. Vackraste Clådan BIS alltså på SKK:s utställning i Sundsvall 2014. Hela 2644 hundar anmälda - jaa, det är så man får gåshud när man tänker på det..

 
Rosetterna man får på denna utställning är verkligen speciella - och BIS-rosetten är nog bland de största rosett vi fått någonsin! BIS-priset bestod också av en drake i guldfärg - och tja, Davids kommentar var den att nu har vi tydligen två eldsprutande drakar hemma... Vem den andra är kan man ju undra? Roligt med personliga BIS-pris som även är märkta med vart de är vunna och vilket år :-)

Pratade med Jacob i telefon också, han hade spelat en fotbollscup under dagen och han var lika glad som vi då de hade vunnit. En riktigt, riktigt bra dag kan man väl säga att detta var!

Resan rullade på lätt hemåt sen, inte märkte vi att det regnade inte - och både min bil-ilska samt Davids förkylning var som bortblåsta....hehe.. Vi satt väl som två flinande byfånar i bilen bara, tur vi inte blev stoppade av polisen - då hade de väl trott vi var drogade eller nåt. Och kan ni tänka er? Jag som sover så dåligt om nätterna har sovit som aldrig förr - men så är det himla mjukt och skönt däruppe på molnen också   !

Igår spelades Jacobs sista seriematch för den här säsongen, att de skulle vinna serien var redan klart så det var ju inte så himla spännande egentligen kanske. Men, alltid roligt att titta på när lill-älsklingen spelar förstås   ! Att jag inte är så intresserad av sport vet väl alla vid det här laget - men jag är förstås otroligt intresserad av vad Jacob gör. För mig är det obegripligt hur man kan vara så ointresserad av vad ens barn gör - även om man inte delar intresset så vill man väl dela upplevelsen med sina barn, eller? Nåja, alla är vi olika - men för mig är det då helt naturligt att titta på hans matcher de gånger jag har möjlighet till det. 

Jag fick med mig Henric igår också - han var väl inte så sugen först då matchen inte började förrän 19.30, men efter lite "tjat" från mig så följde han med. Matchen spelades på Strömvallen i Gävle - så det var under tak som tur var ifall regnet skulle bestämma sig för att komma tillbaka. Jag koncentrerar mig mest på vad Jacob gör och inte på planen - men jag försöker hänga med lite i spelet också.

Rätt som det var så började jag titta på de vita strecken som var målade på plan. De såg nymålade ut och så otroligt raka och jämna. Framförallt cirkeln vid planens mitt - så otroligt jämn! Frågade Henric om vad han trodde om hur de målade dem för att få dem så exakta? Vi diskuterade det en stund - sedan sa Henric: - Du, det är sånt här som gör att folk inte vill titta på fotboll med oss... att vi inte tittar på det väsentliga utan på det som andra inte tänker på alls. Dom flesta skulle nog säga bara typ - vem bryr sig? Haha.... ja, tur Henric är lika "ding" som sin mamma   .

David har varit i Värmland och kommer hem ikväll så igår efter fotbollen fick jag titta på "Bonde söker fru" utan att höra hans suckar, det är väl liksom inte hans favoritprogram annars... 

Vet inte varför jag har fastnat för det programmet? Jag är ju inte mycket för dokusåpor egentligen, men jag är ju faktiskt mer romantiskt lagd än vad en del tror kanske. Och visst är det lite småmysigt allt när man ser att det börjar spira kärlek på gårdarna... Man förstår ju att de klipper ihop så det ska bli "bra" TV - men en del, både bönder och de som sökt är ju bara för mycket. Meeeen, det kanske är det som gör att det är roligt att titta på   .

 
Erik är min favoritbonde att följa i år. Han verkar vara sig själv och genuint snäll - lite tafatt kanske, men det är väl betydligt trevligare tycker jag än de killar som tror att de är "guds gåva till kvinnorna"   .

Till helgen är det dags för utställning i Sundsvall. Tyke ska ju få komma ut och visa upp sig igen då, det var ett tag sedan sist. Ni är säkert en del som minns hans svar med kravlista när jag frågade om han kunde tänka sig att följa med på utställning igen. Jag har lagt ut den på FB tidigare, men tänkte det är dags för mig att uppdatera mig på den nu så jag kan se till att allt blir till hans belåtenhet på söndag:
Självklart ställer jag upp på det men jag måste klargöra vissa saker först
1. Vad heter domaren(mormor vill veta för eventuella bestraffningar).
2. På resan dit vill jag ha som matsäck leverpastejmacka.
3. I logen vill jag ha tillgång till friskt vatten och kalvsylta.
4. På vägen hem (för att fira segern) kan jag tänka mig lite grillad kyckling och några levergodisar.
Måste vi träna på mitt uppförande eller kan jag vara mig själv? Hälsa långöronen och småaporna att snart kliver lejonkungen in i ringen och då blir det åka av/Tyke.

Nästan varje dag så läser jag om hur framförallt barn, men även vuxna mobbas och behandlas otroligt illa utav andra. Vad är det för drivkraft hos vissa som gör att de på nåt sätt måste trycka ner andra för att må bättre själv? Eller är det inte därför man gör det? Hur kan man må bra när man fått någon att må dåligt - ibland så dåligt så man faktiskt väljer att ta sitt eget liv... För mig är det helt obegripligt och helt oförsvarbart.

Det förekommer också bland djuren, jag kan se bara i vår lilla flock hur vissa individer trycks ner av andra och även fastän jag gör allt för att stävja det är det nästintill omöjligt att få bort det helt. Men att djuren gör så är inget försvar för oss människor att göra detsamma. Vi ska ju vara det mest intelligenta djuret, eller?!

Vi har väl alla känt oss utanför någon gång, ni vet som när man kommer någonstans och inte känner någon och ingen verkar ta någon notis av en. Alla skrattar och verkar känna varandra och själv är man liksom bara en nobody som inte är värd ens att hälsa på. Ingen rolig känsla alls   . Tänk att nästan alltid känna så, varje dag - år ut och år in... Men, även om vi känt så själva är det långt ifrån alla som noterar den människan som står där själv och som ingen verkar bry sig om. Nej, de flesta bara pratar på och struntar helt i ifall någon annan mår dåligt. Så lite som behövs för att få någon som känner sig utanför att må bättre - säg hej och le, bara bekräfta att du sett personen. Inte är väl det så svårt? Det otäcka är att så många verkar nästan må bra av att se att någon annan mår dåligt.... väldigt obehagligt om det är så.

Mobbing kommer nog aldrig att försvinna helt tyvärr, men för den skull är det självklart inte okej. Finns ju inte en enda människa som skulle säga att jo - men jag tycker det är okej med mobbing. Och ändå är det ett så gigantiskt problem!! Varför? Jag tror att det beror på att alldeles för många inbillar sig att felet ändå ligger lite hos mobbaren. Hur många mobbade, utsatta barn har inte fått höra från lärare eller andra vuxna sånt som: - Om du bara inte bryr dig om dom så slutar de snart. - Om du inte klär dig så annorlunda så.... - Om inte du gjorde si eller så.... Fatta att det aldrig är den som mobbar som avgör om det är något att bry sig om eller inte. Det är ALLTID den kränkta/mobbade som avgör och det är ALDRIG den som ska ändra på sig eller tvingas flytta på sig. Ändå sker det hela tiden, trots fina mobbingsplaner och möten och allt vad skolorna hittar på för att försöka påvisa att de jobbar mot mobbing.

Självklart är jag inte så naiv att jag tror man kan få bort all form av mobbing. MEN, jag tror inte det värsta är själva mobbingen alla gånger. Att vissa är elaka idioter, tja - det kan man liksom ta på något sätt. Det lär man sig rätt så tidigt i ålder att alla människor är inte lika och alla är långt ifrån snälla. Det som jag minns som värst var alla som inte brydde sig. Ingen stod upp för mig i skolan - ingen annan elev eller lärare. Man valde att inte bry sig, titta bort helt enkelt eller låtsas att man inte förstod. Och det är det som gör ondast idag... Att jag var så värdelös att ingen ens kunde säga åt dom som var värst att sluta. 

Så snälla ni som vill göra något åt detta med mobbing & kränkningar - säg ifrån! När ni ser att det här är inte okej, någon mår helt klart dåligt av den här behandlingen säg då till den som beter sig som en idiot att sluta. Tala om att det här är inte okej! Jag tror inte alls att det kommer att göra att mobbaren slutar alla gånger, men ni har åtminstone visat ert stöd för den drabbade och talat om för den som beter sig som en idiot att det är helt fel att göra som de gör. Jag tror det är enda sättet att minska de psykiska skador som faktiskt uppstår vid mobbing. Att vi "goda" står upp för de drabbade och visar klart och tydligt vår avsky till de som utsätter andra för denna ondska. Egentligen tycker jag att alla skolor skulle ha en fd. mobbad anställd, en som tagit sig ur det och som har den kunskapen om hur det känns att vara mobbad och utanför. Den personen tror jag kan "lukta" sig till sånt här på långt håll.... Skulle nog vara betydligt effektivare än alla fina handlingsplaner mot kränkningar som sitter i pärmarna och dammar. 

Och om nu någon har ett stort bekräftelsebehov som vuxen eller barn, kan ni inte bara bekräfta den då istället för att snacka skit om det och göra tvärtom bara för att jävlas? Om någon har ett sånt behov, so what - den kanske har upplevt saker som du inte ens kan göra dig en föreställning om. Bekräfta honom/henne då på något sätt och gör honom/henne glad - jag lovar att ni kommer att må bättre själva inombords när ni ser att ni kan göra något gott för någon annan   . 

Ja, drömmar det har vi väl allihopa. Vissa drömmar är rätt så enkla att uppfylla - en del är det lite svårare med... Men, drömma det måste man få göra. Det förgyller tillvaron   . Om man inte hade nån dröm alls, något speciellt som man önskade sig - jaa, då skulle det nog kännas rätt så torftigt tror jag. 

Min dröm om att få flytta till Spanien känns ändå närmare och närmare, även om det fortfarande är många år innan vi kan göra slag i saken och flytta dig för gott. Så för att ha något att glädja mig åt här hemma så länge har jag länge drömt om en Walk-In-Closet. Jaaa, kanske förvånande med tanke på att klädintresset inte är så stort hos mig - men så har jag heller aldrig utgett mig för att vara så enkel att förstå sig på alla gånger   . Faktum är ju att jag hemskt gärna vill ha ordning och reda (Stenbock som jag är...) så det är nog mycket det som gör att jag drömmer om en sådan. Thomas gamla rum (förlåt Thomas   ) som nuförtiden är Jacobs sovrum är det rum vi funderar på att göra om till en W-I-C. Tänkte även ha kläder till Jacob där så vi kan ta bort garderoberna både i hans rum och i vårt sovrum, garderoberna är så fula och tar sån plats tycker jag.... Sen tänkte jag också att i vårt sovrum kunde vi då ha någon form av soffa (typ som den vi har i köket) där garderoberna är i dag. Tanken var då att några av hundarna kanske kunde tänka sig sova där istället för på mig i sängen... Nåja, det återstår väl att se om någon kan tänka sig det...

Sen beror det förstås på om vi har råd att göra det just nu - men känns verkligen som jag skulle behöva något att glädja mig åt just nu. När vi närmar oss den här skitårstiden är ju aldrig mitt humör på topp och i år känns det värre än vanligt...

Sååå nu tittar jag för fullt på förslag på hur man skulle kunna göra... 

  
Det är lite snedtak i det rummet så nåt sånt här kanske?

Otroligt tjusigt - men lite mörkt kanske?

Här skulle alla mina utställningskavajer få gott om plats   

 
Jaaa, många fina alternativ finns det...

Lite annat än drömmande har jag hunnit med under veckan. Både Jacob och Henric har varit hemma för att de varit sjuka - så jag bakade lite bullar åt dem för att pigga upp dem.

Vaniljbullar, mina favoriter   .

Sedan åkte jag en sväng till Stockholm i onsdags. Följde med David som skulle dit på ett möte. Jag gillar verkligen Stockholm, visst är det mysigt att bo på landet - men om jag inte hade så många hundar skulle jag absolut kunna tänka mig att bo i en storstad.

Jag satt i den här parken en bra stund under tiden David var på sitt möte. Bara satt och läste tidningen, tittade på folk och solade mig. Myyysigt och jag var inte den enda - fullt med folk i parken som gjorde som mig eller bara strosade omkring där. Skulle man sitta som jag gjorde i Sandviken i 1,5 timme - jaaa, då skulle väl någon ringa polisen...

 
Tror att parken hette Norra Bantorget om jag minns det rätt.

Idag har vi haft finbesök av Carro och Malin - hoppas att bebisen kommit ut nästa gång jag träffar Carro   . Det är inte långt kvar nu, den 18/10 är planerat födelsedatum så vi får väl se när det blir...

Nej nu har vår alldeles egna Barecho-kock gjort mat så bäst att hugga in på det   .

... att vara mer åt det "normala" hållet ägnade sig David och jag åt i lördags.
 

Dagen började med morgonpromenad som denna morgon bara bestod av sällskap av våra apor. Är faktiskt betydligt svårare att gå med hundar av så olika storlek i koppel tycker jag än att gå med många långöron. 

Tekla fick bäras lite då och då när det såg ut som hon tyckte det var jobbigt. Hon är ju helt klart svagare i sina bakben sedan hon opererades för patella. Meen, hon verkade inte vara så missnöjd över att bli buren. Var ju mycket bättre utsikt därifrån förstås   .

Efter det hade vi bestämt att vi skulle åka till Gävle eftersom vi hade ett ärende till en affär där. Sedan var det Högbo som var nästa anstalt. Där skulle vi till Björk & Berries eftersom jag hittat ett gammalt presentkort från 2008 som bara kunde lösas in där. Det stod inget sista inlösendatum, men vi var förstås skeptiska till om det skulle gå att lösa in när det var så gammalt. Men, det gick bra - otroligt bra service måste jag säga så dit återvänder vi gärna. Jaaa, om de byter ut dörrarna kanske   . Jag skulle gå ut och hämta min plånbok som jag glömt i bilen och då jag var på väg ut gick jag med full fart rakt in i glasdörren! Expediten blev orolig att jag fått hjärnskakning - men så farligt var det inte. Nån liten bula och lite extra huvudvärk bara.... Är man klantig så är man   . Men faktum är att jag börjat se väldigt dåligt på ett öga nu sista tiden - eller inte direkt dåligt, det är som dimaktigt för ögat. Obehagligt och jag har funderat hit och dit om jag ska bry mig eller köra min vanliga taktik, låtsas som det inte finns. Idag beställde jag dock en tid hos en optiker - får se vad de hittar, kanske är det PRA eller nån annan ögonsjukdom jag har?

Det var fullt med bilar på parkeringen i Högbo - och att det inte var nån hundutställning visste jag ju. Det visade sig vara någon form av loppis.... Men, även om vi nu skulle försöka oss på att vara lite som alla andra just den här dagen så gick gränsen där nånstans. Loppis är liksom inget för mig det - såg ju lite på håll, såg ut som gamla glas och dylikt. Näe, tur man är olika ändå måste jag säga.

Nästa besök blev på Golfshopen, David skulle behöva ett par nya golfskor. Tyvärr var de enda de hade i hans storlek rosa och det gick tydligen inte - så därifrån fick vi gå tomhänta. Det är efter det vi blir på gränsen till pinsamma.... På väg hemåt frågar jag om vi inte kan åka förbi huset där jag växte upp, i Västanbyn? Var så länge sedan jag var där - så vi körde förbi där och åkte runt som värsta söndagsåkarna (fast det var ju lördag iofs..). Helt enkelt var vi bara ute och finåkte - när sjutton gjorde vi nåt sånt senast?? Jaaa, tur ändå inte vi är hemma så många helger om det är sånt här vi skulle roa oss med då   .

Jag har en period igen nu när jag nästan inte sover något alls. Som jag sagt tidigare så har jag sovit så dåligt sedan ett år tillbaka ungefär. Nu är det ändå fler och fler nätter jag sover bra - men fortfarande ligger jag helt sömnlös och det gör ju förstås att jag blir trött på dagarna. Inte så att jag sover på dagarna, men en liten tupplur fick det allt bli efter vår utflykt under dagen. Här ser ni tre stycken som är väldigt nöjda när matte sover en stund på dagen   .

På kvällen spelade vi lite TP efter maten. Det är inte ofta vi är osams David och jag.... men han kan verkligen reta gallfeber på mig när vi spelar spel.... Fattar inte varför jag utsätter mig för det egentligen!

Söndagen var lite mer normal, tog en längre promenad med hundarna - men jag är lite orolig nu att gå i skogen, får för mig att älgarna runtomkring är upprörda då de känner på sig att de snart ska slaktas i skogarna... Ingen älg syntes dock till denna gång... Någon svamp har jag inte sett till alls - inte för att jag brukar plocka, men David och Jacob brukar sysselsätta sig med sånt, men det verkar vara dåligt med svamp i Årsunda-skogarna i år. 

En fotbollsmatch blev det iaf i helgen. En helg utan varken hundutställning eller fotbollsmatch är ju bara för mycket.... Fantastiskt härligt väder var det, jag frös inte ens utan solade mig där på bänken medan jag njöt av att se lill-älsklingen spela   .

Nästa helg ska jag faktiskt också vara hemma hela helgen - men nja, något mer finåkande tror jag inte det blir då...

Hundarna är nöjda att Henke är "hemma" igen. Han var i Finland på studieresa förra veckan, men nu är ordningen återställd här igen   .  

Ikväll börjar fortsättningen på den danska serien "Dicte". Tycker många danska serier är riktigt bra - och jag blir alltid så full i skratt när de säger -Vafenn i var och varannan mening. Inte mig emot - jag har alltid tyckt svordomar berikar ordförrådet   . 

Men efter den sommar och sensommar vi haft känns det ändå inte lika tungt som det gör annars. Det känns ändå oerhört trist att vi har så många fruktansvärda månader framför oss. Mörker, kyla och elände - nä, om man ändå fick vara en björn så man fick sova under den här tiden.... Igår och i förrgår när jag gick med hundarna kändes det isande kallt - fastän solen sken såå nu är det handskar och vinterjacka på vid all utomhusvistelse för min del :-(

Om jag ska tänka positivt och på att jag förhoppningsvis kommer att slippa detta elände i framtiden så var David och jag på första kurstillfället i Spanska i går   . Det kändes kul och faktiskt inte så svårt som jag trodde - jaaa, inte nu efter första gången iaf. Vi har ju tur som har en lärare hemma också - Jacob har ju läst spanska i skolan i ett par år nu så han kan en hel del, bra för oss så vi får lite hjälp!


Visst ser det varmt ut - men det är bara en synvilla....:-(

Efter gårdagens promenad ville Paco bära tidningen. Men, det innebar inte att han tänkte lämna den till mig - han tyckte det var sååå roligt att bli jagad. Men såklart la han ifrån sig den så snart jag och de andra hundarna inte ville ha tidningen längre.... Bra att han fick lite annat att tänka på en stund. Han är sååå kär och det är första gången han reagerar så starkt på att tikarna löper. Tre stycken löper här hemma nu och tja, han är inte direkt så kontaktbar för tillfället....

I helgen som var deltog jag och många andra spanieldomare på Exteriördomarkonferensen för Spaniels i Upplands Väsby. Det är SSRK som anordnar en sådan vart tionde år och syftet är väl i grovt kan man säga att rasklubben ska presentera rasen för domarna och berätta lite om vad som är problem på rasen just nu osv. Alla 8 spanielraserna var på en helg och det blev lite mycket att ta in på kort tid. Dock har samtliga spanielklubbar framställt ett nytt raskompendium för varje ras och de var alla bra tycker jag - något som jag alltid läser i innan jag ska döma en ras. Men även för andra rasintresserade finns mycket matnyttigt i dem så jag hoppas Springerklubben kommer att lägga ut dessa till försäljning till allmänheten också så inte bara det är domarna som får dem. 

Helgen som kommer ska vi bara vara hemma - ska bli sååååå skönt   . Även om jag förmodligen skulle bli så less så jag kröp på väggarna om alla helger vore så för mig. Alla är vi olika - som tur är, men jag trivs när det händer saker och att åka på utställningar kan förstås vara tröttsamt, men det ger mig också massor av energi   !

Nej, men det är väl bäst man tar och plockar in grejerna från altanen nu - blommorna kanske redan har dött de (jaaa, det är ingen lek att vara blomma i det här huset inte....). Bara att inse att det är över för denna gång och börja räkna ned dagarna, eller månaderna till vi får ställa ut dem igen...  

... nu igen. Jaa, så är det ju - när det händer mycket finns inget tid att blogga och när jag väl har tid att blogga händer det inget speciellt!

Men bra att det händer saker, finns inget värre än när tiden går långsamt och inget finns att göra...  .

Utställning i Högbo har det varit sedan jag bloggade sist. Det är så otroligt skönt att den är på hemmaplan såhär i slutet av säsongen när t.o.m jag är rätt så trött på utställningar... Och när vädret var så härligt som det var den helgen är Högbo-utställningen nästan magisk   . Fantastiskt fin omgivning är det - och när höstens färger börjar komma är det verkligen vackert där.

Att det gick otroligt bra resultatmässigt även i år gjorde ju inte saken sämre. Det var utannonserat att en rysk domare skulle döma ESS - men sedan fick vi ändrat till en grekisk domare istället, Maria Dekaristou. 

Heilo (Barecho Quick Access) blev BIR-valp. Skötte sig jättebra i ringen med sin duktiga matte Linda - träning ger färdighet :-)

Paco (Barecho Play Now Pay Later) vann juniorklassen med CK och slutade sedan som trea bästa hanhund med sitt andra CERT!

 
Paco

Pasta (Barecho Party In My Head) vann juniorklassen även hon, med CK. Hon slutade sedan som fyra bästa tik.

Pasta gås igenom av domaren. Härligt när domarna är noggranna OCH mjuka med hundarna!

 
Pastas fina huvud med redan så mörka ögon. Jag har hört många missuppfattningar om att just tanfärgade skulle ha ljusare ögon eller vara senare med att få mörkare ögon. Det är då inget jag sett något belägg för - ögonfärgen nedärvs precis som allt annat och har föräldrarna mörka ögon, jaaa - då får oftast avkommorna det också, oavsett om de är tanfärgade eller inte.

Zola (CH Barecho He's Got It All) fick CK och blev BIR-veteran.

Vår uppfödargrupp blev bästa uppfödargrupp i rasen med HP. Stort tack till Eva för hjälpen med handling i gruppen samt även hjälpen att visa Paco i bästa hanhundsklass!

 
Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) blev trea i championklassen med CK och Clådan (CH Barecho Quest For Success) vann samma klass, med CK.

Championklass tikar: Fr.v.: Miranda, Clådan & CH High Score Come Catch Me

Winston (CH Barecho Most Wanted) blev trea i championklassen med CK.

Championklass hanar: Fr.v.: CH Hollivera's Question of Quality, CH Barecho Most Wanted, CH Cloette's Two Thumbs, CH High Score Xit-Only och CH Night Wish Darrem Canis.

 
Zola

 
BIR CH Barecho Quest For Success & BIM CH Night Wish Darrem Canis

 
Vår uppfödargrupp blev BIS-3 i finalen :-) Stort tack till Marie och Carolin för att ni hjälpte oss i gruppen :-) Jaa, tack till Emelie också förstås - men du ingår ju liksom i "familjen"   .

 
Clådan slog till med att vinna sin fjärde grupp 8 bara för i år - otroligt roligt måste jag säga   .

Dagen efter skulle jag till Sätra Brunn utanför Sala och döma - som tur var skulle jag inte döma några finaler utan kunde bege mig hemåt direkt efter att ha dömt 65 Flatcoated Retrievers. Det är verkligen superroligt att döma när man får sätta händerna i så många fina hundar som jag fick göra den dagen - mycket hög kvalitet var det på samtliga placerade i bästa hanhunds- och bästa tikklassen!

Så direkt därifrån till Högbo igen för att delta i BIS-finalen med Clådan.

Clådan i BIS-finalen. Ingen placering dock denna gång för henne...
Blir det nå godis eller?? Tänk den här diskussionen som är om hundarna ska få ges godis eller inte i ringen. Förstår mig inte på den alls jag faktiskt. Jag vill ha glada hundar i ringen och de allra flesta hundar blir glada över att få godis. Hur ska man få en hund motiverad och tycka att utställningar är roligt år efter år utan att få någon belöning för det? Visst man kan säkert träna det på annat sätt - men inte så många har tid med det och skulle vi säga att bara de som hade tid och möjlighet att träna hundar till det utan godis i ringen skulle nog inte många ställa ut. Det är klart att om man som domare blir jättestörd av att hundarn får godis ska man säga till, men jag personligen har aldrig känt mig störd av det när jag dömt. Jag har fullt upp med att döma hunden för att ha tid att fundera över vad handlern gör eller inte gör. Men, det är förstås helt personligt upp till varje domare att tycka vad man vill i den frågan   . 

Helgen som var nu senast spenderade jag i Gimo. Jag gick domarelev på Tollare under lördagen och så hade jag nöjet att få döma 65 st. Dvärgschnauzer, samtliga färger, på söndagen. Var väldigt nöjd med mina vinnare och jättekul att se den vita dvärgschnauzern bli placerad som BIG-4 i gruppen dessutom :-)

Nu till helgen är det exteriördomarkonferens för spaniel-raserna som gäller. Hoppas verkligen det blir en rolig och lärorik helg för oss domare   . 

Första steget till vår flytt till Spanien startar om några veckor   . Då ska nämligen David och jag börja på Spanska kurs för nybörjare. Jag har också köpt en CD med bok som jag ska kunna använda när jag klipper och fönar hundarna tänkte jag. Undrar just hur svårt det är att lära sig ett nytt språk nu när man inte är så purung längre?

Man lär sig förstås enklast när man bor där - men det känns som att vi måste ha någon form av grundkunskaper i Spanska för att kunna försörja oss därnere   .

Idag har det ju varit jätteskönt väder här hemma - men löven ramlar av med en himla fart nu och det står inte på förrän det är iskallt, snöoväder och nattsvart mörker bara.... Låååångt till nästa sommar känns det som   .