... när hundarna blir gamla   . Man vill ju så gärna ha dem kvar länge, länge - men ett hundliv är alltför kort och jag själv är så otroligt orolig när de börjar bli gamla. Varje dag är på något sätt extra värdefull med mina gamlingar för man vet aldrig om det är ens sista dag tillsammans med dem   . Visst finns det hundägare som inte bryr sig, som tycker hundarna är förbrukade när de inte har någon nytta av dem längre - men även fastän det gör mer och mer ont för varje gång jag förlorar en av mina fyrfota älsklingar så skulle jag aldrig vilja bli en sån känslokall människa som behandlar dem som om de vore utbytbara. För utbytbara är de INTE....

De gamlingar vi har här hemma nu, Kylie & Lleyton, är som sagt 11 år - pigga och glada tycker jag nog de är för det mesta. Men, i somras blev Kylie sjuk, det visade sig vara livmoderinflammation, vi trodde det var så illa att vi skulle förlora henne.. Eller iaf jag trodde det, blir så sjukt orolig när de är sjuka när det är så här pass gamla. Veterinären avrådde dock från operation just då - Kylie fick medicin och kvicknade ändå  på sig snabbt. Dock skulle hon opereras innan nästa löp var det sagt - bara det att Kylie förstås bestämde sig att börja löpa tidigare än beräknat... Och att operera bort livmodern under löp är inte att rekommendera. Så idag var det då dags - livmodern opererades bort och jag var förstås sjukt orolig, grät en skvätt på vägen till veterinären när jag skulle lämna henne - men som tur var gick allt bra   . Visst är hon medtagen, vilket är förståeligt förstås - men den lilla svansstumpen går iaf på henne. Nu hoppas vi hon återhämtar sig snabbt och att vi får många fler, friska år tillsammans med henne       .

 

.. på sommaren för den här gången   . Nu har jag en otroligt jobbig tid framför mig, höst och vinter - kyla och mörker.... Inte alls min melodi   . Inga valpar att glädjas åt heller...

Tur jag har Paco & Pasta - de är verkligen mina framtidshopp   . Känner mig bara nu så otroligt nervös inför deras 1-årsdag och höftledsröntgen. Inte för att jag ser något som skulle kunna vara fel - men bara för att vi haft sån satans otur på slutet så det skulle inte förvåna mig om det fortsätter. Veterinären som jag alltid röntgat mina hundar hos har dessutom slutat - så nu måste jag hitta någon ny veterinär som ska få äran att höftledsröntga mina pluttar.

 

Såg iaf regnbågen igår när jag var på väg hem från Sandviken   . Hur det än är så är den alltid lika fin att se eller hur!

David är i Ryssland för tillfället och det slår aldrig fel att något krånglar när han ska vara borta i flera dagar. När vi kom hem från utställningen i Eskilstuna i förrgår hade vi inget internet hemma. Eller rättare sagt - routern fungerade inte. Så igår var jag på Elgiganten och köpte en ny - meeen, den passade förstås inte... Dock hittade Henric på vad som var fel och det var inte routern utan bara adaptern som gått sönder. Jaja, alltid är det nåt som ska krångla!

Vi var ju då som sagt på utställning i Eskilstuna i söndags. Kom dit tidigt även om vi hade en ras före oss i ringen (ca 30 st.). Vill man ha en plats vid ringen måste man ju vara där tidigt nuförtiden.... undrar jag hur detta ska sluta med att det är så himla trångt kring ringarna? Domare för dagen var en finsk dam vid namn Tanya Ahlman-Stockmari - det var hon som dömde i Finland i december när Gizza blev BIR. Paco (Barecho Play Now Pay Later) vann juniorklassen med CK och blev tvåa bästa hanhund, fick då återigen ett Reserv-Cert. Floyd (Barecho Kissing A Fool) blev tvåa i öppen klassen med CK - oplacerad i bästa hane. Pasta (Barecho Party In My Head) vann även hon juniorklassen med CK och Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) blev tvåa i championklassen med CK - ingen av dem fick dock någon placering i bästa tik... Clådan blev bästa tik och BIM. Vi hade också dagens bästa uppfödargrupp med HP - vi valde att åka hem istället för att gå in i finalen då Jacob hade en match som David då skulle hinna hem till. Ja, det var väl det liksom från den utställningen...

Floyd i öppen klassen

Pärlan (tack för hjälpen med handling Lina!) och Clådan i championklass.    

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) har varit på Bornholm med Emelie och Agnetha i helgen - de hade också med sig Winston (CH Barecho Most Wanted). Verkligen supersnällt att ni tog med Gizza - stort tack för det   . Fina resultat kom hon hem med också - första dagen fick hon Cert och blev BIR - det innebar att hon nu också är NORDUCH! Winston fick även han Cert och blev då BIM, en ny titel även för honom - DKUCH! Stort grattis till det! Dag 2 blev Gizza BIR igen och Winston blev då tvåa bästa hanhund med Res-CACIB. Hittade också ett foto på en norsk fotografs sida på FB ett foto på Paco & Pastas mor Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) som blivit BIS-veteran på NKK:s utställning i Oslo under helgen   .

Skolan har startat idag för Jacob och jag fattar inte att han börjar i sista klassen i grundskolan nu - i 9:an. Snart ska han välja gymnasium också. Minns själv hur svårt det var i den åldern. Hur ska man ens ha den blekaste aning om vad man vill göra i framtiden när man är 15 år gammal? Men, det spelar väl inte så stor roll vilket gymnasium man går nuförtiden - huvudsaken man kan läsa vidare på högskolan om man vill det. 

Nej, nu ska jag ner i källaren och ta mig an några av våra hundar som ska ställas ut på Springerklubbens Open show på söndag   . Tror det var 37 anmälda - en bra siffra för att vara en open show, men trist ändå att det inte är fler anmälda kan jag tycka....

Alla som är insatta i "hunderiet" vet förstås vad Världsutställningen, eller World Dog Show som den förstås heter på engelska, innebär. Men för er andra tänkte jag ge en kort förklaring. Det är alltså FCI som är den största internationella hundorganisationen som arrangerar denna utställningen någonstans i världen (i sina medlemsländer) en gång om året. Att vinna där är förstås prestigefyllt   . Det finns förutom WDS även EDS - som då är Europautställningen och så förstås även nationella vinnarutställningar som t.ex Svensk Vinnarutställning. Det som är gemensamt för alla dessa utställningar är att vinnande juniorhane & vinnande juniortik (med Excellent) får titeln Juniorvinnare - JW, vinnande veteranhane & vinnande veterantik samma sak VW. Och då den "finaste" titeln W samt årtal till den som får CACIB på utställningen och CACIB delas ut till den bästa av vinnarna från övriga klasser, dvs. unghunds-, öppen-, working- och championklass. Så på denna utställning i Helsingfors (WDS-14) har alltså titlarna JW-14, WW-14 samt VWW-14 delats ut i varje ras.

 

Länderna ansöker om att få arrangera WDS och i många år har det varit klart att den i år skulle gå i Finland. Till en början var vi förstås övertygade om att vi skulle åka - nu när utställningen var så nära också. Men så med tanke på allt som hänt och vi inte har många kronor över varje månad kändes det tveksamt.... Min mor ryckte dock in och hjälpte till så att vi till slut hade råd att anmäla hit samt även köpa båtbiljett över, stort tack för det - utan dig hade det inte blivit någon resa för oss   . Båtbiljetten var beställd sedan länge - och ändå var resorna till Helsingfors slut då. Nu vill jag inte åka till Helsingfors med båt iaf fler gånger efter mardrömsresan för några år sedan. Så det blev Åbo för oss - något som passar bra också för hundarna då resan inte är mer än ca 10 timmar   . Vi hade flera vänner som bokat in sig på samma båt och det kändes ju roligt, för vad vore utställningarna egentligen om man inte fick umgås med trevliga människar och ha kul samtidigt?

 

David och jag åkte hemifrån i god tid i onsdags - båten gick inte förrän vid 20.00 på kvällen, men vi ville hinna rasta av hundarna ordentligt och ge dom kvällsmat innan vi körde på båten. Jag hade ju köpt två dräkter från Ebay i hopp om att kunna ha någon av dem på WDS - meeeen, en var iofs jättesnygg men den var lite för liten. Den andra var aningen stor, men vad värre var, var det att jag såg ut som jag tillhörde frälsningsarmén när jag hade den på mig. Inget fel på dem - men kanske inte riktigt min grej bara.... Sååå slängde med några gamla kläder jag haft förut och så sa vi att vi skulle kunna stanna och handla något på vägen till båten. Jo tjena - jag handla kläder helt själv??? Vilket skämt.... Jag kunde ju inte ens ha David med mig in eftersom vi inte kunde lämna hundarna i bilen - så tja, jag avverkade väl Barkarby outlet på ca 4-5 minuter jag. Var väl som jag förstod - fanns ju inget där till mig   . Nä, jag måste ha någon assistent med mig jag om det ska bli handlat! Som tur var så var hundarna i form iaf - nybadade och klippta lite extra noga   . Sååå det blev att köra mot färjan istället - inte mig emot, hade ju sett fram emot det här länge!

 

I kön in på färjan var det fullt med hundfolk - härligt tycker jag och så glad man blir när man ser alla bekanta ansikten. Jag var lite orolig hur det skulle gå med Paco i hytten - men faktum är att han skötte sig hur bra som helst. Visst ville han hälsa på ALLA människor han såg på färjan - men i hytten la han sig bara ner och verkade hur världsvan som helst. Jaa, de tre tjejerna vi hade med oss hade jag inte funderat över något annat än att det skulle gå bra. 

 
Jag hade tagit med en liten flaska "champagne" - ifall vi skulle vilja fira något.

 
Kändes dock som att det var långt ifrån säkert vi skulle ha något att fira - så därför startade vi med att fira lite när vi kommit på båten. Kändes som en bra början på resan faktiskt   !

 

Efter att ha ätit buffé med massor av goda vänner var det skönt att krypa ner i sängen i hytten. Svalt och skönt var det i hytten och inte minsta gungningar alls - tror det var länge sedan jag sov så bra som den natten.

 
Fast efter dylika desserter sover man förstås gott eller hur....

 

Vi kom i land i Åbo torsdag morgon och det var ju inte förrän fredag som det var dags för utställning. Skönt att få kunna ta det lite lugnt under dagen före. Vi provkörde sträckan från hotellet till mässhallarna - jaaaa, lite koll på läget vill jag förstås ha! Hotellet vi bodde på låg i närheten av flygplatsen. Ett helt okej hotell med supertrevlig personal som hjälpte till med det mesta vi önskade oss.

 
Däremot var rummet litet och utan A/C - sååå det var olidligt varmt därinne :-( Tyckte synd om hundarna, men efter att vi fått en fläkt till rummet plus att vi fick vertyg för att öppna fler än ett litet fönster blev det åtminstone drägligt därinne...

 

En liten bit bort från hotellet låg en kinarestaurang så där åt vi kvällsmaten. God mat och jag drack bara vatten till - vore ju inte så trevligt om man skulle ha ont i huvudet av vin på självaste världsutställningsdagen   .

 

Vi var ute i god tid på morgonen - jag hade sett på kartan att det bara fanns ett område för burar i vår hall och där skulle ca 1000 hundar få plats med tanke på att det var 12 ringar där... Så vi var där redan 06.30 - David ställde sig i kö med två burar medan jag packade ut allt annat ur bilen. Tror David var nästan först framme vid ringen - så superbra plats precis vid ringen fick vi   . Insläppet gick snabbt - de tittade bara att man hade pass och någon nummerlapp, gick inte igenom allt som här hemma.... Bra tycker jag för det är otroligt tidskrävande när de ska gå igenom varje vaccinering osv. Bättre med stickprov och att det går fort att ta sig in på utställningen istället!

 

Domarna för dagen på ESS var på hanar, grupper samt BIR - Marie Merchant från Australien och på tikar - Sally Leslie från England. 151 stycken totalt var anmälda - 80 tikar och 68 hanar samt 2 valpar. En bra siffra absolut - inte lika många som när WDS var i Sverige, men mycket bättre än vad det varit på många andra ställen under årens lopp.

 

Själva hallen såg likadan ut som den gör när vi är där i december på Finsk vinnarutställning - vet inte vad jag förväntat mig riktigt, men kanske lite festligare? Jag som alltid hyllat finnarnas ringnummer som är stora och fina - hängande i taket blev nu lite missnöjd när ringnumren visserligen hängde ovanför ringen, men de var vita med röd text så de syntes alldeles för dåligt. Men vad värre var, var att ringarna var pyttesmå :-( Det fanns ringar där de hade en ring där vi nu hade två. Det är faktiskt inte okej med så liten ring på en ras som faktiskt SKA kunna röra sig och där vi hade flera klasser med över 20 hundar. Något nytt på denna utställning var att ringsekreterarna hade någon form av läsplatta som de skrev i resultaten på och de skulle då komma ut online direkt - tanken är inte bara god utan superbra tycker jag! Klart man ska använda sig av den teknik som finns och hur det än är så är det väl lite förlegat med de prislistor som vi skriver idag på utställningarna.... Nu fungerade väl inte allt helt utan gnissel i maskineriet - men så måste det ju få vara när det ska provas ut. Dock var det trist att ringsekreterarena inte visste mycket om vad som skedde och när det skulle ske... Vi försökte få reda på när Certet skulle delas ut i ringen, men nä - det kunde de inte svara på för det kom bara upp på läsplattan nästa klass så de visste inte i vilken ordning allt skulle ske och det låter ju faktiskt helt galet! Likaså blir jag lika irriterad när ringsekreterarna inte pratar engelska. Visst efter att de sett att man ser ut som ett frågetecken när de pratar på finska så sa det det de ville ha sagt på engelska istället, men det vore faktiskt betydligt smidigare om man redan sa från början att det är engelska som de ska använda sig av - ffa när de ropar ut vilken klass och vilka nummer som ska in i ringen.

 

Ett stort plus till Finska Kennelklubben för att de hade olika starttider i ringarna. Var säkert inte bara jag som hade både juniorhane och juniortik. Ffa i Stockholm brukar de vara hopplösa på att ha exakt samma start i ringen och det medför problem för många. Här började alltså juniortikarna 9.00 och i hanhundsringen började bedömningen 9.30 med valpar och sedan direkt efter juniorhanar. Superbra var det för oss - nu hann jag visa både Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head) i båda klasserna   .

 
Det var 25 juniortikar anmälda och av dessa fick endast dessa 6 Excellent. Jag var så glad att både Pasta (som står som nummer två på detta foto) och hennes fina syster Bella (Barecho Passion Play) var två av dessa sex tikar   . Bella står som hund nummer tre på detta foto. 

 
Pasta skötte sig jättebra, som hon gjort nu på slutet. 

 
Pasta

 

 
Pasta blev till slut trea och hennes syster Bella femma i klassen - så stolta över dem bägge två. De är ju bara 10 månader ännu och i den här klassen var det ju tikar med som var upp till 18 månader.

 

Inte fullt lika många juniorhanar var det med - men 15 stycken är en bra siffra det också. Paco var lika glad som alltid han - viftandes på svansen åt allt och alla. Visst, han kanske inte står stilla som en staty hela tiden - men helt ärligt så har jag mycket hellre en hund som vid 10 månaders ålder är full av liv och glädje och därför inte vill stå helt still hela tiden, än en hund som redan då är så tränad att den ser ut att ha tråkigt i ringen....

Efter att vi som fått Excellent i första omgången kommit in i ringen igen så pekade domaren på Paco att han skulle ställa sig först, vågade förstås inte tro riktigt att det skulle bli så - men ett litet hopp tändes allt!

 
Och sååå glad jag blev när domaren till slut pekade på honom och sa att han var etta - och därmed Juniorvärldsvinnare-14 (JW-14)!!!!! En mycket härlig känsla och samtidigt extra roligt med tanke på att jag visade fram hans mamma CH Barecho Fly Me To The Moon till samma titel i Polen för många år sedan!

Ingen mer hanhund hade vi anmäld och det var skönt att kunna koncentrera sig på en ring. Jag hade ju några helt orealistiska förväntningar att jag skulle hinna titta på lite hundar också - för hur det än är så ser man ju många andra hundar på en WDS än man ser annars. Meeen, såg jag nåt då? Näe, jag hade fullt upp med mina hundar jag - de skulle borstas, ha vatten, rastas och så den eviga frågan till de som satt med en katalog i handen och såg ut att ha koll på läget - hur många är det kvar i klassen innan jag ska in?? 

 

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) var nästa hund för oss att visa och hon var anmäld i Öppen klass - hon var den hund jag anmälde allra sist, efter Vänersborgsutställningen för att jag tyckte hon var i sån superkondition. Jaaa, kan väl inte säga att jag ångrade mig... Hon är ju champion, dock inte FIUCH så då kunde jag anmäla henne i öppen klass och så Clådan (CH Barecho Quest For Success) i championklass - på det sättet kunde jag ju få visa dom båda två. Det är lite svårt att välja vem jag ska visa när vi har tur att ha två så superfina tikar - ett angenämt problem jag vet, men ändå...

 

14 tikar var med i Öppen klass och glädjen var stor när Gizza till slut stod som segrare i klassen! Så hade vi bara en hund kvar att visa och det var Clådan. En stor championklass tikar var det, 19 stycken. Clådan var på ett superhumör - showade för fullt och när hon är så ryser jag nästan själv när jag visar henne   . Dock var ju denna ring alldeles för liten för att göra henne rättvisa... 

 
Långt ifrån alla championtikar fick Excellent så jag var väldigt glad åt att fina Marta (CH Barecho Zimply Made For Me) var en av dem. Ingen placering blev det dock i klassen för henne. 

 
En andra plats blev det dock i championklassen för Clådan   .

 

Så var det lite allmän förvirring vad som skulle ske - men det var ju färre hundar i hanhundsringen plus att bedömningen gick snabbare där. Alltså skulle bästa hanhund och Cert & CACIB delas ut där först. Efter mycket hit och dit vilka hundar som skulle in och inte - blev iaf allt utdelat. Inget åt Paco denna gång, men jag tyckte han var jättefin och skötte sig bra - och det kändes bra.

 

När det så var dags för samma sak för tikarna var jag lite mer nervös, det kändes ändå som att Gizza kunde ha en chans.... Domaren såg ut att ha tyckt väldigt mycket om henne när hon vann klassen! Och YES, hon vann certet - visserligen var hon inte WW-14 ännu - men en bit på väg... En till hund skulle in sedan in i tävlan om CACIB och WW-titeln. Det var tiken ifrån workingclass som redan var FIUCH och alltså därför inte fick tävla om certet. Och jodå, Gizza hon sprang på hon, varv efter varv - hon är en sån man alltid kan lita på sköter sig till 100 %   ! Såå härlig känslan när domaren sträckte fram CACIB-rosetten till mig och Gizza   . Ringsekreterarna började nästan slita i Gizza och mig direkt om att vi skulle in i andra ringen. Jodå, sa jag - jag vet det, men jag måste väl iaf få ta några foton först??? Det fick jag iaf som tur var....

 
Här är Gizza, ny WW samt även ny FIUCH skulle det visa sig sedan! Domaren Sally Leslie sitter bredvid - det var verkligen en mycket trevlig domare. Hon tog sig tid med varje ekipage, såg genuint intresserad ut och var mycket mjuk med hundarna - sånt tokgillas av mig!

 

Förstod att Gizza inte skulle ha något att hämta i BIR och BIM - men fantastiskt roligt bara att få vara med i BIR-tävlan och nu med två hundar, för även Paco var ju med där - tack AnnSofie för att du visade honom där. Gizza blev utsedd till bästa tik av de tikar som var med där   . Sedan fick hon ta emot BIM-rosetten och jag som är Hammarbyfan nu tyckte det var helt okej   .

 
På fotot BIM CH Barecho Glint Of Gold och BIR Art-Wave's Topdog. Det var otroligt stor dominans på svenska ESS i klasserna - superroligt tycker jag att vi visar att vi har sån världsklass på våra hundar i lilla Sverige! Massor med grattis till er alla som gjorde det så bra där och förstås ett extra stort grattis till BIR-hunden som även han var från Sverige   . 

 
Sju uppfödargrupper deltog och vi hade fyra tikar i vår grupp. Fr.v.: Clådan, Marta, Gizza och Pasta. Alla grupperna placerades och vi kom tvåa med HP - jättekul :-) Stort tack till Renate, Lise och Annsofie för hjälpen i gruppen!

 

Tack också till alla runt ringen som gratulerade och för alla kramar jag fick - känns gött i själen ska ni veta. Jag hör så mycket elakheter från andra raser och jag är stolt att kunna säga att jag tror vi inom ESS är de trevligaste av alla - jaaaa, jag kanske är partisk och visst säger vi säkert inte alltid snälla saker om varann. Men jag tror och hoppas att vi faktiskt kan unna varandra när det går bra och att vi inte är skadeglad när det går dåligt. För nog är vi väl så pass bra människor att vi, även om vi kanske inte alltid tycker det är "rätt" hund som vann, ändå kan unna en av kollegorna i rasen den framgång man har just den dagen   . Så än en gång, massor med tack för alla snälla ord jag fick höra efteråt om våra hundar   .

 

Luften går ju alltid ur en lite när allt är klart... Hundarna rastades och jag fick äntligen sitta ner en liten stund och smälta allt som hänt. Tänk att lilla Gizza nu är både EUW och WW - otroligt kändes det och jag känner sån kärlek till våra underbara hundar som ger järnet och gör allt för att göra sin matte glad, herregud vad vore jag utan dem     . Sådärja, nu gråter jag igen....  . Ni ser mig nog nästan aldrig gråta i ringen när jag ställer ut själv - utan tårarna kommer oftast efteråt, när jag kramar hundarna och är så tacksamma för att just de är mina och för att jag har dem hos mig. Tänker förstås också på de hundar som jag upplevt så mycket med tidigare och som inte finns med mig längre... Jaaa, jag funderar ju ibland om det här med hundar verkligen är bra för mitt hjärta - men inte skulle jag klara mig utan dem inte, aldrig....

 

Fotografering på podiet skulle vi få till denna gång också - jag brukar ju vara alldeles för dålig på sånt, men när vi var här i december "tvingade" Carina iväg mig för att ta kort och det var ju faktiskt riktigt roligt att ha såna kort - så denna gång gick jag dit helt frivilligt!

 
Började med finaste Paco-pojken :-)

 
Ena hållet såg ut såhär...

     

.. och andra såhär. Svårt att säga vilken sida som är den bästa visningsidan på honom. 

 
Jaaaa, sedan såg jag ut såhär - finns ju inte mycket som är mer tröttsamt än att ta kort...   

 

 
Så otroligt sött kort på Gizza - snacka om feminint uttryck   .

 

 
Ja, vacker är ju Gizza alltid   .

 
Men här tyckte hon att det helt enkelt fick vara nog för den här gången med fotandet...

 

Så värst mycket firande blev det kanske inte på kvällen - eller jo, bara lite annorlunda. Hämtpizza på hotellets parkering och två glas vin i goda vänners lag - inte mycket som slår det inte   . Så mycket tok och skratt - ändå skulle ju det här bara vara början, för det kom ju en dag efter också...

 

Vi var ett par stycken som planerade att åka in till utställningen dagen efter för att för en gångs skull hinna titta på något och inte bara stressa kring våra egna hundar. Vi tittade runt på lite olika raser - oavsett ras tycker jag det är otroligt intressant att titta på konkurrensbedömingarna så en jättebra dag hade vi där. Sedan var det så att jag hört från flera att deras hundar hade blivit FIUCH utan jaktmerit som det normalt krävs när de fått cert på denna utställning. Ringsekreterarna när vi ställde ut sa inte ett ljud om att Gizza skulle ha blivit champion - de frågade inte mig heller om hon var champion i annat land. Visserligen stod alla hennes titlar i katalogen så de hade ju kunnat titta där då hon är både SEU(u)CH och NOUCH. Så jag tog med kritiken till utställningen och frågade hur det var egentligen? Och jodå, hon hade blivit FIUCH! De beklagade att jag inte fick någon rosett - men kändes som jag överlevde på nåt sätt... Titeln registrerades direkt och jag fick med mig ett papper hem till SKK där det står att Gizza numera också är FIUCH!!

 

Visiten på utställningen avslutades sedan med denna som ropade på mig och den var precis lika god som den ser ut...

 

Efter att vi checkat ut från hotellet skulle vi åka mot Åbo där färjan skulle gå ifrån. Stannade till och åt på en av ganska så få McDonalds som vi såg efter vägen. Hann sedan åka några mil till innan det helt plötsligt började låta konstigt. Första sekunden tänkte jag inte på det - noterade att vi åkte förbi några berg och eftersom det blåste lite trodde jag att det var något missljud därifrån eller nåt. Meeen, några sekunder senare insåg vi att något hänt med bilen... Inte så kul att ställa sig på vägrenen på motorvägen där bilarna körde i 120-140   . Det fanns en rastplats ett par hundra meter bort bara - jag tyckte vi skulle åka dit, men David stannade och konstaterade att det var punktering på ett framdäck. Inte lite punktering heller - utan totalt platt. Så någon lagning var det inte tal om. Finns få saker som är så trista som när något händer med bilen, men vi hade ändå tur nu att vi inte hade så bråttom plus att det var ljust ute OCH att vi var flera bilar där så Micke kom snabbt till undsättning och hjälpte David att byta däck. Jag var mest orolig att nån av hundarna skulle komma ur bilen eller att vi skulle bli påkörda av någon, så jag var nog inte till så värst mycket hjälp...

 

För det är ju helt otroligt att de inte ens saktar in när de ser att en bil står med varningsblinkers på och det är fullt med folk kring bilen. Även om de nu skiter i oss - tror de verkligen att det är så kul att köra på någon människa och ha det på sitt samvete? När, hur fan är folk funtade - det bara skakade till i bilen när de flesta körde förbi, otroligt otäckt...

 
Denna gång var det däcket på höger sida som tur var - hade ju varit ännu mer obehagligt om det varit ut mot trafiken...

 

Men, allt gick bra som tur var - bytet tog nog bara ca 20 minuter tack vare att vi fick hjälp och sedan kunde vi fortsätta resan mot Åbo   .

 

Vi var i Åbo redan vid 17.30 och färjan skulle inte gå förrän 20.55 Tänkte vi skulle hitta något ställe där vi kunde gå med hundarna och där de kanske kunde få bada lite. Hittade till slut någon form av ö där det fanns en camping - perfekt tänkte vi, dit kör vi.

   
En jättefin, stor camping var det med härligt stora ytor. Vi gick en sväng med hundarna där efter att de fått kvällsmaten - vi såg att det fanns vatten en bit därifrån så vi skulle se om hundarna kanske kunde bada där. Det här var ju på kvällen så det var inte mycket folk på stranden. Vi gick dock på sidan av stranden där det fanns som en liten del där det mest var vass i vattnet. Låg bara en kille där på en handduk - jag såg ingen skylt heller där det stod att hundar inte fick bada där. Alla hundar var såklart i koppel och vi gick ut någon meter för att de skulle få blöta ner sig. När så jag går förbi kommer det fram en gammal finsk tant och börjar gapa till mig på finska. Jag fattar förstås nada och säger flera gånger till henne - om du vill säga mig något får du säga det på något annat språk än finska, jag förstår inte vad du säger. Men tror ni hon fattade? Nädå, hon tjatade på så jag gick bara förbi till slut.... Badade av mina hundar lite snabbt och när jag står där hör jag att Carina och några till skrattar en bit bort. Tror först att någon ramlat - men nejdå, det visar sig att tanten som inte bara skrikit på mig på finska även gjort det på Carina, Lina och Tina! Carina sa samma sak som mig - använd svenska eller engelska, vi förstår inte finska. Då gick tanten helt sonika och hämtade en kvast! Ingen liten kvast heller - utan en stor kvast! Hon börjar hytta med den och slå mot både Micke, Carina och David som är de som är kvar på stranden - jag var på väg bort därifrån. Inte bara mot dem - utan även mot hundarna. Hon skriker och skvätter vatten på både människor och hundar. Carina säger bara till henne hela tiden att hon får väl ringa polisen då om hon har problem - men när hon till slut börjar slå på dem med kvasten säger Carina att hon själv ska ringa till polisen om hon inte slutar.

 
Här ser ni hur hon står och hotar med käppen! Jag var som sagt på väg därifrån, men stannade till när det blev sån uppståndelse. Till slut säger Micke till henne att om hon skvätter vatten på honom igen drar han av henne handduken! Och vad gör hon? Jo, skvätter vatten förstås och då springer Micke runt henne och drar av henne handduken, kastar den sedan ett tiotal meter bort! Precis då vänder jag mig om för att se vad de håller på med och möts då av att tanten står helt NAKEN på stranden!! Hahahahaha....     visste inte om jag skulle skratta eller gråta, herregud - händer detta på riktigt liksom!! Och varför i hela fridens namn filmade jag det inte - faaan, ett av mina större misstag måste jag säga. Vad tror ni händer när hon står där helt näck? Tror ni hon blev arg? Nädå, då skrattade hon bara och verkade tycka att det var ganska så trevligt ändå!! Jaaa, vad ska man säga... ganska så skönt att få åka hem till gamla Svedala måste jag säga   . Jaaa, ni kan väl tänker er hur vi skrattat åt detta - när man berättar det för folk tror de knappt det är sant!

 
Lite vin fick en del i sig där också - jaaa, var väl egentligen Lina som skulle ha det till att göra rent såret på handen....

 

Innan vi åkte till hamnen skulle vi ta lite kort på våra titelvinnare - inte så lätt att få till ett bra kort på tre människor och fyra hundar som ska se bra ut samtidigt   .

 
Men här ser det väl riktigt bra ut :-) Vägen dit var inte helt lätt kan jag säga....

 

 
Inte så många blir förvånade över att det var Paco som hade svårast att förstå vitsen med denna övning....

 

 
Nja, här såg vi ut att ha tröttnat lite på att se så jävla glada ut hela tiden...

 

 
Nja, lite bättre kanske....

 

 
Så då börjar Carina springa och tjoa bakom fotograferna - jaaa, då kan man ju inte hålla sig för skratt inte....

 

 
Jaa, här ramlar Carina nästan omkull och skrattar själv så hon nära på kissar på sig...

 

 
Man kan inte säga annat än att vi har roligt tillsammans   !

 

 
En hytt med dubbelsäng hade vi på vägen hem och tja, hundarna såg ut att uppskatta den kan man väl säga   . Och nej, David håller inte på att måla naglarna här som vissa tror - nejdå, han är sig lik - det är ölbeställning det handlar om   .

Efter lite allsång och skratt så vi nästan var hesa under den gemensamma buffén gick jag och la mig relativt tidigt - det var ju en dag idag också och jag förstod ju liksom att det låg på min lott att köra hem...

 
Vi stannade utanför Upplands-Väsby för lite frukost både för två- och fyrbenta. 

 

 
Den här sötnosen till älg välkomnade oss när vi kom hem till Årsunda - han var så nyfiken, undrar jag om han trodde att vår bil var hans mamma?   

 

Packade ur bilen och såg då de fina priser vi fått på utställningen:

 
Inte alltid man får något som är märkt med vinsten. När det är märkt såhär känns det betydligt roligare att ha det kvar som minne!

 

Stort, stort tack till hela team Cacis för att David och jag fick vara med er under helgen - vi har haft superroligt och jag har fanimej träningsvärk i magen av alla skratt. Nu planerar vi för Milano nästa år, eller hur!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Sist Clådan (CH Barecho Quest For Success) med bihang åkte norrut slutade det med BIS på SKK:s utställning i Piteå - men inte kunde jag väl drömma om att det skulle hända samma sak igår, på SKK:s utställning i Svenstavik! Meen, det gjorde det - otroligt roligt och knappt det går att beskriva den känslan som infinner sig när speakern ropar ut att det är en Engelsk Springer Spaniel som blivit BIS och jag vet att det är oss de menar då     !!

Denna weekend var det också Triple Dog Show i Jönköping och normalt sett brukar ju vi alltid delta på dylika arrangemang. Men i år är det ju mest bara damm i vår plånbok och med den anmälningsavgiften som var där och ingen flerhundsrabatt hade vi tyvärr inte råd att åka. Så istället fick det bli Svenstavik som vi anmälde till - inget jag ångrar idag förstås   . Frågade Carro om inte hon skulle följa med och anmäla Zola (CH Barecho He's Got It All) också? Jodå, det ville hon - så det var Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head) samt drottningen herself - Clådan som var med oss plus då Zola. Tänkte också att vi skulle ha en uppfödargrupp eftersom det har gått så bra med grupperna i år.

Vi var i valet eller kvalet om David skulle följa med - men eftersom Jacob hade match igår och David kommer att missa flera andra matcher när vi är borta så fick han stanna hemma. Han såg väl ganska så nöjd ut när jag åkte hemifrån vid 05.00-tiden Emelie och Agnetha hade lovat att komma dit och hjälpa mig & Carro - för en halvt handikappad och en gravid klarar sig ju inte själva, det förstår ni ju... Sååå det är Emelie och Agnetha David ska tacka för att han fick sovmorgon igår   . 

Och pålitlig som alltid stod Emelie och väntade på avlastningen när vi kom fram - tusen miljoners tack för det Emelie och Agnetha, och för all annan hjälp under dagen   . Det var ju jättebra att det fanns avlastning med tanke på att parkeringen låg på andra sidan en rätt så stor väg - irriterade mig dock på att de sa att man max fick stå där 10 minuter. Ska man ha avlastning måste man ju få packa ur och komma in på utställningen innan man kan flytta bilen också? Förstår att det finns några som inte flyttar sina bilar därifrån när de är klara - men säg åt då dem istället för att alla vi andra ska behöva lida för det..

Vi hade ca 40 hundar före oss i ringen så vi var inte där förrän vid 9.00 Det fanns självklart ingen tältplats kvar vid ringen då - utan vi fick stå en bra bit bort. Dock var det helt tomt (typ hade fått plats med två ringar) framför där vi fick ställa upp vårt tält och ringen?? Varför kan man undra... Om man inte ville ha tält inne på gräsplan hade det ju varit enkelt att flytta ner vår ring till den sidan vi hade vårt tält så hade det funnits två sidor för tält istället för som nu - bara en kort sida. Som tur var hade vi Agnetha och Carro med som hundhållare - för det blev en bra bit att springa och byta hund måste jag säga....

 
Här är det våra framtida hopp Paco och Pasta som Agnetha håller i - vet inte hur hon har fått dom till att ligga sådär stilla....

 
Paco var först ut av våra hundar - det kommer han ju att vara ett bra tag med tanke på att vi inte har några valpar... Han skötte sig faktiskt jättebra - börjar han lära sig tro, eller var han bara lite trött av värmen? Han vann juniorklassen med CK - fick en jättebra kritik "Rejäl maskulin 10 mån pojk. Välformad huvud med välburna öron. Mycket bra hals och skuldra. Vällagd överarm. Lång, välformad bröstkorg. Bra förbröst. Välmusklad. Normalt vinklat bakställ. Bra kors. Rör sig med härlig steglängd, mycket stabil bakifrån. Utmärkt pälskvalitet. Mycket trevligt temperament." 

 
Ni ser så samspelta Paco och jag är i rörelserna va ;-)

 
Jag fick äran att visa Zola igen eftersom Carro bara växer och växer...  . 
  
Vi njöt nog lika mycket båda två tror jag - Zola var otroligt pigg och alert, trots att det var varmt. Han var själv som veteranhane så där vann han med CK.

 

I bästa hane visade sedan Emelie Zola och jag Paco. Zola slutade som bästa hane! Och Paco blev trea bästa hane med Res-Cert. På fotot är de hanhundar som blev placerade i bästa hanhund. 

Direkt därefter var det förstås dags för juniortikarna. Fina Pasta skötte sig jättebra - men hon har ju också mognat rejält nu efter löpet. Jag tycker själv hon är toksnygg - är så nöjd med henne   .

 
Juniorklass tikar - Pasta står först här i ledet. 

 
Tvåa i juniorklassen med CK blev hennes resultat.

Så var det lite väntan innan det var dags för Clådan. Bara att ladda upp med godis - för hon anstränger sig ju inte utan belöning, ni vet det där med will to please är ju som sagt tvärtom i vårt förhållande   .

 
Och jodå, godiset verkade duga så hon sprang på och vann först championklassen med CK och sedan även bästa tik!

 
Pasta visades av Emelie i bästa tik - ingen placering blev det för henne denna dag. 

 
Clådan blev BIR och Zola BIM :-) Så nu har hon ännu ett BIR till samlingen - snart är hon uppe i 50 BIR som Fritz fick    Jag tror det är BIR-rekord på rasen här i Sverige - åtminstone i modern tid, är det någon som vet något annat så säg gärna till!

Vår uppfödargrupp fick HP - men blev inte bästa grupp i rasen.

Inte så lång vila tyvärr för hundarna innan det var dags för finalerna - men inget att göra åt det! Carro hann iaf få i sig en hamburgare och jag en smörgås. Jag hann också hämta bilen (kanonbra att man fick köra in dom så att det blev närmare att packa i - massor med plus till länsklubben för det!).

Upptäckte sedan att det stod ett gäng hundar i en uppsamlingsring som såg misstänkt lik veteraner ut! Och jodå, det var veteranerna som förhandsgranskades! Bara på med kopplet på Zola och springa dit - i sista sekunden...puh...  .

 
Här är tre av de fyra veteraner som placerades...

 
Slutvarvet där ettan och tvåan i bästa veteran ska göra upp...

 
Så roligt att Zola (CH Barecho He's Got It All) slog till och blev BIS-1 veteran, det var han så mycket värd tycker jag!

När det så blev dags för förhandsgranskning av grupp 8 var jag lite mer uppmärksam så var där i god tid. Tyvärr hade jag en bredvid mig som om det var av ovana eller vad det var inte gjorde förhandsgranskningen så angenäm för mig och Clådan.... Handlern ställde sig helt sonika framför mig med sin hund så att ja - typ halva clådan (bakdelen) syntes. Jag hetsade dock inte upp mig över det utan tänkte att jag tror nog domaren är kapabel att titta på Clådan ändå när det är hennes tur... Men, när handlern trampat runt med sin hund och till slut nästan klev på Clådans framtassar fick jag säga ifrån - hon bad då om ursäkt, men ställde sin hunds nos med ca 3 cm avstånd från Clådans. Jag kände att Clådan surnade till och att hon började stelna.... Det är ju nämligen så med Clådan också att hon känner av min sinnesstämning helt - känner hon att jag är sur eller missnöjd - jaaaa, då surnar hon till även hon   .

 
Såå när vi sprang in i grupp 8-finalen var hon inte helt på topp...

 
... men efter lite fjäsk, godis och massor av gullande från matte var det hela glömt!

 
Här är en del av grupp 8-lineupen. 

 
Här de fyra kvar som placerades i grupp 8. Flaten blev tvåa, amrisen trea och perron fyra. 

 
För etta blev världens bästa Clådan   !

Otroligt roligt     !! Men, jag kände också att värmen började ta på Clådan - även om inte solen sken så var det kvavt... Hon är ju lite så också att när dagen blir lång vill hon ha en ny sorts godis - då duger det inte längre med den sort som hon fått tidigare... Vad göra? Pratade med Carro, Agnetha och Emelie och frågade om de trodde att försäljningen av korv och dylikt var öppen än? Vi var lite tveksamma... Äh, sa Agnetha - jag fixar korv!! Sagt och gjort, lagom till förhandsgranskningen av BIS-hundarna kom hon med en varm och slemmig kokt korv - precis vad Clådan behövde då   . Tur man har rådiga valpköpare!!

Samtliga gruppvinnare var på plats denna dag. En annan av gruppvinnarna var Veronica och Marias Affenhane Dart. Han var såå förälskad i Tyra som var med oss - hon är ju i slutet av löpet och eftersom Clådan och Tyra legat ihop fick han för sig att det var Clådan som löpte.... Man kan väl säga att han stod på tårna i BIS-finalen, inte lätt att vara kär inte...  .

När så BIS:et var igång kom de första regndropparna - sååå onödigt, men som någon sa - inget Svenstavik utan regn! Det är ju från Svenstavik detta foto är....:
 
Sååå det här är en riktig regn-utställning för mig. På fotot är det Diva som blir BIS-3 - året är 2005.

Det lilla regn som kom ner i går var förstås inget jämfört med 2005 så jag märkte det knappt...

De hade sedan ett lite annorlunda sätt att placera hundarna på. Alla stod kvar inne i ringen och då ropade de ut att BIS-4 var Papillon, och BIS-3 var Kerry Blue. BIS-2 var Bearded Collie..... sedan stod vi alltså sex hundar kvar på lineupen. Då placerades de som kom på femte plats och de började framifrån genom att säga att representanterna från grupp 2, grupp 5, grupp 4/6 och grupp 7 skulle ställa sig på en gemensam BIS-5. Så stod alltså jag från grupp 8 kvar samt vinnaren från grupp 10.... Antingen var det alltså BIS-1 eller BIS-5 som gällde - liiiite smånervös blev jag allt då måste jag säga.... Och inte så lite glad blev jag när de ropade ut att det var den engelska springer spanieln som var BIS!!   
Clådan (CH Barecho Quest For Success) BIS-1 SKK Svenstavik 2014. Domare: Frank Christiansen

Här är alla hennes domare från dagen med - i rasen Sara Nordin (vet inte vad Clådan och Sara säger till varandra här med sina blickar...). I gruppen Martin Johansson och så då i BIS-et - Frank Christiansen.

 

 
Extra roligt var att både BIS-1 och BIS-2 var Gästrikehundar. Beardisen som var BIS-2 var nämligen från kennel Farmarens - och ytterligare en gemensam sak var att vi båda hade samma domare i raserna    - nämligen Sara Nordin!    

Ett foto på den stolta uppfödaren/handlern med de vackraste hundarna från dagen måste det förstås bli :-)  

Bilen rullade på hemåt lika lätt som från Piteå ungefär :-) Stort tack för alla gratulationer - det är alltid lika roligt att bli gratulerad, för vad är väl att vinna om man inte har andra att glädjas tillsammans med   . Extra stort tack förstås till Emelie, Agnetha och Carro för alla hjälp och för att ni tog hand om mig nu när min service-man var hemma. Som jag sa till Carro när hon suckade åt mig i bilen på vägen hem när jag skulle ha än det ena och än det andra. Jag håller bara på och tränar upp dig nu så att du sen när du ska ta hand om ditt barn inte tycker det är någon match alls jämfört med mig....   !

Ja, det kan man fråga sig om jag fått - nu när jag varit helt frivilligt på fotboll i Stockholm   . Jag har ju hört hur mycket Jacob (och David också) har pratat om vilken fantastisk stämning det är på Hammarbys matcher och jag vet att de både velat att jag ska följa med någon gång för att få se det live. Jaaa, vi är ju lite gammaldags i vår familj - tycker om att göra saker tillsammans även fastän det är saker som vi egentligen inte är så intresserade av. Förmodligen är vi både töntiga och helt ute - meeen, det är jag van med att vara så inget som bekommer mig speciellt. Ni vet, jag är för gammal för sånt där som "egentid" och sånt jag   . Tror mer på att dela saker tillsammans med dom jag älskar   .

Jacob har ju varit Hammarby-supporter i många år. Det började när hans farbror Gustav spelade bandy i Hammarby och tja, Gustav har nog alltid varit Jacobs idol   . Så då blev det naturligt att hans favoritlag i fotboll blev Hammarby även det. Gustav har också tagit med Jacob på många matcher genom åren och det är något han har uppskattat mycket vet jag! Jag har väl inte brytt sig så mycket om något lag - men hur det än är har jag ju hört så mycket om Hammarby de senaste åren och jag tycker det verkar vara ett härligt lag - eller ja, härlig supporterklubb iaf. En sån där det finns värme och gemenskap, där man passar in lite som man är och inte måste vara någon kostymnisse eller nåt för att passa in. 

 

Jag kan ju inte annat än gilla ett lag som har en supporterklubb som har denna logga - så härligt med självinsikt och humor :-) Sååå man kan väl klassa mig som Hammarby-supporter nu också - lite orolig är jag förstås att jag i fortsättningen hellre ska vilja ha BIM-rosetten än BIR-rosetten på utställningar... Men så långt ska det väl inte gå iaf   .

 
Fick höra att de kläder jag valt att ha på mig inte hade så lämpliga färger - det var tydligen Djurgårdens färger med ljusblått och mörkblått. Jacob tyckte jag var tvungen att ha halsduk på mig så att ingen skulle tvivla på hur det låg till... I bilen gick det väl an att ha halsduken på, det är ju så oerhört skönt i bilen där vi har A/C :-) Sen däremot blev det lite för varmt för min del med halsduk måste jag säga...

Vi hämtade upp Gustav inne i stan och åkte sedan till arenan för att parkera bilen så vi hade det gjort. Sedan var det tunnelbana in till Medborgarplatsen där vi skulle äta och umgås lite innan matchen. Det var mycket grön/vita kläder på serveringarna där kan jag lova! Men så var det också drygt 19.000 åskådare på matchen - mäktigt tycker jag!

 
På tunnelbanan skulle Jacob hjälpa sin farbror att skaffa Instagram - jaaa, ni ser att det inte var så lätt va....  .

 
Vi hittade till slut ett bord på restaurangen som jag tror hette Kvarnen eller nåt sånt. Här sitter han, mammas lill-älskling med sina bodyguards   .

 
Öl är väl som Hammarbys nationaldryck det så det drack David och Gustav, medan Jacob drack Fanta och jag vatten. Nån måste ju ta lite ansvar också...

 

När vi sedan skulle åka tunnelbana tillbaks så vet jag inte riktigt hur det blev - men vi klev av där de flesta andra med grön/vita kläder klev av och det var en braaa bit att gå kan jag lova! Knoll och Tott ser ni här på bilden, de tyckte att David och jag gick lite för långsamt....

David och jag hade bokat sittplatser och Gustav & Jacob skulle stå med klacken på ståplats. Liiite nervös var jag förstås att lämna ifrån mig Jacob - man har ju hört så mycket om fotbollshuliganer osv... Men, jag såg inte ett enda bråk på hela kvällen faktiskt så det var ingen fara med det   .

Alldeles innan matchstart sjöng hela publiken med i Kentas låt "Just idag är jag stark" - mycket mäktigt och stämningsfullt och jag som är så otroligt känslig fick förstås en liten tår i ögonvrån...

 
Otroligt fin arena var det - den heter väl Tele2 arena som jag har förstått det, men det är tydligen Nya Söderstadion den kallas iaf....

Härligt med riktiga supporters som lever sig in i det hela - meeen ett stort minus att de buade åt motståndarna... När motståndarnas laguppställning lästes upp hördes ingenting för att det buades på hela arenen. Lågt kan jag tycka, man ska väl vinna av egen kraft och inte för att man förminskar motståndarna? Men, förmodligen lilla jag som inte förstår mig på sånt här...

Lite spännande var det väl av och till - men jag roade mig mest med att titta på andra saker jag, inte kanske vad alla andra tänker på som går på fotboll.... Först ville jag förstås hitta några snyggingar som jag kunde vila ögonen på lite - men sedan är det så roligt att titta på hur spelarna beter sig också. Man kan väl säga att det var helt otroligt vilket läk-kött de flesta hade! Från att ha legat som om båda benen varit avsparkade så studsade de upp och sprang iväg som om inget hade hänt. Jaaaa, helt magiskt   .

Sedan hade jag lite roligt åt att en i laget vid flera tillfällen sprang allt vad han kunde när han hade någon chans och när han så blev av med bollen nästan tvärstannade han och började gräva i sina byxor istället... jaaaaaa, så kan det vara ibland   . Jacobs min när jag berättade det var inte så imponerad. Han bara skakade på huvudet och frågade vad jag egentligen tittade på på matcherna!

Det blev till slut 1-1, och det var väl inte så bra förstår jag eftersom Hammarby tydligen leder serien och laget de mötte, Assyriska tror jag de hette, låg sist. Men jag är inte förvånad - för de har verkligen gjort en miss som inte tagit med de som satt bakom oss på läktaren i truppen! Jaaaaa, de var otroliga experter de ska ni veta - ojojoj, varje boll visste de preciiiiis hur den skulle spelas. Nä, jag tycker de ska träda fram och erbjuda sina tjänster till laget i framtiden   .

Det var meningen att vi skulle hämta upp Thomas på centralstationen 21.25, dvs efter matchen. Han skulle åka tåg upp från Malmö - meeeen, han möttes bara av texten att tåget var inställt när han kom till Malmö C... Så småningom kom han iväg, men då tre timmar försenat....   . Hade jag varit själv hade jag förstås väntat på honom, men nu var vi ju fler i bilen plus att David skulle upp och jobba dagen efter. Vi letade och hittade till slut en resa där han fick åka buss från Stockholm 02.50 till Uppsala och sedan tåg från Uppsala till Gävle, för att till slut ta buss igen - då till Sandviken dit han skulle anlända 07.10 Otroligt trist när det blir såhär - det händer alldeles för ofta känns det som, att man inte kan lita på att tågen går i den tid de ska... Vad det gäller hans hemresa har vi kollat på flyg istället och konstigt nog blir det förmodligen billigare och förmodligen betydligt säkrare att det går i tid också.

Det är så härligt att ha Thomas här i nästan en vecka nu       . Det blir alldeles för sällan vi ses - men som tur är kan man ju hålla kontakten på andra sätt. Ikväll kommer Henric och hans flickvän Nathalie hit också så då blir det en riktigt härlig familjemiddag med alla mina älsklingar här   .

Vad det gäller det blogg-inlägg jag skrev i söndags så är det borta för alltid och inte orkar jag skriva om det heller.... Det som hände var att jag rörde musen till datorn lite åt "fel" håll och då glider själva fönstret ut ur skärmen åt höger sida. Den frågade då om jag ville lämna sidan eller stanna på sidan - jag valde förstås stanna på sidan, men allt som kom upp var en helt blank sida.... Nej, jag är så innerligt trött på denna dator - ekonomin tillåter ju inget nytt datorköp i år, men nästa år ska jag absolut byta upp mig och skaffa en "äkta" dator igen :-) Sååå det blogginlägget får ni aldrig läsa - spelar väl ingen större roll förstås, men jag kan iaf bjuda på ett foto från den bloggen. Foto på de grillspett som vi mumsade i oss på söndagskvällen - otroligt gott var det, känns som vi gör grillspett alldeles för sällan! Grillning blir det dock ikväll igen - Thomas fick förstås bestämma maten och då blev det kött och hemmagjord potatisgratäng. Tror jag ska baka en sockerkaka nu också till honom och de andra...

 

Idag fyller allas vår egen Barecho-Carro år   . Många smeknamn har hon fått under årens lopp och det är ju så att kärt barn har många namn eller hur? Glittret är ett av de smeknamnen och det var en annan uppfödare som kallade henne för det, tycker det säger så mycket om henne - för nog glittrar hon för det mesta allt   .

Vi har ju hängt ihop i många år nu - närmare bestämt 16-17 år är det väl. Carros storasyster Anna hade flera hundar från mig - samt att hon hade Julius som blev Divas pappa. Anna och jag åkte på många, många utställningar ihop - och ja, vi umgicks även annars också. Sedan var det så att Carro som då var i övre tonåren hade lite hjärtesorg och vi blev ombedda av Annas mamma att ta med henne på nån utställning för att muntra upp henne. Det gick väl skapligt iaf - hon fick nog höra både det ena och det andra från oss...hehe.... Men på den vägen är det!

När så kullen efter Annas hane Julius föddes och det då blev att tiken Diva stannade kvar hos oss tyckte förstås både Anna och Carro att det var roligt. Jag tror det var på Springerklubbens open show hösten-98 som Carro hjälpte till att visa hund första gången samt att det var första gången hon lånade hem Diva för någon dag.... Jag såg direkt att Carro hade en otrolig talang för att visa hund - men trots det sa jag något försiktigt till henne när vi visade i uppfödargruppen typ som - kan du ställa hunden lite längre bak? - GÖR DET SJÄLV DÅ - fick jag till svar..  . Och jodå, det temperamentet finns kvar än - även om ni alla andra kanske inte sett till det   . Jag svarade - Ehhhh, jo - det hade jag ju gjort om jag inte höll i en hund själv. Det resulterade i ett gapflabb från henne - sedan var det inget mer med den saken   . 

Hur det var så ville Diva iaf mycket hellre vara med Carro än med oss - så när hon skrek efter Carro i timmar varje gång hon lämnat hem henne sa jag att du kan få ha henne hos dig hela tiden om du vill det.... Klart hon ville det och det är sannerligen inget som någon av oss ångrat. Delad glädje är dubbel glädje och så mycket glädje vi haft tillsammans tack vare Diva       .

 
Här är nog Diva i ettårsåldern tror jag. Jag älskar detta kort - tycker de är så lika varandra här   .

 
Vi åkte tillsammans till Visbys dubbelutställning juli-99 och även om inte Carro ser helt nöjd ut här så var det en resa full av skratt :-)

 
Vi har massor av minnen ihop - jaaaa, det skulle ta alldeles för lång tid och jag skulle bli alldeles för sentimental för att skriva ner alla. Det här fotot är från Club show - tror det var 2005 när Kylie blev bästa tik och BIM. Helt visad av Carro, med en nervös mig på utsidan av ringen...

 
Här är det Elin som Carro visar. Alla våra hundar har alltid känts som Carros också - de har alltid älskat henne av hela sina hjärtan och de har nog känt hur mycket Carro älskat dem tillbaka   .

 

En helt fantastisk resa gjorde vi tillsammans till Australien 2007. Det var David, jag, Jacob och Carro som åkte tillsammans. Vi var först en vecka i Melbourne hos Stephanie och David, sedan en vecka i Sydney hos Yvonne och Robert för att till slut avsluta veckan hos Rosey och Dean i Queensland. Vi hade så otroligt roligt ihop, den resan är nästan som en dröm känns det som. Och att inte bara fått dela den med delar av sin familj, utan även med sin bästa vän är något som jag kommer att leva på länge, länge   .

 
Att vi är lite smått onormala båda två har förstått underlättat vår relation...

 
Här har vi just kommit hem till Arlanda efter vårt äventyr. Jag skulle så gärna vilja åka tillbaka till Australien, men som den resan vi var på då blir det nog ändå inte.... Jacob var också så glad att Carro var med, de hade otroligt roligt ihop och sedan dess kallar hon honom lillbrorsan och hon är definitivt som en storasyster till honom   .

 
När vi hade vårt 20-årsjubileum för fem år sedan var Carro förstås en av de som hjälpte till mest. Hon har ju alltid varit en självklar del av vår Kennel och här tävlar hon i snabbaste springer med en av våra hundar.

 
Här är det Lillis hon visade på just den jubileumsutställningen.

 
Alltid lika charmig och med ett leende på läpparna :-)

 
Älskade Diva var förstås med på utställningen också...  

Hon visade även sin cocker Cliff då. Han bodde de sista åren hos Carros föräldrar. Men vilket otroligt bra jobb Carro gjorde med Cliff. Den kullen var tyvärr inte så lyckad mentalt, men Cliff uppfostrade hon till en supertrevlig cockerhane som fungerade bra ihop med allt och alla :-)

 
Att vi har roligt ihop tror jag inte har undgått någon - visst har vi våra stunder vi också när vi surnar till på varann.... Men inget allvarligt, av all den tid vi varit tillsammans har vi nog skrattat ihop 75 % skulle jag tro. 

   
Ett antal gästrike och veteranmästare har hon varit med på förstås. Vunnit flera stycken, bland annat vann Carro och Lleyton när vi var borta någon annanstans. Det finns ett roligt minne från den första av dessa tillställningar Carro var med på. Vi hade inte känt varandra så länge då och hon hade Diva i koppel och när Diva fick syn på David hoppade hon på honom. Han hade ljusa byxor och det var lerigt ute så det blev märken av Divas tassar på hans byxor. Märkena blev inte på det allra bästa ställe om man säger så.... och Carro blev ju lite förtvivlad förstås. - Men Diva vad har du gjort sa hon och började borsta bort det som blivit på Davids byxor. Bara det att det var precis i grenen som Diva hoppat. Carro stod alltså där och borstade David mellan benen med sin hand. Jag började gapskratta förstås, precis som Anna och David gjorde. När hon då insåg vad hon gjorde - blev hon kräftröd i ansiktet och sa - MEN VAD GÖR JAG?? Men, fortsatte ändå någon sekund till.... Jaaa, det är vår Carro det - spontaniteten personifierad     .

 
Mest har jag kort från utställningar på Carro förstås - här blev Diva BIS-2 i Grängesberg tror jag 2007....

... men ingen lyckad fest utan vår egen "Snarrot" heller. Här är Davids 30-års fest och jaaa, vi tre har nog upplevt det mesta ihop vi. Liksom järngänget det här på nåt sätt. Carro är nog som någon kombinerad lillasyster/dotter till mig - nog för att hon redan har både storasyster och mamma, men någon extra är ju inte alltid helt fel. Carro har ju ett stort hjärta så där får vi plats allihopa   . David har nog också Carro som lillasyster på nåt sätt, fast ibland tycker jag de två är mer som ett gammalt par på ålderdomshemmet - ni vet som tycker jättemycket om varann, men ändå blir lite smått irriterade på varann då och då. Kanske beror irritationen på att de egentligen är rätt så lika   . Många tror att jag är en dålig förlorare..... men men - de som känner oss tre vet att jag bara är en liten svag bris jämfört med den orkan som uppstår när de blir sura, besvikna och sårade...

Som t.ex här på Club Show i Halmstad 2007. Det är en låååång historia bakom detta kort - men låt mig bara säga som så att Diva fick inte CK när hon vann veteranklassen och Carro var inte alls så sugen att gå in i tävlan om bästa veteran. Därav denna lite "nonchalanta" uppställning   . Som tur är har vi alla tre skrattat gott åt detta efteråt - men just då fick man passa sig, hehe.... Jaja, även solen har sina fläckar - och ingen är perfekt. I mina ögon är Carro iaf i det närmaste perfekt   .

 
Raptor som vi lånade hem från Australien visade Carro för det mesta - eftersom vi både hade Fritz och Lleyton samtidigt. Det var otroligt känslosamt för både Carro och oss när han åkte tillbaka efter ett drygt år hos oss. På detta foto vann han grupp 8 på svensk vinnarutställning i Växjö :-)

 
Carro är en sån som man vet alltid ställer upp om man behöver hjälp. Här är det vårt tvättrum som hon hjälper till att måla   .

Diva och Fritz på 4 x summers i Vadstena. När jag tänker på allt Carro och jag har upplevt med de hundarna.....        ... får inte fram några ord, tårarna rinner bara....  

 
Och nu startar snart ett nytt kapitel för Carro när hon blir mamma till en liten pojke i oktober. Här visar hon "storebror" Zola på utställning i juni i år. Carro kommer att bli en fantastisk mamma det är jag övertygad om - och vi ser sååå fram emot en "lillebror" här hemma vi också. För att Carro tillhör vår familj så är det bara - det är vi nog alla helt överens om, både två- och fyrbenta. Så lätt blir du inte av med oss inte Carro   .

Jag kan inte nog tacka dig för allt roligt vi gjort tillsammans och för att fått äran att vara din vän och följa dig både genom tråkiga saker och roliga saker. STOOOOOOOOOORT GRATTIS idag på din dag - hoppas du får en sån dag som du förtjänar            - dvs. den allra bästa!!!!

Även om jag är en kontrollmänniska och älskar att planera så är det inget som säger att jag inte kan ta snabba beslut ändå   . I går strax efter 16.00 sa jag till David att nu är det After Beach på Strandbaden - hade väl varit roligt kanske att åkt ner på det nu när det är sånt kanonväder? Jaaa, han hade tänkt samma sak utan att sagt något. David ringde till sin bror Gustav som var där med några kompisar så de skulle "hålla plats" åt oss. Det började ju 16.00 - men fint folk kommer ju lite sent eller hur.... 45 minuter senare var vi där - nyduschade och fräscha   . Vilket såhär i efterhand var helt onödigt. Det var sååå otroligt varmt där - skönt visserligen, men luften stod precis stilla mot väggen där vi satt. Hur det än är så är det ju skönt om det svalkar lite åt huvudet   , men här rann svetten bara och det är ju inte det roligaste direkt...

Det var rätt så mycket folk där, men inte så mycket folk som det var "förr i tiden". Jaaaa, ni hör ju hur jag låter - annat var det på "min tid". Nä, men faktum är att det förut när jag var där lite oftare var mycket mer drag - folk sjöng med och det dansades. Nu satt alla så lydigt och bara lyssnade på trubaduren, lite trist ändå tyckte jag nog... Roligt iaf att träffa några som jag inte träffat på länge   .

David och jag hade inte ätit någon mat innan under dagen och på nåt sätt glömdes det bort även på Strandbaden - var väl mest törsten som var framträdande just då.... 

Det slutade klockan 20.00, men fram till 21.00 brukar de servera. När klockan var sju minuter i 21.00 tänkte några i sällskapet beställa in en till öl - men si det gick inte. De hade slagit ut kassan och då var det tydligen stört omöjligt. Märkligt tyckte förstås vi - vill man inte sälja eller vad är problemet?

Nåja, vi gick därifrån hem till en av Gustavs kompisar en stund - dock började hungern göra sig mer påmind varvid vi gick upp mot pizzerian i Årsunda. Såklart hade den stängt 15 minuter innan vi kom dit...

David var väl inte på sitt soligaste humör - hungrig och trött. Meeeen, jag tyckte det var en så härlig kväll och vadå - lite hunger har man väl klarat förut utan att dö? 

David som då förvandlats till David3årmittitrotsåldern tjurade över hur vi skulle komma hem. Men vadå tyckte jag - vi går hem! Går????? Nä, det går aldrig sa David - det kommer att ta typ 3 timmar. Äsch, sa jag - kanske 45 minuter trodde jag. Säger man att det aldrig går så måste man ju bara prova, eller hur? Från Strandbaden är det nog 6,5 km hem - men jag har gått efter den där vägen förut jag och det brukar gå bra   (visserligen typ 20 år sedan men ändå). Man tar bara ett steg i taget utan att fundera hur långt det är så är man rätt som det är hemma sa jag, som typ den klämkäckaste i hela byn   . David gick framför mig och muttrade lite då och då - medan jag ropade till honom att gå ner i diket när det kom en bil.... Jaaaaa, det är väl tur att folk känner en i byn så de inte funderade vad det var för galningar som gick där efter vägen. 

 

Här ser ni David längre fram på vägen - synd ni inte hörde hur han lät...hahaha.... Ni ser den svarta katten också som höll oss sällskap en bra bit på vägen   . Jag pratade med Carro en stund i telefon också - så då gick tiden snabbt förstås   .

När vi hade ca 500 meter kvar la jag in spurten och drog om David - jaaaa, för inte skulle han då tro att han skulle vinna denna promenad inte. Förstås vann jag och några minuter efter vi kom hem så gjorde jag stuvade makaroner till Jacob och mig - David skulle absolut ha en fryspizza han, men tydligen var han helt slut av promenaden för det blev inte många tuggor där inte...

Jag hade sandaler på mig som är lite för stora - sådär ni vet så man måste spänna foten lite när man går för att inte tappa dom. Sååå ni kanske kan tänka er hur ont jag har i fötterna idag. Några blåsor har jag också på fotsulorna - men men, känns bra ändå tycker jag att veta att man fortfarande har lite kapacitet och ork i kroppen   .

Ja, så heter det tydligen när man firar bröllopsdag och har varit gift i 14 år. Det stod också i bröllopsguiden att det var tradition att mannen gav frun något av det materialet på bröllopsdagen - meeeen, det som sas när vi diskuterade detta igår tror jag inte lämpar sig för skrift här. Kan väl säga så mycket som att något av elfenben har inte dykt upp här - och kanske lika bra det...

Ska inte gå händelserna i förväg nu. När jag avslutade förra bloggen var vi ju på väg från utställningen i Köping till Maria med familj i Hallsberg för att övernatta där inför utställningen i Askersund dagen efter. Maria hade ställt ut lilla Myra (Barecho Amber Moon) där under lördagen, inte med något direkt lysande resultat - men jag själv tyckte Myra såg fin ut när jag såg henne :-) Det har verkligen hänt massor med henne sedan jag såg henne sist! Iaf hade Maria varit så snäll och satt upp vårt extratält vid ringen så det stod på plats till dagen efter - supersnällt, tusen tack för det :-)

Jag längtade verkligen till gästrummet hemma hos Maria. Det ligger i källaren och är så svalt och skönt   . Bäddat som vanligt var det där - men denna gång hade vi också en varsin bok på kuddarna. Sötaste Klara hade lagt dit det så vi hade något att läsa när vi skulle lägga oss   . Supertrevligt hade vi på kvällen och god mat fick vi också - hemmagjord bearnaisesås t.ex.   . Klara och lillebror John är ju bara sååå otroligt mysiga och roliga att umgås med också   .

Det tog inte lång stund att köra till utställningsplatsen - vi visste åt vilket håll vi hade vår ring så valde att inte packa ur denna gång utan dra allting direkt från parkeringen. Tyvärr är ju detta en utställning där det finns en och annan p-vakt som är rent otrevlig, står och hetsar att man inte får stå så länge på avlastningsplatsen osv... Det är ingen bra början alls på dagen när det blir så :-( Det är ju faktiskt så att vi har betalt för detta och borde bli behandlad med någon form av service-känsla. Många är dessutom kvinnor som åker själv på utställningar och vi kanske inte klarar av att ta in alla grejer och 5 hundar samtidigt utan behöver gå fler gånger, det kan väl inte vara så svårt att förstå? När jag protesterar mot att man inte får lämna bilen och gå in fler gånger brukar jag alltid påpeka detta - men alltför ofta får jag då till svar typ som - du får väl anmäla bara en hund nästa gång då. Kanske inte helt fel sätt att bemöta att anmälningssiffrorna sjunker....

Något som var väldigt positivt denna helg var iaf att utställningarna låg så att säga mot varandra - att man kunde ställa ut i Köping ena dagen och Askersund den andra. Det tror jag båda klubbarna tjänade på   . 

 
Katalogen i Askersund var inge vidare... Som kopierad bara och med pytteliten text. Att ta 50:- för den kändes lite som ett rån faktiskt... Visst kostade den i Köping 10:- mer, men den var av en helt annan kvalitet. 

En väldigt positiv sak i Askersund var ringstorleken :-) Rejält tilltagen var den och faktiskt fick man sätta tält runt hela den - det gillas :-) Vädret var lite kyligt på morgonkvisten, men efterhand så sprack det upp och blev rejält varmt även denna dag. Märks helt klart på hundarna att det är utställning två dagar och i lite väl varmt väder. Paco (Barecho Play Now Pay Later) var nog lite trött - men det gjorde inget då han var lite lättare att ställa upp denna dag.... Han vann juniorklassen och fick CK. Texas (Barecho Keep Going) såg riktigt fin ut nu tycker jag - han visades av Pia och blev tvåa i unghundsklassen med CK. I championklassen deltog förutom Baros (CH Night Wish Darrem Canis) även Diezel (CH Barecho Deal Or No Deal). Totalt var det hela 8 championhanar denna dag - en stor klass och såklart roligt att se så många champions, men tankarna kommer ju lite på ifall det är lite väl enkelt att få cert idag på ESS.... Därmed INTE sagt att just någon av de här inte är värdiga champions - utan bara en tanke från min sida... Jag är ju rätt så ensam har jag förstått om att tycka det vore bra med ett system mer likt England - där vinnaren av bästa hane och bästa tik får certet oavsett om hunden är champion eller inte. Visst det stoppar ju upp en del hundar från att bli champions - men det känns som championatet skulle bli mer värt då. 

Iaf så vann Baros championklassen med CK - Diezel blev oplacerad, dock med CK. I bästa hane blev sedan Baros etta   . Paco blev oplacerad men fick Res-Certet. 

 

Pasta (Barecho Party In My Head) blev tvåa i tikarnas juniorklass med CK och även hon blev sedan oplacerad i bästa tik - dock med Res-Cert. 

 
Sanna hjälpte till att visa Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i championklassen, bakom henne springer Clådan (CH Barecho Quest For Success). Clådan var på sitt allra bästa humör och bara flög fram i ringen - som jag njuter när jag får springa bredvid henne när hon visar sig på detta viset   .

Bästa tik blev Clådan och Gizza blev tvåa bästa tik :-). De fick CACIB och Res-CACIB, men båda är ju Internationella champions så jag vet inte hur det blir då - om ingen alls får CACIBet från denna utställning av ESS-tikarna?

 
Vackraste Clådan   

BIR CH Barecho Quest For Success & BIM CH Night Wish Darrem Canis. Tack Maria för handlingshjälpen :-)

Även denna dag hade vi en uppfödargrupp; denna dag med Paco, Texas, Pasta och Gizza. Vi vann i rasen och fick HP. Så roligt att det gått bra för uppfödargrupperna i år - vi har aldrig haft samma grupp någon gång och inte har vi lika kläder heller. Meeen, det sistnämnda kanske jag måste göra något åt   .

Maria hade gjort jättegod sallad och tagit med - sååå gott och perfekt en varm dag som denna   .

Även denna dag skulle Sanna låna Gizza till juniorhandling, känns roligt att få låna ut en hund till en juniorhandler som har sånt rätt handlag med hundar som Sanna har. Just det här att hundutställning ska vara positivt som jag tjatar om hela tiden - det utstrålar Sanna när hon visar hund. Alltid sån glädje och mjukhet mot hunden   . Sedan begriper ju inte jag mig på alla märkliga grejer som bedöms i juniorhandlingssporten. Tycker ibland att den kommit lite väl långt ifrån "vanlig" utställning. Såg t.ex att Sanna skulle springa i ett T i finalen. Ursäkta, men är det någon som varit med om det i en vanlig utställningsring? Inte jag iaf - förmodligen skulle jag se ut som en fågelholk om någon bad mig springa så....

Här står de och väntar på att få gå in i junior-handlingsfinalen.

Tur inte domaren står på ett sånt ställe när jag visar hund för då skulle de få se mig istället för att få se hunden   .

Sanna och Gizza i finalen, visst är Gizza otroligt lik sin farfar Fritz här   .  

 
En tredje plats blev det denna dag, stort grattis till Sanna för helgens placeringar   .

Inga foton från uppfödagruppsfinalen - mer än detta när jag fick springa tillbaka till tältet för att byta skor då jag hade fel på mig när vi kom till uppsamlingsringen.... Vår grupp blev placerad som BIS-3, jätteroligt då jag tror det var 15 grupper totalt i finalen :-)

Riktigt, riktigt irriterad blev både jag och andra grupp 8-finalister när de ropade oss till uppsamlingsringen alldeles för tidigt. Det är ju olika hur lång tid domarna tar på sig i förhandsgranskningen - det förstår jag att det kan vara svårt att förutse alla gånger. Men varför man inte släppte in grupp 8 i finalen före grupp 3 när de inte var klara det övergår mitt förstånd... Nu blev det stiljte i ringen och det är ju inte så kul - men vad värre var, var att alla grupp 8 hundar fick stå där och vänta alldeles för länge, minst en halvtimme efter vi var färdiggranskade och det är faktiskt inte okej. Speciellt inte en varm dag som denna. Finns inge försvar alls i mina ögon för att vi inte fick gå in när vi var färdiga och inte den andra gruppen.... Det måste tas i beräkning när det är så här varmt att grupperna inte ska kallas till förhandsgranskning för tidigt - det klagas för att hundar lämnas i bilar (vilket förstås är rätt om det är länge och varmt i bilen...), men här tycker man helt plötsligt att det är okej att hundar ska stå såhär länge och vänta? 

 
Som tur var hade vi lite skugga att stå i i uppsamlingsringen, men det var förstås betydligt varmare där ändå än vad det var i vårt tält... Clådan gjorde sitt bästa iaf lilla hjärtat, och här är det full fart på henne i finalringen. Hon blev utplockad, men inte placerad denna gång...

Packade ihop oss och gick mot bilen, otroligt så varmt det var i bilen...Tänker såna gånger på hur de är funtade som lämnar hundar och barn i bilar en sån här varm dag. Har de aldrig satt sig i en bil som stått i solen en hel dag??

I måndags kväll tjuvstartade vi firandet av bröllopsdagen genom att dricka min favorit-drink Snowball   .

Väldigt läskande och god - det är ägglikör, vodka och fruktsoda i. Och is förstås   . Sprit är ju inget för mig annars - men den här drinken är bara såååå god, den rekommenderas starkt!

Ja, för igår hade vi alltså bröllopsdag. 14 år sedan vi sa ja till varandra i Årsunda kyrka och sedan hade bröllopsfesten på Årsunda Hembygdsgård. En fantastisk dag som blev precis som vi ville ha den   . Vi är lite sugna på att förnya våra löften nästa år när vi firar 15 år som gifta. Säkert töntigt tycker många, men varför ska man inte få fira något som är bra och roligt om man vill det? Vi får väl se hur det blir med det - en stor fest utlovas då iaf om det blir av   .

Vi hade bestämt att gå på restaurangen Church Street Saloon tillsammans med Jacob, Henric och hans flickvän Nathalie för att fira dagen. De har såå sjukt god mat där - men det är väl i princip enda anledningen att gå dit också... Att det är dyrt kan jag väl stå ut med, men att som nu bli inträngda i ett hörn av restaurangen istället för att få sitta vid ett rymligare bord vid fönstret kändes inte okej... Vi var ju ändå 5 personer och våra tallrikar fick inte plats på vårt bord då en av oss var tvungen att sitta på kortändan av bordet   . Nathalie stackarn fick ha sin tallrik åt helt fel håll för att få plats med den....

         

Några kort fick vi till där iaf   

Nej, grymt besviken på detta måste jag säga och så snart vi ätit upp gick vi därifrån då det var så otroligt varmt där inne i hörnet där vi satt. Tror nog det dröjer innan vi går dit igen.... 

 
Lite lättare att andas på Brända Bocken dit vi gick sen :-) Meeeen, så värst sent blev det ju inte - min sovklocka ringde den precis som vanligt vid 21.00-tiden så då var det bara att styra bilen mot Årsunda igen :-)