.. trots snöbrist och avsaknad av det rätta "julhumöret". Egentligen är det ju fånigt att man ska vara så himla glad just när det är jul, många är nog de som mår dåligt just i denna tid och det beror nog mycket på alla förväntningar som finns, både hos en själv och hos andra.

Julafton startade som vanligt här hemma med hundpromenad och städning...

.... denna mopp får inte vila många sekunder nu inte, med den lervälling som är överallt...:-(

Men sedan var det förstås dags för hundarnas obligatoriska julklappsutdelning. 

 
Förvirringen är total förstås, när alla måste hålla koll på vad alla andra får istället för att ta emot sitt paket och nöja sig med det...

 
Till slut lägger de sig var och en iaf och äter på sina ben. Såklart fick tikarna rosa ben ;-) Här är det Clådan som ligger på sin och husses favoritsoffa i köket. 

 
Mor och dotter glupsk, dvs. Pärlan och Gizza undrar vad som luktar....

 
Aporna våra var betydligt mer sansade, när de förstod vad som fanns i paketen la de sig och tuggade i lugn och ro till benet var uppätet.

 
Baros var MYCKET skeptisk... Han har liksom aldrig förstått det där med ben han inte. Meeen, å andra sidan har han ju inte förstått så mycket alls - men vi älskar honom ändå   .

 
Twiggy tog sitt ben med ett fast grepp och jag tror hon var den som åt upp det snabbast, men så har hon ju en rejäl mage nu också där det verkar finnas ett helt gäng valpar   .

 
Sötnosen Floyd tog det ett tag för att förstå... men till slut så tuggade han upp allt, att papperet satt kvar gjorde inget tydligen. 

 
Kan man se mer stolt ut än Tindra över ett ben?

 
Valparna fick de också - som ni ser på benen hade de varit ute på gården en bra stund och lekt. Man får vara glad att man ser lite vitt på dem efter en sån runda...

 
Tyke var som i en annan värld helt under tiden han tuggade på sitt ben...

... och ingen gick i närheten av Tekla när hon åt, klokt beslut av de andra tror jag nog...

 
Pärlan och Lleyton tog varsin korg som stöd till sina ben...

... och drottningen Kylie tog förstås stora korgen i besittning. 

 
Gizza fick nöja sig med korgen under bordet hon...

 
Pärlan tuggade frenetiskt...

 
.. och det gjorde också Tyra och Agda som låg tillsammans i korgen.

 
Vi hade ju sagt att vi inte skulle köpa så många julklappar i år.. men, det gick väl "sådär" kan man säga. Men faktum är att det jag tycker nästan är allra roligast med julen är att köpa julklappar och då framförallt till barnen. Och som läget var nu tyckte jag att jag kunde få glädja mig åt något iaf.... Vet ni vad det "värsta" är? Jag skäms inte ens för att vi handlade mycket....  

 
Vi var hos Davids föräldrar först på seneftermiddagen-tidig kväll, åt god mat och delade ut lite julklappar. Sötnosbröderna satt förstås ihop i soffan   .

Sedan var det hem till oss för att invänta Nathalie så vi kunde ha julklappsutdelning även hos oss. Vi gör ju alltid så när vi delar ut julklapparna att vi delar ut en och en och varje klapp ska öppnas innan nästa delas ut. Det tar lite tid förstås... men så är ju som sagt både David och jag barnsligt förtjust i julklappar också   .

 
Bästa julklappen var nog detta. Ett Playstation4 som Jacob hade önskat sig, men som han nog inte ens i sin vildaste fantasi trodde han skulle få. De går ju inte att köpa någonstans i affärer, utan när de släpptes i början av december gick de tydligen åt efter bara någon timme.... David och jag hade pratat om att vi skulle köpa ett sådant till honom i gemensam julklapp/födelsedagspresent eftersom han fyller 15 år på nyårsdagen. Men, nu visste vi inte vad vi skulle göra.... Hans Playstation 3 som han använde så mycket hade ju gått sönder och det kändes ju tämligen värdelöst att köpa ett nytt sådant när det sedan skulle komma nya PS4 under våren (i april). Så what to do??? Jag var ju som förlamad efter vi fått brevet från SKK så jag satt mest vid datorn som en byfåne.... Vi kollade på blocket på några annonser på PS4, de låg på priser runt 6000:- där istället för ca 4500:- i affären. Vi ringde på några här i närheten men de spelen var sålda... Så på tisdag morgon hittade vi en annons i Örebro - efter att den bara legat ute 20 min ringde vi och det fanns kvar! Så David åkte dit direkt efter jobbet samma dag, trots dåligt väglag (tre olyckor åkte han förbi på vägen fram och tillbaka till Örebro) och det kändes så bra när vi äntligen fått tag på ett spel till Jacob. Hur sjukt det än låter, så gav det mig någon form av tröst i eländet. 

 
Julmaten är förstås något jag uppskattar också på julen. Skinka är jag inte så förtjust i, men tunga är ju bara såååå gott. Tur min mor ger oss tunga samt gravad lax varje jul i julklapp, mycket uppskattat   .

Thomas och hans flickvän Amanda samt deras hund Tito kom hit igår kväll och det kändes förstås jättebra   . Vi spelade spel igår igen och "som vanligt" vann David, men så får han ju sååååå sjukt lätta frågor hela tiden. Typ denna på det svåra äment Litteratur och vetenskap. "Vad heter den Astrid Lindgren-figur som sover med fötterna på kudden". Ja, ni förstår själva eller hur.... Vi är INTE sams efter att vi spelat sällskapsspel!!

Valparna har ju hunnit bli 3 månader nu och efter att de fått en välbehövlig klippning var det dags för lite nya foton. 

Vi ska ju behålla Paco (hanhunden) och så en syster till honom, vilken det blir måste jag bestämma mig för snart.... De andra två som vi inte ska behålla planerar vi alltså att sälja, helst då till någon utställningsintresserad.

Barecho Play Now Pay Later "Paco"  

Paco

Barecho Party In My Head "Pasta"

Pasta

Barecho Pictures Come Alive "Polly"

Polly

Barecho P S I'm The One "Patsy"
   
Patsy

Denna chokladbit ska flytta till England inom kort...

 
Barecho Odd Molly "Bessie"

Bessie

Nu har vi just tagit ut våran "Pulled beef" ur ugnen, för trot eller ej så tyckte jag det var riktigt gott när vi provade             

Jag försöker allt jag kan - men någon julkänsla infinner sig inte alls tyvärr... En del beror säkert på skitvädret som är nu. Visst jag gillar inte snö - men just kring jul vill jag ha ett par cm så det blir ljust ute. Och sedan att det är kallt i marken så hundarna håller sig rena, nu är det helt hopplöst att försöka hålla rent hemma..

Självklart är det vad som SKK gjort mot oss som gör mest av allt att någon julfrid knappast kommer att infinna sig här hemma... Men, december är en tung månad för mig varje år. Det är under december jag fått samtliga mina missfall och de som känner mig väl vet att jag tycker det är jobbigt att inte få vara hemma under julen. Det har visserligen blivit bättre med tanke på att vi numera bara åker till ett ställe på julafton och inte till två som vi gjorde förut. Men, men - drömmen är fortfarande att få ta det lugnt på julafton och få fira hela dagen hemma med alla djuren <3. 

Sedan kommer inte heller Thomas att vara hemma på julafton - visserligen kommer han på annandagen, men det blir liksom inte nån riktig julkänsla för mig förrän alla barnen är hemma... Nåja, jag ska inte klaga, det vet jag - det finns absolut dom som har det mycket, mycket värre. Fast det är svårt att tänka positivt när man känner sig nere...

Som om inte det vore nog så ser jag sidor nu hos såna jag trodde var mina vänner som inte alls är angenäma. Men i gengäld har det varit såna jag aldrig trott skulle bry sig som gjort det. Jag har nog varit naiv och alldeles för snäll mot vissa som inte alls förtjänat det, men sanningen kommer alltid i kapp.... Jag vill iaf rikta ett jättestort tack till er alla som gör vad ni kan för att stödja oss och uppmuntra oss, om vi nånsin kommer att komma tillbaka till hunderiet igen så är det på grund av er   . 

Det finns inte så mycket att säga annars om vad som händer just nu, vi undersöker om det går att få till en omprövning i första hand. Detta med tanke på att vårt företag kommer att gå i konkurs nästa år pga att SKK satt näringsförbud för oss. Att de får göra det för en så ringa överträdelse är tveksamt säger de som vet mer om sånt än mig.... Nåja, fortsättning följer på den fronten. Jag är i alla fall väldigt glad över att Twiggys mage blir större och större, kanske blir det vår sista kull nånsin - så det gör att den kommer att bli mycket speciell för mig   .

Det har ju hänt massor som jag inte bloggat om, jag har förstås vetat om att DN skulle ha möte nu i december och det har väl gjort att liksom inte fått ro till att blogga något heller. 

Tänkte i ett försök att muntra upp mig själv iaf lägga upp lite foton här på lite som har hänt sedan sist.

Några sista bilder från semestern i Spanien kommer därför här.

Vi skulle fota lite när det var 50-års dag och allt - som Henke sa när han såg kortet på mig. Ja, det märks att kortet är taget i Spanien - sådär glad är du inte här hemma   .

 
Vi firade sedan Annas 50-års dag på en "finare" typ av restaurang - Bar Lovento hette den. Jättemysigt inredd - man fick nästan känslan av att man var på Titanic eller nåt när man satt där. 

 
Supergod förrätt åt jag, nog bland det godaste jag har ätit (ja, förutom stuvade makaroner förstås...). Varmrätten däremot var en besvikelse - jag tog någon form av lax då detta skulle vara en restaurang som var speciellt bra på fisk. Men, nja - då har jag ätit godare lax på många andra ställen...

Efterrätten var helt okej - inget magiskt över den, jag tog någon form av Creme Brulee, den var god men som sagt inget speciellt. Nåja, mätta och nöjda var vi allihopa när vi gick därifrån och det är ju huvudsaken   .

 
Lite roliga skyltar hade de där - visst ser polisen respektingivande ut?  

 
Jag skulle försöka fota alla flamingos som fanns där - men tja, det blev inte så himla bra inte... Ni ser det ljusa i vattnet - det är alltså flamingos...

Datorn var förstås med under den vecka vi var där - inte skulle jag väl klara mig utan den även om jag är så arg på den så jag håller på och exploderar flera gånger om dagen...

 
Så var det dags att åka hemåt - längtade inte hem till klimatet, men till allt annat förstås - hundarna och barnen i första hand, men sedan alla ens egna grejer också förstås :-)

 
Hade tänkt jag skulle blogga under tiden vi flög - men det trådlösa de hade på flyget var såååå segt så det var tyvärr omöjligt.

 
Peter hade ju sina golfklubbor med sig tillbaka och när vi kom till Arlanda var inte de med bland bagaget... Men vi insåg snabbt att det inte bara var han som var drabbad. Det syntes förvirrade män lite här och där - de sprang runt med panik i blicken, var är mina golfklubbor???? Till slut kördes de ut på en vagn intill bandet och alla kunde pusta ut... Ni ser väl här så nöjd han ser ut Peter - nu var ju klubborna hemma hos pappa igen  .

 
Supertrevlig resa har vi haft - och nog ville då jag vända och åka tillbaka igen när vi möttes av detta på vägen hem...

Vi kom alltså hem på torsdag kväll och på fredag fm gick mitt tåg upp till Åre där jag skulle döma lördag/söndag. Kändes som sagt inget vidare att lämna hundarna igen och när David berättade att Älskade vännen bara låg på soffan och inte var glad alls kändes det i hjärtat...

Jag hade iaf två jätteroliga dagar i Åre. Utställningen hölls på ett hotell och det var superbra ordnat allting. Verkligen en utställning att rekommendera :-)

 
Detta brev låg i alla "hundrum" på hotellet. Bra info, utan några pekpinnar eller en massa får inte...

 
Stort och fint rum var det på hotellet....

 
... och utsikten kunde man ju inte klaga på :-)

Däremot att åka tåg vet jag inte om jag har så stor lust att göra fler gånger till någon utställning... Från Gävle till Sundsvall var det oerhört skönt, då åkte jag något snabbtåg. Tyst och lugnt och med fungerande internet. Men, sen.... jag säger bara Norrtåg :-( Det var som att sitta på ett lastbilsflak i Bangladesh eller nåt, herregud vilken ljudnivå och så trångt... Inte fungerande internet heller och frågan var väl om inte det var värst ;-)

Stora Stockholm hade vi ju anmält till - men inte så många hundar eftersom det kostar alldeles för mycket när det inte finns någon flerhundsrabatt... Men, nu såhär i efterhand ska vi kanske vara glada att vi inte anmälde fler. För maken till kaos på en utställning har jag då knappt varit med om förut. Vi hade ju två ringar och inte i någon av ringarna var det fullt med hundar, ändå kunde de inte vänta ens en sekund så att man fick en chans att visa både tik och hane. Värst ändå var när championklass hanar skulle gå in. Då var det även dags för bästa tik. Jag frågade ringsekr. i tikringen om de skulle köra igång direkt eller hur de skulle göra. De skulle vänta till championklassen var färdig lovade hon. Döm om min förvåning när jag sedan såg att bästa tik togs ut ändå! David var inne med Clådan som blev trea bästa tik, men jag hade faktiskt vela visa henne själv.... Svaren både vi och andra fick när vi klagade var: - Ni får skylla er själva om ni anmält både hane och tik, - Anmäl bara en hund nästa år då. Är det så SKK vill ha det så.... vi behöver inte anmäla alls om det är så att vi är till besvär... Nä, verkligen trist att en utställning som ska vara så speciell blir så man skäms för den...

 
Det vi hade att glädja oss ut under den utställningen var att Floyd (Barecho Kissing A Fool) vann juniorklassen och då fick titeln SEJV-13 samt blev kvalificerad till Crufts :-)

 
Jag fick äran att visa fina Enya (Barecho Either With Or Without You) och hon blev tvåa i en stor öppen klass, med CK. Samma placering fick hennes kennelkompis Diezel (Barecho Deal Or No Deal), fast då bland hanarna förstås. 

  
Lite foton har tagits här hemma också - detta underbara kort på min mors Hilmer (Barecho Almost Perfect) är taget av Tjotte.

 
Pälsen börjar ju komma så sakteliga på Floyd nu och jag är oerhört nöjd med honom måste jag säga :-)

 
Söt är han ju också   .

Men han får nog se upp för lillebror i framtiden:
 
Paco (Barecho Play Now Pay Later) är en mycket häftig valp som vi hoppas mycket på  .

Utställandet för i år avslutades med resa till Finland och såhär i efterhand kommer denna utställning bara att få mig att få ont i magen... Att så många vetat om vad som drabbat oss under den helgen vi var där lyckligt ovetandes, det kommer jag nog aldrig att förlåta SKK... Hur kan man bara gå ut med sån info innan berörda personer fått reda på det själva, det är helt obegripligt   . Jag förstår att det är med omsorg det valdes att inte berätta för mig, och för många andra kanske det hade varit rätt men inte för mig. Det får mig att tänka tillbaka på när min älskade hund Pamela blev ihjälkörd och en massa andra visste att en svart/vit hund var påkörd av tåget och död innan jag fick reda på det själv. De ville inte heller säga något till mig utan till slut var det en valpköpare som sa att han då inte tänkte hålla tyst om det som alla andra gjorde och det kommer jag att vara honom evigt tacksam för. Jag har svårt att lita på andra och det blir inte bättre av sånt här - jag känner mig helt enkelt sviken, för vad hjälper det att vänta med att berätta det? Det gör ju lika ont när man får veta det ändå - men om folk åtminstone är ärliga mot mig så slipper jag iaf känslan av att bli sårad... Nåja, som sagt - jag förstår att det inte är gjort för att vara elak, det är väl bara så att jag inte är som alla andra helt enkelt....

Fredagens och lördagens utställningar var det väl inga speciella resultat att hurra för. Någon domare från Slovakien dömde på fredagen och Clådan (CH Barecho Quest For Success) var trea bästa tik om jag minns rätt, som sagt är helgen lite i dimma för mig nu... Vi ställde ju bara ut henne och Baros (CH Night Wish Darrem Canis) under den dagen. Baros var trea i championklassen, man kan väl säga att han såg väääldigt liten ut med sina 51 cm i den klassen...

Dagen efter fick Baros ett VG - många hundar fick det och framförallt de som hoppade i ringen, något han förstås gjorde eftersom de skulle visas på helt slakt koppel..
Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) vann öppen klassen, men det kändes väl "sådär" när jag kom in i bästa tik och domaren frågade vad det var för hund.... Floyd var tvåa i juniorklassen med CK och Clådan fick Exc i CHKL, men utan CK.

 
Här är Floyd i juniorklassen - det är han som står i mitten :-)

 
Floyd gås igenom av domaren från Irland.

På fredagen var det en finska som dömde, hon har aldrig dömt ESS i Sverige vad jag vet - jag tror hon är rätt så ny på rasen. Floyd gick i en annan ring, för en annan finsk domare. Han blev tvåa i juniorklassen med CK även denna dag, slagen av en jättesnygg junior så det var helt rätt för dagen tyckte jag :-) Både under lördagen och söndagen var Floyd kvar bland de sista som tackades av i bästa hanhundsklassen, roligt förstås. Han är fortfarande ung och ser ung ut vilket de ska göra i denna ålder, så hans tid kommer - det är jag övertygad om.

Gizza vann öppen klassen igen och denna dag visade sig vara helt hennes då hon slog till med att bli bästa tik och till slut BIR. Hon fick då titeln FIV-13 samt ett efterlängtat CACIB som gör att vi nu kan ansöka om ett Internationellt championat för henne   .

 
Fr.v.: BIM Adamant's Fortune Is Future och BIR CH Barecho Glint Of Gold. 

 
Tack Carina för att du tjatade iväg mig för att ta kort, titta så fint det blev :-)

Jag har alltid tyckt denna utställning varit så välordnad och rekommenderat folk att åka hit och ställa ut. Men i år var jag väldigt besviken.... Finaltävlingarna håller världsklass, men resten.... Det var förbud överallt, och det enda vi hörde under denna helg var NO och NOT ALLOWED. Trist tycker jag.... Om inte arrangörerna förstår att vi utställare är kunder så tror jag denna sport kommer att dö ut relativt snart.

Såna här skyltar satt det i princip överallt... Okej, jag förstår att man inte får ha hund med där det är mat - men varför man inte får gå ut genom en dörr är för mig helt obegripligt. Du får gå fram till ett par meter till dörren från ena sidan och från andra sidan får du gå ända fram. Men alltså inte igenom den... Men, det är väl som en sa till oss - This is Finland you know, det var tydligen enda förklaringen...

 
Vi firade iaf Gizzas vinst i hytten innan vi gick iväg och åt middag med en massa hundvänner. Är det något jag kommer att sakna så är det gemenskapen med de få, riktiga vänner vi har inom hunderiet   . 

.. ja, en del av er kanske minns att jag skrev så på FB tidigare i höstas? Det gällde alltså detta som jag kommer att skriva om här. Något som jag faktiskt i min lilla naiva värld inte ens kunnat drömma om - men som jag nog borde ha förstått när jag tänker efter. Jag fick trots allt en del varningar från uppfödarkollegor, men dum och godtrogen som jag var så trodde jag aldrig att det kunde vara sant allt de sa... Men, det var sant - och ännu värre ändå visade sig faktiskt verkligheten vara... Jag skriver jag här i inlägget - men detta har förstås drabbat David lika mycket som mig eftersom även han är uppfödare.

Om jag ska ta det från början så lånade vi hit en hanhund från England för att para med vår tik Pärlan. Hon var beräknad att börja löpa i slutet av januari-13. Dock började hon löpa en hel månad för tidigt, förmodligen för att vi hade rena rama blodbadet här hemma med massor av löptikar. Något som vi erfarna uppfödare vet händer väldigt ofta... Löpperioderna är ju sällan helt regelbundna. Dock ställde det till lite bekymmer för oss - jag visste att hon inte fick valpa före 12 mars 2013 med tanke på att hon hade en kull född 14 april 2011 och nästa föddes 12 mars 2012. Alltså 11 månader mellan kullarna, hon hade ett löp mellan som hon inte parades på. Vi parar inte tikarna på två löp i rad om det inte råder väldigt speciella omständigheter. Så Pärlan har aldrig haft två kullar på två löp i rad. När hon började löpa såg vi att hon nog skulle valpa bra precis den 12 mars eller ett par dagar efter så vi tänkte det var okej. Nu visade hon sig vara villig att paras redan på 8:e dygnet, ja - sånt händer ju också ibland, det vet vi uppfödare... Och sedan ville det sig inte bättre än att hon dessutom valpade fyra dagar före beräknad valpning, säkert för att vår cocker hade valpat några dagar innan bara.

Vad göra? Jag fick rådet av många, många att antingen säga det var en tjuvparning alternativt ljuga om födelsedatumet. Men nä, det är liksom inte min grej - ni som känner mig vet att jag inte gillar sånt. Man ska kunna säga sanningen tycker jag, ärlighet borde vara en stöttepelare som hunduppfödare! Så jag skriver alltså att de är födda 5 mars som var sanningen. Jag fick först alla reg. bevis utan något papper med, tänkte att men så skönt att SKK ändå är en organisation med sunt förnuft. För vad spelar en vecka för roll för en tik egentligen? Ingen skulle väl kunna påstå att hon lidit av det.... Någon vecka efter att de var reg. fick jag ett brev där det stod att vi brutit mot en grundregel vad gäller täta kullar för tikar. Vi skulle inkomma med en förklaring vilket vi gjorde - den finns att läsa här under:
 

Jag hade skrivit fel datum på den andra kullen, den var förstås född 28 februari 2013 och inte 28 mars...

Så hörde vi inget på ett par veckor tills vi fick detta brev:

Nu kanske jag kastar sten i glashus med tanke på att jag skrev fel själv i mitt brev - men nog tycker man väl att de borde kunna skriva rätt på rubriken ang. vad det handlar om? Det gäller alltså täta kullar - Pärlan är definitivt inte 7 år...

Men ja, detta var vad vi hade väntat oss. Vi hade brutit mot regeln, även om det var med väldigt få dagar. Och om vi skulle göra det fler gånger kunde vi absolut förstå ifall det kunde bli ett fall för DN (Disciplinnämnden). Så vi trodde allt var ur världen...

Men icke, tydligen hade då UKK:s styrelse tyckt att de tagit fel beslut på VU så de ändrade det. Dessa brev fick vi då i månadsskiftet juni/juli.

Det är alltså SKK/CS genom UKK (Uppfödar och kennelkonsuletkommittén) som anmäler oss till DN. Om det hade varit någon avundsjuk bitter hundmänniska hade jag kunnat förstå det, men detta? Vår egen organisation - uppfödarnas organisation, eller? Kände mig mycket knäckt... men alla jag pratade med var övertygade om att det aldrig kunde bli något. Herregud, "brottet" var ju minimalt och nog borde de väl uppskatta att vi var ärliga istället för att skylla på någon lögn alternativt ljuga om när de var födda? Jag började dock tvivla.... fick känslan av att det var personligt mot oss, någon hade retat upp sig på oss och ville sätta dit oss. Jag vet att jag kan vara påfrestande eftersom jag föredrar att vara ärlig istället för insmickrande - något som långt ifrån alla människor klarar av. Inte första gången jag hamnar i klistret pga det kan jag säga...

Vi svarade igen med detta - nu bara sakligt helt enkelt varför hon hade parats.

Detta brev fick vi dessutom från SKK - jag uppfattade det nästan som ett hotbrev. Prata inte om detta med andra för då... så var min känsla när jag fick detta :-(
 

Så kommer då brevet som får mig att bryta ihop totalt... att kalla oss cyniska det var bara droppen. Alla som känner mig vet att är det något jag inte är så är det cynisk och känslokall. Synonymer för cynisk är ju just känslokall, rå, hänsynslös, hånfull och kallhamrade. Det var bara för mycket för mig. Jag må ha en hel del fel, men jag älskar mina hundar så innerligt så det nästan är sjukt. Att de ska ha det bra har alltid varit viktigt för mig - kan bli alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur hundar kan känna ibland. Tänk de som sitter ensamma, instängda nånstans och bara längtar och väntar på att någon ska komma och släppa ut dom - usch, klarar knappt av att tänka på sånt. Och så blir vi kallade för cyniska... jag var helt knäckt. Detta trodde jag faktiskt inte om SKK - den organisation som jag arbetat för i så många år och som jag stöttat på alla sätt jag kunnat. Så får vi detta tillbaka.. hemskt :-(

När jag skrev detta svar till SKK var jag sååå ledsen och uppgiven, tårarna rann på mig hela tiden jag skrev det då jag skrev direkt ur hjärtat - precis som jag kände det   .

Ja, här kan man väl säga att min mor gick igång.... Alla ni som är mamma själva vet ju hur man blir när ens barn blir behandlat illa och är i princip helt knäckt. Ingen skillnad fastän barnet är en tant som jag är ;-)

Att de skrivit att vi är cyniska är ju helt sjukt och när vi börjar rota i det hela visar det sig att ingen i CS eller UKK vet om vad som stått i detta brev som skickats till oss. Det är en anställd på SKK som skrivit det, alltså ingen förtroendevald person utan en tjänsteman. Och ingen vill kännas vid detta, de erkänner att detta inte var bra skrivet... Min mor skriver dessutom ett brev till CS som jag tyvärr inte har här där hon ifrågasätter hur arbetsgången är på SKK. Hur kan de låta någon tjänsteman skriva dylika brev utan att kolla dem ens?? Så vi får detta brev från SKK:s VD Ulf Uddman:

Ja, det kändes ju lite bra iaf att de bad om ursäkt - men det tog inte tillbaka anmälan till DN utan den kvarstod.

Så hör vi inget mer på ett tag. En malande oro hela tiden i magen, har nog inte ätit så mycket medicin förr som jag gjort denna höst... Faktum är att jag inte tagit in posten en endaste gång efter vi fick brevet där det stod att vi var cyniska. Jag orkade inte se ett kuvert från SKK - skulle kännas som en hård smäll i magen bara... :-( 

Att det ska behöva ta så lång tid för ett ärende, det är helt obegripligt. Vi har alltså haft hänvisningsstopp sedan i slutet av juni, det innebär att vi inte fått annonsera eller stå med på några uppfödarlistor på de klubbar som ligger under SKK. Och det har varit kännbart kan jag lova... Men, det värsta har ändå varit att må så dåligt som jag gjort under detta halvår.

Så kom vi då hem från Finland igår och jag öppnade mailen - döm om min förvåning när jag då ser att för tre dagar sedan hade det skickats ut ett mail till alla klubbar där det stod om att beslutet var tagit i DN ang. oss. Vi hade alltså själva inte fått något besked utan det var på detta sätt jag fick reda på det! Många, många har alltså vetat om detta innan oss - hur sjukt är inte det om man får fråga??

Jag bara bryter ihop totalt - gråter och gråter, hur kan det vara möjligt att min egen organisation gör på detta viset mot oss? Tar de ingen hänsyn alls till att vi ALDRIG haft minsta anmärkning tidigare. Avgår direkt från alla mina förtroendeuppdrag i klubbar som ligger under SKK. Jag känner att jag kan inte arbeta ideellt en sekund till åt en organisation som behandlar mig, och andra uppfödare, på detta sättet. Så Springerklubben står nu utan sekreterare och utställningsansvarig samt att jag hoppat av kommittén inför exteriördomarkonferensen. Jag har även avgått som ledamot i Affenpinscherklubben. Verkligen ledsen att jag gör på detta sättet mot medlemmarna - men jag tror faktiskt att de har förståelse för det..

När så posten kommer på måndag em så ligger detta brev där:

Sen maler tankarna bara hela tiden... vad ska vi göra? Har vi råd att ha alla hundar kvar om vi inte få en krona i inkomst under nästa år? Vi har ju till skillnad mot många andra valt att ha det som företag då vi vet att vi är momsskyldiga och hur ska det gå nu - kommer vi att gå i konkurs? Allt känns nattsvart och jag sover 30 minuter på hela natten - resten av tiden grubblar jag och gråter om vartannat.

Är det värt allt detta? Vill jag ens fortsätta som uppfödare där den organisation jag trodde stod bakom oss i själva verket inte kan kasta en åt vargarna fort nog?

När jag sedan får höra att en uppfödare av annan ras haft en tik som haft kullar med dessa datum: 2009-05-03, 2010-03-30 och 2011-03-21 utan att få mer straff än att just den kullen inte fick vara med på köpa hund så blir vi ju väldigt konfunderade. Vad handlar detta om egentligen? Den uppfödaren fick inte ens hänvisningsstopp, och vi får registreringsförbud i ett år för samma sak! Behandlas vi inte lika av SKK - är det så att någon medvetet velat sätta dit oss hela tiden. Ja, frågorna är många och svaren färre dessvärre...

Idag har vi varit i kontakt med både ordförande i CS samt ordförande i UKK och även en ledamot i DN. De förstnämnda beklagade verkligen det som hänt, den sistnämnda sa att de alltid dömde till minst 1 års reg. förbud om man bröt mot denna regel - även om det bara var för en dag. Låter det vettigt tycker ni? Jag är helt säker på att människorna som sitter i dessa styrelser är helt vanliga, vettiga människor. Men, vad händer egentligen när folk får makt och kommer ihop med andra? Inte första gången som de då tappar sunt förnuft och blir maktfullkomliga på något sätt - vi har sett det tusentals gånger förr eller hur...

Vad som händer nu vet vi inte. Vi kommer att gå vidare och undersöka om det verkligen är tillåtet inom EU att ta ett beslut som får såna följder att vi med största sannolikhet går i konkurs utan att vi har en chans att överklaga ens. Ja, vi har fler trådar att dra i... Men, värst av allt är inte vårt straff - värst för mig personligen är att jag faktiskt inte har en aning om jag vill fortsätta med hundar alls. Är det värt det? All tid, energi och pengar som vi lägger ned på detta - jag måste fråga mig det om och om igen innan jag vet vilket svaret blir. Hund kommer jag aldrig att vilja vara utan - men man kan ju nöja sig med att "bara" vara hundägare kanske?

Och det allra värsta med detta är att vi som uppfödare inte kan gå säkra alls - det är så många som sagt till mig att de är livrädda för SKK. De har ont i magen när de skickar in en reg. ansökan - kan det vara något här som de vill sätta dit oss för osv. Inte var det väl meningen att det skulle bli såhär - var inte SKK uppfödarnas organisation en gång i tiden? Hur blev det såhär, varför har vi som uppfödare bara skyldigheter och inte rättigheter. Att reg. sifforna går ned är inte konstigt alls tycker jag - blandrasaveln blomstrar för där finns inga regler. Nejdå, där kan du ta 10 kullar på en tik om du vill, ett på varje löp. Inga dyra hälsotester osv - nä bara casha in pengarna liksom.

Stort tack till det enormt stora stöd vi fått från uppfödare inom vår egen ras men även från andra raser, det värmer nåt otroligt ska ni veta   .

Men så oerhört sorgligt är det alltihopa ändå - hundsporten är inte längre det den var när jag började för typ 30 år sedan...  . Är den ett sjunkande skepp tro...

... försöka ge mig på en fortsättning på förra bloggen då. Tror jag måste lägga in blogg-skrivning på schemat här hemma för att det ska bli av   .

Jaaa, en stor anledning till att vi åkte till Spanien just nu var att min svägerska Anna fyllde 50 år. Det låter ju helt sjukt gammalt, men det är ju faktiskt bara lite mer än tre år till jag är där själv! Vi hade inte planerat något speciellt innan vi åkte som överraskning - tror inte Anna uppskattar för mycket sånt.... Jag försökte med att vi skulle sätta ut en skylt där det stod - TUTA, ANNA 50 ÅR - meeeen, så kom jag ju på att jag inte kunde spanska.... Så det blev inget tok alls faktiskt. Men, vi hade fullt sjå dagen innan för att dölja det vi skulle fira henne med...

Eller ja, det började redan några dagar innan när vi var på El Corte Ingles och shoppade. Anna hittade en jättefin plånbok till mig där och hon var bra sugen själv på att köpa en sådan, meeen - hon tyckte den var lite dyr så hon avstod. Jag skickade då ett SMS till min bror Peter (hennes man) att jag tyckte han skulle köpa den till henne i födelsedagspresent. Han nappade på det direkt - så då var det upp till oss att försöka distrahera henne så hon inte såg när han handlade den.... Men, hon var så orolig hela tiden hon inte såg honom (trodde väl att han skulle komma bort eller nåt...) så hon tjatade hela tiden - var är Peter? var är Peter? Men, jag tjatade på om allt möjligt annat så hon såg inte att han köpte den... puh....

Sen skulle då David och Peter åka köpa champagne, champagneglas, jordgubbar och blommor dagen före. Vi skulle åka iväg och handla mat så det passade ju bra att det gjordes då? Men, hur skulle vi få henne att inte följa med. Jag sa bestämt att jag inte tänkte följa med och hon tyckte väl synd om mig eller nåt för hon stannade hemma iaf  . De gömde det som de handlat i förrådet i garaget så länge, blommorna i en hink med vatten så de skulle hålla sig till dagen efter.

Sen var ju frågan hur vi skulle få in det i lägenheten utan att hon såg... hmmmm...... Vi hade en hel del sopor så det blev dags att slänga dom på kvällen fick vi för oss - så David och Peter gick iväg med soporna samtidigt som de tog upp grejerna från förrådet. De ställde dem sedan utanför lägenhetsdörren, blev lite orolig sen när hon gick ut på balkongen och rökte ifall hon skulle se det - meeen, det var så pass mörkt så hon såg inget. När vi sedan gick och la oss, sprang jag upp flera gånger - kommer inte ens ihåg allt jag skyllde på, men fick in champagnen i kylen iaf och allt det andra innanför dörren!

Vi hade bestämt ihop med Peter när vi skulle kliva upp för att väcka henne. Vi samlade ihop våra presenter, Peters present (plånboken) samt blommorna och så kastade vi oss in i deras sovrum och sjöng för full hals - ja, må du leva - ja, må du leva!  Trodde Anna skulle svimma och dö direkt - hon flög upp i sängen och såg livrädd ut! Jagmenar, så illa sjunger vi ju inte   . Efter presentöppnande fick hon kliva upp och serverades då champagnefrukost med jordgubbar   .

   
Passande namn eller hur :-)

 
Ja, lite gullegull måste det ju vara :-)

Superfina blommor hade de köpt, kändes inte så roligt att behöva slänga dom ett par dagar efter när vi åkte hem...

Jahaja, kom inte längre än hit eftersom det var dags för kvällsmaten - nåja, fortsättning följer....

... hann jag med hemma innan det var dags att åka mot nya mål   . Kändes inte så snällt mot hundarna, men nästa vecka ska vi hinna med mycket hundgos   . 

Det blev ju inte så mycket bloggande från semestern, men ni vet ju att jag har ett otroligt dåligt tålamod med krånglande datorer och nätverk..... Och bara att försöka ladda in korten hit till bloggen var nästintill omöjligt, så då blev det inte av att jag skrev mer än två bloggar. Sedan skulle jag ju ha semester också...  .

Är det något jag blir på semestern så är det dagvill, så den sista rapporten från vår semester i Spanien kommer förmodligen inte att vara i kronologisk ordning - jaaaa, minnet är det ju lite si och så med också.

Även om vi hittat på flera bra restaurangen runt där vi bodde så tröttnar jag snabbt på sån mat.... Stuvade makaroner och bacon gjorde jag till lunch en dag och sedan önskade jag mig en fläskfilégryta som vi brukar göra hemma och som jag vet att Anna & Peter bjudit oss på också. De kallade den sydstatsgryta - och eftersom vi inte hade någon gryta nu döpte vi snabbt om den till sydstatskastrull. Lika gott var det som när den gjorts i gryta som tur var ;-) Vi var lite tveksamma till om vi skulle hitta alla ingredienser men det gick bra till slut. På den affären vi varit på och handlat tidigare hade de en avdelning för utländska varor och där hittade vi bland annat Felix smörgåsgurka som vi skulle ha med i kastrullen :-)

  
Bad i poolen hör ju till på semestern, men jag offrade mig så jag kunde fota istället :-) David kastade sig i snabbt, men Peter verkar tycka att det är lite för kallt....
 
Undrar vad de skrattar åt? Kan det vara Annas vita ben tro?


Poolen är ju uppvärmd så det var skönt så länge de var i den, men sedan var det upp snabbt till rummet då det denna dag var rätt så kyligt i luften.  

Anna började lite smått med fötterna.... 
 
... men till slut kunde hon inte hålla sig utan hoppade i för att ta sig ett dopp. Hon försökte övertala mig att bada också, men jag stod emot även om jag var bra sugen ;-)

   
Under måndagen var Anna och jag och shoppade på ett ställe som hette Zenia Boulevard. Det var ungefär som Barkarby med flera småaffärer i ett utomhusköpcentrum. Jag fortsätter att chocka mig själv genom att handla två plagg nästan direkt (visserligen på H&M...) och sedan gick det av bara farten. Tror Anna kom av sig lite när jag hade fullt med kassar till slut ;-)

 
Här var den dagens skörd, bland annat från Primark där det fanns en hel del kläder som såg bra ut utan att för den skull kosta en förmögenhet.

Trånga gator är det i städerna och mycket enkelriktat. Sedan kör folk runt lite hur som helst, jaaa man märker ju förstås att det inte är i Sverige. Om det var denna man eller någon annan som vi såg en dag åkandes på sin elektriska rullstol mitt på motorvägen där alla körde runt 100-120 km i timmen vet jag inte. Men, vi blev båda rätt så chockade när vi upptäckte det på motorvägen! Visserligen med en reflexväst - men ändå, inte vad man förväntar sig där direkt!

 
David och jag åkte runt och tittade på lite allt möjligt, på lite olika områden bland annat för att se vilka som såg trevliga ut och som vi skulle kunna tänka oss bo i. Mitt favoritområde just nu heter Los Balcones och det låg några minuter utanför Torrevieja. 
  
Väldigt fin natur var det kring Torrevieja tyckte jag, läckert med bergen i bakgrunden hela tiden. Detta foto föreställer den rosa sjö som finns där, men det syns inte så bra eftersom det blåste så mycket denna dag att det gick mycket vågor på den sjön! Den är tydligen rosa för att det är någon alg eller något sånt som trivs där iom den höga salthalten i vattnet.
  
Fina små parker fanns det här och där i villaområdena.

 
Här ser man lite mer av den rosa sjön.

 
Lite kort på blommor måste man väl ha med också från semestern?

 
Många backar är det runtomkring där vi bodde och jag skäms verkligen över hur dålig kondis jag hade när jag skulle gå upp för dom... Eller nja, skäms och skäms vet jag inte - men jag borde kanske skämmas iaf ;-)

Fram till detta skrev jag på tåget mellan Gävle och Sundsvall, var jätteskönt att åka då - lugnt och fridfullt, gott om plats och bra trådlöst internet. Meeeeeeeen, sedan hamnade jag på tåget mellan Sundsvall och Åre - och det kändes ungefär som att åka bakpå ett lastbilsflat i Bangladesh eller nåt så det fungerade dåligt att blogga då..... Fortsättning följer alltså på denna blogg när jag får tillfälle att skriva igen :-)

Efter att jag skrev förra blogginlägget så gav sig Anna och jag ut på promenad eftersom David & Peter var och spelade golf. Solen sken och det blåste lite så jag tänkte först ta på mig en långärmad tröja - men Anna lyckades övertala mig om att det var så varmt och trots allt var det semester, då går man barärmat så är det bara   . Det lilla som blåste på balkongen var ingenting mot hur det blåste när vi kom ner till havet.... Det var knappt att det gick att stå upprätt och kan säga att jag frös rejält om armarna då! Vi bestämde oss för att vi skulle försöka få i oss lite lunch också och såklart ville vi då besöka den restaurang vi redan varit på dagen före med tanke på att vi var så nöjda med både dryck och vin. Att det var en sjuk uppförsbacke i motvind dit hade vi inte riktigt räknat med... Och det var mycket, mycket längre dit än vi mindes från dagen före.

När vi till slut kom fram dit så var det samma servitör som dagen före, en mycket trevlig man från Indien (tror vi). Lika gott smakade vinet som dagen före, och maten var också god. När sedan Peter & David kom hem åkte vi iväg för att inhandla mat på Carrefour. Men, så svårt det är att handla när man knappt förstår något av vad som står på förpackningarna... Vi hade bestämt oss för att grilla till kvällen och skulle t.ex försöka inhandla bearnaisesås. Men, icke sa nicke - vi hittade inget sådant trots att vi försökte leta överallt där det skulle kunna finnas.

   

I kassan satt en spansk "tant" som inte kunde ett ord engelska. Och visst förstår jag att alla inte kan engelska, men att de är så otrevliga och verkligen gör allt för att inte förstå bara för att man inte pratar spanska känns otroligt barnsligt och väldigt otrevligt :-( De är inte ett spår bättre här än de är i Frankrike skulle jag säga, alltså just de som inte kan prata engelska. De som kan engelska är väldigt artiga och trevliga så absolut inget ont om dem.

   
Gott blev det, även om jag skulle ljuga om jag sa att Bearnaisesåsen var lika god som Lohmanders ;-)

Igår visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Vi surfade runt lite och kollade på vad som kunde finnas i närheten, ett samhälle inte så långt härifrån hette Elche och där skulle det finnas billiga skor. Eftersom Anna har någon sorts förkärlek för skor åkte vi dit. Roligt att få åka lite på landsbygden tyckte jag, en del ställen såg förskräckliga ut - men det fanns en del guldkorn också :-)

    
En rejäl tjur stod på en åker, jag skulle vilja se mina hundar gå fram till den jag ;-)

   
Vi tror åtminstone att dessa högar är salt eftersom det finns två saltsjöar i närheten av Torrevieja.

När vi kom fram till Elche så hittade vi förstås ingen skoaffär... Men, vi kom fram till ett jättestort köpcenter som hette El corte Ingles. 

När vi kom dit och såg på skylten att det stod Weddingservice blev vi lite fundersamma om det kanske var så ändå att det skulle bli ett giftermål på denna resa som så många verkar tro - meeeen, icke sa nicke :-)  

Mycket fina saker fanns det på detta ställe iaf. Vet inte vad det är som håller på att hända - men bara efter 10 minuter där hade jag handlat min första kasse! En form av träningsoverall i jätteskönt material som jag fattade tycke för direkt :) Sedan köpte jag också en superfin plånbok (brun förstås till brun-Helene) och David köpte ett par byxor, eller ja - han har inte fått dem ännu eftersom de skulle sys upp. 

Vi bestämde oss för att äta lunch där, fanns en del som var som en restaurang och cafeteria. David beställde en öl och då kom de helt plötsligt med en vinkylare med två öl, de försökte förklara något för honom på spanska - men man kan väl säga att det gick "sådär" för dom två att förstås varandra....

Väldigt allvarliga ser dom ut här måste jag säga ;-)

I rummet bredvid dukade de upp ett långbord och vi trodde det var för att det kanske hade varit ett bröllop där. Och mycket riktigt, när vi var på väg därifrån kom brudparet gåendes genom köpcentret till restaurangen för att äta middag där med sina vänner/släktingar. Det var ett urgulligt äldre par som gift sig, nästan så man fick en tår i ögat när man såg dem   . Och jaaaaa, Peter & Anna - om inte detta var ett tecken så vet då inte jag....   .

Efter att vi shoppat färdigt försökte vi ge oss på att titta närmare på saltsjöarna - en av dem ska vara rosa, men hur vi än körde omkring (många rundturer blev det i rondellerna....) så kom vi aldrig fram dit.... Vi bestämde oss för att  åka "hem" istället, handla lite på den lokala affären och sedan bege oss mot Kina-restaurangen dit vi bestämt sedan tidigare att vi skulle äta på denna kväll. 

Sjuuuukt mycket mat fick vi och proppmätta var bara förnamnet när vi gick därifrån. Två flaskor vin och ett varsitt litet paket fick vi med oss hem från restaurangen, verkligen en superrestaurang kan man kalla detta   .

    
Någon form av almanacka var det som vi fick i present :-)

När vi kom hem fick jag den briljanta idén att vi skulle spela Yatzy. Peter och David kom på delad sista plats med 122 poäng, det måste vara bottenrekord...hahaha.... Det var jämnt mellan Anna och mig, men hon vann till slut. Det gjorde absolut inget, viktigast var förstås att slå David och Peter ;-)

Idag tog vi det bara lugnt i morse, jag fixade lunchen (stuvade makaroner förstås!) innan David och Peter åkte iväg för att spela nästa runda golf. Fantastiskt härliga nyheter fick vi från Norge också :-) Det var ju Norsk Vinnarutställning där idag och bästa hanhund med CERT, CACIB och slutligen BIM fick CH Barecho Yackpot Every Time "Vegas" - detta innebär att han fick titeln NOV-13 samt att han också blev både NOUCH samt C.I.E :-) Superstort grattis till hans duktiga ägare Jill Rhodin :-) 

David och jag tog oss en promenad i förmiddags, det blåste inte alls lika mycket idag - men en del vågor var det ändå. 

     
 
Jag har inte sett en enda lös hund utan ägare ännu, men en hel del katter. Dessa supergulliga kattungar låg i ett par buskar.... Det såg ut som folk lagt ut mat och dryck till dom och det är ju bra förstås, men det värkte i hjärtat när jag tänkte på vilket liv de förmodligen har framför sig som vildkatter... :-(

Anna och jag har haft en riktig slappardag idag, sååå skönt :-)

   
Pressa i solen hör ju till på semestern förstås ;-)

Börjar längta efter barn och hundar förstås.... Men, jag vet att de har det bra hemma så jag känner mig helt trygg med det. Men, när jag tittar på det här kortet på alla våra älsklings-valpar så önskar jag kunde få snusa på dem lite...  .

Ja, äntligen kom vi iväg på den efterlängtade semestern - så välbehövligt för oss båda, men framförallt för David som knappt varit ledig alls under året   . Bara att få sova lite längre nu i morse var såååå skönt, jaaa - jag vaknade förstås efter 06.00 men kunde somna om någon timme iaf. Saknar hundarna jättemycket förstås, men jag kan väl erkänna att det var rätt så skönt att slippa ge dom mat i morse .

Vi åkte hemifrån vid 03.15 igår morse. Jag tyckte vi skulle hämta upp Peter och Anna vid 04.00 men dom tyckte det var försent med tanke på att planet gick 07.05 så vi bestämde att vi skulle hämta upp dom vid 03.30 Om dom eller vi var mest chockade över att vi var där fem minuter tidigare än vi sagt är svårt att säga.... Nä, jag måste skärpa mig - kan inte hålla på och komma i tid hela tiden... .

Det var frostigt och lite småhalt på vägarna till Arlanda, men resan gick bra ner. Eftersom David och Peter hade med sig sina golfklubbor tog det lite extra tid vi incheckningen, man kan väl säga som så att de var långt ifrån de enda som hade med sig golfklubbor på vår flight...

Det var verkligen gråkallt ute så kändes hur skönt som helst att få lämna Sverige, vi som hade platser längre bak i planet fick gå ut och gå upp i planets bakre ingång. Sjukt halt var det och sååå kallt :-( Och fastän det är hur tydligt som helst vilka som ska gå in i främre delen och vilka som ska gå in i den bakre så går det iaf in kostym-nissar i främre delen som sedan ska trängas så vi som gick in på rätt ställe fick stå ute och frysa extra länge. Meeeen, huvudsaken man har det bra själv eller hur .

Flygningen gick bra, en hel del turbulens var det iofs - men så är det ju ibland. Mitt resesällskap var rätt så trötta kan man väl säga... Men, iom att vi åkte med Norwegian hade jag ju internet under resan så det gick ingen större nöd på mig.

Efter att vi fått den hyrbil vi skulle ha under veckan så skulle vi försöka få plats med alla våra saker i den - inte så lätt med 2 golfbagar, 4 stora resväskor, 2 dataväskor och 2 handbagageväskor. Men, som de superpackare man är som hunduppfödare fick det förstås plats .

En halvtimmes bilresa från Alicante till lägenheten som ligger i området La Mata. Vi hade med oss vår GPS men som vanligt hade vi en lite annan uppfattning än den som vi åkte runt lite innan vi kom rätt och kunde köra ned i garaget. Perfekt med garage under lägenheterna, men det var väldigt mörkt där så jag var glad att jag inte var ensam...

Vi har ju sett massor med foton härifrån, men det är förstås som vanligt något helt annat att se det i verkligheten. Sååå fint det var/är!! Ett snabbt foto förstås direkt vi kom dit, det var 20 grader varmt ungefär så det blev snabbt byte av kläder när vi väl kom in i lägenheten.

Det här är ett helt nybyggt område så allt är hur fint och fräscht som helst - luktar sådär nytt i hela lägenheten, härligt :-)

 
Ja, lite telefonprat måste det förstås bli   .

 
Efter att vi bytt om så var det dags att leta reda på något lunchställe. Det är ju "lågsäsong" här nu och väldigt lugnt och skönt :-) Vi hittade en restaurang till slut som hade lite av varje - jag tog någon Thairätt, Peter & David pizza och Anna pasta. 

De två första glasen vin blev det också, jag tänkte mig bara ett först men David trugade så det blev två till slut   . Supergott var vinet så det kan nog bli något mer besök på den restaurangen under veckan!

Lite shopping på supermarket (där vi förstås glömde väga frukten till kassörskans stora förtret....) och sedan blev det slappa i lägenheten.

Grillmästarna :-) De hade köpt någon korv som såg helt vidrig ut och eftersom de påstod att den var god så smakade jag.... Men, den smakade lika illa som den såg ut förstås   .    Men lite ost och kex blev det och det var lika gott som vanligt   .

Det är inte så många som bor här på området just nu så det är väldigt lugnt. Därför blev jag mycket förvånad i morse när Anna frågade om vi hade hört grannarna igår när vi gick la oss. Det hade varit ett himla liv enligt henne. Konstigt tyckte både hon och jag med tanke på att det bara var två stycken som vi såg satt ute i går kväll. När hon berättade mer och förklarade att det lät som det var många som både skrattade och grinade om vartannat och jag fortfarande inte fattade något då jag inte hört ett ljud förstod jag plötsligt hur det låg till... När jag la mig så tittade jag på Arga snickaren i min iPad. Så förmodligen var det det hon hörde! Haha....  . 

... att vi kommer iväg som planerat denna gång! Om en vecka är det iaf tänkt att vi ska sitta i värmen i Spanien istället för här hemma i gråkylan. Vi kom ju aldrig iväg i september som planerat - men hoppas nu att denna resa bli av iaf  

Lite skeptisk blev jag när det såg ut som att det skulle bli strejk för just Norwegian som vi bokat biljetter hos denna gång. Men, nu ska ju det hotet vara avblåst som tur är.

David och jag åker tillsammans med min bror Peter och hans sambo Anna. Anna passar på att fylla år när vi är därnere och vi har en hel del tankar och idéer hur vi ska kunna uppmärksamma det där. För inte kan man fylla år hur som helst utan att det märks inte! Hmmm.... jag får fundera lite kring det, än finns det tid. Men lite försiktig får jag förstås vara, hon har hotat med att vi ska shoppa varje gång Peter och David åker och spelar golf och det vet jag inte om jag klarar av.... Det är ju rena rama straffkommenderingen för mig! Dock har hon en poäng när hon sa att vi kunde ta pauser ofta och kanske ta ett glas vin då  .

Det är Davids föräldrar som köpt en lägenhet i närheten av Torrevieja i Spanien. Området och stranden heter La Mata och det är alltså dit vi ska åka. Vi ser sjukt mycket fram emot det :-) Har ju sett så många fina foton så nu bara måste vi få uppleva det live. Och de flesta vet ju att min dröm är att få flytta till Spanien eller något annat varmt land..så nu ska vi passa på och gotta oss allt vi kan under den vecka vi ska vara där.

Visst ser det bra härligt ut?

Henke och hans dåvarande flickvän Nathalie åkte ju dit själva i september när vi inte kom iväg och många fina kort har vi fått se från deras dagar där.

Utsikt från takterassen :-)

Myyys på kvällarna när mörkret lagt sig.

Jaa, en hel del kort kommer ni nog att få stå ut med att se här under veckan vi är där. Jag har kollat på hur pass varmt det är där och de första tre dagarna vi är där ser det ut att bli 20 grader på dagarna och en stor sol, samt 16-18 grader på kvällarna. Det tror jag nog jag ska stå ut med   .

Min mor kommer att vara här med hundarna och valparna, verkligen supersnällt - vet inte hur vi ska kunna tacka nog för det! Hon måste nog åka på ett vilohem efteråt - att ta hand om 14 valpar tar sin tid kan jag lova. Men, jag känner mig helt trygg med att hon ska klara av det - och att ta hand om de andra hundarna också. Henke och Jacob får väl rycka in som hjälp också ifall det skulle behövas.