Ja, nu börjar väl allt klarna i vårt projekt att Baros (CH Night Wish Darrem Canis) ska åka till England på "semester" för en tid. I stället får vi låna hit "Rafferty" (Peasblossom Jester), något som vi ser fram emot väldigt mycket   .

 
Rafferty är den unga hane som jag blev så förtjust i som valp när vi var i England i våras. Han är efter min älskling "Seamus"  (CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom) och "Elin" (Peasblossom Embrace). Rafferty blir ett år den 13 oktober så han är bara en liten pojkvasker än så länge.

David har inte haft mycket semester i år med tanke på att företaget han jobbar åt gick i konkurs och han då fick ut sin semester i pengar. Nya dagar kommer inte förrän i april (faktiskt enda fördelen med att jobba åt kommunen var att man fick nya dagar vid årsskiftet...) så han har bara varit ledig strödagar nu under sommaren. Jag å andra sidan har ju alltid - eller aldrig semester jag, beror ju på hur man ser på det...  .

Nåja, det gör att vi har bestämt att åka till England i början av september - dels som lite semester och så för att byta hundar helt enkelt. Baros sista utställning här i Sverige för i år blir 3-dagars i Högbo första helgen i september. Vi åker redan på måndagen efter har vi tänkt och beräknar att komma till Jacky & Dave dagen efter. Sedan har vi väl tänkt oss nåt besök inne i centrala London och David planerar att spela en golfrunda. Meeeen, man blir så full i skratt när man läser "dresscode" på golfbanorna i England - herregud, snacka om att åka tillbaka 200 år i tiden! Vi får väl försöka hitta på några vita strumpor till honom som går upp över vaden eller vad det nu stod... Bäst jag håller mig därifrån - för nån dresscode har ju jag aldrig förstått mig på liksom... Det finns säkert något hundrelaterat jag kan roa mig med under tiden   .

Sedan på vägen tillbaka har vi tänkt att stanna till i Papenburg i Tyskland - jag blev ju så förtjust i det stället där Veronica & jag sov över i samband med EUW förra året. 

Tja, det får bli vår semester tillsammans i år det. Jag har ju en önskan om att få åka till New York i vår, jag har ju aldrig varit i USA och det är ett ställe jag velat åka till sedan länge. 

Men, en resa till Crufts ska vi väl hinna med innan dess - då kommer vår svart/vita prins med oss hem igen som det är tänkt. 

Massor med tårar kommer förstås att fällas när jag lämnar honom där - men jag vet att han kommer att bli mycket väl omhändertagen, och hos Baros själv vilar inga bekymmer. Hans intressen just nu är brudar, brudar, brudar, brudar, hoppa och samtidigt försöka apportera min arm, äta och springa så fort han kan. Det ska säkert gå att ordna även i England   .

Jag fick ett fint kort på Alfons (CH Barecho So Proud) dom fyllde 9 år igår - han har haft en del bekymmer under årens lopp, som tur är har aldrig hans humör sviktat   
 

Jag har "som vanligt" varit dålig att blogga så det har hänt en del här under tiden sedan jag bloggade sist. En del oerhört tråkiga som jag inte orkar skriva om, inte just nu i alla fall.... Men, också trevliga  - som utställningen i Köping där jag hade en kanondag med flera av mina allra bästa valpköpare   .

Resultat finns att läsa på hemsidan som nu ÄNTLIGEN är uppdaterad.... Men, jag måste ändå visa detta kort på min vackraste Clådan som fick sitt 27:e BIR i Köping.
 

En annan trevlig sak var att vi nu har parat "Linn" (Barecho Color Me Black). Hon är parad med den unga hanen "Plura" (Goyas Phoenix), en kombination som vi ser mycket fram emot. Linn bor hos en fodervärd och hon ringde igår och berättade att Linn mådde illa och inte ville äta ens det godaste.... Stackars Linn, men lite glad blev jag ändå  - detta kan ju mycket väl vara ett tecken på att hon är dräktig då vissa tikar mår illa när fostren fäster i livmoderväggen. Det kan ju kanske vara lite tidigt för det, men man vet ju aldrig...

En annan kull som jag väntar sååå på är Mirandas (CH Barecho Devil Wears Prada). Hon är ju parad med självaste "Baros" och jag är såååå nyfiken på de små som finns därinne, för att hon är dräktig är det ingen tvekan om. Hon är inte bara tjock utan också lite allmänt "småsur" och nu matvägrar hon dessutom lite då och då... Under veckan ska valprummet göras i ordning åt henne. Eftersom Miranda är Jacobs favorithund så har han erbjudit sig att sova hos henne i början när valparna är nyfödda, det kommer hon nog att uppskatta!

David hade bokat tid på en golfbana i närheten av utställningsområdet så han åkte iväg från hotellet en liten stund före de kom och hämtade upp oss domare för avfärd mot utställningsplatsen. Den låg inte långt från hotellet och var egentligen ett område som typ en mindre folkets park. Stor dansbana samt en mindre restaurang fanns där - och sedan var ringarna på en liten gräslänt. Inte helt idealiskt kanske - ringen var rektangulär och det var lite svårt att få se rörelserna på bästa sätt där. 

Jag skulle döma Engelsk Springer Spaniel, Cocker Spaniel samt Flatcoated Retriver (utom junior-  och veteranklasserna). Totalt hade jag fått 134 hundar anmälda denna dag för mig och det är förstås för mycket att döma. I Finland har de gränsen vid 85 hundar istället som vi har här, 80 st. Totalt 84 hade jag i min ring och det tycker jag är fullt tillräckligt! Ringsekreterarna pratade svenska så det var praktiskt förstås - tyvärr var det lite svårt ibland att kommunicera med utställarna då flera varken kunde engelska eller svenska. 

Först ut var ESS, om jag jämför kvaliteten på rasen från när jag dömde första gången i Finland för många år sedan så tycker jag att kvaliteten har förbättrats. Jag hittade flera som jag tyckte om, framförallt tikar - men så är det ju oftast i de flesta raser. 

 
BIR blev Adamant's Feels Like Flying & BIM Bimbik's Finch. Det är inte så att jag har just klivit ur duschen ifall ni tror det - det bara öööööööste ner regn under bästa tikklassen. Jag vill inte heller ha upp huvan eller ha något på huvudet, vet ju att en del hundar kan reagera på det. Så istället blev jag helt genomblöt - men så är det med den nordiska sommaren i år, bara att bita ihop...

Nästa ras var Cocker. De var ganska så ojämna i kvalitet och typ, men så kan det också vara här i Sverige så inte så olikt egentligen. Mellan bästa hane och juniortikarna tog vi en kort paus så jag hann springa på toa - när jag precis kommer tillbaka kommer värsta typens skyfall. Jag tror bedömningen bröts i samtliga ringar då för herregud så det regnade! Tyvärr har jag inget BIR/BIM-foto från cocker, med BIR blev en röd tik som heter Northworth Me and Me och BIM blev en cocker som verkligen uppvisade Merry-cocker - en veteranhane vid namn Flyers Kick Back.

Sist denna dag att döma var Flat. De var inte helt lika den typ av flat jag är van att se, men så var det också första gången jag dömde Flat utanför Sverige.

 
BIM blev en hane som blev champion denna dag, Allt Om Top Gear hette han. BIR blev Flat Power Miss Moneypenny.

 
Springern placerade sig som BIG-3...

... och springeruppfödargruppen från kennel Adamants blev BIS-1.

 
BIS-1 blev denna welsh som jag tyvärr inte har namnet på.

Domarmiddagen var på restaurangen som fanns på utställningsområdet, så taxi körde oss fram och tillbaka från hotellet och dit. Både David och jag hade en jättetrevlig kväll - många glada skratt blev det , stort tack till er som deltog för det trevliga sällskapet   .

På söndagen hade jag endast 44 hundar i min ring så jag började inte bedömningen förrän vid 11.00, skönt med lite sovmorgon. Först ut denna dag var Pinscher.

 
BIR blev hanhunden Ceriinan Quicksilver & BIM, samt ny champion Sini-Minin Mocca.

Sedan var det dags för Dvärgschnauzer, tre av de fyra färgvarianterna hade jag att döma.

 
Av de svarta blev juniorhanen Peacemaker's Black Beach Boy & BIM, också en junior - Big Paw's Enjoy My Love.

 
På svart/silver fick ingen hanhund CK så där blev det bara ett BIR. Junior var också hon - jag fick höra efter bedömningen att detta var hennes första utställning. Hon hette Highland Rose Blue Bricassart.

Bland peppar/salt blev juniorhanen Memorytale's I'm Brave bästa hanhund och BIM, BIR blev tiken Imbrez Green Express.

En svart schnauzer var anmäld - tyvärr har jag inget kort på unghanen som var med. Ett CK tilldelades honom och hans namn var Tacillan Penny Lane.

Sist i ringen denna dag var schnauzer peppar/salt.
 
BIR blev hanhunden Ferdinan Owardo & BIM tiken Raappavuoren Fröökynä.

Nöjda med dagen så åkte vi sedan tillbaka mot färjeläget, vi var där ca 1 timme innan färjan skulle åka - skönt att vara där i god tid. Ganska så många gånger har vi varit ute i allra sista minuten just till denna hamn...

Lite roligt att titta på folk är det ju - och tänk hur olika man kan se på ordet semester! Där fanns t.ex mamman som med fyra barn på varsin cykel och ryggsäck tydligen tänkte sig åka till Åland på cykelsemester - inte riktigt vad jag skulle längta efter att göra när det äntligen blir sommar...

Efter att vi tagit en liten "power-nap" i hytten så begav vi oss till taxfree för lite shopping. Sedan var det matdags - vi hade ätit på ett ställe på vägen till Finland och där fick jag faktiskt både mat och vin som föll mig i smaken. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Sagt och gjort, det fick bli samma även denna kväll. Lika gott var det denna gång   ! 

Det är ju lika varje gång man åker bort - så skönt ändå att få komma hem... Mysa med älsklingshundarna är ju det bästa   . Vi hämtade först upp Tekla i Västerås, hon hade spenderat helgen med fam. Andersson och deras schnauzer Figo. Hon verkade ha trivts hur bra som helst - men lite glad var hon allt att få träffa matte och husse igen. Tyra har varit hos min storebror med familj - hon har också blivit hur bortskämd som helst. Visst var hon glad att träffa oss när vi hämtade henne - men lite sur var hon på Tekla som hon minsann talade om för inte skulle inbilla sig något annat än att hon är just ett litet skräp!

 
Så här trött blev Tyra efter alla långpromenader hon har fått varit iväg på.... Tusen tack till er som tog hand om våra två små svarta troll  - jag har inte oroat mig det minsta för dom, utan har vetat de har varit i bästa händer!

Ja, det kan man verkligen säga - men att arrangera Club Show gör att allt annat kommer på paus några veckor före och någon vecka efter. Nu börjar jag dock känna att jag kan släppa det och gå tillbaka till det "normala" livet. Först och främst vill jag tacka alla för allt positivt gensvar som vi fått för årets Club Show - det värmer verkligen och sporrar både mig och den oerhört kompetenta och duktiga utställningskommittén som jag har till hjälp. Att klaga på sånt som vi inte kan göra något åt är det dock inte mycket mening med - konstruktiv kritik däremot tar vi gärna emot, för självklart har redan planeringen startat till nästa års Club Show!

Det har förstås hänt massor under tiden sedan jag skrev förra inlägget - så tar väl med lite här av det som känns väsentligt   .

Jacob var på Aros-cupen i Västerås med David i slutet av juni - de åkte ned redan på onsdagen och så åkte jag ner över dagen på torsdagen för att se två matcher. Det var med jättebra lag så det fick starkt motstånd - men jag tyckte de gjorde det jättebra. Jacob fick lite ont i ljumskarna så då blev jag förstås orolig.... Fick också bli varse att det verkligen finns föräldrar som tar detta på största allvar. Det kom fram en mycket otrevlig pappa? till något barn i motståndarlaget i första matchen och skällde ut en av papporna till en spelare i Jacobs lag. Han representerade ju klubben som arrangerade hela cupen så det kändes ju inge vidare... Stackars barn säger jag bara - kan inte vara lätt med en sån pappskalle till pappa...

Henric var på Peace & Love i Borlänge så jag var helt solokvist hemma från onsdag till lördag kväll när han och Nathalie kom hem till oss. På ett sätt var det skönt då jag hade så mycket inför Club Show, men så tomt och tyst... Även om jag förstås hade alla hundar hemma, men jag trivs då allra bäst jag när hela familjen är samlad. 

På lördagen hade jag förmånen att få döma på Kennel Rowntrees jubileum - trevligt och faktiskt riktigt skapligt väder. 

I tisdags i förra veckan kom det en från Sundsvall och tittade på Udjat (Toyotan som vi hade till salu), han bestämde sig för den och skulle hämta den på söndag. Jätteskönt tyckte vi som ju skulle hämta Mowalda (vår nya Multivan) under onsdagen. Lite spänd var jag när vi åkte hemifrån för att köra till Västerås för att hämta hem den. Detta var ju första gången som vi köpte en helt ny bil så det kändes ju mycket speciellt - för en del kanske inte det betyder något alls, men bilarna är lite speciella för mig, de tillhör familjen på nåt sätt de också!

När vi åkt ca 10 minuter hemifrån så ringer det en som är intresserad av Wesslan (volvon som vi också hade ute till försäljning). Han var inte långt från oss och ville komma och titta. Vi var ju då på väg till Västerås så ringde hem till Henke som fick visa bilen. När den som kollat på bilen sedan ringde tillbaka så började ju detta eviga prutande.... David och han kom väl inte helt överens, men till slut ringde han och ville ha bilen ändå - till det pris som vi sagt var vårt lägsta. Han skulle komma med tåg till Sandviken på kvällen - så nu blev det lite bråttom hem för att åtminstone packa ur den innan det var dags för den att flytta! Så det blev så att samma dag vi hämtade hem Mowaldo flyttade Wesslan - som på beställning, det kändes skönt - men trist att David glömde ta ur mina CD-skivor... Nåja, jag har redan börjat köpa på mig nya ;-)

Naturligtvis körde jag Mowaldo hem - lite läckert när den bara gått två mil! Faast, det går nog ganska så snabbt uppåt där skulle jag tro...

Den gick hur bra som helst hem - jag är såå nöjd med den. Precis den bil som jag ville ha!

 
Jacob provsatt den och han tyckte den kändes helt okej - bordet i mitten har vi dock tagit ut nu och lika med soffan. När David sedan skulle packa bilen dagen efter så sa han att det var lika trångt som förut - bara det att jag tog med mer grejer nu istället   .

Vi skulle sedan åka torsdag morgon för att kunna ställa ut fredag/lördag i Tvååker och sedan åka upp mot Club Show på lördagen efter utställningen. Vi hade släpvagn efter bilen för att få plats med allt till Club Show. Här är vi på väg till Springerklubbens förråd utanför Uppsala. En stins stod mitt i vägen och stoppade trafiken - sedan kom detta gulliga tåg.

I Mjölby lämnade vi av släpet till Peter som sedan tog det till Arboga. Vi fortsatte mot Halmstad där vi skulle sova i två nätter hos våra underbara fd valpköpare Micke & Mia. Carro och Jill åkte mot Tvååker för att sätta upp tälten inför utställningen dagen efter istället så de anslöt till oss lite senare. 

David körde mest, men när vi bytte så tankade vi också. Det stod då att dieseln skulle räcka i 780 km - meeeen, om det berodde på att jag körde som en riktig "kärring" eller inte så lyckades jag i alla fall få det att gå upp till 1000 km!

 
Mycket nöjd över det som ni ser   !

När vi kom fram till Micke & Mia så badade vi och fönade alla hundarna, så det blev rätt sent i säng. 

Inte mycket att säga om utställningarna i Tvååker annat än att det var regn och skitväder som vanligt och att Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) blev BIS-2 veteran på lördagen! Jätteroligt eftersom det var ca 40 BIR-veteraner i finalen. Domaren som jag inte minns namnet på nu var mycket sympatisk (och nu säger jag inte det bara för att det gick bra   ). Men alla hundar fick samma genomgång i förhandsgranskningen, han var noggrann och mycket vänlig både mot folk och hundar - sånt gillas av mig!

 
Lite bångstyrig var hon förstås som vanligt när hon skulle ställas upp...

 
Husse och Tyra tittade nervöst på finalen.... Tyra, aka Älskade vännen fick sitt tredje CERT på lördagen, visad båda dagarna av sina uppfödare. Det är så himla typiskt - det krockar ALLTID så jag inte kan visa henne själv... Stort tack för hjälpen med visningen Veronica & Maria :-)

På fredagskvällen var vi på en jättemysig restaurang i Steninge, utanför Halmstad. De hade räkfrossa så vi åt alla rejält och vi hade verkligen supertrevligt, massor med tack Micke & Mia för att vi fick komma och våldgästa er!

Vi kom upp till Arboga och Herrfallet ca 17.30 där Springerklubbens Club show skulle hållas dagen efter. Vi fick inte börja byggandet före 18.00 var det sagt från den inte alltför samarbetsvilligen ägaren av campingen. Det var för sent kan man väl säga såhär i efterhand. Samarbetet med Herrfallet har verkligen inte skett friktionsfritt så att vi kommer att vara där någon mer gång ser jag inte som troligt. Det var långt ifrån någon idealisk plats heller tycker jag - all mygg gjorde inte heller saken bättre. Men, som sagt - nu ser vi framåt och förslag på bra utställningsplatser i området mellan Örebro och Stockholm mottages tacksamt!

Vi tog inte själva några kort under Club Show - både jag, David och Carro hade fullt upp. Så tack till er alla som tog kort på våra hundar   . Det var ju inte bara Club show - klubben firar ju 30 år i år och då skulle det bjudas på Jubileumslunch. Verkligen trevligt och vi fick till det bra med dukning och allt - mycket tack vare allt "pynt" som Jacky hade med sig (stort tack för det!). Vi hade ju som tema engelska flaggans färger och jag tycker nog att det syntes på lite allt möjligt under dagen! Nästa år får vi fundera på vad vi ska ha för tema...

 
Wayne (Peasblossom Knock Out) blev oplacerad i valpklass II, men riktigt fin är han nu tycker jag!

 
Philip (Barecho I'm Movin' On) var på sin första utställning. Han gjorde det riktigt bra - han blev BIR-valpklass I och sedan BIS-2 valp, stort grattis Lina!

 
Som jag älskar detta foto - inte bara för hans rörerelser, utan också hans topline... Baros (CH Night Wish Darrem Canis) slutade som fyra bästa hanhund. 

 
Min älskade Batting Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho). Visst älskar jag alla mina hundar - men henne är det något alldeles speciellt med. Kanske för att hon är lite lagomt bångstyrig? Sedan är hon för mig det vackraste som finns  . Hon fick inget CK denna dag - men i alla fall Excellent så  hon blev till slut BIR/BIS-veteran. 

 
Carro visade henne i finalen...

 
... yes!!

 
Hon är bara bäst våran Batting!

 
Våra barnbarn gick det verkligen bra för denna dag. Här är det Messis dotter High Score Flirting With Fire som blir BIR-valp och sedan även BIS-valp, BIM-valp blev Baros-sonen Winton Outrun The Sun.

 
BIR/BIS blev en annan Messi-dotter, nämligen Charlescroft Soho -och BIM/BIS-2 blev Fritz-sonen Goldmoore's Gold Dreamer. Grattis till er ägare/uppfödare!

Inte förrän strax före midnatt rullade vi in ekipaget på gården - sååå trötta, men ändå nöjda då det verkligen kändes lite som gamla tidens Club Shows   .

Det kändes verkligen välbehövligt med resan till Finland - det har varit så mycket nu så himla skönt att få resa bara David och jag, till och med så jag tycker det känns skönt utan hundar. Eller nja,  jo - liiiite kanske...

 
Fint väder var det när båten la ut i går eftermiddag. En öl ute i solen är ju inte så dumt - man hade ju nästan glömt bort hur det känns...

 
Det är verkligen fint i Stockholms skärgård.

 
En egen lite ö kanske inte vore så dumt?

 
Det ser verkligen mysigt ut med alla stugor som finns där.

 
Helt gratis är nog inte de här husen....

 
Det här var nästan bäst ändå tyckte jag, lite Bullerbykänsla där. 

 
Hungriga måsar fanns det gott om - men så länge de inte bajsar på mig så störs jag inte av dom. 

 
Vi hade bokat en hytt nu med dubbelsäng - himla mysigt måste jag säga, och så mycket mer bekvämt än de andra trånga fyrbäddshytterna som vi haft förut. 

 
Tv fanns det också i hytten.

Efter att ha ätit en god middag och druckit lite vin så var jag helt slut - så redan vid 21.00 sov jag sött. David gick iväg och spelade roulett en stund - men inte blev det några stora vinster där inte...

Jag sov ända till 07.50 svensk tid, vaknade med huvudvärk och det måste vara för att jag sov för länge - sånt är aldrig nyttigt. Vi åt lite frukost på båten, men det kändes verkligen ofräscht där - så skitigt på golven så skorna nästan fastnade... 

Eftersom vi kom till Helsingfors redan vid 10.00 så åkte vi till Stockman och handlade lite. Shorts till Jacob, Henric och David samt en blus/skjorta till mig. Jag hittade en vit som inte var genomskinlig och det verkar var nästan lika svårt som att bestiga Mount Everest så bäst att passa på. Priset var väl inte helt vad jag tänkt mig - meeeen, David övertalade mig. 

Vi kom fram till hotellet i Tuusala (ja, tror det heter så - har inte full koll då jag tycker de flesta finska namn låter lite lika...) och då fick vi lite mat i oss samt tid att slappa på rummet, skönt! I morgon och på söndag ska jag döma i Lammi. Det är ESS, Cocker och Flat (förutom juniorer och veteraner) som gäller imorgon och Dvärgschnauzer, Pinscher och Schnauzer på söndag. Det ska verkligen bli roligt - hoppas jag får se mycket fina hundar!

Nä, nu hör jag hur David snarkar så bäst att krypa till kojs så jag är pigg imorgon   !

Förmedlar detta då det för mig inte finns något underbarare än en springer på ålderns höst - nog finns det väl någon med ett stort och varmt hjärta som kan tänka sig att ta hand om Izor?
 
"Det är med sorg i hjärtat och på grund av sjukdom som vi tvingas omplacera vår underbara hund!

Accounts Look Again "Izor"

Izor är född 14 maj 2003 hemma hos Christina Filén Kennel Accounts på Ekerö. Hans mamma Rakel fick 7 valpar som var brun/vita samt svart/vita, fördelat på 6 tikar och 1 hane!! (Izor).
Izor kom till oss som liten valp 8 veckor gammal.
Vid 3 månaders ålder skadade sig tyvärr Izor då han halkade på golvet hemma och skadade korsbandet. Det blev operation som gick väldigt bra och han läkte fint. Han har aldrig under sina år visat sig lida av det som då hände.
Då Izor var 4 år tvingades vi ta det svåra beslutet att omplacera honom. Han kunde ej förlika sig med vår springerhane ”Atlaz” som han växte upp med och som vid det tillfället blivit 1 år och kommit in i sin könsmognad. Konkurrensen gjorde honom allt för avundsjuk och han började visa agg som sedan besvarades och deras dagliga slagsmål blev till slut en gång för mycket. Tack o lov kunde han flytta till mina svärföräldrar Birgit och Johnny. De tog väl hand om honom och han blev nog lite bortskämd under årens lopp.
 
Izor är en liten nätt, pigg och glad 9 årig kastrerad springerkille som faktum aldrig varit sjuk.

 
Izor är en väldigt nära hund som inte trivs med att bli lämnad ensam. Han vill alltid vara med och är en trogen vän. Dit du går följer också Izor med. Under de år han levt hos oss och hos Birgit och Johnny har han sovit i både soffa och säng.
Izor fungerar väldigt bra med tikar. Hanhundar kan han känna ett visst obehag till, en del går dock bra om de är snälla och ej visar någon form av dominans.

 
Izor är väldigt lyhörd och följsam.
Då han fanns i vår ägo tränade/tävlade vi lydnad och viltspår. År 2005 blev han viltspårschampion.
Izor är väldigt lugn men går snabbt att få fart på och är stundvis en väldigt glad och sprallig kille samtidigt som han kan vara ganska så känslig. Han älskar verkligen närhet!
Det viktigaste för oss är att han får ett tryggt och bra hem resterande tiden i sitt liv!!
Vi tror med de gener han har bakom sig och med hans livsglädje idag kommer att kunna blir många år äldre, kanske så mycket som 14-15 år gammal."

Hör av er till mig så förmedlar jag kontakten.

Annars är det fullt upp här hemma med alla förberedelser till Club Show - det blir nog bra till slut, men jag hinner inte alls med så mycket som jag vill varje dag och det irriterar mig!

Idag har jag varit en vända till Västerås för att kolla på när Jacob spelade i Aros-cupen. Jättekul att se honom som vanligt förstås, mindre roligt att en del föräldrar i andra lag verkar ta detta på blodigaste allvar... Usch, såna obehagliga typer det finns - stackars barn med en sån pappa...
Jag glömde tyvärr ta med kameran - provade att ta några kort med telefonen, men de var så suddiga så finns nog ingen som fattar vad som är på de korten... Det sägs att man ska kunna ta så bra kort med mobilen - men det gäller då inte mig, de allra allra flesta blir bara "s k i t".

Jaaa, nu klagar jag inte minsann - så här härligt väder var det länge sedan det var på midsommarafton vad jag minns   .

Frukosten åt David och jag på altan - så mysigt. Och lunchen som bestod av jordgubbar, grädde och mjölk åt vi också där. Jag fattar inte hur mycket jag har saknat värmen förrän nu när den är här!

Flaggan har vi hissat också - nåt som vi brukar glömma bort för det mesta. För mig är nog midsommarafton mer av en nationaldag än 6 juni måste jag säga...

Jacob kom hem från Gothia Camp i Göteborg i går kväll. Så skönt att ha honom hemma igen - såhär har de skrivit om den grupp som han ingick i på "lägret" : "Föräldrar, tränare i respektive förening och andra som påverkat spelarna i P13

- Känn er stolta! Spelarna visar en hög färdighet när det gäller fotbollskunskaper och ännu mer när det gäller kamratskap och karaktär. Det enda som behövs är att kanske säga till dem att äta lite mindre godis. Nu bär de av mot Liseberg och visa att P13 kan åka mest.". Jaaaa, nog är jag stolt allt - över alla mina barn   .

 

Jag är så oerhört nöjd med altanen - nu är den ju inte helt färdig än (undrar om den nånsin blir det?..). Men denna hörna är den bästa - så skönt i den soffan måste jag säga. Ingen hund har gjort något där utan det har fungerat bra - ända till i dag när Twiggy fick för sig att kissa i soffan   ... Ibland kan man bara bli helt galen på henne - som när hon vägrar komma in. Hon bara står och tittar på mig och viftar lite på svansen - när jag går mot henne springer hon undan. Sånt gör mig galen!! Men, det är väl det hon vill... Sen kan hon vara huuur go som helst däremellan.....

 

 

Här har Frasse lagt sig i stolen igen - men Tekla går och letar, hon har missat totalt att han kom tillbaks in på altanen via brädan som står mot den... 

 

... hur mycket regn kan det bildas? Och var i hela världen är värmen? Den som vi har längtat efter och tänkt på under alla helvetesvintermånader!! Jaaa, jag vet att det inte är nån idé att gnälla över vädret - men vafan ska man göra med det annars då nu när dag efter dag ser lika ut, eller ja inte helt lika - man vet ju inte helt säkert HUR mycket regn som ska komma ner och man vet ju inte heller om det ska vara 5 plusgrader eller kanske hela 10!!! Ja, suck - vem kom på den briljanta idén att bosätta sig på denna del av världen??

Annars har det väl i alla fall hänt lite trevliga saker som tur är - tur det så jag inte bryter ihop totalt  .. jag som helst av allt vill emigrera till något varmt land så snabbt som möjligt.

I fredags var det nämligen dags för studentfirande och det är verkligen något att glädjas åt. En hel del minnen har man ju själv från den tiden...hehe... Kanske bäst man håller dom för sig själv. Men, att se så många ungdomar glädjas på det här sättet - ja, det får då mig att må bra måste jag säga. Lite trött blir man ju då när man hör en äldre man som ringt in till radion och klagat på att de inte alls tar studentexamen nuförtiden, annat var det på hans tid och han var mycket irriterad över att de nu kallade det studentexamen. Suck..... om jag blir en sån gnällig gammal surkärring när jag blir gammal på riktigt, så skjut mig!

Det var alltså min storebror Peters son Andreas som tog studenten i fredags. Här står mamma Anna och vi andra och spanar i hopp om att se honom bland alla lyckliga studenter. Så många fina skyltar - men visst var det liiite charmigare när vi gick ut när de alla var handgjorda, nu är de allra allra flesta gjorda hos någon firma. Ja, kolla nu! Nu börjar jag prata om att det var bättre förr - nä, nu får jag minsann skärpa mig...

Så kommer han till slut då Fasters lilla pojke  . Ingen tår kom hos varken mig eller hans mamma - men så hade vi båda gråtit av oss före för säkerhets skull också.

En rejäl kram fick jag också...

Detta är mitt favoritfoto - visst ser man lyckan i hans fina ögon  .

Ett foto på familjen måste det ju bli också - Peter ser neutral ut, bara Andreas som ser glad ut - Anna, jaaa - hon ville inte vara med på kort alls hon...

Här håller mamma och pappa på och sorterar upp grejerna åt honom - jaaaa, du Andreas - hur ska det gå om du ska plugga i Linköping? Vem ska fixa sånt då?? Och kom ihåg att faster kan dyka upp när som helst, när du minst anar det...  

Sedan åkte vi hem till dom för att äta - lillebror Robert har tydligen redan försett sig han...

Lilla skräpet fick följa med och hon & Ida fann varann.

Champagne måste det bli såklart - David är ju en van öppnare av sånt han så han ryckte in och hjälpte till.

En trevlig dag som för oss avslutades med bad och föning av fyra hundar - inte så kul när man såg redan då att vädret inte skulle vara på topps dagen efter...

Hela familjen gick upp tidigt på lördagsmorgonen. Jacob skulle nämligen åka iväg med tre av sina kompisar till Göteborg för att delta på Gothia Camp - ett fotbollsträningsläger för ungdomar. Vi var mycket tveksamma till att låta dom åka tåg hela vägen från Gävle till Göteborg eftersom det då är minst ett byte. Lösningen blev att vi skulle skjutsa ned dom till Stockholm och se till att dom kom på rätt tåg där, sagt och gjort så David & Jacob åkte härifrån redan före 05.00 på morgonen. Jag åkte väl en dryg timme senare så jag kom fram till utställningen i god tid - inte så många bilar som kommit dit före mig.

Mamma hade varit snäll och satt upp mitt tält dagen före eftersom de då var där och satt upp försäljningsmontern. Jag visste var ringen låg och att det fanns ett insläpp nära det - alltså inte själva huvudingången. När jag så kör in mot området så stannar jag och betalar parkeringsavgiften - frågar då vakten om detta insläpp men han visste inte. Men, jag måste packa ur då i alla fall sa jag - jo, det kunde jag göra, men sedan skulle jag parkera upp till höger sa han. Okej sa jag och åkte vidare. Blev då stoppade av en yngling och jag stannade aldrig bilen helt utan vevade ner rutan och rullade sakta förbi medans jag sa att jag skulle packa ur. Då sa han att jag måste parkera bilen där (till höger) sen - det blev inte att jag svarade för bilen hade då rullat förbi. Han fick då för sig att välkomna mig lite extra genom att skrika - Jävla idiot!! efter mig... Ja, herregud - tänkte jag, här betalar man dyrt och jag var inte ens otrevlig eller gjorde nåt jag inte fick och så fick jag höra detta.... 

När jag så kom fram till det insläpp jag vetat fanns där hela tiden så stod det förstås flera vakter där. Jag vevade ner rutan och sa att jag ville packa ur. Ja, det går bra det fick jag glatt till svar. Jag frågade var jag skulle parkera sen? Nämen, parkera här du sa han - efter stängslet, det går bra det. Hur trevlig som helst! Jag kunde inte låta bli att säga att jag tyckte det var skönt att det fanns någon trevlig där med tanke på vad som hänt alldeles innan... Man kan väl säga att de andra vakterna inte blev så imponerade av grabben som kallade mig jävla idiot - han skulle sägas till och det var ju bra det isåfall. Inte den bästa start på dagen för utställarna om de blir bemötta på det sättet....

Till utställningen då, Karl-Erik Johansson dömde denna dag. Det var alltså SKK som var arrangör och utställningen hade internationell status, dvs. CACIB delades ut. De enda pojkar vi hade var Baros (CH Night Wish Darrem Canis) och Winston (CH Barecho Most Wanted) som båda gick i championklass. Baros, som nu börjar vänja sig med att springa runt i regn och med en matte i regnställ och stövlar, gick till topps igen i championklassen! Winston blev trea med CK och i bästa hanhundsklassen blev Baros etta med ännu ett CACIB och Winston blev där oplacerad. Gizza var med för att hon skulle lånas ut som juniorhandlingshund så jag hade ingen tik förrän det var dags för Miranda (Barecho Devil Wears Prada). Lite extra spännande är det förstås när de står för sitt championat och det gjorde ju hon! Så glad jag blev när hon vann öppen klassen med CK och när så Clådan (CH Barecho Quest For Success) också vann sin klass, championklassen, var det lite svårt att välja vilken jag skulle visa... Men, Clådan brukar springa på nästan bättre med andra än med mig så Emelie var bussig och hjälpte mig genom att ta henne i bästa tik så jag kunde visa Miranda. Clådan sprang på bra och var den som vann bästa tik - hon fick då CACIB också, men det går till tvåan i efterhand eftersom hon redan är Internationell champion. Sååå glad jag blev sen när Miranda blev trea bästa tik och det stod klart att hon fick sitt CERT och CHAMPIONAT!!

Baros, mer vild än tam - men det är ju så jag vill ha dom  .

Clådan är liiite mer sofistikerad kan man väl säga...

Benen sprattlar åt alla möjliga håll när Baros springer....

... det gäller att försöka hinna med bara!

Fr.v.: BIM CH Barecho Quest For Success & BIR CH Night Wish Darrem Canis

Glädjande nyheter fick jag också från cockerringen. Björkman (Barecho Flower Power) var på sin andra officiella utställning och fick så sitt andra CERT när han blev tvåa bästa hane! Stort grattis till ägare och handler!

Fiiina Björkman  .

Älskade vännen, Tyra (Velvet Dandy's Wishful) var också där. Vi hade kommit överens om att jag inte skulle träffa henne före hon skulle visas eftersom hon är lite mammig av sig... Så när vår bedömning var över gick jag dit för att hämta henne. Sååå glad hon blev och jag med - som jag har saknat min lilla älskling. Det hade också gått bra för henne på utställningen, hon fick sitt andra CERT och blev BIM igen, jättekul! Men, det bästa var att få med henne hem igen - hon är inte sig helt lik ännu, vet inte om hon är sur för att jag lämnade bort henne eller vad det är...

När finalerna började hade tack och lov regnet slutat. Marija Kavcic dömde grupp 8 och hon placerade Baros som BIG-3, verkligen roligt att han fick en placering - det tycker jag han är väl värd om jag får säga det själv!

Nöjd åkte vi hemåt för att ladda om inför söndagens utställning. David hade badat fem hundar under tiden jag var borta och det var skönt att det var gjort måste jag säga, för trött var jag förstås som man alltid är efter en utställning.

På söndagen var det Springerklubben som var arrangör - men utställningen hölls på samma område som vi varit på dagen innan. Vi hade också samma ring vilket förstås var mycket praktiskt. Domare för dagen var Helen Cokell, kennel Carlyquinn. Alltid lite extra roligt med en domare som kommer från rasens ursprungsland!

Ja, regnade gjorde det förstås direkt på morgonen - nån som hade trott något annat...

Först ut i ringen var Wayne (Peasblossom Knock Out). Han skötte sig jättebra och blev bästa hanvalp i yngsta valpklassen.

Han fick också HP som han stolt bar ut...

Hans syster Twiggy (Peasblossom Kashmir) stod väl still ca 1,5 sekund och tog 2 travsteg - resten var hon som vanligt, vild och halvgalen!

Som tur var fanns det ett sånt partytält framför det vanliga domarbordet - mycket praktiskt måste jag säga, både för regn och sol. Något som helt klart fler länsklubbar borde ta efter!

Husse lyckades fånga ett kort just när hon travade, duktigt! Twiggy slutade som trea i sin klass, med HP.

Så många fler kort blev det inte sen eftersom den stora duschen slagits på.... Regnet bara öööööste ned, när man tyckte det regnade mycket ja - då hörde man hur det liksom ökade på lite mer ändå! Nästan Gränna-regn var det - ja, ni som var där förra året vet vad jag menar...          

Camilla var snäll och visade Messi (CH Barecho Zuper Playmaker) i championklassen, stort tack för det! Men just när championklass och bästa hanhundsklassen gick tror jag det regnade som värst - Messi var inte imponerad av vädret! Hans blick sa verkligen allt - vafan gör vi ute i det här vädret??????? Baros å andra sidan verkade inte märka av det alls - förutom när vi stått uppställda bra länge och jag själv kände hur regnet letade sig nerför ryggen... då kastade han sig uppåt och tittade på mig ungefär som om - nu får du väl ändå ge dig, vad står vi här för!!

Nåja, trots det så gick det så bra det kunde gå för dom två - Baros blev bästa hanhund och Messi var tvåa bästa hane. Fyra bästa hane var Winston.

En kort paus innan tikarna började, men jag var bara så himla genomblöt så kände inte alls för att gå in igen. Emelie var säkert lika blöt som mig - men hon är ju lite yngre och tåligare så hon var snäll och visade Gizza (Barecho Glint Of Gold) åt mig i juniorklassen. Ingen placering blev det för henne - men i klassen efter visades Enya (Barecho Either With Or Without You) och hon vann sin klass istället. Miranda var anmäld i öppen klass men var förstås flyttade till championklassen nu. Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) var anmäld i championklass, men vi gick inte in med henne eftersom hon hade fått vattensvans. Miranda blev tvåa i championklassen och vår kruttant Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) vann veteranklassen och blev BIR/BIS-veteran! I bästa tikklassen visade Ulrika Miranda, Emelie Kylie och jag Enya. Kylie slutade som tvåa bästa tik och Enya som fyra, Miranda blev oplacerad. 

Nuu skulle det bli lite paus innan finalerna - och tamejsjuttsicken, det hade t.o.m slutat regna! Här väntar vi alla på att det ska bli dragning på lotteriet. Om vi vann nåt? Jodå, ingen högvinst - men kalsonger och jeans blev det!

Så skulle vi ha lite överraskning och fira klubbens 30-årsjubileum! Inspirerade av en annan lokalavdelning, väst, så bjöds det på Pommac, jordgubbar och rulltårta.

När de sa varsågoda så var det två som skyndade sig fram...

... verkligen trevligt tyckte jag det var - nåt sånt här skulle vi ha på alla utställningar!

Jaaa, många hungriga och törstiga var det där  .

Så var det till slut dags för finaler. Enya blev BIM-unghund och Kylie blev då BIR-veteran.

Vår uppfödargrupp blev bästa grupp...

... och Lakritspojken vår blev BIR/BIS!
Fr.v.: BIR CH Night Wish Darrem Canis & BIM CH Quality Design Appleblossom.

Stort tack till er alla som var där för en jättetrevlig dag trots det hemska vädret, nu tar vi nya tag inför nästa år - då blir det bra väder, jag känner det på mig...

Hur det går för Jacob i Göteborg? Joo, inte har vi fått mycket kontakt inte... Jag skickade SMS och provade ringa igår. Han tryckte bort mitt samtal när jag ringde och inte svarade han på nåt SMS... Inte förrän jag skrev att jag skulle komma ner och hämta honom ifall jag inte hörde av honom! Då fick jag ett innehållsrikt SMS där det stod - Hej....  Det var allt! David skickade sedan ett och frågade hur det var - han fick ett lika uttömmande svar - Bra....

Idag har han varit på Liseberg och vad har hänt där? Jo, han har tappat bort sin mobil... När jag pratade med honom i en av hans kompisars mobiler så tyckte han det var värst för att han nu inte kunde SMS:a med några tjejer... Och med dig förstås också mamma la han till lite snabbt när jag inte sa nåt... Hmmmm.....     

.... ja, det tycker framförallt Jacob men jag måste säga att jag själv också känner mig glad och nöjd med att vår tid med Årsunda Kyrkskola är avslutad. Idag var det nämligen skolavslutning och Jacob slutar 6:an, från och med i höst är det skola i Sandviken som gäller.

Här är han på väg in i skolan med en av sina vänner, Wille.

Jag hade förberett mig med näsduk då det är mer regel än undantag att jag gråter i kyrkan. Men faktum är att det var inte ens nära - bara en känsla av att det var skönt att detta nu var över. Mycket säkert för att jag märkt hur trött Jacob har varit på detta nu och att han nu behöver nya utmaningar. Det hade säkert känts mer också ifall det varit hans förra klassföreståndare som han hade i klass 1-5, den han har haft nu i klass 6 har vi inte fått någon relation till alls.

 
Ja, alla stolta föräldrar vill förstås ta kort och filma - inget konstigt med det alls och sitter man ner så ser ju alla ändå. 

Måste bara visa detta gulliga kort! När pojken vill gå fram och fota sin storasyster så följer flickan med och håller lite koll så att han gör rätt. Jaaa, det ska börjas i tid  - eller hur!

Rektorn pratade lite kring varje klass och det är ju roligt att ha kvar.

Meeeen, så är det över då.... Högstadiet hägrar och först ett låååååångt och härligt sommarlov!! Visst ser man hur oerhört glad och nöjd han är här .

Ett kort på skolgården måste ju tas också - här på polarna: Knatte, fnatte och Tjatte. De har verkligen hållit ihop under hela skoltiden. Såna härliga grabbar, hoppas verkligen de inte kommer ifrån varandra nu när de ska börja 7:an.  

Jaaa, helt normal kan man ju inte se ut på alla kort förstås om man heter Jacob...

Ett sista kort innan vi åkte därifrån, fina Årsunda kyrka. Där har jag upplevt både det ena och det andra måste jag säga - så mycket glädje och sorg och många minnen...    

- Älskade vännen kom hem! Kudden är så tom utan dig...

Tyra är hos sin uppfödare Veronica i Västerås. Hon lämnades där i fredags av mig då hon skulle följa med på utställning i Vänersborg i lördags. Usch - det är inte trevligt att lämna sina älsklingar.... Men, hon verkar ha det hur bra som helst så det är nog mest matte det är jobbigt för.

Piffad blev hon före utställningen - och nog blev hon betydligt finare än när jag har gjort det måste jag säga...

Framförallt huvudet fick de till jättebra, hon fick ett helt annat uttryck.

Färdigstylad .

Och jo, det gav resultat - hon fick sitt första CERT och blev BIM i Vänersborg, slagen av brorsan Lill-Rico som blev BIR. Det var så oerhört blött och skitigt där hörde jag - men inte så konstigt när det tamejfan inte gör annat än regnar i det här skitlandet!!!!!!!!!!!!!!!      

Detta gonattkort fick jag från Tyra - men då kom det allt en liten tår när jag såg det...

Lillpluttan våran - fastän man har så många hundar hemma så blir det tomt när en inte är där..

Vi var lite bekymrade över hur det skulle gå för Lilla skräpet, dvs Tekla, nu när Tyra inte var hemma. Meeen, det går ingen nöd på henne - hon verkar inte sakna henne det minsta. Här ligger hon tätt omslingrad kring Clådan.

Twiggy verkar också tycka det är okej - hon har liite annorlunda sovstil. Vet inte om hon lärt sig att engelska flickor sover såhär??

Sötnosarna Jersey och Icarus som vi har kvar än så länge osålda - full fart är det verkligen på dem och de två vi har behållit själva.

Jag var och ögonlyste Miranda i fredags i Falun. Allt såg  bra ut så när jag kom hem fick Baros ÄNTLIGEN träffa henne - något han ylat om i flera dagar före stackarn... Tänk så lätt det är med parningar ibland - bara att släppa ut dom så fixade de allt själva.

Här är videon från när Seamus blev BIS på Southern Counties, det är på slutet av videon som det är så ni kan dra fram till det har gått en bra stund om ni vill se själva BIS-et bara.

Jag har fullt upp nu med alla anmälningar till Club Show - så himla roligt att det ser ut att bli runt 150 anmälningar, stort tack till alla som har anmält :-) Hoppas nu att vi får en fantastiskt trevlig dag och att vädrets makter är med oss - saker och ting är ju så mycket enklare då.

Just ja, jag har ju varit själv på utställning också - närmare bestämt till Sundsvall i söndags. När jag anmälde hade jag väl tänkt att David skulle följa med - men Jacob hade match och en del saker här hemma behövde också göras. Jag frågade Emelie och Agnetha om de kunde vara assistenter åt mig under dagen - och visst kunde de det! Och de tog verkligen hand om mig och gav mig all hjälp jag behövde - miljoners tack för det   .

Efter viss övertalning från min sida fick jag ta Davids bil upp till Sundsvall - det är ju inget riktigt lastgaller i den och inte heller några grindar. Meeen, vi klädde in den så gott det gick och lyfte över takboxen sedan var det bara att köra! Resan upp gick snabbt måste jag säga - knappt en enda bil syntes till på 25 mil.

Det var jätteblött i gräset, men annars var vädret bra. Under dagen blev det sedan riktigt varmt och kvavt så att det skulle bli som det blev sen var väl ingen skräll direkt kanske...

Domare för dagen var Lena Stålhandske och först ut av "våra" hundar var Wayne (Peasblossom Knock Out), han var själv och fick HP i sin klass. Syrran Twiggy (Peasblossom Kashmir) ville inte vara sämre så samma resultat till henne. Hon blev sedan BIR-valp av de yngsta valparna. De skulle sedan visa sig att hon skulle tävla mot den äldre valpen också för att endast en BIR-valp skulle tas ut, även där gick Twigs segrande ur striden.

Greven (Barecho Gold In Motion) var verkligen på G - han trodde att han kommit till Sundsvall Marathon eller nåt så han försökte springa så fort det  bara gick... Några travsteg fick han väl till, men ringen var alldeles för liten för honom. Han vann juniorklassen med CK. I championklass visade jag Baros (CH Night Wish Darrem Canis) och Emelie hade Winston (CH Barecho Most Wanted). Baros vann klassen med CK och Winston blev fyra, också han med CK. Jenny var snäll och hjälpte mig att visa Greven i bästa hanhundklassen, han blev inte placerad men fick dock Res-Cert. Stort tack för hjälpen Jenny! Baros vann till vår gläjde och blev då bästa hanhund!

Direkt över till tikarna sedan och i juniorklassen hade vi Gizza (Barecho Glint Of Gold) med. Hon vann och fick CK. Nästa tik för oss var Clådan (CH Barecho Quest For Success) - hon vann championklassen med CK och sedan var det direkt efter det gammeltantens tur, Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho). Hon var ensam veteran så hon blev BIR-veteran och slutade sedan som fyra bästa tik. Trea bästa tik med Cert stod Gizza och etta bästa tik blev Clådan! Stort tack Ulrika för att du hjälpte till att visa Clådan i bästa tik och BIR/BIM, lika stort tack till Emelie som visade Kylie i bästa tik!

Hopp och skutt i BIR/BIM-tävlan...

... lite mer kontrollerat här.

Än en gång var det lakritspojken vår som fick den röd/gula rosetten, sååå roligt!

Fr.v.: BIM CH Barecho Quest For Success & BIR CH Night Wish Darrem Canis

Domaren dömde snabbt vilket är oerhört skönt tycker jag - så det blev en skön och avkopplande väntan på finalerna. Ja, eller Baros hade fullt sjå han - Kylie var på slutet av löpet och man kan väl säga att efter att ha fått dottern på fredagen så kunde han absolut tänka sig modern på söndagen... I brist på annat fick Greven duga som satt i samma bur...

Gizza fick sitta med de stora tjejerna i hagen - hon var inte helt bekväm med det till en början, men sedan la hon sig ned för att sova hon också.

Vi hörde åskan lite då och då efter lunch - men den var på behörigt avstånd så det kändes inte som någon fara. När det började närma sig finaldags kom dock mullret och molnen närmare och närmare... Det började regna så vi förstod väl alla att åskan var på väg åt vårt håll.

Det regnade på rejält när Twiggy var inne - en BIS-3 placering blev det för henne och det var vi jättenöjda med, så fina valpar som stod före.
 

När jag var inne med Kylie i BIS-veteran hade regnet ökat i styrka - hon märkte dock inte mycket av det utan var som vanligt bara fokuserad på  mitt godis i kavajfickan. Jätteroligt att hon blev BIS-1 veteran, men jag som är lite smått åskrädd hade tankarna på annat håll...

Kylie sattes in i bilen och jag tog ut Baros istället för att borsta honom lite inför BIS-finalen. Helt plötsligt blixtrar det till och så kommer dånet i princip samtidigt - jag föll till marken och varför jag gjorde det vet jag inte än idag.. Men fruktansvärt obehagligt var det. Baros blev förstås helt skräckslagen - hoppas nu bara att han inte får för sig att utställningar är läskiga på grund av detta. 

Han hade svansen mellan benen och ville inte alls ha godis eller nåt - han blev förstås rädd av att jag föll omkull också stackarn. Jag bad Emelie hämta Kylie i bilen - det gjorde hon och när hon kom dit och luktade löp så blev han sig själv igen. I BIS-finalen sedan märktes inget konstigt - han var lika glad som alltid då igen, sååå skönt... Han blev placerad som BIS-4 av Filip Jonsson - men jag måste säga att jag brydde mig faktiskt inte alls om det just då, ville bara in i bilen och få byta till torra kläder och komma in i tryggheten där.... 

När jag kom hem var jag helt slut - hade ont i huvudet och kände mig inte alls på topp måste jag säga. David ifrågasatte varför vi överhuvudtaget befann oss där vi var när åskan var så nära? Jaaa, inte vet jag - jag har aldrig hört att de tagit en paus i utställandet pga åska, men det görs ju när de spelar fotboll till exempel. Det har ju faktiskt skett dödsfall när de spelat fotboll under åska - och man är ju lika oskyddad på en utställning som oftast är på en öppen plats precis som vid fotboll.

Nej, nu tror jag minsann att jag ska gå och klippa några av hundarna inför helgens utställning i Avesta. Messi-pessi är sååå långhårig, han är inte utställd på bra länge men på söndag ska han få vara med igen  . 

... ja, hur många som helst verkar det som . Våra hundar brukar vara ganska så förskonade från dessa små äckel - men denna säsong har startat värre än värst. Det måste ha varit oerhört gynnsamma förhållanden under våren (för inte kan man väl kalla det sommar än??) för att det ska kunna bli såhär. Gräset på vår gård är också alldeles för långt just nu - men hur sjutton ska man kunna klippa det när hela gården är genomsur av allt regnande sista tiden.

Normalt sett brukar jag ta cirka 10 fästingar sammanlagt på alla våra hundar under en hel säsong - men nu är det 10 i veckan ungefär. Varje år brukar vi ge dom Frontline - har inte gjort det ännu, vi brukar göra det kring midsommar för att det ska räcka skapligt över sommaren. Det blir väl lite bättre när vi gjort det förhoppningsvis.

Finns ju massor med olika fästingmedel, men jag har aldrig vågat prova något annat än Frontline. Fästinghalsbanden borde förbjudas totalt tycker jag - så många av våra valpköpares hundar som fått problem av dem, och det säger väl sig självt att det aldrig kan vara bra att ha det ligga så länge mot huden? Nej, avråder alla som frågar att skaffa såna!

Det ska ju finnas "ekologiska altenativ", har också haft flera valpköpare som testat lite olika såna - och sammanfattningsvis kan man väl säga att de knappt haft nån verkan alls. Har hört att om man ger hundar vitlök så skulle de slippa fästingar, är det nån som testat detta och vet om det fungerar? Fast vet inte hur det skulle lukta i vårt sovrum då, med en hel bunt med hundar som andas ut vitlök... .

Funderar nu också på ifall vi i familjen ska vaccinera oss mot TBE. Två stycken jag känner har drabbats av det nu på kort tid och det känns oerhört obehagligt. Ingen av dem har något minne av ett fästingbett - men tydligen kan man få smitta bara av att plocka en fästing från ett djur. Och jaaa, då ligger jag ju i riskzonen kan man väl säga...

Värsta är ju att man måste ringa doktorn då.... usch, det gillar jag inte alls. Det mesta brukar försvinna om jag liksom bara inte låtsas om det - men här är det ju i förebyggande syfte så kanske jag måste skärpa mig... 

Jag  är barnsligt förtjust i dylika - dom är så himla träffande tycker jag så nu måste jag bjuda på ett par även om ni sett dom tidigare  :

   


Till Frasse....

Denna måste väl bli till David och Jacob då....

  
Och denna då till Thomas & Henke...

Och vem kan den här stämma in på????