Som de flesta vet så ska jag, Carro, Veronica och några hundar åka mot England och Crufts idag. Det här har vi förstås vetat om sedan ett långt tag tillbaks. Först var det meningen att David skulle åka med, men han har ju svårare att ta semester nu så jag blev förstås jätteglad när Carro kunde följa med istället !

Men, jag sa det till David - att denna vecka kan du inte boka in några resor. Vi har nyfödda valpar då och allt här hemma kräver att du är hemma. Jo, det skulle han se till. Meeeen, så blev det förstås nåt i Ryssland som absolut måste ske denna vecka! Kan väl säga att jag inte blev helt positiv när jag fick höra det . Men, det gick i alla fall att flytta på en dag tidigare så han skulle då åka söndag och komma hem under måndagen för att kunna hjälpa mig med allt som ska fixas innan avfärd. Så det kändes väl okej ändå....

Valparna är pigga och nöjda, äter bra nu alla tre så det kändes ju bra.

Jag skulle in till veterinären under dagen för att avmaska Clådan och Messi som ska med oss - hade också en massa andra ärenden att uträtta. Jag hade Toyotan - Udjat, då David hade Volvon ner till Arlanda. Tankade upp den så att allt skulle vara okej, lika som att jag tvättat all tvätt, städat och handlat fram mat. Fattar inte varför jag är såhär varje gång jag ska åka bort?? Varför kan inte jag bara lämna det som det är och låta de som är hemma bara ta hand om det som uppstår. Näää, jag har till och med köpt hem till mat under den här veckan och sagt vad de bör äta.... Jaaa, curlingmamma, curlingmatte, curlingfru you name it...

Bilen fungerade hur bra som helst - jag kom vid tretiden. 45 minuter senare skulle jag starta bilen för att skjutsa Henric och Nathalie till bussen då de skulle iväg och jobba. Meeeen, då hade Udjat kört nog för denna dag.. Jag som haft en 740 i många år som bara startade när man rullade igång den tänkte förstås att jag rullar igång den i backen. Vad tror ni händer?

Ja, här nere står den jävla skitbilen nu!!! Som en propp i väg för alla andra.

Davids pappa Åke kom förbi på väg hem från jobbet för att hjälpa mig starta den med startkablar. När han kopplat ihop bilarna och jag försöker starta och det ändå inte går så ringer telefonen..... Det är David. Han är tillbaks i Moskva igen. Planet lyfte som vanligt och flyg ca 30 min, sedan vände de och sa att det var något tekniskt fel så de fick landa på samma flygplats som de nyss startade från. Sååå när han ringer vet han inte hur det blir, om han kommer hem alls under måndagen. Nån som kan förstå hur det kändes då?? Här står jag med en trasig jävla japansk skitbil, volvon som jag ska åka med till Västerås står på Arlanda och jag som dessutom skulle hämta Henric och Nathalie på bussen under kvällen, något som egentligen David skulle ha gjort ifall han kommit hem som planerat. jag fick dock låna Davids mammas bil så det åtminstone skulle ordna sig. 

Hundarna inte klippta eller badade, inget packat - massor kvar att göra. Jaaaaa, att säga att jag blev vansinnig är understatement of the year. Både arg, besviken, ledsen och så försvann ju också nästan all förväntan inför resan...

Strax efter hörde David av sig och berättade att han inte kunde komma hem förrän som idag    .     Kan säga att  David och Almab inte var värd mycket i mina ögon just då.... 

Grinade såklart - är man känslomänniska så är man... Trist bara att jag jämt ska grina oavsett känsla liksom! Men, är man 45 år gammal så har man ju vant sig. Kollade med Carro och vi kunde ta hennes bil till Västerås - en sten föll från mitt hjärta, då hade i alla fall det löst sig. 

Just när Åke kom för att hjälpa mig med bilen så höll jag på att göra Lasagne - och den blev nu inte färdig förrän vid åtta. Stackars Jacob fick vänta med kvällsmaten till dess... Henkes kompis Bror skjutsade hem dom hit så jag slapp åka till Sandviken så det underlättade en del.

Sedan var det bara att sätta igång med att klippa och bada hundarna - och vid 00.45 fick jag äntligen gå och lägga mig... 

Idag känns det förstås bättre - det gör ju alltid det när man lugnat ner sig lite. Men, stressat runt hit och dit, packat och haft mig såklart - så nu vill jag bara sitta ner en liten stund innan avfärd, därav denna blogg.

Hundarna springer runt mig som yra hönor - Ja, inte Kylie då. Ser ni henne under stolen - hon vill ju INTE åka med nuförtiden. Ja, vem vet vad som rör sig i huvudet på henne, gammeltanten vår .

I fredags hade vi också en kull som fyllde år, sex år blev G-kullen. Stort grattis till er! Gaston flyttade till Västerås till Nanny - men jag tror han bor hos hennes mamma Mia nu. Cosy träffar jag på ganska så ofta då hon kommer hit regelbundet och klipper sig . Gullan flyttade till Dalarna, hon har haft någon valpkull där men nu har jag inte hört något från henne på ett tag. Unni flyttade hem till sin mamma Tosca - de bor i Gävle nuförtiden tror jag. Ebba har också haft några valpkullar - det var ett tag sedan jag såg henne på utställning, men hon har haft en massa annat trevligt för sig med husse Allan - jakt, och det är nog något hon uppskattar mer tror jag. Bella och Miranda var det ett tag sedan jag hörde ifrån - men hoppas alla mår bra.

Nä, nu ska jag ta och äta lite mat - bäst att passa på när man är hemma och äta upp sig  . 

 

Katarina H

6 mars 2012 13:48

Ja, nu kan det väl inte hända så mkt mer - du ska se att utställningen kommer att gå kanoners nu efter allt strul.
Trevlig resa!

 

Lisa Årdh

6 mars 2012 14:57

Nu kan ju bara allt bli bättre eller hur ;)
Vi ses på Crufts!!
Vi flyger dit utan hund......är glad för det tror jag :)

 

Marie o Xit

6 mars 2012 21:34

Ha en trevlig resa och stort LYCKA TILL
Allt kan ju bara bli bättre nu med allt strul du haft innan resan
Ha det gott och hälsa Carro
Kram från oss

 

Kitty

10 mars 2012 23:04

Seamus är bäst!! Grattis!!! Vilken total lycka att stå som uppfödare till BIR hunden på Cruft´s! Tänk vilken tur att du kom iväg! :) Stort grattis igen!!!

http://kittty.bloggplatsen.se

Helene

11 mars 2012 21:04

Tack :-)

 

Eva-Britt

12 mars 2012 13:01

Hallo! Såg gruppfinalen online... WOOW, måste ha varit en höjdare att vara där. Stort Grattis till en duktig uppfödare!!!

Helene

12 mars 2012 13:40

Tack! Ja, det var verkligen en höjdare att få vara med och se det :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...