En del av er vet att Messi har varit ute på prov hos en familj sedan i slutet av augusti - jag har inte orkat skriva om det förrän nu (gör det väl inte än egentligen heller, men är ensam hemma just nu och kan gråta ifred...).

I alla fall så är det bestämt nu att han stannar där. Det är en underbar familj han kommit till med mycket hundvana och jag känner mig helt trygg med att han kommer trivas där och att de kommer att ta väl hand om honom. Men visst känns det i hjärtat...  .

Mellan Messi och Lleyton har det fungerat hur bra som helst - sedan har det väl varit "okej" mellan Messi och Baros & Floyd, men det som gjorde att vi bestämde oss för att leta efter ett nytt hem åt Messi var att han bestämde sig för att säga till Tyke och enligt mig, på ett alldeles för hårt sätt. Eller ja, hade det varit en springer han sagt åt så hade det ju inte varit någon fara - men med tanke på storleksskillnaden kan det få katastrofala följder...  .

Tyke ÄR en retsticka som mopsar upp sig mot de andra hundarna och visst har jag sett att Messi stelnat till när Tyke hållit på med sina små uppstickar-fasoner. Men, jag trodde han skulle göra som Lleyton - typ stirra på honom och gå därifrån.. Men, en vacker dag blev det väl helt enkelt för mycket för Messi...

Som tur var stod jag nästan bredvid när Tyke vaktade valphagen genom att morra åt Messi och Messi helt enkelt tog tag i honom och var på väg att ruska honom - så oerhört otäckt   . Messi släppte förstås omedelbart när jag sa till honom - men jag tänkte förstås på vad som kunnat hända om jag inte varit i närheten. Tyke blev rejält rädd - han ville inte gå i närheten ens av mig de första 10-15 minutrarna. Det hann aldrig bli någon skada på honom - men jag blev förstås oerhört ledsen... Insåg ju att det här inte kommer att fungera, har de gjort på detta sätt en gång kan de göra det igen... 

Och att ha hundar helt separerad från varandra hela tiden går ju inte heller. Att hundar blir osams är ju i grunden inget konstigt, vi människor blir det ju också lite då och då. Men jag kan inte acceptera att de i vår flock här hemma slåss så att de skadar varandra, det går bara inte..... Jag måste känna att jag litar på vår flock av hundar.

Alla hundar är värda att ha ett bra liv och älskas för just den de är - och hur ont det än gjorde så bestämde vi oss för att leta ett nytt hem åt Messi. Visst, vi hade förstås kunnat göra det med Tyke också - men på något sätt blev jag också orolig att Messi skulle ge sig på Floyd eller Baros, nu när han på något sätt "släppt på spärren" för vad man gör och inte gör.

Först var Messi på prov till en tjej, men där fanns en yngre hund som inte lät honom vara ifred helt. Messi åt inte där heller vilket inte är likt honom så kändes inte som han trivdes helt. Vi tog hem honom därifrån och då hade vi redan fått kontakt med denna familj han är hos nu som tidigare haft setters. Det lät kanonbra och när vi lämnade av Messi hos blivande matte kändes det faktiskt bra trots allt.

Eftersom de har häst så har han fått börja vänja sig med det nu också   .

Ibland måste man bara inse att en del hundar har det bättre hos någon annan än hos en själv - även om man gråter och det gör ont så måste man göra det som är rätt för hunden och jag känner att detta är vad som är rätt för Messi - han precis som alla andra är värd att få må bra   .

 

Emma Rehn

3 oktober 2013 12:30

Låter som ett mycket klokt beslut hur jobbigt de än är!

Helene

3 oktober 2013 12:40

Ja, tyvärr är ju inte alla beslut så roliga att ta...

 

Thomas

3 oktober 2013 12:31

<3

Helene

3 oktober 2013 12:39

Kram

 

Bettan

3 oktober 2013 13:23

Lider med dig Helene <3
man ska ju stå på hundens sida och göra det bästa av situationen och för att vardagen ska fungera. Det är klart att det är svårt känslomässigt att placera om en underbar hund annars vore det ju konstigt. Hoppas allt går bra med Messi <3 Kram

Helene

3 oktober 2013 13:26

Ja, visst lider man... men som du säger, hundens bästa måste vara viktigare

 

Mia H

3 oktober 2013 16:31

Ush vad jobbigt, men det blir inte bra om man måste gå och tänka "om" .. nåt händer, för tappar man förtroendet så tror jag de känner det och sen händer det förr eller senare nåt bara av känslan i luften.
Vi placerade om vår gamla Taiga för ett tag sen, mitt i allt bestämde hon sig för att valpen va kul ute men kunde nypa till om den kom upp i hundbädden ex, och inte sakta nyp, aldrig brytt sig om nya hundar förut så det blev en chock och en förtvivlad besvikelse... vänta ut tiden och ha dem skillt sa alla men det känns inte bra heller, fruktansvärt jobbigt, men oh vad bra det blev "trots allt" med facit i hand... Sorgen falnar vartefter men sörjde man inte vore man inte sund i hjärtat heller.

Helene

4 oktober 2013 08:09

Håller med dig, tror de känner om man inte litar på dem och då hamnar man lätt i en ond cirkel...

 

Lena, Ginger o Atlaz

3 oktober 2013 16:44

Förstår precis vad du genomlider:-(
Det är inte lätt att ta ett sånt beslut och bara det att tvingas välja vem av dem som ska lämna familjen är hjärtkrossande. Du gjorde absolut rätt..gullhunden får det säkert toppen i sin nya familj och flocken är fortsatt lugn och trygg ♡
Tröstekram

Helene

4 oktober 2013 08:08

Nej, visst är det ett svårt beslut... Att välja bort någon som man älskar är hemskt :(

 

Ki

3 oktober 2013 23:22

Stark gjort att fatta detta beslut. Det måste trots kännas som en tröst att han hamnar hos en bra familj. Det är värt hur mycket som helst, även om saknaden är tung. Kram.

Helene

4 oktober 2013 08:06

Ja, verkligen skönt att vi hittade denna familj.

 

Eva-Britt

7 oktober 2013 08:48

Svåra beslut, men helt rätt. Vi har också i perioder haft hundar hos stödfamiljer när det inte fungerat till hundra hemma. Och det har alltid varit det rätta för hunden. Viktigast av allt är att hunden har det bra och trivs i vardagen. Ingen ska behöva gå och spänna mot någon familjemedlem. Dit räknar jag våra hundar.

Helene

7 oktober 2013 09:10

Visst är dom självklara familjemedlemmar - och i en familj ska alla må bra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har Heavens valpar fyllt tre veckor, alla har öppnat ögonen nu och de är rejält aktiva nu    De har också börjat äta lite smått från eget fat, men helst vill de bli matade i handen. De har också få flytta till en lite större hage nu, lite skepti...

Missförstå mig rätt nu – jag tycker om sociala medier, tycker det är roligt att följa vad andra göra och hålla mig ajour om vad som händer med vänner och bekanta. Framförallt inom hundvärlden, sociala medier gör att vi kan hålla kontakt med s...

Idag har Stellas valpar fyllt tre veckor, alla har öppnat ögonen nu - även om det inte är helt öppet hos allihopa ännu  Dom har börjat prova äta lite själva nu också, det går väl "sådär" än så länge. Men nångång måste man börja lite smått och det bru...

I fredags fick vi välkomna Heavens & Gibsons valpar - alla valpar är otroligt efterlängtade, lite extra spännande var det nu om vi skulle få några svart/vita valpar eller inte! Mamma Heaven är brun/vit och pappa Gibson svart/vit, så rent teoretiskt s...

Stella har verkligen varit rund om magen sista veckan, hon har pustat och stönat vilket har varit helt förståeligt med tanke på magens storlek. Hon hade tid på söndag att valpa, men ingen trodde nog att hon skulle gå tiden ut med tanke på hur tjock h...