Så har årets upplaga av utställningen i (eller säger man på?) Eckerö varit. Det var meningen att David och jag skulle åka, men eftersom Liza hade tid att valpa på tisdag (som idag) och vår stand-in-valpare min mor Margareta var på KF så  blev David hemma. Vår stand-in-utställare-alltiallo Carro ställde upp istället, tusen tack för det   .

Nu är det bara så att Carro har lite båtskräck - jaaaa, jag kan förstå det till viss del. Eller ja, jag är inte så rädd - men det är oehört obehagligt om man blir åksjuk   . David köpte därför någon sorts tuggummi som skulle hjälpa mot illamående - Calma hette dom och det lät ju betryggande, Calm liksom... 

Jag tog förstås inget tuggummi eftersom jag körde bil (meeeen, säkert hade jag mått ännu mer illa av smaken eller nåt ändå...). När vi står och väntar på att få köra på färjan hör Carro att det dunkar och slår bredvid oss. Det står en hästtrailer där och hästen som står därinne - är INTE nöjd... Han sparkar och far omkring bra länge... Men, hur ska det gå på färjan om han gör sådär sa Carro? Ja, vadå - sa jag, tror du den sjunker om någon hoppar på golvet eller? Till slut så insåg hon väl att om den skulle sjunka så skulle det inte bero på Brunte i trailern bredvid oss iaf...

Resan över gick hur lugnt som helst, lite gungigt var det när vi var i Taxfree-shopen - men det var väl bara bra det så vi inte handlade så mycket...

Hotellet vi bodde på var samma som David och jag var på förra året - det ligger perfekt tycker jag, med bra rastningsmöjligheter och ändå centralt så man kan gå från hotellet till någon trevlig restaurang. Nu är ju utställningen på Eckerö - men det är ju bara några mil mellan Mariehamn och Eckerö och då åker jag hellre på morgonen och har det mysigt på kvällen :-)

Vi gick en vända på stan och letade efter en restaurang - men till slut blev det bar-restaurangen som låg intill hotellet som vi valde. Man kan väl säga att personalen som jobbade där inte var så oerhört service-minded, men man har ju tyvärr börjat vänja sig med det nuförtiden...  .

Efter en kvällspromenad med dogsen bestämde vi oss för att krypa till kojs. Inte mycket till partypinglor här inte... Klockan var ju faktiskt 21.00 ändå - eller ja, 20.00 hemma i Sverige, men man ska ju ta seden dit man kommer...

Carro kom på den briljanta idén att gosa lite med Baros - tja, lite rufsig i håret blir man då   .

Utställningen hålls i en jättebra hall med konstgräs, det är faktiskt hur skönt som helst att springa på detta underlag. Önskar det vore i en dylik hall varje gång det är utställning   .

Baros (CH Night Wish Darrem Canis) njöt verkligen av underlaget han också - var så oerhört roligt med alla positiva kommentarer vi fick från andra uppfödare om hur fin han såg ut och hur bra han rörde sig   .

Han var nog lite yrsligare än vanligt - tror det var någon löptik i närheten som han kände lukten av och sånt är ju inte så lätt att motstå...

Fina, fina Baros  . Han blev bästa hanhund och fick då Cert och CACIB. I och med detta CACIB har han nu alla CACIB han behöver för att vi ska kunna ansöka om C.I.E (Internationellt utställningschampionat) för honom  .

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) vann öppen klassen och blev till slut trea bästa tik, Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) placerades som fyra i championklassen med CK. Hon är rätt så urfälld just nu kan man väl säga...

BIR CH Night Wish Darrem Canis & BIM CH Big Brazzel Every Time We Touch.

Lilla skräpet Tekla (Velvet Dandy's Nib) blev tvåa bästa tik med Res-CERT och Res-CACIB.

Tja, resan hem gick ännu lugnare till faktiskt och som alltid var det sååå skönt att komma hem :-) Tusen tack Carro för en superrolig resa som vanligt :-)

Måste bara visa detta kort...

.... visst är Gizza oerhört lik farfar Fritz på detta kort, eller är det bara min saknad efter honom som gör att jag ser det