... privatdetektiv Björkman numera! Men, vad ska man annars göra när hela Årsunda och framförallt då Berga är invaderat av poliser sedan i onsdags kväll. Allt började i onsdags av att det var polisjakt efter Främlingshemsvägen (alltså vägen som går utanför oss. Jag såg inget själv - men en bit före oss hörde de skrikande däck utanför och såg sedan en liten vit bil jagas av en polisbil och en civil polisbil, sedan hade det kommit ytterligare en polisbil efter ett tag. De hade kört genom hela byn och mot Främlingshem i uppskattningsvis 150 km i timmen (ni som åkt efter vår väg vet att det inte är en så lämplig fart här). Det hade också synts en civilbil och en vanlig polisbil vid blomsterhandeln inne i byn, där stod de med släckta lysen och spanade väl på något eller väntade på någon...

Så torsdag strax före 17.00 går jag nerför trappen hemma och ser då något blått utanför vårt hus, när jag kollar dit ser jag någon som saaaakta kryper förbi med blåljusen på. Ser inte om det är en ambulans eller polisbil först. Då jag var själv hemma och inte kände mig speciellt sjuk så förstod jag att det var en polisbil. Blev ju orolig såklart... men såg sedan att den vände och körde tillbaks in mot Årsunda. När jag tittade ut genom fönstret såg jag att det blinkade med blåljus både här och där runt omkring oss i lilla byn Berga. Usch, kändes himla otäckt....

Jag skulle vara nere på Årsunda IP vid 17.30 för att hjälpa till på Bingon som Årsunda IF har. Det är de olika lagen som turas om att hjälpa till där för att få lite pengar till lagkassan. Nu var det inte Jacobs lags tur egentligen - men det var svårt att få folk från det lag som var ansvarig så jag erbjöd mig att hjälpa till. Måste ju försöka komma ut och träffa lite roligt folk nu när jag sitter själv hemma för det mesta! Tillbaks till detektivjobbet då.... Kändes mycket obehagligt att gå ut i mörkret och sätta mig i bilen - förstod ju att de letade efter någon som de åkte omkring. När jag åker iväg så ser jag blåljus på flera ställen och en civilbil körde förbi mig lite långsamt. När jag åkt 500 m så kommer jag till en korsning, där har en vit liten skåpbil kört rakt fram och dörren står öppen. Står också en polisbil där. Får sedan höra att den bilen har åkt i full fart rakt ut där jagandes av flera polisbilar. Flera människor har sprungit ur bilen och poliserna har med dragna vapen gripit några. Men, någon lyckades tydligen springa iväg utan att bli gripen.....

När jag åker vidare mot IP ser jag två poliser med hund som går efter vägen - hunden spårar uppenbarligen och de går och lyser med ficklampor. Hade ju lite svårt att koncentrera mig på bingon måste jag säga - för det kändes inte alls bra att lämna huset utan att nån var hemma när detta hände runtomkring. Annica som bor i närheten av mig, hon jag satt och skrämde upp varann under bingon, bytte mobilnummer ifall det skulle hända något så vi kunde få hjälp av varann! David kom hem vid ca 18.30 och då höll de på och bärgade bilen. Han pratade med dom och de sa att det som hände dagen före inte hade nåt samband med detta - det var också vad de sa till mamma när hon ringde och frågade. Meeeen, jag tror inte ett dugg på det faktiskt. Vi har bott här i sju år och inte varit med om något liknande och att det då skulle hända två kvällar i rad utan nåt samband - sorry, men dra den om rödluvan på en gång.... Nåt mer hände inte då, men både igår och idag har poliserna synts här i Årsunda. De vill inte ge några som helst förklaringar när vi är flera som ringt och frågat vad som händer. De skyller på sekretessen förstås... Men, fattar dom inte att vi är oroliga??? Vi ÄR inte vana med sånt här.... måhända att ni som bor i större städer tycker detta är vardagsmat, men det är det inte för oss. Att de skulle ha så mycket resurser hos polisen så att de kan avvara så många poliser, hundpatrull samt civila polisbilar i flera dagar utan att det är något speciellt - det låter onekligen märkligt. Bara det att det är en civil polisbil säger en ju att det är något speciellt på gång liksom...De säger att det inte är någon farlig person (de har inte fått tag på honom ännu vad jag förstår...). Men jag hörde också att de sa att galningen i Boden inte var någon fara för allmänheten - och detta trots att han beskjutit ett hus där ett äldre par bor. Nä, jag kommer då att hålla ögon och öron öppna och vara ytterst försiktig här under den närmaste tiden. Törs knappt gå ut nu efter att mörkret sänkt sig... och det är inte alls likt mig, brukar inte vara så lättskrämd men detta tycker jag inte alls om...

Ny kull har vi att gratulera idag, stort grattis till W-kullen som fyller tre år idag!! Detta blev Celines tredje kull och den sista hon hade hos oss. Pappa är Seamus. Vi behöll Lillis i den kullen - en hanhund som jag var sååå himla nöjd med, såg så fram emot att få visa honom mycket i ringarna. När jag så var och röntgade och vet. Erik säger att det här ser inte bra ut så rasade världen lite för mig.... Så besviken jag var och jag storgrät hela vägen hem därifrån. Flera hundar var med och röntgade sig då, men jag kunde bara tänka på Lillis.... Än idag är jag så grymt besviken på detta - han är en så speciell hund och har det vackraste huvud man kan tänka sig och såna fantastiska rörelser. Förstod ju att vi inte kunde ha honom kvar här - så ett tag efter flyttade han till Norge till ett underbart hem där han har en Newfoundlandsflicka som sällskap. Hans bror Snobben var också kvar här ett tag, men vi lånade ut honom till Eva i Gävle när vi skulle åka till Crufts. Sedan blev han kvar där - han har haft en del besvär med magen, hoppas det rättar till sig så han slipper såna bekymmer. Watson flyttade till kennel Desireé på Sibborps kennel. Han har i dagsläget två cert så nu håller vi tummarna för det tredje... Nino bor hos Marja-Leena och deras flock i Hällefors, han ser riktigt fin ut men har inte helt gillat utställningar. Vi hoppas det blir bättre i framtiden, han har också haft en del bekymmer med plitor kring nosen, de vet inte helt vad det beror på, men sist jag hörde såg det bättre ut så vi håller tummarna för att det fortsätter så. Wilgot hade verkligen otur när han var liten.... När de var ca 3 mån behandlades alla mina hundar med Stronghold då det visat sig att en av våra hundar hade öronskabb.

Vi gav alla hundar och våra katter det på söndag eftermiddag. Dagen efter vid lunchtid såg jag att Wilgot hade problem att ta sig upp för en bro, men då det var is på den så tänkte jag att det var därför. Jag åkte då till arbetet och kom sedan inte hem förrän på kvällen när hundarna varit ute för sista gången och fått kvällsmat av David. På tisdagsmorgonen upptäckte jag att Wilgot nu hade svårt med balansen och inte fick med sig bakbenen. Han kunde inte resa sig från liggande ställning.

Ringde förstås djurkliniken som vi fått receptet ifrån direkt men de hade ingen aning om vad som kunde ha hänt. När jag påpekade behandlingen med Stronghold läste veterinären i Fass och kunde inte där se nån förklaring till symtomen då det enligt Fass inte fanns några biverkningar av medicinen. Jag åkte in till veterinären på eftermiddagen samma dag - jätteledsen förstås då jag trodde att jag inte skulle få honom med mig hem....

Hos veterinären fattade dom inte - de tog ett blodprov som kostade mig nästan 2500:-. Jag sa gång på gång, men tror ni inte att det kan ha nåt samband med Stronghold??? Nej, de vägrade tro det - men till slut kom det in en till veterinär som kollade i en gammal fass där det stod något om att det kunde bli liknande biverkningar. Men, provet fick jag stå för själv - något som jag tycker var oerhört konstigt med tanke på att de skrivit ut denna medicin och borde ha vetat bättre....Förutom denna kostnad hade Stronghold inköpts för nästan 2000:- kronor totalt till alla djur.

Vid telefonsamtal med personal på Orion framkom det att man var medveten om att dessa symtom kunde inträffa, även om de inte på något sätt var vanliga. Man var så pass medveten om problemet att man i senaste upplagan av Fass beskrivit dessa symtom som en biverkning, om än ovanlig. Dessutom framkom det att man skulle ändra texten i bipacksedeln till ovanstående medicin och även där återge denna ovanliga, men ändå befintliga biverkning.

Blev verkligen skitförbannad både på Orion som säljer Stronghold och på veterinären då ingen tog på sig nån typ av ansvar för detta. Om det hade stått som en ev. biverkning hade jag kunnat välja - men det kunde jag inte här. För det första fick jag betala för ett helt onödigt prov, sedan fick jag förstås sälja honom mycket billigare då han aldrig blivit helt återställd. Nu som vuxen har han haft en hel del hudproblem, något som man verkligen kan fundera om det har med detta att göra. Men tror ni veterinärerna eller Orion erkänner något sådan, nädå - och inte en krona har jag fått i ersättning. Så vad ni gör, ge aldrig en hund STRONGHOLD!!

Milton flyttade upp till Delsbo - han var med på vårt jubileum så träffade honom då, sedan dess har jag inte hört mycket ifrån dom, hoppas dock allt är bra med honom. Psycho flyttade till Stockholm till ett par som nog inte helt förstått vad det innebär att ha hund.. Han blev helt enkelt för jobbig för dom! Vi tog tillbaka honom och placerade sedan ut honom till Österfärnebo där han har det hur bra som helst. Han har ställts ut en gång och jag tycker verkligen han är himla fin - matte är väl inte så intresserad själv av såna aktiviteter, men hon har lovat att jag får ta med honom om jag vill så vi får se när det blir. Sheila var enda tiken i kullen - hon placerades ut hos en fodervärd och när hon sedan visade sig ha C på höfterna övergick hon i deras ägo. Hon får presentera kullen idag med dessa foton:

Sheila, mycket stolt över sin medalj hon fått från en tävling som heter Enecopia Dog Challenge där man går en milslång slinga i skogen med stationer utsatta. Där ska man sedan utföra olika uppgifter där samarbetet mellan hund och förare bedöms.

Ni ser väl hur stolt hon ser ut!!

Söt även fast hon har lite tofsar på öronen .

I går kväll var vi till Åke och Kerstin, vi fick supergod mat som vanligt. Nu var det som ett litet julbord - himla gott med sill och janssons måste jag säga. Nästan så jag längtar lite till jul nu.... Vi var inte hemma förrän vid 23.30, David är som sagt helt förundrad över att jag är så pigg nu på kvällarna.

Kommer ni ihåg det jag skrev om att jag inte fick vara vikarie hos vår kommun trots att jag är utbildad och har erfarenhet. Har fått en del påstötningar från såna som är anställda på förskolorna här att jag borde gå vidare med detta och upplysa om hur det går till. Så på måndag kommer Arbetarbladet hit och tar lite kort på mig (vad nu det ska vara bra för, men så var det tydligen sa de....). Så får se sen då vad tidningen skriver om det och vad vår förskolechef förklarar är orsaken till detta.

David har jobbat med att försöka få bort lite av jordhögarna som blivit där vi gjort nya ingången till källaren. Buskarna som är där ska också bort. Meeeen, nu hör jag att han har tagit paus och sitter i Tv-soffan, ja - det kan han väl vara värd en stund...

Frasse har varit ute första gången sedan han kom till oss. Jag är ju så himla rädd för vägen som går här så jag har inte vågat ha honom ute... Meeen, antar att vi måste börja vänja honom. Han ville absolut gå ut, men höll sig helst i närheten av altan och han ville allra helst att jag skulle vara ute med honom hela tiden.

Vet ni om att vi har fiskar som tigger?

Dom ser när jag går förbi, då simmar de ihop i en klunga och samlas där maten kommer ner.... Tror ni att jag kan motstå dom? Nädå, såklart inte... de får förstås lite när de är så gulliga!

Såhär ser vårt gamla kontor ut nu - det är ett kombinerat gästrum och valprum kan man säga. Kommer att bli jättebra att kunna sova bekvämt de första nätterna med valparna istället för på en hård madrass! Så nu ser du Molly att vi har det färdigt för dig - imorgon ska jag åka och kolla på henne för att se om hon är dräktig eller inte.... Hon har ju gått fem veckor nu så det borde synas nåt tycker jag.

Stackars Lleyton får inte helt plats i soffan - men som den gentleman han är låter han förstås tjejerna få de bästa platserna. Ja, inte Miranda då förstås - nån måtta får det vara, golvet får duga åt henne. Nu ligger hon gärna där så hon kan hålla span på Frasse...

Mor och dotter ligger under skrivbordet vid mina fötter. Tyra vill förstås ha en kudde...

Imorgon är det utställning i Växjö. En utställning som vi alltid brukar åka på - men det känns verkligen skönt att få vara hemma. Fina Diezel (Barecho Deal Or No Deal) är ju där, samt darlingarna Vegas och Hope vet jag. Håller tummarna allt jag kan för er tre här hemma!