Japp, igår kväll och natt var det äkta fredagsmys - för vad kan vara bättre än att få se små valpar komma till världen   

Vi hade anmält flera hundar till utställningen i Mjölby, men när så Gizza började visa tecken på att det var dags för valpning igår morse började tveka till att åka... Det var inte bara att hon skulle valpa, jag har inte heller känt mig helt återställd efter den hemska magsjuka jag fick förra helgen. Vilken vekling man är, orkeslös i en vecka efter magsjuka?! Funderar på om det kan bero på att jag äter minirin för den diabetes insipidus jag fick efter jag opererade bort hjärntumören. Är ju svårt att få i sig medicin som man ska när man är magsjuk.... Eller så har jag bara blivit klenare på att komma tillbaka efter jag blivit sjuk. Fick lite feber också efter magsjukan, lika bra att ta allt på en gång liksom. Sen var det ju det här med vädret också, snöar som ett rent helvete här - och prognosen för idag såg inte så lovande ut heller så nej, det blev för mycket liksom - lika bra att stanna hemma och det är absolut inget jag ångrar idag.

 
I går kväll var Henric, Viktoria och Elis här och åt mat - goaste ungen Elis tog sig ett litet bad före maten. Ni kanske kan tänka er hur nyfikna hundarna var på honom när han satt där i baljan? Dom hade gärna krupit ned där med honom, vi var tvungna att stänga undan de värsta nyfikna en stund för att Elis skulle få vara i ifred. 

Gizza blev oroligare och oroligare under kvällen och när hon inte ville äta upp matresterna efter Elis vid bordet förstod man ju att det inte var långt kvar till första valpen skulle födas. Detta är Gizzas fjärde och sista kull så hon vet ju vad det är frågan om vilket gör att hon tog det rätt så lugnt hela dagen igår. Inte förrän sista två timmarna innan första valpen föddes som hon egentligen blev orolig och bäddade samt flåsade. Jag vet att många inte använder sig av att ta tempen på tikarna, men jag tycker det är helt suveränt. Klart man inte kan lita på det till hundra, men i går morse låg tempen nere på 37,1 och då förstod jag ju att det skulle bli valpning i går kväll eller i natt.

 
Så klockan 22.05 föddes första valpen. En hanhund som jag döpte till Ferro. Han vägde 380 gram.

 
Gizza med förstfödda i denna kull.

 
Nästa valp bara flög ut ur Gizza - och tja, inte så konstigt kanske med tanke på hans storlek. En hanhund alltså även där och han fick namnet Flipper. Tanfärgad är han och föddes klockan 23.30 Vikten var alltså inte mycket, han vägde endast 196 gram. Vad det beror på kan man ju bara spekulera om - beror det på att något inte är som det ska med honom kommer det förmodligen att visa sig rätt så snart. Eller om det beror på att han är tillverkad vid en senare parning, men vissa säger att det inte stämmer? Ja ingen aning har jag om varför han är så pass mycket mindre. Men än så länge hänger han med och är pigg tycker jag.

 
Helan och halvan typ.... 

 
Valp nummer tre, ännu en hanhund, föddes klockan 00.40 Han vägde 400 gram och är den största av dessa valpar. Tanfärgad även han och hans namn blev Fonzie.

 
Sista valpen, även detta blev en hanhund, föddes klockan 01.45 Han heter Flash och vägde 378 gram. Efter att Gizza tvättat Flash och sig själv drog hon den berömda sucken - ni vet den där djupa som talar om att "här kommer det inga fler valpar". Men man kan ju inte helt lita på det ändå förstås, utan det blev ingen sömn alls för mig denna natt. Tur då att jag har kunnat ta det lite lugnt här hemma idag - och inte var på väg till nån utställning i Mjölby   .

Nu håller vi tummarna att allt går vägen för lilleman i kullen - i förra kullen hade vi ju också en valp som var mindre än de andra, även om skillnaden inte var riktigt lika stor då som den är här. Och se så fin lilla Enzo blivit   :
   
Barecho Edge Of The World "Enzo". Imorgon blir han och hans syskon åtta veckor.

Igår var vi på årets kallaste utställning - eller nja, det vet jag ju inte än förstås om det är, men helt klart är detta ridhus ett av de kallaste jag varit i. Tror inte det finns någon värme i det, dock isolering som tur är. Men nu när det är i januari blir det förstås kallt   . Vi har inte ställt ut på denna utställning på flera år och det är mestadels av den anledningen, att det är så otroligt kallt där.... och för en fryslort som mig är det inte speciellt lockande då förstås. Nu hade jag laddat upp med mina snowjogging av 1987 års modell (inköpta på Ica Årsunda när jag flyttade hit till Årsunda). Det är helt otroligt att de hållit så länge - men de värmde mig bra, har nog aldrig fryst så lite som jag gjorde igår när jag varit i det ridhuset.

Vi anlände dit ca 07.45 och möttes då av väldigt trevliga parkeringsvakter som med ett leende berättade var vi kunde ställa oss och packa ur. Inget tjat om att vi måste flytta bilen PÅ EN GÅNG som det är på en del andra ställen, nej vi fick plocka ur i lugn och ro och åkte sedan och parkerade bilen på den ordinarie parkeringen. 

Nu hade vi anmält hela fem valpar hit till denna utställning så bara att ta sig in på utställningen tog en bra stund... Man kan väl säga att de "som vanligt" fått alldeles för lite koppelträning av mig.... Men glada och positiva var de iaf, och det är ju ändå viktigast!

Jan Roger Sauge från Norge (kennel Mambrinos) var utsatt domare av ESS, han dömde de vuxna men tyvärr fick vi domarändring på valparna. Alltid trist när det blir någon annan domare än man tänkt sig... nu ställer vi ju ut våra valpar i första hand för träning så vi tog ändå med oss alla fem dit.

Innan bedömningen startade frågade vi i den ringen där valparna skulle gå om de kunde vänta lite innan de startade med Springer-valparna ifall inte rasen var färdig i ordinarie ring när det var dags. De skulle göra vad de kunde fick vi till svar - de kunde inte lova något och det berättades också att de hade ingen skyldighet att vänta. Nej, det förstod ju vi också - men vi trodde i vår enfald att man ville göra det så enkelt som möjligt för utställarna och det var ju inte direkt så vi ens valt att anmäla hundar i två ringar. Varför inte bara säga, men absolut - inga problem! Kom och säg till när rasen är färdig så startar vi efter det eller nåt sånt? Men men... nu kände vi oss bara stressade och beslöt därför att dra två av valparna, de yngsta som det inte kändes "fair" mot att bara slita ut ur burarna och gå in i ringen med när vi var klara med de vuxna.

Först ut av "våra" hundar var fina Fritz (Barecho Above And Beyond) som fick Excellent och blev tvåa i juniorklassen. Nästa klass, unghundsklassen, vanns av Yalla (Barecho You Rock My World) som då fick CK. Trea i den klassen, med Excellent, kom Xavi (Barecho With Class And Style) som utvecklat sig otroligt mycket sen jag sist såg honom!

Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) vann championklassen med CK och han blev sedan även bästa hanhund, med Yalla som god tvåa med sitt 16:e CERT   !

 
Yalla som dagen till ära blev pappa till sin tredje kull   

Inga unga tikar hade vi anmälda - men i Öppen klass var det med två fina tikar uppfödda av oss. 

 
Barecho Surprise Me "Fay" - ställdes ut för första gången efter sin valpkull. Hennes matte Malin var tyvärr sjuk så Jenny fick hoppa in som handler. Fay fick Excellent och blev trea i klassen. Barecho Xfactor Dream "Elsa" firade sin tvåårsdag i ringen, verkligen fin har hon blivit. Kommit i kroppen bra och helt fantastisk päls   . Även hon fick Excellent, sedan en placering som nummer fyra.

I championklassen hade vi med oss Curry (CH Barecho U Must Be The One). Hon har ju tragglat med sin päls till och från nu ett tag, nu verkar det ha vänt iaf så nu fäller hon inte längre utan pälsen är på väg tillbaka. Curry vann championklassen med CK och slutade sedan som tvåa bästa tik. 

 
Paco blev BIR   , detta blev hans 38:e officiella Bäst i rasen!! BIM blev Lady Marmalade Tamaam Pl.

Sen när jag då kommer ut med Paco ur ringen, då står de och väntar på att valparna ska in i ringen bredvid... Kunde de vänta undrade vi? Nja, de såg inte alls glada ut när jag sa att de väl åtminstone kunde få en chans att gå ut och kissa innan? Till saken hör att springervalparna var de sista som skulle bedömas i den ringen, och den ringen hade minst hundar i ringen varför någon brådska inte fanns vad jag kunde se. De sa väl varken ja eller nej till om de kunde vänta, men Jenny och jag sprang ut med Biggles (Barecho Bring The Gold) och Cosby (Barecho Choose Me Or Lose Me)och försökte få dem att kissa, men såklart gick inte det när de kände vi var stressade. Och just det, någon uppfödargrupp hann vi inte gå in med i vår ordinarie ring eftersom det blev sån hets att vi skulle in direkt med valparna.

Ingen bra start alls för valpar som var på sin andra utställning i livet, endast 5 månader gamla och det enda jag ville med att anmäla dom var att det här skulle bli bra träning... Kändes inte alls bra att behöva stressa på detta sätt.... Jag tyckte iaf att de båda skötte sig jättebra med tanke på förutsättningarna i ringen. Biggles vann klassen med HP och Cosby blev tvåa i klassen, även han med HP. Stort tack Jenny för att du visade honom så mjukt och med sån omtanke trots att han var ovan och lite besvärlig   .

Snabbt byte sedan till tikarna, jag visade Blingbling (Barecho Bling Bling No Way) och Jenny visade Ottilia (Barecho Cuz I'm Worth It). Ottilias matte Martina var nämligen hemma och tog emot valpar som föddes just denna dag . Blingbling som kröp fram i ringen på förra utställningen var åtminstone lite bättre idag... Hon vann klassen med HP och Ottilia blev tvåa med HP. I BIR/BIM-valp var det Biggles som vann, vi försökte ta BIR/BIM-kort med domaren - men det gick inte att få dem att stå stilla samtidigt så de korten blev inte alls bra...

 
Vi försökte ta kort på dem lite senare, men resultatet blev detsamma... de behöver nog lite mer ståträning känns det som   .

 
Biggles fick vi iaf till några skapliga kort på när han stod still någon sekund. Är så otroligt nöjd med honom - hoppas nu bara att allt ska hålla till han blir vuxen. Han är ju bara fem månader än så mycket kan hända, men han är en sån fröjd att titta på, verkligen ögongodis   .

 
Visst är han fin i stående, men det är i rörelse han är verkligt speciell. Inget snabbt kort steg, det går inte att springa fort med honom heller. För att man ska se hans rörelser till fullo måste han visas i ett rätt så lugnt tempo   .

När så bedömningarna var färdiga i den ring våra vuxna springers hade blivit bedömda i (cocker gick efteråt i ringen) trodde jag det skulle dröja innan finalerna började för att den domaren skulle äta. Något som alltid är irriterande, alla vill hem förstås och speciellt när både vi och hundarna vistas i ett kallt ridhus känns det inte kul att vänta och vänta bara för att domarna ska äta. Jag vet att säkert en del tycker det inte alls är bara att domarna ska äta. Men finalerna går fort när det endast är spaniels som denna dag och bättre då att äta efter finalerna tycker jag. Så skedde här, finalerna kördes igång så de var nog klara före kl. 15.00 tror jag. Väldigt bra och en stor eloge till domarna som åt efter finalen vilket gjorde detta möjligt   .

Just det, hur gick det då i finalerna?

 
Biggles skötte sig jättebra i ringen, lite hopp och skutt förstås men konstigt vore det nästan annars när man är i hans ålder. Fyra stycken valpar tävlade i hans final och han slutade som BIS-valp, jätteroligt och fina priser fick vi med oss hem också   .

Paco slutade som BIS-3 i Best In Show-finalen, inga foton därifrån dessvärre. 

Detta är ett ämne jag har tagit upp många gånger - men det tål att upprepas tycker jag. Hur man bemöter andra är så otroligt viktigt, mycket viktigare än man kanske tror när det sker.

När man ska förmedla något positivt är det förstås ganska så lätt att bemöta den andra på ett bra sätt, men när man inte är lika nöjd kan det vara svårare. Men alls inte omöjligt förstås. Om man till exempel tar att jag brer ut mig med alla mina kassar på affären när jag handlar så är det ju en himmelsk skillnad om den som ska dela platsen med mig säger med ett leende - ursäkta, kan du flytta på dina kassar lite så jag får plats? Än om den säger - det här är min plats, flytta på dina grejer med både otrevlig röst och kroppspråk. Resultatet blir ju detsamma - klart jag flyttar på mina grejer, men om någon säger på det senare sättet känns det inte alls bra. Visst, jag kanske inte tar åt mig något speciellt - men det kan vara så att denna person som jag ryter åt mår väldigt dåligt denna dag av olika orsaker. För vad vet vi egentligen om hur andra mår eller inte? Någon som är deprimerad eller där det kanske hänt något tråkigt den dagen kanske får resten av dagen förstörd över hur du har betett dig mot honom/henne?

Hur vi bemöter andra säger också en hel del om en själv...

.. för visst kan man ju känna så här nån gång? Men även om man haft en skitdag själv där allt jävlats - så är det liksom inte okej att låta det gå ut över någon annan. Man måste tänka efter före, för när väl ordet är sagt går det inte att ta tillbaka. Visst, man kan be om ursäkt och det gör förstår det hela mycket bättre - men om man tänker efter före man säger något är det förstås det allra bästa. Hur tas det här emot av den andra människan, just det jag tänker säga här och nu? En inte helt fel tanke och något jag personligen har fått jobba mycket med i mina yngre år...

På Ica-affären i Sandviken sitter en kassörska som alltid ler och är glad. Jag lägger alltid varorna åt "rätt" håll så hon lätt kan läsa av koden (såklart gör jag det i alla kassor, inte bara hennes...), men hon tittar alltid på en och ler samtidigt som hon tackar för att varorna lagts rätt. Så varm man blir inombords av att höra det, hon tackar för något man kan tycka är självklart, men man går därifrån med ett leende på läpparna istället för när man mötts i kassan av någon som inte ens tittar på en eller säger hej.

När vi åkte hem från My Dog för några veckor sedan stannade vi på en mack i Alingsås, vi skulle äta på en korvkiosk i närheten och så gick vi in på denna mack för att handla lite att ha med oss i bilen samt gå på toa. Denna mack var helt ny för oss eftersom den tillhör en kedja där vi inte har bensinkort och tja, då blir det liksom inte att man stannar där. En ensam tjej stod i kassan, hon sken upp när vi kom in och lät så himla glad för att just vi kom in där. Vi hejade tillbaka såklart, jag gick in på toan och den var otroligt fräsch och fint iordninggjord   . Man kan väl säga att vi hundutställare varit på några toaletter efter vägarna under årens lopp så denna var helt klart med på topp tre!

När jag så kom till kassan berättade jag för tjejen i kassan att jag tyckte toan var så fin och att det var sån trevlig mack, hon blev såklart glad att höra det. Ingen stor ansträngning för mig direkt att säga precis vad jag tyckte var så bra, men jag är säker på att hon hade en bra känsla i magen efter vi fick därifrån - lika som jag hade för att kunnat göra en annan människa glad.

Jag är medlemsansvarig i en rasklubb och om ni bara visste vad jag får höra... Visst, de allra allra flesta människor som ringer som har ett ärende som gäller medlemskapet är trevliga. De samtal jag får oftast är när ett medlemskap ska sägas upp. De flesta säger bara det; - Jag vill inte vara medlem längre. - Okej, säger jag - skicka ett mejl till mig där du berättar att du vill säga upp medlemskapet, skriv med medlemsnumret också så ordnar jag det. - Så bra, tack svarar då de flesta. Men sen finns det de som tycker det är okej att häva ur sig både det ena och det andra till en okänd människa i telefon... Många gånger jag blir utskälld för de vill minsann inte vara medlem längre och självklart borde väl jag förstå det när de inte har betalt sin faktura!! Jo, tankeläsare hade varit väldigt bra att vara kanske... Men hur svårt kan det vara att bara säga upp ett medlemskap? Utan att skälla ut den andra personen?

Idag fick jag ett samtal där en person inte ville vara medlem längre. Hon hade fått en faktura och hon hade faktiskt lämnat tillbaka sin hund till uppfödaren för länge sedan! Okej, jo men lite svårt för mig att veta liksom... Jag sa lika som jag alltid säger, skicka gärna ett mejl... Jag hann inte säga meningen färdigt innan hon med arg röst berättade att det kunde hon INTE göra, hon var på landet! Jag förklarade att jag satt i bilen och inte kunde anteckna, men att hon kunde skicka ett SMS istället - eller ett vanligt brev eller vykort. Hon fnös i luren och sa att det hörde då hon att jag inte satt i bilen. Nej, då skulle hon bara låta bli att betala. Ja det kan du göra sa jag - det går ut två påminnelser sedan faller du ur registret. Suck och stön i andra änden av luren - hördes att hon verkligen tyckte jag var helt puckad som inte kunde anteckna det hon ville säga just nu på sekunden. Luren lades på och tja, vad ser jag när jag kommer hem och slår på datorn? Jo där finns ett mejl från denna person med en uppsägning... Men varför liksom låta så otroligt otrevlig? 

Mitt enda nyårslöfte är att jag ska försöka bemöta andra bättre, att säga till när jag tycker något är bra eller bara berätta hur mycket jag tycker om någon. Och när det är något jag inte tycker är så bra, antingen hålla det för mig själv eller säga det på ett hyfsat och ändå trevligt sätt. 

Så har då årets upplaga av My Dog-utställningarna i Göteborg varit. Mycket var sig likt från andra år - men en del saker tycker jag var bättre och en del hade försämrats. Hur som helst så är denna utställning en av våra favorit-utställningar under året, är en speciell atmosfär där. Den känns på många sätt proffsigare än t.ex Stockholm hundmässa, ja iaf så passar den mig bättre. Sen förstår jag förstås att andra tycker precis tvärtom - är väl som det ska det, vore ju hemskt trist om vi alla tyckte lika!

Vi startade hemifrån ca 01.15 natten till torsdag. Meningen från början var att det skulle bli David, jag och Jenny i vår bil - men på kvällen före hörde Eva av sig och var sugen att följa med hon också, hennes valp var anmäld dit. Vi hade dock fullt i vår bil dessvärre - så det löste sig så att Eva & Jenny åkte dit i Evas bil och jag & David i vår. Jag har ju haft otroligt svårt att sova i bilen, fortfarande är det inte så jag kan sova några längre stunder - men till och från sov jag nog nästan hela vägen till Göteborg medan David körde   .

Som vanligt parkerade vi P-huset Focus där man kan gå direkt in till utställningsplatsen genom en gångtunnel, väldigt smidigt. Vad som däremot INTE är smidigt där är insläppet.... år efter år möts man av sura miner och otrevliga människor där. Som jag uppfattar det hela är det inte Västra KK:s folk som står där, utan Svenska mässans. Spelar egentligen ingen roll, man vill inte mötas av misstänksamhet som att ens huvudsyfte när man kommer dit är att försöka lura sig in i gratis eller dylikt. Nej, vi hundmänniskor är nog ett ärligt folk - och kommer man med 5-6 hundar och massor med uskrivna nummerlappar så får man nog förutsätta att det är okej utan att behöva gå igenom varje liten lapp med noggrannhet som ter sig värre än säkerhetskontrollen på flygplatser. Likaså det här med att man inte kan få en stämpel när man gått in som utställare - nej då måste man ha med sig nummerlappen... men herregud liksom, varför inte bara ge en stämpel? Vill man fuska så kan man väl lika gärna göra det med nummerlapparna isåfall? Nej suck.... insläppet måste förenklas, eller åtminstone måste det stå glada, trevliga människor där som välkomnar en   .

Vi hade vår ring i bortesta delen av mässhallen, det som är positivt med det är närheten till rastplatsen. Många gnäller på den, men jag tycker den är absolut den bästa vad det gäller inomhusutställningar. Ett stort rum där det är utlagt både en mindre del med grus och en större del med spån. Till och med vår kräsnaste kisserska Pasta kan tänka sig kissa där, och det vill inte säga lite! Visserligen fick Paco nog och la sig för att vila i spånet en stund medan vi väntade på att hon skulle bestämma sig, men men - hon kissade iaf till slut! Nackdelen med denna rastplats är om man har ringen där man kommer in från P-huset. Då är det bra långt att gå, vilket inte är det värsta - nej, det som gör det jobbigt är att man ska passera alla rasmontrar på vägen dit. Fullt med folk och hundar så det går knappt att ta sig fram där dessvärre   . 

Dag 1 dömde norska domaren Vibeke Paulsen och tja, inga resultat att hurra för direkt i rasringen för oss. Paco blev trea bästa hanhund och Yalla fick ett Reserv-cert, det var väl typ det som var det bästa resultaten. Men desto bättre gick det i finalen, då för vår uppfödargrupp   .

 
BIS-2 blev vi i finalen, och det av hela 23 grupper! 

Nånting som var väldigt positivt detta år var speakern Mikael Nilsson, han gjorde ett superbra jobb - perfekt röst för att vara speaker och så kunnig dessutom, hoppas få se honom fler gånger i den rollen   .

Vi hade som vanligt bokat in oss på Gothia Towers, det är något av tjusningen med denna utställning - just att man gå direkt från hotellet till utställningen utan att behöva sätta sig i en kall bil på morgonen. Men som det känns nu kommer vi nog att leta annat hotell nästa år. Det är rejält dyrt att bo där, och att man får betala 200:- extra för att man har hund på rummet kan jag väl tycka är okej. Men, det var en begränsning på 2 hundar per rum vilket bara är så löjligt tycker jag... Som jag såg var det typ ingen som brydde sig om denna begränsning så för dens skull spelar det väl ingen roll. Men hotellet hade i år annonserat och ville ha utställare boendes där, men vilka åker med en eller bara två hundar om man är två personer? Man fick inte heller ha hund i rummet om man ville ha en extrasäng - nej, det gick inte pga brandrisken. Känns olustigt och ovälkommande med en sån begränsning, och jag fattar inte varför? Vän av ordning säger säkert att det finns hundfolk som inte sköter sig (även om de allra, allra flesta gör det...). Men det finns väl vanliga hotellgäster som inte sköter sig också, utan att de betalar 200:- extra per rum? Kan tänka mig att de som städar rummen fått tagit reda på allt möjligt i en del rum... Nej, trist när utvecklingen gått åt det hållet - för till det priset vi betalade för rummet kan jag tycka att man kunde få känna sig lite mer välkommen, även som hundägare. 

Dag 2 hade vi dansk domare, Einar Poulsen. En bättre dag i ringen blev det, Paco blev tvåa bästa hanhund, Yalla trea bästa hanhund med CERT. Curry blev tvåa bästa tik och Saga blev trea bästa tik med CERT   .

   
I finalen gick det ännu bättre, denna dag vann vi av totalt 16 grupper   . Otroligt roligt måste jag säga, vi var så glada när vi åkte hemåt   !

Ja nu är nyår färdigfirat och vi har också firat av vår nyblivna 19-åring. 

Våra vänner Carina & Micke kom hem från Dubai igår så vi trodde nog inte att de skulle orka komma till oss och fira nyår, något vi försökt göra ihop de senaste åren (om vi varit hemma och det har fungerat med allt annat förstås...). 

Men de hade nog lyckats sova på planet för de kände sig så pass pigga att de kunde komma till oss på kvällen - superkul förstås   . 

Nyårsafton kallades väl amatörernas afton av nån gammal komiker har jag för mig, tror han sa så för det var den enda dagen på året han var nykter - eftersom alla andra, dvs amatörerna, drack då. Vet inte vad det säger om oss, men den enda av oss fyra som drack alkohol var David   .

Menyn hade vi redan klar för oss, David tycker ju det är så roligt att laga mat (och väldigt tacksam över det är jag...) och just nyårsafton brukar vi alltid ha lite festligare mat, även om vi vissa år bara varit vi två. 

Några foton på maträtterna blev det inte denna gång - men till förrätt fick vi Hummersoppa med oststänger som han hade gjort själv av bland annat smördeg, de var supergoda tyckte till och med jag!

 
Till varmrätt blev det oxfilé med potatiskaka och rödvinssås (fast jag tog Lohmanders Bea-sås till, rödvinssås är inget för mig...). Vi skulle haft haricots verts till men det glömde vi bort   .

Efterrätten bestod av vaniljpannacotta med hallonsås, också väldigt gott.

Jacob var med och åt med oss han också innan jag skjutsade in honom till Sandviken där han skulle fira tolvslaget ihop med sin gulliga flickvän Ida   . Oj, sa han i bilen på vägen in till Sandviken - hur mycket hunddrama kan det finnas att prata om? Men han tyckte nog ändå det var rätt så roligt att lyssna på oss fyra en stund när vi tjattrade på om allt möjligt...

 
Tolvslaget skålades in med lite cider, flaskan till trots på denna bild   .

Vi var också barnvakt till Elis och trots att vi bor på landet sköts det på rejält vid tolvslaget, så pass att han vaknade då vi glömt stänga fönstret i sovrummet där han sov. Alltså hur mycket pengar skjuts bort och varför liksom? Känns inte det väldigt förlegat att hålla på med fyrverkerier? Våra hundar är inte berörda av det, så för den skull spelar det ingen roll - men varför??

Vid 01.00-tiden åkte Carina och Micke hem och när vi la oss var Elis fortfarande vaken i sängen bredvid vår säng - vem som somnade först kan man undra, vi är ju inte vana att vara uppe så sent inte...

 
Bonusfarfar matar Elis med gröt till frukost...

... fast lite paus måste de ta då och då för att kolla vad som är på TV:en.

 
Lite mekande med gåstolen blev det också, han är en hejare på att hjälpa till Elis   .

 
Efter lunch kom Jacob hem så vi fick fira honom - lite saker till bilen, kalsonger och pengar blev det i present till honom från oss.

 
Lite senare kom hans farmor & farfar och firade honom, farmor hade bakat Sörenkaka åt honom - den kakan är en stor favorit hos Jacob   

 
Elis fick smaka en pepparkaka för första gången och jodå, den var helt okej. Men lika god som farmors Päronsplitt var den inte...

Eftersom Jacobs flickvän Ida är vegetarian ville vi prova att göra någon sån maträtt. En krämig gryta med bland annat zucchini, paprika och champinjoner blev det. Den var verkligen supergod och för första gången slapp jag peta bort något ur grytan, allt passade mig perfekt!

 
Kvällen avslutades sedan med att vi spelade spelet vi fick i julklapp - säg samma tror jag det heter. Jätteroligt spel och inte heller något som tar så lång tid eller är superkrångligt så det kommer vi nog att spela många gånger till!

 
Måste bara visa våra tre nytillskott vad det gäller keramikspringers. Ni som varit hem till oss har säkert sett de vi har i köket som föreställer; Debbie, Caesar, Malin, Fritz och Diva. Nu har de fått sällskap av Clådan, Kylie och Lleyton - känns himla bra att de "kommit hem" på nåt sätt igen     .

 
Förresten, tavlan här ovanför är ett BIS-pris från en av Springerklubbens Club Shows. Det är en tavla som är signerad av fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg, lite roligt att ha faktiskt   

Ja då är det dags att lägga ännu ett år till handlingarna, mitt första år som 50-åring och tja, det kändes väl inte nå annorlunda det än andra år just vad det gäller den biten   . Har 2017 varit ett bra eller dåligt år? Jomen jag tycker nog ändå att det varit ett av de bättre åren i mitt liv, först och främst för att jag blev farmor i våras - en helt obeskrivlig känsla   . Och sen för att vi fått vara friska och må bra i vår familj, vad kan vara viktigare än det? Det är ju också så att när man blir äldre känner man fler och fler som drabbas på fruktansvärda sätt och då inser man hur bra man har det. Men visst har vi drabbats av sorg även här, vi förlorade två av våra äldsta fyrbenta familjemedlemmar; Lleyton och Clådan   . Lika hemskt varje gång, och med Clådan var det extra jobbigt eftersom vi inte alls var förberedda på det...

Här nedan kommer en liten sammanfattning av året som gått - både privat och inom "hunderiet", för er som orkar läsa   .

Januari
Året började med att Jacob fyllde 18 år - vilket gjorde att vi nu "bara" har vuxna barn. Skönt förstås att de klarar sig själva, men den dagen Jacob flyttar hemifrån kommer det att bli väldigt tomt här hemma...

Bara några dagar efter fyllde jag 50 år. Ett mycket lugnt firande blev det, jag tycker ju det är mycket roligare att ha fest för någon annan än för mig själv.

Några dagar efter startade utställningsåret i Göteborg på My Dog   . 
Många fina resultat fick våra hundar där, ett av de roligare var att vi blev BIS-2 uppfödargrupp av många grupper i finalen. Det tände lite intresse för att kanske ha fler grupper under året...

 
På My Dog 2 blev Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) BIR & BIG-2

 
Yalla (Barecho You Rock My World) blev BIS-2 valp och kvalificerade sig därmed till Puppy of the year som ska hållas i början av mars 2018!

 
Roligaste vinsten den helgen var ändå Sagas (Barecho Whirl Of Luck). På My Dog 1 fick hon sitt första CERT och blev BIM, dessutom blev hon BIS-1 Junior av alla raser som tävlade den dagen   . Ägare till henne är Lisa Årdh, Kennel Lizziardhs.

Februari
Inga ESS valpar fick vi under hela vintern, våren och sommaren av olika anledningar - det har varit ett av de som varit tyngst i år. Jag tycker det är otroligt tråkigt när vi inga valpar har, de är till så mycket glädje och så mycket förvantan man har i samband med dom. En del utställningar har det blivit iaf under året - inte lika många som förr när vi ställde ut nästan varje helg hela året. 

 
Bland annat SSRK:s utställning i Mjölby åkte vi till i början av februari. Curry (CH Barecho U Must Be The One) fick CERT, blev BIR och BIS-4 där. 

Mars

Den andra mars föddes Elis, mitt barnbarn och Davids bonusbarnbarn. Sån känsla att få hålla honom, ett av mitt livs lyckligaste ögonblick när han föddes   . Och nu när han snart fyller 10 månader och redan är en liten människa som förstår en hel del och mycket väl kan uttrycka hur han vill ha det och inte så känns det ännu bättre. Vi har ju turen att ha honom boendes bara några kilomter ifrån oss och går det några dagar utan att vi får träffa honom längtar vi nästan ihjäl oss efter honom.

 

Mars innebär förstås också Crufts, de allra flesta år sedan flera år tillbaka åker vi dit och ställer ut några av hundarna. Det är en alldeles speciell atmosfär där som knappt går att förklara. De år vi varit hemma har det känts märkligt och tomt - även om 2016 års resa dit var en hemsk upplevelse för mig pga att jag då ganska nyligen opererats. Men, men det var då det - i år var det betydligt roligare   . Tre hundar hade vi med oss som vi ställde ut där. Paco och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i Open dog resp Open bitch. Är de champions finns inget alternativ, då måste de gå i denna klass (om de inte är över 7 år och är veteraner). Ingen placering för dem blev det där - men bara att få visa hund på gröna mattan på Crufts är speciellt   .

 
Gizza i Open bitch

 
Curry vann tikarnas juniorklass, väldigt stolt över henne då måste jag säga   .

Vi hann väl i princip hem och vända innan vi begav oss söderut igen, med mål Malmö denna gång.

Fina resultat blev det också på den utställningen; Gizza blev BIR och Paco BIM bland annat.

 
Årets första BIS-vinnande uppfödargrupp på SKK kom på denna utställning   .

Utställningen på hemmaplan, i Högbo, gick också det bra på.

 
Paco slutade som BIS-1...

 
... och uppfödargruppen blev BIS-1 även den   .

April
I april blev vi hönsägare   . Ja nu har ju hönsen bott hemma hos Henric & Viktoria, men faktum är att vi snart ska ta hem ett par stycken och ha hemma hos oss. Äntligen, som jag har tjatat - men har ju haft motstånd från Jacob om att vi väl är bonniga nog så det räcker... Dock verkar han tycka det är okej nu när han lärt känna hönsen lite   .

 
Valborg & Solbritt, Valborg finns tyvärr inte längre kvar.

 
SKK hade sin årliga utställning på Rocklunda i Västerås i slutet av april, som de haft i många, många år. Saknar dock fotbollshallen som vi hade vår ring nästan jämt i förut, superbra underlag var det att springa på. Det är bra med mattor här - men de glider på dem så inte alls lika bra som de i hallen vi hade i förut. Curry hade dock koll på benen (och även päls då också något som lyst med sin frånvaro hos henne under en stor del av året tyvärr...) så hon slutade som BIR och BIG-4 denna dag. 

 
Den 24 april fick Tyra sin tredje kull, pappa till kullen var Terrietype Love Is In The Air. Tre hanhundar och en tik blev det i kullen, tyvärr blev det ingen tik till oss själva i denna kull då denna tik redan var bortlovad. Vi hoppas dock att Tyra ska få en till kull och att det blir någon liten tjej till oss i den kullen   .

Maj

 
Den nionde maj fyllde David 43 år, tänk när vi träffades var han bara 23 år så i år har vi alltså varit ihop i 20 år. Perfect match var det verkligen när vi möttes på macken i Årsunda, att han stått ut med mig så länge är en gåta - men så säger de visserligen om mig också på hans jobb, alltså hur jag har stått ut med honom så länge   . Han är som sagt bonusfarfar till lilla Elis, och även om Elis visst tycker om sin farmor så är det hos bonusfarfar han helst vill vara   .

 
I mitten av maj firade vi av våra vänner Carina & Micke som i år varit uppfödare i 30 år - en jätterolig kväll som förstås innebar en del "skönsång" från mig...

Juni
Juni började med en rivstart i och med 3 x Summers i Norrköping. Det är roligt med dessa flerdagars även om det förstås kan bli lite jobbigt också. Jag personligen tycker de kommer alldeles för sällan, brukar vara typ 3-4 år mellan dessa utställningar. Vi blev BIR 2 av dagarna och BIM 2 av dagarna vilket förstås var jätteroligt!
 
Roligast denna helg var ändå att vi blev BIS-1 uppfödargrupp sista dagen   .

 
På Dalarnas Kennelklubbs utställing i Leksand blev Paco BIR och BIG-2.

 
En av sommarens allra roligaste vinster är denna. CH Barecho Spitting Image "Justin" ihop med sin superduktiga matte Emelie blev på SSRK:s utställning i Sundsvall under spaniel-specialisten Kari Granaas-Hansen (Carillo) inte bara champion, utan även BIR och till slut även BIS-1!

 
Den 14:e juni valpade Agda - hon fick två hanhundar, så ingen tik till oss i den kullen heller. Far till denna kull var Oceanwild Holiday Breezer.

Agda valpade en helt kaotisk vecka, inte nog med att hennes valpning slutade med kejsarsnitt... Både Gizza och Pasta skulle paras samma dag som hon valpade. Gizza i Estland och Pasta i Värmland... Som tur är finns det fantastiska människor som kan hjälpa till en sån gång. David var i Ryssland på jobb också förstås. Men min mor åkte till Estland med Gizza och där blev det snabb parning och så båt hem igen. Pasta hämtades upp av Ottos matte Gunilla som tog hem henne och hade henne där i nästan en vecka. Kommer aldrig att kunna tacka er nog för den hjälpen, för hur jag än försökt har det liksom inte gått att klona mig ännu (och kan nog vara tur, räcker nog med en som mig). Och nu när vi ser hur fina valparna blev i båda kullarna känns det ännu mer värt     . 
Samma vecka hade Jacob också uppkörning och fick sitt körkort - jaaa, det var mycket som hände denna vecka måste jag säga....för det är inte riktigt slut där...

 
På lördagen den 17 juni hade vi valpträff för de kullar som var födda 2016. En helt underbar dag tillsammans med flera av våra valpköpare, men var förstås en hel del som skulle fixas inför denna dag under veckan före..

 
Veckan avslutades sedan på ett rent förfärligt sätt, ett av mina absolut jobbigaste stunder som uppfödare. Faktum är att jag inte kan titta på foton på Myra ännu utan att gråta varje gång... Myra hittades död morgonen den 18 juni av sin matte och den chocken & sorgen när hon ringde och berättade detta för mig.... Myra levde inte många år, men hon var en så otroligt speciell hund även för mig, trots att hon flyttade som valp och aldrig bodde hos mig efter det     .

 
Såhär såg almanackan ut denna vecka - usch, nej inga fler såna veckor tack... Verkligen veckan från hell kändes det som i efterhand...

 
Mer sorger, fast på ett helt annat sätt ändå... I slutet av juni fick vi ta farväl av en av de allra vackraste hundsjälar jag nånsin mött, älskade Lleyton (CH Wongan Kadenza) skulle ha fyllt 14 år i august detta år, men hans kropp var gammal och på hans blick såg jag de sista veckorna att han var väldigt trött och det han ville helst av allt var att sova. Så otroligt svårt att ta beslutet att det är dags för dem att få somna in för alltid... men jag vet att han haft ett helt fantastiskt liv och att han var färdig med det när han tog sitt sista andetag i min famn   .

Juli
I juli var det utställningar i två dagar i Tvååker. En väldigt trevlig utställning som är så förknippat med sommar på ett härligt sätt. Förr när Visby-utställningarna låg i början av juli inledde de sommaren på nåt sätt - men nu är det Tvååker som gör det istället.
 
Dag 1 i Tvååker blev vackra Sindy (Barecho Xtra Sweet) BIR! Ägare till henne är Eva Hellstrand, kennel Wilmio's.

 
Alla raser tävlar samma dag i Tvååker så det är värdefulla poäng man kan få om det går bra där i finalerna. Första dagen vann vi och blev alltså BIS-1, dag två blev vi BIS-3! Dock var det inte i närheten av så många grupper som det var dag 2 i Norrköping (3 x summers), då var det hela 37 grupper och fick man ingen placering den dagen förstod man att det i princip var omöjligt att vinna tävlingen Årets uppfödargrupp där poängen baseras på antal grupper och endast fem resultat från ett år får räknas. Men vi var såklart väldigt glada ändå över dessa resultat i Tvååker   .

 
På en av våra favorit-utställningar, sommarutställningen SSRK har i Högbo, blev Yalla BIS-2!

 
I slutet av juli åkte vi över till England, närmare bestämt till Leeds där vi hoppades få Yalla och Fläder kvalificerade till nästa års Crufts. Det var nästan inga utställningar de kunde kvalificera sig på som juniorer pga när de var födda, så vi tänkte vi skulle prova i England istället där det räcker med placering i vissa klasser. Jodå, båda blev kvalade - men Fläder blir det ju ändå ingen resa till Crufts för eftersom hon hade andra planer....

Augusti
Inte skulle vi till Gotland detta år, nej det hade vi ju bestämt... men efter det gått så bra med uppfödargrupperna och det fanns chans till många grupper som skulle delta i Visby blev det ändå bestämt i sista stund att vi skulle åka... Nattfärjan mellan fredag och lördag blev det på vägen dit och sena färjan hem söndag kväll, mycket billigare blev det faktiskt än det brukar bli   .
 
Denna helg var verkligen Yallas - BIR båda dagarna samt BIG-4 x 2   
 
Våran uppfödargrupp gick det också bra för, första dagen vann vi och blev BIS-1 och andra dagen blev vi BIS-3.

 
I mitten av augusti var det namngivningsfest för Elis   

 
Vår pantertant "Pärlan" (CH Barecho Poetry In Motion) fick i augusti 3 x BIS-1 veteran på SKK, i juni fick hon sin första BIS-1 vinst och i september sin sista. Det gjorde att hon med rejäl marginal vann tävlingen Årets springerveteran 2017 med maximal poäng!

 
På STOKK:s utställning i Täby i slutet av augusti blev Paco BIR, BIG-1 och slutligen BIS-4 - otroligt roligt   !

Vi deltog inte själva på Europavinnarutställning i Kiev i augusti, men vi var mycket glada åt att en junior från oss var där och tävlade:
 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" vann titeln både där och på WW-17 i Leipzig!

I augusti fick vi äntligen valpar igen, som vi längtat   .

 
Gizza födde 3 hanhundar och 4 tikar den 15/8, far till dem var CH Bimbik's Finch.

 
Tre dagar senare, den 18/8 valpade Pasta. Samma antal valpar, men annan fördelning. Fem hanhundar och två tikar blev det i den kullen, far här var CH Cloette's Splendid Surprice.

September

 
På utställningen i Gimo fick David och Jenny klara sig utan mig då jag var i Eslöv och dömde den helgen. De klarade sig alldeles utmärkt utan mig måste jag väl säga - Paco blev BIR & BIG-2 samt Pärlan BIS-1 veteran!

 
Jamen ni vet väl ketchup-effekten? Så är det med valpar här just nu... först kommer det inga på ett år och sen typ hela tiden. Den 20:e september var det dags för nästa kull, då födde nämligen Fay (Barecho Surprise Me) en kull med fem valpar, 2 hanhundar och 3 tikar. Far till dessa var CH Lelica's Rock The Stage.

 
Den 24:e september åkte vi på "drömresan" till Australien. David och jag har ju varit där för 10 år sedan men längtat tillbaka ända sedan dess. Nu fick vi åka med våra vänner Carina & Micke vilket såklart förgyllde resan. Vi var där i drygt två veckor och hade verkligen en helt fantastisk tid där   .

Oktober
När vi kom hem från Australien åkte vi direkt och hämtade vår nya bil.
 
Mycket nöjd med den såhär långt. Detta är vår tredje Multivan och jag har svårt att se jag vill ha någon annan bil efter kört en sån i flera år, bästa bilen ever   .

 
Den 20:e oktober firade vi Clådans 10-årsdag med sedvanlig tårta. Lite visste vi då att vi skulle förlora henne bara några veckor senare...  

 
Thomas fyllde 28 år den 26:e oktober, helt otroligt märkligt att jag kan ha så gamla barn   . Han kom upp hit och var här några dagar innan han fyllde och det var jätteroligt förstås   .

 
I slutet av oktober fick Curry sitt svenska championat, dömde gjorde rasspecialisten Annelie Karlsson.

November
Så den allra första dagen i november lämnar Clådan oss - David är borta även denna gång. Tidigt på morgonen den första november vaknar jag av att hon har någon form av anfall - jag vet inte vad jag ska göra, själv och vem ringer man liksom? Jag ser nästan direkt att hon är borta, att allt är över och inget hopp finns kvar... Åker till veterinären direkt på morgonen och när jag kommer dit är hon med största sannolikhet redan hjärndöd. Förmodligen fick hon någon typ av stroke eller liknande. Hemskt, förfärligt och alldeles för tidigt lämnade hon oss. Fortfarande har jag svårt att prata om detta och precis som med Myra kan jag inte se på foton av henne ännu utan att gråta floder....
 
Vad hon har betytt för oss i familjen tror jag inte jag behöver skriva - ni förstår nog ändå       

 
Världsutställningen 2017 blev flyttad till Leipzig i Tyskland istället för i Ecuador där jag tror den skulle ha gått först. Denna dag var Yallas - han blev WW-17 samt även BIR. Skötte sig kanonfint i stora ringen, såå stolt jag var över honom när vi sprang in där   .

Inga juniorer hade vi med oss, men som tur var fanns det ändå två juniorer där som vi fött upp   .
 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" blev BIR-junior samt JWW-17

 
Hans syster JWW-17 Barecho Addicted To You "Ayla" blev således BIM-junior.

 
Nästa helg var det dags för Norsk Vinnarutställning i Lilleström. Där blev Paco bästa hanhund och fick då titeln NOV-17, Curry fick cert och blev då även NOUCH!

 
Den 26:e oktober fyllde Henric 26 år, så innerligt glad att ha honom, hans underbara sambo Viktoria och älskade Elis boendes så nära oss att vi träffas nästan dagligen   .

December
Ingen Finlandsresa för våra hundar i år. Jag däremot var där och dömde i dagarna tre, var en mycket rolig resa med massor av fina hundar. Finska kennelklubben är verkligen mästarna här i Norden på att arrangera utställningar, allt gick som smort där kan man säga.

När jag var i Finland passade Fläder på att valpa, en kull vi inte hade planerat precis... men lika välkommen ändå förstås. Stolt pappa till valparna är Yalla (Barecho You Rock My World) och det blev 5 hanhundar och 2 tikar.

Stockholm hundmässa var som väntat ingen utställning där vi fick några resultat att hurra över - däremot var vi otroligt glada och stolta att få gå in i finalringen och ta emot pris som fyra i tävlan om Årets uppfödargrupp 2017 (alla raser), att det dessutom var våra goda vänner Carina, Mikael och Caroline som stod som vinnare gjorde ju inte saken sämre   .

Efter alla officiella utställningar var över stod det klart att Paco för tredje året i rad vunnit tävlan om Årets utställningsspringer     ! Pärlan blev alltså Årets veteran och Yalla blev Årets junior, otroligt glad och stolt över dessa tre hundar som sprider så mycket glädje omkring sig   . Vi är också mycket glada och stolta över CH Barecho Amaretto "Aico" som blev Årets mestvinnende Affenpinscher 2017 i Norge, bra jobbat!

Så vad önskar vi oss av 2018? Ja massor förstås som de flesta gör. Och precis som de allra flesta andra betyder såklart att vi har hälsan och får vara tillsammans mer än allt annat tillsammans. Sen kan jag ju ändå inte låta bli att ha massa förväntningar och hopp inför framtiden vad gäller våra "småstjärnor" här hemma, för visst ser flera av dom riktigt, riktigt lovande ut:
 
Barecho Bring The Gold "Biggles"

 
Barecho Crash The Party "Pavel" (äg. Henric & Viktoria)

 
Barecho Bling Bling No Way "Blingbling"

 
Barecho Choose Me Or Lose Me "Cosby"

 
Barecho Don't Tell Mama "Donner"

 
Barecho Don't Talk Just Kiss "Danza"

och sist, men långt ifrån minst... eller ja minst iofs kanske, men mycket betydelsefull ändå   

 
Crea Diem Ivanhoe "Ivan"

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR önskar vi alla våra härliga valpköpare och fina vänner     

... föddes igår. Vi hade som sagt inte någon kull på ett helt år, men nu har vi haft fyra under hösten/vintern. Mycket jobb förstås, men ännu mer glädje   .

Jag har varit i Finland och dömt i tre dagar och misstanken fanns förstås att Fläder skulle valpa under tiden jag var borta. Som tur var ryckte min mor in "som vanligt" så då kunde jag känna mig trygg!

Mycket riktigt så meddelade David på söndag morgon att Fläder inte var intresserad av sin mat alls, samt försökte ta sig under altanen på baksidan... Tempen började också gå ner så helt klart var det på gång. Sen när exakt det ska börja vet man ju aldrig. I alla fall så åkte min mor ut på seneftermiddagen och hon hade inte varit där länge förrän första valpen föddes.

 
Först ut var tiken Esme, hon föddes 17.35 och vägde 470 gram. Hon är lite svagt tantecknad.

 
19.00 var det dags för nästa valp, en hanhund var det och han heter Eagle. Han vägde 406 gram och är den som är mest brun i teckningen av valparna.

 
Bara 5 minuter efter föddes nästa hanhund, alltså 19.05 Han vägde 400 gram och heter Elroy.

 
Ett riktigt hanhundsstim blev det där, för nästa hanhund föddes 19.30 Ebbe heter han och han vägde 448 gram. Han har också lite svaga tan-tecken.

 
Valp nummer fem var också det en hanhund, och det var "lillpojken" våran som föddes då. Han heter Enzo och föddes 20.10, vikten var 312 gram så han är helt klart minst av dem. Han ville inte alls äta i natt och när jag kom hem igår kväll var han väldigt svag och slapp, så jag trodde inte han skulle överleva natten. Men jag la till honom till tutten så ofta jag orkade under natten och lite fick han nog i sig för i morse blev han allt starkare och nu ser man visserligen att han är mindre, men ingen annan skillnad utan nu äter han för fullt som de andra! Sen vet man ju aldrig, såklart kan det hända saker än - men det kan det ju göra med vilken som helst av valparna. Just nu får han ingen direkt särbehandling utan han ligger med och äter med de andra   .

 
Sen föddes det äntligen en tik till, klockan 20.30 Hon heter Edwina och vägde 400 gram.

 
Sista valpen var en hanhund och han föddes 22.20 Han vägde 470 gram och heter Ellion. 

 
Här ser ni hur duktig Enzo är nu på att äta   .

 
Duktiga Fläder, hon är så mån om dem och ni ser blicken som de flesta tikar har när de märker att man sitter och glor på deras valpar - lite smått misstänksamt... 

 
Även om det är vinter nu så måste man förstås ha det riktigt varmt i valprummet, blir jobbigt för tiken att ligga i den värmen så en liten kylduk tyckte Fläder var skönt att ha på sig ett tag.

Att anmälningssiffrorna sjunker till våra utställningar är ingen nyhet. På vår ras har det blivit färre och färre anmälda de senaste åren. Det hänger såklart ihop med att det nu registreras bara ungefär hälften av vad det gjordes de år som det registrerades flest (2003 registrerades 1230 stycken ESS och år 2016 558 st.). 
Under början och mitten av 2000-talet var det för det mesta mellan 60-100 anmälda ESS till våra officiella SKK & SSRK utställningar, nu (2017) ligger medel på 28 anmälda... Stor skillnad.

Stockholm Hundmässa som är Sveriges avslutningsutställning och som även delar ut titlar som Svensk Vinnare-17, Svensk Juniorvinnare-17 och Svensk Veteranvinnare-17 har inte fler än 65 ESS anmälda totalt i år...väldigt tråkigt. 

Varför? Är det priset? Ja kanske - närmare 500:- i anmälningsavgift för en liten papperslapp med ett omdöme och sedan inget mer. Vill man ha en rosett får man köpa det - om man inte vunnit Cert, CACIB eller BIR/BIM - men hur många gör det liksom?
Vi har inte heller någon flerhundsrabatt och det gör nog att många drar sig för att anmäla fler.

Eller kan det vara för att vi är uppdelade på två ringar? Ja det kan också vara en anledning. För två år sedan skulle championklass tikar gå in samtidigt som bästa hanhundsklass i andra ringen. Jag fick då välja att antingen låta bli att gå in med min championtik eller låta bli att delta med min hanhund som vunnit sin klass. Båda ringsekreterarna sa att det var mitt problem, ingen av ringarna kunde vänta på den andra. Hur kan det vara mitt problem bara? Är inte utställningarna till för oss utställare och funktionärerna till för att underlätta för oss? Mitt svar när jag sa att det inte gick att få ihop det var att då skulle jag bara ha anmält ett kön.... Johoppsanhejsan, på det sättet får man då verkligen inte fler anmälningar... Den gången löste det sig tack vare domaren som sa att de kunde visst vänta i tikringen till bästa hanhundsklassen var färdig. Men det ska inte uppstå såna situationer. Är rasen uppdelad i två ringar måste det finnas tid för att invänta varandra när behov finns. 

Sen kan man fundera över om vi verkligen behöver två ringar? Med dessa anmälningssiffror på Stockholm Hundmässa borde det ha förståtts att det skulle räckt med en domare:
2012  74 anmälda

2013  94 anmälda

2014  109 anmälda

2015  104 anmälda

2016  73 anmälda

Det som också är intressant med dessa siffor är att de år vi är fler än 100 anmälda i rasen så är det domare från Storbrittanien, 2014 är båda domarna därifrån och 2015 är en av domarna från England.

Så man kan också se att när vi får engelska domare blir det fler anmälda. Så hur ofta får vi då engelska domare på vår ras? Tja i år har vi haft det vid två tillfällen i Sverige, på Springerklubbens Club Show där vi också har den högsta anmälningssiffran i år (117 st.) samt på Gotlands Kennelklubbs ena utställning. Där var endast 17 hundar anmälda, vilket väl får anses bero lite på att det inte är många anmälda dit då det är svårt att ta sig dit.

Hur var det 2016? Lika illa då... på Club Show hade vi engelska domare och på en utställning till, en som SSRK arrangerade. 
Som ex kan nämnas att det år 1993 var hela 8 domare från England och dömde ESS i Sverige. Det var domare M I Satterthwaite, Mrs Sheppard, E Darby, D Sheppard, Valerie Foss, Tony Pascoe, Jackie Perry & Hilda Parkinson. Året före var det 6 domare från England här; Dorothy Gardner, Mr & Mrs Taylor, Ann Webster, June Froggatt & Ian Hampton. Nu påstår jag inte alls att det bara är domare från England som är kunniga att döma rasen, absolut inte..., men jag tror att det finns ett ökat intresse från oss inom rasen att ställa ut för domare som kommer från rasens ursprungsland. 

 
Förr om åren hade vi SSRK:s utställning på Skokloster varje år. Där var det nästan alltid domare från England och det var höga anmälningssiffror. Att vinna där var något väldigt speciellt! Här på fotot från 1990 års utställning på Skokloster ses domare Mrs Frances Jackson (Mompesson) mellan BIM-vinnande hanhunden Hazelwoods Red And White Dynamite & BIR-vinnande tiken Nobhill Flip'n Flirty.

Kan vi göra något åt detta? Har vi inom vår ras någon möjlighet att påverka denna nedåtgående trend? Hur isåfall? Kanske borde vi gå ihop och göra en skrivelse till SKK om att vi gärna skulle se en förändring.

Jag för min del tycker det är väldigt tråkigt när det inte är fler anmälda - men det är inte bara det att det känns trist, utan också behöver man som uppfödare se ett större antal individer för att kunna välja lämplig avelshane till sina tikar. Så för rasens bästa behöver fler komma ut och visas upp!

Nu hoppas jag att vi ändå kommer att få en jättetrevlig dag tillsammans i Stockholm vi få som kommer dit och att vi har förstående ringpersonal som underlättar dagen för oss   .