Ja nu ska det väl bli lite mer liv i bloggen igen när vi har valpar i huset   . I måndags kväll födde Tyra sina efterlängtade valpar.

Första valpen föddes 21.25 och hon hade lite jobbigt att föda fram henne eftersom hon var rätt så stor.

 
Cajsa heter den enda tiken. Hon föddes först och vägde 206 gram.

 
Nästa valp föddes bara 10 minuter efter, kl. 21.35 Han är istället minst i kullen med sina 142 gram, namnet han fick är Claes.

 
En lite längre paus tog Tyra innan det var dags för tredje valpen. Han föddes 23.35 och vägde 186 gram, hans namn blev Curt.

 
Sista valpen föddes 01.10, också det en hanhund. Han vägde 152 gram och heter nu Conrad.

 
Tyra är sååå rädd om de små, hon rullar för det mesta ihop sig och vill ha dem alla under sig som om hon låg och ruvade på dem   .

 
Lite bättre har det blivit nu när de blivit fyra dagar. Det är fortfarande rätt så stor storleksskillnad på dem, men alla fyra är pigga och äter för fullt.

     

Inte lätt att ta kort på helsvarta valpar. Ännu svårare för oss nu eftersom vår systemkamera gått sönder. Eller ja, det är autofokus som inte fungerar längre. Så nu är frågan om vi kan få det lagat på något sätt eller om vi måste köpa oss en helt ny kamera... Det går ju att fota med mobilen, men det blir inte så bra kvalitet då.

 
För en riktigt bra kamera vill vi förstås ha nu när vi har finaste barnbarnet Elis att ta kort på   . Han blev 8 veckor igår så hade han varit hundvalp hade det varit dags för leverans   . Elis är förstås helt underbar, det händer så otroligt mycket med honom nu hela tiden. Man märker mer och mer hur han uppmärksammar ljud och saker han ser. Om det är för att han är helt stel av skräck eller om han tycker om det är svårt att avgöra, men han lyssnar väldigt noga på när farmor sjunger för honom   .

 
Påskhelgen var vi bara hemma - jag var inte helt frisk då heller, men lite påskmat fick jag dock i mig. Thomas var hemma på besök och det är alltid lika härligt att få ha alla samlade   . 

 
Två hönor har vi skaffat oss också, Sol-Britt och Val-Borg. De bor hos Henric och Viktoria och är av rasen Hedemora-höns. De är jättefina och det är så roligt att sitta och titta på hela hönsflocken. Dock är de inte så imponerade av mig när jag försöker ta upp dem, Sol-Britt har försökt ta tag i mig med sin lilla näbb för att markera att jag ska ge mig av - men så lätt blir de förstås inte av med mig   .

 
Utställningen i Västerås har jag ju skrivit om redan, men jag måste få dela med mig av detta fina kort på Curry - taget av PA Pettersson   .

 
Vädret har ju bara varit överjävligt hela april, ja hela månaden har varit som ett stort aprilskämt. Önskar att jag snart ska få gå promenader med hundarna utan att behöva ha hela vinterklädselmunderingen på mig. 

Ingen springertik är parad ännu, men flera har iaf börjat fälla pälsen och då brukar ju ett löp vara i antågande... så hoppas, hoppas de kommer igång med sina löpa nu så snart som möjligt!

Igår var jag och höftledsröntgade Yalla, Banjo och Fläder. Allas höfter såg bra ut enligt vet Erik Ahlgren, men det är alltid en nervös väntan innan man får se svaren på hunddata... 

I lördags var det dags för SKK:s utställning i Västerås. Det är en utställning med lång tradition för min del då att åka till Rocklunda på utställning i april var något som min mor gjorde i princip varje år från när jag var liten, och självklart var jag med då   . På den tiden fanns bara en ishall, den som det idag är restaurang i till stor del - samt en rink där några ringar brukar vara. Nu är ju de flesta ringar i den stora bandy-hallen som kallas ABB-hallen.

För några år sedan hade vi turen att få ha vår ring i fotbollshallen som låg en bit från de andra hallarna, och där var det helt underbart underlag att springa på både för oss och hundarna. Så synd att vi inte är där längre...

Men, men - vi får vara glada att vi får vara inomhus i någon hall nuförtiden så den stora hallen med mattor på golven är helt okej tycker jag. Vad som däremot INTE är okej är att man får parkera sämst när man kommer tidigt... Vi var där strax före 07.30 och trots att det finns en jättestor bra parkering framför hallen så fick man inte stå där. Nej, för där skulle alla som hade montrar stå och sedan skulle de fylla på med andra bilar där (när det blivit fullt på de sämre platserna alltså...). De sa att där vi skulle parkera var lika nära entrén, men det var ren lögn. Vi fick stå på helt andra sidan hallen och gå runt hela långsidan för att komma in. Tänk att det ska vara så svårt det här med att de som kommer först får de bästa platserna. Är ju faktiskt inte alls roligt när dagen börjar på det sättet...

Vi hade sedan vår ring längst in i hallen från där vi gick in och det kan ju vara så - någon ska ju ha den platsen också. Det fanns ut/ingång väldigt nära den ringen - och även då nära där vi parkerade. Men si där fick man inte gå - det var nödutgångar där så det gick att ta sig ut men inte in och det var ju praktiskt när man hade lite bråttom ut med någon hund. Men nä, då tejpades dessa nödutgångar igen - känner mig faktiskt skeptisk till att man ens får göra så... När vi så skulle rasta hundarna stod det 4 funktionärer vid den utgången, varför inte placera två av dem vid utgången närmare ringarna för att underlätta? Nej, jag har sagt det igen - utställningarna måste bli mer utställarvänliga om denna sport ska kunna överleva. Titta bara hur det fungerar på utställningar i de flesta andra länder, en betydligt mer avslappnad inställning till det hela. Sedan är det såklart beundransvärt allt jobb klubbarna lägger ned för att arrangera utställningar, men om man bara tänkte lite utifrån hundutställarens perspektiv är jag övertygad om att det skulle bli lättare och trevligare för oss alla.

Vi hade tyvärr fått domarändring på flera klasser i vår ras, bland annat på juniorklasserna vilket kändes oerhört tråkigt då vi hade flera såna anmälda   . Det blir sällan bra att dela upp en ras på det sättet, nu var vi ändå glada att "ursprungsdomaren" fick döma större delen av rasen. 

Resultatmässigt hade vi en fantastisk dag - jag är så glad och stolt över våra hundar och duktiga valpköpare   . Även om man känner att man inte hinner prata och umgås med alla så mycket som man vill så är det verkligen sååå himla mysigt när det är många valpköpare och vänner kring ringen   .

 
Dom här två finingarna t.ex hade åkt från Hällefors för att ställas ut. Xavi blev tvåa i juniorklassen med CK och hans syster Blanche fick excellent men blev ej placerad. 

 
En som blivit superfin nu lagom till han snart ska fylla 2 år är Justin. Han blev trea bästa hanhund och fick sitt 8:e CERT!

 
Dagens stjärna var dock Curry som återigen blev BIR - hon är så fin nu när hon kommit tillbaka i pälsen. Jag njuter verkligen när jag får visa henne   .

 
Paco blev bästa hanhund och BIM, som ni ser på det här kortet så hade han ingen lust alls att stå still....

 
Vi hade också uppfödargrupp med Paco, Justin, Sindy och Gizza. I finalen blev den placerad som BIS-4!

 
I grupp 8-finalen placerades Curry som BIG-4 .

Just nu sitter jag i valplådan med Tyra och väntar på att första valpen ska födas. Hon har varit helt lugn hela dagen, men sedan ett par timmar tillbaka har hon börjat hässja mer och blivit mer orolig. Så för en stund sedan började hon få lite lätta krystvärkar så nu väntar jag nyfiket här på vad som ska komma....
 

.. på nya året är redan över. Ja, att tiden går snabbt är nog de flesta överens om. Snart är det faktiskt vår igen, ska bli så otroligt skönt - redan nu märks det skillnad på att dagarna är ljusare och det betyder så mycket för orken och humöret   .

Sist jag skrev ett blogginlägg var när jag sammanfattade förra året, har haft svårt att hitta inspiration att skriva några blogginlägg - tycker det blir mest samsamma i alla inlägg...

Men ska iaf försöka lite av vad som hänt under början av året. 

Jag fyllde ju 50 år den 3:e januari, och som jag har våndats över det. Skulle jag ha fest, eller skulle jag inte ha fest - skulle vi resa bort eller vad sjutton skulle vi göra? Kom fram till att det var svårt att ha en fest i den tiden på året, var nog inte många som skulle komma... och resa bort kändes inte heller aktuellt. Just detta år var det som sämst med lediga dagar kring jul och nyår. Så det fick bli att vi var hemma och bara tog det lugnt. Några stycken kom och uppvaktade mig under dagen och det uppskattade jag MYCKET     . 

På kvällen skulle vi åka till restaurangen Church street i Gävle och äta - men vi blev så otrevligt bemötta där att vi vände och åkte tillbaka till Sandviken istället där vi åt gott på restaurang Charly's istället.

Det är ju lite upphaussat att fylla 50, såklart känns inget annorlunda nu än det gjorde när jag var 49 så just nu känns det bara skönt att det är över. 10 år kvar till 60 - och 15 år kvar till pension   . Känns bara bra faktiskt, om jag bara får ha hälsan i behåll kan jag inte tänka mig något bättre än att bli gammal. Skulle aldrig vilja vara barn igen och ha allt framför mig som jag gått igenom. Som ett barn sa till mig för ett litet tag sedan "Du börjar se gammal ut - du ser nästan ut som en farmor nu." Så otroligt lämpligt med tanke på att jag ska bli farmor om några veckor bara   .

Det här är tänkt att bli ett lugnt år vad det gäller utställningar, det sa jag också förra året och jag tycker att det kändes så också. Vi åker inte alls på lika många utställningar längre som vi gjorde förr, men för många verkar det ju ändå som väldigt många - det förstår jag ju... Och med tanke på att vi hunnit med tre utställningar hittills i år fastän det bara gått en dryg månad av året så kan man ju undra... Svårt att låta bli när vi har så fina unga hundar nu att ställa ut   .

På My Dog i Göteborg var det de unga hundarna som gjorde mig allra stoltast. Dag 1 blev unga Saga (Barecho Whirl Of Luck) bästa tik med sitt första Cert samt BIM. Men inte nog med det, hon blev också BIS-1 Junior av otroligt många juniorer i finalen. Ni kan tänka er hur nervös jag var när jag såg att hon var kvar för placering, hua - så mycket värre att vara utanför ringen än när man är där själv!
 
Stort grattis till Lisa Årdh (kennel Lizziardh's) och Saga (Barecho Whirl Of Luck) till BIS-juniorvinsten!!

 
En annan "upcoming star" var Yalla (Barecho You Rock My World) som blev BIS-2 valp dag 1 och BIS-3 valp dag 2 - nu är han kvalificerad till Puppy of the year 2018   .

Dag två blev syskonen Paco BIR och Pasta BIM - tvåa bästa tik stod Curry med sitt åttonde CERT!
 
Paco slutade som BIG-2

 
Men roligast den dagen var nog ändå att vi blev BIS-2 uppfödargrupp med en grupp hundar från fyra olika kombinationer och från juniorklass till veteranklass. Det är inte så lätt att placera sig när hundarna inte är enfärgade och där man inte har lika kläder som handlers, så detta kändes extra roligt tycker jag - så kul också att få dela det med sina valpköpare   .

Två kullar väntar vi i slutet av februari, Pasta är dräktig - men jag tror inte det är så många. Vad det gäller Britta är det svårare att säga - men det visar sig med tiden, vi håller tummarna att det ska bli ett gäng valpar för nu längtar vi verkligen efter småtassar här hemma igen.

Marron (Barecho Viking Power) har fått ett underbart nytt hem i Gävle - hos "gamla" valpköpare till oss. Känns otroligt bra, där vet jag att han kommer få ett kärleksfullt och bra liv   . Yippie (Barecho Yes Yes Yes) har också flyttat. Hon var ute på prov hos en tjej i Stockholm i ett par dagar. När tjejen ringde efter två dagar och sa att Yippie var lite osäker ute och inte ätit så bra sa jag direkt att hon skulle komma tillbaka med henne. Om man inte förstår att en hund som är 9 månader behöver mer än 2 dagar på sig att anpassa sig, jaa då ska man nog inte ha hund alls i mina ögon. Det var nog någon mening med det, någon vecka efter detta hörde en jättebra familj av sig från Södra Sverige så där bor Yippie nu.

Vi har fyra tikar ändå här hemma i ungefär samma ålder (Svea, Curry, Dilba och Fläder) så det kändes som det räckte - så därför beslöt vi oss för att placera om Yippie. Alltid sorgligt när man haft dom så pass länge - men jag vet att om de bara kommer till ett bra ställe är det vad som är bäst för dem, även om det känns jobbigt själv...  

Nu i lördags var vi på utställning i Mjölby. Varje gång säger jag aldrig mer kalla ridhus - men ändå är jag där igen året därpå   . Min karaktär är inget vidare kan man väl säga...

Vi hade 3 ESS och 1 cocker anmälda - och vi hade jättebra resultat med oss hem från alla dessa!
Cockern Svea (Backhills Just Awesome) blev trea bästa tik med sitt andra CERT, proffsigt visad av Stina Frankesjö. Ja, för såklart krockade det med springerbedömingen...
Yalla (Barecho You Rock My World) debuterade i juniorklass och den vann han, han blev sedan trea bästa hanhund med Res-CERT. 

 
Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) blev BIS-1 veteran, förutom att hon dessutom blev tvåa bästa tik - endast slagen av vår egen Curry..

 
... Curry (Barecho U Must Be The One) blev bästa tik med ännu ett CERT, sedan vann hon också BIR och slutligen placerades hon som BIS-4!

Nej, nu måste jag avsluta - ska iväg och handla igen till nya sovrummet. Jag som aldrig varit mycket för inredning och sånt "trams" är sååå nöjd med sovrummet så nu ska allt möjligt inhandlas dit   .

... och det här kommer att vara ett år jag inte glömmer i första taget. Ett så jobbigt år hälsomässigt, men också ett år där jag lärt mig mycket och omvärderat en hel del.

Året började med att jag fick komma hem från sjukhuset efter flera veckors vistelse där pga min operation av hjärntumören. De första månaderna av året innehöll bara återhämtning därefter, jag som gillar att ha saker att göra hela tiden fick till slut acceptera att det helt enkelt inte gick. Jag blev helt slut av att gå i en trapp, så fort jag gjorde någonting var jag tvungen att vila dubbelt så lång tid, minst. Skitjobbigt var det faktiskt nu såhär i efterhand, när jag var mitt i det försökte jag vara positiv ändå och glädjas åt de miniframsteg som skedde dag för dag. Och det mantra jag upprepade för mig själv om och om igen när det kändes som värst var att snart är detta ett minne blott och jag kan återigen göra allt jag vill. Och så är det ju nu, jag känner mig i det närmaste återställd - visst synen blir aldrig helt okej på det vänstra ögat och de mediciner jag äter nu får jag nog fortsätta med resten av livet. Tycker dock att det inte är något problem, jag kom undan alltihopa bättre än vad både jag och många andra trodde ett tag!

I slutet av februari började jag jobba igen, som förskollärare på Trollgårdens förskola här i Årsunda, där jobbar jag fortfarande på 50 % och det är helt perfekt tycker jag. Jag hinner med allt jag har här hemma med hundarna och hemmet, sedan får jag ändå möjligheten att jobba med det jag tycker är så otroligt roligt   !

Fem springerkullar har vi haft under året, första kullen föddes redan 20 januari. Föräldrar till den kullen var CH Mountjoy Scurry Simon "Kino" och Barecho Need I Say More "Nellie". Fyra valpar blev det i den kullen och den som setts mest ur den kullen är "stjärnan" Barecho Xtra Sweet "Sindy".

 
"Sindy" har vunnit flera BIS-valp under året och står nu i startgroparna för juniorklass under början av 2017. Ägare till henne är Eva Hellstrand, kennel Wilmio's.

Nästa kull föddes ett par veckor efter, den 6 februari. Föräldrar i den kullen var CH Trollängens Ohio "Tage" och CH Barecho Party In My Head "Pasta". Åtta valpar blev det i den kullen, fyra hanhundar och fyra tikar. 

Flera stycken som ser riktigt lovande ut i den kullen, vi behöll själva tiken Barecho What Dreams Are Made Of "Fläder" och hon likaväl som hennes bror Barecho When It Has To Be Good "Banjo", som bor hos sonen Henric och hans sambo Viktoria, är lite sena i utvecklingen så de kommer nog ut mer i ringarna till senvåren-sommaren skulle jag tro. 
 
"Fläder" har blivit BIR-valp under året som gått, men oftast stått tvåa i klassen efter "Sindy"   eller blivit BIM-valp mot sin bror...
 
..."Banjo". Han har blivit BIR-valp ett flertal gånger under året samt även blivit BIS-valp placerad på SKK.

 
En annan bror är Barecho With Class And Style "Xavi" som jag tycker påminner en hel del om sin morbror "Paco". Ska bli spännande att få se honom på utställningar under 2017. "Xavi" bor tillsammans med flera andra springers hos Marja-Leena Nikitin i Hällefors.

 
Ytterligare en lovande bror finns i den kullen, Barecho Way To Fame "Bacon" - han kommer förhoppningsvis att visas några gånger också under det kommande året. Ägare till honom är Johanna Eén, Österfärnebo.

 
En riktigt fin syster finns i kullen också, nämligen Barecho Whirl Of Luck "Saga" som under 2016 vunnit flera BIR-valp och BIS-valp placeringar. Ska bli spännande att följa henne under 2017. Ägare till henne är Lisa Årdh, kennel Lizziardh's.

Årets tredje kull föddes 27 april och föräldrarna till den kullen var CH Lelica's Rock The Stage "Ethan" och CH Barecho Glint Of Gold "Gizza".
I den kullen behöll vi både en hanhund och en tik.
 
Hanhunden Barecho You Rock My World "Yalla" blev BIS-valp på SSRK:s utställning i Åstorp i november, vi är supernöjda med honom och ser verkligen fram emot att få visa honom under 2017. 
 
Hans syster Barecho Yes Yes Yes "Yippie" ser också lovande ut, vi har dock beslutat oss att leta efter nytt hem åt henne - mest av den anledningen att vi har så många unga tikar nu och vi måste hinna med dom också...

Flera riktigt fina hanhundar finns i den kullen så jag hoppas några av dem kan komma ut och visa upp sig på någon utställning under året!

Fjärde kullen blev född 28 maj och där var föräldrarna CH Charm And Passion Avendesora Poland "Donovan" och Peasblossom Kashmir "Twiggy". Tre hanhundar och fyra tikar blev det i den kullen, en av valparna drabbades där av något som heter Juvenil Cellulit - jag hade förstås hört talas om det, men aldrig drabbats av det tidigare. Men ju längre man håller på med uppfödning, ju mer drabbas man av.... Tyckte så synd om tappra "Zamson" som lyckligtvis blev helt återställd, även om det tog några månader och han såg "märklig" ut där ett tag   . Det finns några lovande även i den kullen som vi hoppas kommer att ställas ut någon gång under 2017.

Femte och sista springerkullen för året föddes 18 augusti. Där blev det en favorit i repris som far, nämligen Fritz-sonen CH Goldmoore's Gold Dreamer "Sammy". Mor till valparna var CH Barecho Devil Wears Prada "Miranda" som efter denna kull nu ägs helt av Carolina Lindblom. Flera riktigt superfina valpar blev det i den kullen, hela fem stycken har exporterats utomlands. Dock finns det flera fina valpar kvar i kullen här i Sverige och de ser jag mycket fram emot att få följa i ringarna under året.

 
En av dem är tiken Barecho Appealing Gold "Aimee" som bor hos sin far på Kennel Goldmoore's   .

En affenpinscher-kull blev också född detta år, med kejsarsnitt den 11 november. Att ingen av de valparna överlevde skrev jag om i förra blogg-inlägget, så otroligt sorgligt och verkligen hunduppfödningens baksida...  .

Några utställningar har vi varit på också under året, betydligt färre än när vi ställde ut som mest då vi var på ca 35-40 utställningar på ett år. Förra året blev det 24 stycken och det kan ju låta mycket, men för oss har det varit en markant minskning. Såklart finns det flera orsaker till det, framförallt att jag inte varit frisk under året - men också att intresset för utställningar har minskat hos mig, det är liksom inte som det var förut tyvärr. Domarnamnen är också en orsak, en och samma domare dömer många gånger på ett år och det är inte så kul - eller så är det domare från länder där de knappt har sett en springer i en bok och det känns faktiskt helt värdelöst. Hur det blir under 2017 får vi väl se, när man har fina unga hundar att visa upp vill man ju det förstås - men skulle inte tro att det blir fler utställningar för oss under nästa år än det var under 2016.

Men vi förstås jätteglada och mycket stolta över de resultat vi fått under året, t.ex har våra egna/uppfödda hundar totalt vunnit bl.a 28 X BIR, 18 x BIM, 25 x CERT, 13 x CACIB, 8 x BIG-placeringar på SKK, 6 x BIS-1 veteran varav 3 på SKK samt 6 x BIS-1 valp   ! Sedan har också 9 nya vinnartitlar erövrats   .

 
C.I.E NORDUCH FIUCH EUW-13 FIV-13 WW-14 NOV-15 HeV-15 NORDV-15 Barecho Glint Of Gold "Gizza" är utställd endast tre gånger under året. Första gången var SSRK Mjölby där hon blev BIR och BIS-2, sedan lyckades hon även bli BIM på SKK Int. i Malmö. Husse här hemma gnäller över att vi inte tar med Gizza på utställning så får väl se om han lyckas övertala mig att ta med henne lite mer nästa år...

 
Vår pantertant C.I.E NORDUCH NORDV-10 NOVV-15 DKVV-15 HeVV-15 FIVV-15 NORDVV-15 VEUW-16 Barecho Poetry In Motion "Pärlan" har haft ett väldigt bra år. Här på fotot vinner hon Veteranklassen på Crufts, denna superkritik fick hon av domaren Mrs Nicola Calvert "This exhibit pleased me. Her outline was attractive. Beautiful feminine head with soft expression and a headpiece that showed the work that a Springer should have and sadly so many do not. Lean strong neck into fabulous shoulder placement with oh so correct return of upper arm and lay back to die for. Strong mature body with deep ribs. Her angulation at the rear was complemented only by equal amounts at the front  and she moved around the ring with aplomb. Lovely exhibit."
I övrigt har hon vunnit flertalet BIR här hemma, samt att hon blivit BIS-1 veteran 5 gånger, varav 2 hos SKK. Jag skulle tro hon blir Årets Veteran - dock är inte det fastställt ännu. Ytterligare en titel har hon fått lagt till under året också, nämligen när hon blev Bästa veteran på Europavinnarutställningen i Bryssel - titeln hon fick är VEUW-16 (Europaveteranvinnare-16). Än så länge är hon pigg och fräsch, men hon blir 10 år under nästa år så vi får se hur länge hon ställs ut, man vet ju aldrig med gamla hundar   .

 
Apropå Crufts så är vi också mycket stolta över att fina C.I.E SEU(u)CH NOUCH EECH SEV-11 EEV-13 Barecho Devil Wears Prada "Miranda" placerades som tvåa i den mycket prestigefulla klassen Open bitch, även hon fick en fin kritik av domaren "Elegant bitch a little taller than 1. Appealed in head and expression. Long neck, well engineered shoulder. Well developed body and good legs and feet. Longer cast girl but moved well on a long stride."

 
Under året har vår nya "stjärna" JEUW-16 SEJV-16 FIJV-16 FIV-16 Barecho U Must Be The One "Curry" visats en hel del, och det var länge sedan vi hade en tik vi är så nöjda och förväntansfulla med - ja, ända sedan när "Clådan" var ung skulle jag säga. Curry debuterade bra precis 9 månader gammal med att bli BIR och BIS på SK Västras utställning i Hofsnäs, dagen efter fick hon sitt första Cert. Hon har sedan vunnit fyra titlar samt blivit BIR och BIG-placerad hos SKK två gånger. Flertalet Cert har hon förstås också erövrat. Under hösten har hon tappat en hel del päls (efter löpet), men det verkar börja komma tillbaka nu lyckligtvis - så att visa henne under nästa år är nog nästan det jag ser fram emot mest vad det gäller utställningar   !

 
Currys vackra mamma SEU(u)CH Barecho Either With Or Without You "Enya" är sparsamt utställd under året, mycket stolta är vi över hennes BIR/BIS-vinst på SK Östgötas utställning för Eva Frisk, kennel Beeline. Ägare till Enya är Maria Herbertsson, kennel Windcraft. 

 
SEU(u)CH JEUW-14 SEJV-14 HeV-16 Barecho Party In My Head "Pasta" fick en till titel nu när vi var i Finland för några veckor sedan. Då blev hon bästa tik och Helsingforsvinnare-16 för domare Tarja Hovila, kennel Adamants. "Pasta" är anmäld till My Dog - men efter det blir det vila för henne då hon är precis nyparad.

 
C.I.E NORDUCH EECH LVCH NOVV-14-16 NORDVV-14 SEVV-15 Barecho Most Wanted "Winston" fortsätter att glänsa i ringen, han var 2015 års Årets veteran och har i år än en gång blivit BIS-1 veteran på SKK - närmare bestämt på hemmaplan i Sundsvall. "Winston" lyckades även få ännu en titel under året, titeln NOVV-16. Ägare till "Winston" är Emelie Ingelsson och Agnetha Meijer-Ingelsson.

 
Winstons "hemmakompis" Barecho Spitting Image "Justin" har växt till sig och blivit otroligt fin, ska bli superkul att följa hans framfart i ringarna under 2017. Redan som ung junior har han lyckats blivit BIR flera gånger och även BIS-placerad på SSRK, detta för bl.a domare Tarja Hovila, kennel Adamants. 

 
Största stjärnan under året har förstås varit C.I.E NORDUCH JWW-14 FIJV-14 WW-15 NORDV-15 SEV-16 HeV-16 Barecho Play Now Pay Later "Paco". Han blev för andra året i rad Årets Utställningsspringer - otroligt roligt och något vi förstås är väldigt stolta över! Under året har han blivit BIS på SK Mellans utställning under domare Anette Erlandsson, kennel Trollängen. I övrigt har han flertalet BIS-2 på SSRK och totalt 12 BIR. Två nya vinnartitlar har han fått under året och dessutom championtitlarna C.I.E och NORDUCH. 

 
Våra affenpinschrar har inte ställts ut mycket under året, det är helt enkelt omöjligt känns det som att visa fler än en ras på utställningarna.... Tråkigt, men extra roligt de gånger vi har möjlighet att visa dem! C.I.B NORDUCH Velvet Dandy's Wishful "Tyra" har ställts ut endast en gång i år och blev då BIR. Hennes son FIJV-15 HeJV-15 Barecho Bardolino "Bertil" har ställts ut två gånger under året och då fått 2 x CERT, 1 x CACIB samt blivit BIM och BIR!

För våra cockrar har det också gått bra, trots sparsamt utställande.

 
Vår egen Backhills Just Awesome "Svea" fick sitt första CERT på utställningen i Visby, hon blev även bästa tik-3 då.

 
Allra roligast på cocker-sidan har förstås varit att SEU(u)CH SEV-16 Barecho Flower Power "Björkman" fick sitt championat samt även blev bästa hanhund och Svensk Vinnare-16! Ägare till honom är Lotta & Stina Frankesjö.

Jag har också blivit färdig domare på några raser till under året; Nederlandse Kooikerhondje och Portugisisk Vattenhund. Samt att jag har påbörjat utbildningen på raserna Whippet och Saluki, hoppas få tillfällen att göra färdigt utbildningen på de raserna samt några raser till ev under 2017.

Dömt har jag gjort några gånger under året, väldigt roligt var det att få döma Labrador Retriever i Moheda i början av mars.

 
Men det som var mest speciellt under året var förstås när jag fick döma i England i slutet av februari. På fotot ses Dog-CC vinnaren som även blev BIR - Melverly Buona Notte och Bitch-CC vinnaren som blev BIM - Dexbenella Derethea. En mycket speciell dag för mig   .

 
En resa till Spanien hann David och jag med också i början av maj - såå skönt och avkopplande var det.

Lite rust av huset och tomten har vi hunnit med i år när vi inte varit på lika många utställningar   .

 
Staketet blev äntligen färdigt, vi har ju bara bott här i 12 år så var kanske dags...

 
Min dröm om en Walk-In-Closet gick i uppfyllelse, och nu håller vi som bäst på att rusta sovrummet. Foton på det kommer förstås när det är färdigt. 

Att jag snart fyller 50 är inte så speciellt, men att barnen är så stora nu känns både och. Saknar tiden när de var små, men känner mig så stolt över dem och hur de är   . Thomas bor fortfarande i Malmö och det är lite jobbigt att vi inte träffas så ofta, men desto mysigare de gånger det sker. Han blev 27 år i oktober och jobbar nu på ett ställe han trivs jättebra på, vi hoppas han kommer få stanna kvar där under nästa år också. Hans gulliga flickvän Emma var uppe här i somras, tyvärr var hon inte med nu i jul men vi hoppas få tid att umgås senare istället.

Jacob som fortfarande bor hemma fyller 18 år på nyårsdagen, jag fattar inte att vår "minsting" är så stor nu... Han går på gymnasiet i Sandviken - Göranssonska skolan och där trivs han bra. Förutom det håller han på och försökter ta körkort - och det ska bli SÅ SKÖNT när han fått det!
Henric fyllde 25 i november, han och hans fantastiska sambo Viktoria köpte en helt underbar gård nu i höstas. 
 
Ett jättefint ställe där jag tror de kommer att trivas hur bra som helst. Henric jobbar på plantskolan i Österfärnebo där han trivs kanonbra.

Allt som allt tror jag 2017 kommer att bli ett fantastiskt bra år, och förstås så är det vi allra mest längtar efter att Henrics och Viktorias bebis ska födas i slutet av februari och vi ska få bli farmor och "farfar" - tror inget kommer att kunna slå det     .

Så gott slut och ett härligt, gott nytt år önskar vi er allihopa!! 

Som ni kanske minns födde Affenpinschern Agda sina valpar en hel vecka för tidigt, eller födde gjorde hon ju inte - det blev kejsarsnitt då en valp dött i magen. En annan valp dog efter bara någon timme, men sedan hade hon fina Clary som såg livskraftig ut. 

Först fick vi, eller mest mamma då jag var borta då, kämpa för att Agda skulle ta till sig den. Man förstår ju att det är konstigt att vakna upp efter ett snitt när det är första kullen och så ligger det en valp där helt plötsligt. Men det tog bara någon dag så var Agda så gullig med den lilla. Den åt hur bra som helst de första veckorna och sedan helt plötsligt ville den inte äta mer. Agda hade då lite mjölkstockning och om valpen blivit dålig av mjölken eller om hon fick det för att valpen sluta äta är ju svårt att säga.

Sedan har vi kämpat med den lilla, när jag varit borta av olika anledningar har mamma vakat över henne och handmatat henne. Vi har verkligen slitits mellan hopp och förtvivlan dessa veckor - ena dagen har hon sett mycket bättre ut och sedan sämre igen. Självklart har vi varit hos veterinären med henne flera gånger, men något egentligt fel gick inte att hitta på henne. Hon fick penicillin - men blev aldrig riktigt bättre. Och man frågar sig ju om och om igen, vad ska man göra? Ska man fortsätta mata till eller låta naturen ha sin gång?

Jag är alldeles för "blödig" för att föda upp hundar känns det som ibland, jag kan inte bara låta bli utan vill verkligen göra ALLT för att ge den chansen att bli bra. Och jag och mamma gjorde verkligen allt i vår makt för att rädda henne, men hon blev hastigt sämre för några nätter sedan - hon ville inte svälja det jag matade i henne och då förstod jag ju... Jag och Agda sov hos henne natten hon somnade in, det gick helt lugnt till  - hon bara somnade för att aldrig vakna igen. Men så ofantligt sorgligt ändå, jag var orolig för hur Agda skulle reagera - men hon bara luktade på henne när hon var död och sedan hoppade hon ur lådan och gick därifrån. Hon gick in i valprummet och kollade några gånger, men hon har inte verkat ledsen eller deprimerad på något sätt. Hon har nog förstått hela tiden på nåt sätt vad som skulle hända...  .

Man kan ju undra vad som hände, om det var något medfött fel på henne? Det kom mat igenom nosen ibland på henne, men jag kunde inte se någon gomspalt. Kan ju förstås ha varit en väldigt liten sådan som inte går att se så lätt? Eller så var det något "skit" med hela kullen - har tänkt på herpes också förstås, men Agda har ju knappt träffat någon annan hund så hur skulle hon ha kunnat få den smittan? 

Var nog bara otur, frågan är om man ska herpes-vaccinera Agda innan man parar om henne - alternativt ge henne någon form av antibiotika? Vi får se vad det lider, just nu känns det bara så tomt här hemma utan lilla Clary...   

...sedan min hjärntumör blev bortopererad på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Att ett helt år redan har passerat känns märkligt då jag minns allt som om det vore igår - samtidigt som mitt liv mer och mer är tillbaka där det var innan allt detta hände. Fast helt som vanligt blir det förstås aldrig, när man går igenom jobbiga saker blir man aldrig riktigt den man var innan, på gott och ont. 

Nu har jag inte alls varit med om det värsta man kan drabbas av, många andra har gått igenom betydligt värre saker - men det är ju inte heller någon tävling om vem som haft det jobbigast, utan ens egen upplevelse av det man går igenom är just ens egen och den kan ingen ta ifrån en. Jag tror de allra flesta människor har gått igenom saker som varit påfrestande, ingen jag känner som kommit upp lite i ålder har levt ett liv i ständig "gräddfil" - nej, vi har alla vår ryggsäck att bära. Av den anledningen borde vi vara snällare mot varandra, vara lite mer förstående och faktiskt unna våra medmänniskor lite medgång och glädje de gånger de får det   .

När jag tittar på de foton som togs kring tiden vid min operation är jag så glad nu att det gått ett helt år och att jag har detta bakom mig. Det sades att just det psykiska brukar komma efter operationen, när man inser vad man gått igenom och vad som kunde ha hänt. Men, tack och lov har jag inte haft mer än väldigt korta perioder där det känts jobbigt - hundarna har varit en stor räddning där tror jag. De kräver sitt oavsett om man mår dåligt eller inte, och de ger så mycket tillbaka att det för mig iaf har varit omöjligt att må speciellt dåligt. 

Jag har dock lärt mig en hel del under detta år, både om mig själv och om andra. Har insett att vissa som kallat sig mina vänner mest funnits där när de haft behov av mig, inte när jag behövt dem eller velat ha hjälp på olika sätt. Andra som jag kanske inte tänkt på som mina nära vänner, har istället visat sig vara fantastiska på att ställa upp och alltid haft tid och ork att lyssna på mig när jag behövt prata av mig. Och det är väl som det sägs, i nöden prövas vännen...   

Vad och vilka som är viktiga i ens liv och vad/vilka som inte är det är också något som kommer som en "bonus" när man drabbats av något dylikt, man inser att livet faktiskt är rätt så kort och att vad som helst kan hända. Det gör att man inte vill slösa bort sin tid på vad som helst, och det här är hos mig en ständig process nu - jag försöker att omvärdera det mesta hela tiden och frågar mig om det är viktigt eller inte - och om detta verkligen är något jag vill göra? 

Här kommer några foton från förra året:

   
Ber om ursäkt för de otäcka bilderna, men jag är rätt så fascinerad fortfarande över att de sågat sig in i skallbenet och sedan häftat ihop det. Och att inget blev skadat under tiden de "grävde" inne i hjärnan. Ja, hypofysen blev ju skadad - men inget "väsentligt".  
 
Ett kort på David måste komma med också, vet inte hur jag skulle ha orkat med denna jobbiga tid efter operationen utan hans ständiga positivitet, kärlek och glädje     .

Så nu kör vi ett år till och hoppas på att jag ev får sluta äta några fler av mina mediciner - men annars är det helt okej som det är nu också. Jag orkar göra det jag vill och det känns otroligt bra med tanke på hur kraftlös jag var i våras   . Men såhär i efterhand var det väl inte så himla smart med den rivstart jag hade efter min sjukskrivning på drygt 2 månader - eller så var det just det jag behövde kanske för att komma igång? Ingen idé att gräma sig över det nu iaf - bara att se framåt och vara glad för varje dag man får     .

Avslutar med denna som jag använt även i andra sammanhang, tycker den är så otroligt bra när man gått igenom en jobbig tid. Under tiden det var som jobbigast hjälpte det mig mycket att tänka att detta snart bara är ett minne, snart är jag i "ljuset" igen istället för nere i "mörkret"...
 

.. on how we can help new, interested and eager breeders and dog owners in our breed? The idea was awakened by a post I saw on FB associated with my blog about how the exhibitions have become.

I think the idea is good - a lot of old knowledge held by those who have had the breed for a long time is lost if there is no younger person that takes over their breeding. I that happens it's natural to share their knowledge with that person. But all the others? All people who have  so much knowledge and experience that has never taken advantage of? It is sometimes said that the young, new breeders are not interested in the old knowledge. Well, I think it has been said so about the young people at all times. The young ones don't understand anything    So I do not know if I agree with that. Certainly there are some who do not have the right interest in dog breeding, but it usually prove quite so fast. I think most people who begin to breed actually want to learn about breeding and the breed, or I hope so at least. We have all gone through different stages as a breeder, I myself was much more sure of things in the beginning as a breeder - but I have become wiser with the years.

I was lucky to buy my first dog from a breeder who was willing to teach me about the breed. When it comes to breeding in general I have learned from birth... So instead of us "old" scoffing at the new breeders with words like they're still not interested, maybe we should put some effort in helping them?

I do not know quite how to handle this with mentors, but my thought is that the breed club would be responsible for presenting various mentors. I think there should be some criteria in order to get to be a mentor and that it should be in certain areas where they have proven to have knowledge and experience. As an example, you could have a group of mentors where it's all about the breed's history and a requirement then perhaps should be that they have bred and owned the breed for at least 30 years? Another group of mentors might be breeding, and then the requirement would be that the mentor must have bred at least 15 litters.You understand the principle. Then there are lots of topics you could be a mentor in such as exhibition, hunting, obedience - anything where the mentor has its special interest and where the new breeders then could more easily get in touch with a mentor who signed up to be one who wants to help others.

I think the best would be if the breed club sets up the criteria for mentors and then put up an advert about this in which the ones who are willing to be mentors sign up. After that it can be on the club's website a list where new breeders (or old ones too, we also need help sometimes ...) can get in touch in a natural manner to someone who they know are willing to help. You can have multiple mentors, I think, but then it may not be called a mentor .... But the point is that the knowledge held by those who have been active in a specific area and done well there will be able to help those who are ambitious and want to learn more.

Perhaps this is nothing that would work, if you have any other suggestions on how to do to maintain the knowledge from those who have had the breed for many years, I'm all ears!

... på hur vi kan hjälpa nya, intresserade och vetgiriga uppfödare och hundägare inom våra ras? Tanken väcktes av ett inlägg jag såg på FB i samband med min blogg om hur utställningarna har blivit. 

Idén är bra tycker jag - mycket av gamla kunskaper som finns hos de som hållt på med en ras länge försvinner om det inte finns någon yngre förmåga som tar över ens uppfödning. Då sker det ju naturligt att man delar med sig av sina kunskaper till den personen. Men alla andra? Alla som har så mycket kunskap och erfarenhet som aldrig tas tillvara?

Det sägs ibland att de unga, nya uppfödarna inte är intresserade av den gamla kunskapen. Nåja, jag tror att det har sagts så om allting i alla tider. Ja de där ungdomarna - de begriper då inget de   . Så jag vet inte om jag håller med om det till hundra. Visst finns det säkert några som inte har det rätta intresset för hundavel, men det brukar visa sig ganska så fort. Jag tror de allra flesta som börjar föda upp faktiskt vill lära sig om uppfödning och rasen, eller jag hoppas det åtminstone. Vi har väl alla gått igenom olika stadier som uppfödare, jag själv var betydligt mer säker på saker och ting i början av min uppfödarkarriär - men har blivit klokare med åren. jag hade dock turen att köpa mina första hundar från en uppfödare som var villig att lära ut om rasen, vad det gällde uppfödningen fick jag ju med mig det från födseln i princip.

Så istället för att vi "gamla" fnyser åt de nya uppfödarna med orden de är ändå inte intresserade, kanske vi borde lägga manken till och hjälpa dem i större utsträckning?

Jag vet inte helt hur man skulle kunna hantera det här med mentorer, men jag tänker mig att rasklubben skulle ha ansvaret för att presentera olika mentorer. Jag anser att det ska vara vissa kriterier för att man ska få bli mentor och att det ska vara inom vissa områden där man visat att man har kunskap och erfarenhet. T.ex skulle man kunna ha en grupp med mentorer där det handlar om rasens historia och ett krav då kanske skulle vara att man fött upp och ägt rasen i minst 30 år? En annan grupp med mentorer kanske skulle vara avel/uppfödning och då skulle kravet kunna vara att man ska ha fött upp minst 15 kullar. Ja ni förstår principen kanske. Sedan finns det ju massor av ämnen man skulle kunna vara mentor i som t.ex utställning, jakt, lydnad - ja där man har sitt specialintresse och där de nya uppfödarna då lättare skulle kunna ta kontakt med en mentor som anmält sig att vara en som vill hjälpa andra.

Jag tänker mig att rasklubben sätter upp dessa kriterier för mentorer och sedan går ut med ett upprop där de som kan tänka sig vara mentorer anmäler sig. Sedan kan det på klubbens hemsida finnas en lista där nya uppfödare (eller gamla också, vi behöver också hjälp ibland...) kan höra av sig på ett naturligt sätt till någon de vet är villig att hjälpa till. Man kan ha flera mentorer tycker jag, fast då kanske det inte ska kallas mentor.... Men vitsen är att den kunskap som finns hos de som varit aktiva inom ett område och gjort bra ifrån sig där ska kunna hjälpa de som är ambitiösa och vill lära sig mer.

Kanske är det här inget som skulle fungera i praktiken, har ni något annat förslag på hur man skulle kunna göra för att bevara kunskapen som finns hos de som haft rasen länge så är jag idel öra!