...och det är en hanhund. 

Giggs heter han och han föddes 07.45, vikten var 364 gram. Med honom kom det även två efterbörder så det var ju bra! Hans egen efterbörd lyckades jag få fast peangen i, så då är det bara en kvar därinne just nu - det känns bra.

Ja, nu står det två lika mellan könen, en till tik föddes 07.25

Hon är minst hittills, 346 gram vägde Gisele som hon döpts till.  

... och det är en tik!

Gry föddes 06.50 och är störst hittills, hon väger 404 gram. Hon började med att bajsa rejält efter att hon kommit ut....

Ingen av valparna har fått med sig efterbörden ut direkt, utan  de har suttit fast ganska så spänt efter att de fötts. En efterbörd har hon dock fått ut själv mellan att valparna fötts. Det är lite tråkigt när efterbörderna inte kommer ut av sig själv - jag har inte heller haft någon möjlighet att fästa peangen i dom. När efterbörderna är kvar så har de flytningar mycket längre och så finns ju alltid risken för att de får livmoderinflammation. Jag tycker dock att de brukar komma ut av sig själv allra oftast, då efter valpningen är avslutad och tiken har fått ett par "huttar". 

Klockan 06.20 föddes nästa valp, också det en hanhund - han är döpt till Gyan och vägde 402 gram. Han är istället väldigt mörk i huvudet, vänster kind är helt brun och bläsen är så smal så den blir det nog inte mycket kvar av.

Natten har varit relativt lugn, Pärlan har legat i sängen med oss - hon har bäddat, hässjat och sovit om vartannat. Tyra har varit mycket  fundersam över vad det varit på gång - lite smått irriterad på Pärlan som varit så orolig....

Strax efter 05.00 så hörde jag första krystvärken, så då var det bara att göra iordning det sista till valprummet. Kokade peang, sax och tråd som jag la i jodopaxlösning. Rastade Pärlan och fick i mig lite frukost. Sedan blev värkarna mer intensiva och jag satt mig i valplådan tillsammans med Pärlan. Tycker så synd om dem, man ser ju hur ont de har just innan första valpen kommit - sedan brukar det vara lugnare mellan dom.

Klockan 05.45 föddes första valpen, Jacob har döpt honom till Gerard. 

Han vägde 386 gram och kastade sig över första bästa tutte så han verkar pigg och stark.

Han blödde lite ur navelsträngen innan jag fick möjlighet att knyta den så Pärlan tvättar honom noga....

Rejält bred bläs har den här killen, bläsen går lite över ett öga just nu - men inte mer än jag tror det drar ihop sig när han blir äldre.

Fortsättning följer.... 

Ja, så sa väl nån som hade ett mycket torftigt liv eftersom väntan tydligen var det bästa.... Nä, själv har jag inte alls tålamod att sitta och vänta - utan ser det mer som något som man inte kan göra något åt, bara att härda ut liksom!

Pärlans feber låg på 37,0 vid niotiden i morse, så det blir nog valpning imorgon - och då kommer äntligen de små ut! Hundars dräktighet är ju inte lång alls egentligen, men nio veckor tycker jag går långsamt när man är så nyfiken på vad det ska bli. Och sedan är det bara att vänta och vänta tills de är så stora så man kan se mer vad det blir av dom....

Pärlan har varit lugn mestadels idag, bäddat lite och mat åt hon både i morse och nu i kväll. Nu är hon dock väldigt hässjig (skriver man så???) och vill vara nära mig hela tiden, eller så sin mamma som hon kryper upp till i korgen..... Tryggt med mamsen när hon känner att det är något jobbigt på gång .

Jag har passat på att städa köket idag när jag ändå var hemma. Ja, jag är ju inte färdig... problemet med mig och städning är att om jag ska städa så vill jag göra det så himla ordentligt. Inte när jag gör veckostädningen, då är det det allra nödvändigaste bara för inget annat hinns med. Men, som nu - när jag tänkt tvätta fönster, byta gardiner osv. Då kan jag liksom inte bara göra det, nej - då ska allt göras rent - alla skåp och lådor, allt som är i skåp och lådorna - saker ska gås igenom ifall det ska slängas osv... Sååå, inte undra på att jag gör det så sällan!

Julgardinerna som jag tog ner nu har suttit där sedan förra julen, alltså i 1,5 år - och jag lovar, det blev sommar förra året ändå. Visst önskar jag att jag haft tid att byta dem tidigare, men här prioriteras så mycket annat före... verkar inte som om någon annan i familjen varit sugen på att byta dom heller under denna långa tid!

Men, nu är sommargardinerna uppe i alla fall - förhoppningsvis blir det byte till jul då - men man vet aldrig helt säkert.... Kände att det hade varit trevligt med nya blommor i fönstren också - men sånt där begriper jag mig inte på alls. Tänk vad bra det skulle vara ifall blomsteraffären här hade den servicen att jag kunde lämna dit mina krukor så hämtade jag upp dom efter nån dag, då påfyllda med några fräscha blommor som passar för årstiden?

Jag har upptäckt nåt som inte är så praktiskt med Tyra. Har man hundar med skägg så fastnar allt damm där..... Tyra tycker också att damm och hundhår är gott, vilket har resulterat i att hon förstås har spytt upp det.

Tyra och jag åkte förbi mitt jobb idag så barnen skulle få träffa henne. Barnen blev jätteintresserade och Tyra verkade njuta av uppmärksamheten - tänk så bra det skulle vara om man kunde ha djur på förskolan. Så många barn som skulle må bra av det, som inte är vana med djur hemifrån. Visst kan man väl klara sig utan att leva med djur, men bra ifall de lär sig att hantera dom på ett bra sätt. Forskning har ju visat att barn som växer upp med djur ofta blir mer empatiska både mot människor och djur....

Jag, Inger och Lena från jobbet var in till Sandviken på em för att kolla på arbetskläder. Vi har fått en mindre summa pengar som vi får ta ut arbetskläder för, kommunen betalar. Kläderna är inte våra, utan de ska lämnas tillbaks ifall man slutar på sitt jobb....

Nu blir det lite mackor och oboy här innan vi det är dags att nanna kudden.

Så skönt, nu är jag ledig i fem dagar.... Inga tecken på några valpar ännu, men hoppas det sätter igång så snart som möjligt. Är ju så ivrig att se vad det är som göms i den stora magen!

Pärlan ser allmänt uttråkad ut när Tyra fjäskar för henne....

Tyra har sökt skydd i "boet", som denna gång är mattes ben.... Ni ser Mirandas tunga till höger. Dom har börjat leka rejält nu, men jag är fortfarande rädd att Miranda ska vara för hårdhänt och skada Tyra på nåt sätt - men det gör ju att Tyra just nu tuffar till sig mer och mer, biter och sliter i Miranda och hon knappt törs säga ifrån alls.... Svårt det där, jag är ju inte van med så stor skillnad i storlek som det är mellan dessa raser. När hon hänger i öron eller terroriserar de äldre så litar jag helt på dom att de känner av hur pass mycket de kan säga till henne.... men med Mirre, Messi, Enya och Fame känner jag mig mer osäker.

Henke brer på en smörgås och då är det tre mycket intresserade damer som håller koll....

... och så en liten fröken som vill vara med på ett hörn hon också!

Efter jobbet idag så putsade jag Messi, Miranda och Kylie lite inför helgen - Baros fick en rejäl omgång med saxen han. Rejält med päls börjar han få och det var ett tag sedan han blev klippt så jag fick hålla på en bra stund innan det blev nån fason på honom!

Nä, nu ska jag förpassa mig in till TV:n för att kolla på mitt favvo-program Desperate Housewifes!

Japp, så är det bara - idag har vi haft så himla varmt och skönt, första gången som jag kunde vara ute utan jacka utan att frysa detta år - och det är ju som nån brytpunkt det för mig..... Vet inte exakt hur många grader det har varit, men skulle tro runt 15 grader.

Jag slutade tidigt idag, 13.45 och passade då på att sola i solariet som finns på Bensinstationen här i Årsunda. Det gör så mycket om jag får lite färg så här på våren. Jag tillhör tyvärr inte en av de lyckliga som har lite naturligt brun färg, utan jag måste helt klart ha lite hjälp på traven för att inte folk ska bli bländade av mina armar och ben första gången de kommer ut ur vinterkläderna....

Det sägs ju att det är farligt att sola i solarier, meeeen - det är ju farligt att sola ute också... och nästintill allt är ju farligt, orkar inte bry mig längre.... Minns när det stod i tidningarna om att pommes frites och chips bland annat var cancerframkallande. Men, man kan ju inte tänka på sånt hela tiden - man måste ju få njuta av livet och inte oroa sig jämt och ständigt! Ingen vet vad morgondagen har i sitt sköte (usch, lät nästan lite snuskigt det där, men man säger väl så har jag för mig?!)... 

Sedan fick jag välbehövlig massage på kvällen. Jag har gått nu i över ett år regelbundet och fått massage. Jag tycker nog att jag blivit mycket bättre, ja - helt bra i mina leder och i min rygg blir jag ju aldrig. Men, jag kan visa hund nu oftast utan att ha så ont så jag ser ut som en skadeskjuten kråka i ringen, och det är ju en fördel.... Sedan är det också så att det knäskydd jag köpte på Stora Stockholm (Back on track) har hjälpt mig mycket.... På morgnarna är det dock oerhört smärtsamt, jag får dra mig upp ur sängen och sedan mycket försiktigt ta mig ner för trappen. David brukar säga att om någon såg mig på morgonen och sedan samma dag springa varv efter varv i utställningsringen så skulle de tro att det var två helt olika personer!

På Pärlan-fronten är det helt lugnt fortfarande, febern har inte gått ned och hon äter som vanligt. Jag har tagit semester ons-fre för säkerhets skull. Mamma brukar ju hjälpa mig vid valpningar när jag jobbar, men nu har hon fullt upp med cockerbebisarna! Om en vecka ungefär ska vi ta hem dem, så då utlovas mer foton. De har det kanonbra hos mamma och Leif nu som är hemma hela dagarna och nu är det dags för dem att börja äta "vanlig" mat också. Några har öppnat ögonen och de har börjat traska runt lite i valplådan - mysig tid detta vid 2-3 veckor när det händer så mycket!

Här kommer några foton på Marta (Barecho Zimply Made For Me). Hennes matte Lise drog ett släpspår till Marta och det gick riktigt bra så nu tränas det för fullt inför provdebut i juni!

Duktiga Marta   Hoppas hon har en smidigare och duktigare matte än vad mina hundar haft på de prov de har startat på.....hmmmm... men den historian kan vi ta nån annan gång tror jag.....

Rejäla doningar det där att bära på!

Ser ut som hon tycker det är lite för mycket snö - sådan gammelmatte sådan hund....

Verkar inte som om hon tänker släppa ifrån sig den där skanken i första taget! Minns när Malin (CH Barecho Pretty Picture) spårade för första gången och hittade en sån vid spårets slut.  Blicken hon gav mig var obetalbar... aldrig i livet att hon ville ta nån gammal illaluktande likdel i munnen inte, nä du - Frolic var vad jag fick lägga dit till henne istället.....  Viltspårchampion blev hon ändå på tre starter bara, spåra var hon fantastiskt duktig på - men hon lärde sig aldrig att uppskatta skanken på slutet....

På lördag är det dags för utställning igen, men då på betydligt närmare håll - Västerås, det räknar vi som hemmaplan nästan! Det ser ut som om David blir "tvingad" att följa med mig även dit, vi har vår ring vid den hallen som är längst bort från entrén och jag klarar helt enkelt inte av att ta in och ut alla grejer + fyra hundar själv..... Vi får väl se om någon anmäler sig frivilligt som min assistent under dagen eller hur det blir!