Nästan alla vinnarutställningar ligger i slutet av året, så även den norska vinnarutställningen. Lite tråkigt är det tycker jag att de nästan är samtidigt allihopa - det gör ju att har man en junior som är född "fel tid" på året har den ingen chans att vinna någon juniortitel - en värdslig sak förstås, men lite tråkigt tycker jag. Samma sak - har man en tik som löper så att den är urfälld denna tid på året är den i princip chanslös. Nu är för det mesta världsutställningarna iaf under sommaren - men i år var alltså även den i november. Så någon junior hade vi inte med oss till Norge detta år - ingen veteran heller, det kan låta förmätet jag förstår det - men Pärlan har långt mer titlar än det svenska datasystemet klarar av (vilket är helt sjukt år 2017....), men det gör att det känns lite onödigt att ta med henne...

Så det var David, jag, Jenny, Paco, Yalla, Gizza, Curry och Jennys welsh GT som åkte västerut i fredags kväll. Vi hade tänkt att åka under natten till Lilleström där utställningen hölls - men det kändes lite jobbigt att åka 00.30 hemifrån och sedan hem igen efter utställningen varför vi bestämde att vi skulle övernatta i Karlstad natten mellan fredag och lördag. Och det var faktiskt väldigt skönt, visst fick vi kliva upp tidigt för att åka 04.15 - men det är ändå en stor skillnad mot att åka vid midnatt. 

Ingen trafik alls var det nästan - och jag sov en hel del under vägen dit vilket såklart gjorde att resan kändes väldigt lätt   . Strax efter 07.00 var vi på plats - och även om det är parkeringsvakter där så är de inte alls hysteriska över var man ska stå. Utan även om man väljer att åka någon annanstans än dit de vinkar så är det helt okej - väldigt bra kan jag tycka, för då tjänar man ju på att vara där i tid.

Däremot öppnade de inte entrén förrän 07.30 - lite sent kan jag tycka på en dylik utställning. Kön var lång innan de öppnade upp den magiska minuten 07.30 känns ju mer än töntigt att stå där och vänta allihopa på att rätt minut ska infinna sig. Men, men - vi vet att det är så här i Norge så inte mycket att göra åt det. Alla nummerlappar skulle kollas och de skrev in varje startnummer i den dator - kändes lite överarbetat. Inga vaccinationer kollades, eller jag såg något stickprov de tog. Jättebra tycker jag att de gör så, istället för som här i Sverige där varenda vaccination ska gås igenom...

När vi väl kom in i rätt hall var det markerat var burarna skulle stå. Det var ett väldigt litet område så att alla inte skulle få plats där förstod man ju.... Det ställdes även burar på andra ställen och det fungerade alldeles utmärkt - bra gjort också av NKK att inte ha funktionärer som gick runt och bråkade med de som ställt sig på andra ställen. Viktigt med bra stämning tycker jag på utställningarna om vi vill att hundsporten ska överleva!

52 vuxna Engelsk Springer Spaniels var anmälda och 2 valpar. Domare för dagen var John Thirlwell från England - känd för sina fina welsh springer spaniels med prefixet Ferndel. Roligt med domare från rasens hemland tycker jag!

Först ut av våra hundar var Yalla (Barecho You Rock My World), han vann unghundsklassen med CK.

Sen var det Pacos (CH Barecho Play Now Pay Later) tur - han ville inte vara sämre utan vann championklassen med CK. I bästa hanhundsklassen stod Paco sedan som etta vilket gjorde att han fick titeln NOV-17 (även han har för många titlar för det svenska datasystemet så den kommer inte att registreras tyvärr). Han fick också CACIB, men eftersom han redan är Internationell champion, C.I.E., kommer CACIBet att gå till den hund som fick Res-CACIB denna dag. 

Curry (CH Barecho U Must Be The One) vann klassen även hon, eftersom hon inte var champion när anmälan gick ut var hon anmäld i Öppen klass. Hon fick CK när hon vann. Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) fick Excellent men blev inte placerad av de 10 championtikar som var anmälda. 

Sen i bästa tikklassen blev Curry fyra, de tre som stod före henne i bästa tik var alla norska champions vilket gjorde att hon fick CERT! Det innebar då att hon även blev NOUCH (Norsk utställningschampion). Jätteroligt förstås och det hade också varit kul att få en championrosett som delades ut i andra ringar, men någon sådan fick inte vi. Ringsekreteraren sa att vi fick hämta ut en sådan i NKK:s monter - men där sa de att vi fick köpa en... Lite trist tycker jag. Det är ju något speciellt när de blir champions så en sån rosett vill jag gärna ha - men betala för den? Nej där går gränsen liksom...

 
I BIR/BIM blev Paco BIM. BIR blev hans halvsyster CH Sieger's Show Me The Money Honey. Båda är efter hanhunden CH Linmoor Zimply Zalient   .

 
Mammas pojke som han kallas här hemma - fina, goaste, gladaste Paco   .

Någon uppfödargrupp orkade vi inte gå in med - nej, nu såg vi fram emot att få komma iväg i bra tid för resan hemåt   .

Först fick jag titta närmare på hanhunden NOUCH Westaway Stop Press "Gordon" som kommer att bli den hanhund vi parar Curry (CH Barecho U Must Be The One) med i vår - ser väldigt mycket fram emot den kombinationen   .

 
Gammalt foto på NOUCH Westaway Stop Press "Gordon".

När vi skulle gå ut med hundarna till bilen fick vi en stämpel för att kunna få gå in igen. När jag sedan skulle gå tillbaka för att hämta fler saker gick jag in samma väg som jag gick ut då jag såklart trodde det var där jag skulle gå in. Döm om min förvåning när jag blir utskälld när jag tänkte gå in där - en av de mest otrevliga människor jag träffat på länge var han som stod där för att dela ut stämplar. Han skrek åt mig - när ska du lära dig?? och att jag måste gå in där vi gick i morse. Hur faan ska jag veta det liksom? Okej om man inte får gå in där - men man kan ju säga det på ett vänligt sätt eller så kan man bete sig som ett "svin" rent ut sagt... och tja, han föredrog det sistnämnda...

Jag vände och gick in där jag gick in på morgonen - men jag var så otroligt irriterad över att få ett sånt bemötande att jag gick till denna man och sa att jag tyckte han var rent oförskämd och att det inte fanns någon anledning att bete sig på detta sätt. Han representerar Norsk Kennel Klub när han står där och jag tror knappast de vill bli förknippade med ett sånt beteende. Han svarade bara något otrevligt tillbaka till mig - men så otroligt tråkigt att dagen skulle avslutas på detta sätt. Jag hade annars ett väldigt positivt intryck av denna utställning - men efter detta kändes det bara så olustigt. Det är ju sant som man säger - en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk... Så hoppas NKK väljer sina funktionärer med mer omsorg i fortsättningen...

Vi var hemma runt 21.00 igår kväll - väldigt skönt att vara hemma i så bra tid, efter lite köpmat och firande av Pacos titel och Currys championat med ett glas vin somnade jag nog nästan innan jag fick huvudet på kudden...

Idag har vi haft nöjet att få följa finalerna här hemma och då se fina Aico (CH Barecho Amaretto) som blev BIR och Norsk Vinnare-17 idag, stort grattis till hans ägare Grethe Duus Björnbekk!

Ingen placering blev det för honom i gruppen - men han var sååå fin   .

Men apropå finalerna och livestreamingen. Så otroligt snyggt gjort, pampiga och värdiga finaler i en jättesnygg finalring. Snyggt podie för hundarna att stå på efter de blivit placerade och bäst av allt var att de dessutom hade kommentatorer till livestreamingen - åh vad jag önskar vi kunde få till något liknande på vår utställning Stockholm Hundmässa! I Finland har de liknande finaler och det är så snyggt inramat allting - så proffsigt och stilrent. Vi har olika teman på våra finaler och jag vet att det är uppskattat av många - men jag skulle önska att det var mer fokus på hundarna än på annat runtomkring som det känns lite som ibland på vår utställning i Stockholm.

Fler glada nyheter har vi fått idag   .

 
CH Barecho Viking Princess "Vanda" har blivit Runner Up Bäst i Rasen och Bästa öppen i grupp. Man förstår ju inte alla resultat från andra länder - men det stod att hon blivit RuBOB and open in group   . Så jag tror min översättning stämmer skapligt i alla fall   .
 

Så blev det äntligen dags för en världsutställning igen   . Förra året blev det ingen för oss då den var i Ryssland och det kändes alldeles för osäkert och krångligt att ta sig dit... Den vi var på sist var alltså i Milano, Italien juni 2015. Då blev Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) BIR från unghundsklass   . Egentligen skulle årets upplaga av WDS (World Dog Show) varit i Ecuador, men av olika anledningar (mest ekonomiska tror jag) kunde de inte arrangera den varför den gick till Tyskland som var de som kom tvåa i omröstningen om vilket land som skulle få arrangera 2017 års WDS.

I tisdags kväll startade vi alltså resan mot Tyskland, vi var då jag, David, Jenny (som har Yalla) och Eva (som har Sindy). De hundar vi hade med oss var Paco, Pasta och Curry - och sedan var då Yalla, Sindy och Jennys welsh GT med oss. I bilen hade vi även Bessie (Barecho Odd Molly at Peasblossom) som vi lämnade till hennes husse då hon skulle hem efter att ha parats med Paco   .

Vi hade varit "duktiga" och förbokat färjan mellan Gedser och Rostock, blev så mycket billigare att göra så istället för att betala när man kör på. Men nackdelen är då förstås att man har en tid att passa.... Vi hade bokat in oss på färjan som skulle gå 07.00 - och David tyckte vi skulle åka hemifrån vid 19.00 på kvällen, men jag som gärna vill ha gott om tid tyckte vi skulle åka tidigare. Man kan väl säga att David var betydligt mer rätt ute vad det gällde tiden än mig då vi var framme vid färjan ca 3 timmar innan den skulle åka. Men vi fick sova en stund i bilen då istället och det var nog välbehövligt.

 
Här har hundarna fått sin frukost och blivit rastade, vad de tittar på allihopa vet jag inte - men det ser väldigt intressant ut iaf   .

Eftersom vi kom fram i god tid blev jag lite sugen att handla på Primark, en affär som jag brukar hitta mycket prisvärda kläder hos. Vi har ju tyvärr inte någon sån affär i Sverige så gäller att passa på när det finns möjlighet. Jag är ju också på jakt efter nya bruna kavajer till uppfödargrupperna... det verkar rent omöjligt att få tag på så hade en liten förhoppning att hitta nåt sånt där. Efter att ha lämnat Bessie till Dave utanför affären begav vi oss in för att shoppa lite   .

 
Och jodå, nog hittade vi en hel del allt....

Resan gick hur smidigt som helst ner till hotellet som vi bokat. Jag bokar oftast hotell som ligger lite utanför städerna, dels är de billigare och har oftare generösare inställning till att man har hundar med sig. Detta hotell som vi bodde på hette Waldschlössen och låg utanför ett mindre samhälle som hette Coswig. 

De kriterier jag vill att hotellen ska ha som vi bor på är att det är fri parkering, wi-fi, restaurang på hotellet och så bra rastningsmöjligheter. Allt det stämde bra in på detta hotell, tyvärr var de rent usla på engelska men det gick hyfsat ändå med vår skoltyska och deras knaggliga engelska.

 
Jag beställde soppa och normalt sett brukar det ju vara bröd till soppan, här var soppan i brödet vilket var lite roligt. Fanns ju dock inte planer i världen att jag skulle få i mig både soppa och bröd-tallriken... Men mätt blev jag och det är ju huvudsaken. 

Tidig uppstigning blev det morgonen efter, alla hundar som skulle fönas på och göras extra vackra förstås. I PM:et vi fick hem från WDS stod det att man inte fick använda hårfön på utställningen t.ex - inte för att vi brukar göra det så ofta, men varför liksom? Nåja, vi packade in oss och hundar och åkte mot Leipzig - lite orolig ifall det skulle vara mycket köer i och med att det var vanlig arbetsdag där, torsdag. 

Men allt gick bra, vi kom fram 06.30 precis som vi tänkt oss. Parkeringsvakter i mängder fanns där för att visa var vi skulle stå. Man fick också betala i kontanter till dem, endast 6 euro - det tyckte jag var väldigt billigt om man tänker på vad det t.ex kostar att parkera när det är Stockholm hundmässa och My dog. Inga problem heller när vi frågade om vi fick påbörja en ny rad för att komma närmare - lite förvånade blev vi nog, hade förväntat oss att få argumentera om det, men icke - de var så tillmötesgående så. Hemskt egentligen när man blir förvånad över att bli trevligt bemött av parkeringsvakter på en utställning...

När vi sedan kom till insläppet hade de gjort som 10 olika ingångar med kravallstaket typ mellan. Det gjorde att det inte alls blev någon lång kö, utan de stod och skickade oss till där det var minst folk som väntade. Mycket bra system tyckte jag! De kollade en av våra nummerlappar och våra pass, sedan var vi inne på området   .

Utställningsområdet bestod av flera olika hallar som var ihopbyggda med gångar mellan dem. Väldigt bra utställningsområde tycker jag, bra med utrymme i hallarna och bra ljus och luft därinne. Visst, lite långt att gå mellan hallarna - men jag föredrar det ändå helt klart istället för där det knappt finns plats att röra sig.

Såvitt jag kan minnas var det första gången vi hade en svensk domare på vår ras på en världsutställning. Domare var Bo Skalin, kennel Skabona (collie, sheltie, chihuahua och dvärgschnauzer). Totalt var 97 ESS anmälda - en mycket bra siffra och en av de högre de senaste åren. 

Jag har muttrat inte bara en gång, utan ganska så många gånger (enligt David iaf...) att vi inte hade några juniorer att ställa ut. Vi har ju inte haft valpar på ett helt år och den kullen vi hade sista förra året behöll vi ingen valp själv ur. Och Yalla, blev förstås typiskt nog 18 månader ett par veckor före... suck.... så det har jag tyckt känns tråkigt. Det är ju något alldeles extra att få visa fina juniorer på en sån här utställning med tanke på att man får titeln Juniorvärldsvinnare-17 om man vinner klassen. Så att vi ändå hade två juniorer med på utställning var förstås otroligt roligt, syskonen "Allegro" (Barecho All Rights Reserved) och "Ayla" (Barecho Addicted To You). Förstnämnda hanen är såld till Polen och tiken Ayla är såld till Tyskland. De är efter CH Goldmoore's Gold Dreamer och CH Barecho Devil Wears Prada. Båda såg jättefin ut när jag såg dem på morgonen innan bedömningen startade så lite hopp fick jag allt att vi kanske skulle kunna få någon juniortitel ändå...

  
Och jodå, Barecho All Rights Reserved "Allegro" vann hanarnas juniorklass och fick då lägga till titeln JWW-17 till sin sedan tidigare vunna titel JEUW-17! På andra plats i klassen stod Sieger's My Kind Of Hero.

 
Nästa klass var unghundsklass där då Barecho You Rock My World "Yalla" deltog. Han var lika superglad som vanligt i ringen, dock gled han lite på mattan när jag ställde upp honom varför jag fick stoppa honom med min fot som ni ser på fotot. Då fungerade det bättre   . Tvåa i klassen blev Ruby de Syringa.

 
Här ser ni lite hur ringen såg ut. Bra storlek tyckte jag det var på den, det hade inte skadat om den varit lite större från början. Men eftersom det inte var någon bedömningen i ringen bredvid utökades storleken på vår ring vilket gjorde den alldeles lagom.

 
En väldigt annorlunda ordning på klasserna hade de här. Efter unghundsklass var det dags för championklass, och därefter working och så sist av klasserna var öppen. Varför det var så just här har jag ingen aning om...

Men här är iaf championklass hanar, som trea på fotot står CH Barecho Play Now Pay Later "Paco" som blev placerad som nummer tre i klassen. 

 
Yalla i full koncentration....

 
Sedan var det alltså dags för tävlan om CACIB, och det är ju den som får CACIB som får titeln Världsvinnare vilket gör att det är här man blir som mest nervös... De som går in här är alltså vinnaren av unghundsklass, öppen klass, championklass och working klass. Fyra hundar och alla med ägare som hoppas, hoppas på att få titeln... När så domaren säger att Yalla är vinnaren blir jag så otroligt glad förstås - det är en känsla som är svår att beskriva, men är så innerligt stolt över en sån hund som honom som dessutom man har fött upp själv   . Res-CACIB gick till hanhunden L'power Point De La Tete De Fellering.

 
Fina, fina Yalla - han har verkligen fått det bästa från båda sina föräldrar - CH Lelica's Rock The Stage och CH Barecho Glint Of Gold. 

Sen blev det en längre paus innan det var dags för tikarna att börja bedömas. Det stod nämligen att de skulle börja 11.00 och det gick väldigt fort i vår ring varför de fick vänta en stund för att klockan skulle bli 11.00

Det startade med veterantikar där vi var väldigt glada att se ännu en svensk springer få en titel, nämligen CH Art-Wave's Tempo Di Pace som fick titeln VWW-17 när hon vann klassen, stort grattis till ägare och uppfödare till henne!

 
Juniorklass tikar var ingen stor klass, endast fyra deltagare vilket måste anses som väldigt få på just en sån här utställning. Jenny visade Barecho Addicted To You "Ayla" och hon var verkligen så fin i ringen, när hon så vann och även hon fick titeln JWW-17 som sin bror blev vi förstås superglada! Tvåa i klassen var Melodie De La Tete De Fellering.

 
Vackra Barecho Xtra Sweet "Sindy" visades i unghunsklass tikar av sin ägare Eva. Tror jag aldrig sett henne så fin i ringen som hon var denna dag, även om hon alltid är fin   . En andra placering blev det för henne. Tyvärr är inte fotot speciellt bra, men vinnare i klassen är iaf Soul Of The Sea Kaladan och trea blev Milka De La Tete De Fellering.

 
Tikarnas championklass, här hade vi med CH Barecho Party In My Head "Pasta" som fortfarande är urfälld i pälsen efter sin valpkull. En andra placering blev det för henne.

  
I öppen klass tikar visade jag min "ögonsten" Barecho U Must Be The One "Curry", en andra placering blev det även för henne. Vinnare blev Springtrend Silver Shadow som sedemera blev tiken som vann CACIB och fick titeln Världsvinnare-17 av tikarna. 

 
Så var det då dags för att ta ut Bäst i rasen. Här deltar vinnande juniorhane, vinnande juniortik, CACIB-vinnande hanhund, CACIB-vinnande tik, vinnande veteranhane och vinnande veterantik. En uppgörelse som bestod av svenskuppfödda/norskuppfödda hundar...

Oj så otroligt glada vi blev när det stod klart att BIR-vinnaren var vår Yalla     .

 
BIR WW-17 Barecho You Rock My World & BIM WW-17 Springtrend Silver Shadow.

 
BIR-junior & BIM-junior

 
Foto på BIR & BIM, samt BIR-junior och BIR-veteran.

 
Lite kramande blir det förstås också   

Flera uppfödargrupper deltog i rasen och vi hade en grupp med Yalla, Pasta och Sindy som blev bäst i rasen   . Efter det pustade vi ut lite innan det blev dags för lite fotografering igen...

  
Yalla måste förstås fotas ihop med sin fina rosett, vilket för övrigt var det enda som delades ut i vår ring. I de flesta andra ringar fick samtliga placerade fina rosetter, men vi fick inget sådant. Inte ens att det fanns en skylt där det stod WW-17 eller nåt sånt för fotografering. Väldigt snålt kan jag tycka...

 
Foto med huvudpersonen och Jenny & mig måste ju förstås till också...

.... även om det innebär att jag måste kravla mig upp....

 
Barecho Xtra Sweet "Sindy" (CH Mountjoy Scurry Simon - Barecho Need I Say More). Ägare Eva Hellstrand.

       
De fyra korten här ovan här på JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" (CH Goldmoore's Gold Dreamer - CH Barecho Devil Wears Prada). Ägare Natalia Mystkowska, Polen.

 
JWW-17 Barecho Addicted To You "Ayla" (CH Goldmoore's Gold Dreamer - CH Barecho Devil Wears Prada). Ägare Eva Sommermann, Tyskland.

 
Puss på dig   

 
Det officiella BIR-fotot fick Jenny ta. Jag hade då tagit mig till området där finalringen var och efter att ha ätit hade min vila-klocka ringt så då satt jag och slappade i en stol medan David och Jenny plus Yalla gick iväg till fotograferingen. 

De hade organiserat det bra kring förhandsgranskningsringarna, det var stora områden där det fanns gott om plats för alla som skulle delta där. Däremot tog det alldeles för lång tid... En timme fick hundarna stå och vänta efter de var förhandsgranskade innan de gick in i stora ringen, alldeles för lång tid tycker jag. Inte heller på denna utställning kände domaren något på hundarna i förhandsgranskningen, samma sak var det i Växjö. Här fick vi iaf visa rörelserna för domaren, inte ens det fick vi göra i Växjö. 

Lite panik uppstod när vi såg att Allegro som blivit BIR-junior inte fanns med bland de hundar som förhandsgranskades av grupp 8-raserna. Jag fick kontakt med hans ägare som sa att hon var på väg - och skulle komma om 10 minuter... jag svarade att det nog var försent då. David pratade med funktionärerna där och sa att springern skulle komma sent. Och tur var att han hade gjort det... för typ ett par minuter innan de skulle gå in kom de dit och blev då stoppade för att det var försent. David hämtade då den kvinna han hade pratat med förut och hon sa att de fick vara med... puh... så nån minut senare äntrade han ringen.

 
En tredje placering blev det för honom där, väldigt bra gjort tycker jag - speciellt stolt att Allegro själv var helt oberörd av att all uppståndelse iom att han kom så sent dit.

 
Här är samtliga placerade i bästa junior grupp 8.

 
Allegro själv var rätt så nöjd efter finalen   

 
Yalla skötte sig superbra i stora ringen, trots att klockan var närmare 19.30 då och han hade varit igång hela dagen kändes det som. Ingen placering blev det för domaren som kom från Filippinerna - Augusto Benedicto den tredje Santos. 

Rätt så slitna, men så otroligt otroligt nöjda och stolta tog vi oss sedan till bilen för att åka mot hotellet. 

Strax innan vi kom till hotellet blev vi stoppade av polisen, men de var inte så värst intresserade av oss - de såg nog att vi var mer än trötta och tänkte det var bäst vi fick åka vidare mot hotellet...

 
Såklart blev det firande med lite "champagne" som Jenny bjöd på innan vi stupade i säng... Inte ens Curry orkade hoppa omkring i sängen utan hon la sig för att sova direkt   .

Resan hem gick lika smidigt som resan dit, så ca 02.00 på natten mot lördag var vi hemma igen. Så skönt...

Och lördagen blev en riktig slappardag för oss, jag bakade en smulpaj som vi åt tillsammans med Jacob när vi kröp ner i soffan och kollade en film på eftermiddagen.

Sen på kvällen kom Henric, Viktoria och Elis för att äta lite ihop med oss.

 
Härlig ålder det här...

 
Men ett bad kändes nödvändigt...

 
Sen blir man såhär trött efter mat och bad.... goaste Elis   .

Tja hur det nu är - hur trött man än är efter en sån här resa så kan man ju inte låta bli att längta till nästa... Så hotell är redan bokat inför nästa års WDS, ska bli sååå kul   !
 

If love alone could have kept you here you would have lived forever   

 
C.I.E NORDUCH FIJV-08 WW-11 SEV-14 Barecho Quest For Success "Claudia/Clådan"
20/10-2007 - - 1/11-2017 
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans   

I lördags morse var det dags att åka mot Mjölby igen - tror inte det är många av de utställningarna som SSRK har där i februari och oktober som vi har missat. Tycker den avdelningen är en av de som brukar ha mest intressanta domare så det är nog en av anledningarna. En annan är förstås att det inte är så många andra utställningar just i den tiden - och för mig som inte ställt ut själv sedan i slutet av augusti var denna efterlängtad   .

David och jag åkte hemifrån strax efter 03.30 och vi mötte sedan upp Jenny & hennes hundar i Heby. Mellan Sala och Västerås blev vi ikappkörda av en grå minibuss - och tja, David körde nog inte helt laglydigt varför han blev lite smått stressad när den slog på fullt med blåljus när den var alldeles bakom. Men den bara körde om i en himla fart och slog av blåljusen strax efter den kommit om oss. När vi sedan kom till Västerås stod det polisbilar på flera ställen - uppe på refugen och det tillhör ju inte vanligheterna... Senare under dagen läste vi att någon polischefs hus hade blivit beskjutet under natten så det var förmodligen därför - väldigt obehagligt när sånt händer. Tydligen låg det barn inne där och sov när det hände.... Fy så otäckt   .

Annars gick resan bra - och vi kom fram dit strax efter 07.30 Inte många andra som kommit dit före oss, men så skönt att vara ute i god tid. Vår ring låg på vanliga stället - känns tryggt och bra! Och självklart satte vi oss på samma ställe där vi brukar sitta, jaaaa men vill ju inte förnya sig i onödan inte.

Vi hade bara tre hundar anmälda - Yalla & Curry och så cockern Svea. Sedan hade vi också två hundar som vi fött upp som var anmälda - Elsa & Fritz   .

Annelie Karlsson (kennel Linmoor) dömde Engelsk Springer Spaniel - alltid roligt med en rasspecialist! Cocker dömdes av Eva Liljekvist Borg.

Först ut var Fritz (Barecho Above And Beyond) i juniorklassen, han fick excellent och blev placerad som nummer tre av totalt fyra i klassen. Så roligt att få se honom i ringen, fördelen när man inte har så många anmälda själv är förstås att man har tid att titta lite på hundarna i ringen. 

Yalla (Barecho You Rock My World) vann unghundsklassen med CK - visad som vanligt av Jenny. Han skötte sig perfekt som vanligt, alltid lika kul att se honom i ringen med svansen viftandes från sida till sida i rörelse   . I bästa hanhundsklassen placerades han som nummer fyra.

Elsa (Barecho Xfactor Dream) kom på plats nummer två i unghundsklassen efter att först ha fått ett Excellent. Det har hänt mycket med henne nu på slutet, roligt att se   .

Sen var det dags för Curry (Barecho U Must Be The One) och Svea (Backhills Just Awesome).... Jag hade alltså två hundar att visa på hela dagen och det krockar såklart - det är alldeles hopplöst att visa fler raser. Nu hade jag sån tur att bästa Stina Frankesjö kunde hjälpa oss att visa Svea. Jag hann faktiskt först visa Curry på enskilda bedömningen, sedan iväg för att visa Svea på enskilda i cockerringen. Men sedan hann jag inte med Svea mer utan fick lämna henne till Stina medan jag gick tillbaka till springerringen för att visa Curry.

Svea gick fortfarande i öppen klassen även om hon blev champion i Sundsvall för några veckor sedan. Nuförtiden får man ju inte byta klass efter man anmält - något som jag tycker är helt obegripligt varför man inte får. Om de blivit champion och man vill ställa ut dem i championklass borde man väl få byta? Hur svårt kan det vara? Nåja Svea vann iaf klassen med CK - och samma sak gjorde Curry. 

Svea var så himla fin med Stina i ringen    (jodå jag lyckades kika lite från där jag stod...) och det var så roligt att se när hon blev bästa tik! 

 
I BIR/BIM fick hon se sig slagen av snygga hanen Backhills Living The Dream som blev BIR och Svea blev alltså BIM.

I springerringen var det spännande värre - Curry skulle ju bli champion om hon fick sista certet... Och det blev hon eftersom även hon vann bästa tik   . Cert nummer 16 blev det för henne och därmed fick hon titeln SEU(u)CH - så otroligt roligt! Spelar ingen roll hur länge man har ställt ut, det är något alldeles extra när de blir färdiga champions   

 
Hon slog dessutom till med att bli BIR - jag är så glad att hon tycker utställningar är roligt igen och att pälsen ÄNTLIGEN kommit tillbaka. BIM blev CH Lordsett Truly Madly Deeply.

 
Lite fina kort måste förstås tas dagen till ära   

 
Helt otroligt att vi alla tre ser in i kameran samtidigt....

... såhär såg det ut strax före kortet togs. Alltså jag har sagt det förr men jag måste säga det igen - vi har dom absolut bästa hundmänniskorna i vår ras, det är jag övertygad om. Så härlig stämning det är kring ringarna för det mesta och såvitt jag ser sägs det grattis när någon vinner, och bäst av allt - vi kan ha roligt tillsammans och vi ställer upp för varandra om det behövs   .

 
I BIS/BIM-finalen vann Svea - väldigt roligt och fina priser fick vi också. Just det, det är också en av anledningarna till att vi ofta återvänder till denna utställning. Här snålas det inte med priserna som på många andra utställningar - vinner man tycker då jag man både ska få en fin rosett och lite priser med sig hem   .

 
Curry slutade som BIS-3 i Best In Show-finalen som dömdes av Eva Liljekvist Borg.

När vi sedan kom hem åkte David in till Sandviken för att handla köpmat åt oss - och jag tog emot goaste Elis som vi hade äran att få vara barnvakt åt. Han var lika trött som oss så det blev en tidig kväll för oss alla tre...

Måste bara avsluta med det här söta kortet på Pasta som inte kan låta bli Fays valpar. Hon älskar verkligen valpar - och hon leker med de som är kvar av hennes så vilt ibland att jag blir orolig hon ska göra illa dem. Men Fays är hon lite försiktigare med, iaf än så länge....  

Ja nu är vi tillbaka hemma igen, skönt ändå att få sina vanliga rutiner - även om det förstås är väldigt skönt med semester också. Meeen, man tröttnar ju på det också till slut   .

Resan hem tog mer än ett dygn. Vi lämnade Yvonne och Roberts hus ca 11.30 på måndag australiensisk tid - då var det alltså söndag kväll här hemma. Sedan åkte vi först ca 8 timmar till Singapore och den resan var den jag tyckt varit jobbigast av de flygresor vi flygit under resan. Jag kunde inte sova alls och hittade inte heller någon bra film att se - jo en såg jag, men jag som älskar romantiska komedier fick leta länge för att hitta en enda. Sedan blev det ett stop på ca 3 timmar i Singapore innan vi det var dags att kliva på planet mot Stockholm. Eller mot Moskva egentligen. På våra biljetter stod det inget om Moskva, men vi skulle tydligen mellanlanda där för att släppa av några stycken och för att släppa på fler resenärer. Vi hade samma platser och skulle åka med just det planet till Stockholm. Vi var ändå tvungna att gå av planet, ta med allt vårt handbagage och göra en ny säkerhetskontroll - kändes mycket märkligt måste jag säga... Rejält trötta var vi ju då också så jag fick bita mig i tungan för att inte säga något spydigt - kanske inte är det rätta stället att göra det på, just på en rysk flygplats...

Till slut landade vi på Arlanda - lite försenade så det blev ca 08.30 tisdag morgon som vi anlände dit. Otroligt snabbt gick det att få ut bagaget och sedan gick resan mot Västerås där vi skulle hämta vår nya bil   .

 
Vi har inte haft vår gamla bil så länge - men vi har inte varit nöjda med den pga att vi inte fick den klimatanläggning i den som vi trodde vi hade beställt... Så nu har vi bytt in den och fått en ny bil istället - en med lika klimatanläggning som i den första Multivanen vi hade. Svart blev det nu igen - hade så svårt att bestämma vilken färg vi skulle ha.... men jag är väldigt förtjust i svarta bilar så fick bli en sån igen   . 

Hundarna blev förstås jätteglada när vi kom hem, utom Pasta som alltid är väldigt sval mot mig till en början när jag varit bortrest. Igår tittade hon knappt åt mig - men idag har hon velat vara nära mig hela dagen   . Tyra var så glad så hon skrek så att hon hade saknat mig märktes....

Fays valpar är jättestora nu - eller ja helt normalstora för sin ålder. Men när jag åkte var de nyfödda i princip och idag fyllde de tre veckor!

Resten av gårdagen gick sedan åt att titta igenom alla 14 valpar ur Gizzas och Pastas kullar - och försöka bestämma vilka som ska stanna här hemma.... inte lätt.... och jag är inte alls säker på att jag valt "rätt" då det är så många jag tyckte om i alla kullarna. Eller ja, tycker om gör jag förstås med allihopa    - men ni förstår säkert vad jag menar.

 
Ur Gizzas kull kommer vi att behålla denna hane - Barecho Bring The Gold "Biggles". Vad han ska kallas vet vi inte än...

 
Här är huvudfoto på "Biggles". Han är väldigt lik sin halvstorebror Yalla som liten - så han har mestadels kallats lill-yalla här hemma   .

 
När det gällde vilken tik vi skulle behålla från samma kull var det riktigt svårt. David fick springa med dem fram och tillbaka gång på gång i köket - men de skuttade för det mesta bara... Så det blev många turer på trimbordet innan vi till slut bestämde oss för tiken Barecho Bling Bling No Way "Blossom" - jag tror vi kommer att kalla henne Bling-Bling, men är inte helt säker på det än.

 
Huvudkort på "Blossom".

 
Om jag tyckte det var svårt i Gizzas kull så blev det ännu värre i Pastas.... För varje jag lyfte upp på trimbordet sa jag, nä men den här måste det bli... helt hopplöst så till slut fick det helt enkelt bli den jag känt mest för hela tiden - Barecho Crash The Party "Calvin" - även här är det högst osäkert vad han ska kallas. Antingen "Calvin" eller "Biggles" kommer förmodligen att bo hos Henric & Viktoria och den valp de tar hem till sig döper de själva såklart.

 
Huvudfoto på "Calvin".

Det är inte alls omöjligt att det blir någon mer kvar eftersom vi har flera osålda - som jag längtar nu att de ska växa upp så jag får se mer av vad det blir av dem   !

David har jobbat idag men jag har varit ledig. Dagen har mest gått åt till veterinära saker. Eller ja, allra först gick jag igenom all post och svarade på mejl, det tog sin lilla tid det också. Sedan kom veterinär Natalja hit och besiktigade, vaccinerade och chipmärkte alla valparna. Sen har vi också varit och tagit utstryk på Tyra, hon har börjat blöda och det är inte löp på gång utan måste vara något annat. Hon är pigg och precis som vanligt - ingen feber, hon dricker inte mycket - utan hon äter och är lika glad som alltid. Ustryket visar att hon inte har några bakterier så det är inte någon livmodersinflammation som är det första man tänker på. Märkligt är det - men det är inte alls mycket som blöder och jag tycker kanske det avtagit mer nu så vi ska hålla koll på henne bara och se vad som händer, usch man blir ju så himla orolig så fort det är något...   .

Vi var och hälsade på Elis en liten stund när David kom hem från jobbet - han växer så det knakar nu. Var så otroligt härligt att få krama och pussa honom igen efter några veckor ifrån farmors lilla gullunge   .

Imorgon är det dags för mig att jobba igen - ska också bli skönt att få komma igång med det igen   . Tja, allt är skönt att vara tillbaka till utom det hemska vädret, i morse fick David skrapa rutan på bilen när han skulle åka till jobbet....

Idag bär det av hemåt igen efter två helt fantastiska veckor, har verkligen varit avkopplande och nu har vi samlat ihop energi och värme för att klara oss ett tag hemma i kylan   .

Men först kommer här massor med kort från gårdagen när jag dömde på The English Springer Spaniel Ass of NSW Championship show här i Sydney. Drygt 40 springers var anmälda och det var en bra siffra på deras oktober-utställning, de har alltid fler på den som är i påsk, i samband med Sydney Royal.

Jag tycker alltid det är roligt att döma - men ingen ras är så rolig att döma som ESS, jag njuter varje sekund jag fått göra det och denna gång var inget undantag. Stort tack till alla utställare och till utställningskommittén som gjort ett fantastiskt jobb med att arrangera detta   .

Det tar ett tag innan man kommer in sig i ett annat utställningssystem än det man är van med annars. Här skulle det skrivas kritiker på de tre placerade i varje klass. Dock inte direkt när man gått igenom dem som hemma (för man vet ju inte vilka som ska placeras förstås...), utan först gick jag igenom alla hundar och sedan placerade jag dem. Efter det ställde de upp så jag fick skriva kritik. Kritikerna skulle skrivas direkt i en dator och tja, man kan väl säga att tekniken fungerade lite "sådär" till en början så tog ett tag innan det blev något flyt i bedömningen.

 
Här står jag och väntar på att få börja bedömningen, alltid lite pirrigt innan man får se vilka hundar som kommer in...

 
Minor Puppy Dog var första klassen. Här är blått 1:a plats och rött 2:a plats - så fick skärpa mig för att tänka till i början. 1:a blev Silvaspring Reckless Behaviour (Ndolge Think Big - Alhambra Anastasia) och 2:a Silvaspring Paint The Town (Night Prince Avendesora - Silvaspring Ribbons Of Colour)

 
Puppy dog. 1:a Cardhu Rhythm of the Heart (Goldmoore's Gold Dreamer - Cardhu Honky Tonk Woman), 2:a Sunford Red Letter Day (Sunford Marley Mo - Tetaniwha Anzac Devinity)

 
Juniorklass hanhundar var en klass med flera olika typer - så den var en av de svåraste att placera tyckte jag.

 
Junior dog. 1:a Ispy Cudgera Fonzirelli (Kinsheran Don Alfonso - Rosherville Cinders Dream), 2:a Tikimi White Collar Crime (Azucroft Dash For Cash - Margalit I'm So Divine), 3:a Asudo Scandalous (Kinsheran Kilimanjaro - Azucroft Zafirah)

 
Intermediate dog. 1:a Burlishcharm Aceofspades (Burlishcharm Runvor Ice - Burlishcharm Beauty), 2:a Azucroft World Exclusive (Reibey World Premiere - Azucroft Atlantic Jewel)

 
Australian bred dog. 1:a Kinsheran Don Alfonso (Kinsheran Darcy Dulton - Kinsheran Cosi Fan Tutte), 2:a Burchfield Light My Fire (Burchfield Thomas Magnum - Sandicam Summer Salsa), 3:a Asudo Hello Delicious (Azudance Anchors Away - Azucroft Zafirah)

 
Open dog. 1:a Cardhu Scents of Power (Wongan CJ Dennis - Kinsheran Be Scented), 2:a Reibey World Premiere (Zelini's Premiere League - Reibey Over The Rainbow)

 
Veteran dog. 1:a Ndloge Think Big (Ndolge Collectors Item - Sandicam Wild Woman Do), 2:a Azucroft Sainty (Kaetamy Golden Shadow - Azucroft Intuition)

Så dags för bästa hanhund, eller ja tävlan om Challence (Cert) kallas det ju här. Först in kommer veteranen, sedan open dog och så australian bred, intermediate, junior, puppy dog och minor puppy dog.

 
Här är alltså de som jag skulle välja mellan till bästa hanhund.

 
Min vinnare blev hanhunden från Australian bred dog - CH Kinsheran Don Alfonso. En otroligt väl ihopkommen hanhund, välbalanserad och rörde sig sunt och med bra springerrörelser   .

När då Res-CC skulle delas ut kom tvåan i Intermediate in, precis lika som det är i England.

 
Det var dock min vinnare från Open dog som fick Res-CC. Så på fotot här ovan är det CC till CH Kinsheran Don Alfonso & Res-CC till CH Cardhu Scents of Power.

Dags för tikarna, normalt sett tycker jag tikar brukar hålla mer jämn och hög kvalitet än hanhundarna - men här var det tvärtom. Hanhundarna var av bättre kvalitet totalt sett tyckte jag.

 
Bland tikarna var det några med från yngsta åldersklassen, denna klass Baby Puppy Bitch är från 3 månaders ålder.

1:a Wyldphya Hit The Jackpot (Wyldphya Tayken A Gamble - Wyldphya I Am The One), 2:a Tetaniwha Alice In Wonderland (Kinsheran Ferrando - Taniwha Hinemoa Et), 3:a Azucroft Atlantic Romance (Azudance On The Edge Of Glory - Azucroft Atlantic Jewel)

 
Minor Puppy Bitch. 1:a Reibey Wind Beneath My Wings (Reibey Paint It Black - Reibey Premiere Downunder), 2:a Silvaspring Sweet Lullaby (Ndolge Think Big - Alhambra Anastasia), 3:a Silvaspring Queen Bee (Night Prince Avendesora - Silvaspring Ribbons Of Colour)

 
Puppy bitch. 1:a Beachsprings Mary Slessor (Sunford Marley Mo - Kinsheran Etta James), 2:a Burlishcharm Aggie (Stephdie Golden Bernard - Burlishcharm Beauty)

 
Junior bitch. 1:a Ispy Cudgara Prime Suspect (Kinsheran Don Alfonso - Rosherville Cinders Dream), 2:a Asudo Sweet Serenade (Kinsheran Kilimanjaro - Azucroft Zafirah), 3:a Jamandess Watermelon Wine (Kinsheran Don Alfonso - Larona Memories).

 
Intermediate bitch. 1:a Silvaspring Brown Sugar (Ndolge Think Big - Silvaspring Ribbons Of Colour), 2:a Jamandess Duchess (Rosherville Duke of Calvdale - Larona Memories), 3:a Silvaspring Venetian Rose (Ndolge Think Big - Silvaspring Ribbons of Colour)

 
Open bitch. 1:a Burchfield Dream Catcher (Burchfield Reuben James - Sandicam River Of Dreams), 2:a Cardhu Scentually Yours (Wongan CJ Dennis - Kinsheran Be Scented), 3:a Azucroft Atlantic Jewel.

 
Veteran bitch. 1:a Azucroft Zafirah (Azudance On Broadway - Fraelighte Play th Field)

Så var det dags för bästa tik... samma ordning som för bästa hanhund, yngsta klassen är inte med i tävlan om CC.

 
Tikarnas lineup i tävlan om CC.

 
Bästa tik blev tiken från Puppy bitch Beachsprings Mary Slessor - en otroligt välbyggd tik. Ni vet när man känner igenom dem och allt bara sitter på rätt ställe. Hennes svans åkte lite upp och ner så jag hade gärna sett henne lite livligare i ringen - men jag kunde bara inte motstå hennes typ och balans. 

 
Här är CC-vinnaren Beachsprings Mary Slessor och Res-CC Ispy Cudgara Prime Suspect. Många tikar var stora och grova - jag hade gärna sett lite mer könsprägel på flera. Men dessa två var superfina - en perfekt balans mellan kraft och elegans.

 
Ett bättre foto på Res-CC vinnaren, tiken från juniorklass.

Så var det dags för BIR/BIS...

BIS blev hanhunden och Runner up BIS blev tvåa bästa hanhund. Väldigt lika varandra, men första var för mig i mer balans och hade en bättre front. 

Sen var det fullt med finaler....

 
Baby Puppy in show
 
Baby puppy in show

 
Minor puppy in show blev hanhunden.

 
Puppy in show blev tiken.

 
Junior in show blev tiken.

 
Intermediate in show blev tiken.

 
Open in show blev hanhunden.

 
Veteran in show blev hanhunden.

 
Bästa avelsgrupp hanhund hade BIS-vinnaren - Kinsheran Don Alfonso.

 
Bästa avelsgrupp tik hade veterantiken Azucroft Zafirah.

 
Ni ser vilken stor härlig ring de bedömdes i - och perfekt väder för utställning var det också, mulet med lagom temperatur. Lite regn kom det efter bedömningen, men det var så lite att det knappt märktes...
 
Så mycket fina priser att dela ut.

 
Det finns också en klass för steriliserade hundar och här var de två som deltog här. Vinnare blev hanhunden Burlishcharm Opie och bästa tik var Waringahfarm Beautiful.

 
Carina skrev kritikerna åt mig och hon dömde också alla handlingklasser efteråt - det var inte bara juniorhandling utan de hade för vuxna också. 

   
Vi passade på att ta några foton på Vanda och oss också - känns lite sorgligt att lämna henne.. men vet att hon har det hur bra som helst här och jag hoppas verkligen jag kommer att komma tillbaka om några år och träffa henne igen   .

Tusen, tusen tack till alla som varit så otroligt gästvänliga och tagit hand om oss alla fyra på bästa sätt vi har som sagt haft det helt underbart här - men ni vet ju hur det är, borta bra men hemma bäst och nu längtar vi alla hem till allt utom det kalla vädret...

Yvonne jobbade även i torsdags så det var Roberts tur att ta hand om oss även den dagen. Nu var det dags för oss att ta oss in till centrum av Sydney och se på alla sevärdheter där och där finns det verkligen massor att se. David och jag såg dessa när vi var här sist, men en hel del var förändrat även om såklart de stora sakerna man vill se såg ungefär lika. Men lika roliga var de ändå att se igen - fantastiska byggnader som jag hoppas jag får en chans att se igen någon gång i framtiden    .

 
Harbour bridge i bakgrunden. Vi nöjde oss att se den underifrån och åka på den i bil. Att gå längst upp på den som ni kan se en del andra göra var inte aktuellt för oss...

  
Ett till foto med bron i bakgrunden - fast taget från andra sidan hamnen.

 
Men vi tar väl operahuset också då när vi ändå håller på och fotar oss   .

 
Ett stort kryssningsfartyg låg inne i hamnen. David har pratat en del om att han skulle vilja åka på nån sån kryssning nån gång i framtiden, men jag har varit skeptisk. Tror att jag skulle bli uttråkad - men tydligen går man ju i land lite då och då samt att det verkar finnas Wi-fi på de flesta kryssningar så jag har gett efter LITE.... men bara det lilla gör att David nu tittar på olika kryssningar, hytter och allt möjligt.... Jaja, nån gång om typ 10 år kanske det blir av   

Dessa ställen måste var ett av de som det fotas mest på i hela världen och man vill ju inte sticka ut alltför mycket.... så en hel del foton blev tagna här.

 
Här är vi alltså på andra sidan mot vi tog de första korten under bron och med operahuset i bakgrunden. Vi gick aldrig in i operahuset denna gång heller utan såg det bara från utsidan. Lite roligt att det var en dansk arkitekt som ritade operahuset och om jag förstått det hela rätt ska det föreställa vita segel på själva huset. Danmark verkar populärt här för på flera ställen fanns skyltar om dansk glass - jag har ingen aning om vad det är för speciell glass även om jag varit där massor med gånger, men de verkar tycka om det här i alla fall   .

 
Det kryllade av turister här förstås så inte så lätt att få ett foto bara på David och bron...

 
Där vi var först var det lite lugnare... eller så skrämde jag bort dem.

 
Väldigt fint kring centrum - tror området kallades the Rocks eftersom det fanns en hel del gamla hus där som var byggda av sandsten bland annat. 

 
Vi åt lunch på en mysig liten italiensk restaurang i den "gamla" delen av staden. Jag åt Gnocchi som jag tycker är så otroligt gott men som så sällan finns att beställa. De andra åt pizza - Robert tog bara kaffe och kaka, verkar inte som de äter varm mat till lunch här på samma sätt som vi gör hemma. 

Vi var också in i en affär i samma kvarter, den var full av fantastiska fina kavajer - mestadels gjorda i siden. Han som ägde affären var där och han visade hur han gjort kavajerna och hur han valt färgerna osv. Han sa att han gjorde kavajer till Elton John också.... Behöver jag nämna att det inte stod några priser på kavajerna, kändes inte direkt som de var i prisklassen för att stoppa svettiga köttbullar i fickorna   .

 
Vackert   

 
Såna här var det lite här och där på marken kring hamnen och de skulle visa strandlinjen 1788 vilket var det år de första engelska fartygen kom dit. 

 
Ett sista kort på pampiga bron innan vi åkte mot Manly Beach   .

Eller bara ett till ändå, på fantastiska operahuset. Nån gång skulle jag vilja gå på någon form av uppträdande därinne... Men får se när det kan bli, kanske om 10 år igen ifall vi återkommer vart 10:e år.

 
Nästa stopp för oss var alltså Manly Beach. Jag hade ingen bikini med mig, det var förstås varmt men kanske inte tillräckligt varmt ändå för bad och solning på stranden för mig som är så frusen...

 
Rejäl strand måste man ju säga - och så härlig sand, åh vad härligt det är att gå barfota i sanden, I love it   .

 
David och Micke var inga badkrukor som oss andra - de badade en bra stund i de höga vågorna. På ett ställe av stranden fick man inte bada - varför vet vi inte. David tror det var något på botten där bara, men jag tror det var ett stort avgrundshål eller något sånt där.... Och orolig som jag är när det är vatten höll jag koll på dem hela tiden när de var i vattnet, vad jag skulle göra åt det hela om något hände kan man ju fråga sig eftersom jag inte kan simma. Carina som låg och solade bredvid mig sa att jag kunde säga till henne isåfall så skulle hon fixa det, hmmm.... det kändes väl "sådär".... Nu gick ju allt bra fast jag tyckte de drog sig mer och mer åt det område där man inte fick bada.

   
Carina höll koll på helikoptern som var ute på hajspaning. Om de ser en haj ringer de badvakterna och larmet går - alla upp ur vattnet.... Hua säger jag bara, tycker det kan vara nog så obehagligt med gammelgäddan hemma i Storsjön.

 
De hade såna här drickstationer med kallt, fräscht vatten - behövs förstås där det kan bli otroligt varmt under deras sommar. 

 
Robert servade oss hela dagen, herregud så bra vi har det här borta - man skulle kunna vänja sig med detta....

 
Dom här fina träden ser man lite överallt häromkring - de finns i flera färger men de röda verkar vara vanligast.

 
De kallas Bottlebrush - och tja, man behöver ju inte vara Einstein för att förstå varför   .

Fredag var det Yvonnes tur att ta hand om oss igen, tur de kan turas om så de får vila upp sig lite emellan. 

 
Vi började dagen med att åka tillbaka till det utställningsområde där vi var i måndags, det är också där jag ska döma på söndag. På det området finns också lokala kennelklubbens (NSW) kontor. Yvonne skulle hämta några priser där till söndag och vi skulle också se vilken ring det blir för springers på söndag. Yvonne skulle också se till att jag fick ett uppfödardiplom för Vandas Australiensiska championat. Det skulle nämligen ha skickats till oss enligt denna kennelklubb. Något sånt har vi dock inte fått... Yvonne bad dem skriva ut ett nytt till oss som vi kunde få, men nej det kunde de tyvärr inte göra.... Då måste hon först ta kontakt med oss och be oss skicka ett brev till dem där vi skrev att vi inte fått detta diplom - och det skulle skrivas under av oss båda. Okej, sa Yvonne - de står här utanför så det kan jag ordna på en gång! Haha... var nog inte det svar de hade förväntat sig, de var nog bara för lata för att skriva ut det - men nu när vi var där och skrev ihop detta brev direkt hade de inget annat val... Tror dessa kennelklubbar är lite lika "all over the world"...

 
Så till slut fick vi varsitt diplom David och jag - vi fick även denna fina "sash", verkligen roligt att uppfödarna uppmärksammas lite också   .

Efter besöket där åkte vi mot Blue Mountains som inte är långt ifrån där vi befann oss då.

 
Första stoppet där blev vid Warragamba Dammen. Det var därifrån som allt vatten i Sydney kom ifrån.

 
Det var som en liten utställning där också om just denna damm och vatten i största allmänhet. Man får sig verkligen en tankeställare om hur vi slösar med vatten i vår del av världen, spolar toaletter med vatten man skulle kunna drinka osv när det finns så många ställen där människor dör för att de inte har rent vatten...

 
Om dammen skulle brista skulle det innebära att hela området kring där Yvonne och Robert bor skulle bli översvämmat. 

 
Svårt att få till bra foton på alla papegojor i träden, men det är så härligt att se alla dessa flockar av papegojor som flyger omkring överallt - superhäftigt!

 
Efter detta var det dags för lunch igen. Vi åt på ett café där de också hade många maträtter - det fanns också en "Gift shop" i anslutning till den. Många fina saker fanns det där och när tanten som hade denna affär hörde vi var från Sverige frågade hon om vi inte ville se deras Panorama-painting. Det ville vi förstås! Man fick dock inte ta foton där så har inga därifrån. Det var i alla fall ett runt rum där man stod i mitten och så var det målat på väggarna så otroligt fint gjort att det såg ut som foton. Det var på operahuset och harbour bridge i Sydney, guldkusten med Brisbane i bakgrunden, stora barriärrevet, Ayers rock och three sisters från Blue Mountains. Nedanför dessa målningar fanns uppstoppade djur av olika slag. Otroligt imponerande var det att se! Inget behövde vi betala för detta heller - de tyckte väl vi var exotiska som kom från isbjörnslandet.

David fick ju inget handlat när vi shoppade sist och så kan vi ju förstås inte ha det. Så på vägen hem stannade vi på ett större köpcentrum som var som typ outlet med flera märkesbutiker - passar ju David som handen i handsken det   .

Och jodå, mycket riktigt. Han hittade både jacka, byxor och en skjorta där. Jag köpte bara en sak - en polotröja i jätteskönt material just för ifall man skulle anstränga sig och bli svettig. Kommer att bli kanon för mig att ha i ridhusen i vinter   .

På kvällen hade vi sedan bestämt att vi skulle bjuda ut Yvonne och Robert på en restaurang. Robert hade bokat bord på en restaurang i närheten. De hade Australiensisk mat förr men nu hade de bytt ägare och det var mer typ Libanesisk mat eller kanske Turkisk. Väldigt annorlunda mot för vad vi är vana med så det var kul   .

       
Det hade varit som en plantskola där tidigare och det förklarade den otroligt fina omgivning som fanns kring restaurangen. 

 
Fint var det inomhus också - de hade tydligen många bröllop där och det kan jag förstå så vackert som det var.

 
Underbara människor är de verkligen Yvonne och Robert - och det tar så väl hand om oss, hoppas de kommer till Sverige nån gång i framtiden så vi får ge något tillbaka till dem   .

 
På väg från restaurangen - klockan var inte så mycket men det blir mörkt fort här, men så varmt och härligt ändå - och INGA MYGG, underbart   !!

 
Jag har beundrat deras otroligt fina springerskylt ända sedan vi kom hit första gången - jag skulle absolut vilja ha något liknande hemma hos oss. Men de springers man ser som skyltar har hittills varit så fula att jag inte velat ha dem....

... så när vi kom tillbaka från Blue Mountains och shoppingen fick jag denna fina av Robert. Han hade gjort den under dagen, blev så otroligt glad     ! Han hade lagt till en lång svans på den och förlängt nosen lite på den de hade, nu ska vi bara måla denna när vi kommer hem och ska den upp på grinden! Den fick inte plats i resväskan men vi har tagit hem skrymmande saker förr från Australien så det ska nog gå även denna gång. 

Idag har varit en rätt så lat dag för oss - eller ja den startade med en promenad då vi i något svagt ögonblick lovat Carina och Micke att vi skulle följa med. Och tror ni inte jag fick en allergisk reaktion på armarna och även på benen denna gång!! Enda människan i världen som är allergisk mot motion är tydligen jag...haha...   

 
Massor med hundar såg vi på vår promenad och denna gång var det ingen som smet ut från gården och sprang mot oss som sist... Vi såg dock denna känguru som tittade väldigt intresserat på oss och hundarna när vi passerade. Vi kunde inte se helt, men vi tror den hade en liten unge som tittade ut från pungen på magen. 

Vi åkte sedan till ett ställe som hette Costco - man fick bara handla där om man var medlem, eller ja man var tvungen att vara medlem för att kunna få gå in där till och med. Vi fick följa med Yvonne in eftersom hon är medlem, men det kändes lite märkligt. Var otroligt blandat med grejer därinne - både kläder och leksaker fanns det, samt tv-apparater, hushållspapper, vitaminer, mat  - ja allt möjligt blandat hursomhelst så lite svårt att hitta något när man inte var van med stället. David luktade sig dock till en Calvin klein-skjorta, såna kalsonger och en hugo boss tröja till bra priser   . Jag köpte faktiskt en tröja till mig själv där jag också, för en gångs skull inte till någon utställning utan en som jag kan ha till vardags hemma.

 
Robert har badat och fönat de hundar som de ska ha med sig på utställningen imorgon. Ja de ska förstås inte ställa ut för mig - utan det är en open show där efter att jag har dömt färdigt och där ska deras hundar ställas ut. 

 
Vanda var en av de som skulle badas. Hon var lite småtjock när vi kom hit, men efter att ha varit med på morgonpromenader varje dag nu i snart en vecka har hon faktiskt fått en fin liten midja.

 
Så söt   .

Ikväll blir det Barbeque här hemma, deras dotter Michelle med pojkvän kommer hit också så det ska bli trevligt   . Sedan ska jag sätta mig och läsa Engelsk Springer Spaniel-standarden på engelska inför imorgon - bra att bli lite påmind om de engelska orden i standarden eftersom jag ska skriva kritiker på alla hundar på den utställningen.

I onsdags var det dags för lite shopping igen   . Yvonne och Robert bor strax utanför Sydney, i Riverstone, och där fanns ett jättebra shoppingområde. Det var som typ fyra block med lite olika sorts affärer och där det fanns en stor affär som var själva huvudaffären i varje block. Två av dessa var mataffärer och där var det mest butiken med krims-krams (typ lite inredning och mediabutiker och såna där butiker som man bara inte kan förstå hur de kan överleva...). Två av blocken var klädaffärer och där fanns två olika lågprisaffärer som huvudattraktion. Den ena hette Target (påminde om Primark lite men färre kläder och lite mer av andra saker) och den andra hette något liknande BJ, vi handlade inte där så kommer inte ihåg exakt namn.

Yvonne jobbade onsdag och torsdag så Robert skjutsade dit oss och kom sedan för att hämta oss några timmar senare. Av oss fyra är det helt klart David och Carina som är de som gillar att shoppa mest - men denna gång var det Micke som köpte flest saker och jag näst flest. Carina shoppade också en del, men David shoppade inget alls. Han letade efter en jacka i första hand, men är ju lite svårt att hitta höstjackor här nu eftersom de går mot sommar. De sista dagarna här har det varit runt 30 grader, otroligt skönt   - i Canberra var det betydligt svalare, speciellt på morgnarna då det var runt 9-10 grader ungefär. Detta väder passar oss mycket bättre! Man kan se att de flesta söker sig till skuggan och så står det fyra människor i solen, de märkliga som kommer från kylan i Sverige.

 
Vi hittade en jättebra butik nästan på en gång. Jag handlade lite kläder åt Elis där, samt blusar/skjortor till mig att ha under kavajerna på utställningar och så ett gäng toppar som typ kostade 30:- styck. En kofta hittade jag där också. Carina köpte också ett gäng toppar på samma ställe.

Sen på Target fanns det flera kavajer, Micke köpte flera stycken där och Carina och jag köpte en var (likadana men vi ska inte ha dom samtidigt   ). Före det hade Micke köpt flera par byxor också, tror det  ävenvar ett gäng T-shirts till honom. De köpte också en väska att ha till handbagage, var ju bra så de kunde lägga alla sina påsar där i. Jag hittade shorts på ett ställe så det blev ett par vita och ett par svarta inhandlade. Så bra priser i alla affärer däromkring så svårt att motstå att handla, även för mig!

 
Lite märkligt kändes det att de redan börjat med julskyltningen här. Kassen vi fick till kläderna vi handlat var också med julmönster.... Undrar om det har startat hemma redan också? Känns ändå lite märkligare här där det är 30 grader varmt typ...

Finns ju få saker som gör en så trött som shopping - så det var skönt att åka tillbaka till deras hus och slappa lite efter en halv dags gående i affärer. Jag chattade också litegrann med barnen på jobbet, så roligt att se dem allihopa - hur trevligt det än är att åka bort så längtar jag hem till min vardag ändå   .

 
Här är Roberts bil - jättefin och luktar inte ens hund i den eftersom de har alla sina hundar i trailers bakom bilen istället för inne i bilen. Nästan alla har så här har vi sett på utställningarna.

 
Sån vacker buske vid deras hus. Just de här röda blommorna ser man ofta i varma länder och de är så fina tycker jag. Vi sover med fönstret öppet och man hör alla deras vårfåglar som sjunger sent på kvällarna och tidigt på morgnarna, jättehärligt. Och när man tänker på den hemska årstid vi har framför oss får man tanka i sig så mycket som möjligt nu av värme och fågelsång för det dröjer länge, länge innan vi får något sånt hemma...

Vi tittade lite närmare på några av deras hundar under tidiga kvällen. En lite backyard-dog show helt enkelt, de är ju de bästa ibland   .

   
Först ut var Vanda (CH Barecho Viking Princess, e. CH Barecho Play Now Pay Later u. CH Barecho Devil Wears Prada). Det är hon på båda dessa kort. Hon flyttade hit för ca 1 år sedan och hon var ju så pass stor när hon flyttade hit så att hon skulle känna igen oss förstod vi nästan... Men jag som är av den blödigare sorten blev förstås alldeles tårögd när jag träffade henne i Canberra i söndags. Syntes direkt att hon kände igen mig, hon skrattade som sin pappa Paco och hon är sååå lik honom på många sätt   . Tyvärr också på det sättet att hon inte vill stå still när man ska ställa upp henne, nej svansen går som en propeller därbak och hon kan inte koncentrera sig alls på att vara still. Både Robert och jag försökte ställa upp henne men ingen av oss lyckades speciellt bra.... Jag är iaf väldigt nöjd med henne, helt klart den av Mirandas valpar som jag tycker är bäst. Jättevackert huvud med mörka ögon, härlig front och bröstkorg och långa, fina rörelser.

     
Dessa tre kort ovan är på deras unga hane "Ice" CH Fraelighte Frozen To Touch. Han är ett resultat av inseminering av sperma från en gammal hanhund som jag alltid har beundrat på foton. 

 
Här är Ice's pappa - CH Fraelighte Flying Intime. Han var född 1990.

 
Detta är Ice's mamma - CH Larona Wing and a Prayer.

 
De hade flera fina hanhundar, bland annat denna hanhund "Brax" (CH Azudance On The Edge Of Glory). Han blev BIR på Melbourne Royal som var samma helg som vi dömde i Canberra.

 
Ännu en fin hanhund var "Aiden" (CH Azudance Little Lion Man).

 
De har också några Field Spaniel. Denna tik gillade vi skarpt. Härliga proportioner och rejäl benstomme. Hon rörde sig också jättebra, tyvärr var hon steriliserad efter en livmoderinflammation.

 
De hade också denna 10-månaders tik hemma, också hon väldigt välbalanserad - jag är inte säker men tror hon kan vara barnbarn till den äldre tiken på fotot här ovan.

Eva och Martina var och tittade på våra valpar och skickade lite foton på några av dem. Så roligt att se, tusen tack för att ni fotade dem - jag är ju såååå nyfiken på hur de ser ut nu! Gizzas valpar var 7 veckor när korten togs och Pastas 6,5.

 
Här är lill-yalla, valpen vi kallar Biggles. Han påminner så mycket om Yalla som liten valp   

 
De andra hanhundarna i Gizzas kull är också jättefina - detta är Balthazar...

... och här är Bacchus.

Tikarna var lite mer envisa att få att stå ordentligt - men ett jättefint kort blev det iaf på tantiken...

... som vi kallar för Bounty.

 
Calvin var en av mina favorithanar i Pastas kull redan när jag åkte - han är ett riktigt matvrak så en rejäl mage har han...

   
Detta är Cloetta, en av tikarna i Pastas kull. Hon har varit min favorit sedan de föddes...

   
... men den andra tiken, Corona, kommer mer och mer hon också.... På tisdag när vi kommer hem blir det klippning och nya foton av alla valpar, 14 stycken så det kommer att ta lite tid... men som jag längtar att få känna igenom dem igen