... på människor som jag trott varit så mycket bättre än vad de faktiskt visat sig vara. Besviken på mig själv för att jag låter alltför mycket av min tid upptas av tankar på dessa människor.

Så många gånger jag har valt att inte tro på elaka saker som sagts om andra - men sedan har det visat sig att allt det de andra sagt har varit rätt och jag har försvarat någon som inte alls förtjänat det. 

Likväl är ju den enda man kan ändra på sig själv eller hur? Men vad ska man göra när man ogillar att vara osams och ogillar bråk - men inte kan acceptera att behandlas hur som helst? Ingen vill väl vara en "dörrmatta" - eller?

Jag har tagit många felaktiga beslut i mitt liv - och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag ångrat flera av dem. Men, gjort är gjort - och saker som ligger bakåt i tiden kan man aldrig göra något åt, bara lära sig något av det som hänt. 

Varför kan vi inte bara acceptera att vi alla är olika och respektera varandra? Jag tjatar om samma sak igen - för att få respekt måste man ge respekt! Men ack så svårt, då det oftast är så att vi anser det jag tycker är rätt och det andra tycker är fel.... Inte konstigt att det är krig i världen när man inte ens kan hålla sams inom samma intresse som hunderiet är!

Hittade detta i min gamla dator när jag gick igenom de dokument jag hade där. Detta skrev jag hösten 2009, och jag har nog inte helt lyckats helt med det jag lovade - men jag har det i tankarna och försöker leva efter det så gott jag kan...

"Hur vill vi ha det?

Ja, den frågan har jag funderat över en hel del den sista tiden. Hur vill vi ha klimatet oss uppfödare och springerfantaster emellan? Vill vi skicka anonyma brev för att smutskasta andra uppfödare, vill vi skicka in anmälan på andra uppfödare i hopp om att de ska få någon typ av bestraffning, vill vi slänga ur oss sura kommentarer till våra ”konkurrenter” och vill vi ta första bästa tillfälle för att snacka ”skit” om andra uppfödare?

Det handlar inte alls bara om att snacka skit, utan om att lyssna också. Vi väljer själva om vi vill vara sensationslystna och glatt lyssna på när det talas nedsättande om andra. Vi har alla ett ansvar för rasen, och att skylla på ”jag tänker bara på rasens bästa” när man t.ex skickar anonyma brev håller inte i längden. Är det någonting som förstör för en ras så är det all osämja som finns inom rasen. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som blir bättre av ”skitsnack” inom en ras? Jag för min del kan inte komma på något, men jag kan komma på tusen saker som blir sämre av det…

Man måste inte älska alla, men jag är av den uppfattningen att man faktiskt måste respektera de andra uppfödarna för att rasen ska kunna utvecklas positivt.  Den som står som uppfödare till en kull är också den som får ta ansvar för den. Ingen annan uppfödare behöver göra det, och inte heller rasklubben. Man måste inte alls tycka att det är en bra kombination som görs eller vad det nu gäller – men man måste respektera varandra och inte tro att andra uppfödare är så olik en själv! Alla vill vi få fram så bra individer som möjligt, det är därför man tar en valpkull. Men, vi har olika prioriteringar och tankar – och det ger ändå en bra mångfald för rasen att stå på.

Jag menar inte alls att vi inte ska våga säga vad vi tycker, eller att vi alla ska tycka lika. Det är såklart utvecklande för både oss och rasen att ha högt i tak under diskussioner, men när diskussionerna övergår i rena personangrepp så har det gått för långt. Vissa saker kommer man såklart aldrig att komma överens om, men då har man gjort ett försök och kan enas om att man helt enkelt tycker olika och respekterar varandra för det.

Jag är mycket medveten om att inte jag på något sätt är bättre än någon annan vad det gäller detta, men jag har kommit till insikt om att jag vill göra vad jag kan för att förbättra klimatet oss springerälskare emellan. Den enda man kan ändra på är sig själv, eller hur? Jag är beredd att ta första steget för att göra något som jag tror är nödvändigt för rasens positiva utveckling, därför kommer det från och med nu inte att komma ett ont ord om någon annan springeruppfödare över mina läppar, och om det gör det (gud förbjude…) så var snäll och påminn mig. Jag räcker ut min hand och ber om ursäkt för de gånger jag har betett mig illa och sårat någon, frågan är – fattar ni tag i den på andra sidan….

Helene Björkman"

När vi kom hem till hundarna och Jacob på natten till måndagen så blev hundarna förstås glada - men de har verkligen ingen tidsuppfattning. De var typ lika glada som när jag varit på Ica och handlat - alla har haft det bra förstås, och de sista att komma hem var Tyke och Tekla igår. Tekla var jätteglad att se mig - hon är nog den enda Affenpinschern som "skrattar" som ett äkta långöra när hon blir riktigt glad. Tyke var väl också glad - men inte alls överdrivet. När sedan hans extrahusse gick - ja, då gick han med honom. Typ, det var ju kul att hälsa på den här familjen - men nu åker vi väl hem till oss...  . Haha.. dom är för roliga, men så skönt att de trivs så bra när vi är borta   .

Det tar sin tid att packa upp och få ordning på allt här hemma igen, man blir lätt "förslappad" när man varit på semester - men nu så börjar jag känna mig "fit for fight" igen. Imorgon bär det av söderut också för utställning i Hässleholm både lördag och söndag, ska stanna på en valptitt efter vägen först och sedan sova över hos Maria i Hallsberg   .

I måndags var vi och hämtade en "ny" begagnad bil till David. Det är en ny leasingbil till honom då hans gamla gått 17000 mil nu, det körs en hel del bil här hemma måste jag säga.... Men så trivs vi båda två bakom ratten också :-) Nu har dock jag fått konkurrens om att köra åt David när han kör - han brukar ju säga att våra bilar är högerstyrda eftersom jag måste kommentera det mesta under hans körning. Jaaa, men lite hjälp är väl aldrig fel   . I den här bilen han har nu känner jag dock mig lite smått överflödig. Den piper om han kör över nån linje utan att blinka, den säger till om han ligger för nära bilen framför, det finns kameror för "döda vinkeln" osv. Vad ska jag nu sysselsätta mig med när han kör?? Och får väl se hur irriterad jag blir själv ifall "tanten i bilen" ska tillrättavisa mig när jag kör...

 
Det blev en vit bil den här gången, inte min favoritfärg kanske - men det kändes mer väsentligt med vilken motor det var än färgen...

Vi grubblar på namn till den här hemma - nån som har något bra förslag? Tror det måste vara ett kvinnligt eftersom den är så fylld med pekpinnar... Tänkte kanske Malwy - men får se vad den passar till efter jag har kört den.

David kan knappt slita sig från den - det är all möjlig utrustning i den här, var nog inte långt ifrån att han sov i den första natten...

 
Färddator med inbyggd GPS - dock finns det ingen varning för fartkameror i den så tror vi måste ha kvar den gamla för säkerhets skull   .

 
Vi hämtade den som sagt i måndags och i går tvättade han den... jaaa, så är det att ha vit bil. Täta besök på biltvätten blir det nog, i början iaf..

Hmmm.... den här är vi inte helt överens om. David tycker det är såå exklusivt med sollucka - medan jag tycker det är lite töntigt och gubbigt. Men, det blir ju lite ljusare i bilen så det är ju bra... så kanske ser jag mer positivt på den också till slut!

Trevlig post låg och väntade här hemma när vi hem hem   . Detta fick alltså Clådan för sitt CC (Cert) som hon fick på Crufts i mars. Jag förstår inte att engelska kennelklubben verkar ha så gott om pengar så de har råd att skicka ut såna här till alla CC-vinnare. Anmälningsavgifterna till Crufts var ju nästan pinsamt låga också om man jämför med utställningarna här i Sverige. Hur kan det vara sån skillnad? Jag menar, Crufts kan ju inte vara gratis att anordna direkt?

Hon fick också ett brev med sitt Stud Book Number. Och vad det egentligen är har jag aldrig helt förstått... att det är bra förstår jag, men vad man ska med det till förutom att de är livstidskvalificerade till Crufts vet jag faktiskt inte. Lleyton har ett sånt och Baros likaså - och nu även Clådan. Så förstås Seamus och kanske också Holly?

.. är det nu på flygplatsen utanför Oslo. Jättetrist och rätt så jobbigt, men men - inte mycket att göra åt det. Har iaf ätit en god pasta (ja, vad annars?) nyss och även köpt lite mjölkchoklad så nu ska jag väl klara mig till flyget går 21.25 Blev besviken att det inte fanns Marabou mjölkchoklad här - men har köpt nån sort som ser lika ut på förpackningen, men som heter Freia istället. Rätt så lika i smaken - men inget går upp mot Marabou inte ;-)

Om jag skulle fortsätta ungefär där jag slutade förra bloggen så var det alltså Davids 40-årsdag. Han har länge pratat (och jag också) om att vi skulle vilja besöka en vingård, vi har väl båda blivit mer och mer intresserad av viner så tyckte det skulle vara intressant att se lite mer om hur det går till från vinplanta till flaska. Förr i tiden var man ju mest intresserad av att dricka så mycket vin som möjligt - men nu när även David börjar komma i medelåldern kanske vi ska skaffa oss lite mer sofistikerade vanor   .

 
Detta foto är taget från parkeringen till vingården Francisco Gomez (FG). Den ligger utanför Villena som ligger ca 10 mil från Torrevieja. Vi hade bokat en visning samt vinprovning för oss fyra, det tog ca 1,5 timme och kostade bara 10 Euro per person, billigt tyckte jag - också med tanke på att vi fick flera glas vin på vinprovningen samt även lite annat till   .

 
Denna gång gick ner till toan som var superfräsch. Förklaringen fick vi väl lite när vi sedan började gå visningen. Allt detta är uppbyggt 2004, så inget gammalt ställe det här. Man fick känslan av att det var uppbyggt lite för att ta emot turister, men det var otroligt fint och kändes väldigt genuint ändå - fastän det var nytt.

 
Såhär såg innergården ut, välskött och fint :-)

 
Huset som syns i bakgrunden hade de fraktat från ett annat ställe och byggt upp sten för sten. En restaurang höll på och byggdes bakom just nu.

Olivträd fanns det förstås där också. Förutom vinodling så framställde de även olivolja här.

Det fanns ett kapell där också. De väntade på att en biskop skulle välsigna det så skulle de kunna börja använda det i slutet av året, för t.ex bröllop osv. Märktes att de var driftiga de som hade denna anläggning och att de var intresserad av att göra sådant de kan tjäna pengar på - inget fel i det tycker jag så länge det sköts på ett bra sätt och det verkade det göras här.

Efter att druvorna pressats hamnade "vinet" här i. Det låg i flera lager i dessa förklarade hon som visade oss runt.  

 
Nere i källaren fanns detta rum där vinet sedan lagrades i tunnor. Det fanns olika sorters tunnor beroende på hur länge det skulle lagras. Viktigt att det var rätt temperatur så därför var det också mörkt här så att inte temperaturen skulle höjas pga lysen.

 
Flera målningar fanns på väggarna där i källaren - kändes väl bra förstås för vinet att ha det fint omkring sig :-) Lyckliga grisar har man ju hört smakar bättre så säkert är det lika med lyckliga viner :-)

 
Här lagrades sedan vinet utan etiketter och det var olika lång tid för olika sorters viner.

 
En olycka händer så lätt...

De allra finaste vinerna hade ett eget rum - såklart måste de ha sviten :-) Det var också speciella tunnor till dessa viner, de byttes inte ut som de andra som de inte hade längre än max 3 år.

En lång gång fanns där med små valv som hyrdes ut till en V.I.P klubb. Vad det kostade att vara med där sa hon inget om... men de var tvungen att köpa mycket vin och då av deras finare sorter.

 
Sedan kunde som var med i denna klubb bl.a hyra detta rum och bjuda på fest & dricka sina viner. Många företag ägde dessa valv och det kan man ju tänka sig... tror inte så många "vanliga" familjer hade såna direkt ;-)

 
De hade också ett olivmuseum där - men man kan väl säga att visningen handlade till 95 % om vinet och 5 % om olivoljan.

 
Här gäller det att plantera rakt så inte grannens vingård har rakare linjer ;-)

Såhär små var vindruvorna nu. De skördas sedan i augusti/september för vanliga vinet och i november för dessertvinet. Redan när druvorna plockas vet de vilka som ska gå till de finare vinerna och vilka som inte duger till det. Det var olika på olika årgångar. T.ex var år 2009 ett dåligt år då det regnat för mycket och inte varit tillräckligt mycket sol - det gjorde att druvorna inte alls var lika "goda".

David var nöjd med sin födelsedag såhär långt :-)

Det var framdukat på ett bord till oss, fyra glas vitt vin till en början samt lite tilltugg. Sån där skinka som typ alla tycker är gott utom jag... och så nån vidrig korv. Men, det fanns också vitt bröd där och lite olivolja som man skulle doppa det i och det smakade förstås utmärkt :-)

En sorts korv såg ut ungefär som det som alla flattar tycker är gott att mumsa på. Kerstin var modig och smakade - men inte ser hon väl helt avslappad ut inte... ;-)

Här ser man lite mer av det som bjöds till tilltugg.

 
David tittar in i kameran han - undrar just vad jag har fått syn på...

Davids föräldrar, Åke och Kerstin.

Deras sortimnent var uppställd på disken och såklart ville vi köpa lite. David köpte två flaskor rött vin, en vanlig och en dessertvin. Något vitt vin köpte vi inte för det var förstås inte i närheten av Dreams som jag har hemma ;-)

 
Detta var företagets logo - en klase med vindruvor.

Det var väldigt intressant och roligt att åka dit - så nu är vi sugen på att åka till fler ställen när vi får möjlighet till det. Kan rekommenderas starkt av de som gillar vin   .

Efter lite slappande på em åkte vi sedan in till Torrevieja för att gå på en finare restaurang för att fira Davids födelsedag. För att fjäska för honom satte jag på mig en klänning - vet inte när jag hade det sist, kanske när vi gifte oss år 2000? Men, jag vet att David gärna vill att jag ska ha det och såklart offrade jag mig för honom en sån här dag   .             

 
Fotobevis var vi ju tvungen att ha iaf - ingen skulle tro på det annars   .

 
Till förrätt valde vi några olika sorters Tapas. Jättegott, men så mycket mat att det nästan hade räckt med det! Här är en rätt med räkor.

 
Vet inte vad detta var - men kanske någon form av mussla eller nåt?

 
Sån där skinka typ som vi fick på vinprovningen dök upp även här. Brödet som står längst fram på fotot var jättegott - nästan lite liknande smördeg med någon tomatsmörja ovanpå.

Den här fick vi sist - otroligt god var den och det tyckte vi allihopa. Nån form av crepe med en smörja i som bestod av något från en fågel. Kyparen skulle försöka förklara för oss - men jag vet inte jag om vi förstod. Nån fågel som blev vit och då gissade vi på ripa, men finns de verkligen i Spanien?

 
David på restaurangen. Han ser lite allvarlig ut - men förstås, åldersbekymren börjar väl komma nu...

David fick in tunna skivor av kött - nån form av nötkött. Tallriken som står ovanför var den potatis han fick till.

Det tillagades sedan på den här varma pannan så han kunde äta det direkt sedan.

 
Rejält stora portioner fick vi alla fyra - hur skulle jag kunna ens drömma om att äta upp såhär mycket! Lax i mandelsås var det och det var gott - men lite stor portion för mig  ;-)

 
Kerstin åt en fisksort som hette Hake - hon fick tomatsås till och en rejäl portion var det även där..

 
Även Åke åt Hake - som heter Kummel på svenska. Inte heller han orkade äta upp jätteportionen som kom in.

Lite dessert finns det dock alltid plats kvar till - åtminstone i min mage. Någon form av Creme Caramel åt jag och Åke - men han orkade inte med hela sin portion så jag åt upp den också. Inte så ofta det händer att jag äter upp efter andra :-)

Vi gick en sväng längs efter havet efter maten - men jag hade ju inte några sköna skor på mig (är ju inte van med sånt där jag...) så till slut var vi tvungna att ta en taxi hem så mina fötter fick vila.

 
Pinnarna ni ser längs efter strandkanten är fiskespön - undrar jag vad det är för sorts fisk de får där...

Tror iaf David var väldigt nöjd med sin födelsedag och att han somnade med ett nöjt leende på läpparna när dagen var slut. Lät så iaf på snarkningarna   .

Igår solade och badade vi hela dagen - gällde ju att passa på sista dagen! Sedan åt vi på en jättemysig italiensk restaurang som låg längs efter strandpromenaden nedanför deras hus.

 
Pasta blev det även då för mig :-)

 
David med nya tröjan på som han fick av mig i födelsedagspresent :-)

Sedan var det dags att se på finalen av Melodifestivalen - tycker nog att det i år var mer bra låtar än vanligt med. Nu hade väl inte jag samma favoriter som alla andra - förutom vinnaren som jag tyckte var bra. Och visst, det är en tävling för sångerna - men kan man göra något för mänskligheten i världen så är väl det bra också. Förstår inte helt alla negativa reaktioner jag läst idag om vinnaren. Open your heart and mind - and be a happier person     .

Just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret på flygplatsen i Norge - det regnar och ser skitkallt ut ute... David och jag har verkligen haft en fantastisk semester vad det gäller vädret - vi känner båda att det är i ett land med sånt klimat vi vill bo. Och jag skulle nog tro att det är i Los Balcones vi hamnar... har jag väl hittat något jag gillar så släpper jag det inte i första taget.

Tusen, tusen tack till er alla som hjälpte oss med att ta hand om våra fyrbenta älsklingar hemma och allra mest förstås till Henric som även fick ta hand om sin "bråkiga" lillebror   . Även stort tack till min mor som tagit hand om dyrgripen Clådan samt ställt upp med att köra ut Henric & Nathalie och kanin till Årsunda. Hoppas vi kan återgälda det någon gång när ni behöver hjälp   .   
 

... och det ska bli oerhört skönt även om vädret varit underbart och jag absolut INTE längtar hem till det hemska klimatet som är i Sverige just nu   . Men, som det heter - Egen härd är guld värd. Och även om en av mina högsta önskningar är att kunna flytta till Spanien så är det ju Sverige som är hemma idag. Saknar hundarna sjukt mycket, även katterna och FÖRSTÅS älsklings-Jacke som åkte hem i måndags   . Såklart saknar jag Henke också - samt urgulliga Nathalie som också hjälpt till att se efter hundar och Jacob - jaaa, Henke ser hon ju efter hela tiden   . Thomas är i Rom just nu - och honom saknar jag ju hela tiden, träffar honom alldeles för sällan....  .

Men, imorgon bär det hemåt. Vi flyger härifrån 11.15 imorgon och landar på Gardemoen i tre-tiden. Sedan ska vi vänta där i ca 6 timmar... blir lite jobbigt måste jag säga, men det ska väl gå det också. Har ju sällskap av min älskling och även om han nu börjar närma sig gubbe när han fyllt 40 år så har jag inga planer på att byta ut honom     .

Lite foton kommer här nedan från vad vi gjort här i Spanien sedan förra bloggen. Kanske inte helt i kronologisk ordning, men det får ni stå ut med...

 
En drink på stranden, tja - sämre kan man ju ha det... Ni ser väl hur jag njuuuuuuter....

   
David måste ju få smaka lite han också...

  
Halva nöjet att ligga på stranden är ju att titta på alla andra. Finns så många olika sorters människor   . Här på fotot ser vi en väldigt sur flicka som sitter invirad i en handduk efter att ha blivit utdragen och avsköljd i havet av sin far. Hon påminde så om våra liten gutt Tyke - precis sådär ser han ut också när han är sur...  .

Jag hade i något svagt ögonblick lovat David att jag skulle följa med på en golfrunda. Har ju nekat så många gånger, tycker det går alldeles för långsamt och tar för lång tid. Meeen, när han lovade att jag skulle både få åka golfbil och dricka vin, tja - då gick det ju inte att motstå. Att det skulle bli så händelserikt som det blev hade jag ingen aning om... så kanske blir det någon mer gång jag följer med i framtiden, vem vet?

 
När vi kom dit på morgonen så var det bara vi där och ett par till - ingen personal hade kommit än så det var väldigt tidigt på morgonen. Kändes lite jobbigt måste jag säga... Vadå - att jag brukar kliva upp i ottan för att åka på utställning?? Meeeen, det är väl en jä..a skillnad det ;-) Vad gör man inte för en hundutställning frågar jag mig??

 
Men fint var det såhär på morgonkvisten. Golfhuset ligger till vänster här på bilden.

 
Många djur fanns det att se där - ffa fåglar och det gjorde det ju betydligt trevligare för min del :-) Här har pippisarna tagit en stunds siesta i skuggen av trädet.

 
Jag är inte så bra på fågelsorter, men någon form av and är väl detta. Hon låg där hela tiden så jag fick för mig att hon låg och ruvade... Fin var hon iaf tyckte jag   .

 
Lika fint var ju inte detta... Var tydligen termiter som ätit av palmerna så de såg ut på detta viset...

 
Fågeljakt var det där också - jaaa, fast sån fågeljakt som jag tycker om. Om de lekte eller var osams var dock oklart!

 
Inget djur här förvisso - men lite fascinerad var jag av gräset. Var som att det bytte päls eller fällde. Mycket märkligt var detta iaf - förklara gärna för mig vad detta vita är som kändes nästan lite som konstgjort. 

 
Änder fanns det gott om - så sjukt söta dessa ungar   . Kan för mitt liv inte begripa hur man kan skjuta något så fint med berått mod...

 
Gott om olivträd fanns det där - de ser lite ut som spökträd på nåt sätt med sina krokiga, breda stammar. 

 
Några lekande ekorrar sprang runt där också - att de törs vara kvar där fattar jag inte. Måste ju vara stor risk att de får en golfboll på sig... Finns ju gott om golfspelare som inte har full koll på vart de slår bollen   .

 
Man kan väl säga som så att långt ifrån alla puttar var lyckade under denna omgång. Men, här är foto på när superputten slås. Jag blev helt paff när den gick i från det avståndet - inte för att jag är nån expert. Men det såg himla svårt ut!!

 
Han ser bra sammanbiten ut här....

 
.. sån stil han har älsklingen min   . 39 år ung på detta kort   .

 
Vet inte varför han envisades med att slå bollen i vattnet - jag tyckte det verkade himla krångligt, men vad vet jag?

 
Såna här små pjuttbilar åkte vi i, kändes lite märkligt - men de var riktigt roliga faktiskt. Tror jag vill ha en sån med mig på utställningar i fortsättningen   . Ordnar du det David? Snääääääääääälla   

 
Dom här gick runt på sina smala ben - undrar just om de är lika duktiga på att flyga som de var på att springa?

 
Här kommer foto på Kingen på golfbanan :-)

 
Här ska Kerstin till att slå ett av sina slag...

... det gäller att ta i för kung och fosterland :-)

 
Riktigt fint var det där - härligt med sån bakgrund   .

 
Golfbanan låg oerhört fint med bergen i bakgrunden. 

 
Tja, ett sånt skulle man ju kunna tänka sig hemma på gården :-)

 
Åkes tur att slå ett av sina slag. 

 
Här ska Kerstin försöka skrämma iväg en av änderna med ungar som var där och som inte kunde låta bli att kolla vad vi gjorde...

 
Den här fina labradortiken hittade jag i ett hus som låg precis intill golfbanan. Hon morrade och skällde åt David, men åt mig var hon glad och så go som en labbe ska vara :-). Kanske kände hon på sig vad David skulle göra strax efter att detta foto togs...

När han slog ut bollen gick den rejält långt som den brukar göra när han slår, dock väääääldigt snett kan man väl säga... Något lät också och vi fick för oss att det var att den tog i några palmblad så David och jag åkte åt det hållet för att leta efter bollen. Vi letade en bra stund men ingen boll. Så säger David plötsligt - jag tror jag vet vart den är. Vart säger jag? I baksätet på den där bilen.... säger han och nickar åt hållet där hotellet ligger. Och mycket riktigt står det en bil på baksidan av hotellet där bakrutan är krossad. SHIT!!! tänker jag och tydligen David också för han fick en himla fart därifrån.... Sedan åkte han och tittade sig ängsligt över axeln resten av tiden på golfbanan. 

 
Duktiga att simma är de små.

 
Den här spanska "tofsvipan" försökte jag länge få ett bra foto på - den var oerhört skygg så det var inte lätt. Ingen aning om vad sorten heter - men den var himla fin.

 
Skulle gå på toa efter halva tiden ungefär - när jag kom in såg det ut såhär så jag vände igen. Stod en sophink och skurhink där - jag fattade inte att toan fanns bakom...

 
På framrutan på golfbilen satt denna lapp. Oklart vad de menar med andra flygande objekt - kan iofs vara Davids klubbor kanske när han blir arg över ett misslyckat slag?!

 
Ännu en tjusig andfågel :-)

Så söta ungar - med mycket fina färger. Tror jag måste kolla i fågelboken när jag kommer hem vad det var för sorter...

 
Den här andmamman hade många ungar att ta hand om hon :-)

 
Och den här andmamman hade tuktat upp sina barn att gå på led :-)

 
Såna här soffor stod lite här och där på golfbanan - skitfula tyckte jag. Men smaken är som baken - så säkert fanns det andra som tyckte de var fina ;-)

 
Dom här var INTE glada över alla golfspelare som fanns där. Vaktade rejält på sina barn och hade tydligen gjort utfall flera gånger tidigare...

 
Fler tjusiga fåglar :-)

Den här katten såg vi vid bilarna när vi skulle åka därifrån. Hon såg ut att ha kattungar då juvren hängde rejält på henne. Smal var den stackarn också...  ...  
 

Igår fyllde alltså älskligen min 40 år och det var ju den största anledningen att vi åkte hit förutom att vi ville ha värme och sol   .

Han väcktes förstås med skönsång från mig och Kerstin, ett litet paket fick han också från mig. Han har ju fått sina presenter i förväg så inte så många fler paket - ett från mamma och Leif var det dock också :-)

"Champagne" med jordgubbar samt lite blomster måste det ju vara på födelsedagsfrukostar :-)

 
Såhär ser en nykläckt 40 åring ut   . Fortsättning på bloggen kommer - kanske imorgon om jag kan blogga från flygplatsen - annars blir det väl i nästa vecka nån gång. Nu måste jag kolla på omröstningen på Melodifestivalen   .  
 

Några verkligt härliga dagar har vi haft här i Torrevieja sedan vi kom hit i onsdags. Vädret har varit kanoners och vi har nog bränt oss allihopa mer eller mindre av solen. Så otroligt roligt har det varit att Jacob och Emil var med också   , känns tomt nu när de åkt hem... Tur mamman hade solglasögon på sig när hon vinkade adjö på flygplatsen till Jacob så han inte såg tårarna i ögonen...  . 

Här kommer lite foton från en del av de saker vi gjort hittills. 

 
Min son badkrukan står och tittar på Emil och David som ligger i poolen, njaaaa - lite kallt åt tårna var det allt tyckte han. Skönare på land med mamsen   .

 
Dom fick i mig i poolen också  - under förutsättning att de INTE skulle stänka på mig. Jag hatar nämligen att få vatten i ansiktet....

 
... tror ni att det gick att låta bli?! Haha... nä, såklart inte så det blev snabbt upp ur poolen för min del.

 
Intensiv bollek i poolen för de som tycker sånt är roligt...

 
Kerstin och jag satt på bänken och tittade på vi istället och sedan kom David dit också :-)

  
Ser ut lite som om den galne professorn bor här eller nåt - denna märkliga manick sitter på takterrassens ena hörn. Den är kopplad till en väderstation som visar temperaturer, luftfuktighet och hur mycket det blåser och i vilken riktning - samt att den gissar hur vädret ska bli.... Gissningarna har väl varit "sådär" kan man säga - den sa att det skulle bli regn till när vi kom hit, men det enda regn vi sett är det från foton tagna i Sverige   .

 
Strandraggarna på väg neråt stranden...  

 
Även vid första doppet i havet var han lite tveksam Jacob...

  
... visst ser det väl ut som han tycker det är lite kallt va?

  
Tja, vad sonen gör här vet jag inte riktigt - tränar på att flyga kanske? Jag kan flyga, jag är inte rädd....

 
Man ser lite annorlunda människor här och där måste jag säga - vad dessa två hade för intensiv diskussion en bit ut i vattnet vet jag inte... De såg inte ut som om de hade jättetrevligt iaf   .

 
Det är nåt visst med horisonten tycker jag - visst är det häftigt att man kan se så långt.

  
Lite bollek blev det förstås i havet också...

.... plus lite dans   .

 
Jag hade ju lovat Jacob att jag skulle doppa mig i havet innan han åkte hem - och inte svek jag min lilla älskling inte. Självklart badade jag - och inte ens bara en gång, utan två gånger. Så otroligt kallt var det faktiskt inte - kanske typ 18-19 grader, men när man väl doppat sig så var det skönt.

 
Dock gillade jag inte vågorna - som sagt så hatar jag att få vatten i ansiktet och på nåt sätt så tog inte vågorna hänsyn till det...

  
Här flaxas det för fullt i vattnet   .

 
Ni ser vem som går först i vattnet eller hur? Jacob och Emil hinner knappt med ens...

 
Snabb doppning i havet av mig innan nästa våg skulle komma!

Ett bad med stor-älsklingen blev det förstås också     .

 
Vi fick för oss att vi skulle åka ner till La Manga och Mar Menor som ligger några mil söder om Torrevieja. La Manga var det ställe som jag åkte till med min familj när jag var 10 år gammal så tyckte det skulle vara roligt att åka dit igen. Resan trodde vi skulle ta en halvtimme dit ungefär - meeeen, man kan väl säga att vi inte hittar så jättebra på vägarna häromkring. Resan tog ca 2 timmar och det hördes allt några suckar från baksätet tyckte jag... En klunga med cyklister hittade vi också på när vi var på villovägar.

Stranden var inte alls lika fin där - jag skulle försöka mig i för att bada, men botten var skitäcklig så det var bara att glömma för min del...

Jacob och Emil började spela lite fotboll i närheten av några tjejer - men efter att de gått därifrån fick de sällskap av en kille (gubbe) från Madrid som spelade lite med dom :-)

 
David och jag har gått på morgonpromenad några morgnar när det passat. Otroligt härligt att gå vid havet och känna lukten av vattnet och vara en del av den härliga atmosfär som är på ett sånt här ställe. I princip alla går med hundarna lösa här - men inte en enda hund har gått fram till någon annan hund eller människa så de stör ingen. Det glädjer mig verkligen att se att det fungerar så bra - och i det här landet verkar det inte alls vara så att alla skriker att de är allergiska eller hundrädda, utan här verkar det accepteras att hundar är en naturlig del i samhället. Tokgillas av mig   .

På en av våra promenader kom vi till en liten park där man gick helt i skuggan ett tag. Jättemysigt var det - och vi saknade nog båda två våra hundar när vi gick här helt ensamma - bara med en vattenflaska som sällskap...

Det går som en lång strandpromenad som alla går, cyklar eller springer på - otroligt många ute på morgonkvisten. Gamla som unga, tjocka som smala - härligt   .

De kvällar vi har ätit "hemma" i lägenheten har vi suttit uppe på takterrassen och tittat på solnedgången - fantastiskt att få göra det utan att det är fullt med mygg kring en.

Emil ser verkligen ut att njuta av maten här   .

Vi har ätit ute några kvällar också - här är vi på väg till en Italiensk restaurang som ligger i närheten. Humle och Dumle ser ni här - de var rejält hungriga här och tyckte nog att vi gick för sakta...

Riktig pannacotta beställde vi in till efterrätt - supergott   .

 
Vi åkte till La Zenia Boulevard för att shoppa en eftermiddag också. Även då körde vi vilse - men om vi inte hade gjort det hade vi aldrig fått se mannen som var till hälften i en soptunna... Så ibland kan det vara lite roligt också att åka nån timme extra i bilen, eller vad säger ni Jacob och Emil? Subway fanns där på köpcentret och jodå, mackorna smakade lika gott där som hemma :-)

 
En hel del kassar blev det - de flesta åt sonen förstås och ni ser vem som är chefen va och vilka som går efter med alla kassar?

Marknad var det också i Torrevieja - men där hade vi bara lite problem efter att vi gått av bussen innan vi hittade dit. Här granskas kartan noga....

Tja, nån kasse blev det även därifrån. Ett par tröjor till David och jeans-shorts till Jacob. Till mig? Nääää, vart såklart inget....

 
Men hur klarade vi oss utan våra smartphones? Fanns vi ens då??

Det var några som gjorde skulpturer i sanden, det visade sig vara skandinaver och de låg sedan och sov bredvid under natten. Njaaa, inte helt så jag tänkt mig leva när vi flyttar till Spanien - tror jag måste försöka försörja mig på nåt bättre sätt...

Poolerna är populära :-) ... dock ser ju inte David alltför glad ut här ;-)

Det här kortet tog jag i morse på Jacob när vi var på väg till flygplatsen - sa det till David sen, tänk att han är så stor att han kan flyga hem själv nu :-) Iofs ihop med Emil - men ändå... De var jätteduktiga som fixade detta galant. Och det trots att de fått fel gatenummer av oss (som vi fått av personal vid incheckningen). De stod i kön på väg till ett annat plan när de upptäcktes att de hade fel biljetter - bara för dem att rusa till rätt gate där de hamnade sist i kön men till slut kom på rätt plan iaf.... Puh, tur jag inte visste detta förrän efteråt!

Saknar mina hundar något otroligt, men jag vet att de har det superbra där de är   . Har fått några kort och det känns skönt att se de trivs och mår bra   .

  
Floyd

 
Twiggy

 
Pasta

   
Pasta igen, i snön som kom på sista april hemma....

När man inte bloggat på ca 2,5 månader och hur mycket som helst har hänt? Som ni alla säkert har förstått har inspirationen inte infunnit sig och jag vägrar blogga bara för att jag ska göra det. Om jag ska skriva något så ska det vara för att jag känner för det... Och känt för det har jag alltså inte gjort. Ni anar säkert vad det beror på och mycket riktigt har det med att göra att SKK har tagit bort min glädje för hundsporten på de flesta sätt. Om jag skulle försöka förklara min känsla så är det närmast som om jag skulle ha blivit bedragen efter många års förhållande. Jag var godtrogen och trodde att SKK ville mitt bästa, att de på något sätt var stolt över allt jag åstadkommit och att jag under de snart 30 år jag fött upp inte haft någon form av anmälningar mot oss. Ingen missnöjd valpköpare har kontaktat SKK och inte heller någon konkurrent inom rasen (något som jag hör skrämmande ofta i andra raser där förstås avundsjuka är grundstenen i anmälan). Att vi valde att vara ärliga när vi drabbades av något för första gången - ja, det är mitt största misstag inom hundsporten... Jag litar inte på SKK längre och det känns oerhört jobbigt måste jag säga, förtroendet från min sida är borta. Kanske kommer det tillbaka om det sker stora förändringar inom organisationen, men just nu känns det bara som om vi särbehandlats på ett negativt sätt. Hade vi varit helt okända och sagt att vi inte kände till reglerna hade inget hänt med största sannolikhet. Har t.ex hört talas om en "okänd" uppfödare av annan ras som nu har fjärde kullen född efter sin tik, på fjärde löpet i rad.... De tre första kullarna som då är på tre löp i rad är då reggade i SKK - om den fjärde också blir det vet jag förstås inte. Men när då Pärlan inte ens varit parad på två löp i rad så känns det förstås bittert, det tror jag alla förstår utom just då de som gjort allt de kan för att knäcka oss med ett års registreringsförbud...

I sista CS-protokollet går det att läsa om vårt ärende, CS tyckte vi fick ett alldeles för hårt straff av Disciplinnämnden och skrev då en skrivelse till det möte när de skulle ta upp vår begäran om omprövning. Vi kände till denna skrivelse trots att vi inte fick den förrän mycket långt efter den skrevs (varför vet vi inte...). När vi då fick besked om att DN inte tog upp vårt ärende till omprövning för att inget nytt kommit in så blev vi förstås förvånade. Vad kan vara mer nytt i ett ärende än att den som anmält oss säger att straffet är alldeles för hårt? I beslutet vi fick från DN stod inte ens skrivelsen från CS nämnd.... Anledningen var att de inte var part i målet vilket för oss är helt obegripligt då det var CS som anmälde oss och i och med det borde i allra högsta grad vara part i målet! Vi har bett DN:s ordförande ringa upp oss och förklara, men ingen har då ringt än och det var väl 2 månader sedan vi bad om det... Vi har nu också i efterhand fått höra att vi haft rätt att närvara när beslutet togs om oss, något som ingen informerade oss om.... Undrar varför?

Att Disciplinnämnden har sådan makt och inte är ense med högsta styrelsen i SKK känns inte stabilt alls för en så stor organisation tycker jag. Att man inte kan få omprövning är ju det märkligaste av alls.... Nej, så ledsen besviken och förrådd som jag känt mig nu på slutet var det många, många år sedan jag kände...  . 

Så vad händer nu? Ja, våra planer att flytta utomlands har helt klart förstärkts - när det kommer att ske vet vi inte. Man måste ju även försörja sig på något sätt i andra länder... Men, att föda upp valpar reggade i denna kennelklubb känns inte aktuellt just nu, inte så länge det inte sker stora förändringar. Och då menar jag inte bara att reglerna ska ses över och skrivas om, utan också att vi medlemmar inte är så rättslösa som vi är idag inom vår egen organisation. Jag tror det är nyttigt med högt i tak - men har förstått att många medlemmar är livrädda, och då menar jag verkligen livrädda - och det för sin egen organisation. För SKK ägs väl av medlemmarna, eller?

Nog sagt om det nu.... Vi hade ju inte tänkt ställa ut så mycket i år - men det är ju svårt att låta bli helt, träffar ju så otroligt många goa människor på utställningarna så vet inte hur jag skulle klara mig helt utan det   . Så mycket stöd och uppmuntran jag fått från uppfödarkollegor och andra hundmänniskor, ja - utan det hade jag aldrig orkat fortsätta.

Det har gått otroligt bra på de få utställningar vi varit hittills i år, jag är helt överväldigad och då speciellt över Clådan (CH Barecho Quest For Success) som blev bästa tik och fick sitt första engelska CC på Crufts av alla ställen  - helt otrolig känsla som nog bara slås av när jag födde mina barn, gifte mig med David och blev Årets uppfödare alla raser   .

Tikarnas lineup, Clådan längst till vänster med Jacky som handler då jag hade Gizza i samma klass som Clådan.

 


    

Fler framgångar i England blev det några veckor senare då Clådans syster Holly (Barecho Qualified to Show with Peasblossom) fick sitt tredje CC och blev GBSHSH, vår andra egenuppfödda   .

 
Holly andra hunden från vänster. Längst till höger står Bessie (Barecho Odd Molly at Peasblossom) som blev BIS-valp på samma utställning!

Carro var bussig och ställde ut våra hundar i Högbo när jag var i Norge samtidigt. Man kan väl säga som så att hon & David lyckades betydligt bättre än vad jag gjorde i Norge.... På bilden är det Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) som blev BIM och Baros (CH Night Wish Darrem Canis) som blev BIR. 

Baros slutade sedan dagen som BIS-2   .

På SKK:s utställning i Kista blev Paco (Barecho Play Now Pay Later) BIR-valp, här ses han i BIS-valpfinalen. Han och hans syster Pasta är också två av anledningarna till att jag inte gett upp ännu - så otroligt fina är de i mina ögon och jag ser så fram emot att få visa dem mer   .

På samma utställning (i Kista) fick en annan av Clådans systrar sitt första Cert - nämligen Jarimba (Barecho Queen Of The Night).

Dagen efter gick jag domaraspirant på Golden Retriever i Forshaga - hade en jättetrevlig dag som resulterade i att jag nu är klar som domare på Golden   .

Retrievers gick på söndagen och spaniels på måndagen, så vi ställde ut själva den dagen - inte för den domaren jag gick aspirant och då är det fullt tillåtet.

Fina Pasta (Barecho Party In My Head) blev BIS-2 valp...

... och den vackraste av alla, Clådan blev Best In Show   !

Icke att förglömma, fina Ebba (Barecho Going For Gold) som blev trea bästa tik samt BIS-3 veteran :-)  

Så nu i helgen som var, var det dags för SKK:s utställning i Västerås. Roligt att de bjudit in en engelsk rasspecialist för en gångs skull :-) Valparna blev dock flyttade till annan domare, men så är det ju när det blir många anmälda.

BIM-valp Paco & BIR-valp samt även BIS-2 valp blev Pasta!

I veteranfinalen blev Zola (CH Barecho He's Got It All) BIS-3 veteran, otroligt roligt - han är så fin och det är något alldeles speciellt med veteraner tycker jag. Han blev även trea bästa hanhund.

BIM blev Floyd (Barecho Kissing A Fool) och BIR blev Clådan :-)

 
Clådan vann grupp 8 och var sedan en av de nio finalisterna i Best In Show...

 
... och i Best In Show slutade hon på en fjärde plats, av ca 2850 hundar       !

Nu befinner vi oss i Spanien, åkte tidigt i går morse från kalla Sverige till underbara varma Spanien!

 
Inte gör det något när man möts av en sån himmel när man kommer upp från garaget :-)

  
Inte så dålig utsikt från balkongen som dessa tre kort är tagna ifrån  .
 
Om ni undrar vad det är för vitt på gräsmattan så är det Jacob & Emil som ligger där och solar   .
     

När jag tittar på en film eller läser en bok så måste det vara ett lyckligt slut för att jag ska tycka att det är bra. Jag bryr mig inte om ifall det är förutsägbart eller inte, nej - jag gillar den där känslan man får i kroppen när allt löser sig till slut. Kanske är det för att det är så mycket elände i världen och det händer så mycket tragiska saker kring både en själv och andra som gör att det här med lyckliga slut är så viktigt för mig. Om jag följt en serie i många avsnitt för att jag tyckt den varit bra och så blir det ett otroligt trist och olyckligt slut - jaaa, då känns det som om all den tid jag tittat på serien är helt bortslösad...

Som t.ex tv-serien Bron. Jag såg varje avsnitt även fastän den även under seriens gång var väl mörk för mig, tyckte ändå den var spännande och trodde i min enfald att denna säsong skulle sluta bättre med tanke på att första säsongen slutade så tragiskt. Men icke, lika eländigt den här gången... Så blir det en tredje säsong ägnar jag mig åt något annat under den tiden seriens sänds, det är då säkert.

Det är nog väldigt olika hur man vill ha just sluten på böcker och filmer, jag minns när jag var yngre. Då läste jag slutet först så jag visste om det var någon idé att läsa boken eller inte... Lite annorlunda kanske, men jag tittar på film och läser böcker för att "drömma mig bort" en stund. Och även om jag älskar deckare, så vill jag att det ska bli ett bra och lyckligt slut. Det goda SKA besegra det onda, så är det bara! I det verkligen livet vet vi ju att det alldeles för sällan är så...

Utöver deckare gillar jag romantiska komedier. Jag som annars tycker många klyschor som sägs är så töntiga så jag får sura uppstötningar, älskar av någon anledningen hela konceptet med romantiska komedier   . Oftast får jag titta på dem själv här hemma - men det gör absolut inget, så härligt så när man får snyfta lite ifred i soffan   .

När jag var yngre läste jag otroligt mycket böcker, både faktaböcker (om hundar förstås) men även en hel del skönlitteratur. Nuförtiden har jag inte tid att läsa böcker, eller jag vet inte - egentligen skulle jag nog kunna ta mig tid, men jag har liksom inte ro i kroppen för det. Däremot är ju ljudböcker alldeles perfekt för mig. Jag lyssnar en hel del på dem i bilen, men mest när jag trimmar och fönar hundarna. Många laddar ju ned och lyssnar, men jag är lite barnslig - vill liksom ha en bok. Även om de är i form av en kartong när de är ljudböcker så känns det bättre än att bara ladda ned tycker jag. Fast inget slår känslan av en riktig bok ändå - snart börjar bokrean och jag bara ÄLSKAR att gå och känna på alla böcker där. Och visst brukar det komma med några hem också...

Har lite drömmar här hemma om att göra om ett av rummen till ett lite gammaldags bibliotek. Jaaaa, det vore nåt det :-) Sitta där med ett glas vin och titta i gamla böcker, så mysigt det skulle vara! Ja, för jag läste ju dessutom att det var bra med ett glas vin då och då om man hade järnbrist - känns ju bra när man kan kalla det medicin nu också   .

Eller ja, det är väl för bra för att vara sant förstår jag - men otroligt härligt var det ute idag! Rena rama april-vädret (när det visar sig från sin bästa sida...). Tror hundarna njöt lika mycket som mig av det fina vädret, ffa små-aporna våra   !

I lördags var vi på Gästrikemästaren, en tävling för de hundar som bor i Gästrikland (några kommer också från närområdena). Hundarna kvalificerar sig hit genom att bli BIR eller BIM, nuförtiden tror jag det räcker med Cert också. Samtidigt är det tävlan om Veteranmästaren - samma sak där med att hundarna ska bo i Gästrikland, men där är det BIR-veteran och/eller BIM-veteran som gäller. Tävlingen hålls på Årsunda IP, nära och bra förstås - men jag tycker det kändes festligare när vi var i Sandviken. Men, som bekant finns det inte många ställen vi är välkomna på med hundar - så tur vi får vara här iaf! Domaren är alltid hemlig och i år var det en domare vid namn Gina Ekström-Persson   .

Henric och Nathalie följde med i år - så roligt tyckte jag och jag tror även de uppskattade kvällen :-) Eftersom Nathalie var med så har vi så många fina kort från kvällen, tusen tack för det Nathalie   .

Hundarna tävlar i par och i ren utslagstävling. Ordningen är lottad och som tur var hade vi inga av våra hundar som skulle mötas på en gång!

Först ut av våra hundar var "Gizza" (CH Barecho Glint Of Gold). Hon vann första omgången mot en mops.

Sedan var det "Tyras" (CH Velvet Dandy's Wishful) tur, hon mötte en Afgan... Inte så lätt att springa mot en sådan när man bara är en liten apa...  .

Men "Tyra" skötte sig jättebra tyckte jag - var ju ett tag sedan hon ställdes ut nu.

 
"Tyra" förlorade i första omgången - men vi var ändå så stolta över vår Älskade vännen   .

"Clådan" (CH Barecho Quest For Success) mötte en Petit Brabancon i första omgången, även Clådan gick vidare :-)

"Clådan" var på ett strålande humör, ni som känner henne vet ju att det inte alltid är så... Men när hon vill är hon, i mina ögon, outstanding!

"Baros" (CH Night Wish Darrem Canis) mötte en Staffordshire Bullterrier i sin första omgång, även han gick vidare   .

Så skulle Gizza gå sin andra omgång, nu mot en dvärgschnauzer. Gizza showade som vanligt och vann även denna gång!

Clådan fick möta en Mudi. Det var ett helt gäng Mudis anmälda dit - roligt tycker jag när det är många anmälda. I år var det 40 hundar totalt till Gästrikemästaren och det är nog lite mer än det brukar vara har jag för mig, vi har ju inte varit med här på några år. Den ras som hade flest anmälda var alltså Mudi, inte så vanligt annars kan jag tänka mig! 8 hundar bara anmälda till Veteranmästaren. Clådan vann mot Mudin och var vidare även hon   .

Så skulle då Baros tävla sin andra omgång, nu mot en Irländsk Röd Setter.

Baros var lika vild och galen som alltid. Och man kan väl säga att det var liiiiiite för litet och trångt för honom där   . Baros vann även denna gång, så nu hade våra tre långöron gått vidare allihopa!

I Veteranmästaren hade vi ju bara "Kylie" (CH Wongan Romanza At Barecho) med oss. Hon är så fin fortfarande tycker jag   .

Hon tävlade mot en Bedlington terrier och den var lika gammal som Kylie, skulle fylla 11 år i år.

 
Hon tycker fortfarande det är roligt, men hon var rätt så trött när hon kom hem sedan på kvällen... Kylie förlorade i första omgången.

Så var det då dags för kvartsfinalerna. Här skulle Gizza först möta en långhårig Collie. Jaaaa, jag vet att rasen heter Collie långhår nuförtiden, men hur töntigt låter inte det? Kalla mig gärna konservativ - men nog klingar väl långhårig Collie bättre? Gizza vann även denna gång   !

Clådan skulle möta en Stor Pudel i kvartsfinalen.
 
Även hon vann och gick vidare   !

Näste hund för oss var då Baros. Han gick alltid direkt efter Clådan så han var ju naturligtvis extremt hoppig när jag tog honom direkt från David.

Här har jag dock fått honom att lugna ner sig lite innan det var dags att springa in...

Baros mötte en Newfoundlandshund och fick här se sig slagen av den.

Så var det dags för lite mat och lotteridragning innan det närmade sig slutdelen av tävlingen. Jättegod mat var det i form av potatisgratäng, kycklingfile och fläskfile samt kladdkaka till efterrätt.

Som sagt, så roligt att vi fick med oss Henric och Nathalie   .

Även om det innebar att det blev lite foton tagna på mig också...  .

Vet inte vad David säger här som är så roligt...   .

 
David vann på lotteriet, nu vann väl iofs alla nästan på det lotteriet eftersom det var så många lotter som såldes!

Jag hann inte med någon efterrätt och te jag eftersom de skulle köra igång med resten av tävlingen. Meeen, jag lyckades sno åt mig en bit av kladdkakan efteråt - nåt sånt vill jag ju inte missa!

I Gizzas semifinal mötte hon alltså två hundar. En staff och en chihuahua. Så glad jag blev när hon till slut stod som vinnare och nu var klar till finalen!!

I Clådans semifinal skulle hon möta den Newfoundlandshund som Baros förlorat mot. Och till vår stora glädje vann hon det och även hon var alltså i final! Tur vi var glada åt det iaf - någon/några ur publiken skrek nämligen NEJ!! när Clådan vann... Så trevligt   .

Lite problem blev det ju nu, jag kunde ju inte visa båda två samtidigt i finalen. Som tur var ryckte Carolin in och hjälpte mig, stort tack för det Carolin   . Jag hade tänkt fråga henne om hon kunde och ville hjälpa mig, men hennes mor ropade på henne och sa bara "Du ska hjälpa Helene och visa en hund". Haha....ord och inga visor från mamma Lotta, ni är bara för goa ni två!!

Carolin och Gizza i finalen!

 
Så gav domaren till slut mig och Clådan rosetten, och Clådan var alltså Gästrikemästare 2013 med Gizza som Runner Up       !

Gästrikemästaren 2013 CH Barecho Quest For Success & Veteranmästaren 2013 Dewmist Days Of Rainbows.

 
Domaren med sina två vinnare. Kan säga att Clådan var en aning skeptisk till detta foto... Matte var ju så långt ifrån...

Finaste Clådan   .

Kärlek       .

När vi kom därifrån så låg Jacob på soffan och mådde inte alls bra. Han hade så ont i huvudet och var stekhet   . Stackars lilla älsklingen hade så hög feber... Men efter lite ompysslande från mamma och pappa kände han sig lite bättre. Han är dock hemma från skolan idag och imorgon eftersom han i morse hade 38,3 i feber. En feberfri dag ska man ha hemma innan man går tillbaka till skolan. Är väl en kvarleva från min tid inom förskolan som gör att jag är stenhård på den regeln!

Idag har jag varit på mitt årliga läkarbesök. Jag äter ju medicin för mitt höga blodtryck och får då automatiskt gå på koll en gång om året. Rätt så bra egentligen, och för mig som har läkarskräck är det ju väldigt bra... Jag skulle nog inte gå till läkaren annars förrän det var väldigt allvarligt. Iaf så har jag nu riktigt dåligt blodvärde   . De vet inte riktigt varför, men det är förmodligen därför jag varit så trött på slutet.. har ju kunnat ligga och sova till typ 9.00 och det har jag aldrig kunnat göra förut! Nu fick jag order om att börja äta vitaminer samt järntabletter plus järnrik mat. Jag fick dessutom lämna ett till blodprov för att de skulle titta på något med blodkropparna och så skulle jag göra det fantastiskt roliga - lämna ett avföringsprov. Nåja, är väl bra om de utreder det antar jag - men känns lite överdrivet kanske...